6. Slutdiskussion
6.2. I vilken utsträckning uppvisar elevgruppen en spridning i sina
Det är inte ovanligt att uppfattningen om minoritetsspråkstalares språkanvändning färgas av en dubbel enspråkighetsnorm (Holmen 2006). Det stereotypa exemplet består ofta av en föreställning om en diglossisk situation där minoritetsspråket används i hemmet och i det sociala umgänget med andra talare av samma minoritetsspråk, medan samhällets majoritetspråk används utanför hemmet, t.ex. i arbete, skola, samhällskontakter samt i umgänget med talare av andra språk. Emellertid belyser licentiatavhandlingens undersökning att informanternas språkanvändning, och även deras uppfattning om den egna flerspråkigheten, är mer komplex än så. Kartläggningen visar på en övergripande homogenitet i gruppens språkanvändningsmönster, främst i relation till de olika domänerna. I generella ordalag dominerar föräldrarnas L1 hemdomänen, en flerspråkighetspraktik umgänget med vänner och undervisningsspråket skoldomänen. Även det faktum att språkanvändningen är överlappande mellan domänerna kan ses som ett homogent mönster.
Vertovec (2007) hävdar att flerspråkiga miljöer i dagens globaliserade värld inte består av en kombination av enskilda och av varandra oberoende variabler, utan av ett dynamisk samspel mellan variablerna. Blommaert (2012) menar att den super-diversity (se avsnitt 2.6) som kännetecknar samtida multikulturella och plurilingvistiska samhällen bäst beskrivs som rörlig, komplex och oförutsägbar.
I licentiatavhandlingens tredje artikel fördjupas resultaten av kartläggningen genom den språkliga profileringen (se 3.3). Analysen visar på ett komplext samspel mellan olika variabler relaterade till informanternas språkanvändning, och åskådliggör en spridning av språkanvändningsmönstren. Spridningen, heterogeniteten, kan sägas rymmas inom de homogena dragen. En språklig profilering av språkanvändningsmönstren i hemdomänen visar att det är bara i 26 av de 126 familjerna som alla familjemedlemmar använder samma språk med varandra i den muntliga kommunikationen. I majoriteten av familjerna pratar således olika familjemedlemmar olika språk med varandra. Även i detta fall kan en parallell dras till translanguaging, då språkanvändningen indikerar att familjemedlemmarna inte uteslutande rättar in sig efter det dominerande språket i domänen, inte heller enkom växlar mellan språk i olika
kommunikations-med och mellan olika familjekommunikations-medlemmar. Spridningen visar på en variation som är både komplex och oförutsägbar, i enlighet med de nyckelord Blommaerts (2012:12) använder för att beskriva forskningsparadigmet super-diversity; ”mobility, complexity and unpredictability”.
I umgänget med vänner visar redan kartläggningen i den första studien på en spridning genom att språkanvändningsmönstret i domänen vilar på en flerspråkighetspraktik. Slutligen framträder även en spridning i språk-användningsmönstren i skoldomänen genom den språkliga profileringen. För drygt hälften av informanterna sammanfaller variablerna undervisningsspråk, starkaste språk, mest använda språk, språk bäst att läsa på och språk bäst att skriva på, det vill säga att dessa informanter anger samma språk för alla variablerna. Den resterande knappa hälften av informantgruppen anger dock inte samma språk för samtliga variabler. Den bild som framträder är att under-visningsspråket för informanterna inte med nödvändighet behöver vara både det språk de använder oftast och det de upplever som sitt starkaste. Ser man till en profilering av variablerna starkaste språk, mest använda språk, helst använda språk och det språk informanterna upplever vara dem själva närmast blir spridningen ännu större. Drygt två tredjedelar av informanterna anger olika språk för variablerna.
Informantgruppen består i princip uteslutande av infödda talare av svenska (se avsnitt 2.2.2). Båda föräldrarna till tolv av informanterna har andra L1 än svenska, men sju av dessa informanter anger svenska som modersmål varav fyra också anger svenskan som sitt starkaste språk. Slutligen anger två svenska som sitt starkaste språk även om de anger ett annat språk som sitt modersmål. Termen infödd talare har i forskningen en kategoriserande funktion, vilken separerar infödda och icke-infödda talare (Fraurud & Boyd 2011, Firth & Wagner 1997, Ballmer 1981). Termen infödd talare tenderar också att definiera talarens språkliga tillhörighet och förutsätter en mycket god muntlig och skriftlig behärskning av språket (Block 2003). Slutligen får ofta den tillskrivna språkliga tillhörigheten och språkbehärskningen bestämma talarens etniska och nationella tillhörighet (Rampton 1990). I stället för termen infödd talare föreslår Rampton termerna språkförmåga, språkidentifikation och språkarv, för att tydliggöra att dessa aspekter inte behöver sammanfalla språkligt, dvs. utgöras av ett och samma språk.
Från licentiatavhandlingens resultat framgår det genom informanternas attityder och uppfattningar om sin språkanvändning att de språk de använder oftast inte med nödvändighet är det de anser vara sitt starkaste, eller det språk de använder helst eller det de identifierar sig med. Dels talar resultaten för Ramptons förslag till en uppdelning av begreppet infödd talare för att mer adekvat beskriva de språkliga relationerna och funktionerna i en flerspråkig
individs liv, och dels åskådliggör resultaten en diversitet som i sig illustrerar att informanternas språkanvändning och språkattityder inte kan beskrivas utifrån föreställningen om en oproblematiserad och förgivettagen infödd talar-tillhörighet.
Av resultaten framgår att ungefär hälften av informanterna inte uppvisar samlade, ordnade och enhetligt konstruerade språkanvändningsmönster, utan de präglas av en stor diversitet. Dock råder inte ett fullkomligt kaos utan stråk av homogenitet förekommer, vilka synliggörs av att det bland de informanter som anger samma språk för de olika variablerna framträder en grupp där svenskan är stark och en grupp där det lokala språket är starkt, dvs. en samlad svensk respektive lokal profil. Det finns ingen starkt framträdande engelsk profil. Resultaten antyder att kombinationen mellan föräldrarnas L1 och undervisnings-språket ligger till grund för den svenska och den lokala profilen. Sammantaget visar resultaten att i familjer där båda föräldrarna har svenska som L1 och där undervisningsspråket är svenska eller engelska blir svenskan stark. I de familjer där en av föräldrarna talar majoritetssamhällets språk och där undervisnings-språket också sammanfaller med majoritetsundervisnings-språket blir det starkt.
Sammanfattning
6.2.1.
Enligt resultaten uppvisar informantgruppen både en samstämmighet och en diversitet i språkanvändningsmönstren. Övergripande uppvisar de på gruppnivå samstämmiga språkanvändningsmönster främst i relation till de olika domänerna, dvs. i generella ordalag dominerar föräldrarnas L1 hemdomänen, en flerspråkighetspraktik umgänget med vänner och undervisningsspråket skoldomänen. Spridningen, heterogeniteten, kan hänföras till individnivån och sägas rymmas inom de homogena dragen, och bestå av ett komplext samspel mellan olika variabler relaterade till informanternas språkanvändning. Språk-användningsmönstren är således inte förutsägbara för informantgruppen, utan det finns en individuell variation. Dock råder inte fullkomligt kaos, utan det finns stråk av homogena drag i språkanvändningsmönstren, exemplifierade av två olika framträdande profiler i den diversitet som finns i informanternas språkanvändningsmönster, en svenskspråkig och en lokalspråkig.
Utifrån informanternas rapporterade språkanvändning, attityder och uppfattningar kan deras flerspråkighet bäst beskrivas som dynamisk. De använder sina språk i olika domäner, för olika syften och i olika funktioner. Majoriteten av informanterna gör i stor utsträckning olika saker på olika språk. Deras dynamiska flerspråkighet antyder att flerspråkigheten inte bara är en språklig kunskap för informanterna, utan också förutsätter kunskaper och
erfarenheter av olika kulturer samt inbegriper en underliggande kognitiv funktion (jfr. avsnitt 2.3).