Majoriteten av mina informanter känner att deras kultur är ofta en blandning av föräldrars och den svenska kulturen. Men en av mina informanter, Daniel, har som tidigare nämnt persiskt och österrikiskt påbrå. Han har en nära relation till sin mormor som är från Iran men när hon kom till Sverige blev hon uppmanad att inte använda det persiska språket vilket i sin tur ledde till att varken Daniels mamma eller Daniel och hans syskon fick lära sig språket, vilket Daniel anser som något bortkastat. Daniel berättar under intervjun att han aldrig reflekterat över sin identitet ur ett etniskt perspektiv. Men däremot skojar hans vänner gärna om hans utseende eftersom han är mörkare än de andra i sitt umgänge.
Daniel: Alltså, jag har väldigt många svenska blonda kompisar så jag är ju blatten i gänget, så
blir det ju men det är ju inte så att de säger det seriöst liksom(…) I fotbollslaget så..så va jag den mörkaste och då blev det, ingen seger utan neger och då var det jag som va negern, men vi hade en grek som tog över negerrollen efter mig haha. Han va ju nästan mer mörk än va jag va och han va halvgrek bara.
Daniel menar flera gånger under intervjun att alla dessa kommentarer bara är på skoj och även interna, kompisar emellan. Han menar även att han inte är mörk, utan ”mörkare” eftersom han är svensk, har alltid varit det och inget förutom hans hårfärg tyder på att han är något annat.
Gabriel är uppvuxen i Djursholm. Djursholm betraktas som ett av Sveriges mest välbärgade områden och ögonbryn höjs när Gabriel berättar för folk att han är därifrån.
Gabriel: De blev förvånade när de hörde att jag va från Djursholm för ja är inte typisk
djursholmare haha
Hur ser egentligen en typisk Djursholmare ut? Jag pratar väldigt mycket om ”Brats” med både Gabriel och Daniel, en rik person, har gärna långt tillbakakammat hår och med en dyr livsstil där föräldrarna står för ekonomin. I Nationalencyklopedin står det på översättningen att en "brat" är en snorvalp, skitunge eller barnunge.121 Men i detta fall är det en livsstil och en kultur bland den nya generationen.
Enligt Gabriel ser en typisk Djursholmare ut som en brat och ska gärna vara etniskt svensk och Gabriel menar att han är raka motsatsen. När mina informanter pratar om utländska människor och brats, skiljer de alltid dessa åt markant.
Jag nämnde tidigare att jag valt att göra en observation ute på Stureplan i centrala Stockholm under nattlivet. Detta vill jag påpeka är en intressant parantes i min studie och kompletterar mina intervjuer väldigt väl. Jag hade turen att kunna utnyttja kontakter på annat sätt. Jag började prata med personal på en av nattklubbarna där och även två vakter. Jag fick även veta då att, det handlar ofta inte om vilka personer du tar in på klubbarna, utan vad de utstrålar. Ser vakterna ett ”skrikigt invandrargäng”, passar man då på att säga, ”tyvärr killar vi har gästlista ikväll” trots att detta bara är ett påhitt. Många av dessa nattklubbar har VIP avdelningar. Jag passade på att diskutera dessa med av vakterna och menade på att, ”appearence” har en väldigt stor betydelse och är du utländsk, ser bra ut och klär dig respektabelt, så är du välkommen in. De menar då även att invandrare har en mindre chans än etniskt svenskar eftersom många går efter sina förutfattade meningar.
När jag diskuterar utseende med min informant Sara, börjar vi komma in på alla frågor som ställs när man träffar nya människor. En fråga som, vilket land kommer du ifrån eller vad fint mörkt hår du har, var kommer dina föräldrar ifrån? Dessa frågor kan låta väldigt positiva där personen faktiskt är intresserad av att veta. Men Sara menar annat.
Sara: Det är liksom en helt ofarlig fråga, men jag tycker att det är väldigt jobbigt för jag vill
liksom inte, alltså den frågan gör att man hela tiden blir påmind om var man kommer ifrån. Om jag var blond eller liksom ljus, då hade folk inte frågat. (…)Jag vill gärna att folk dömer mig för vem jag är som person och vad jag gör innan de får veta vilket land mina föräldrar kommer ifrån.
Min andra informant Daniel känner sig inte alls utfrågad när det kommer till hans utseende. Han menar att han mest diskuterar sådant när han själv tar upp ämnet.
Daniel: De gångerna som folk har frågat var jag kom ifrån, det är när jag… när jag själv tar
upp ämnet..typ så det är ju inte så jättevanligt att jag får den frågan.
Jag har många gånger frågat mig själv under alla mina intervjuer, om mina informanter känner en skam över sitt ursprung. En skam över att behöva dras med alla dessa människor som sätter idealet som mina informanter inte vill följa. Många kan även känna en skam som min informant Sara när de många gånger blir utfrågade på grund av utseendet.
Under mina intervjuer har jag även valt att ställa frågan om hur det hade sätt ut om de hade växt upp i andra delar av Stockholm, exempelvis Kista, Tensta eller Botkyrka. Dessa förorter har bland annat många stora betongbyggnader som vi även känner till som Miljonprogramsområden. Mina informanter är väl medvetna om hur invandrartätt det är i dessa områden och jag tyckte då att det skulle vara intressant att höra vad de hade att säga om det. När jag ställde frågan, hade det varit annorlunda tror du om du var bosatt i exempelvis Botkyrka? Svarade alla ja och menade även på att umgänget gör väldigt mycket. Detta gäller även etniskt svenskar, menar Daniel.
Daniel: Alltså jag tror mycket handlar om vilket umgänge man umgås med, för jag har vita
kompisar som har…hade en vit kille i min klass som kom från Rimbo och han bröt jättemycket, en ghettohåla någonstans, men finns väl fina områden där men han bröt jättemycket och han va riktigt blond och blåögd, så när han kom till våran skola så anpassade han sig lite mer och så…men först va han värsta ligisten.