Möjlighet kring kompetens

6.2.2 Professionaliseringsprocess och nya professioner 6.2.3 Vart finns hinder finns möjlighet

6.1 Samarbete & Kommunikation

Den generella uppfattningen hos informanterna som deltog i intervjun var att samarbete mellan professionella och föräldrar till barn med funktionsnedsättning var i stort del hindrande faktorer därefter förekom under intervju att en del var fungerande och detta berodde på hur mycket som professionell är motiverad att samarbetet och kommunikation skulle fungera. Dock kom fram uppfattningar att det kan förbättras och att det finns motivation för samarbete mellan de olika aktörerna (professionella och föräldrar).

I texten nedan förklaras och beskrivs möte och samtal som ett område som

upplevs en av de olika faktorer till samarbetet mellan professionella och föräldrar.

6.1.1 Kommunikation som hindrande faktor inom samarbete

Bland informanterna framgick att ett samarbete mellan informanterna och föräldrar till barn med funktionsnedsättningar existerade. Samtliga informanter förmedlade att det förekom kommunikation med föräldrar på olika sätt; via telefon, mail eller informationsbrev. Tidigare fanns kontaktböcker som idag är uteslutet och sekretessbelagt. Kommunikationsbarriärer och konsten att förstå sändare eller mottagare i en dialog upplevs från informanterna en av de svåraste. Enligt informatorerna uppkommer kommunikationssvårigheter oftast när föräldrar är stressade, frustrerande om något har inte fungerat som de har önskat sig eller språkliga brister. Kommunikationssvårighet ses som en hindrande faktor för samarbetet mellan professionella och föräldrar och att detta leder till att man missuppfattar varandra när föräldrarna har en annan språks kunskap än svenska. Informanterna kan känna begränsningar i sitt arbete när det gäller

språkbegränsning för att de vet hur de kan förmedla för föräldrar kring deras roll i relation till barnen med funktionsnedsättningar.

”Samarbetet kan motverka om man har språk brist då är det lätt att missuppfatta varandra. Frustrationer från föräldrar eller stress att de inte har tid att lyssna på oss” (Informant B. stödpedagog)

Med hjälp av social representationsteori förklaras förståelsen hur professionella (informanterna) eller i grupper utarbetar, förvandlar och kommunicerar i den sociala verkligheten (Moskovici, 2000). Om samverkan hamnar i en situation att professionella och föräldrar kommer i form av missförstånd med varandra då ska man granska deras kunskapsbas, samt

vända sig till vetenskap (Danermark, 2004). Tidigare studier kring

professionellas uppfattning kring föräldrarnas samarbete och erfarenhet med personalen skulle leda till barnens delaktighet genom att själva vara

delaktiga i beslut rörande barnen (Petry, 2007).

Inom forsknings delen förklarade forskare hur man kan utveckla samarbete och förbättra sin kommunikation. Røkenes & Hanssen 2016 förklarade den utifrån professionellas relationer till föräldrarna. Det vill säga att kunna skapa en

professionell relation mellan informanterna och föräldrarna i form att förhålla sig på ett sätt att hen främjar den andres förmåga och lära sig om, utveckla, komma till insikt, frigöras, växa och hantera olika situationer. Andra forskare förklarar att professionella kan lära sig att stödja familjer effektivare det vill säga motivera (Karns, 1992). Språkbruk/kommunikation ofta förklaras oreflekterad och ordet motivation som kan användas i olika sammanhang alltså används från mänskliga drivkrafter, positiva och negativa påfrestningar inom till exempel företag och organisationer samt till positiva och negativa emotionella och psykiska tillstånd (Hein, 2012). Utifrån Bloman och Deal (2006) organisationsteori och det strukturella perspektiv förklarar detta fenomen genom att förklara rationella uppfattningar till exempel om den formella ordningen som är utformat i rätt sätt som kan minimera uppkomst av problem. De strukturella perspektiven

rekommenderar ett mönster av förbestämda roller och relationer där finns

utrymme för både kollektiva syfte och individuella skillnader om den utformas på rätt sätt. I möte med olika parter (föräldrar, skolan, socialtjänsten etc.) förklarar Bloman & Dela (2006) för oss att den formellatmosfär under mötet inte är den negativa parten, utan att de olika parterna har olika uppfattningar och

meningsskiljaktigheter kring vad som bör göras eller inte. Enligt det strukturella perspektivet behöver inte vara den stela formella stämning som informanterna förmedlade vara av främjande faktorer till samarbete. Social representations teori förklarar detta utifrån det socialpsykologiska perspektivet som reflekterande till de strukturella perspektiven genom att förklara olika mänskliga åsikter bildas på olika sätt i sin miljö var de befinner sig samt hur människan kan ge en omedveten orientering i det sociala sammanhanget. Både informanterna och föräldrarna motiverar sitt perspektiv och sitt behov av sammanhang och bekräftelse att kunna orientera sig och skapa ett samspel med andra i gruppen, ett samspel genom att kommunicera med varandra på olika sätt till exempel via mail, telefon, telefontolk eller tolk på plats i situationer som har uppstått missförstånd. Ett sådant

sammanhang av sociala representation skapas alltså i grupper med varandra och människan har möjlighet att genom kommunikation svara och gensvar samt att uppnå den sociala bekräftelsen (Moskovici, 2000).

Vidare förklarar informanterna kring kommunikation mellan informanterna (professionella) att samarbetet är uppdelat mellan professionella, skolan och föräldrar när det gäller kommunikationssvårigheter. Denna uppdelning kan leda till att barnets behov fallerar mellan stolarna då information kan brista mellan de aktuella aktörerna (professionella, föräldrar och skola). Detta kan förklaras genom hjälprelation mellan professionella och barnen. Det finns risk för att professionella visar en väldig handlingsiver, en effektivitets åtgärd som kan leda till att de vill gör något med den andre eller åt den andre (Hanssen, 2016). Förutom den

regelbundna telefon- och mailkontakten förekom även form av vidare delegering från den ena till den andra i tjänsten kring till exempel information, det vill säga ”slussa vidare” individen.

”Det som motverkar samarbetet är att kommunikation och information är så viktigt att man har en dialog med föräldrar och skolan samt att kunna gå på mötet inom skolans sektor, det vill säga att skapa en samverkan mellan skolan och våra verksamheter. Den som hinner inte jag ta min kollega över. Kommunikation klassas som en viktig dialog”. (Informant A, stödassistent).

Tidigare forskning förklarar den som motverkar samarbete kan förklaras genom relation inom socialpedagogik. Goda relationer/sociala relationer kan vara

betydelsefulla för kommunikation och möte med andra parter i sin omgivning som till exempel skola. Till skillnad från de formella möten där samtliga aktörer träffas för att samtala eller diskutera kring barn med funktionsnedsättningar kan det ses som att mail- och telefonkontakten innehåller mer spontan form av

kommunikation. Trots att det strukturella perspektivet kan få tankarna att vandra till hierarki och ordning, existerar det även en mindre formell och mer spontan form av struktur inom den laterala samordningen (Bloman &Deal, 2006). Cedesund m. fl. menar att relation och spontanitet är det faktiska målet med all pedagogisk verksamhet som ger goda förutsättningar för gott samarbete mellan individer samt hur personalen eller professionella kan tillgodose denna kunskap kan variera. Pedagogiska strukturer och verktyg kan skapa spontanitet och binda ihop samarbetas aktörer. Det kan handla om utbildning, reflektion,

kommunikation gruppövningar (Cedersund m.fl., 2019).

Kommunikation kan vara en grund för samspel mellan informanterna och föräldrar, den har en grundläggande, medfödd kommunikationsförmåga som innebär att vi meddelar oss och delar med oss av något, exempelvis upplevelser, känslor, handlingar och värderingar (Hanssen, 2016).

Utifrån sociala representations teori är professionellas föreställningar att bedöma föräldrar i den miljön var de befinner sig (Moskovic, 2000). Med omedvetenhet kan informanterna observera genom att går direkt på något som avviker,

informanterna kan märka språksvårigheter och senare agera genom att lyfta fram den avvikande utifrån att de inte förstår på varandra. Handlar detta om

språksvårigheter eller om relationskompetens? Relationskompetens betyder att man har ett genomtänkt förhållningssätt till kontextens betydelse till samverkan med föräldrarna. Det vill säga känner sig själv, kan leva sig in i andra människors uppfattning av verklighet och kan se faktiska behovet (Hanssen, 2016).

Organisationsteori förklarar detta som mångtydligheten som ibland är avsiktligt och medveten strategi som syftar till att dölja faktiska problemet för att förhindra konflikter (Bloman & Deal, 2006). Vidare förklaras fenomenet kring

kommunikation och samarbete mellan olika aktörer som en lateral

samordningsstrategi som har sina för- och nackdelar, där formella och informella möten kan riskera och ta allt för mycket tid och energi i begäran. Ett annat fenomen är dåligt tydlighet, vilken kan uppstå när professionella inte är tydliga med vad de förväntas att göra i ett sådan situation när det sker brist i

kommunikation och samarbete mellan olika aktörer. I sin tur leder detta till att professionella utformar sina roller efter personliga preferenser istället för organisationernas mål, vilken kan leda till problem (Ibid).

6.1.2 Kommunikation som ledande faktor inom samarbete

Det framgick i intervjun att samtliga informanter ansåg att i möten där olika aktörer är närvarande (t.ex. SIP-möte, professionella, anhöriga, skolan, sektionschef och eventuellt Barnhabiliterings personal) fungerade bra.

att detta lede till bra diskussioner. Det vill säga för att kunna integrera behövs någon form av utbyte som i samverkansprocessen handlar om utbyte av

information och att interaktion kan ske i många olika former, exempelvis formell och informell interaktion. Formell interaktion består av till exempel möte eller konferenser jämfört med den informella som handlar om småprat när man är på exempelvis fika/kaffepaus. Oavsett om interaktionen är formell eller informell har den ändå sin betydelse i hur vi uppträder mot, bemöter och kommunicerar med motparter (Danermark, 2004).

”Jag upplever att en del av föräldrarna är engagerade kring frågan om insatser för sina barn, exempelvis under direkt möte som till exempel när vi har SIP- möte med anhöriga” (Informant C. stödpedagog)

En del av informanterna upplever skillnader mellan anhöriga. De förklarar att en del föräldrar är mottagliga och andra inte, gällande utbyte av information.

Professionella sätter sig ibland i en svår situation om de skulle kontakta föräldrarna eller inte. Angående helg vistelser på korttidverksamhet vill en del föräldrar ha väldigt detaljerad information om vistelsen medan en del bara vill bli uppringda och informerade, några vill ha sms eller mail, och några vill inte kontaktas alls.

”Det är beroende på vilken föräldrar man ska kontakta. Jag har själv märkt om man själv ringer upp och följer upp situation, det uppskattas av föräldrar, en del av personalen kan tycka det är mycket men det uppslaktas verkligen den som har påbörjat att den avslutar ett samtal med information” (Informant A. stödassistent)

”Men det finns föräldrar som endast vill ha ett sms med typ allt gick bra under helgen” (Informant D. stödassistent)

Därefter följer en diskussion kring ovisshet om när det är lämpligast att skicka information till föräldrarna, efter helgvistelsen eller under helgen innan

hemankomst. Informanterna diskuterar mellan varandra under intervju som att själva problemet till diskussion har uppstått här och nu. Professionella upplever en slags oro vid kommunikativ kontakt med anhöriga. Situationen kan skapa en slags rollförändring som fyra olika faser i processerna som oftast överlappar varandra. Det förklaras som första 1.) tvivel: upplevelser av besvikelse och vantrivsel, 2.) sökande efter alternativ: goda skäl som ger motivation och förutsättningar till att ta itu med saker, 3.) vändpunkten situation, en punkt som åtminstone kan

definiera som en vändpunkt och en möjlig väg till att förändra livssituation. Det vill säga att professionella är människor med olikheter och följer sällan i förväg uppgjorda faser och förväntningar på hur de ska bete sig i vissa situationer. Men man kan använda sig av detta som en struktur i en förändringsprocess (Cederlund & Berglund, 2017). Olikheter och meningsskiljaktighet behövs och den inte ska ses som ett hinder. Det kan vara stimulerande och utvecklande för samverkan som till exempel korttidsvistelsens professionellas kompetens och erfarenhet gör att de kompletterar med varandra samt när det kommer ny information eller kunskap sprids det genom interaktion med varandra på ett indirekt sätt. Detta innebär utifrån insamlad kunskap professionella kan sprida vidare med föräldrarna och bygga upp en större kunskapslucka för båda två parter (Danermark, 2003).

”Oftast är problem om vi har glömt bort något, så vi diskuterar när det är bäst att informera föräldrar om och vem ska göra detta om jag är inte i tjänst dagen efter” (Informant A. stödassistent).

Det familjecentrerat forskning förklarar vikten av respekt av familjernas egen synvinkel och reaktion på de särskilda familjernas funktion. Professionella som jobbar eller möts inom familjesystemets perspektiv kan hjälpa till genom att sätta grunder för positiva kvaliteter i familjen. Det vill säga att familjecentrerat

definition om professionella måste vara medvetna om att de ibland kan uppleva konflikter mellan en familjs egen definition och en definition av familj eller tjänst för familj (Brown, 2003). I tidigare forskning både av Kerns (1992) och Petry, m fl (2007) förklarar vikten om familjen/anhöriga att vara respekterade att ha förståelse för varandra samt att de respekteras som kompetenta medlemmar i nätverket kring sina egna barn. De menas att föräldraskap är en strävan som skapar eller bygger upp ett gott liv för sitt barn. Detta lyfts fram inom

Barnkonventionen om föräldraskap och föräldrarnas ansvar, som även gäller för barnfamiljen med funktionshinder (Möller, 2003).

Organisationsteori förklarar detta fenomen genom att ta upp formellatmosfär kring möte och att den inte ska tas negativt bland olika aktörer för att alla kan ha olika uppfattningar och meningsskiljaktighet kring samarbete eller angiven diskussions tema (Bloman & Dela, 2006).

Konsten att kunna kommunicera med olika aktörer kan handla om

kommunikationskompetens som en resurs för professionella i arbete med

människor. Det vill säga att ett bra jobb handlar till stor del om att använda det vi redan har kännetecken av att kunna kommunicera med sin medmänniska i olika sociala sammanhang (Røkenes, 2012). Vi människor utvecklar allmänna

kommunikationskompetens i samverkan med andra människor i sin omgivning, först och främst genom språkutvecklingen (Ibid). Sociala representations teorin utifrån socialpsykologiska analys förklarar att professionellas utbyte av

kommunikation i frågan kring samarbete med andra aktörer är en verklighet som bildas med varandra som handlar ”Här och Nu”. Deras engagemang och

motivation av olika sociala grupper de själva förvärvar och överför kunskap, övertygelse och värderingar som leder till att gemenskap skapar uppfattningar om saker kring andra (Rateau, 2011).

6.2 Organisatoriska hinder och möjligheter

Informanterna lyfter fram viktiga aspekter som påverkar samarbetet mellan professionella och föräldrar som oftast ifrågasätts deras professionalitet inom korttidsverksamhet. Informanterna belyser i intervjun kring föräldrarnas

anklagelse om deras kunskap kring vissa barns funktionsnedsättningar som leder till att det försämrar relationen och samarbete mellan professionella och föräldrar. Informanterna förklarar detta fenomen som föräldrarnas okunskap kring sina barns funktionsnedsättningar eller deras missnöje med sig själva att uppfylla kraven av föräldraskap.

6.2.1 Möjlighet kring kompetens

Informanterna tog vidare upp hur föräldrarnas kunskap kring

funktionsnedsättningarna och hur verksamheternas uppgift kunde utgöra ett hinder i kommunikationen kring samarbetet. Informanterna resonerar om föräldrarnas

okunskap kring barnets funktionsnedsättning genom att ”de vet inte så mycket om barnets funktionsnedsättning” eller att de vill säga att föräldrarna inte har fått tillräckligt med information om barnets insatser och möjlighet till utveckling genom pedagogik. Bristande information kan leda till att samarbetet fallerar. Bristande information kan leda till att föräldrarna söker sig själva för att få så mycket som möjlig kring information för sina barn. Det vill säga att detta kan leda till att föräldrarna till slut bygger upp murar kring barnen genom att uttrycka sig i ”dom” och ”vi”-tänkande. (Danermark, 2004).

”Föräldrar kanske vet inte så mycket om sina barns funktionsnedsättning till exempel autism att det finns föräldrar som känner sig stolta tills andra förstår inte och all detta brister i kunskap”. (Informant B. stödpedagog)

Organisationsteori förklarar fenomenet genom att skylla ifrån sig, det vill säga när professionella sätter fokus på individen (föräldrar) och samtidigt bort se från det faktiska problemet gör vi oss skyldiga till en grov generalisering som inte får oss på närmare lösningen/målet. Detta betyder när det är svårt att hitta den skyldige individen då är det enklaste sätt att skylla på eller lägga skulden på byråkrati (Bloman & Dela, 2006). Att lägga skulden på byråkratin utgår nämligen från organisationer som skapar syfte att uppnå visa mål. Det vill säga att det fungerar bäst är när målen och polisy är tydliga (men inte för restriktiva), arbetsuppgifter är väldefinierad som innebär inte alltför begränsade och att de anställda uppför sig rationellt och klokt. Därför strukturella perspektivet rekommenderar ett mönster av förbestämda roller och relationer där set finns utrymme för både kollektiva syfte och individuella skillnader, om den formella ordningen är utformad på rätt sätt (ibid). Det vill säga att den strukturella perspektiv hämtar inspiration från sociologi och managementvärld och lägger tonvikt på mål, specialiserade roller och formella relation. Detta innebär i praktiken att professionella skulle kunna ha strukturerad arbetsfördelning samt en bärande kunskap i möte med föräldrar. Fenomen kring strukturen och tydlighet när den visar sig dåligt som kan uppstå när professionella inte är på det klara (tydlighet i arbete) med vad de förväntas att göra i ett sådan situation när brister i kommunikation och samarbetet mellan olika aktörer. Detta leder till att professionella utformar sina roller efter personliga preferenser i stället för organisationernas mål, vilken kan leda till problem (Bloman & Dela, 2006).

I nästa citat nedan förklarar informanterna kring förförståelsen om föräldrarnas verklighetsuppfattning av korttidsverksamhetens insats. Enligt informanterna visar sig att föräldrar har svårigheter med tillit och förtroende kring sina egna barn och lägger stora krav på professionella. Professionella upplever detta tuff i starten till föräldrarna bygger upp sitt tillförtroende kring barnens insats.

”Tufft i starten vissa föräldrar först gå genom lång processen med acceptans som en acceptans att mitt barn är som alla andra. Lämna från sig, många har oro kring det, kan inte koppla av som vi önskar att de ska få verkligen avlastning när deras barn är här. Det finns andra varianter (Informant, D stödassistent).

De har kanske accepterat att deras barn har en funktionsnedsättning och att ha den inställning att deras barn inte kan bo själv, när den bli riktigt vuxen. Ilska skam som dyker upp sorg att man skyller på sig själv. Detta kan också försvåra

kommunikation och samarbete mellan oss och föräldrar för att föräldrarna kan upplevas att ingen kan förstå dem.” (Informant, A).

Föräldrarnas okunskap som informanterna lyfter fram är frågan om det är okunskap kring sina egna barn. Föräldraskap har en strävan för att skapa eller bygga upp ett gott liv för sitt barn enligt (Möller, 2003). För att kunna få

förståelse kring verklighetsuppfattning kring föräldrarnas kunskap och att kunna förstå något eller förklara något, det vill säga att tankesättet är viktigt del av det som kallas individens förståelse. Det vill säga att kunskap är något vi skapar i möte med olika erfarenhet utifrån den förståelse vi har och kan vägleda anhöriga att förstå yrkesverksammas sätt att jobba med barn med olika

funktionsnedsättningar (Hanssen, 2016).

”Jag vill säga att föräldrarnas kunskap om hela situation som de befinner sig leder till automatiskt bättre samarbete med föräldrarna. (Informant A &B) Samarbetet blir bra med föräldrar som har accepterat både oss som verksamhet, barnets funktionsnedsättning och kommit fram till en annan insikt i sitt liv”. (informant C stödpedagog)

Under denna del av diskussion visade sig informanterna ha en positiv och gemensam syn på föräldrarnas kunskap, genom att ha en öppen diskussion som var reflekterande. Utifrån social representationsteori bildar informanterna sina åsikter på olika sätt i sin miljö var de befinner sig och hur de kan ge en omedveten orientering i det sociala sammanhanget, alltså hur gruppen kan påverka varandra utifrån den miljön (Moscovici, 2000).

Informanternas sociala respons med varandra utvecklar sig till fler diskussioner om hindrande faktorer än främjande, samt att detta perspektiv som ses motivation leder till att informanterna ser sitt behov av sammanhang och bekräftelse att kunna orientera sig och skapa ett samspel med gruppen genom kommunikation. Informanterna ser vad de vill se och har svårt att se att av sammanhang har

föräldrar både med kunskap och utan kunskap. I en tidigare studie förklaras att om föräldrarna är särskilt nöjda när interaktioner bygger på en ömsesidig respekt,