KUNSKAP OM BESÖKARE i naturen behövs för en rad olika ändamål. Den kanske mest uppenbara kunskapen att skaffa sig är ”antalet besökare”, vilken i sin tur kan ligga till grund för planering och allokering av resurser för skötsel, natur- vård eller infrastruktur. Ganska snart inser man emellertid att det behövs djupare kunskaper än så för att på ett effektivt sätt utveckla och förvalta naturområden för besökare. Frågor man bör ställa sig är bland annat vem som besöker områ- det, attityder till skötsel, vilka hinder och motiv finns, förekomst av konflikter (mellan och inom olika grupper), upplevelser och tillfredsställelse, samt ytterst hur utbytet av besöken kan maximeras samtidigt som kostnaderna minimeras. Svaren på dessa och liknande frågeställningar kan bland annat bidra till att27;
• minska konflikter
• förbättra upplevelser och öka tillfredsställelsen hos besökarna • samordna efterfrågan och utbud av rekreationsmöjligheter • följa upp och effektivisera förvaltningsåtgärder
• utveckla infrastruktur
• förbättra ekologisk, social och ekonomisk påverkan • öka den samhällsekonomiska effektiviteten
• göra prognoser över den framtida utvecklingen.
Det finns i princip två olika sätt att studera besökare i naturområden – antingen genom direkta studier av besökarna i det aktuella området (områdesstudier, brukarundersökningar) eller genom indirekta studier utanför området baserat på intervjuer med ett urval av den befolkningsgrupp vilken man är intresse- rad av (befolkningsstudier). Båda sätten har sina för- och nackdelar avseende bland annat representativitet, genomförande och kostnader. En principiellt viktig skillnad är att områdesstudier omfattar alla grupper av besökare (etnici- tet, aktivitet etc.) i det aktuella området, medan befolkningsstudier inskränker sig till just den befolkningsgrupp man använder för sitt urval. Datainsamling i området omfattar således individer som aktivt valt att besöka just detta område medan datainsamling utanför området även omfattar individer som inte besöker området i fråga. Ytterligare en viktig aspekt är huruvida studien statiskt betrak- tar besöken i ett område vid en given tidpunkt eller om de även ser till besökens utveckling över tiden. Kunskap om utvecklingen över tiden är värdefullt i en rad sammanhang, bland annat när det gäller planering och uppföljning av olika förvaltningsåtgärder, miljötillstånd och besöksstatistik. Erfarenheten visar emel- lertid ofta på en brist av longitudinella studier kring friluftsutövande.
Att mäta antal besök och intervjua besökare i naturområden är ofta mer komplicerat än vad många först föreställer sig. Variationer i besöksmönster (tid, rum, aktiviteter etc), geografiska och naturgivna skillnader mellan olika områ- den har medfört att ett stort antal olika metoder för datainsamling har utveck- lats28. Exempel på metoder för datainsamling är:
• Mekaniska och elektroniska räkneverk • Manuell och visuell observation • Självregistrering
• Direkta intervjuer
• Enkätundersökningar (i området, per telefon eller post) • Kamera- eller fjärrövervakning
• Indirekt uppskattning (genom mätning av t.ex. slitage, antal fordon, vatten- förbrukning etc.)
• Fokusgrupper och expertpaneler.
Det stora antalet metoder beror delvis på frilufts- livets stora bredd och dynamik. Då rekreation utomhus är att betrakta som en upplevelse likväl som en distinkt aktivitet som utövas i ett visst område innebär det att man sällan kan nöja sig med att kvantifiera själva besöket, utan också måste rikta uppmärksamheten mot besökarens utbyte av besöket, mot förväntningar före besö- ket, resan till och från området, och på de minnen besökaren tar med sig från området29.
Val av metod beror bland annat på vilken frågeställning man försöker besvara, typ av område, förekomst av olika aktiviteter, antal och typ av besökare etc. Vill man exempelvis upp- skatta attityder till förvaltningsåtgärder i ett visst område är sannolikt datainsamling på plats att föredra, medan ett urval av befolkningen san- nolikt lämpar sig bäst vid studier av motiv och hinder för besök i ett visst område30. Ytterligare
aspekter är områdets naturgeografiska egenska- per och besökarnas bruksmönster. Ett område
kan ha ett mer eller mindre utspritt nyttjande i kombination med några få eller många naturliga entrépunkter, och olika aktivitetsutövare kan ha olika rörelse- mönster. Många studier bygger på att datainsamlingen utgör ett representativt urval av besökarna – något som kan vara svårt att uppnå då omfattningen av
28 Watson et al., 2000; Emmelin, Fredman & Sandell, 2005. 29 Manning, 1999.
30 Heberlein & Fredman, 2002.
Modern teknik bidrar till att öka kunskapen om besökare i naturen.
den grupp man önskar studera sällan är känd. För att räkna eller intervjua samtliga besö- kare krävs att ett områdes hela gräns bevakas, vilket är kostsamt och många gånger helt orim- ligt. De flesta besökare följer dock stigar och leder, och i vissa fall – särskilt vid mer avlägsna besöksmål – anländer många till området via en huvudsaklig entré. Genom grundläggande kunskap om vilka stigar som brukar användas, ungefärliga rörelsemönster och om det finns en eller flera naturliga ”entréer” till området kan som regel ett antal strategiska mätpunkter väljas ut för att uppnå en acceptabel represen- tativitet. Det är också viktigt att dels genomföra bortfallsundersökningar, dels vara observant på externa faktorer som väder, speciella händelser, helgdagar etc. som kan påverka besökarna och deras beteenden. Om syftet med studien både är att kartlägga nyttjandet och att mäta effekter och utbyte av besöken krävs som regel en kombination av olika metoder. Ett vanligt tillvägagångssätt är att kom- binera någon metod för att räkna antalet besökare med en attitydundersökning.
I attitydundersökningar är frågor om tillfredsställelse och upplevelser cen- trala. Ofta mäts dock deltagande i olika friluftsaktiviteter, inte efterfrågan eller aktivitetens betydelse för utövaren. En nackdel med att fokusera för mycket på aktiviteten är att man lätt förbiser att olika aktiviteter kan ersätta varandra och uppfylla samma behov hos utövaren. Dessutom anses besökarnas attityder vara styrande för hur man reagerar på olika förvaltningsåtgärder31. Gruppering av
besökarna efter deras attityder kan används både för att vägleda planering mot ökad differentiering i rummet och för att tillfredsställa olika typer av besökare32.
31 Kaltenborn & Vorkinn, 1993. 32 Fredman & Emmelin, 2001.
Att räkna bilar är ett sätt att uppskatta antal besökare.