I Mänttä, ett gammalt centrum för trävaru- och pappersindustrin i Finland, satsar man i dag på konst och kultur. Sommaren 2014 öppnades paviljongen Gösta, en del av Serlachiusmuseerna i Mänttä. Paviljongen har fått sitt namn efter industrimannen och konst- mecenaten Gösta Serlachius. I Mänttä kan man utöver konst uppleva arkitektur och design. Mänttä ligger ca 250 km norr om Helsingfors.
Skribenten är redaktör för Nordisk Tidskrift i Finland.
”Mitt i skogen”, i ett vackert finskt insjölandskap har ett nytt kultur- och konst- centrum under de senaste åren vuxit fram på den gamla industriorten Mänttä ca 250 km norr om Helsingfors. Med samma energi och framåtanda som forna tiders entreprenörer och industrialister byggde upp Mänttä till ett viktigt centrum för trävaru- och pappersindustrin har man i Mänttä idag byggt upp en helhet av museer, utställningslokaler samt konst- och musikevenemang. Kronan på verket är den nya paviljongen, en del av konstmuseet Gösta. Det är fråga om en stor- satsning på 20 miljoner €, som inleddes för några år sedan när lågkonjunkturen redan hade slagit till i Finland. Paviljongen öppnades i juni 2014. För den som är intresserad av konst, design och arkitektur är Mänttä definitivt värt ett besök.
Bakom konstsatsningarna i Mänttä står Gösta Serlachius konststiftelse. Det är släkten Serlachius som har varit den drivande kraften bakom Mänttäs utveckling. Den nya paviljongen har inneburit en utbyggnad av konstmuseet med 5700 kvadratmeter, och den har möjliggjorts genom att en annan industri- man i släkten, Gustaf Serlachius, testamenterade en stor del av sin egendom till konststiftelsen. Sedan 1945 har konstsamlingen funnits på Joenniemi gård, konstmuseet Gösta, som ursprungligen var Gösta Serlachius privata bostad. Där har endast en del av samlingarna kunnat ställas ut, och nu har museet nya och ändamålsenliga utrymmen i den nya paviljongen invid huvudbyggnaden och i en fin parkmiljö vid stranden av en stor insjö.
Den nya byggnaden är en öppen och ljus skapelse i gran, glas och betong. Den har ritats av den spanska arkitektbyrån MX_SI från Barcelona och tillkom efter den hittills största arkitekttävlingen i Finland. Arkitekterna bakom byggna- den heter Boris Bezan, Héctor Mendoza och Mara Partida. Det är bara planerna på ett Guggenheim-museum i Helsingfors som kan komma att överträffa den här tävlingen. Men med en klar skillnad. I Mänttä stod en privat stiftelse och privata pengar bakom projektet, och det ledde till resultat. I Guggenheimprojektet är
många olika intressenter involverade, och det råder fortfarande oklarhet om såväl det kommunala beslutsfattandet som om finansieringen av projektet.
Den nya paviljongen i Mänttä växte upp på mindre än två år. Den är 135 meter lång och därmed flera gånger större än det gamla museet, men smälter fint in i miljön och förtar på inget sätt intrycket av att det är den gamla herrgår- den som är huvudbyggnaden. I paviljongen finns tre olika utställningsutrym- men, det största 12 meter högt. Från ingången går två korridorer i glas, den ena till utställningsutrymmena och den andra till den gamla huvudbyggnaden. När man rör sig i paviljongen har man hela tiden utsikt mot parken. Det har man också från restaurangen som följer samma minimalistiska stil.
I huset finns också kontorsutrymmen för Serlachius-museernas personal, och hela bottenvåningen utgörs av utrymmen för lager och förvaring av konstsamlingar. Lagerutrymmena har ett toppmodernt brandsäkerhetssystem, syrehalten i luften har sänkts så lågt att materialen inte kan fatta eld. Till fasa- den har det gått åt 23 kilometer granplankor. Träd- och glasytorna sätter sin prägel på byggnaden, och skapar en bild av att parken och byggnaden går in i varandra. Parken i engelsk stil planerades av trädgårdsarkitekt Paul Olsson på 1930-talet och restaurerades 1990.
Hittills har museet satsat på gammal europeisk konst och finska klassiker. I samlingarna har Akseli Gallen-Kallelas verk haft en särställning. Museet anskaffar finsk konst, numera också nutidskonst, och har i någon mån köpt in finsk konst på internationella aktioner, bl.a. ett verk av Helene Schjerfbeck. De nya utrymmena ger bättre möjligheter att visa nutidskonst och installationer. Sommaren 2014 visades t.ex. pop-art med Andy Warhol som dragplåster, och en
stor installation som granskar relationen mellan människan och naturen av Eija- Liisa Ahtila, Finlands för tillfället kanske internationellt mest kända nutidskonst- när. Under den gångna vintern och våren har museet visat en utställning som beskriver hur synden uppfattas i nutidskonsten, och vad som är synd i modern tid. Sommartid kan museet som bäst ha över 1000 besökare per dag. Att få besö- kare året om kommer ändå att vara en stor utmaning. Insatserna hittills tyder i varje fall på att man har goda möjligheter att klara sig. Mänttä är en helhet och i anslutning till museerna och utställningsutrymmena finns restaurang och caféer samt möjligheter till naturupplevelser och shopping. Till sin mobiltele- fon kan man få information om områdets historia, byggnader och konstverk. I början av augusti ordnas årligen Mänttä musikfest i paviljongens konferenssal, och i slutet av månaden hålls där ett matevenemang, Food Camp, som är ett möte mellan toppkockar och konstnärer. Sommartid ordnas också i Mänttä ett separat stort konstevenemang, Mänttä konstveckor. Stiftelsen öppnade i början av 2015 ett nytt residens för konstnärer, forskare och kuratorer. De tre första konstnärerna arbetar redan i residenset.
Mänttä har vuxit fram kring det träsliperi och andra industrianläggningar som uppfördes av apotekare Gustaf Adolf (vanligen kallad G.A.) Serlachius på 1860-talet. Då fanns där redan en såg. Mänttä är ett fint exempel på ett arkitekturmässigt högklassigt industrisamhälle. Största delen av de viktigaste byggnaderna härstammar från 1920 och 1930 -talet, från Gösta Serlachius tid. Verksamheten i Mänttä utvidgades efterhand med såg och senare med papp- och pappersfabriker. Serlachius började också inlösa mark och byggnader för bolagets del. G.A. Serlachius var en patron av den gamla stammen som själv
beslutade hur fabriker och andra byggnader skulle placeras. De ursprungliga fabriksbyggnaderna från 1800-talet var två- eller trevåningshus av rödtegel.
Gösta Serlachius var brorson till G.A. och inledde sin karriär som fabriks- direktör efter farbrorderns död år 1901. Han förnyade fabrikens verksamhet och utvecklade de sociala förhållandena. Bolaget gav arkitekt Valter Thomé i uppdrag att planlägga samhällsbyggandet i Mänttä. Han var en erfaren indu- striarkitekt som hade anlitats för att planera Ahlström-koncernens industriom- råde i Varkaus och byggnader för träförädlingsindustrin också på andra orter. Serlachius stod också för nya idéer när det gällde att uppföra arbetarbostäder, bl.a började man på 1920-talet enligt nordisk modell bygga egnahemshus för arbetarna. Bolaget hörde länge till de största träförädlingsföretagen i Finland. Numera ingår det i Metsä Group -koncernen. I Mänttä finns fortfarande ett mjukpappersbruk, men i övrigt har träförädlingsindustrin tappat sin roll på orten.
Konstmuseet Gösta ligger lite utanför Mänttä centrum. Inne i stan, i pap- persfabrikens gamla huvudkontor, Vita huset, verkar sedan 2003 museet Gustaf. Huset är planerat av arkitekterna Valter och Bertel Jung och blev fär- digt 1934. Museet visar industrisamhällets uppkomst och utveckling och livet i Mänttä under olika perioder. Man kan också se ett gammalt apotek, man har visat en utställning om jaktens betydelse, och bl.a. presenterat G.A. Serlachius färgstarka liv. Genom sina insatser i Mänttä blev han en av förgrundsgestal- terna inom Finlands pappersindustri.
Det är också möjligt att besöka Honkahovi, en annan av släkten Serlachius tidigare tjänste- och representationsbostäder i Mänttä. Honkahovi är ritat av Jarl Eklund och blev färdigt 1938. Det är uppfört i funktionalistisk stil och fullt med tidstypisk inredning och föremål. Här ordnas konstutställningar och konserter. Några av de gamla stiliga rummen kan man också övernatta i. Huset drivs som ”arhotell”. En annan byggnad i liknande stil, från 1920 och också den ritad av Thomé, är den gamla tjänstemannaklubben, Mäntän klubi, med restaurang och hotellverksamhet. Också här kan man uppleva fin design och arkitektur.
Gösta Serlachius påverkade inte enbart uppkomsten av ett aktivt konstliv i Mänttä. Han var också i övrigt en stor konstmecenat och finansierade bl.a. byggandet av Helsingfors konsthall på 1920-talet. Utöver museiverksamheten i Mänttä har Serlachius konststiftelse också skaffat offentliga skulpturer till olika platser i staden.
Som på så många andra orter revs flera gamla byggnader i Mänttä på 1960- och 70 talet, men lyckligtvis kunde man ändå bevara viktiga delar av miljön från början av 1900-talet. Fabrikerna och samhället i Mänttä ingår i Museiverkets förteckning över byggda miljöer av riksintresse.
I dag marknadsför sig Mänttä, med 11000 invånare, som en konststad. Här visar man att kultursatsningar också kan ge förutsättningar för ekonomisk utveckling.
NT-INTERVJUN