Möjligheter

Vid samtliga intervjuer nämnde förskollärarna vid flera tillfällen vilka möjligheter en inskolning kan föra med sig. De betonade alla att den första kontakten som de skapar med föräldrarna är en förutsättning för en lyckad inskolning. En av förskollärarna sa följande: ”Möjligheten med inskolning är att man får lägga grunden till en bra relation med barn och föräldrar vilket underlättar för arbetet framöver” (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09). För att kunna vinna föräldrarnas tillit och skapa en god relation menar Broberg m.fl. (2006) att förskollärarna behöver hålla en hög kvalitet genom att vara hängivna barnen och deras intressen. Denna tillit försöker förskollärarna vinna på olika sätt genom de olika metoderna. Förskollärarna med den traditionella inskolningsmetoden förklarar att barnet i lugn och ro,

31

under flera dagar och kortare pass lär känna miljön och personalen. Detta anser dem gör föräldrarna trygga. En förskollärare som har den föräldraaktiva inskolningsmetoden uttrycker möjligheten med föräldrarna genom sin inskolningsmetod såhär:

En möjlighet för föräldrarna är att under inskolningen så är dom aktiva och de är delaktiga hela dagen vilket gör att dom får en tydlig bild på hur vi arbetar på förskolan och vad det är deras barn kommer att göra på dagarna. Detta har lett till mer förståelse från föräldrarnas sida och även mer intresse av verksamheten (Förskollärare 3, intervju 2018-04-09).

Detta resonemang visar att förskolläraren vinner föräldrarnas tillit genom att föräldrarna får se verksamheten och därmed får en annan förståelse för verksamheten när de är delaktiga i den i flera dagar. Genom att de blir medvetna om vad deras barn är med om kan de sedan bli trygga i sitt val om att ha barnet på förskolan. En av förskollärarna lyfte även fram att en ettåring inte ska behöva bli lämnad och att en möjlighet med den föräldraaktiva inskolningsmetoden är samarbetet med hemmet och att föräldrarna finns med de första dagarna där inga avsked tas. Utifrån anknytningsteorin menar Bowlby (2010) att föräldern är en viktig del i barnets framtida utveckling. Det är föräldern som har störst kännedom om sitt barn och som kan förmedla denna kunskap vidare. Genom förälderns aktiva position i den föräldraaktiva inskolningsmetoden finns föräldern där som en trygg bas hela tiden. Denna bas är en plats dit barnet kan återkomma när det känner oro (Bowlby, 2010). En annan möjlighet som lyftes fram var att genom föräldrarnas aktiva position menar förskollärarna att de kan utveckla kontakten med barnet eftersom att föräldern finns där hela tiden. Arnesson Eriksson (2010) hävdar att föräldrars positiva signaler till sitt barn kan hjälpa dem att få den trygghet som behövs för att klara av att gå i förskolan. Detta tolkar vi är en central del inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden. I jämförelse med den traditionella inskolningsmetoden diskuteras föräldrarnas position annorlunda. En av förskollärarna svarade att det är när föräldern lämnar som möjligheten med att skapa en relation till barnet börjar på riktigt:

Sen när föräldrarna försvinner, är det då det börjar och då brukar det gå jättebra, det är då dom känner

att det är då dom kan anknyta på riktigt för att så länge mamma och pappa är där så ser de inte riktigt, hon är ju rolig men vad ska jag med henne till för jag har ju mina föräldrar (Förskollärare 1, intervju 2018-04-09).

Anknytningsrelationer utvecklas när ett barn har ett behov av omvårdnad och anknytningspersonen vill ge dem omvårdnad (Broberg m.fl. 2006). Förskolläraren menar att

32

det inte är förrän föräldrarna lämnar verksamheten som barnens behov av omsorg och en ny anknytningsperson uppstår. Detta kan utifrån anknytningsteorin tolkas som att det är när barnet känner sig trygg med den nya situationen som det kan slappna av i den nya miljön och hitta en ersättande anknytningspedagog. När barnet hittat en anknytningsperson som det känner sig tryggt med kan det därefter successivt vidga kontakten med de andra pedagogerna på förskolan och även knyta an till dem, men använda anknytningspersonen som en trygg bas under tiden (Broberg m.fl. 2006).

5.3.2 Hinder

Det framkom olika aspekter på hinder som kan komma med en inskolning i våra intervjuer. Broberg m.fl. (2012) lyfter fram att personalbortfall på grund av sjukdom eller ledighet utifrån ett anknytningsperspektiv har stor betydelse. Detta dilemma uttryckte en av förskollärarna i intervjun där hon menade att det inte blir en bra inskolning när inte ordinarie personal är där. Ytterligare hinder uttryckte en förskollärare kunde vara på grund av föräldrarnas arbete, att inte arbetsgivaren accepterar så lång tid ifrån jobbet som två veckor. Föräldern kan då behöva ta ledigt extra dagar eller plocka ut semester. Lindgren och Torro (2017) påpekar att det finns försvårande omständigheter som kan uppstå under en inskolning, det kan vara att föräldrarna inte har tillräckligt med tid för att utföra en hel inskolning och att tidspressen kan leda till oro och stress hos föräldrarna. Broberg m.fl. (2012) menar att långa inskolningsperioder kan bli problematiska för den pedagogiska verksamheten och att detta är något man måste fundera på när man använder sig av en lång inskolning. Ytterligare en faktor som kunde leda till ett hinder var om ett barn knyter an för mycket till en pedagog:

Nackdelen kan vara att det knyter an för mycket kanske och där måste man ju som pedagog också känna efter. Att oj, där känns det som att jag blir för mycket mamma för det här barnet. Och då får man försöka prata om det i arbetslaget och försöka lämna över till någon annan (Förskollärare 2, intervju 2018-04- 09).

Pedagogerna behöver vara medvetna om att barn oftast bara får en anknytningsperson i förskolan, men att de behöver känna sig trygga med all personal (Broberg m.fl. 2012). Som en lösning på detta hinder tog en förskollärare upp att arbetslaget måste jobba aktivt så att alla blir lika tillgängliga och attraktiva för barnen, vilket går i linje med den föräldraaktiva inskolningsmetoden. Genom att personalen försöker skapa relationer och visa tillit till alla

33

barn skulle problemet med att barn bara vill gå till en pedagog förhoppningsvis upphöra, menade hon. Ytterligare ett hinder rörde föräldrarna. En förskollärare inom den föräldraaktiva metoden lyfte fram att det kan bli problematiskt när en förälder har svårt att lämna sitt barn och att det kan ställa till det för pedagogerna då det är ett känsligt ämne att prata om. Ambivalens i föräldrarollen är något som är vanligt menar Broberg m.fl. (2006). Föräldrarna kan börja fundera på om förskolan är det bästa för deras barn när de är utom synhåll. Om föräldrarna visar oro under lämningen av sitt barn kan det leda till en svårare separation än nödvändigt vilket kan påverka barnet negativt (ibid.). Det är inte lätt som pedagog att diskutera förälderns ambivalenta roll med dem, och precis som en av förskollärarna tog upp kan det vara en svår situation att hantera. Genom att få föräldrarna trygga med sitt val av förskola och göra dem medvetna om att de gör det bästa för deras barn menar Broberg m.fl. (2006) att det kan leda till en enklare överlämning. Slutligen lyftes ett hinder fram som rör en mer generell aspekt som kan leda till ett hinder vid en inskolning. Detta är en aspekt som handlar om bristande information:

Eftersom kommunen har beslutat att vi ska ha föräldraaktiv inskolning borde dom vara noga att informera all personal vad de innebär, för vi har personal som inte förstår att barnen ska kunna gå till alla pedagoger och att det är föräldrarna som ska vara aktiva när de är med barnen (Förskollärare 4, intervju 2018-04-12).

Lindgren och Torro (2017) uttrycker att för att utbildningen ska hållas på en hög nivå behöver det finnas en tydlig verksamhet. Detta gäller såväl miljön som pedagogernas sätt att arbeta och tänka kring inskolningen. Pedagogerna behöver vara samstämmiga i hur de organiserar inskolningen, men att var och en samtidigt utifrån sin egna kompetens ska kunna testa olika vägar i att exempelvis komma nära barnet (ibid.). Vi tolkar det som att det kan leda till en stor förvirring hos både barn och föräldrar och kanske även konflikter i arbetslaget om det inte finns tydliga riktlinjer i vad som gäller. Som vi tidigare nämnt speglar vuxnas förhållningssätt av sig på barnet. Om personalen inte är trygga i vad inskolningsmetoden innebär eller om de förhåller och uttrycker sig olika, tolkar vi det utifrån anknytningsteorin som att det reflekteras tillbaka på både verksamheten samt barnen och föräldrarna.

34

5.4 Sammanställning av resultat

Utifrån frågeställningen ”Vilken inskolningsmetod har de valda förskolorna valt och

varför?” framkom i vårt resultat att två förskollärare använder den traditionella

inskolningsmetoden och att två förskollärare använder den föräldraaktiva. Metoderna används på grund av beprövade erfarenheter eller bestämmelser från kommunen.

Utifrån frågeställningen ”Hur kommer arbetet med metoderna till uttryck i förskollärarnas

konkreta arbetssätt?” framkom att samtliga fyra förskollärare tar kontakt med föräldrarna

inför inskolningen för att få en bild av barnet och för att ge praktisk information. Samtliga förskollärare arbetar för att göra föräldrarna trygga eftersom de anser att deras trygghet speglar av sig på barnen. Inom den traditionella inskolningsmetoden framkom att en pedagog har ansvar för inskolningen och att det är denna som i första hand knyter an till barnet. Inskolningen varar i två veckor där tiden successivt ökar från korta stunder till fulla dagar. En av förskollärarna vill gärna att föräldern ska inta en fast position dit barnet kan komma och tanka trygghet. Föräldern intar därför en passiv roll och fungerar som en trygg bas dit barnet kan återvända vid oro. Inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden framkom att hela arbetslaget och föräldrarna ska vara lika aktiva under inskolningen. Förskollärarna arbetar för att lära känna barnet genom föräldern och närmar sig barnet långsamt. Föräldern beskrivs som nyckeln till en lyckad inskolning. Inskolningsprocessen skiljer sig åt eftersom den ena förskolläraren arbetar utifrån en tredagarsmodell och den andra utifrån en tvåveckorsmodell. Likheterna är att föräldern är med barnet under de tre första dagarna, under tvåveckorsmodellen avtar sedan förälderns delaktighet stegvis. Tanken är att barnet inte ska behöva ta några avsked alls utan bli trygg i den nya miljön tillsammans med sin förälder.

Utifrån frågeställningen ”Vilka möjligheter och hinder stöter förskollärarna på i arbetet med

inskolning?” framkom att en möjlighet med inskolning är att man bygger starka relationer

till både barn och föräldrar. Utifrån den föräldraaktiva inskolningsmetoden synliggjordes att den möjliggör att föräldrarna får se verksamheten som en helhet. I jämförelse med den traditionella inskolningsmetoden framkom att det är när föräldrarna lämnar som det riktiga arbetet med relationsskapanden börjar. Genom att barnet knyter an till en pedagog först, kan det möjliggöra att barnet kan knyta an till dem andra också, men ändå ha den främsta

35

anknytningspedagogen som en trygg bas att återvända till. De hinder som framkom var att inskolningen inte blir lyckad om ordinarie personal är sjuk eller om personalen inte förstår vad inskolningsmetoden innebär. Ytterligare hinder kunde vara att barnet knyter an för mycket till en pedagog vilket kan leda till att barnet inte känner sig trygg med övrig personal.

Utifrån studiens syfte som har varit att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden, kan vi utifrån de resultat vi fått fram från vår insamlade empiri dra slutsatsen av att de fyra förskollärare som vi har intervjuat både uppvisat likheter och skillnader i hur de ser på och arbetar med de olika inskolningsmetoderna.

36

6. Diskussion

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden. I detta avsnitt kommer vi att diskutera vårt resultat i förhållande till tidigare forskning. Vi kommer även att diskutera valet av metod, förhålla studien till vår framtida yrkesroll och ge förslag på eventuell vidare forskning för området.

6.1 Resultatdiskussion

I studiens resultat framgår det att en samverkan mellan hemmet och förskolan är viktig för att barnet ska känna sig tryggt i den nya miljön och med pedagogerna. Samtidigt lyftes det fram att föräldrarna även kan utgöra ett hinder om föräldern har svårt för att släppa sitt barn. Detta resultat är i likhet med studien utförd av Markström och Simonsson (2017) där det framkom att föräldrarnas förhållningssätt speglar av sig på barnen. Deras studie fokuserade på interaktionen mellan hemmet och förskolan. Denna interaktion var inte något som vi hade reflekterat över innan vi utfört intervjuerna, men i samtliga intervjuer var detta något som förskollärarna värdesatte som en viktig del i att kunna skapa relationer till barnen, och något som de konkret arbetade för att utveckla. I samtliga inskolningsmetoder la förskollärarna stor vikt vid att förälderns trygghet ger ett tryggt barn. Detta resultat är i linje med studien gjord av Ebbeck och Yim (2009) som visade att en bra kontakt med föräldrarna skapade möjligheter för pedagogerna att kunna utveckla en anknytningsrelation till barnen. Även Bowlby (2007) betonade i sin studie att barnet behöver känna sig tryggt med sina föräldrar för att ha möjlighet att känna en liknande trygghet till pedagogerna. En annan faktor som presenterades som gynnande för att utveckla en relation menade Ebbeck och Yim (2009) handlade om tid, att relationer behöver tid för att utvecklas. Detta var en faktor som en av förskollärarna med den traditionella inskolningsmetoden lyfte fram. Hon ansåg att tre dagar är för kort tid för ett barn att anpassa sig och att den traditionella inskolningsmetoden har detta i åtanke.

37

I vårt resultat framkom även att förskollärarna som utgår från den traditionella inskolningsmetoden har en ansvarspedagog eftersom de anser att barnet behöver knyta an till en pedagog först för att sedan kunna utveckla den trygghet som barnet behöver för att kunna vistas i den nya miljön och för att enklare kunna hantera separationen från föräldrarna vid lämning. I studien gjord av Ebbeck och Yims (2009) framkom ett liknande resultat då föräldrarna upplevde det som främjande för skapandet av djupa relationer när barnet endast har en pedagog som sin främsta anknytningsperson. Till skillnad från den föräldraaktiva inskolningsmetoden kom det istället fram att barnet behöver känna trygghet till alla pedagoger, och därför inskolar alla förskollärare barnet tillsammans med föräldrarna. I resultatet framkom även att den föräldraaktiva inskolningsmetoden möjliggjorde att föräldrarna får en ökad förståelse för verksamheten, ett resultat som även förskollärarna i Markström och Simonssons (2017) studie utmärkte har främjats med inskolningsmetoden.

Vi har i vårt resultat kunnat se likheter med studien utförd av Simonsson och Thorell (2010) då det i bådas resultat framkom att inskolningen är en komplex process. Deras undersökning fokuserade på barns samspel under en inskolning och våran kring förskollärares syn på och arbete med två inskolningsmetoder. I analysen av vårt empiriska material framkom att det inte på förhand går att veta hur barnet kommer reagera eller hur många dagar barnet behöver för att anpassa sig till den nya miljön. I tidigare forskning (se Cugmas, 2007) framkom att barns anpassning till nya miljöer är individuellt och beror på barnets tidigare erfarenheter av nya miljöer och relationer. Flera förskollärare i vår studie lyfte fram att inskolningen är individuell och att den måste anpassas efter barnens behov. I resultatet (Cugmas, 2007) framkom att ju längre tid barnet spenderade på förskolan, desto mer oberoende av sina föräldrar blev dem. Detta resultat är i likhet med den traditionella metoden och tvåveckorsmodellen inom den föräldraaktiva metoden där barnet har en längre inskolningsperiod. Även Bowlby (2007) kom i sin studie fram till att genom att gradvis öka längden på barnets separationer från föräldern så kunde barnet även söka närhet hos en pedagog. Inom den traditionella inskolningsmetoden framkom vikten av att successivt vänja barnet vid separationer och den nya miljön, vilket är i likhet med resultatet av Bowlbys (2007) studie. Simonsson och Thorell (2010) lyfte i sin studie fram att det är flera deltagare som ingår i en inskolning. I vårt resultat framkom att det inom den traditionella metoden är

38

en pedagog, barnet och en passiv förälder som deltar och att det är arbetslaget som helhet, en aktiv förälder och barnet som deltar inom den föräldraaktiva metoden. I Simonsson och Thorells (2010) studie framkom även att barnet är aktivt och att det är med och utformar sitt eget liv. Denna parallell kan vi dra till möjligheten som framkom med den föräldraaktiva inskolningsmetoden där barnet uppmuntras att vara aktiv tillsammans med sin förälder under inskolningen.

I resultatet framkom även att barnen tränar på att separeras från sina föräldrar i den traditionella inskolningsmetoden, medan den föräldraaktiva istället fokuserar på att träna barnen i att vara på förskolan och inte i att behöva ta avsked de första dagarna. Hårsman (1994) kom i sin studie fram till att det är av yttersta vikt att pedagogerna är lyhörda för barnens signaler för att göra separationen mellan barnet och föräldrarna lättare. Att skapa en god relation mellan barnet och pedagogerna var även något som Hårsman (1994) belyste. Detta lyfte samtliga fyra förskollärare fram men de la även till att relationen till föräldrarna är betydelsefull. Hårsman (1994) lyfte även fram att inskolningens längd kan ha att göra med barnets reaktioner vid separationer. I vår studie framkom istället att barnets reaktioner beror på tidigare erfarenheter av separationer samt vilka upplevelser de har av tidigare anknytningsrelationer. Samtliga förskollärare arbetade därför med att göra föräldrarna trygga, oavsett inskolningsmetod.

6.2 Metoddiskussion

Kvalitativa intervjuer har möjliggjort att vi har kunnat undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två olika inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och traditionella inskolningsmetoden. Undersökningen har gjorts på fyra olika förskolor med fyra kvinnliga förskollärare. Eftersom syftet inte har varit att generalisera resultatet, utan istället att få en överblick på hur några ser på och arbetar med sina inskolningsmetoder anser vi att fyra intervjuer har varit tillräckligt. Vi visste inte på förhand hur mycket material vi skulle få ut av våra intervjufrågor, men genom att vi hade möjlighet att ställa följdfrågor och vid behov kunna maila respondenterna för mer information, fick vi ett brett insamlat material. Ytterligare ett hinder med att välja intervju som insamlingsmetod var att vi inte har så stora

39

erfarenheter av det. Vi insåg att det var svårt att hålla oss neutrala under den första intervjun, genom positiva utlåtanden kan vi ha påverkat förskollärarens svar. Vi valde därför att inför nästkommande intervjuer förhålla oss neutrala i största möjliga utsträckning. Vi valde att utföra välorganiserade intervjuer där vi på förhand hade formulerat några frågor. Detta såg vi som positivt för studien då respondenterna själva kunde formulera sina svar utifrån dem. Vi valde även att delge respondenterna våra frågor i förväg så att de skulle ha möjlighet att förbereda sig och känna sig trygga. Däremot var vi tvungna att boka in en intervju samma dag med en ny förskollärare, och denna hade då inte tid att förbereda sig vilket kan ha påverkat de svar vi fick in från henne. Det blev tydligt att de som hade förberett sig hade mer information att lyfta fram, vilket kan ha påverkat mängden av vår insamlade empiri.

Vi valde att intervjua förskollärarna enskilt, detta för att underlätta både för dem vad gäller talutrymme och för oss när vi skulle jämföra de olika intervjuerna. Vi har båda erfarenheter av att det i gruppsamtal lätt kan bli att de som pratar mest tar över, vilket utgjorde ytterligare en anledning till att genomföra dem enskilt. Vi såg det som fördelaktigt att spela in intervjuerna, då det gav oss möjlighet att lyssna på svaren flera gånger. Samtliga förskollärare hade samma utbildning, men antalet år som förskollärare skiljde sig åt. Även detta kan ha påverkat vårat resultat då det skiljer 20 år mellan den som hade mest kontra minst erfarenhet av att arbeta som förskollärare i förskolan.