Person D
När jag frågar person D om vad jämställdhet betyder för honom får jag svaret, allas lika rätt. När jag frågar om begreppet genus nämner han språkvetenskap.
Person D är kortfattad och tydlig och svävar inte ut fast att jag lockar honom till det.
Jag frågar om det sociala spelet i klassrummet under hans historielektioner. D säger att vissa är stökiga och andra inte. Kanske är fler pojkar stökiga men det är olika mellan klasserna. D säger att han försöker ställa lika många frågor till pojkarna som till flickorna men inget mer. Han säger att han inte gör skillnad på pojkar och flickor. Jag frågar då om han i sin undervisning pratar lika mycket om kvinnor i historien som om män. Han skrattar lite och säger att, så kan man inte göra. D säger att man måste berätta om de stora händelserna och att då är det män det handlar om. Jag frågar om man inte skulle kunna välja andra historiska händelser eller berätta om varför inte kvinnorna
finns med i de stora händelserna han talade om. Han svarar att det skulle man kanske men att det inte går till så.
Läroböckerna tycker D har ett bra innehåll och är ett bra arbetsmaterial. Han säger att boken speglar en utveckling eller en process och tar upp det viktiga. Jag frågar igen om innehållet och varför han tror att just detta valdes att skrivas i läroboken. Han svarar igen att det är det viktiga i historien. Han reflekterar eller reagerar inte över att alla bokens författare är män.
Jag använder mig av person Cs tankar om att presentera nyare historia för att kunna berätta om till exempel Anna Lind. D tycker att det är en lustig idé och menar på att det inte skulle rymmas i boken.
Jag frågar om D pratar om kvinnor i historieundervisningen. Han säger att han ibland nämner det som står i boken om till exempel rösträtt och demokrati i grekland. Jag undrar om han skulle undervisa mer om kvinnor om det stod mer i boken. Han svarar att det inte behövs en ny bok. Den han använder nu är tillräckligt bra.
Huvuddel
3:1 Resultat
För att göra redovisningen av resultatet tydligt väljer jag att disponera texten efter frågeställningarna. Den första frågeställningen är:
Uppfattar historielärarna på Centralskolan i Svedala att de arbetar med jämställdhet i historieundervisningen?
De fyra intervjuade har alla uppgett att de på något sätt tycker att de arbetar med jämställdhet. De fyra historielärarnas syn på vad jämställdhet är och vad det har för betydelse skilde sig dock åt betydligt. Två av lärarna, kvinna A och kvinna C, svarade på vad jämställdhet och genus är med direkt koppling till kön. En lärare, man B, tänkte direkt på feminism och blandade senare i intervjun ihop de två begreppen jämställdhet och jämlikhet. Den fjärde läraren, man D, svarade utan att nämna kön överhuvudtaget. Han valde att svara, allas lika rätt.
Med dessa mycket olika uppfattningar om vad jämställdhet är, hade ändå alla uppfattningen att de arbetade med jämställdhet.
Andra frågeställning är:
På vilket sätt ser de att detta sker?
Två av de fyra lärarna uppger att de är dåliga på att alltid ge ett kvinnligt perspektiv på historien som ämne men att de ändå gör det i den mån tiden och orken räcker till. Samma två lärare, kvinna A och kvinna C, säger att de skulle vara bättre på att arbeta med jämställdhet i undervisningen om läroböckerna tog upp kvinnoperspektiv. I det sociala spelet med eleverna tycker att de ger alla lika mycket utrymme i den mån det går. De menar att de uppmärksammar flickor och pojkar lika mycket och försöker uppmuntra de oftast lite blygare flickorna samtidigt som de försöker få pojkarna att behärska sig lite. Både person man B och man D säger att de försöker ge pojkar och flickor lika många frågor på lektionerna. Ibland nämner man B och man D kvinnorna som nämns i läroboken.
Sista frågeställningen är: Varför på detta sätt?
Ingen av lärarna svarar att de arbetar med jämställdhet för att det är ett mål formulerat i läroplan och skollag. Ingen av dem visste att det är deras uppgift att genomsyra
undervisningen med jämställdhet.
Kvinna A och kvinna C svarar båda att det är ens uppgift som kvinna att arbeta för jämställdhet. Båda tycker också att det är viktigt och intressant att visa på att det har funnits kvinnor förr i tiden också. Ingen av dem har en genomarbetad plan för hur de arbetar med jämställdhet, utan plockar in kvinnor under de kapitel som det passar. Man B menar att han gör lagom mycket och att det finns andra saker att koncentrera sig på. Han vet inte varför han försöker ge flickor och pojkar lika många frågor utan bara gör det. B tar upp kvinnor om de finns med i boken. Ibland väljer han att prata om kvinnorna under andra världskriget för att han tycker att det är intressant och
imponerande att kvinnorna kunde ta över i industrierna när männen låg i fält. Man D säger att det som är viktigt står i läroboken och därför väljer han att prata om det ibland. Man D vet inte heller varför han försöker ställa lika många frågor till pojkarna som till flickorna.
3:2 Sammanfattning
De resultat jag anser vara viktiga är huruvida Historielärarna på Centralskolan i Svedala faktiskt anser att de arbetar med jämställdhet i historieundervisningen. Alla lärarna säger att de tycker att de arbetar med jämställdhet. De två (kvinna A och kvinna C) som tyckte att de var dåliga på att alltid ha ett jämställdhetsperspektiv var samtidigt de som arbetade mest med detta. De två andra (man B och man D) tyckte inte att det var så viktigt och dessutom kände de att det i diskussioner om jämställdhet, kön och genus överdrevs mycket. De fyra lärarnas uppfattning av vad jämställdhet är skilde sig avsevärt från varandra och från vad jämställdhetsarbete betyder enligt skollag och läroplan. Det visade sig att de fyra intervjuade tyckte att de visste vad jämställdhet är och ville gärna diskutera och ventilera sina åsikter.
Sätten de arbetade jämställt på skilde sig dock inte mycket från varandra. Det gjorde dock deras krav på sin egen undervisning. De två kvinnorna kände att det var deras plikt att undervisa jämställt men att de inte alltid hann med att hitta eget material, medan de två männen inte tyckte det var speciellt viktigt att prata om något annat än det som stod i boken. Alla var överens om att de antagligen hade undervisat mer om kvinnor i historien om läroboken hade speglat andra händelser. Jag måste ändå tillägga att en av personerna (man D) inte tyckte att läroboken behövde förändras.
Slutligen vill jag förtydliga att fast att deras kunskaper om jämställdhet skilde sig åt markant var deras arbetssätt i historieundervisningen förvånansvärt lika. Det som skilde sig åt var dock, förutom kunskaperna, deras inställning till jämställdhetsarbete i
Diskussion
4:1 Analys
Myndigheten för skolutveckling menar att det finns undersökningar som visar att lärare behöver gemensamma och tydliga riktlinjer för att effektivt kunna arbeta med
värdegrundsfrågor som jämställdhet.51 Även min undersökning av historielärare på Centralskolan i Svedala visar på detta.
För att man ska kunna arbeta framgångsrikt med värdegrundsfrågor som jämställdhet krävs ledning och kompetensutveckling. Myndigheten för skolutveckling menar att trots att situationen verkar ha förbättrats avsevärt under senare år, är det fortfarande åtta av tio lärare i grundskolan som tycker sig ha behov av mer stöd och fördjupad
kompetensutveckling för att kunna arbeta med värdegrundsfrågorna.52 Mina intervjuer visar att mer kunskaper om jämställdhetsarbete behövs men att ett intresse för ökad kunskap om ämnet inte är en allmän önskan.
Till min stora förvåning visste ingen av lärarna att det står om jämställdhetsarbete i läroplanen. Alla sa dock att det inte skulle förvåna dem om det var så. Tre av de fyra lärarna har arbetat i skolan i ca 30år och en av dem i 15år. Det är förundrande att de under alla dessa år inte reflekterat över detta jämställdhetsarbete då det första införandet om att man bör arbeta jämställt i skolan infördes innan någon av dem börjat arbeta som lärare. Jag menar att det är dåligt att regering, riksdag och myndigheter, under pågående utveckling av jämställdhetsarbete i skolan har glömt att aktivt applicera denna
värdegrundsfråga hos lärarkollegiet.
Som jag precis nämnde har det i Sverige under flera år varit en högljudd debatt om jämställdhet. Denna debatt har gällt skolan i samma utsträckning som alla andra
instanser och företag. Skolan har dock kommit på efterkälken. Enligt både skolminister Ibrahim Baylan och Myndigheten för skolutveckling har kommunerna fått chansen att
51 Myndigheten för skolutveckling, http://www.skolutveckling.se/, 52 Myndigheten för skolutveckling, http://www.skolutveckling.se/,
utbilda såkallade genuspedagoger.53 Med hjälp av en sådan insats är syftet att främja skolans arbete med jämställdhet. Inom värdegrundsområdet har myndigheten för skolutveckling fokuserat på jämställdhet under år 2004. I regleringsbrevet för
verksamheten 2004 fick myndigheten i uppdrag att bidra till ökad måluppfyllelse genom generella utvecklingsinsatser inom området jämställdhet.54 Insatserna hade som syfte att främja skolans arbete med jämställdhet och inriktades huvudsakligen mot utbildningen av genuspedagoger. Utbildningen av pedagogiska resurspersoner i jämställdhet och genuskunskap, såkallade genuspedagoger, påbörjades 2002 och nya medel riktades till utbildning under år 2004. Idag har ca.170kommuner minst en utbildad genuspedagog. En delrapport från Göteborgs universitet 2003 visar att projekt med utbildade
genuspedagoger lyckas bättre i arbetet med såväl flickors som pojkars självbilder. Nu är det viktigt att personerna som har genomgått utbildningen tas tillvara i det lokala
dagliga arbetet.55
Jag tror inte att jämställdhetsarbetet på Centralskolan i Svedala kommer att förändras något nämnbart den dag de kommer att anställa en genuspedagog. Jag tror snarare att alla lärare måste ha kunskaper om jämställdhet. Dessutom tror jag att det krävs en attitydförändring för att alla skall känna sig positiva till ett jämställdhetsarbete. Om man tillexempel tittar på person Bs reaktion på begreppet jämställdhet, som handlade om Fi och Gudrun, så ger detta en bild av vilka olika inställningar det finns att arbeta utifrån.
Det jag också reagerar starkt på är huruvida vår regering, 37år efter Lgr:s införande, tror att det skulle bli ett uppsving i jämställdhetsarbetet i skolan genom att utbilda ett par hundra genuspedagoger. Myndigheten för skolutveckling visar på en delrapport från Göteborgs universitet 2003, att utbildade genuspedagoger lyckas bättre i arbetet med såväl flickors som pojkars självbilder. Detta tycker jag är ett konstigt sätt att visa på att man är nöjd med sina insatser som myndighet. Om denna myndighets tro är att
jämställdhetsarbete handlar om flickor och pojkars självbilder är det inte så konstigt att vi fortfarande är fast i det förflutna. Om man ser till Yvonne Hirdmans teorier angående jämställdhet, menar hon att genussystemet är en ordningsstruktur av kön. Hon visar också på ”den manliga normens logik” och den såkallade ”isärhållandets lag” för att
53 Myndigheten för skolutveckling, http://www.skolutveckling.se/, 54 Myndigheten för skolutveckling, http://www.skolutveckling.se/, 55 Myndigheten för skolutveckling, http://www.skolutveckling.se/,
förklara vart problemen med den långsamma utvecklingen till det jämställda ligger. Genuspedagogernas arbete med självbilder, får man hoppas bottnar i kunskap om någon av Hirdmans teorier. Jag menar att enligt ”isärhållandets lag” är det lätt att elevernas självbild omedvetet utgår från kontraktet, alltså de föreställningar om kön som ärvts från generation till generation.
Jag skulle vilja säga att jag tror att det är en vanlig inställning att tro att man arbetar med jämställdhet fast att man inte gör det. Så är i alla fall fallet i Svedala. Jag tror att den statliga satsningen på att utbilda genuspedagoger är en bra idé, men att det inte räcker att ca 170 kommuner har minst en genuspedagog. Det behövs andra lösningar också. Jag tycker tillexempel att det är konstigt att jag som snart färdigutbildad historielärare inte fått någon utbildning i jämställdhet. I Ingegerd Tallberg Bromans bok, Pedagogiskt arbete och kön, kan man läsa att Lärare har nyckelpositioner i skolans arbete med jämställdhet. I SÖ:s anslagsframställan för budgetåret 1986/1987 framhålls att grundläggande kunskaper om hur skolan idag omedvetet förstärker traditionellt könsrollstänkande borde vara obligatoriska inslag i grund- och fortbildning av
skolpersonal. Det framställs också att man idag (1986/1987) som nyutexaminerad lärare kan lämna utbildningen utan att ha fått någon egentlig kunskap om jämställdhet.56 Det är för mig oförståeligt hur vi fortfarande 20 år efter denna skrivelse inte kommit någonvart. Det är fortfarande så att men som nyutexaminerad lärare lämnar lärarutbildningen utan direkta kunskaper om jämställdhet.
Slutligen vill jag sammanfatta mina tankar för att klargöra min analys. Sverige har sedan 1969 arbetat med jämställdhet i skolan. I och med införandet av Lgr-80 blev jämställdhetsarbetet inte längre en riktlinje utan ett krav.57 Med detta krav kan man tycka att lärarutbildningen borde införa aspekten jämställdhet i sina kurser eftersom man då automatiskt skulle få nya lärare med kunskaper anpassade till skolans
styrdokument. Av de lärare jag intervjuat har tre arbetat som lärare i ca30 år och en i 15 år. Detta betyder att tre av dem redan arbetade i skolan då Lgr-80 infördes. För mig är det oförståeligt att man inte på alla skolor uppmärksammade detta med att se över sin personals kompetens i jämförelse med de nya punkterna som införts som krav och mål
56 Tallberg Broman (2002). s168 57 Lgr80
för verksamheten. Borde det inte finnas något straff för styrdokumentsförbrytare? Person nummer fyra med sina 15 år som lärare visste lika lite som de andra tre vilket visar på att hans utbildning i slutet av 80-talet inte heller försökte ge sina studenter den kompetens som behövdes enligt styrdokumenten.
Men var ligger då ansvaret? Regering och riksdag fattar beslut som skall råda i skolan. Detta har de gjort och som bevis har vi skollag och läroplaner. Tittar man däremot på lärarutbildningen och Myndigheten för skolutveckling, tycker jag att de inte gjort vad de kunnat. På lärarutbildningen finns personer som alla är mycket duktiga på jämställdhet och genus. En av dem är min handledare Irene Andersson som stöttar studenter som jag, som vill skriva om genus och jämställdhet. En annan mycket intressant person är
Ingegerd Tallberg Broman som skrivit pedagogiskt arbete och kön.58 Dessa personer ser
jag som en resurs för lärarutbildningen i Malmö och som jag inte ser har utnyttjats till fullo. Jag tycket att det är extra dåligt att jämställdhetsperspektivet fallit bort i just historielärarutbildningen för att man här skulle kunna ge, genom nedsippringsmodellen, många människor kunskap om hur och varför det ser ut som det gör idag. Alltså ge kunskap om inte bara kvinnor i historien, utan om varför historieböckerna ser ut som de gör och hur kvinnan kämpat för att komma dit vi är idag.
Myndigheten för skolutveckling arbetar på lustiga sätt för jämställdhet tycker jag. För det första verkar det inte som om denna myndighet vet vad jämställdhet är och arbetar därför lite kortsynt med denna fråga. Jag syftar på utbildningen av genuspedagoger. Själva idén tycker jag är jättebra i sig men jag tror inte, som myndigheten, att ett par genuspedagoger skulle kunna få alla lärare att genomsyra sin undervisning med
jämställdhetsperspektiv. På ett sätt tycker jag att Myndigheten för skolutveckling också har ett ansvar för lärarutbildningen.
Sedan har vi de olika grundskolornas ledningar och självklart de enskilda lärarna. Jag tycker att det är varje skolas ledning att se till att de anställda har kompetens att arbeta med de rådande styrdokumenten. Jag menar att när ett nytt styrdokument införs måste man fortbilda de redan anställda lärarna så att de kan arbeta professionellt med mål och krav. Det är lärarutbildningens ansvar att ge nya lärare dessa kunskaper. Självklart har
den enskilde läraren ett ansvar att veta vad som står i läroplanen. Men för att alla elever på alla skolor skall få undervisning baserad på samma värdegrund måste det finnas mer än personligt ansvar som styr.
Jag tror att anledningen till det stagnerade arbetet med jämställdhet på just
Centralskolan i Svedala handlar om just brist på kunskap och engagemang från ledning och högre instanser. Om lärarna på denna skola haft likvärdiga kunskaper och stöd från ledningen skulle de kunna forma en gemensam linje och arbeta mot samma mål. De mål som redan finns och som skolan har i uppgift att nå.
Jag vet att Historielärarna på Centralskolan i Svedala är mycket duktiga, sympatiska och engagerade. Att de i just ämnet jämställdhet har lite svårigheter beror troligen på alla de punkter jag tidigare tagit upp.