Lugn musik - Resultat och analys - Andas in, Andas ut : Mindfulness som en daglig rutin i försk

4. Resultat och analys

4.3.1 Lugn musik

Musiken som spelades i övningarna uppfattade barnen som bra. Det är lugn musik som har spelats under våra övningar och barnen är överens om att den lugna musiken har hjälpt de att kunna blunda när barnen har legat på rygg. Och att det har varit skönt att få ligga ner och lyssna på den lugna musiken. Så här beskrev ett barn musiken:

Musiken, den var så, så, hmmm (lägger sig ner på golvet, blundar och sätter sig upp igen) gosig.

Barnet i barngruppen utrycker att musiken var ”gosig”, genom musik utvecklar barn sina tankar, fantasier, kreativiteten samtidigt som det sägs vara hälsosamt. Genom lugn musik kan barn få en lättare kontakt till avslappning. Det blir en tid på förskolan där barn kan slappna av. Den höga bullernivån i förskolan försvinner och byts ut mot lugn musik där barnet får koncentrera sig på att bara vara här och nu. Det kan bli en bättre balans i vardagen tillsammans med lugn musik. Med hjälp av lugn musik kan barn som känner av stress och som har svårare att slappna av att hjälpa barn att acceptera sig själv att bara finnas till (Ellneby, 1999).

Efter våra träffar kom alltid en och samma känsla upp vid samtalet och det var glädje, att barnen kände sig glada efter avslutad gång. Att bara finnas till, att bara ligga ner och göra det ansåg barnen gemensam vara skönt.

4.3.2 Miljöns betydelse

Barnen var överens om att de för tillfället inte har en lugn stund på förskolan. De leker hela dagarna. Möjligtvis kan det vara så att de är lugna när de läser en bok efter middagen. Barnen tycker om att vara i ”byggis” där man kan bygga med klossar och leka med bilar. Ett barn håller dock inte med de andra barnen:

De har en soffa på förskolan och massvis med böcker som barnen själv kan plocka och läsa. Barnen kommer tillslut fram till att soffan är den lugnaste platsen på förskolan, trots att man ibland blir störd av en kompis eller ljudnivån runt om.

Miljön på förskolan bör vara en inspirationskälla för barnen men samtidigt en hälsobringare. Genom att försöka hålla en låg ljudnivå i förskolan kan det bidra till att förhindra barns stress (Ellneby, 2011). Barnen på denna förskola beskriver att de har en soffa där det är lite lugnare, men samtidigt blir barnen störda av ljudnivån eller av kompisarna när de vill sitta ner och ta det lugnt.

För barnens personlighetsutveckling är den fysiska och psykiska miljön otroligt centralt i deras liv. Varje sekund tar barnen in nya upplevelsers tillsammans med barn och vuxna. Här kan man ge barnen både positiv och negativ inverkan beroende på hur situationen ser ut. Brister man som pedagog i mötet med barnet kan den utsatta utveckla oro. Är man däremot en kompetent pedagog med en empatisk och omtänksam pedagogisk hållning kan man hjälpa barnet att övervinna denna oro (Bertolani & Andersson, 1998).

5. Diskussion

Här kommer jag framföra mina tankar om min studie. Jag kommer även visa upp mina slutsatser och hur ett arbete med mindfulness kunde utvecklas för vidare forskning.

Många människor vill att våra barn ska må bra i förskolan, det ska vara bra pedagoger och barnen ska socialiseras in i samhället. Samtidigt ser jag varje dag stressade människor som ska vara barnens förebilder. Stressade föräldrar som säger ”det är bra att barnen får ta del av avslappning för det hinner vi aldrig med”. Samtidigt har jag hört samma mening under denna studie från pedagoger ”det är bra du är här så barnen får den lugna stunden, den har vi inte tid med”. Dock har pedagogerna ett professionellt ansvar att följa läroplanens riktlinjer för förskolan. Och som arbetet har nämnt tidigare, så finns det mål inom förskolan som pedagog att finna en balans mellan vila och aktivitet för barnen (Lpfö 2010). Vad är det som brister när pedagogerna anser att tiden inte finns? Varför gör pedagogerna mindfulness till något ”jobbigt” istället för något kreativt? Är man för rädd för att prova något nytt om pedagogen hamnar i en trygghetsbubbla i det gamla konceptet?

Jag tror verkligen på mindfulness i förskolan för barns goda utveckling och jag tror att vi kan få en mindre stressad värld med hjälp av mindfulness. Saltzman och Goldins (2008) studie visade på att barnen utvecklade sina sinnen, uppmärksamhet och självkänsla. Jag skulle vilja lägga till att barnen i min barngrupp blev mer uppmärksam för varje gång som gick, och de behärskade att återberätta och förklarade i minsta detalj för sina kamrater. På så sätt kunde jag se att barnen utvecklades även språkligt och barnen fann mer tillit till varandra. Barngruppen brukade inte leka med varandra på förskolan, men efter fjärde veckan kunde jag se dem leka och samspela med varandra.

Om tiden hade funnits hade jag använt fler barngrupper. Det hade gett en rikare inblick om hur det fungerar på andra barn och på så sätt hade jag fått en större forskningsstudie. Det hade lett till att min studie hade blivit mer trovärdig och analysen hade blivit djupare. Mitt resultat på denna studie går inte att generalisera, jag hade behövt arbeta i fler barngrupper och under en längre tid för att få fram en studie som är generaliserbar.

Jag märkte även att min sökning efter tidigare forskning inte gav mig ett stort utbud. Jag förstod tidigt att ämnet är relativt nytt och forskningen på de yngre barnen är omfattade. Det gjorde det svårt för mig att hitta relevant forskning som tidigare genomförts. Den forskning som fanns om barn och mindfulness samt barn och stress var i skolåldrarna (årskurs 1-9). Det känns som att forskningen inte har nått förskolan än, men är på väg dit. Om vi får en insikt av att barn är stressade redan när de kommer till första klass, borde pedagogerna möjligtvis kunna ha kontroll över detta redan under förskolan, för att förhindra stress. Med hjälp av mindfulness nyckelord tillsammans med barnen i förskolan hade barn eventuellt fått en insikt över att kunna ta kontroll över sin stress och sina situationer.

Barnen i min barngrupp blev också mer uppmärksamma på ljud som finns i förskolan. Eftersom ljudnivån och miljön förblev detsamma under min studie, kom barnen i min barngrupp till mig för att förklara att det är för högt ljud och att det gör ont i öronen. Perssons (2010) studie om ljudet i förskolan visade att 70 % av barnen i förskolan valde att gå ifrån ljudet. Mindfulness hjälpte min barngrupp att bli uppmärksamma, men ljudet sänktes inte på förskolan, vilket ledde till att barnen i barngruppen kom till mig för att undvika de höga ljudnivåerna. Vilket kan ses som en nackdel vid mitt arbete med mindfulness. Att bli för medveten på högt ljud i en förskola, där alla barn inte har fått ta del av samma upplevelser och utveckling med mindfulness, kan möjligtvis göra barnen stressade.

Om jag skulle ha gjort detta igen hade jag försökt vara mer öppen och medveten om mindfulness möjligheter samt haft en djupare inblick i mindfulness nyckelord. Jag har under detta arbete förstått att man kan använda sig av mindfulness överallt, det är bara fantasin samt kreativiteten som sätter gränser hos pedagogen. Jag kan känna att mina möten tillsammans med barnen kan har varit lite för fyrkantiga och att jag hade kunnat ta tillvara på barnens tankar och reflektioner ännu mer för att få en djupare analys om barnens perspektiv.

Miljöns betydelse har jag läst om tidigare i min utbildning, men att den hade så stor betydelse för barnens tillgång till avslappning har jag aldrig tänkt på. Förskolan som jag har varit på har öppna ytor och inget rum där barnen bara kan vara och ta de lugnt, läsa en bok, lyssna på musik och släcka ner. Nu ser jag miljön ur ett annat perspektiv, ur ett mindfulness perspektiv, där jag anser

att tillgången till ett rum för avslappning bör finnas på förskolan. Miljön ska alltså vara en hälsobringare för barnen som Ellneby (2011) menar och inte enbart ett rum med massor av leksaker. Texterna om miljön fick mig verkligen att fundera på miljöns betydelse för barn och hur viktig den verkligen är.

Behovet i min barngrupp visade sig att barnen uppskattade att bara få vara, här och nu. Genom praktik och teori har jag kunnat känna mig säkrare på att mindfulness verkligen hjälper barn som är stressade och kunna kontrollera stressen. Tillsammans med aktiva pedagoger tror jag att vi kan lyckas lägga in mindfulness som en vardaglig aktivitet i förskolans vardag. Jag kommer att fortsätta kämpa för att göra mindfulness röst hörd.

Mina slutsater av denna studie blev att barnen i den undersökta barngruppen utvecklades positivt av mindfulness, de tyckte om att utforska dess kapacitet och utvecklas i takt med den. Pedagogerna fick upp ögonen för vad mindfulness verkligen är och nya infallsvinklar om hur de kunde arbeta med detta i förskolans vardag. Samtidigt utvecklade pedagogerna tanken om att mindfulness inte ”bara” är att utöva övningar i stilla rum, utan att de är så mycket mer. Efter att ha känt av att pedagogerna redan hade gett upp mindfulness, kändes det positivt när jag lämnade förskolan. Pedagogerna hade ny energi och kunde känna sig stolta över sina kunskaper om mindfulness. Kan det vara så att pedagoger kan vara rädda för det som är nytt, tills de har vågat samtala och praktiserat det? För jag fick känslan av att pedagogernas syn på mindfulness förändrades till något positivt efter dagarna som gick. En slutsats jag drog är även att pedagogerna på förskolan är stressade, och även använde det som en metod att skylla ifrån sig på, ”det är för stressigt” och ”det går inte om vi är underbemannade” uppkom ett flertal gånger under samtalen. Jag se att det fanns situationer som var lugna men även situationer där man hade behövt använda mindfulness för att få kontroll över en viss situation. Men kanske kan mindfulness tillsammans med barnen hjälpa pedagogerna att hantera stressen bättre?

5.1 Vidare Forskning

Det hade varit intressant att besöka flera förskolor för att prova mindfulness i olika gruppkonstellationer. Kan man se någon skillnad/likhet mellan grupperna genom de olika övningarna?

Att ha ett aktivt arbete tillsammans med barn som har särskilda behov hade varit intressant. Hur fungerar mindfulness för barn med särskilda behov? Kan vi se någon utveckling hos barnet efter en tid med mindfulness?

Att undersöka mindfulness på en småbarnsavdelning hade varit intressant, hur kan man arbeta med de minsta barnen? Finns det någon skillnad/likheter mellan de större och mindre barn när man ska använda sig utav mindfulness?

Fortsatt forskning hade även kunnat handla om att lyssna ännu mer på olika barn, hur låter deras reflektioner om mindfulness? Kanske hade barnen till exempel kunnat göra en mindfulness cd själva? Vad tycker barnen ska ingå på en mindfulness cd? Här kunde man även ha fört samtal med föräldrarna, för att få in föräldrarnas perspektiv och synpunkter på mindfulness.

Enligt min åsikt, år 2014, är det dags att pedagoger börjar andas in och andas ut, börja använda mindfulness som en daglig rutin i förskolans vardag samt att pedagoger tar till vara på och blir påminda om vikten av balans i livet när ett barn säger:

Referenser

Arevik, N. (2013). Lärare får allt mer att göra. Lärarnas tidning. 7 maj 2013.

Bertolani, P. & Andersson, T. (1998). Att möta ett barn: ett barn orienterat förhållningssätt från

ideologi till metod. Stockholm: Gothia.

Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. (1985). Att förstå barns tankar: metodik för

barnintervjuer. Stockholm: Liber Utbildningsförl.

Ellneby, Y. (1999). Om barn och stress: och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och kultur.

Ellneby, Y. (2003). Titta vad jag kan!: vad föräldrar behöver veta om barns utveckling. Stockholm: Natur och kultur.

Ellneby, Y. (2011). Må bra i förskolan: [musik, yoga, lek, miljö, mindfulness, massage]. Stockholm: Sveriges utbildningsradio.

Fowelin, P. (2011). Mindfulness i klassrummet: steg för steg. 1. uppl. Södertälje: Dana.

Fridolin, G. & Amin, J. (2013). Låt lärarna vara lärare och inte administratörer. Dagens Nyheter. 14 januari 2013.

Greene, S. & Hill, M. (2005). Researching children´s experience: Methods and methodological issues In: Sheila Greene & Diane Hogan (eds) Researching children’s experience:

Apporoaches and methods. London, thousand Oaks, New Delhi: Sage Publications.

Hillén, S. Johansson, B. & Karlsson, M. (2013). Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Johannesen, N. & Sandvik, N. (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (andraupplagan). Lund: Studentlitteratur.

Lundgren-Öhman, U. & Schenström, O. (2011). Mindfulnessövningar för barn 4-7 år.CD. Luleå: Mindfulnesscenter.

LPFÖ, Läroplan för förskolan ,(2010). Stockholm: Skolverket.

Löfdahl, A., Hjalmarsson, M. & Franzén, K. (red.) (2014). Förskollärarens metod och

vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm: Liber

Mandrup, C. (2008). Mindfulness från början. [1. uppl] Sundbyberg: Optimal¨

Olofsson, B. (2003). I lekens värld. (2. uppl.) Stockholm: Liber.

Persson, K. (2010). En kartläggning av ljudmiljön och personalhälsa i Stenungssunds

förskoleklasser och årskurserna 1-3. Göteborgs Universitet Tillgänglig på: http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/omrade_6/Arbets- % 20och % 20Milj % c3 % b6medicin/AMM/Rapporter/Rapport_132.pdf (Hämtad 2014-05-15)

Persson, R. (2013) . Stress hos barn, 1177 Vårdguiden. http://www.1177.se/Sormland/Fakta- och-rad/Sjukdomar/Stress-hos-barn/ (Hämtad 2014-04-15).

Pramling Samuelsson, I. & Sheridan, S. (1999). Lärandets grogrund: perspektiv och

förhållningssätt i förskolans läroplan. Lund: Studentlitteratur.

Saltzman, A.; Goldin, P. (2008). Mindfulness-based stress reduction for school-age children. Oakland: New Harbinger Publications.

Semple, R. J., Lee, J., & Miller, L. F. (2006). Mindfulness-Based Cognitive Therapy for

Children. Mindfulness-based treatment approaches: Clinician's guide to evidence base and applications. San Diego: Elsevier Academic Press.

Siegel, D. (2007). The mindful brain: reflection and attunement in the cultivation of well-being. 1st ed. New York: W.W. Norton.

Svenning, B. (2011). Vad berättas om mig: barns rättigheter och möjligheter till inflytande i

förskolans dokumentation. Lund: Studentlitteratur.

Terjestam, Y. (2010). Mindfulness i skolan: om hälsa och lärande bland barn och unga. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. (4., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Uvnäs-Moberg, K. (2003). The oxytocin factor: tapping the hormone of calm, love, and healing. Oxford: Perseus.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

Bilaga 1

Nedan finns två exempel på hur jag utforskade mindfulness med min barngrupp på förskolan.

Kärleksfull vänlighet till dig själv

Släcker ner ljuset, tänder vårt gemensamma avslappningsljus och spelar lugn musik.

1. Samtalar med barnen, hur mår barnen? Vad tycker barnen att de är bra på? Vad är det som gör att just idag är en bra dag?

2. Ber barnen att lägga sig ner och jag ändrar cd-spåret till ”kärleksfull vänlighet till dig själv”

3. Spåret håller på i ca 7 minuter och barnen säger ingenting till varandra utan lyssnar. 4. Den som pratar i cd ber barnen att fundera på en plats som de tycker extra mycket om.

Det beskrivs också att vi är bra precis så som vi är, att barn ska tänka att jag kan klara av saker och jag är glad över att jag är jag.

5. Efter övningen ändrar jag till lugn musik igen och viskar till barnen att gå och sätta sig vid ritbordet bakom oss och rita en bild.

6. Barnen smyger och sätter sig, och ritar sedan en bild koncentrerat.

7. När barnen är klara smyger de tillbaka på sina platser. Här får de beskriva sin bild för sina kamrater och vi reflekterar för varje bild tillsammans.

8. Gemensamt för bilderna var att de hade ritat en plats som de tyckte mycket om, barnen på bilderna var glada och alla hade med sig själva i bilden.

9. Efter givande samtal tillsammans med barnen ber jag barnen att lägga sig ner och känna sig stolta över sig själva.

10. Skruvar ner den lugna musiken, ber barnen att sträcka på sig, släcker ljuset och börjar tända i rummet. Nu får barnen smyga ut ur mindfulness övningen och fortsätta leka med sina andra kompisar.

Gosedjursavslappning

1. Gången innan ber jag barnen att ta med sitt favorit gosedjur till förskolan till kommande övning.

2. Lugn musik spelas och jag tänder ljuset.

3. Alla har gosedjur med sig och var och en får berätta om sitt gosedjur. Hur ser de ut? Vad äter de? Var bor de? Vad tycker gosedjuret om? Vad brukar ni göra tillsammans? Och så vidare, barnen stället automatiskt frågor till den som talar och de reflekterar och fantiserar tillsammans.

4. Jag börjar släcka ner och tänder avslappningsljuset. Barnen lägger sig ner utan att jag ber dem tillsammans med sitt gosedjur.

5. Jag ändrar cd-spåret till ”Gosedjursavslappning” och barnen lyssnar på spåret som varar i ca 5,30 min.

6. Därefter sätter sig barnen upp och vi reflekterar kring de tankar som kommer.

7. Barnen ska ta vars ett foto tillsammans med sitt gosedjur, och de bestämmer själv var detta foto ska tas. Vi fantiserar tillsammans om varför man vill sitta under en stol och bli fotograferad, eller under en filt och så vidare.

8. Barnen får godkänna sina fotografier och övningen avslutas, vi var aktiva i mindfulness ca 40 min.

In document Andas in, Andas ut : Mindfulness som en daglig rutin i förskolans vardag (Page 33-43)