Inskolning – första klivet in i förskolans värld - En studie om inskolningsmetoder i förskolan

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Inskolning – första klivet in i förskolans

värld

En studie om inskolningsmetoder i förskolan

Induction – the first step into the world of preschool

A study on induction methods in preschool

Emma Mundt

Johanna Vogel Lindskog

Förskollärarexamen 210hp Examinationsdatum: 2018-05-29

Examinator: Linda Palla Handledare: Jonas Qvarsebo

2

Förord

Vårt examensarbete har varit givande då vi har fått undersöka ett ämne vi båda varit nyfikna och intresserade av. Tillsammans har vi diskuterat, genomfört intervjuer, transkriberat empirin samt tolkat och analyserat det insamlade materialet. De individuella bidrag vi har gjort till examensarbetet har utgått ifrån respektives styrkor. Emma har ansvarat för att hitta och boka intervjuer med lämpliga personer, leta relevant litteratur och tidigare forskning samt att hon har gjort en grovskiss till arbetets struktur och vissa textdelar. Johanna har ansvarat för att författa och förfina texten samt även bidragit med viss sökning av litteratur och tidigare forskning.

Vi vill rikta ett varmt tack till de förskollärare som deltagit i studien, våra familjer och vår handledare Jonas Qvarsebo för all hjälp längs vägen. Sist men inte minst vill vi rikta ett stort tack till varandra för ett gott samarbete. Tillsammans är vi starka!

3

Abstract

Idag går nästan alla barn i förskolan. Känslan av att börja i förskolan kan vara väldigt individuell och därför kan inskolningen behöva anpassas efter barnets behov med stöd av olika inskolningsmetoder. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden. Studien grundar sig i kvalitativa intervjuer med ljudupptagning med fyra verksamma förskollärare. Tidigare forskning visar att inskolningen är en komplex process och att nära relationer med alla inblandade parter är av största vikt för att barnet ska känna sig trygg i den nya miljön. Vi har med hjälp av anknytningsteori och centrala begrepp analyserat vår insamlade empiri.

Resultatet av studien visar att förskollärarna ser på och arbetar med inskolningsmetoderna på både lika och olika sätt. Oavsett vilken inskolningsmetod förskollärarna använder sig av på sina förskolor så anpassas den efter det barn som ska skolas in. Förskollärarna arbetar på olika sätt för att knyta an till barnet, men av samtliga fyra betonas samverkan mellan hemmet och förskolan som betydelsefullt. Inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden framkom att den ger föräldrarna möjlighet att se verksamheten som en helhet och att barnet kan knyta an till pedagogerna genom sin förälder. Samtidigt framkom att föräldern kan ha svårt att lämna sitt barn när det väl är dags för avsked. Inom den traditionella inskolningsmetoden framkom att den ger barnet möjlighet att knyta an till en pedagog som agerar som deras ersättande anknytningsperson. Samtidigt framfördes att barnet kan bli för fäst vid den ansvarande pedagogen vilket kan hindra barnet från att knyta an till de andra.

Nyckelord: anknytning, barn, förskola, förskollärare, föräldraaktiv inskolning, inskolning, inskolningsmetod, traditionell inskolning

4

Innehållsförteckning

Induction – the first step into the world of preschool ... 1

Förord ... 2 Abstract ... 3 1. Inledning ... 6 1.1 Syfte ... 7 1.2 Frågeställningar ... 7 1.3 Centrala begrepp ... 7 1.3.1 Inskolning ... 7 1.3.2 Traditionell inskolningsmetod ... 8 1.3.3 Föräldraaktiv inskolningsmetod ... 8 2. Tidigare forskning ... 10

2.1 Den föräldraaktiva inskolningsmetoden ... 10

2.2 Barns samspel under inskolningen ... 11

2.3 Vikten av trygg anknytning i förskolan ... 11

2.4 Små barns reaktioner vid separationer... 13

2.5 Sammanställning av tidigare forskning ... 14

3. Teoretiska utgångspunkter ... 15

3.1 Anknytningsteorin ... 15

3.3 Teorins funktion i vår studie ... 17

4. Metod ... 18 4.1 Metodval ... 18 4.2 Urval ... 19 4.3 Genomförande ... 20 4.4 Analysförfarande ... 20 4.5 Etiska överväganden ... 21

5. Resultat och analys ... 23

5.1 Valda inskolningsmetoder på förskolorna ... 23

5.2 Förskollärares konkreta arbete med metoderna ... 25

5.2.1 Gemensamma aspekter ... 25

5

5.2.3 Den föräldraaktiva inskolningsmetoden ... 28

5.3Möjligheter och hinder med inskolning ... 30

5.3.1 Möjligheter ... 30 5.3.2 Hinder ... 32 5.4 Sammanställning av resultat ... 34 6. Diskussion ... 36 6.1 Resultatdiskussion ... 36 6.2 Metoddiskussion ... 38

6.3 Den framtida yrkesrollen ... 39

6.4 Förslag till vidare forskning ... 40

Referenser ... 41

Bilagor ... 43

Bilaga 1 ... 43

6

1. Inledning

Förskolan är barnets första steg in i samhället och där spenderar nästan alla barn i Sverige sina första år i livet. Statistik utförd av Skolverket (2018) visar att 83,8% av alla barn mellan 1–5 år var inskrivna i förskolan år 2017. Detta visar på en ökning då det år 2007 var 80,4% barn inskrivna (Skolverket, 2018). Att börja i förskolan kan innebära både för barn och föräldrar att kliva in i en ny och främmande värld. Niss (2017) menar att en bra inskolning kan ha stor betydelse för hur barnet i framtiden kommer att hantera saker i förskolan. Även Dahlstedt och Olson (2013) menar att det är i förskolan, liksom i andra utbildningssammanhang, som våra framtida samhällsmedborgare formas. Flera studier, bland annat Simonsson och Thorell (2010) och Cugmas (2007), visar att inskolning är en komplex process eftersom att alla barn kommer med olika erfarenheter och förutsättningar. Detta innebär att vissa barn sedan tidigare skiljts från sina föräldrar, medan andra barn inte har några tidigare erfarenheter av det. För såväl barn som föräldrar kan inskolningen därför bli en period som är väldigt känslig menar Broberg, Hagström och Broberg (2012) och därför spelar pedagogens kompetens stor roll (Niss, 2017).

I Läroplanen för förskolan står det att ”förskollärare ansvarar för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Lpfö98 rev. 2016 s. 13). Ett nära samarbete med hemmet betonas även då förskolan ska komplettera hemmet (Lpfö98 rev. 2016). Dessa mål visar en tydlighet i förskollärares professionsuppdrag vad gäller inskolningen i förskolan, men eftersom det inte finns några riktlinjer för hur inskolningen ska gå till ser det olika ut på varje förskola. Arnesson Eriksson (2010) menar att varje förskola har en egen version av sin inskolningsmetod även om de utgår ifrån någon slags modell, men att det viktigaste är att den anpassas efter de barn som går där just då. Dessa metoder skiljer sig åt vad gäller exempelvis längd, förhållningssätt och deltagande. Denna studie fokuserar på olika förskollärares syn på och arbete med två olika inskolningsmetoder. Flera studier, bland annat Bowlby (2007), Hårsman (1994) och Simonsson och Thorell (2010), lägger vikt vid barn och föräldrars perspektiv i inskolningssammanhang, men inte lika många syftar till att lyfta fram förskollärares perspektiv och erfarenheter. Detta är röster vi vill lyfta fram i vår

7

studie eftersom ansvaret utifrån läroplanen ligger på förskollärarna att ge barnet en bra första start i förskolan.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden.

1.2 Frågeställningar

 Vilken inskolningsmetod har de valda förskolorna valt och varför?

 Hur kommer arbetet med metoderna till uttryck i förskollärarnas konkreta arbetssätt?

 Vilka möjligheter och hinder stöter förskollärarna på i arbetet med inskolning?

1.3 Centrala begrepp

Nedan kommer vi presentera de begrepp som är förknippade med studiens syfte och frågeställningar. Anledningen till att vi har valt att presentera begreppen redan i inledningen är för att de finns med som en röd tråd genom hela studien, samt för att underlätta den fortsatta läsningen för läsaren. De begrepp som vi tar upp är inskolning, traditionell inskolningsmetod och föräldraaktiv inskolningsmetod.

1.3.1 Inskolning

Med inskolning menar vi den period som pedagoger planerar, genomför och ansvarar för med mål att barn och föräldrar ska få en bra start i förskolan med möjligheter till relationsskapanden. Inskolning som begrepp har genom åren haft olika benämningar. I Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev. 2016) användes begreppet introduktion och en annan benämning fanns i ett förslag till Läroplanen för förskolan där begreppet invänjning användes (Barnomsorg och skolakommittén, 1997). Arnesson Eriksson (2010) har istället valt att använda sig av begreppet inskolning, en benämning som även vi genomgående i studien har

8

valt att använda då det begreppet varit mest förekommande i verksamheten. Det alla begrepp har gemensamt är att de syftar till barnets första tid i förskolan.

Varje förskola har sin version av inskolningen även om utgångspunkten är densamma menar Arnesson Eriksson (2010). Det viktigaste betonar hon är hur pedagogerna förhåller sig till barn och föräldrar samt vilka villkor som konstrueras under inskolningsprocessen. En inskolning har tre ändamål betonar Broberg m.fl. (2012). Det första är att bekanta barnet vid den för dem nya och främmande miljön. Det andra är att möjliggöra ett relationsskapande så att någon av pedagogerna kan fungera som anknytningsperson till barnet. Det tredje syftet handlar om att göra barnet van vid att inte ha sin vårdnadshavare i närheten. I vår studie har vi valt att utgå ifrån två olika inskolningsmetoder; den traditionella och föräldraaktiva metoden vilka vi kommer redogöra för nedan.

1.3.2 Traditionell inskolningsmetod

Med en traditionell inskolningsmetod menar vi den metod som pågår under två veckor och där en pedagog har det främsta ansvaret att vänja barnet vid den nya miljön. Den traditionella inskolningen är den metod som Lindgren och Torro (2017) menar har förekommit under längst tid inom förskolans ramar. Metoden pågår normalt under två till tre veckor där syftet är att gradvis öka tiden från en timme till en full dag under processen (Lindgren & Torro, 2017). Enligt Arnesson Eriksson (2010) har föräldrarna i denna metod en passiv roll där fokus ligger på att en av pedagogerna ska knyta an till barnet och göra det delaktigt i verksamheten. Detta innebär att inskolningsprocessen är pedagogens ansvarsområde.

1.3.3 Föräldraaktiv inskolningsmetod

Med en föräldraaktiv inskolningsmetod menar vi den metod som pågår under en kort tid och där ansvaret ligger på både föräldrar och arbetslaget att vänja barnet vid den nya miljön. Den föräldraaktiva inskolningen kallas även korttidsinskolning eller heldagsinskolning på grund av att den endast pågår i några få dagar (Arnesson Eriksson, 2010). Metoden kännetecknas av att föräldrarna är med under hela inskolningen och därför fungerar som en trygghet för barnet. Fokus menar Arnesson Eriksson (2010) ligger på att barnet ska delta i alla aktiviteter tillsammans med sina föräldrar och träna sig i att spendera tid på förskolan istället för att bli

9

lämnat ensamt där. Föräldrarna ska tillsammans med pedagogerna komma överens om hur många föräldraaktiva dagar de ska ha och när dagarna är slut ska barnet lämnas som vanligt med korta och tydliga avsked.

10

2. Tidigare forskning

I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som har relevans för den undersökning studien bygger på. När vi har sökt efter tidigare forskning har vi använt oss av studiens nyckelord: anknytning, barn, förskola, förskollärare, föräldraaktiv inskolning, inskolning, inskolningsmetod och traditionell inskolning. De sökord som har gjorts på engelska har varit attachment, children, induction method, induction preschool, preschool och preschool teacher. I sökandet har vi iakttagit att det funnits begränsat med forskning om inskolning och inskolningsmetoder utifrån enbart förskollärares perspektiv. Vi har därför redogjort för studier med liknande kunskapsområden.

2.1 Den föräldraaktiva inskolningsmetoden

Markström och Simonsson (2017) har i sin vetenskapliga artikel ”Introduction to preschool:

strategies for managing the gap between home and preschool” haft som syfte att skildra

förskollärares syn på interaktionen mellan hemmet och förskolan under inskolningen. Studien bygger på gruppintervjuer med ljudinspelning med totalt 17 förskollärare från sju olika svenska förskolor. Urvalet av förskollärarna bygger på att de har en lång tids erfarenhet av inskolningar i förskolan. De utvalda förskolorna har inom den senaste tiden förändrat sin inskolningsmetod och arbetar numera utifrån den föräldraaktiva metoden. Resultatet av Markström och Simonssons studie visar att den föräldraaktiva inskolningsmetoden har skapat andra förväntningar på föräldrarnas roller då de nu förväntas vara mer aktiva och kompetenta under inskolningsprocessen än tidigare. Genom föräldrarnas ökade deltagande har förskollärarna upptäckt positiva effekter på barnen. Signalerna av att föräldrarna är med och har roligt upplever förskollärarna har gjort barnen mer nöjda med tillvaron. Den nya inskolningsmetoden har resulterat i att föräldrarna fått ett ökat helhetsperspektiv på förskolan och att ansvaret för inskolningen fördelats mer jämnt mellan hemmet och förskolan. Detta har möjliggjort en för förskolläraren ökad kunskap om barnet eftersom större fokus legat på observationer och frågor till föräldern om barnet. Genom en ökad kunskap om det enskilda barnet, menar förskollärarna att samverkan mellan hemmet och förskolan har främjats och att de därför har en positiv syn på den föräldraaktiva inskolningsmetoden i förskolan.

11

2.2 Barns samspel under inskolningen

I den vetenskapliga artikeln ”Att börja på förskolan: Exempel på barns sociala

samspelsprocesser under inskolningen” redogör Simonsson och Thorell (2010) för hur barns

samspelsprocesser under inskolningen ser ut. Som underlag till artikeln genomförde de en studie där syftet var att uppmärksamma hur de barn som inskolas både involveras av sig själv och av andra i de samspel som äger rum under inskolningsprocessen på förskolan. I artikeln lyfter författarna fram att den tidigare forskning de tagit del av beskrivit att barnet under inskolningsprocessen setts som ett objekt som deltar i redan existerade mönster som finns på förskolan. De har därför istället valt att lyfta fram barnet som aktivt och som en utformare av sitt eget liv i sin studie. Materialet till studien samlades in på en svensk förskola med hjälp av fältanteckningar och videoobservationer under två veckors tid för att få med inskolningens process från början till slut. Deras fokus låg på två barn; en pojke på ett år och sex månader och en flicka på drygt tre år. Studiens resultat visade att inskolningsprocessen på förskolan är en komplex process då flera deltagare ingår i den. Författarna lyfte fram att de har observerat att barn är aktiva i att få tillträde till de sociala nätverk som existerar på förskolan. Barnen kan med hjälp av artefakter skapa eller förhandla om positioner som redan finns i barngruppen. Resultatet visade även att barn aktivt försöker ansluta sig till redan existerade aktiviteter, även om tillträdet inte alltid beviljas. Författarna påstår att barns sociala samspelsprocesser sker med stöd från andra barn och pedagoger och även med de ting som finns i omgivningen.

2.3 Vikten av trygg anknytning i förskolan

I artikeln ”Rethinking attachment: fostering positive relationships between infants, toddlers

and their primary caregivers” gjord av Ebbeck och Yim (2009) belyser de att trygg

anknytning visat sig vara viktig för barnets personlighet och sociala kompetens. Studien som är gjord i Australien hade som syfte att belysa föräldrar och pedagogers åsikter om ett nytt primärt omsorgssystem som införts på deras förskolor, och även att få syn på strategier som kan hjälpa för att skapa en trygg anknytning. Materialet till studien samlades in under tre månader genom intervjuer med föräldrar och pedagoger. I Australiens förskolor går det över

12

300.000 barn med en genomsnittlig tid på 50 timmar per vecka. Eftersom behovet av barnomsorg har växt, har även kvalitén på omsorgen ökat vilket lett till ett system där varje pedagog i anknytningsskapandet har ansvar för en liten grupp barn. Resultatet av Ebbeck och Yims studie visade att både föräldrar och pedagoger ansåg att faktorer som kunde främja en trygg anknytning var att tillbringa mycket tid tillsammans med barnet och att vara känslomässigt tillgänglig. Pedagogerna hävdade även att kontakten till föräldrarna var en viktig brygga för att kunna skapa en trygg anknytning till deras barn. Det resultat som framgick av det primära omsorgssystemet var att både föräldrar och pedagoger överlag var positiva till det. Föräldrarna lyfte fram att de såg systemet som gynnsamt när det gällde relationsskapanden mellan deras barn och pedagogerna. Detta eftersom deras barn nu hade en primär omsorgspedagog istället för flera samtidigt vilket skapade djupare relationer. Detta menade även pedagogerna var positivt men lyfte även fram några utmaningar med systemet som exempelvis ekonomiska förutsättningar. Vad de däremot menade på var att sedan systemet satts i rörelse har kvaliteten på deras arbete med anknytningen utvecklats.

Vidare har Cugmas (2007) i sin enkätstudie ”Child’s attachment to his/her mother, father

and kindergarten teacher” haft som huvudsyfte att analysera anknytningen mellan barn och

föräldrar och sedan jämföra med anknytningen till förskollärare. Studien genomfördes i Slovenien och sammanlagt deltog 178 barn, 124 föräldrar och 23 förskollärare. I resultatet framkom det att ju längre tid barnet spenderade på förskolan, desto mer oberoende utvisade det i förhållande till sina föräldrar. Om barnet sedan tidigare upplevt dåliga anknytningsrelationer i hemmiljön kunde tidig pedagogisk omsorg innebära att barnet skapade säkrare och mer skyddande relationer till förskollärarna. Resultatet visade även att relationerna mellan barnets anknytning till sin mamma, pappa och förskollärare skiljde sig åt beroende på vilken omgivning de vuxit upp i och barnen tog därför olika tid på sig att anpassa sig till den nya förskolemiljön.

Bowlby (2007) har i sin brittiska studie ” Babies and toddlers in non-parental daycare can

avoid stress and anxiety if they develop a lasting secondary attachment bond with one carer who is consistently accessible to them” undersökt projektet Sure Start som fokuserade på två

13

två formers förmågor att utveckla och upprätthålla en sekundär relation med barn. Bowlby ville genomföra studien då han ansåg att det är en grundläggande nödvändighet för alla barn att knyta an till en ersättande anknytningsperson om de ska tolerera dagliga separationer från sina föräldrar. I resultatet gällande förskolan framkom det att när barnen var på förskolan stängdes deras behov av kontakt av och aktiverades igen när de kom hem. Bowlby menade att genom att stegvis öka separationstiden kan barnet inse att det även kan få tröst från en pedagog vilket kan leda till att de känner sig trygga. Resultatet visade även att för att det ska kunna bli någon anknytningsrelation överhuvudtaget så behöver pedagogerna utveckla ett emotionellt intresse för barnet. Bowlby påpekade även att det är viktigt att barnet är trygg i sin relation till föräldern och att förskolepersonalen är villig att ge den omsorg barnet räknar med för att barnet ska kunna utveckla en relation till personalen på förskolan. Däremot menade Bowlby att barnet kan drabbas negativt om föräldern beslutar sig för att byta dagbarnvårdare vid flera tillfällen, detta eftersom att barn behöver varaktiga relationer.

2.4 Små barns reaktioner vid separationer

Hårsman (1994) har i sin studie ”Dagliga separationer och tidig daghemsstart – en

jämförande studie av små barns separationsreaktioner, interaktionsmönster, anpassning och allmänna utveckling under de första fem månaderna på daghem” undersökt små barns

reaktioner av att börja på daghem och hur väl de har anpassat sig till omställningen. Studien omfattades av 26 barn på daghem och 26 barn i hemmiljön. Undersökningen varade under fem månader och empirin till studien samlades in genom observationer. Hårsman la stor vikt vid anknytningsteorin i sin studie, eftersom hon ansåg att den kunde hjälpa henne att förstå de beteenden som uppstod vid separationer och relationsskapanden. I studien nämns tio olika så kallade modellfaktorer som utgår ifrån anknytningsteorin. En av dem, vilken har mest relevans för vår studie, innebär relationen mellan barnet och personalen. Den syftar till att kvaliteten på interaktionen mellan barn och personal är av yttersta vikt för att barnet lättare ska kunna hantera separationen från sina föräldrar och bli trygg i miljön på förskolan. Stor vikt lägger Hårsman även vid personalens förkunskaper inom området. Resultatet av Hårsmans studie visade att barnen var mer känsliga än vanligt och mindre aktiva i början av inskolningen. Detta resultat menade Hårsman är en typisk respons på separationer. Barnen

14

undvek gärna ögonkontakt men sökte däremot ofta efter en famn att sitta i vilket var tecken på att de sökte närhet. Studien visade även att barnen väldigt snabbt i inskolningsprocessen separerades från sina föräldrar, istället för att gradvis öka den med tiden. Fokus låg istället på att barnen skulle vänja sig vid den nya miljön och personerna. Efter att barnen hade gått en längre tid på daghemmet sågs en förändring i deras beteende. Det var inga större skillnader på det beteende de visade i hemmet som på daghemmet, de var nu mer öppna för närhet med daghemspersonalen vilket Hårsman menar tyder på att de anpassat sig mer efter den nya situationen. Vikten av att ersättningspersonen, i detta fall personalen, är lyhörda för barnens signaler var även något som lyftes fram i studien. Att inskolningsprocessen är för kort menar Hårsman även kan vara ett resultat av barnets reaktion på separationen vid daghemsstarten.

2.5 Sammanställning av tidigare forskning

Sammanfattningsvis kan vi utifrån flera av studierna utläsa att nära relationer mellan barn, pedagoger och föräldrar är väldigt viktigt för en trygg anknytning. En bro mellan hemmet och förskolan är därför av yttersta vikt för att inskolningsprocessen ska bli så bra som möjligt (Markström & Simonsson, 2017). Studierna visar även att såväl anknytning som inskolning är en komplex process, alla barn reagerar inte likadant och vissa barn behöver mer tid än andra för att anpassa sig efter nya omständigheter. Vi vill med dessa studier visa hur begränsad den tidigare forskningen är om inskolning och inskolningsmetoder både i Sverige och i andra länder. Detta nämner även Simonsson och Thorell (2010) i sin studie. Det finns framförallt få studier som berör förskollärares perspektiv. I de sex studier vi presenterade ovan fokuserade de flesta på antingen barn och/eller föräldrar och förskollärare tillsammans. Endast en av studierna berörde endast förskollärares perspektiv. Vi vill därför med vår studie lyfta förskollärares röster kring olika inskolningsmetoder i förskolan. De studier som nämnts i detta avsnitt kommer i studiens diskussionsavsnitt att användas för att jämföra resultatet som framkommit i vår studie jämfört med resultaten som framkommit i studierna ovan.

15

3. Teoretiska utgångspunkter

I följande avsnitt kommer den centrala teori och de centrala teoretiska begrepp som för studien är relevanta att presenteras. Dessa kommer att användas som ett analysverktyg när vi analyserar vårt empiriska material. Vi kommer precis som Hårsman (1994) att utgå ifrån anknytningsteorin i vår studie. Centrala teoretiska begrepp för vår studie är

anknytningsperson och trygg bas.

3.1 Anknytningsteorin

Grundaren till anknytningsteorin är enligt Broberg m.fl. (2012) John Bowlby. Bowlby började redan tidigt att studera barn som inte hade det så lätt i samhället. Genom sina undersökningar kunde han se att de barn som tidigt separerats från sina vårdnadshavare reagerade sämre och visade skillnader i sin utveckling än de barn som inte hade upplevt tidiga separationer (Broberg, Granqvist, Ivarsson & Risholm Mothander, 2006). Tidigare hade förklaringar gjorts till att barnets starka band till sin mamma berodde på att det var hon som kunde förse barnet med mat (Bowlby, 2010). Denna uppfattning höll inte Bowlby med om eftersom att det hade inneburit att vilket barn som helst hade kunnat knyta sig an till vilken mamma som helst. Genom olika studier på djur framkom att vissa djurarter knöt an till gestalter som inte kunde förse dem med mat, vilket Bowlby fann mycket intressant. Dessa observationer och andra arbeten la sedan grunden till anknytningsteorin vilken Bowlby beskriver som ”ett försök att förklara både anknytningsbeteendet med dess tillfälliga uppträdande och försvinnande och de bestående anknytningar som barn och andra individer utvecklar till vissa bestämda personer” (2010, s. 52). Teorins intresseområde ligger alltså i att tydliggöra såväl barns som vuxnas beteenden vid anknytning och separationer (Bowlby, 2010) samt processen som leder till en anknytningsrelation (Broberg m.fl. 2006). Bowlby (2010) menar att den anknytning barnet tidigt får uppleva lägger grunden och har stor betydelse för nästkommande anknytning. Under de första månaderna i livet har barnet en inneboende kraft att utveckla en anknytningsrelation till någon annan (ibid.). Ett barn utvecklar ungefär tre till fem anknytningsrelationer under de första åren. Denna anknytningsrelation menar Broberg m.fl. (2012) innebär att det finns ett band mellan två

16

människor, där den ena förväntar sig vård och trygghet av den andre. Broberg m.fl. (2012) lyfter fram att anknytningsteorin betonar att nya anknytningsrelationer behöver tid, engagemang och kontinuerlig kontakt för att kunna utvecklas. Nedan kommer vi att presentera två centrala begrepp inom anknytningsteorin.

Med anknytningsperson menar vi pedagogen som barnet drar sig till när föräldrarna inte är på förskolan. Anknytningsperson är ett centralt begrepp inom anknytningsteorin. Även om barnet har en primär anknytningsperson, i de flesta fall en av sina föräldrar, menade Bowlby (2010) att föräldraskapet är en social företeelse där fler relationer än så ingår. Broberg m.fl. (2012) menar att förskolan är en sådan plats där barn får erfarenheter av andra omsorgsgivare än sina föräldrar. I förskolan finns det få pedagoger som kan agera som anknytningspersoner för barnen. Detta innebär att det oftast bara blir en pedagog, i de flesta fall inskolningspedagogen, som barnet skapar en stark anknytning till och som blir barnets anknytningsperson när föräldrarna inte är på förskolan. Det är däremot viktigt att barnet känner sig trygg med all personal. För det lilla barnet kan den ersättande pedagogen som anknytningsperson få det att känna tillit och trygghet. Att ha en ersättningsperson menar Broberg m.fl. (2012) i sin tur kan ge barnet bättre förutsättningar att kunna utvecklas och lära sig. Hur denna relation kommer att bli speglas av barnets tidigare upplevelser av bemötande i relationer. De förväntar sig att bli bemötta som de tidigare blivit i liknande situationer (ibid.).

Med trygg bas menar vi en persons förmåga att fungera både som en trygghet när barnet undersöker omvärlden och som en trygg hamn när barnet återkommer. Enligt Broberg m.fl. (2012) är begreppet trygg bas ett av de mest centrala begreppen inom anknytningsteorin. Begreppet innefattar två infallsvinklar av vuxnas omsorgsförmåga, den första handlar om att vara en trygg bas när barnet utforskar och den andra att vara en säker hamn när barnet återkommer från en för dem otrygg situation. Enligt Bowlby (2010) är den trygga basen en utgångspunkt för att barnet ska våga se sig omkring i en ny miljö och för att det ska utvecklas optimalt. Barnet behöver veta vart anknytningspersonen som är barnets trygga bas befinner sig och att den är nära till hands när det behövs. Broberg m.fl. (2006) lyfter fram att den trygga basen innebär att alla nya förmågor blir organiserade till ett beteendesystem, vilket för

17

barnen leder till att de hittar den mest gynnsamma balansen mellan ett utforskande och ett trygghetssökande beteende.

3.3 Teorins funktion i vår studie

Eftersom att ett av inskolningens syften är att skapa nya kontakter till såväl barn som föräldrar har vi valt att utgå ifrån anknytningsteorin. Detta val föll sig naturligt eftersom barnets anknytning med föräldrarna är betydande för hur anknytningsrelationen med pedagogerna kommer att bli. Begreppen anknytningsperson och trygg bas är begrepp som blivit tydliga i vårt empiriska material och som i kombination med anknytningsteorin kommer att fungera som en bas när vi analyserar vårt empiriska material utifrån de två inskolningsmetoderna.

18

4. Metod

I följande avsnitt presenteras studiens metodval som gjort grunden för insamlingen av det empiriska materialet, vilka urval som gjorts och hur genomförandet av insamlingen har gått till, från idé till ett transkriberat material. Vi kommer även att redogöra för hur analysförfarandet har gått till och redogöra för våra etiska överväganden.

4.1 Metodval

För att kunna få svar på hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och traditionella inskolningsmetoden utgick vi från en kvalitativ metod. I kvalitativa studier deltar forskaren med närvaro till det som ska undersökas och eftersträvar en nyanserad förståelse för det undersökande fenomenet (Johansson & Karlsson, 2013). I den kvalitativa metoden kan forskaren samla in empiri genom till exempel observationer och intervjuer. För att fånga förskollärares perspektiv valde vi att genomföra intervjuer med ljudupptagning.

För att få svar på våra frågeställningar valde vi att utföra intervjun på ett strukturerat sätt genom att i förväg skriva ner ett antal frågor. I en välorganiserad intervjuform ges respondenterna stort utrymme att själva organisera sina svar utifrån frågorna (Larsen, 2009). Alvehus (2013) menar att respondenterna lätt kan känna att det blir ett förhör om de inte har fått möjlighet att förbereda sig, och därför valde vi att ungefär en vecka innan intervjuerna maila frågorna till respondenterna så att de skulle få möjlighet att förbereda sig och känna sig trygga. Under intervjun kan den som intervjuar välja att göra på olika sätt. Anteckningar är ett alternativ, men då menar Alvehus (2013) att mycket av det som sägs kan missas och att man då inte är så närvarande som man borde. Vi hade som ambition att vara lyhörda under hela intervjun för att även ha möjlighet att ställa kompletterande frågor till respondenten om detta skulle behövas. Detta gjorde att vi valde att spela in intervjuerna med ljudupptagning, vilket Larsen (2009) menar kan leda till ett bättre flyt under intervjun.

19

4.2 Urval

Vi hade med vår undersökning en ambition om att gå djupare och fokusera på några få respondenter för att få ett sammanfattande intryck av deras perspektiv, vilket gjorde att studien avgränsades till fyra förskollärare. Anledningen till avgränsningen var även för att vi inte skulle få för mycket empiri att hantera och på grund av studiens omfattning. Enligt Larsen (2009) innebär ett strategiskt urval när man själv väljer ut respondenter efter en eller flera kriterier. De kriterier vi hade för att få ut ett så rikt material som möjligt var att det skulle vara förskollärare med erfarenheter av inskolning. På grund av studiens korta omfattning valde vi förskollärare som någon av oss tidigare haft kontakt med, vilket innebar att vi intervjuade fyra kvinnliga förskollärare från fyra olika förskolor i tre olika kommuner. Ett sådant urval kallar Alvehus (2013) för ett bekvämlighetsurval eftersom respondenterna var lättillgängliga för oss. När vi tog kontakt med förskollärarna och frågade om de var villiga att ställa upp i en intervju hade vi redan kännedom om vilken metod de utgick ifrån, detta eftersom vår ambition var att genomföra två intervjuer utifrån respektive inskolningsmetod. Eftersom studiens syfte är att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder föll det sig naturligt att intervjua just förskollärare. På två av förskolorna framkom det även före intervjuerna att det utifrån kommunens krav främst är förskollärare som får ha ansvar för inskolningar. Nedan visas en tabell över våra intervjuade respondenter. När vi presenterar delar av vår empiri i resultat- och analysavsnittet kommer vi att använda samma siffror (1–4) som i tabellen nedan.

Förskollärare Förskollärare (antal år) Förskola Inskolningsmetod 1 20 år A Traditionell 2 22 år B Traditionell 3 2 år C Föräldraaktiv 4 13 år D Föräldraaktiv

20

4.3 Genomförande

När vi hade bestämt problemområdet för studien kontaktade vi de fyra respondenter som var villiga att ställa upp i vår studie. Vi bestämde tidpunkt för intervjun och kort därefter mailade vi ut intervjufrågorna och samtyckesblanketten (se bilaga 1 och 2) så att de gavs möjligheten att i lugn och ro hinna kolla igenom frågorna och fundera ut tänkbara svar. Vi genomförde våra intervjuer under två dagar, detta för att ha möjlighet att transkribera svaren mellan de olika tillfällena. Tre av intervjuerna genomfördes på de olika förskolorna, dels för att underlätta för förskollärarna men också utifrån Johanssons (2013) resonemang om att det är en bra förutsättning för en intervju om den genomförs i en miljö som respondenten känner sig bekväm i och där forskaren är en gäst. Den fjärde intervjun genomförde vi på en plats som vi gemensamt beslutade att vi kunde genomföra den på, detta eftersom att intervjun utfördes efter avslutad arbetstid. Intervjuerna genomfördes enskilt och i ungefär trettio minuter var. Innan varje intervju förtydligade vi studiens syfte, skrev på samtyckesblanketter och frågade om de godkände ljudinspelning. Enligt Alvehus (2013) kan det vara tryggt för både respondenten och forskaren om samtalet spelas in eftersom allt material kommer med vilket kan leda till färre missförstånd. Intervjuerna spelades in med två mobiltelefoner. Vi var båda med vid samtliga intervjuer vilket var ett medvetet val för att vi båda skulle få förståelse för det som framfördes. Vi turades om att varannan intervju ställa frågor till respondenten medan den andra var aktiv med att lyssna. Motgångar vi stötte på under processen var att en av intervjuerna fick ställas in på grund av personalbrist. Vi kunde dock samma dag hitta en ny förskollärare att intervjua. Nackdelen med detta var att förskolläraren inte fick så mycket tid att förbereda sig.

4.4 Analysförfarande

Vi valde att använda innehållsanalys som vår analysmetod. Detta innebär enligt Larsen (2009) att man letar efter likheter och skillnader i empirin som sedan sätts i relation till teori för att producera ny kunskap. När vi hade genomfört våra intervjuer transkriberade vi dem tillsammans. Det första steget i analysen är att transkribera sitt material, det är här som talet förvandlas till text (Alvehus, 2013). Transkriberingen är en tidskrävande process menar Alvehus (2013). Detta märkte vi då ungefär 20 minuters material tog över en timme att skriva

21

ner. Genom att vi antecknade vartenda ord som sades fick vi ett omfattande material på ungefär 18 sidor. Efter transkriberingen markerades varje intervju i olika färg utifrån våra frågeställningar för att vi lättare skulle få en överblick på hur mycket material vi hade fått in till respektive fråga. Detta arbete underlättade även för oss när vi skulle jämföra intervjuerna med varandra. Nästa steg i processen var att reducera materialet, det vill säga ta bort irrelevanta delar och kasta ljus på det relevanta. Efter reduceringen återstod åtta sidors material. Slutligen diskuterade och analyserade vi det reducerade materialet tillsammans och satte det i relation till relevant teori för att skapa ny kunskap.

4.5 Etiska överväganden

Vid forskning är det viktigt att beakta de etiska principer som finns för att skydda de människor som ingår i studien. Vetenskapsrådet (2002) har formulerat fyra huvudkrav som gäller vid forskning vilka är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa huvudkrav är grunden för att se till att de normer som finns upprätthålls mellan den som forskar och de som deltar i forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har utgått från dessa krav under hela processen med vår studie.

Informationskravet innebär att den som utför forskningen ska informera de som deltar om

studiens bakomliggande syfte. Deltagarna ska även informeras om deras roll i studien och att deltagandet är frivilligt (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har före intervjuerna informerat om studiens syfte, varför vi genomför studien och att det är frivilligt att ställa upp.

Samtyckeskravet innebär att samtycke ska fås av alla som är inblandade i studien. Genom att

samtycka till deltagandet innebär det också att deltagaren när som helst har möjlighet att avbryta sin medverkan utan några som helst konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har lämnat och samlat in samtyckesblanketter (se bilaga 2).

Konfidentialitetskravet är till för att deltagaren ska känna sig trygg och att personuppgifter

22

avidentifieras (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har avidentifierat deltagarna genom att benämna dem som förskollärare och förvarat det insamlade materialet på ett säkert sätt.

Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet endast får användas i forskningsändamål

och att det därför inte får användas till vinstinriktat bruk (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har informerat förskollärarna om att materialet från intervjuerna endast kommer att användas till angiven studie.

23

5. Resultat och analys

I följande avsnitt kommer vi att presentera studiens resultat som har utgångspunkt i det empiriska material vi samlat in genom intervjuer med fyra olika förskollärare. Vi har valt att strukturera avsnittet utifrån våra frågeställningar för att få en tydlig överblick. Materialet kommer att analyseras med hjälp av anknytningsteorin och de begrepp vi presenterat i teoriavsnittet.

5.1 Valda inskolningsmetoder på förskolorna

De fyra förskolor som vi genomförde våra intervjuer på utgick antingen från den traditionella eller föräldraaktiva inskolningsmetoden. Däremot hade några av förskollärarna erfarenheter av båda metoderna. För att kunna undersöka hur förskollärare ser på sin inskolningsmetod var det viktigt för oss att belysa varför de använder sig av metoden. Detta ledde till frågeställningen: Vilken inskolningsmetod har de valda förskolorna valt och varför?

Förskollärare 1 och 2 utgår från den traditionella inskolningsmetoden på sina förskolor. På frågan om varför förskolan har valt metoden fick vi till svar att det handlar om beprövade erfarenheter. Det är en metod som fungerat bra för såväl verksamheten som för barn och föräldrar. Förskollärare 2 har även erfarenheter av den föräldraaktiva inskolningsmetoden, men då hon tycker att det är orimligt att ett litet barn träffar en främmande person i tre dagar och sedan blir lämnad ensam i den nya miljön, föredrar hon den traditionella. Resonemanget går att koppla till anknytningsteorin som bland annat lägger stor vikt vid att nya relationer kräver tid och konstant kontakt (Broberg, m.fl. 2012). Med koppling till förskollärarens resonemang går det därför att tolka det som att tre dagar är för kort tid för ett barn att anpassa sig efter nya förutsättningar, och att den traditionella inskolningsmetoden som pågår i två veckor är mer optimal för detta. Samma förskollärare uttryckte sig även såhär:

På den avdelning jag har varit på valde vi att hålla fast vid den traditionella, men att man ändå har en dialog med föräldrarna; Vad tycker ni? Hur är ert barn? Och sådär. Men jag upplever de flesta föräldrar när man ringer och pratar med dem så frågar dem ofta vad pedagogen tycker, och då brukar jag säga att personligen tycker jag att den längre metoden är bra men att vill de ha det andra så går det också bra. Så jag har provat det andra också. (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09).

24

Resonemanget ovan visar att förskolläraren är flexibel med vilken metod som ska användas, men att hon föredrar den traditionella. Vikten av att ha en dialog med föräldrarna betonas även då hon menar att de känner sitt barn bäst och vet vad som kan fungera för dem. Broberg m.fl. (2006) lyfter fram att varje inskolning ska utföras efter barnens enskilda behov och därför kommer inskolningen att ta olika lång tid beroende på barnet. Vi tolkar det som att förskolläraren resonerar likadant och är villig att använda den metod som passar barnet och föräldrarna. För att få en djupare förståelse för varför metoden används valde vi även att fråga vem det är som har valt att metoden ska användas i verksamheten. Förskollärarna uttryckte att det är upp till dem hur de vill arbeta, och att de då valt denna metod för att den fungerar bra. En av förskollärarna påpekade även att om de istället hade velat använda en annan metod och varit övertygade om att den fungerar bra, hade de fått stöd av chefen till detta.

Förskollärare 3 och 4 utgår ifrån den föräldraaktiva inskolningsmetoden på sina förskolor, men den ena utgår ifrån en tredagarsmodell och den andra utifrån en tvåveckorsmodell. Valet av inskolningsmetod är på grund av kommunens bestämmelser. Alla förskolor i samma kommun använder sig av den föräldraaktiva inskolningsmetoden, det är alltså inget självvalt beslut. Angående deras syn på metoden fick vi lite olika svar, men däremot var helhet ett begrepp som dök upp hos dem båda. En av förskollärarna uttryckte sig såhär:

För att barnet och föräldern får en helhet och det är det jag tycker är viktigast, istället för att det ska vara små snuttar. De får en helhet av dagen, samma tror jag att föräldern känner sig tryggare av att veta hur en hel dag ser ut. Plus tryggheten såklart, att man inte bara knyter an till en pedagog, utan hela arbetslaget. Arbetslaget ska närma sig långsamt, istället för att skapa anknytning till enbart en pedagog, vilket var vanligt förr (Förskollärare 4, intervju 2018-04-12).

Utdraget ovan visar att förskolläraren tycker att den föräldraaktiva metoden är bra för att barnet tillsammans med sina föräldrar får se verksamheten som en helhet. Hon betonar även att det är viktigt att barnet skapar en trygghet till all personal och att personalen inte tvingar sig på det utan istället läser barnets signaler och närmar sig successivt. Utifrån anknytningsteorins centrala begrepp trygg bas menar Broberg m.fl. (2012) att barnet under inskolningen oftast utvecklar en anknytningsrelation men att det är viktigt att barnet känner sig tryggt med att gå till alla pedagoger när det behöver en trygg bas. Detta tolkar vi att förskollärarens resonemang handlar om.

25

5.2 Förskollärares konkreta arbete med metoderna

Arnesson Eriksson (2010) menar att varje förskola utgår från en inskolningsmetod men att de också formar den till sin egen. För att kunna undersöka hur just dessa förskollärare arbetar med metoderna i sitt konkreta arbete ledde det till frågeställningen; Hur kommer arbetet med

metoderna till uttryck i förskollärarnas konkreta arbetssätt? Vi har valt att dels lyfta fram

gemensamma aspekter, men även det som utmärker sig i de olika metoderna.

5.2.1 Gemensamma aspekter

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 16) har allt större vikt lagts vid samverkan mellan hemmet och förskolan. Denna samverkan betonades vid samtliga intervjuer kring deras arbetssätt vid en inskolning. Förskollärarna lyfte alla fram vikten av att inför en inskolning ta kontakt med föräldrarna, antingen genom ett välkomstbrev eller ett samtal. Anledningen till detta var för att få en första kontakt med föräldrarna. De vill få dem att känna sig välkomna och få en bild av barnet som ska börja där för att på bästa sätt kunna förbereda sig för dess ankomst till förskolan. Broberg m.fl. (2012) skriver att en sådan kontakt speglar att verksamheten visar omtanke för barnet och att de ser fram emot att få träffa dem. I samband med denna föräldrakontakt var trygghet något som några av förskollärarna lyfte fram:

”Har man vunnit över föräldrarna så är mycket gjort av jobbet, då blir ju barnen trygga direkt” (Förskollärare 1, intervju 2018-04-09).

”Att vara lyhörd, både för barnet och föräldern för inskolningen är lika mycket för föräldrarna som för barnen. Och att när föräldrarna känner sig trygga så märker barnen det” (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09).

/…/ ”att föräldrarna känner sig trygga, känner inte dom sig trygga, så gör inte barnet det heller” (Förskollärare 4, intervju 2018-04-12).

Det blir tydligt att förskollärarna tycker att föräldrarna spelar en stor roll vid en inskolning och att de arbetar för att göra dem trygga. De nämner att om de får föräldrarna trygga så blir barnen det automatiskt. Detta resonemang stämmer överens med Broberg m.fl. (2012) som menar att en trygg förälder ger ett tryggt barn. Samtligas resonemang går i linje med Bowlby (2010) som menar att det inom anknytningsteorin går att finna en förklaring på varför ett barn beter sig som det gör då detta har att göra med barnets tidigare erfarenheter av trygghet och

26

separation. Om barnet har erfarenheter av trygga anknytningsrelationer har det också lättare att knyta an till nya personer (Broberg m.fl. 2012).

Att följa upp sin inskolning var även något som framkom i samtliga intervjuer. Någon uttryckte att det görs automatiskt under inskolningsprocessen medan andra uttryckte att de håller i ett specifikt inskolningssamtal i ett enskilt rum. Däremot var uppföljning inte något som alla förskollärare genomförde som rutin, det uttrycktes hos några förskollärare snarare som en strävan som inte alltid blir av. Att utföra sådana planerade samtal menar Lindgren och Torro (2017) tar utrymme från den pedagogiska verksamheten och därför är det viktigt att tid ges för att det ska bli av. Detta tolkar vi kan vara en bidragande faktor till att utvärderingssamtalen inte alltid blir av. Att få föräldrarnas synpunkter påpekade samtliga förskollärare var en viktig del i deras utvecklingsarbete med inskolning. Utvärderingssamtalen kan därför tänkas vara lika självklara som att skriva ett välkomstbrev och etableras som en rutin vid en inskolning.

5.2.2 Den traditionella inskolningsmetoden

Inom den traditionella inskolningsmetoden är det en pedagog som är ansvarig för inskolningen (Lindgren & Torro, 2017). Förskollärare 1 och 2 uttrycker att de har en ansvarspedagog och att den huvudansvarige pedagogens främsta uppgift är att vara med under inskolningen och knyta an till barnet. Eftersom det oftast är den person som skolat in barnet som blir barnets anknytningsperson i verksamheten är det viktigt att både barn och föräldrar känner sig trygga med den ansvarige inskolningspedagogen. Detta går i linje med en av förskollärarna som uttryckte vikten av att vara flexibel och kunna byta ansvarspedagog om det inte fungerar. En anledning som kan leda till ett byte menade förskolläraren kan handla om kommunikationssvårigheter, att föräldern inte förstår pedagogen eller tvärtom. Att göra ett byte ska däremot inte tolkas som att det är något fel på ens profession, menade hon. Det handlar istället om att vara lyhörd för barnet och föräldrarnas signaler och göra vad som är bäst för dem. Utifrån anknytningsteorin och begreppet anknytningsperson visar förskollärarens flexibilitet hennes medvetenhet om att personen som ersätter barnets föräldrar i förskolan är viktig för barnets framtida utveckling. Metoden ger barnet möjlighet att först skapa en relation till en pedagog för att sedan utveckla en relation även till dem andra, och

27

därför är den första kontakten viktig för barnet. Förskollärarens synsätt visar precis som i likhet med anknytningsteorin vikten av att barnet har en eller flera trygga anknytningspersoner. Broberg m.fl. (2012) menar att det räcker för pedagogen att vara tillräckligt bra för att skapa en relation till barnet. Att vara tillräckligt bra för ett barn kan man vara genom att tillfredsställa deras mest grundläggande behov som mat, värme och beskydd (ibid.). När barnet känner sig trygg med detta kan pedagogen agera som en trygg bas.

Förskollärarnas praktiska upplägg vid en inskolning ser ungefär likadant ut på förskolorna med den traditionella inskolningsmetoden. Inskolningen pågår normalt under två veckor. De tre första dagarna är barnet där endast en kort stund med sin förälder och sedan ökar tiden successivt. Ungefär på den fjärde dagen lämnas barnet en kortare stund som sedan ökar för varje dag. Utifrån anknytningsteorin är det bra om barnet successivt vänjer sig vid att föräldern lämnar genom att ha kortare separationer i början som sedan sakta ökar (Broberg m.fl. 2012). Den traditionella inskolningsmetoden främjar därför erfarenheterna av separationer utifrån anknytningsteorin, eftersom det sker successivt. Gällande antalet inskolningsdagar framkom det av en av förskollärarna att det är väldigt individuellt:

”Sen är det beroende på hur är barnet? Hur tryggt är barnet? Har det blivit lämnat förut? Känner det igen miljöerna? Eller har barnet bara varit hemma och inte på öppna förskolan? Så dag 1-3 är ju så, föräldrarna brukar säga: det är ju inte länge, men efter första dagen är ungarna helt utmattade, det är helt galet för det är så mycket intryck” (Förskollärare 1, intervju 2018-04-09).

Som vi tidigare nämnt speglas barnet av föräldern. Bowlby (2010) menar att barnet bygger upp ett mönster på hur det brukar bli bemött och agerar därefter. Om barnet sedan tidigare har erfarenheter av separationer beter det sig därefter. Om barnet inte har utforskat så många andra platser än hemmet speglar även det av sig på hur barnet beter sig. Det är enligt Bowlby (2010) som barnet börjar utforska sin nya miljö och vågar lämna sin förälder när det börjar känna sig tryggt. En av förskollärarna förklarade förälderns roll under en inskolning. Hon menar att det gäller att vara tydlig så att det inte uppstår någon missuppfattning:

Jag tycker det är ganska bra att låta föräldrarna ta en fast punkt, på golvet eller i en soffa eller så. Att barnet vet att där sitter min mamma eller pappa. För föräldrar man har haft som gärna går runt jättemycket och så då blir barnen också lite oroliga för de vet liksom inte riktigt vart är min mamma eller

28

pappa någonstans. Men sitter de på ett ställe så kan barnet gå dit och kramas och så gå ifrån igen. Men det är också individuellt givetvis, vissa barn behöver ju ha sina föräldrar på ett annat sätt (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09).

Citatet ovan går att koppla till begreppet trygg bas. Som vi tidigare nämnt är det förälderns uppgift att hålla sig lite i bakgrunden och låta pedagogen knyta an till barnet inom den traditionella inskolningsmetoden. Därför tolkar vi det som att föräldern i den traditionella inskolningsmetoden har en passiv trygg bas. Detta är en markant skillnad i jämförelse med den föräldraaktiva inskolningsmetoden där föräldern hela tiden förväntas vara aktiv och följa barnet. Eftersom förskolan är en ny miljö för barnet, är det viktigt att barnet vet vart föräldern befinner sig för att kunna tanka trygghet för att sedan ge sig ut och utforska miljön tillsammans med pedagogen igen (Broberg m.fl. 2012). Detta resonemang blir synligt i förskollärarens konkreta arbetssätt utifrån den traditionella inskolningsmetoden.

5.2.3 Den föräldraaktiva inskolningsmetoden

I den föräldraaktiva inskolningsmetoden är det inte en speciell pedagog som ansvarar för inskolningen, utan det är hela arbetslaget och föräldrarna tillsammans. Förskolläraren som har den föräldraaktiva inskolningen fördelad på två veckor som utgångspunkt betonar sitt sätt att arbeta i linje med detta:

Man behöver inte stressa det är två veckor, första veckan så är föräldrarna aktiva och delaktiga och är med i verksamheten. Andra veckan så får deras del trappa av och våran bit trappas upp. Alla pedagoger ska vara lika delaktiga och barnen får gå till vem dom vill, man får känna av och låta barnen styra var dom helst vill vara (Förskollärare 3, intervju 2018-04-09).

Vi tolkar det som att föräldern inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden har en aktiv trygg bas eftersom att föräldern är med barnet den första veckan. Förskolläraren beskriver förälderns roll som aktiv den första veckan och att denna aktiva position i den andra veckan successivt trappas ner. Anknytningsteorin betonar att ett barn kan visa beteenden av behov av omsorg och trygghet till den person som är närmast när barnet behöver närhet utan att ha en anknytningsrelation till personen (Broberg m.fl. 2006). Detta går att jämföra med förskollärarens resonemang ovan om att barnet får gå till vem den vill och att alla pedagoger måste vara uppmärksamma på barnets signaler. Vidare utvecklar ett barn ungefär tre till fem anknytningsrelationer under sina första år (Bowlby, 2010) vilket ytterligare förstärker att ett barn inte kan utveckla en stark anknytningsrelation till alla pedagoger. Däremot tolkar vi det

29

inte som att det är detta den föräldraaktiva inskolningsmetoden strävar efter. Utifrån förskollärarens resonemang tolkar vi det snarare som att barnet ska kunna visa närhetsbehov till alla pedagoger, men att det inte innebär att alla dessa personer betyder lika mycket för barnet (Broberg m.fl. 2006). Vad som inte nämns ovan, men som förskolläraren även betonade var att det är väldigt individuellt vad ett barn behöver. Något barn har lämnats själv bara efter några dagar medan andra har behövt längre tid på sig att anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Detta tolkar vi har att göra med barnets tidigare erfarenheter av separationer. Vad förskolläraren däremot tar upp som viktigt är att föräldrarna hela tiden är anträffbara och kan komma till förskolan vid behov under dessa två veckor. Detta är i linje med Arnesson Eriksson (2010) som lyfter fram att en del förskolor har något som kallas jourperiod vilket innebär att barnet har färre inskolningsdagar men att föräldrarna snabbt ska kunna infinna sig på förskolan när pedagogerna kontaktar dem.

Utifrån anknytningsteorin har vi nämnt att en relation behöver tid för att växa fram. Barnet behöver dessutom veta att de har en trygg bas att gå till. Dessa två faktorer blir synliga i den föräldraaktiva inskolningsmetoden fördelad på två veckor. Barnet har sin förälder som trygghet den första veckan och tränar sedan i att successivt vänja sig att vara utan den. Samtidigt ges barnet tid att bygga upp nya relationer till pedagogerna. I jämförelse med förskolläraren som har en tredagars föräldraaktiv inskolningsmetod lyfter hon fram att när hon håller i en inskolning så är det hon som ansvarar för att första dagen ge föräldern den information som behövs. Därefter är det hela arbetslagets uppgift att vara aktiva och knyta an till barnet. En fördel med detta utifrån anknytningsteorin är att barnet inte enbart har en favoritpedagog då det kan bli problematiskt om denna är sjuk, vilket kan leda till att barnet ser förskolan som en otrygg och skrämmande plats och då inte vill gå dit (Broberg m.fl. 2012). Å andra sidan menar Broberg m.fl. (2012) att det är sunt för barnet att bara knyta an till en pedagog, detta för att förskolan är en ny plats för barnet och för att det är påfrestande att skolas in.

Gällande upplägget i den föräldraaktiva inskolningen fördelad på tre dagar påpekar förskolläraren att föräldrarna oftast tar ledigt en hel vecka eftersom att de inte vet hur barnet kommer att reagera när det lämnas ensamt på den fjärde dagen. Det brukar dock inte ske

30

några problem den fjärde dagen, men förskolläraren menar att det är individuellt. Arnesson Eriksson (2010) förespråkar att varje metod ska anpassas efter barnet och dess familj, vilket förskolläraren är tydlig med. Om det inte fungerar den fjärde dagen görs justeringar. I den föräldraaktiva inskolningen har föräldrarna ansvaret för sitt barn och de tränar sig i att vara på förskolan där fokus inte ligger på att de ska bli lämnade. Arnesson Eriksson (2010) tar upp att en central del med den föräldraaktiva inskolningsmetoden är att det inte ska förekomma några avsked. Anledningen till detta är för att barnen inte ska behöva bli oroliga över lämningen utan istället i lugn och ro fokusera på att lära känna miljön och pedagogerna. Att barnet redan kan lämnas på dag fyra menar förskolläraren är ett resultat av föräldrarnas del i inskolningen genom att de har visat signaler på att förskolan är en rolig och trygg plats. Genom inskolningen får barnet tillsammans med sin förälder möjlighet att skapa relationer och bli trygga (Lindgren & Torro, 2010), vilket förskollärarna påpekar att de arbetar för utifrån sina inskolningsmetoder. Föräldern beskrivs som grunden till en lyckad inskolning.

5.3 Möjligheter och hinder med inskolning

Vi hade i vår studie även som ambition att undersöka vilka möjligheter och hinder som kan uppkomma vid en inskolning vilket ledde till frågeställningen; Vilka möjligheter och hinder

stöter förskollärarna på i arbetet med inskolning? Vi har dels valt att fokusera på inskolning

generellt men även utifrån de olika inskolningsmetoderna.

5.3.1 Möjligheter

Vid samtliga intervjuer nämnde förskollärarna vid flera tillfällen vilka möjligheter en inskolning kan föra med sig. De betonade alla att den första kontakten som de skapar med föräldrarna är en förutsättning för en lyckad inskolning. En av förskollärarna sa följande: ”Möjligheten med inskolning är att man får lägga grunden till en bra relation med barn och föräldrar vilket underlättar för arbetet framöver” (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09). För att kunna vinna föräldrarnas tillit och skapa en god relation menar Broberg m.fl. (2006) att förskollärarna behöver hålla en hög kvalitet genom att vara hängivna barnen och deras intressen. Denna tillit försöker förskollärarna vinna på olika sätt genom de olika metoderna. Förskollärarna med den traditionella inskolningsmetoden förklarar att barnet i lugn och ro,

31

under flera dagar och kortare pass lär känna miljön och personalen. Detta anser dem gör föräldrarna trygga. En förskollärare som har den föräldraaktiva inskolningsmetoden uttrycker möjligheten med föräldrarna genom sin inskolningsmetod såhär:

En möjlighet för föräldrarna är att under inskolningen så är dom aktiva och de är delaktiga hela dagen vilket gör att dom får en tydlig bild på hur vi arbetar på förskolan och vad det är deras barn kommer att göra på dagarna. Detta har lett till mer förståelse från föräldrarnas sida och även mer intresse av verksamheten (Förskollärare 3, intervju 2018-04-09).

Detta resonemang visar att förskolläraren vinner föräldrarnas tillit genom att föräldrarna får se verksamheten och därmed får en annan förståelse för verksamheten när de är delaktiga i den i flera dagar. Genom att de blir medvetna om vad deras barn är med om kan de sedan bli trygga i sitt val om att ha barnet på förskolan. En av förskollärarna lyfte även fram att en ettåring inte ska behöva bli lämnad och att en möjlighet med den föräldraaktiva inskolningsmetoden är samarbetet med hemmet och att föräldrarna finns med de första dagarna där inga avsked tas. Utifrån anknytningsteorin menar Bowlby (2010) att föräldern är en viktig del i barnets framtida utveckling. Det är föräldern som har störst kännedom om sitt barn och som kan förmedla denna kunskap vidare. Genom förälderns aktiva position i den föräldraaktiva inskolningsmetoden finns föräldern där som en trygg bas hela tiden. Denna bas är en plats dit barnet kan återkomma när det känner oro (Bowlby, 2010). En annan möjlighet som lyftes fram var att genom föräldrarnas aktiva position menar förskollärarna att de kan utveckla kontakten med barnet eftersom att föräldern finns där hela tiden. Arnesson Eriksson (2010) hävdar att föräldrars positiva signaler till sitt barn kan hjälpa dem att få den trygghet som behövs för att klara av att gå i förskolan. Detta tolkar vi är en central del inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden. I jämförelse med den traditionella inskolningsmetoden diskuteras föräldrarnas position annorlunda. En av förskollärarna svarade att det är när föräldern lämnar som möjligheten med att skapa en relation till barnet börjar på riktigt:

Sen när föräldrarna försvinner, är det då det börjar och då brukar det gå jättebra, det är då dom känner

att det är då dom kan anknyta på riktigt för att så länge mamma och pappa är där så ser de inte riktigt, hon är ju rolig men vad ska jag med henne till för jag har ju mina föräldrar (Förskollärare 1, intervju 2018-04-09).

Anknytningsrelationer utvecklas när ett barn har ett behov av omvårdnad och anknytningspersonen vill ge dem omvårdnad (Broberg m.fl. 2006). Förskolläraren menar att

32

det inte är förrän föräldrarna lämnar verksamheten som barnens behov av omsorg och en ny anknytningsperson uppstår. Detta kan utifrån anknytningsteorin tolkas som att det är när barnet känner sig trygg med den nya situationen som det kan slappna av i den nya miljön och hitta en ersättande anknytningspedagog. När barnet hittat en anknytningsperson som det känner sig tryggt med kan det därefter successivt vidga kontakten med de andra pedagogerna på förskolan och även knyta an till dem, men använda anknytningspersonen som en trygg bas under tiden (Broberg m.fl. 2006).

5.3.2 Hinder

Det framkom olika aspekter på hinder som kan komma med en inskolning i våra intervjuer. Broberg m.fl. (2012) lyfter fram att personalbortfall på grund av sjukdom eller ledighet utifrån ett anknytningsperspektiv har stor betydelse. Detta dilemma uttryckte en av förskollärarna i intervjun där hon menade att det inte blir en bra inskolning när inte ordinarie personal är där. Ytterligare hinder uttryckte en förskollärare kunde vara på grund av föräldrarnas arbete, att inte arbetsgivaren accepterar så lång tid ifrån jobbet som två veckor. Föräldern kan då behöva ta ledigt extra dagar eller plocka ut semester. Lindgren och Torro (2017) påpekar att det finns försvårande omständigheter som kan uppstå under en inskolning, det kan vara att föräldrarna inte har tillräckligt med tid för att utföra en hel inskolning och att tidspressen kan leda till oro och stress hos föräldrarna. Broberg m.fl. (2012) menar att långa inskolningsperioder kan bli problematiska för den pedagogiska verksamheten och att detta är något man måste fundera på när man använder sig av en lång inskolning. Ytterligare en faktor som kunde leda till ett hinder var om ett barn knyter an för mycket till en pedagog:

Nackdelen kan vara att det knyter an för mycket kanske och där måste man ju som pedagog också känna efter. Att oj, där känns det som att jag blir för mycket mamma för det här barnet. Och då får man försöka prata om det i arbetslaget och försöka lämna över till någon annan (Förskollärare 2, intervju 2018-04-09).

Pedagogerna behöver vara medvetna om att barn oftast bara får en anknytningsperson i förskolan, men att de behöver känna sig trygga med all personal (Broberg m.fl. 2012). Som en lösning på detta hinder tog en förskollärare upp att arbetslaget måste jobba aktivt så att alla blir lika tillgängliga och attraktiva för barnen, vilket går i linje med den föräldraaktiva inskolningsmetoden. Genom att personalen försöker skapa relationer och visa tillit till alla

33

barn skulle problemet med att barn bara vill gå till en pedagog förhoppningsvis upphöra, menade hon. Ytterligare ett hinder rörde föräldrarna. En förskollärare inom den föräldraaktiva metoden lyfte fram att det kan bli problematiskt när en förälder har svårt att lämna sitt barn och att det kan ställa till det för pedagogerna då det är ett känsligt ämne att prata om. Ambivalens i föräldrarollen är något som är vanligt menar Broberg m.fl. (2006). Föräldrarna kan börja fundera på om förskolan är det bästa för deras barn när de är utom synhåll. Om föräldrarna visar oro under lämningen av sitt barn kan det leda till en svårare separation än nödvändigt vilket kan påverka barnet negativt (ibid.). Det är inte lätt som pedagog att diskutera förälderns ambivalenta roll med dem, och precis som en av förskollärarna tog upp kan det vara en svår situation att hantera. Genom att få föräldrarna trygga med sitt val av förskola och göra dem medvetna om att de gör det bästa för deras barn menar Broberg m.fl. (2006) att det kan leda till en enklare överlämning. Slutligen lyftes ett hinder fram som rör en mer generell aspekt som kan leda till ett hinder vid en inskolning. Detta är en aspekt som handlar om bristande information:

Eftersom kommunen har beslutat att vi ska ha föräldraaktiv inskolning borde dom vara noga att informera all personal vad de innebär, för vi har personal som inte förstår att barnen ska kunna gå till alla pedagoger och att det är föräldrarna som ska vara aktiva när de är med barnen (Förskollärare 4, intervju 2018-04-12).

Lindgren och Torro (2017) uttrycker att för att utbildningen ska hållas på en hög nivå behöver det finnas en tydlig verksamhet. Detta gäller såväl miljön som pedagogernas sätt att arbeta och tänka kring inskolningen. Pedagogerna behöver vara samstämmiga i hur de organiserar inskolningen, men att var och en samtidigt utifrån sin egna kompetens ska kunna testa olika vägar i att exempelvis komma nära barnet (ibid.). Vi tolkar det som att det kan leda till en stor förvirring hos både barn och föräldrar och kanske även konflikter i arbetslaget om det inte finns tydliga riktlinjer i vad som gäller. Som vi tidigare nämnt speglar vuxnas förhållningssätt av sig på barnet. Om personalen inte är trygga i vad inskolningsmetoden innebär eller om de förhåller och uttrycker sig olika, tolkar vi det utifrån anknytningsteorin som att det reflekteras tillbaka på både verksamheten samt barnen och föräldrarna.