Ingen statistik är bättre än den metod som används för att samla in den. Av ovanstående resonemang torde det framgå att det inte finns någon enkel väg mot en mer heltäckande kvantifiering av naturturismen i Sverige, vare sig som företeelse eller näring. Som en illustration till detta återger vi nedanstående citat hämtat från rapporten ”Tillväxt genom turistnäringen” (SOU 2007:84);
”Turistnäringens komplexa struktur samt det faktum att näringen över huvudtaget inte går att definiera från produktionssidan gör att statistik för turistnäringen dels spänner över många samhällsområden samt också att det sällan ur sedvanlig statistik som exempelvis ekonomisk statistik, statistik över utbildning eller arbetslöshetsstatistik, direkt går att utläsa för
turistnäringen relevanta uppgifter. Definitionen av turism görs från konsumtionssidan och utgår från människors aktiviteter när de reser till eller vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för fritid, affärer eller andra syften för kortare tid än ett år. Utgående från denna definition går det sedan att i sin tur definiera turistnäringen som de företag som levererar varor och tjänster till turister. Turistföretag kan därmed finnas i en mängd olika branscher, dvs. alla de branscher som levererar till turister, t.ex. flygbolag, hotell, campingplatser, restauranger, men också livsmedelsbutiker, bensinstationer, kläder och mode, design och hantverk m.m. Traditionellt brukar turisters aktiviteter delas in, och därmed också turistföretagen, i grupperna resa, bo, äta och göra. Av detta följer också att nästan inget företag i sin helhet kan föras till turistnäringen. De allra flesta företag levererar såväl till turister som till den lokala befolkningen. Dessa perspektiv skapar alldeles speciella problem för produktion och analys av turiststatistik.”
Ovanstående citat syftar naturligtvis inte på naturturism specifikt, men speglar väl den problematik som återfinns även här. Det illustrerar också behovet av flera olika
kompletterande angreppssätt för att på ett någorlunda heltäckande sätt kvantifiera turismens omfattning. Dels behövs konsumentstatistik som beskriver olika former av turism (inhemsk, inkommande och utgående), dels producentstatistik som förmår identifiera turismrelaterad produktion. Och ur ett naturturistiskt perspektiv är det dessutom nödvändigt att i båda fallen kunna avgränsa just denna kategori från annan turism. Dessutom har platsen (naturen) ofta en speciell betydelse för naturturismen, varför mer platsbunden statistik många gånger
efterfrågas (ett liknande resonemang kring metoder för att mäta friluftslivets omfattning finns i Emmelin m.fl., 2005).
Tre utgångspunkter
I princip finns tre olika utgångspunkter för att kvantifiera naturturism, eller mer formellt uttryckt – kvantifiera ”människors aktiviteter när de vistas i naturområden utanför sin vanliga omgivning” samt ”summan av de verksamheter i olika branscher som är riktade till och konsumeras av naturturister”. Dessa tre utgångspunkter är (1) besökaren (konsumenten), (2) företaget (producenten), samt (3) naturområdet (platsen). I tabell 2 illustreras exempel på både metoder och vilken typ av information som är vanlig att mäta utifrån de tre perspektiven.
Tabell 2. Tre utgångspunkter för forskning kring naturturism
Exempel på metod Exempel på information Konsumenterna (besökare
och icke-besökare)
Fokusgrupper, befolkningsstudier Resvanor, motiv, efterfrågan, upplevelser, utbyte,
ekonomiska utgifter betalningsvilja, marknad, hinder
Producenterna (markägare, företag, organisationer)
Djupintervjuer, fokusgrupper, utbudsstudier
Framgångsfaktorer, hinder, värdskap, prissättning, affärsplanering, motiv, drivkrafter, fysisk planering Naturområden (platsen) Fokusgrupper, besökarstudier,
befolkningsstudier, utbudsstudier Ekonomisk, ekologisk, social påverkan, konflikter, skötsel och förvaltning,
aktörssamverkan, efterfrågan och utbud
Utgångspunkt ”konsumenterna”
Om utgångspunkten är konsumenterna kan man dels använda ett mer kvalitativt angreppssätt (t.ex. fokusgrupper) eller kvantitativt analysera en viss grupp av människor – som regel befolkningen i ett visst geografiskt område, t.ex. kommun, län eller land (se t.ex. Mangione, 1995; Ryan, 1995; Singleton & Straits, 1999). Ibland sker det i kombination med
demografiska urvalskriterier som exempelvis ålder, kön, bostadsort, intresse etc. Kvantitativa studier har ofta ambitionen att vara representativa för en viss grupp varför urvalet måste ske på ett statistiskt korrekt sätt, ofta genom s.k. obundet slumpmässigt urval från t.ex. ett
befolkningsregister. Själva datainsamlingen kan utgöras av postenkäter, telefonintervjuer eller enkäter på Internet. Exempel på information som den här typen av studier kan ge är kring resvanor, motiv, efterfrågan, upplevelser, utbyte, betalningsvilja, marknad och hinder.
Observera att den här metoden omfattar alla som tillhör den undersökta gruppen (populationen), alltså även de som inte ägnar sig åt naturturism eller besöker ett visst
naturområde. Kunskap om dessa grupper kan många gånger vara värdefull för att bättre förstå deltagande i naturturism och dess potential.
Utgångspunkt ”producenterna”
Den andra utgångspunkten fokuserar på producenterna av turistiska varor och tjänster vilka är verksamma inom en viss bransch och ofta i ett specifikt geografiskt område. Till producenter räknas inte bara företag som säljer varor och tjänster, utan även markägare, myndigheter och organisationer som tillhandahåller naturområden, fasta anläggningar mm. Här är kvalitativa metoder (djupintervjuer, fokusgrupper) mer förekommande jämfört med konsumentstudierna, men samtidigt är det viktigt att kunna kvantifiera utbudssidan på ett representativt sätt för att få en bra uppfattning om naturturismens omfattning (genom t.ex. postenkät, telefonintervjuer Internetenkät). Exempel på information som den här typen av studier kan ge är kring
framgångsfaktorer, hinder, värdskap, prissättning, affärsplanering, motiv, drivkrafter, fysisk planering etc.
Utgångspunkt ”naturområdet”
I den tredje utgångspunkten, naturområden (platsen), ligger fokus på ett visst geografiskt område, exempelvis ekopark, nationalpark etc., och kan inkludera såväl konsumenter (besökare) som producenter (markägare, företag, organisationer) verksamma inom området.
Om fokus är på besökarna i ett visst område är vanligaste metoden någon form av
besökarstudier där data samlas in på plats i området, ofta i kombination med besöksräkningar (Kajala m.fl. 2007). Även en kartläggning av turismutbudet inom ett geografiskt område kräver många gånger anpassade metoder utifrån områdets och utbudets karaktär. Exempel på information som den här typen av studier kan ge är kring ekonomisk, ekologisk, social påverkan, konflikter, skötsel och förvaltning, aktörssamverkan, efterfrågan och utbud.
I teorin räcker det med ett angreppssätt för att kvantifiera naturturismen, men i praktiken måste olika angreppssätt kombineras för att få en heltäckande och mer nyanserad bild av den.
Att mäta heltäckande genom områdesstudier faller på sin egen orimlighet då förekomst av naturturism varierar kraftigt geografiskt. Även då utgångspunkten är konsumenterna eller producenterna krävs som regel någon form av geografisk avgränsning, t.ex. region eller land.
Systematik, uthållighet och vertikal integration
Mot bakgrund av ovanstående vill vi påpeka vikten av att göra systematiska mätningar som dels utgår från tydliga definitioner av de objekt eller företeelser man mäter, dels följer ett på förhand bestämt geografiskt mönster (rikstäckande, regional eller lokalt). Exempelvis bör besökarundersökningar ske inom ett och samma område med återkommande intervall, exempelvis var femte år. Det är också viktigt att vara uthållig i datainsamlingen. Värdet av statistiken blir desto större när förändringar över tiden kan observeras. Det är också viktigt med vertikal integration i statistiken, dvs. undersökningar som sker lokalt ska utformas i harmoni med undersökningar som sker regionalt och nationellt avseende t.ex. definitioner och frågeställningar (Yuan & Fredman, 2008).