5.5 Blyghet eller bristande intresse?
6.5 Möjlig orsak till tystnad
En orsak till att barnet är tyst kan handla om osäkerhet samt rädsla för att göra fel. Pedagog 2 och 3 ansåg att mindre grupper är att föredra eftersom det tysta barnet kan känna sig tryggare i en sådan miljö. Detta kan resultera i att hen vågar ta mer plats. Även Broberg, Hagström och Broberg (2012) belyser vikten av mindre grupper i verksamheten så långt det är möjligt i diverse aktiviteter under en dag. Att ge det tysta barnet stöd och uppmuntran i små grupper kan stärka barnets anknytning till pedagogen samt medföra att barnet vågar göra mer på egen hand. I läroplanen (lpfö 1998, rev 2016) tas upp att alla barn ska få det stöd de behöver för att kunna utvecklas och under så lång tid det behövs. De ska även erbjudas en trygg och
stimulerande lärmiljö.
I intervjuerna lyfter pedagoger 1 och 3 tankar om selektiv mutism. Selektiv mutism innebär, som lyfts i tidigare forskning, att barnet kan inneha en problematik när det kommer till språk och kommunikation i vissa situationer. Det framgår i studien att orsaken till selektiv mutism ännu inte är fastställd utifrån forskning (Reuther, 2011). I intervjuerna lyfter pedagog 1 och 3 att de har erfarenhet av barn som pratar hemma men inte på förskolan och att potentiella orsaker kan vara att barnet inte känt sig trygg på förskolan. Utifrån Reuthers (2011) studie samt intervjuerna kan det tolkas som att pedagoger har tyckt att det varit svårt att bemöta barn
som inte pratat med dem. Detta har medfört att pedagogerna har känt sig maktlösa då de inte kunnat hjälpa barnet eftersom hen inte velat kommunicera. Utifrån Reuthers studie angående barns tysthet på förskolan, kan slutsatser dras i vår studie. Det kan möjligtvis vara så att om barnet har svårigheter för det sociala samspelet, kan detta bero på en kombination av
osäkerhet och blyghet. Om inte anknytning finns på förskolan kan barnet vara otryggt, känna osäkerhet och inte vilja kommunicera med pedagoger eller andra barn (Broberg m.fl., 2012). Däremot är det möjligt att barnet endast har en anknytningsperson, och därmed trygghet, vilken är i hemmet. Detta kan vara en potentiell orsak till att barnet enbart pratar hemma men inte på förskolan.
I denna del har studiens resultat analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet med samspel, anknytning och miljö i åtanke. Möjlig orsak till tystnad samt selektiv mutism har även analyserats. I följande del kommer analysen av resultatet att diskuteras. Vidare presenteras även en jämförelse mellan olika studier.
7. Diskussion
Studiens syfte var att studera hur pedagoger förhåller sig till de tysta barnet med utgångspunkt i samspel, miljön samt vikten av anknytning med det sociokulturella perspektivet i åtanke. I resultatet framgick att pedagogerna ser situationer med det tysta barnet som bekymmersamt då de menade att interaktion i sociala sammanhang är betydande. Pedagogerna betonade även att det är svårt att se varje individ i barngruppen. Det har vidare framgått att det tysta barnet är särskilt svårt att uppmärksamma på grund av dagens stora barngrupper. Problematiken med stora barngrupper är även något som Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson lyfter (2016). Pedagogerna förhåller sig till ämnet genom att de är medvetna om problemet och lägger därför vikt vid att se och bekräfta det tysta barnet. På så vis är deras avsikt att lyfta fram och stärka barnet så att hen kan fortsätta utvecklas som individ. Att barnet känner trygghet är något som samtliga pedagoger menade är betydelsefullt och som de jobbar med dagligen. Pedagogerna menar att grunden till trygghet är anknytning. Därför anser de att det är väsentligt att barnet har en anknytningsperson på förskolan. Vidare poängterade de betydelsen av en anknytningsperson även i hemmet och inte bara på förskolan. Vikten av en anknytningsperson på förskolan betonades om det inte finns i hemmet. Om så är fallet menade pedagogerna att det är extra viktigt att det finns en anknytningsperson för barnet på förskolan.
Något som framgick ur intervjuerna var att personal ofta vill få barnet att vara med och delta i sociala sammanhang, som exempelvis aktiviteter. Pedagogerna ser en viss problematik i att barnet inte är med och deltar. Det finns emellertid andra sätt att se det på. Från medicinskt håll hävdas att det är fel att tjata på barnet om att delta (Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2018). Anledningen till detta är att barnet inte ska behöva uppleva ständigt tjat då detta kan leda till en ännu större osäkerhet som inte gynnar barnets utveckling gällande tal och kommunikation. Utifrån studiens resultat blir det tydligt att pedagog 4 ser vikten av att barnet ska kunna vara social och kommunikativ. Dock menar hen även i enlighet med vad Sahlgrenska
Universitetssjukhuset skriver, angående att det är viktigt att inte pusha barnet, att detta kan få negativ effekt.
Det framkom i intervjuerna att den fysiska miljön är betydande för bland annat barnets utveckling. Utifrån våra efterforskningar har vi uppmärksammat att det finns ringa forskning kring hur miljön ska vara utformad rent konkret för att den ska gynna barnets utveckling. Vidare finns heller inga riktlinjer kring hur miljön ska vara utformad för att barnet ska känna trygghet. Detta finner vi problematiskt då det saknas tydliga direktiv kring hur pedagogerna kan gå tillväga för att skapa en lustfylld miljö för barnen. Inom tidigare forskning är den fysiska miljön inte en central del vilket leder till att denne inte uppmärksammas som den kanske borde. Dock är miljön något som det borde läggas mer fokus på då barnen tillbringar en stor del av dagen på förskolan. Förskolemiljön är därmed av stor vikt vad gäller påverkan på barnen samt dess utveckling. Den pedagogiska miljön innefattar bland annat att en tanke kring hur material och struktur ska äga rum. Detta kan anses som grunden för att en
pedagogisk miljö ska fungera. Något som även är betydande är att anpassa miljön efter barnens intresse. Med hjälp av en anpassning kan det därför bli lättare att utföra aktiviteter med barnen då det finns en lust för den valda aktiviteten (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
Under intervjuerna framgick att pedagogerna har flera strategier för att hjälpa det tysta barnet att våga ta för sig samt ge hen möjlighet att känna värme och trygghet. Detta är möjligt om barnet har en anknytningsperson. I enlighet med pedagogerna menar Askland och Sataøen (2014) att det är betydelsefullt för barnet. Vidare lyfte pedagogerna konstruktionen av förskoleverksamheten som en betydande faktor. De menade att rummen ska vara anpassade efter alla barn och även utformade efter intresse för att främja barnets utveckling och lärande. Som läroplanen för förskolan säger, ska varje barn ha möjlighet att utveckla sin identitet samt att barnet ska kunna känna sig trygg i den (lpfö 1998, rev 2016).
Pedagogerna lyfte även vikten av att barnet ska lära sig att ingå i ett socialt samspel. En av deras strategier för att lyfta fram barnet var att dela in barngruppen i små grupper. På detta vis upplevde de att barnet lättare kunde skapa mod att samspela med de andra barnen. Detta är något som Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) även anser är väsentligt gällande utveckling av socialt samspel. Vidare menade pedagogerna att de små grupperna successivt kan utökas till större grupper för att lära barnet att känna sig trygg i andra situationer där mer fokus läggs på barnet. Att låta barnet vara och leka för sig själv ansåg
pedagogerna även är givande för hen. På så sätt lär barnet känna sig själv som individ vilket kan bidra till en trygghet och bättre självkänsla i möte med andra vuxna och barn. Som läroplanen för förskolan säger, ska varje barn ha möjlighet att utvecklas enskilt men även i grupp med andra barn (lpfö 1998, rev 2016).
I Nordin-Hultmans (2004) studie framgår att den pedagogiska miljön är betydelsefull för att barnet ska kunna utvecklas samt att miljön bör anpassas efter barnens intresse. I enlighet med Nordin-Hultmans studie, framgår det i vår studie att samtliga pedagoger anser att miljön spelar en stor roll för det tysta barnets utveckling och självkänsla. I båda studierna blir det synligt att konstruktionen av rummen är av betydelse för att stimulera barnet och att främja hens sociala samspel med andra barn.
I Reuters (2011) studie förklaras att selektiv mutism innebär att barnet har svårigheter med språk och kommunikation med människor. I studien diskuteras likaså möjliga orsaker till selektiv mutism. I vår studie framgick att detta även är något pedagogerna haft tankar kring gällande det tysta barnet på förskolan. En fundering som lyfts från pedagogerna har varit att det möjligtvis är anknytningen från barnets sida som har saknats vilket kan vara anledningen till att barnet är tyst.
8. Avslutning
Det har varit givande att genomföra denna studie med fokus på det tysta barnet. I intervjuerna har vi tagit del av pedagogers förhållningssätt samt tankar kring varför barn förefaller tysta. Även hur pedagoger kan främja dess utveckling samt vilka strategier de har använt sig av har framkommit. Detta har resulterat i att våra kunskaper kring ämnet har utvecklats.
I vår studie har vi intervjuat fyra förskollärare för att få reda på hur de förhåller sig till det tysta barnet. I fortsatt forskning hade det varit spännande att intervjua pedagoger på andra förskolor för att se om deras förhållningssätt kring det tysta barnet är annorlunda. Det hade även varit intressant i detta sammanhanget att välja förskolor i olika kommuner. Vidare hade studien kunnat utvecklats och innefatta observation samt intervju av barn för att komma åt ett barnperspektiv.
9. Referenslista
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. Stockholm: Liber Askland, Leif & Sataøen, Svein Ole (2014). Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns
uppväxt. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber
Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Anders Broberg (2012) Anknytning i förskolan. Vikten
av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur och Kultur
Engdahl, Ingrid & Ärlemalm-Hagsér, Eva (red.) (2015). Att bli förskollärare: mångfacetterad
komplexitet. 1. uppl. Stockholm: Liber
Folkman, Marie-Louise (1998). Utagerande och inåtvända barn: det pedagogiska samspelets
möjligheter i förskolan. 1. uppl. Stockholm: Runa
Halldén, Gunilla (red.) (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson
Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (red.) (2003). Förskolan: barns första skola!. Lund: Studentlitteratur.
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2016). Stockholm: Skolverket
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Diss. Stockholm : Univ., 2004
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund: perspektiv och
Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Säljö, Roger (2015). Lärande: en introduktion till perspektiv och metaforer. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Vygotskij, Lev Semenovič (1978). Mind in society: the development of higher psychological
processes. Cambridge, Mass.: Harvard U.P.
Williams, Pia, Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2016). Barngruppens storlek
i förskolan: konsekvenser för utveckling och kvalitet. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur