Möjligheter och begränsningar i Resursgrupp Assertive Community Treatmen

Treatment

Vilka upplevelser av möjligheter och styrkor, begränsningar och svagheter kommer fram i arbetet med RACT när det gäller brukarens självbestämmanderätt? Det går att se att respondenterna ger brukaren självbestämmanderätt i metoden RACT. När brukare och respondenter arbetar med arbetsboken får brukaren stå i centrum, bli lyssnad till, bli bemött med nyfikenhet och empati. Å andra sidan framkommer det i denna studie att

självbestämmanderätten inte leder till förändring och framgång i enlighet med metoden RACT. Det framkommer i studien att det är svårt att använda brukarens självbestämmanderätt för att nå framgång i metoden. Brukaren avviker från metoden i stället för att nå framgång genom den. Det är något som inte är i enlighet med vad Regeringen (SOU 2006:100) skriver om självbestämmanderätt för denna grupp, nämligen att empowerment ska leda till att stärka brukarens rättigheter, ge självbestämmanderätt över sitt liv för att skaffa ett lämpligt boende, en sysselsättning eller arbete samt leva ett socialt liv (a.a.). Självbestämmanderätten i denna studie visar inte samma resultat som Nordén, Malm och Norlanders (2012) studie. De skriver att när brukare med schizofreni har självbestämmanderätt får brukaren en förbättring i

funktion och välbefinnande (a.a.). Däremot bekräftar Insel (2010) problematiken med självbestämmanderätten hos individer med schizofreni. Insel (2010) menar att schizofrena måste få tillgång till behandling i ett tidigt skede av sjukdomen för att förhindra utvecklingen av schizofrenin (a.a.). Det går att utläsa i denna studie att målgruppen på boenden inte är i ett tidigt skede då de bor på ett boende för schizofreni och missbruk. Mueser et al. (1992) uppger en förklaring till varför det är svårt att få brukare med schizofreni att vara deltagande och aktiva i behandlingen. Mueser et al. (1992) skriver att schizofreni ger svårigheter att vara deltagande, motiverad och engagerad i den egna behandlingen, samt att schizofreni leder till en benägenhet att avbryta pågående behandling (a.a.). Det kan anses att tidigare forskning bekräftar studiens resultat att beståndsdelen självbestämmanderätt i RACT i detta fall inte är en möjlighet och styrka, som kan leda till framgång för brukaren.

När det gäller vilka möjlighet och styrkor, samt begränsningar och svagheter som kommer fram gällande resursgrupp, framkommer det att brukarna saknar nätverk för att kunna skapa resursgrupp. Det framkommer också att respondenterna ser att brukarna har behov av resursgrupp genom att respondenterna utser sig själva och övrig personal som resursgrupp. Det framgår i studien att brukare har tillgång till personal dygnet runt, men brukaren gör ändå ingen framgång i metoden RACT. Enligt Nordén et al. (2012) studie får brukaren större chans att uppnå framgång med en resursgrupp som är aktiv med flera deltagare (a.a.). Nordén, Malm och Norlander (2012) skriver, att brukare med schizofreni får goda resultat när det finns en fungerande resursgrupp. Detta sker genom att nära anhörig stödjer brukaren i arbetet med att nå resultat, något som leder till att brukarens självförtroende och kompetens stärks, och resulterar i att brukaren når framgång (a.a.). När brukare har tillgång till en fungerande resursgrupp får brukare med svåra psykiska sjukdomar förbättring i den sociala kompetensen, välbefinnande och en minskning av symtom (Malm et al., 2015). Brukaren får en förbättring i den dagliga funktionen, och i att ta hand om sig själv samt en större insikt om sig själv och om sjukdomen (Nordén, Eriksson, Kjellgren & Norlander, 2012). Tidigare forskning påvisar att det behövs nära anhörig i resursgrupp för att brukare ska kunna göra framsteg, vilket denna

37 studie inte kan relateras till då brukarna i denna studie saknar nära anhöriga. Det som

framkommer i denna studie är att brukarna inte når framgång med personal som resursgrupp. Nordén, Eriksson, Kjellgren och Norlander (2012) skriver att klienter i metoden RACT i sista minuten kan avboka ett resursgruppsmöte. Detta kan förekommas genom att hålla

resursgruppsmötet hemma hos klienten i stället för på kliniken, och med hjälp av klientens anhöriga kan det skapas en bra emotionell miljö (a.a.). Det kan utläsas att respondenterna i denna studie inte har samma möjlighet. Brukaren bor på boendet där respondenterna arbetar som CM och som personal. Därtill ses det i denna studie att brukaren inte har någon nära anhörig som kan hjälpa till med att skapa en trevlig miljö för brukaren i arbetet med RACT. Att ha personalen som resursgrupp fungerar inte då de är anställda på boendet, och kan då inte fungera som anhöriga som kan ordna ett möte i hemmet. Det framkommer i studien att

brukare saknar nära anhöriga eller vänner att bilda resursgrupp tillsammans med, samt att brukaren endast litar på personalen och visar misstro mot andra, samt saknar relationer med närstående. Denna svårighet med att bilda resursgrupp stämmer med Insel (2010) och Mueseres et al. (1992) studier. Studierna visar att det är svårt att få brukare med schizofreni och missbruk att delta i ett behandlingsprogram (a.a.). Muesers et al. (1992) menar att

schizofreni ger svårigheter att vara deltagande, motiverad och engagerad i en behandling och har en benägenhet att avbryta pågående behandling. Kombinationen påverkar den kognitiva förmågan negativt, brukarna får svårt att vara delaktig och aktiv i en behandling (a.a.). Denna svårighet med att bilda resursgrupp kan också relateras till vad WHO (2001), Socialstyrelsen (2019) och Svenska Psykiatriska Föreningen (2019) skriver om sjukdomen schizofreni. Människor med diagnosen schizofreni har störningar i hur de upplever omvärlden,

vanföreställningar om omvärlden, relationssvårigheter och en nedsatt förmåga att ta hand om sig själv. Schizofreni ger svårighet att tolka och förstå vad som händer i deras omgivning. Muesers et al. (1992) studie visar att brukare med schizofreni och missbruk har svårt att nå resultat i en metod då brukarna saknar engagemang och visar motvillighet och

misstänksamhet mot omvärlden (a.a.).

I frågan om vilka möjligheter och styrkor, samt begränsningar och svagheter som framkommer gällande samverkan med andra professionella, framkommer det att

respondenterna inte har lyckats skapa samverkan för brukarna. Respondenterna ska enligt RACT arbeta programtroget för att nå resultat. Vid försök att skapa samverkan för en brukare möttes respondenten av hinder då organisationerna ställde ouppnåeliga krav på brukaren. Som exempel skulle brukaren visa drogfrihet i sex veckor för att få träffa läkare. Respondenternas önskan till samverkan kan relateras till vad van Vugt et al. (2011) menar, att samverkan har en betydande roll för att brukaren ska nå framgång. När det finns samverkan har brukaren större möjlighet att nå framgång, nå bättre psykisk hälsa, en förbättring i den sociala funktionen samt en minskning i hemlöshet (a.a.). När ett helt behandlingsteam engagerar sig i brukarens mål ger det en stor möjlighet för brukaren att uppnå resultat (MC Grew & Bond, 1995). Brukarna i studien har inte tillgång till samverkan med andra organisationer som psykolog eller socialtjänsten, och det framkommer att respondenterna behöver ett förtydligande av hur de ska gå till väga för att kunna skapa samverkan på ett boende. Denna studie visar att det

38 saknas kunskap och förståelse kring hur respondenterna kan skapa samverkan. Dessa

svårigheter kan relateras till det Bergmark (2017) skriver, när samhällen är sektoriserade är det svårt att skapa samverkan med andra organisationer. För att lösa problemet måste den verkställande implementeraren få kunskap till att kunna lösa de hinder som finns kring skapande av samverkan (a.a.). Å andra sidan går det att utläsa att respondenterna har svårt att skapa samverkan då metoden är baserad på frivillighet, något som betyder att brukaren inte behöver vara aktiv i metoden. Denna studie visar också att brukaren inte är aktiv i metoden. Det kan även utläsas att brukarna inte önskar samverkan då de saknar tillit till andra

professionella. Detta styrks med vad Mueser et al. (1992) skriver om schizofreni. Sjukdomen försvårar för brukare att vara deltagande, motiverad och engagerad i sin egen behandling samt har benägenhet att avbryta pågående behandling (a.a.). När det gäller problematiken

samsjuklighet schizofreni och missbruk behöver psykiatrin och beroendevården ha beredskap att möta målgruppens särskilda behov (Tsai & Rosenheck, 2013). Därmed stödjer tidigare forskning bilden av problematiken som respondenterna har.

Hur kan studien förklara CM:s erfarenheter och intryck med stöd av begreppet

handlingsutrymme, begreppet samverkan som finns i handlingsutrymmet och

implementeringsteorins begrepp, kunna, vilja och förstå? Lipsky (2010) menar att

gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme skapas utifrån organisation, mål, riktlinjer och lagar (a.a.). Där kan gräsrotsbyråkrater påverka handlingsutrymme genom egna erfarenheter, som i sin tur ger möjlighet att tänja på handlingsutrymmet för att möta både brukarens bästa, och samtidigt hålla sig innanför organisationens regler och normer (Svensson et al., 2008). Det går att se i denna studie att respondenterna kan använda handlingsutrymme i situationer som inte är kopplade till RACT. Det kan gå att se, att handlingsutrymmet i RACT inte fungerar och att respondenterna önskar att metoden modifieras för att få metoden att fungera på boenden. Problemet som respondenterna beskriver återfinns i handlingsutrymmet där Lipsky (2010) menar att när gräsrotsbyråkraterna måste följa en manual minskas handlingsutrymmet till att anpassa insatsen för brukaren (a.a.). Om respondenterna använder metoden programtroget kan de inte använda det handlingsutrymmet som behövs för att möta brukarens behov och

förmågor, vilket bekräftar Lipskys (2010) teori om handlingsutrymme.

Respondenterna använder arbetsboken i RACT, och resultatdelen visar att arbetsboken inte stimulerar självbestämmanderätten till att brukaren vill stanna kvar i metoden, utan enbart stimulera självförtroendet. Det framkommer att arbetsboken behöver förtydligas så att respondenterna kan hjälpa brukaren att använda självbestämmanderätten till att skapa en resursgrupp och samverkan. Respondenterna får problem i enlighet med vad Lipsky (a.a.) menar, att en färdig formulerat manual ger gräsrotsbyråkraterna svårigheter att anpassa en metod för brukarnas bästa (a.a.).

Respondenterna önskar mer utbildning och en modifiering av metoden, de utser sig själva samt övrig personal till resursgrupp för att få metoden att fungera. Respondenterna kan vidare inte skapa samverkan enligt RACT och kan inte genomföra metoden programtroget. Denna utsaga kan överensstämma med implementeringsteorin. Enligt Olsson et al. (2019) ska en policy vara tydligt utformat för att en gräsrotsbyråkrat ska kunna förverkliga policyn i

39 handling. Gräsrotsbyråkraten måste ha tillgång till förmågorna, kunna, vilja och förstå för att verkställa en implementering (a.a.).