Andas in, Andas ut : Mindfulness som en daglig rutin i förskolans vardag

Examensarbete i fördjupningsämnet (Barndom och

lärande)

15 högskolepoäng, grundnivå

Andas in, Andas ut

Mindfulness som en daglig rutin i förskolans vardag

Breathe in, Breathe out

Mindfulness as a daily routine in preschool

Josefine Persson

Förskollärarexamen 210hp 2014-06-03

Examinator: Gitte Malm Handledare: Ingegerd Ericsson

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

2

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att försöka förstå barnens tankar och idéer när de får prova på mindfulness. Ytterligare ett syfte är att undersöka hur mindfulness kan motverka negativ stress och hur mindfulness kan användas i förskolans vardag. Inom buddismen har mindfulness funnits i över 2500 år och är alltså en gammal filosofi. Under fyra veckor har jag undersökt olika avslappningsmetoder tillsammans med en liten barngrupp på en förskola. Här har jag tillsammans med fem barn, i åldrarna tre till fem år, undersökt mindfulness. Samtal med pedagoger har även skett under undersökningen för att få en rikare bild på hur man kan arbeta med mindfulness i förskolans vardag tillsammans med barn. Jag har under mitt forskningsarbete insett att mindfulness är mycket mer än att meditera, och att individer använder mindfulness omedvetet som medvetet under sin vardag. För att kunna studera barns reflektioner, tankar och uppfattningar har jag dokumenterat (genom film och anteckningar), samtalat och reflekterat tillsammans med barnen. Dialoger med pedagoger och anhöriga till barnen har även dokumenterats skriftligen. Mitt resultat av denna studie blev att barnen i den undersökta barngruppen förmedlade en positiv utveckling genom mindfulness och ansåg att det var glädjande att utöva mindfulness. Pedagogerna fick upp ögonen för vad mindfulness verkligen var, och utvecklade tanken om att mindfulness inte ”bara” är att utöva övningar i stilla rum, utan att de är så mycket mer.

Nyckelord: barn, förskola, mindfulness, pedagoger, stress

4

Innehållsförteckning

1. Inledning

...

6

1.1 Syfte ... 7

1.2 Frågeställningar ... 7

2. Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning ... 8

2.1 Centrala begrepp ... 8

2.2 Mindfulness och medvetenhet ... 9

2.3 Vad är Stress? ... 10

2.3.1 Fokus på den yttre uppmärksamheten ...11

2.4 Mindfulness för att motverka stress? ... 12

2.4.1 Mindfulness-Based Stress Reduction ...13

2.4.2 Barn och stress ur ett miljöperspektiv ...14

2.5 Konsekvenserna och varningssignaler för barn vid negativ stress ... 14

2.6 Pedagogens förhållningssätt ... 15

2.6.1 Naturen som en inspirationskälla ...16

2.6.2 Att använda lugn musik i mindfulness som pedagog ...17

2.6.3 Tystnaden som något främmande eller avslappnande? ...17

3. Metod

... 19

3.1 Val av metod ... 19

3.2 Analysmetod ... 20

3.3 Urval ... 20

5

3.5 Bearbetning ... 22

3.5.1 Barn har rätt till sin egna kropp ...22

3.6 Forskningsetiska överväganden ... 23

4. Resultat och analys ... 24

4.1 Pedagoger och mindfulness ... 24

4.1.1 För lite tid ...25

4.1.2 Det fungerar inte ...25

4.1.3 Barnen kan inte sitta ner och meditera ...26

4.1.4 Mindfulness ute i naturen ...26

4.1.5 Mindfulness under måltiden ...27

4.2 Barns uppfattningar av att vara lugn ... 28

4.2.1 Innan lunchen massagen ...29

4.2.2 Stora barngrupper och för få pedagoger ...30

4.3 Barnens reflektioner kring mindfulness ... 31

4.3.1 Lugn musik ...32

4.3.2 Miljöns betydelse ...32

5. Diskussion ... 34

5.1 Vidare Forskning... 36

Referenser ... 38

Bilaga 1 ... 41

6

1. Inledning

Det är skönt att bara ligga ner, och bara göra det (Barn 2014).

Det kan vara svårt att hitta en entydig definition som beskriver vad mindfulness är men författareoch forskare som arbetar med mindfulness är överens om att målet för varje individ är att mindfulness ska fungera som ett redskap i livet. Detta redskap ska hjälpa människor igenom stress, hantera stressen och att leva här och nu (Ellneby, 2011).I läroplanen för förskolan står det:

Förskolan ska erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt (Lpfö 2010,sid. 7).

Utifrån mina personliga erfarenheter har jag kunnat se att barn är aktiva i stora barngrupper, där en kamp för att synas och höras ofta leder till att ljudnivån ökar. Att försöka förstå det ur barnens perspektiv på förskolan gav mig en uppfattning av en stressad miljö. Jag har mött barn som springer, skriker, skrattar, gråter samtidigt som barnen möter olika pedagoger, miljöer och föräldrar varje dag. Barn som vistas på förskolan från tidig morgon till sen eftermiddag har jag upplevt inte har egen tid till att få slappna av, detta fick mig att fundera på om mindfulness i förskolans vardag kan bidra till mer balans i barnets själ på förskolan?

Mindfulness är en gammal filosofi som kommer från buddismen. Det sägs att mindfulness har funnits i över 2500 år inom buddismen. Redan då fanns en kunskap om att ta bort det som inte känns tillfredsställt inom dig och utveckla det till något tillfredställande. För några hundra år sedan blev mindfulness en vetenskaplig psykologi (Holmer, 2009).

Idag utövas mindfulness oftast som en träning runt om i världen. Mindfulness kan utövas sittandes, liggandes, ståendes och även gåendes genom meditation. Genom mindfulness tränar barnen sin koncentration och avspänning samtidigt som barnet blir medveten om nuet. Grundtanken inom mindfulness är att bli medveten och att kunna reflektera över sitt liv i nuet (Schenström, 2007).

7

Mindfulness är mer än att ”bara” meditera. När barnen leker använder de sina fem sinnen för att utforska sin leksak. Hur känns den? Hur ser den ut? Hur smakar den? Hur hörs den? Hur luktar den? Här kopplar barnen in olika sinnen i sin aktivitet, och blir på så sätt medveten i sin stund här och nu (Ellneby, 2011). Detta är alltså också ett mindfulness tillfälle vilket jag har uppfattat som att många pedagoger inte ser. Barnen måste alltså inte sitta tysta i ett rum och lyssna på en röst, mindfulness är så mycket mer.

Studien utgår från definitionen om att mindfulness ska fungera som ett redskap i individens vardag. Att barn och pedagoger kan genom mindfulness lära sig att ta hand om sin stress och bli medveten om sin situation, för att på så sätt kunna utvecklas som person (Ellneby, 2011).

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att försöka förstå barnens tankar och idéer när de får prova på mindfulness. Ytterligare ett syfte är att undersöka hur mindfulness kan motverka negativ stress och hur mindfulness kan användas i förskolans vardag, efter att ha samtalat med pedagogerna om deras uppfattningar av mindfulness.

1.2 Frågeställningar



Hur anser pedagogerna att mindfulness kan tillämpas i förskolans vardag ?



Vad är barnens uppfattning av att vara lugn?

8

2. Teoretiska utgångspunkter och tidigare

forskning

I detta avsnitt beskrivs de utgångspunkter arbetet kommer att utgå ifrån. Avsnittet lyfter upp tidigare forskning som visar på resultat som är relevant för studien.

2.1 Centrala begrepp

För att få en djupare uppfattning om vad mindfulness är, beskrivs de centrala begreppen inom mindfulness. Dessa begrepp är de som kännetecknas som centralt inom mindfulness och är det tankesättet som studien har utgått ifrån.

9

Mindfulness centrala begrepp uppfattas ibland som något skrämmande och svåra att förstå. De flesta människor har omedvetet någon gång använt sig av mindfulness. Att vara medveten i stunden kan vara när man sjunger i samlingen på förskolan, har gymnastik eller bakar en kaka. Genom att vara närvarande och koncentrerad i sin aktivitet, för att bli medveten om att sjunga rätt vers, använda rätt muskel för att hoppa över en sten eller följa receptet korrekt, är att vara i mindfulness (Fowelin, 2011).

Förskolan lägger mycket vikt på att utveckla och sträva efter att barnen ska bli empatiska mot varandra. Barnens självkänsla och självkännedom bör utvecklas i förskolan. Det är också viktigt att barn i förskolan hittar sig själva och kan känna sig trygga (Lpfö, 2010).

Som individ kan barn lära känna sig själv och på så sätt utvecklas till en mer öppen och empatisk person tillsammans med mindfulness. Hjärnan utvecklar också våra känsloförmågor, vi känner av på ett starkare sätt, men samtidigt har vi kontroll över känslorna. Barn kan utveckla förmågan att styra sin uppmärksam på något specifikt eller lyfta blicken och få ett annat perspektiv på situationen genom mindfulness (Ellneby, 2011).

2.2 Mindfulness och medvetenhet

Att mindfulness och medvetenhet går hand i hand är kanske inte så självklart som det låter. Själva begreppet medvetenhet är ett svårt begrepp, även kallad biologins största gåta. Med hjälp av våra sinnen kan vi uppleva världen, vi doftar, ser, smakar, hör och känner. Dessa signaler sänds vidare upp till vår hjärna och våra nervceller förmedlar en upplevelse. Detta är ett, till stor del, omedvetet beteende och alla våra sinnesuttryck sker per automatik för att vi ska uppleva världen. Om det sker elva miljoner signaler per sekund sägs det att vi enbart är medvetna om ett fyrtiotal utav dessa miljoner signaler. Vårt medvetande är därmed långsammare, fördröjt och något som vi själva kan styra. Mindfulness kan hjälpa människan att styra sin uppmärksamhet och därmed välja vilken värld man skapar och vart man ska styra uppmärksamheten. Mitt i de omedvetna signalerna kan du bli medveten på just det du vill uppmärksamma genom mindfulness (Holmer, 2009).

10

MBCT-C (Mindfulness-Based Cognitive Therapy for Children) har Semple, Lee och Miller (2006) utvecklat fram till att användas som en behandlingsform för barn. Forskarna gjorde ett liknande mindfulness program för vuxna som kallas för MBCT (Mindfulness-Based Cognitive Therapy). MBCT-C utövades under tolv veckor tillsammans med barn och varje träff varade 90 minuter. Forskarna träffade barngrupper med ca 6-8 barn i varje grupp. Under tiden som barnen utövade MBCT-C fick barnens föräldrar undervisning via en terapeut om mindfulness, sömn, mat och uppfostran. Detta gjordes för att föräldrarna skulle vara ett stöd för barnen under dessa tolv veckor (Semple, Lee & Miller, 2006).

När Semple, Lee och Miller (2006) utövade mindfulness tillsammans med barnen upptäckte forskarna viktiga skillnader mellan vuxna och barn efter att ha gjort en liknande studie på vuxna. Forskningen utvecklades till tre viktiga skillnader som forskarna började fokusera på. Dessa tre skillnader handlade om kognitiv förmåga, interpersonell följd och individens uppmärksamhet. Forskarna kom fram till att barn inte är små vuxna och behöver bearbeta och upptäcka mindfulness på den nivå barnen befinner sig på. Även att barn behöver mer mindfulness övningar som är inriktade på att fånga uppmärksamhet, kognitiv förmåga och interpersonell följd (Semple, Lee & Miller, 2006).

När en mindfulness övning sker och den som talar ber dig att ”Blunda nu och försök lyssna på

ljuden runt omkring dig. Bara lyssna” (Lundgren-Öhman & Schenström, 2011) då startar en

medvetenhet genom mindfulness och ljuden som du hör blir tydligare. Detta kan vara ljud som du innan övningen inte var medveten om fanns, men i den medvetna stunden finner du ljuden. Och ljuden har antagligen funnits där hela tiden, du har bara inte varit medveten om dem. Att bli medveten kallas för medvetande ögonblick inom mindfulness (Holmer, 2009).

2.3 Vad är Stress?

Stress kan ha många olika meningar och definitioner. Stress översatt från engelskan blir på svenska spänning eller tryck. Människor som arbetar inom medicin och psykologin definierar stress som att våra organ reagerar via psykiska eller fysiska påfrestningar. Stress kan vara en reaktion på att något inte tillfredsställer oss i vardagen. Det kan handla om fysiska, emotionella,

11

sociala eller intellektuella påfrestningar som gör att individen känner sig stressad (Ellneby, 1999).

Stress kan ibland översättas till kamp- och flyktreaktionen, vilket gör kroppen redo för flykt eller för att försvara sig. När detta sker pumpas mer blod ut till våra muskler och ett stort fokus läggs på det som gör en stressad. Detta leder också till att kroppen klarar sig med mindre sömn under en viss tid då kroppen får extra energi och kraft (Schenström, 2007).

2.3.1 Fokus på den yttre uppmärksamheten

Genom åren har världen utvecklats och genom medieutvecklingen har människor börjat koncentrera sig mer på den yttre uppmärksamheten. Mitt i denna utveckling har den inre uppmärksamheten börjat ta längre avstånd och balansen mellan den inre och yttre glider mer och mer ifrån varandra. Den inre uppmärksamheten handlar om individens självkänsla och självkännedom. Barn ser på tv, lyssnar på musik, samtalar i mobilen och tittar på bilder vilket bidrar till den yttre uppmärksamheten. Samhällets alla krav kan leda till att barnen bildar en omedveten känsla av att inte räcka till för den yttre uppmärksamheten, självkänslan hos barnet kan då brista. Här bildas avståndet mellan den inre och yttre uppmärksamheten som barnet inte själv är medveten om. Om barnen inte får hjälp med att hitta den inre uppmärksamheten kan det bli svårt för barn att veta vem de egentligen är och vad de tycker och tänker. Risken finns att barn i framtiden kommer vara obekanta med sitt inre jag, om barnen inte får en balans mellan den yttre och inre uppmärksamheten. Blir barnet obekant med sig själv väcks ångest och stress omedveten som medveten (Terjestam, 2010).

Forskarna Semple, Lee och Miller (2006) använde barngrupper i åldrarna sju och åtta år. Deras studie pågick aktivt i en sex veckors period och deras undersökning visade att pedagoger bör ha en viss kunskap. Mindfulnessövningar kan ibland vara långa, men ska pedagogen utforska mindfulness tillsammans med barn visade undersökningen att övningarna bör kortas ner. Barn har inte har utvecklat sin uppmärksamhet tillräckligt och deras minne är mindre utvecklat än vuxna därför behöver barn kortare övningar menar forskarna. Språket bör ses över, barn kan ha svårt med det abstrakta tänkandet och känna en logisk analys. För att fånga barnen menar forskarna på att lek, aktivitet och sagor bör ingå i mindfulnessövningar. Undersökningen visade

12

på att familjen och miljön har en stor roll för barnen. Föräldrarna bör visa stöd för barnens övningar och själv träna mindfulness tillsammans med sitt barn för att få en bra utveckling. Miljön bör också vara stödjande för barns utveckling och genom att man ser efter vad som stressar i miljön kan barnet få en rikare upplevelse med mindfulness (Semple, Lee & Miller, 2006).

För våra små barn på förskolan betyder samvaron med vuxna mer än att få komma ut på olika aktiviteter. Att hela tiden vara på väg kan innebära stress för vissa barn. De hinner inte smälta alla intryck på vägen eller bearbeta sina upplevelser, vilket i sin tur kan leda till att barnet känner av stress. I förskolan ökar också kraven på barnen. Deras sociala omvärld utvecklas till många olika individer och barnet möts av olika miljöer i förskolan. Detta ska barnet helt plötsligt förhålla sig till och det kan bidra till att barnet känner krav och blir på så sätt stressad. Höga ljudnivåer, aktiviteter, konflikter, stora barngrupper, som idag finns i förskolan, kan leda till att barnet blir stressad (Persson, 2013).

2.4 Mindfulness för att motverka stress?

Genom att dela in hur man kan hantera stress i tre delar, kan man också få en förståelse för hur man kan arbeta med sin stress. Man pratar då om en problemfokuserad coping, känslofokuserad coping och meningsfokuserad coping inom mindfulness. Coping är ett engelskt ord och översätts med att skapa en förmåga att se situationer som för vår kropp och själ kan vara stressrelaterat (Schenström, 2007).

Problemfokuserad coping handlar om att du ska ta reda på vart problemet sitter. När man blir medveten om vad eller vart problemet är kan man också bryta denna stress. Genom att arbeta aktivt med mindfulness kan vi bli medvetna och uppmärksamma för vad vi är stressade över. Det hjälper oss att kunna acceptera och se klarare i det som har hänt, händer eller ska hända, vi stannar upp och uppfattar oss själva i nuet. Vi klarar av att se saker och ting i detalj och vi ger oss själva tid till att uppfatta vår situation. För att på så sätt arbeta vidare med att kunna se lösningar på vårt problem (Schenström, 2007).

13

Känslofokuserad coping handlar om vår tillvaro. När vi kan vara medvetet närvarande i en situation, kan vi också öppna upp ögonen för att kunna se om vi behöver känslomässigt stöd. En medveten närvaro kan också leda till att vi kan se situationen på ett annat sätt, vända denna till en positiv situation. När man jobbar med mindfulness möter man problemet och flyr inte från det. Problemet som man möter blir vi medvetna om och vi sätter in våra känslor i det och på så sätt arbetar vi vidare med vad situationen kräver (Schenström, 2007).

Meningsfokuserad coping är det tredje sättet man kan hantera stress på. Vår uppväxt, våra värderingar, vår tro och våra mål är det som gör att vi söker vidare och fortsätter söker mening i livet. Med hjälp av mindfulness möjliggör vi den meningsfulla coping. Mindfulness hjälper oss att ta reda på vad som verkligen är meningsfullt för oss, våra vardagshändelser omvandlas till något positivt, det hjälper oss att kunna ändra våra mål och våga prova nya delmål för att kunna nå vårt realistiska mål och det hjälper oss att föra en inre dialog med oss själva för att kunna reflektera och utveckla det vi är i behov av (Schenström, 2007).

2.4.1 Mindfulness-Based Stress Reduction

Saltzman och Goldin (2008) har forskat fram ett Mindfulness-Based Stress Reduction (MBSR) program för barn. Åldern för barn i denna undersökning var 9-11 år och man arbetade tillsammans med föräldrarna. Tillsammans upptäckte 24 olika familjer mindfulness, av dessa var 31 barn och 24 föräldrar. Syftet med deras forskning var att utforska mindfulness användbarhet. Forskarna ville också se om mindfulness förbättrade barns uppmärksamhet, social kompetens, ökad hälsa och självkontroll. Tillsammans i åtta veckor arbetade forskarna gruppvis med familjerna en till två gånger i veckan. Gruppträffarna innehöll både formella och informella övningar. Till formella övningar räknar man meditation sittandes och gåendes samt kroppskännedom. Vid informella övningar fokuserar man på individens uppmärksamhet samt att vara medveten och närvarande i nuet. Resultatet av studien visar att detta 8-veckors program var givande för familjerna. Barnen utvecklade sin förmåga till sina sinnen, uppmärksamhet och självkänsla. Även de vuxna utvecklades och forskarna såg detta som meningsfullt för alla individer (Saltzman & Goldin, 2008).

14

2.4.2 Barn och stress ur ett miljöperspektiv

Barn lever ständigt i en miljö som kan bidra till att stressen kommer medvetet som omedvetet in i ens kropp. Barn och stress hör inte ihop, ändå ökar antalet stressade barn ständigt (Ellneby, 2011). Läroplanen för förskolan betonar att pedagogerna ska kunna erbjuda barnen stöd i sin utveckling. Om barn befinner sig i en svårighet av något slag, är det viktigt att pedagogen tillsammans med sitt arbetslag arbetat för att stödja detta barn (skolverket, 2010). Stress för barn kan visa sig på andra sätt än hos vuxna. Barn har inte orden att beskriva sina egna känslor, eller att uppfatta alla känslor som barnen har. De är alltså beroende av sin omgivning som kan förstå och leda de genom livet. Pedagogerna på förskolan har ett uppdrag att kunna se barns behov och tolka när barnen inte mår bra (Ellenby, 2011).

Stress hos barn kan bero på olika saker i omgivningen, men oftast är det de yttre kraven som är större än vad barnet kan behärska. Barn har inte så stor möjlighet att kunna kontrollera hur de ska leva sitt liv, därför är barn beroende av hur deras miljö är, och därmed är barnen mer utsatta för stress (Persson, 2013).

2.5 Konsekvenserna och varningssignaler för barn vid

negativ stress

Den reaktionen som kroppen får utav stress är inte skadlig i sig. Men om man under en längre tid känner sig stressad både fysiskt och psykiskt börjar de bli skadligt för människan. Konsekvenserna utav stress kan leda till att man får svårt att koncentrera sig, dåligt minne, ont i kroppen eller ångest. Att känna av trötthet, depression och avslappnings svårigheter kan också vara en reaktion på för mycket stress. Barn kan också få ont i magen och vägra äta om de bär på en inre stress. Arg, irriterad och lätt för att skrika kan också vara symtom på att barn är stressade. Märker vuxna att ett barn går ofta på toaletten kan det också ha med stress att göra (Ellneby, 1999).

Ett barn som skrattar nervöst och extremt mycket behöver inte visa sig vara ett hälsosamt barn, utan kan faktiskt också visa att barnet bär på inre stress. Det finns alltså många olika vägar stress kan visa sig på. Märker pedagogen att något barn visar detta på förskolan bör pedagogen aktivt

15

ha kontroll på hur de utvecklas för barnet. Att gå på toaletten mycket eller skratta nervöst behöver inte betyda att barnet är stressat, men om pedagogen märker att barnet visar fler signaler bör man vara uppmärksam. Det finns även en rad andra symtom på stress hos barn. För att nämna några andra kan det vara diarré, kräkningar, förstoppning, eksem, sprickor och sår i tandköttet, bitskador i kinderna och på läpparna samt huvudvärk (Ellneby, 1999).

2.6 Pedagogens förhållningssätt

När jag nämner pedagogen, eller pedagoger i detta arbete menar jag de vuxna som arbetar på förskolan. Det kan vara både barnskötare och förskollärare, därför har jag valt att använda mig av ordet pedagog när jag beskriver de som arbetar i förskolan.

Att utöva mindfulness tillsammans med barn kan ibland vara svårare för pedagogen än för barnen. De små barnen som vistas på förskolan är oftast duktiga på att leva i nuet och det är pedagogens roll att uppmärksamma detta. När mindfulness utövas tillsammans med barn bör nyckelorden vara tillit, fantasi, koncentration samt visualisering. Pedagogen bör själv vara öppen och positiv till mindfulness för att kunna förstå dess innebörd med att vara i nuet (Terjestam, 2010).

Pedagoger som arbetar i förskolan bör vara barnens förebilder. Genom att man är en aktiv pedagog tillsammans med barnen, kan barnen också börja undersöka världen, bli nyfiken på den och våga lära sig medvetet som omedvetet (Knutsdotter Olofsson 2011). Att be barnen lyssna på ljuden i skogen under tiden som pedagogen pratar med en kollega eller antecknar i sitt kollegieblock kan ge dubbla budskap till barnen och pedagogen är inte konkret i sitt arbete med mindfulness inför barnen (Terjestam, 2010).

På förskolan bör pedagogerna fungera som ett komplement för barnen. Med de undantagen att pedagogen är pedagoger till 17 barn och inte förälder till 17 barn. Pedagogen bör alltså inte ersätta barnets föräldrar. Som pedagog bör man bygga anknytning tillsammans med barnen för att kunna få en rik kontakt som bygger på trygghet, samförstånd och kommunikation (Knutsdotter Olofsson, 2011).

16

Siegel (2007) har gjort en studie om anknytning och mindfulness hos barn. Genom ett aktivt arbete med anknytning och mindfulness i förskolans vardag kom han fram till att barnet utvecklar en trygg anknytning i förskolan. Barnen utvecklade motståndskraft och välmående, vilket är de kriterier som Siegel menar vid att barnen har fått en trygg anknytning. I hans forskning kom han även fram till att barn som hade fått en otrygg anknytning i unga år, kunde oftast reparera den genom att aktivt utöva mindfulness oavsett vilken ålder individen befann sig i (Siegel, 2007).

2.6.1 Naturen som en inspirationskälla

Naturen är en bra plats att tillsammans med barn att använda sig utav mindfulness. Pedagogerna kan tillsammans med barnen upptäcka den värld som finns under löven, prata med träd, känna på träden, lyssna på ljud och/eller be barnen att använda sin fantasi om ett lövs färd genom vinden. Mindfulness kan i princip utövas var som helst, det viktiga är att pedagogen stannar upp och lever i nuet tillsammans med barnen (Terjestam, 2010).

Forskarna Semple, Lee och Miller (2006) använde barngrupper i åldrarna sju och åtta år. Deras studie pågick aktivt i en sex veckors period och deras undersökning visade att pedagoger bör ha en viss kunskap. Mindfulnessövningar kan ibland vara långa, men ska pedagogen utforska mindfulness tillsammans med barn visade undersökningen att övningarna bör kortas ner. Barn har inte har utvecklat sin uppmärksamhet tillräckligt och deras minne är mindre utvecklat än vuxna, därför behöver barn kortare övningar menar forskarna. Språket bör ses över, barn kan ha svårt med det abstrakta tänkandet och känna en logisk analys. För att fånga barnen menar forskarna på att lek, aktivitet och sagor bör ingå i mindfulnessövningar.

Undersökningen visade på att familjen och miljön har en stor roll för barnen. Föräldrarna bör visa stöd för barnens övningar och själv träna mindfulness tillsammans med sitt barn för att få en bra utveckling. Miljön bör också vara stödjande för barns utveckling och genom att man ser efter vad som stressar i miljön kan barnet få en rikare upplevelse med mindfulness (Semple, Lee & Miller, 2006).

17

2.6.2 Att använda lugn musik i mindfulness som pedagog

När individen utövar mindfulness, kan man ibland använda sig av lugn musik. Musik är något som alla människor har en relation till. När fostret ligger i mammas mage och är tolv till sexton veckor gammal kan man reagera på ljud utifrån. I kvinnans livmoder finns fyrtio decibel, främst pulsslag, ljudet av blodkärl och tarmrörelser från mamman. När fostret är fem till sex månader gammal uppfattar fostret ljud utifrån, som röster och musik. (Ellneby, 1999).

Lugn musik verkar genom att ens kropp blir lugn. Genom mindfulness påverkas andningen, pulsen och hormonproduktionen positivt när man lyssnar på lugn musik och vårt oxytocin i kroppen börjar verka. Att pedagogen använder sig av lugn musik när man utövar mindfulness tillsammans med barn kan alltså hjälpa barnet att känna en större trygghet i situationen (Ellneby, 1999). Kroppens lugn och ro hormoner kallas för oxytocin. Oxytocin upplevs på olika sätt tillexempel vid beröring, lugn musik eller vid god mat. Denna hormon hjälper kroppen att läka och att utvecklas. Vårt tänkande ändras genom att vi blir mer kreativa och vi får tillgång till våra inre resurser. Vi ökar också vår förmåga att kunna se och lösa problem och på så sätt kunna gå vidare i livet (Uvnäs-Moberg, 2003).

2.6.3 Tystnaden som något främmande eller avslappnande?

Inom mindfulness kan pedagoger arbeta med tystnad och stillhet. Tystnaden är något som människor både känner sig bekväm med, men även obekväm. När ett rum stillas och tystnaden lyser med sin närvaro, kan detta upplevas som bekvämt för vissa samtidigt som det kan vara obekvämt för andra. Ett barn som är tyst förknippar vuxna oftast som en blyg individ, utan att egentligen känna barnet. Egentligen kanske barnet inte är blyg, utan har bara en fantastisk förmåga i att faktiskt lyssna på världen istället för att vara den världen ska lyssna på (Johannesen & Sandvik, 2010).

Persson (2010) har studerat stress hos barn. Genom sin forskning med dosimeter har hon sett att ljuden är allt för höga för barnen i förskolan. Framförallt har hon forskat och studerat förskolor i Göteborg. Här studerade hon både barn och pedagoger. Barnen i förskola och skola försöker mer och mer undvika höga ljud. Hela 70 % av 212 barn och pedagoger svarade att de valde att gå

18

ifrån om ljudet blev för högt. Barnen har förklarat för Persson att de känner sitt hjärta slå högre, det snurrar i huvudet och att det känns konstigt i magen (Persson, 2010)

Att ge barnen en balans genom ljud och tystnad kan alltså ge barnen en ökad förståelse för att vara med i ljudet, men också våga lyssna på ljuden. Att individen inte hela tiden behöver prata utan att det är positivt att lyssna och fundera innan man samtalar. Barnen lär sig också att samtala på ett rikare sätt då de lär sig att låta den andra få tid att säga något och att ge varandra tid till att prata (Johannesen & Sandvik, 2010) Inom mindfulness skiljer man på att höra och lyssna. Ellneby (2011) menar på att det vi hör, det hör vi och är det självklara. Vi hör att det kommer en bil, att fåglarna kvittar i skogen eller vad som sägs under ett samtal. Genom att vi lyssnar kan vi dock försöka höra ljud som vi inte hörde innan, alltså de omedvetna ljuden, hur vinden susar i trädens löv, att det står människor och pratar i ett hörn eller att det ringer i en telefon i rummet bredvid. För vi kan inte höra alla ljud, men genom att lyssna kan barnet finna ljud som barnet inte uppfattade innan (Ellenby, 2011).

19

3. Metod

Avsnittet beskriver de metoder som arbetet har utgått ifrån för att få fram ett resultat på studiens tre frågeställningar

.

Under första delen beskrivs vilka metodet som studien har arbetat med och varför metoderna har valts för studien. Metoddelen tar senare upp studiens urval och genomförande. I slutet av detta kapitlet förklaras bearbetningen utav de material som studien har samlat in under sin tid. Avslutningsvis lyfter kapitlet upp de forskningsetiska övervägande som har gjorts under studien.

3.1 Val av metod

Under fyra veckor har studien med mindfulness undersökts tillsammans med en liten barngrupp på en förskola. Tillsammans provade vi om mindfulness, yoga och mental tuffhetsträning. Genom att göra olika mindfulness övningar och alltid avsluta med en reflektion tillsammans med barnen, visar att studien har valt att blanda olika metoder för att komma in på djupet om vad barnen anser, tycker och tänker om mindfulness. Studien gjordes aldrig enskilt med barn, eftersom barnen kan uppfatta sig pressade av att svara rätt på de eventuella frågorna som skulle ställas för att komma fram till ett relevant resultat. Detta kan leda till att det enskilda barnet inte förmedlar de kunskaper barnet bär på (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014).

Genom triangulering metoden undersöks olika metoder ur olika perspektiv i det ämne denna studie ska fördjupa sig i (Hillén, Johansson & Karlsson 2013). Den valda metoden kan också jämföras med kristallen, vilket ska visa att det inte finns ett objektiv perspektiv på min metod. I kristallen reflekteras de olika metoderna och formar ett resultat. Ett aktivt arbete tillsammans med barn genom av dokumentation i form av videoinspelning, deras teckningar och deras diskussioner. Detta leder till att olika metoder visar olika perspektiv, vilket ger studien en rik bild för det fokuserade ämnet (Greene & Hill, 2005). Alla barn är olika individer, och därför har studien försökt fånga barns olika sätt att kunna förmedla sina tankar och idéer på. Några barn gör det genom dialoger, andra genom etiska uttrycksformer och så vidare. Därför har studien inte koncentrerat sig på att alla ska förmedla sig genom till exempel en dialog, utan accepterat barns

20

olika uttrycksformer för att kunna få fram en rik empiri att bygga ett resultat utifrån (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014).

Genom att vara förberedd som forskare och väl insatt i ämnet innan studien började gav relevanta frågor och reflektioner som var väl valda för ämnet till barnen. Det är viktigt att skapa en miljö där barnen trivs och kan känna trygghet, för att få djupare samtal tillsammans med barnen (Kvale & Brinkmann, 2009).

3.2 Analysmetod

Empiri som samlades in har analyserat utifrån fem steg. Meningskoncentrering är en metod som studiens empiri har utgått ifrån eftersom den anses vara relevant för studien. Det första steget inom denna analysmetod är att läsa igenom all insamlat material/empiri. Ur studiens insamlade material hittas sedan de centrala meningsenheterna, alltså det som är relevant för studiens valda ämne.

I steg tre försöker man förstå och tolka den empirin som innan är sorterad. Ur den sorterade empirin uppkommer det frågor som skrivs ner för vidare forskning. Frågorna ska hjälpa till att skapa nya relevanta synpunkter ur det insamlade materialet. I sista steget, steg fem, fanns det ett intressant och meningsfullt material att arbeta vidare med för att få fram ett relevant resultat utifrån de tre frågeställningarna som studien grundas på (Kvale & Brinkmann, 2009).

3.3 Urval

Undersökningen har gjorts på en förskola i Sverige under fyra sammanhängande veckor. Jag arbetade tillsammans med en liten grupp på fem barn i åldrarna tre till fem år. Min grupp på fem barn bestod av tre flickor och två pojkar. Tre barn var fem år, ett barn var fyra år och ett barn var tre år, varav två barn är tvillingar och har utländsk bakgrund. Varför jag valde dessa barn är för att få en liten barngrupp där jag känner jag kan ha tid för var och en, men samtidigt få en stor mångfald på ålder, kön och kultur. Konsekvenserna av min valda barngrupp är att mångfalden bygger på rika reflektioner tillsammans med barnen, då de känner sig trygga i den lilla barngruppen. Barnen i min valda barngrupp kommer till förskolan mellan halv sju och åtta och

21

går hem runt klockan fyra-fem på kvällen. Studien bygger på barn som är på förskolan under en längre tid för att få en uppfattning om de fanns ett behov för avslappning. Barn som är på förskolan under en kortare tid har kanske också möjlighet till vila i hemmet. Därför har studien inte koncentrerat sig på barn som vistas på förskolan en kortare tid. Förskolan är liten med enbart har två avdelningar, en småbarns- och ett storbarns avdelning. Tillsammans arbetar åtta pedagoger varav tre stycken på småbarns avdelning och fyra stycken på storbarnsavdelningen plus en resurspedagog. På småbarnsavdelningen finns 16 barn och storbarnsavdelningen har 20 barn. Anledningen till varför undersökningen har gjorts i en förskola är att jag läser förskollärarutbildningen och mitt fokusområde ligger på åldrarna 1-5 år.

3.4 Genomförande

En aktiv dialog tillsammans med handledaren på förskolan genomsyrades under studien. Första dagen bestämdes ett möte med min handledare från förskolan. Här visades planeringen över studiens fyra veckor. Tillsammans reflekterade vi över min planering och när båda ansåg att planen var relevant, var det bara att börja interventionen två dagar senare. Mindfulnessövningarna (se Bilaga 1) utövades när småbarnsavdelningen var tom, så att det fanns bra med utrymme. Barnen kunde heller inte störas av kamraters ljudnivå. Vi hade ett ljus som barnen bestämde skulle kallas för ”avslappningsljuset”. När detta ljus tändes, då började övningen och när det släcktes var övningen klar. Vi har tillsammans lyssnat på mindfulness övningar på cd, men även haft samtal och reflekterat över mindfulness. Att utforska mindfulness genom etiska material har även funnits tillgängliga. Material som gosedjur hemifrån har till exempel används när vi utforskade gosedjursavslappning. Efter varje möte tillsammans med den valda barngruppen reflekterade vi om den aktuella övningen. Barnen fick reflektera på olika sätt, bland annat smög de och ritade direkt efter en övning, för att sedan komma tillbaka och berätta om sin teckning. Vi har arbetat mycket med våra fem sinnen; hörsel, syn, känsel, smak och lukt under våra samtal. Tillsammans har vi träffats två till tre gånger i veckan och varje ”pass” har varit ca 45 minuter.

22

3.5 Bearbetning

Genom film, anteckningar och samtal tillsammans med barnen har studien fått en rik dokumentation. Genom att analysera materialet och transkriberat empirin har studien fått fram det som är relevant för de valda frågeställningarna. Genom att välja ut de delar som jag anser är betydelsefulla för mitt arbete och som kan hjälpa mig att få fram svaren på mina frågor bildades det ett resultat som är relevant för studien.

3.5.1 Barn har rätt till sin egna kropp

Eftersom jag skulle filma barnen, behövde jag godkännande från föräldrarna. Detta godkännande var redan underskrivet sedan tidigare av föräldrarna. Jag förklarade att jag har tystnadsplikt och att alla personer förblir konfidentiella i mitt arbete. Även efter jag har skrivit mitt arbete och det har blivit godkänt kommer all material att raderas, eftersom det enbart är menat för mig och denna studie (Vetenskapsrådet, 2002).

Självklart frågade jag barnen i min barngrupp om de var någon som inte ville bli filmad, för jag anser att deras röst är lika viktiga som föräldrarnas godkännande när de gäller filmning. Barnen har rätt till sin egen kropp och får därför själv bestämma om de vill blir filmade eller inte. Jag stödjer mig på det som Svenning (2011) menar, för att kommunicera med barnen på ett bra sätt bör vi finna skillnaden på mitt eget vuxna barnperspektiv och barnets eget, ägandeperspektiv, barnens perspektiv.

Jag vill inte som vuxen säga att alla ska vara med på video enbart för att föräldrarna har accepterat och godkänt, utan jag vill utgår ifrån barnens perspektiv på att bli dokumenterade. Mitt vuxna barnperspektiv bör inte stå i vägen för barnens ägande perspektiv (Svenning, 2011). Men alla barnen tyckte det var roligt att bli filmade. Allt material är det bara jag som har kunnat ta del av och därför har jag hållit mig till sekretesskravet (Hermerén, 2011).

23

3.6 Forskningsetiska överväganden

Som forskare finns det fyra etiska huvudkrav jag bör utgå ifrån. Mitt ansvar är att ta reda på normer och regler som vetenskapsrådet anser är viktiga. Samtyckes-, konfidentialitets-, informations- och nyttjandekravet är de fyra huvudkraven vetenskapsrådet anser är viktiga (Vetenskapsrådet 2002).

Samtyckeskravet: De barn som har varit med i studien har själva fått bestämma över sin

medverkan. Barnen hade under studiens gång rätt till att avbryta sin medverkan om de inte vill fullfölja processen.

Konfidentialitetskravet: Den insamlade empirin har hanterats konfidentiellt. Det vill säga att de insamlade materialet förvaras så att obehöriga inte kan ta del utav den, utan enbart är till för mig som forskare. I denna studie beskrivs barnen utifrån konfidentialitetskravet då de enskilda barnen inte kan identifieras av utomstående.

Informationskravet: Information har förmedlats till barnen, föräldrarna och pedagogerna om forskningens syfte och att de medverkande barnen får lov att avbryta sin frivilliga medverkan om de inte vill vara med hela vägen under projektet.

Nyttjandekravet: Det material som har samlat in, har jag enbart används för min forskningsstudie och kommer därefter att förstöras.

24

4. Resultat och analys

I detta kapitel kommer resultatet och analysen beskrivas utifrån studiens tre frågeställningar. Första frågan som kommer att beatbetas är ”Hur anser pedagogerna att mindfulness kan tillämpas i förskolans vardag?”. I denna frågan kommer pedagogernas åsikter berarbetas och analyseras utifrån teoretiska begrepp. Den andra frågan som lyfts upp är ”Vad är barnens uppfattning av att vara lugn?”. Här kommer reflektionerna tillsammans med barngruppen lyftas fram och analyseras. Sista frågan som kommer bearbetas är ”Hur reflekterar barnen när de får utöva mindfulness?”. Genom att försöka se mindfulness ur barnens perspektiv lyfts intressanta tankar från barnen.

4.1 Pedagoger och mindfulness

När jag har samtalat om mindfulness tillsammans med pedagogerna på förskolan, ser de mindfulness som något positivt men är för osäkra på ämnet för att kunna ge barnen mindfulness i förskolans vardag. De kan inte heller riktigt förstå hur mindfulness kan hjälpa barnen i förskolan. Mindfulness riktar sig ofta till vuxna men genom att pedagogen arbetar aktivt med mindfulness i förskolan får barn hjälp att hantera sin vardag bättre. Om pedagogen aktivt ger barnen tillfällighet till att öva kan barn lära sig ta kontroll över sin vardag. Som förskollärare ges barnen tillfälle till att utveckla sin uppmärksamhet, och kunna styra denna positivt (Ellneby, 2011). I läroplanen beskrivs det att förskollärare ska ge barnen möjligheter till att utveckla empati och medkänsla (Läroplan för förskolan, 2010). Enligt Ellneby (2011), ser hon att barnen utvecklar en bättre medkänsla och empati både mot sig själv och mot andra när barnen tränar mindfulness. Genom aktivt arbete med mindfulness utvecklar barnen sina känslor, känner igen känslorna och kan hantera dem bättre.

25

4.1.1 För lite tid

Pedagogerna uttrycker att det inte finns någon tid för att ta in mindfulness i förskolan, men att de gärna hade velat ha tid till mindfulness. De hade tre olika förklaringar till varför de inte använder mindfulness i förskolans vardag. Den första pedagogen som gjordes hörd sa:

Om vi har 17 barn, en pedagog är sjuk, det är måndag, stressigt, och alla barn bara springer runt. Att sätta sig för att utöva mindfulness, känns, jag vet inte. Men det kommer inte att fungera i den stressen.

Det finns alltså redan en tanke om att mindfulness är bra, men det kommer inte fungera inom förskolans ramar för att det är en för stressig vardag. Ett steg som pedagogen behöver för att kunna förmedla en lugn och harmonisk miljö, är att ta hand om sin egen stress. Om pedagogen uttrycker stress på förskolan, kan detta påverka barnen omedvetet som medvetet. När man tillsammans med barn utövar mindfulness, kan detta också ses som ett tillfälle för pedagogen att ta till vara på övningarna, för att utveckla sig själv till att kunna hantera sin egen situation (Ellneby, 2003).

4.1.2 Det fungerar inte

Vi har provat med avslappning innan lunch, men det fungerar inte. Så det är med att vara lugn, fungerar inte för vår barngrupp.

Att det inte fungerar och att de redan har försökt kommer upp som förklaring nummer två hos pedagogerna. Det som kan brista när man börjar arbeta med mindfulness är att man gör det för svårt som pedagog. Tre viktiga grundregler i mindfulness är att inte göra det för svårt, anpassa övningarna och låt fantasin flöda. Man behöver inte göra nya övningar varje gång, utan låt barnen få upprepa övningarna. Pedagogen bör också anpassa längd och nivå på mindfulness övningarna så att det inte blir för svårt för barnen. Gärna lite enklare i början eftersom det är nytt för barnen för att sedan utvecklas vidare (Terjestam, 2010). Som pedagog kan det vara viktigt att känna till mindfulness centrala begrepp, för när det brister i övningar kan det innebära att pedagogen får mod till att fortsätta. Att erhålla tålamod, inte döma utan ta kontroll över sin situation (Fowelin, 2011).

26

4.1.3 Barnen kan inte sitta ner och meditera

De fungerar inte att sitta ner och meditera med den barngrupp vi har just nu. Så därför arbetar vi inte för mindfulness just nu. Det finns mycket annat som vår energi behöver gå till.

Detta är den tredje förklaringen till varför det inte går att använda mindfulness enligt pedagogerna på den valda förskolan där studien har gjorts. Att som förskollärare ha ett aktivt arbete med mindfulness, behöver inte betyda att barnen ska sitta ner och meditera. Mindfulness är mer än att ”bara” meditera. För att träna på att bli uppmärksam på en viss situation kan man använda sig av lyssnandet, synen, smaken, rörelsen och lukten. Här kopplar vi in våra fem sinnen för att bli uppmärksam på en viss sak, barnen blir då medveten om tiden här och nu. Det kan till exempel vara att smaka på ett russin, väldigt långsamt för att kunna känna hur det känns, ”vad smakar det?”, ”hur luktar det om du är en bit i från?”. Eller om barnen springer, kan frågorna ”hur känns det i kroppen?”, ”hur känns det i fötterna” eller ”eller hur känns det i fingrarna?” fungera för att bli uppmärksam på sin situation (Ellneby, 2011).

4.1.4 Mindfulness ute i naturen

Naturen är en fantastisk miljö att utöva mindfulness i. Som pedagog kan barnen lukta på ett löv, känna på det och kanske lyssna på lövet. Att stanna upp och bara fantisera om lövet tillsammans med barnen kan vara givande för pedagogen och för barnen. Med hjälp av barnens tankar, funderingar och fantasi tränar barn sin inre uppmärksamhet. Genom att pedagogen visar att man är närvarande för barnen kan barnen uppmärksamma att leva här och nu. Även att barn skapar en inre kontakt med sig själv, ökar koncentrationen här och nu samt finner ett inre lugn (Terjestam, 2010).

Mindfulness kan i princip utforskas överallt tillsammans med barnen, så länge man som förskollärare vet vad barnen ska koncentrera sig på och uppmärksamma. Om det är en sko, blomma, stol, vindruva har inte så stor betydelse, utan det är frågorna som leder till att barnen blir uppmärksam och medveten (Ellneby, 2011). Naturen är ett väldigt bra ställe och pedagogerna är överens om att de använder mindfulness omedvetet där:

27

I naturen brukar vi lyssna på fåglar och andra ljud. Men sen måste vi hem för att hinna äta.

Många barn lever redan här och nu, de är uppslukade av nuet för att leka, upptäcka och utvecklas. Det som ofta sätter stopp för lek i nuet är pedagoger. Ofta har pedagogen ett bestämt mål och en bestämd planering, så när barnen stannar upp och säger ”titta fröken, en mask” kan man ofta höra pedagogen automatisk säga ”kom nu annars hinner vi inte äta”. Istället för att stanna kvar i nuet med barnet som har gjort ett upptäckt och är medveten i sin situation, skyndar pedagog på för att hålla sitt tidsschema. Här bör pedagoger stanna upp och försöka vara i nuet som förebilder för barn (Ellneby, 2011).

4.1.5 Mindfulness under måltiden

När jag förklarar att man kan arbeta med mindfulness under barnens måltid för pedagogerna tittar de tyst på varandra och skrattar lite lätt:

När vi äter mat tror vi inte att barnen vill vara tysta. De brukar vilja prata om allt mellan himmel och jord. Så hur använder vi mindfulness där?

Maten ser ut på ett visst sätt, den luktar på ett visst sätt, den känns på ett visst sätt, den låter på ett visst sätt och den rör sig på ett visst sätt. Vi får alltså chans att ge barnen mindfulness genom alla fem sinnena om vi som förskollärare är aktiva i mindfulness tanken. Pedagogen kan be barnen att prova äta något väldigt långsamt vilket leder till att barnen kan bli uppmärksam och medveten på att vara här och nu. Att äta långsamt bidrar också till minskad stress och förbättrar ämnesomsättningen (Holmer, 2009).

När pedagogen utövar mindfulness tillsamans med barnen bör pedagogen ses som en aktiv medspelare. För barnen bör pedagogen vara deras förebilder. Genom att ställa öppna frågor till barnen under mindfulness övningar kan barnen gå djupare in i sig själv. Frågorna bör väcka en viss nyfikenhet hos barnen för att barnen ska få chans att utveckla sig inom mindfulness(Holmer, 2009).

Som pedagog bör man själv visa nyfikenhet, öppenhet samt positiv attityd till mindfulness övningar. När man har avslutat en mindfulness övning kan pedagogen utöka övningen genom

28

fantasifulla, öppna och relevanta frågor. Låt barnen förklara sina känslor, tankar och idéer så som barnet vill utforska och visa upp det på. Det kan röra sig om att klippa och klistra, rita, måla, gestalta, berätta, skriva, sjunga, dansa och så vidare, som pedagog bör man vara öppen mot barnens idéer att förverkliga sina upplevelser (Terjestam, 2010). Som Terjestam (2010) skriver i sin bok ”Mindfulness i skolan”:

Alla känslor är lika viktiga oavsett hur vi upplever dem. De är en del av det inre landskapet. (Terjestam, 2010, s. 128)

Hon menar också att en aktiv pedagog bör fånga barnens upplevelser och ta tillvara på dem. Att se barnens reflektioner som möjligheter och inte som ett extra jobb. Genom att pedagogen visar tillit till barnet skapar barnet en tillit till sig själv (Terjestam, 2010). Läroplanen för förskolan säger:

Förskolan ska erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dansrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt. (Lpfö, s. 7, 2010).

Genom mindfulness kan pedagogen hjälpa barn att hitta en väg att utveckla en lugn och stillsam själ mitt i vårt stressande samhälle. Med hjälp av att meditera tillsammans med barnen ca 5 minuter om dagen, utvecklas barnen till att upptäcka nya miljöer, möjligheter, tankar och idéer. Men även att bara få vara i nuet, att få lov att finnas leder till att mindfulness ger oss lite mer kärlek, medkänsla och leder oss till att leva mer meningsfullt i vardagen. Tillsammans skapar barnen en balans mellan att vara aktiv och lugn (Schenström, 2007).

4.2 Barns uppfattningar av att vara lugn

När jag ber barnen att beskriva hur det är att vara lugn tittar de på varandra och sitter tysta. Barnen visar sig inte ha så stor uppfattning av vad ordet lugn betyder, de har aldrig heller hört ordet mindfulness. Efter en stunds tvekande utbrister ett barn:

29

Barnen håller med och fortsätter småprata. Vi börjar reflektera tillsammans och barnen förklarar för mig att pedagogerna ibland har en klocka vid samlingen. Denna klocka ringer när barnen ska vara tysta. När det blir tyst förklarar barnen att pedagogerna brukar säga så tyst och lugnt det blev. Gemensamt kommer barnen fram till att när barnen ligger ner på ryggen så är kroppen och själen lugn men att de aldrig har samtalat om vad att vara lugn betyder, utan att det är något som pedagogerna säger för att det ska bli tyst.

Att för barn definiera ordet lugn visar sig vara svårt. Ordet lugn kan verka abstrakt, vilket kan göra det svårare för barnen att samtala om det. Att visa pedagogens definition på att vara lugn konkret genom bilder, video, teater, sång kan hjälpa barnen att få en bredare kunskap om ordet lugn (Doverborg & Pramling Samuelsson, 1985). Läroplanen för förskolan (2010) beskriver att pedagogen ska vara aktiv i sitt arbete om att ge barnen vägledning samt stimulans till att utvecklas. Tillsammans med barn bör pedagogen bilda en helhet i förskolans verksamhet, där pedagogen ska vara ett aktivt stöd för barn (Lpfö, 2010).

Pedagogen har ett otroligt ansvar för barns utveckling. Tillsammans med barnet bör man vara en upptäckare, så att barnen ska få upptäcka sina egna situationer och därefter lösa det efter egen kapacitet med stöd från pedagogen. Vid en öppen människosyn till barnen kan barnen få en känsla till att äga sitt egna liv och dess utveckling (Bertolani & Andersson 1998). Som pedagog bör det finnas en god kunskap av att skapa möjligheter hos barnet. Att kunna lyssna på barn om avslappning och förstå vad de uttrycker när avslappningsövningar utförs, för att sedan kunna utveckla sin verksamhet (Pramling, Samuelsson & Sheridan, 1999).

4.2.1 Innan lunchen massagen

Efter att alla har lagt sig ner på rygg kommer alla att tänka på ”innan lunchen massagen”. Tillsammans förklara de för mig att innan hade de massage innan lunchen. Och att fröknarna hela tiden tjatade på att de skulle vara tysta, ligga stilla och bara ta det lugnt. Alla är överens om att de busade kanske lite för mycket ibland men samtidigt håller de med om att:

30

När jag frågar barnen vad dem saknar med det lugna innan middagen kommer de gemensamt fram till att det var en mysig stund. Pedagogerna släckte ner, vi låg på våra mattor, lugn musik spelades. Men att alla barn inte tyckte om det, eftersom de störde sina kamrater. Barnen förklarar också att ibland kunde de också störa sin kamrat.

En lyhörd pedagog bör kunna erbjuda barnen möjligheter till att utvecklas. Genom att pedagogen lyssna på vad barnen vill förmedla, vart deras tankar är, hur de upplever saker, så kan pedagogen uppfatta vad barnet verkligen vill och på så sätt utveckla barnet här och nu (Pramling, Samuelsson & Sheridan, 1999).

Barnet som uttrycker sin saknad under vårt samtal kan behöva avslappningen innan lunchen. Det kan handla om att barnet upplever det som en skön stund, barnet kan också känna av stress då detta moment inte är kvar på förskolan. Om pedagogen vill använda sig av känslofokuserad coping kan ett samtal med barnet ge en uppfattning av barnets situation. Kanske kan pedagogen försöka få barnet att se situationen ur andra perspektiv. Genom att hjälpa barnet att hitta det som är meningsfullt i vardagen kan meningsfokuserad coping hjälpa barnet. Detta för att barnet ska få hjälp i att acceptera sig själv i den situation barnet befinner sig i (Schenström, 2007).

4.2.2 Stora barngrupper och för få pedagoger

Barngrupperna i dagens samhälle är oftast för stora för antalet pedagoger. När förskola utvecklade i samma takt med de tekniska materialen har pedagogerna fått andra krav på sig med mer administrativt arbetet. Detta leder ofta till att pedagogerna inte har den tid de hade velat tillsammans med barnen (Fridolin & Amin, 2013) Pedagoger i dagens samhälle får fler krav på sig. I Areviks (2013) artikel beskriver han att pedagoger anser sig inte få den tid de vill kunna vara till för barnen. Vidare i artikeln beskrivs det att bristen på pedagogernas tid ses som oroväckande och i denna brist missar pedagogerna inte bara sig själva, utan de viktigaste barnen (Arevik, 2013).

Ett barn säger till mig att hen brukar vara arg vid maten. Ibland äter inte hen allt på tallriken och sen blir hen hunrig på eftermiddagen. Detta barn tycker inte heller om att sjunga innan maten och får ofta gå där ifrån för att inte störa sina kamrater. Hen uttrycker sig såhär:

31

Nu brukar jag känna mig arg på lunchen, bara för att jag är det.

Att ta bort en lugn rutin i förskolan och ersätta det med något nytt kan vara stressade för några barn. Genom att känna sig arg och irriterad kan barn bära på en inre stress. När verksamheten tar bort en rutin i förskolan som barn har varit medveten om länge, kan detta bli en stor händelse för barn. Med hjälp av problemfokuserad coping kan pedagogen hjälpa barnet att ta reda på om problemet är att pedagogerna har tagit bort den lugna stunden innan maten, eller om det är något annat som bidrar till att barnet behöver avslappning (Schenström, 2007).

Som pedagog kan en förändring i förskolans rutiner ses som något bra och förnyande för barnen, men kan visa motsatsen. Barn kan få en stressreaktion eftersom de helt plötsligt måste ställa om sig och ta in den nya rutinen. Sångstund innan maten kan vara bra. Men ibland kan för mycket av det goda från pedagogerna göra att barnen känner av en inre stress (Ellneby, 2003).

4.3 Barnens reflektioner kring mindfulness

När vi reflekterar efter mindfulness-övningar är det olika reflektioner jag får utav barnen. Det som oftast kommer upp är att den som pratar i mindfulness övningen tar för lång tid på sig. Tystanden tyckte barnen var jobbig ibland, vissa mindfulness-övningar på cd hade en lång tystnad, rösten från cd-spelaren förklarade att barnen skulle blunda och tänka på något som gjorde dem glada, och sen var det tyst. Det uppfattade barnen som jobbigt och uttrycker det såhär:

Det blev så massor tyst, jag visste inte vad jag skulle göra.

Eventuellt kan barn likaså vuxna äga en främmande fördom om tystnaden. Att vara tyst en stund kan ses som något otäckt och ovanligt för barn (Johannesen & Sandvik, 2009). I mindfulness använder man tystanden som ett tänkande. Att vända sin uppmärksamhet inåt, så som utåt för att bli medveten här och nu (Mandrup 2008). Att våga låta barn ha en tid där de bör vara tysta och försöka lyssna på ljud som uppkommer är en utveckling i sig. I förskolans vardag finns det mycket aktiviteter, ljus, ljud och rörelse vilket kan leda till att när barnen får upptäcka tystanden

32

kan det bli främmande. Att upptäcka tystanden kan hjälpa barn att utveckla en god syn till tystnadens möjligheter (Johannesen & Sandvik, 2009).

4.3.1 Lugn musik

Musiken som spelades i övningarna uppfattade barnen som bra. Det är lugn musik som har spelats under våra övningar och barnen är överens om att den lugna musiken har hjälpt de att kunna blunda när barnen har legat på rygg. Och att det har varit skönt att få ligga ner och lyssna på den lugna musiken. Så här beskrev ett barn musiken:

Musiken, den var så, så, hmmm (lägger sig ner på golvet, blundar och sätter sig upp igen) gosig.

Barnet i barngruppen utrycker att musiken var ”gosig”, genom musik utvecklar barn sina tankar, fantasier, kreativiteten samtidigt som det sägs vara hälsosamt. Genom lugn musik kan barn få en lättare kontakt till avslappning. Det blir en tid på förskolan där barn kan slappna av. Den höga bullernivån i förskolan försvinner och byts ut mot lugn musik där barnet får koncentrera sig på att bara vara här och nu. Det kan bli en bättre balans i vardagen tillsammans med lugn musik. Med hjälp av lugn musik kan barn som känner av stress och som har svårare att slappna av att hjälpa barn att acceptera sig själv att bara finnas till (Ellneby, 1999).

Efter våra träffar kom alltid en och samma känsla upp vid samtalet och det var glädje, att barnen kände sig glada efter avslutad gång. Att bara finnas till, att bara ligga ner och göra det ansåg barnen gemensam vara skönt.

4.3.2 Miljöns betydelse

Barnen var överens om att de för tillfället inte har en lugn stund på förskolan. De leker hela dagarna. Möjligtvis kan det vara så att de är lugna när de läser en bok efter middagen. Barnen tycker om att vara i ”byggis” där man kan bygga med klossar och leka med bilar. Ett barn håller dock inte med de andra barnen:

33

De har en soffa på förskolan och massvis med böcker som barnen själv kan plocka och läsa. Barnen kommer tillslut fram till att soffan är den lugnaste platsen på förskolan, trots att man ibland blir störd av en kompis eller ljudnivån runt om.

Miljön på förskolan bör vara en inspirationskälla för barnen men samtidigt en hälsobringare. Genom att försöka hålla en låg ljudnivå i förskolan kan det bidra till att förhindra barns stress (Ellneby, 2011). Barnen på denna förskola beskriver att de har en soffa där det är lite lugnare, men samtidigt blir barnen störda av ljudnivån eller av kompisarna när de vill sitta ner och ta det lugnt.

För barnens personlighetsutveckling är den fysiska och psykiska miljön otroligt centralt i deras liv. Varje sekund tar barnen in nya upplevelsers tillsammans med barn och vuxna. Här kan man ge barnen både positiv och negativ inverkan beroende på hur situationen ser ut. Brister man som pedagog i mötet med barnet kan den utsatta utveckla oro. Är man däremot en kompetent pedagog med en empatisk och omtänksam pedagogisk hållning kan man hjälpa barnet att övervinna denna oro (Bertolani & Andersson, 1998).

34

5. Diskussion

Här kommer jag framföra mina tankar om min studie. Jag kommer även visa upp mina slutsatser och hur ett arbete med mindfulness kunde utvecklas för vidare forskning.

Många människor vill att våra barn ska må bra i förskolan, det ska vara bra pedagoger och barnen ska socialiseras in i samhället. Samtidigt ser jag varje dag stressade människor som ska vara barnens förebilder. Stressade föräldrar som säger ”det är bra att barnen får ta del av avslappning för det hinner vi aldrig med”. Samtidigt har jag hört samma mening under denna studie från pedagoger ”det är bra du är här så barnen får den lugna stunden, den har vi inte tid med”. Dock har pedagogerna ett professionellt ansvar att följa läroplanens riktlinjer för förskolan. Och som arbetet har nämnt tidigare, så finns det mål inom förskolan som pedagog att finna en balans mellan vila och aktivitet för barnen (Lpfö 2010). Vad är det som brister när pedagogerna anser att tiden inte finns? Varför gör pedagogerna mindfulness till något ”jobbigt” istället för något kreativt? Är man för rädd för att prova något nytt om pedagogen hamnar i en trygghetsbubbla i det gamla konceptet?

Jag tror verkligen på mindfulness i förskolan för barns goda utveckling och jag tror att vi kan få en mindre stressad värld med hjälp av mindfulness. Saltzman och Goldins (2008) studie visade på att barnen utvecklade sina sinnen, uppmärksamhet och självkänsla. Jag skulle vilja lägga till att barnen i min barngrupp blev mer uppmärksam för varje gång som gick, och de behärskade att återberätta och förklarade i minsta detalj för sina kamrater. På så sätt kunde jag se att barnen utvecklades även språkligt och barnen fann mer tillit till varandra. Barngruppen brukade inte leka med varandra på förskolan, men efter fjärde veckan kunde jag se dem leka och samspela med varandra.

Om tiden hade funnits hade jag använt fler barngrupper. Det hade gett en rikare inblick om hur det fungerar på andra barn och på så sätt hade jag fått en större forskningsstudie. Det hade lett till att min studie hade blivit mer trovärdig och analysen hade blivit djupare. Mitt resultat på denna studie går inte att generalisera, jag hade behövt arbeta i fler barngrupper och under en längre tid för att få fram en studie som är generaliserbar.

35

Jag märkte även att min sökning efter tidigare forskning inte gav mig ett stort utbud. Jag förstod tidigt att ämnet är relativt nytt och forskningen på de yngre barnen är omfattade. Det gjorde det svårt för mig att hitta relevant forskning som tidigare genomförts. Den forskning som fanns om barn och mindfulness samt barn och stress var i skolåldrarna (årskurs 1-9). Det känns som att forskningen inte har nått förskolan än, men är på väg dit. Om vi får en insikt av att barn är stressade redan när de kommer till första klass, borde pedagogerna möjligtvis kunna ha kontroll över detta redan under förskolan, för att förhindra stress. Med hjälp av mindfulness nyckelord tillsammans med barnen i förskolan hade barn eventuellt fått en insikt över att kunna ta kontroll över sin stress och sina situationer.

Barnen i min barngrupp blev också mer uppmärksamma på ljud som finns i förskolan. Eftersom ljudnivån och miljön förblev detsamma under min studie, kom barnen i min barngrupp till mig för att förklara att det är för högt ljud och att det gör ont i öronen. Perssons (2010) studie om ljudet i förskolan visade att 70 % av barnen i förskolan valde att gå ifrån ljudet. Mindfulness hjälpte min barngrupp att bli uppmärksamma, men ljudet sänktes inte på förskolan, vilket ledde till att barnen i barngruppen kom till mig för att undvika de höga ljudnivåerna. Vilket kan ses som en nackdel vid mitt arbete med mindfulness. Att bli för medveten på högt ljud i en förskola, där alla barn inte har fått ta del av samma upplevelser och utveckling med mindfulness, kan möjligtvis göra barnen stressade.

Om jag skulle ha gjort detta igen hade jag försökt vara mer öppen och medveten om mindfulness möjligheter samt haft en djupare inblick i mindfulness nyckelord. Jag har under detta arbete förstått att man kan använda sig av mindfulness överallt, det är bara fantasin samt kreativiteten som sätter gränser hos pedagogen. Jag kan känna att mina möten tillsammans med barnen kan har varit lite för fyrkantiga och att jag hade kunnat ta tillvara på barnens tankar och reflektioner ännu mer för att få en djupare analys om barnens perspektiv.

Miljöns betydelse har jag läst om tidigare i min utbildning, men att den hade så stor betydelse för barnens tillgång till avslappning har jag aldrig tänkt på. Förskolan som jag har varit på har öppna ytor och inget rum där barnen bara kan vara och ta de lugnt, läsa en bok, lyssna på musik och släcka ner. Nu ser jag miljön ur ett annat perspektiv, ur ett mindfulness perspektiv, där jag anser

36

att tillgången till ett rum för avslappning bör finnas på förskolan. Miljön ska alltså vara en hälsobringare för barnen som Ellneby (2011) menar och inte enbart ett rum med massor av leksaker. Texterna om miljön fick mig verkligen att fundera på miljöns betydelse för barn och hur viktig den verkligen är.

Behovet i min barngrupp visade sig att barnen uppskattade att bara få vara, här och nu. Genom praktik och teori har jag kunnat känna mig säkrare på att mindfulness verkligen hjälper barn som är stressade och kunna kontrollera stressen. Tillsammans med aktiva pedagoger tror jag att vi kan lyckas lägga in mindfulness som en vardaglig aktivitet i förskolans vardag. Jag kommer att fortsätta kämpa för att göra mindfulness röst hörd.

Mina slutsater av denna studie blev att barnen i den undersökta barngruppen utvecklades positivt av mindfulness, de tyckte om att utforska dess kapacitet och utvecklas i takt med den. Pedagogerna fick upp ögonen för vad mindfulness verkligen är och nya infallsvinklar om hur de kunde arbeta med detta i förskolans vardag. Samtidigt utvecklade pedagogerna tanken om att mindfulness inte ”bara” är att utöva övningar i stilla rum, utan att de är så mycket mer. Efter att ha känt av att pedagogerna redan hade gett upp mindfulness, kändes det positivt när jag lämnade förskolan. Pedagogerna hade ny energi och kunde känna sig stolta över sina kunskaper om mindfulness. Kan det vara så att pedagoger kan vara rädda för det som är nytt, tills de har vågat samtala och praktiserat det? För jag fick känslan av att pedagogernas syn på mindfulness förändrades till något positivt efter dagarna som gick. En slutsats jag drog är även att pedagogerna på förskolan är stressade, och även använde det som en metod att skylla ifrån sig på, ”det är för stressigt” och ”det går inte om vi är underbemannade” uppkom ett flertal gånger under samtalen. Jag se att det fanns situationer som var lugna men även situationer där man hade behövt använda mindfulness för att få kontroll över en viss situation. Men kanske kan mindfulness tillsammans med barnen hjälpa pedagogerna att hantera stressen bättre?

5.1 Vidare Forskning

Det hade varit intressant att besöka flera förskolor för att prova mindfulness i olika gruppkonstellationer. Kan man se någon skillnad/likhet mellan grupperna genom de olika övningarna?