I vad mån är det möjligt att utifrån ungdomarnas flerspråkiga situation och bakgrund

olika grupper relaterade till deras migration, t.ex. TCK,

utlandssvenskar och elittvåspråkiga?

En av orsakerna till att individer blir flerspråkiga är migration (Myers-Scotton 2006:53). Informanternas flerspråkighet bottnar ytterst i deras familje-förhållanden och deras migrationsbakgrund. Majoriteten av informanterna har föräldrar med svenska som L1 och majoriteten av informanterna har emigrerat från Sverige. För en utförligare beskrivning av informanternas språkligt relaterade bakgrund se avsnitt 3-1 och kapitel 4.

Smolicz (1980) menar att språk kan utgöra ett fundamentalt kärnvärde i en individs grupptillhörighet, och det faktum att svenskan är ett språk i informanternas flerspråkighet kan vara en starkt bidragande orsak till att det inte är ovanligt att de tillskrivs en tillhörighet i den grupp som i vardagligt tal kallas utlandssvenskar. Föreställningarna om gruppen utlandssvenskar är ofta förhållandevis stereotypa, och har sin grund i en oreflekterad och oklart definierad svenskhet. De ses som svenskar som har lämnat Sverige för att bo utomlands under en period av sitt liv. Vidare förutsätts de ha ett relativt oproblematiskt förhållande till sin utlandstillvaro, och sina rötter otvetydigt kvar i Sverige. Slutligen förväntas de ha kvar sin kulturella och språkliga förankring och hemvist i det svenska och bete sig som svenskar i allmänhet. Därtill tenderar de också att uppfattas som elittvåspråkiga (Skutnabb-Kangas 1981), varmed deras flerspråkighet ses som en självvald statusförhöjande investering (jfr. Butler & Hakuta 2006).

Emellertid uppvisar informantgruppen inte bara en diversitet i språkanvändningsmönstren, utan även en heterogenitet i sin språkliga bakgrund och i sina migrationsmönster, vilket gör att de som grupp svårligen låter sig enhälligt kategoriseras vare sig som elittvåspråkiga, utlandssvenskar eller TCK. Deras eventuella tillhörighet som utlandssvensk och TCK skulle bäst kunna beskrivas som ett kontinuum på en glidande skala, där den ena ytterligheten utgörs av TCK och den andra av dem med en fast förankring i majoritets-samhället.

Resultaten från bakgrundsvariablerna (se kapitel 4) visar att majoriteten av informanterna har emigrerat till bostadslandet, medan en knapp tredjedel är födda och uppväxta i bostadslandet. Av de informanter som är födda i

bostadslandet kommer 79% från familjer där en förälder har svenska som L1 och den andra föräldern har det lokala språket som L1, och 21% från familjer där båda föräldrarna har svenska som L1. Majoriteten av de informanter som är födda i bostadslandet går också i lokala skolor, och majoriteten av dessa informanter har föräldrar med olika L1. Bland de informanter som är födda i landet och vars båda föräldrar har svenska som L1 går en knapp majoritet antingen på europaskolor eller internationella skolor. Dock går ingen av dem på en svensk utlandsskola, utan samtliga informanter som är födda i bostadslandet och går på en svensk utlandsskola har föräldrar med olika L1.

De informanter som är födda i bostadslandet, går i en lokal skola och har en förälder vars L1 utgörs av det lokala språket får antas ha en fast förankring i majoritetssamhället. Det förefaller också tveksamt om dessa informanter över huvud taget kan kategoriseras som immigranter. De informanter som är födda i bostadslandet, går i lokal skola och vars båda föräldrar har svenska som L1 skulle med samma logik kunna sägas vara andra generationens immigranter. Sammantaget skulle de informanter som är födda i bostadslandet kunna ses som den ytterlighet av kontinuumet utlandssvensk och TCK som utmärks av en till synes stabil förankring i det majoritetsamhälle vari de lever.

Sett till informantgruppen som helhet har dock majoriteten emigrerat till bostadslandet och majoriteten går även i internationella skolor, europaskolor eller svenska utlandsskolor (se 3.1), där de har svenska och/eller engelska som undervisningsspråk. På Europaskolorna är informanterna i princip jämnt fördelade på familjer där båda föräldrarna har svenska som L1 respektive familjer där föräldrarna har olika L1. Europaskolorna intar en särställning genom att de främst riktar sig till anställda inom EU. För en utförlig beskrivning av skolformerna se främst artikeln Swedish as Heritage Language among Transmigrants’ Children in Europe.

Gemensamt har dessa informanter att de spenderat merparten av sin uppväxt i en miljö som präglas av en blandning av kulturer, där det internationella samhället utgör en betydande del. Den internationellt orienterade skolformen, uppväxten och delaktigheten i det internationella samhället samt ett mobilt liv i en likaledes mobil miljö utgör hörnstenarna i definitionen av gruppen TCK (Pollock & Van Reken 2009). En utförligare redogörelse för termen TCK finns dels i avsnitt 2.1.2, dels i artiklarna.

Av de informanter som går i internationella skolor har 65% föräldrar vilka båda har svenska som L1, medan den motsvarande siffran är 27% på svenska utlandsskolor. Tentativa förklaringar till att informanter vars föräldrar har olika L1, eller där båda föräldrarna har ett annat L1 än svenska, väljer svenska utlandskolor kan vara viljan att försäkra sig om att svenskan underhålls och

högkvalitativ undervisning, eller att den svenska pedagogiken förefaller tilltalande. Det kan också vara så att en svensk skolgång ger informanten möjlighet till universitetsstudier eller arbete i Sverige.

Orsakerna till att informanter vars båda föräldrar har svenska som L1 väljer de internationella skolorna före utlandsskolorna kan man bara spekulera i. Det kan handla om ändrade migrationsmönster, där familjerna inte är utsända som expats under en tidsbegränsad period och att de sedan med säkerhet ska återvända till Sverige. Snarare är de transmigranter (jfr. Pries 2004, Glick-Schiller & Bach 1995) och emigrerar med vetskapen om att ytterligare flyttar till andra länder troligen kommer att bli aktuella, varvid barnens byte av skola underlättas och skolgången har större chans att bli sammanhållen om de går på internationella skolor med engelska som undervisningsspråk.

Resultaten indikerar också att ålder vid emigrationen till landet kan spela in på skolvalet. Hälften av informanterna på de internationella skolorna flyttade till bostadslandet när de var 10 år och äldre. En anledning till valet av internationell skola kan således vara att informanten vid flytten hade större kunskaper i engelska än det lokala språket och att valet av engelskan som undervisningsspråk antogs underlätta den fortsatta skolgången för informanten.

Även om en flytt tillbaka till Sverige trots allt finns med i familjens framtidsplaner, kan en internationell skola framstå som en investering för barnen utan att för den skull äventyra en fortsatt skolgång i Sverige då engelska som undervisningsspråk har blivit vanligare i svenska skolor. Möjligen eftersträvar föräldrarna hellre ett framtida internationellt än svenskt nätverk för sina barn, liksom att det kan vara lättare för föräldrarna att ta del av barnens skolgång på engelska än på det lokala språket.

Trots att orsaksförklaringarna ovan är högst tentativa finns det ett visst stöd i de resultat som åskådliggör informanternas rörlighet i förhållande till den skolform de deltar i. De informanter som går i internationella skolor, europaskolor och svenska utlandsskolor uppvisar en högre rörlighet än de informanterna som går i de lokala skolor. Paralleller kan dras till forskningen om TCK (se t.ex. Fail et al. 2004) som visar att de barn och ungdomar som främst omfattas av termen tillhör det globaliserade, internationella samhället, och att mobiliteten och den geografiska instabiliteten är en del av detta samhälle (Grimshaw & Sears 2008, Lee 2010; Cockburn 2002). Den andra ändan av kontinuumet utlandssvenska och TCK kan sägas utgöras av informanter som går i internationella skolor och vars båda föräldrar har svenska som L1. Resultaten visar att dessa informanter flyttar oftare än de andra, de har engelska som undervisningsspråk men samtidigt har svenskan en stark ställning i deras liv.

Barn och ungdomar i internationella skolor utomlands ses ofta som tillhörande gruppen elittvåspråkiga (Skutnabb-Kangas 1981). Gruppen utmärks

av att deras flerspråkighet anses vara frivillig och uteslutande en tillgång, samt att de har en tillhörighet i det övre samhällsklasskiktet med en priviligierad ekonomisk och utbildningsmässig bakgrund (Boyd 1998, Skutnabb-Kangas 1981, Romaine 1995). Licentiatavhandlingens resultat tyder förvisso på att informanterna har en stabil familjebakgrund, där kärnfamiljen är norm och föräldrarna är högskoleutbildade och yrkesarbetande. Dock framstår inte flerspråkigheten som valfri för informantgruppen, då de antingen är födda i landet eller har följt med sina föräldrar i emigrationen, utan i likhet med flerspråkiga ungdomar från mindre socioekonomiskt priviligerade grupper måste de förhålla sig till flera språk i sitt liv (jfr. Boyd 1998, Romaine 1995).

Vad gäller informantgruppens språkanvändningsmönster i familje- och skoldomänen förefaller de inte skilja sig nämnvärt från andra flerspråkiga gruppers (Boyd 1985, Otterup 2005, Jonsson 2007, György-Ullholm 2010, Rampton 1995) med undantag av domänen umgänge med vänner där en flerspråkighetspraktik dominerar bland informanterna, snarare än majoritets-språket (jfr. Otterup 2005) ett multietniskt ungdomsspråk (jfr. Jonsson 2007) eller crossing (jfr. Rampton 1995). En möjlig förklaring till skillnaden kan vara informanternas skolsituation, vilken för majoriteten av dem innebär att de i sin vardag är i kontakt med engelska, svenska och det lokala majoritetsspråket.

Sammanfattning

6.3.1.

Det är tveksamt om begreppet elittvåspråkighet äger någon större relevans och betydelse för individens upplevelse av sin flerspråkighet. Möjligen ligger begreppets tyngd på det kriterium som berör den sociala samhällsklass-tillhörigheten, och andras uppfattning av hur den påverkar flerspråkigheten. Vad gäller de språkliga aspekterna av begreppet elittvåspråkighet finns det fog att anta att de i stora drag sammanfallar med andra flerspråkiga grupper, vars flerspråkighet vanligtvis kategoriseras på annat sätt än elittvåspråkighet.

Resultaten visar att de informanter vars båda föräldrar har svenska som L1 i högre grad går i internationella skolor och europaskolor än svenska utlands-skolor och lokala utlands-skolor. Vidare visar resultaten att informanter i internationella skolor och europaskolor i högre grad är mobilare i sin migration än informanter i lokala skolor och utlandssvenska skolor. Informantgruppen som helhet låter sig svårligen enhälligt kategoriseras i olika grupper relaterade till deras migration, t.ex. TCK och utlandssvenskar. Snarare låter sig deras tillhörighet som TCK och utlandssvensk beskrivas i form av ett kontinuum där den ena ytterligheten består av informanter som är födda i bostadslandet, går i lokala skolor och har föräldrar med olika L1, och den andra ytterligheten består av informanter som går på