Möte med andra kulturer

Lahdenperä (2004, s. 68) hävdar att verksamheten ska erbjuda lika villkor för alla inblandade. Ett kulturmöte uppstår, enligt Bunar (2015) när invandrare som kommer till Sverige medför med en kultur som skiljer sig från den svenska kulturen. För att kulturkrockar skall undvikas, rekommenderar Bunar (2015) att ha en väl fungerande integrationspolitik. I intervjuerna framgår att både Sara och Malin inte ser på kulturella skillnader som kulturkrockar utan att de har ett mer kosmopolitiskt synsätt där enligt Lahdenperä (2004, s. 68) hela mänsklighetens humana värden står i fokus. Sara berättar att de arbetar med att ge utrymme till andra kulturer samt att fokus blir på allas lika värde. Förskollärarna berättar:

Vi har jobbat jättemycket med att få både barn och deras föräldrar att samarbeta med varandra, eftersom det är både syrier och afghaner och de barnen vill inte leka med varandra. Det är bara så. Vi har verkligen jobbat med det här och nu känner vi att barnen har börjat leka med varandra, nu är det inget konstigt. Nu har vi till och med märkt att föräldrarna har börjat att samarbeta med varandra, lite över gränserna, typ nu kan du åka med mig: fast du är afghan så får du åka med mig (Intervju, Malin).

Det märktes mest när barnen skulle stå i ringen och hålla varandra i hand där man drog sig bara till sin etniska grupp. Även föräldrarna drog sig till sin etniska grupp, men idag kan en mamma från Syren ta sitt barn och ställa den bredvid barn från Afghanistan (Intervju, Sara).

Utifrån ovanstående citat kan en tolkning vara att pedagogerna försöker skapa en förståelse för olika kulturer genom att respektera deras bakgrund och visar på ett annat sätt att vara tillsammans. Det kan tolkas som att barnen och föräldrar gör ett överskridande, det vill säga att de visar en vilja att gå över sin egen gräns och möter den andra halvvägs. En ytterligare tolkning kan vara att både pedagoger, barn och föräldrar utmanas att vissa ömsesidig respekt, tolerans och jämlikhet som enligt Lahdenrerä (2004, s. 15) framställer de främsta etiska värden i det interkulturella perspektivet. Att arbeta med andra kulturer, menar Malin, är inte svårt. Malin menar att det kommer spontant genom att förskollärarna fungerar som förebilder. Malin säger:

Vi säger aldrig "så här gör vi i Sverige". Vi ska väl inte tro att vi här är de bästa, alla är lika bra. Men vi måste forma något som vi alla kan trivas med. Alla tycker att ens egna kultur är den bästa. Ditt sätt att leva är det bästa för dig men mitt sätt är det bästa för mig, men vi kan ändå vara tillsammans.

Sara instämmer och säger:

Vi pratar inte om skillnaderna vi pratar om det gemensamma och även om vi har de skillnaderna så finns det plats för olikheter. Man får vara det man är. Det är lika roligt att leka ändå och att man mår bra i den här verksamheten. Vårt samhälle är föränderligt hela tiden. Nu kommer det många nya, från andra nationaliteter och nu får vi bygga något som passar alla.

Att pedagogerna är medvetna om kulturella skillnader men inte sätter fokus på dessa utan på det gemensamma kan tolkas som att pedagogerna är öppna och toleranta som enligt Elmeroth (2014, s.7) är egenskaper som kan jämställa potentiella maktstrukturer. En tolkning på Saras uttalande kan vara att saknaden av tydliga referenser både till skillnader och gemensamma faktorer kan påverka deras arbete där genom att välja att inte prata om skillnader möjligen förstärker Sara de kulturella skillnaderna.

I intervjun med förskolechefen framstod att hon bemöter och arbetar kontinuerligt med vissa kulturella krockar. Hon menar att för några föräldrar har det varit svårt att förstå att det är enbart en vuxen människa kan komma och hämta barnen. Hon poängterar vikten av föräldrasamverkan som i längden kan förloras om kontakten vid hämtning/lämning försvinner. Hon säger:

Vi får ofta frågan: ”Varför kan inte storasyster hämta? Hon är ändå sex?". Men mötena när föräldrarna ska hämta sina barn är viktiga för oss för att visa att vi tillsammans är här för ditt barn. Ditt barn ska utvecklas på det bästa möjliga sättet och då måste du vara här (Intervju, Cilla).

Till skillnad från Sara och Malin så utrycker Cilla att det blir förskolans ansvar att förmedla till föräldrar att det finns visa normer i Sverige som ska följas. Vidare menar hon att det är för föräldrarnas bästa att lära sig om vad som förväntas av en för att komma in i samhället och integreras på bästa sättet. Hon berättar:

Det är en annan kultur, det är andra saker också såsom att man inte får sitta utan bälte i bilen i Sverige, man får inte cykla med barn utan cykelhjälm. Det är såna saker som man har fått ta med föräldrarna om. Eftersom det kommer ett helt gäng i bilen vilket vi har fått förklara att det där innebär att ni kommer att få böter. Man skolar in dem i samhället kan man säga, lite om vad det innebär att vara här i Sverige och vara på skola och förskola (Intervju, Cilla).

Sara instämmer att det förekommer att de berättar för föräldrarna om svenska lagar men de påpekar att de förklarar att vissa handlingar kan få konsekvenser, såsom:

Vi kan säga till om man kör utan att bälta barn i bilen. Vi säger inte "I Sverige gör vi inte så" men vi säger att ”I Sverige är det olagligt”. Man måste rätta sig efter lag. Men annars allt förutom det som lagen säger det får man vara (Intervju, Sara).

Ovanstående resonemang kan tyda på skilda uppfattningar om hur integrering av föräldrar ska ske. Det framstår att Cilla är av uppfattningen att föräldrarna ska skolas in genom förskolan vilket kan ses i relation till Lunneblads (2013) resonemang om att förskolan är en del av integrationspolitiken. Till skillnad från Cilla, framstår det att förskollärarna anser att alla kan bidra med sin kultur och att integrering sker genom ett gemensamt arbete där alla parter kan delta på sina egna villkor. I det samlade materialet framgår det att det har funnits några tankar och funderingar kring fördomar. De fördomar som kom på tal handlade mestadels om jämställdhet mellan kvinnor och män samt hur föräldrarna skulle se på genusarbete i verksamheten. Malin reflekterar över sina tankar och berättar att de fördomar de hade inte stämde i verkligheten eftersom båda föräldrar är lika involverade i verksamheten. Hon menar att både pappor och mammor lämnar/hämtar barn och tillsynes ställer upp för sina barn lika mycket. Vidare menar de att det är just sådana här insikter som berikar deras yrkesval. En möjlig tolkning kan vara att Malin har haft en bild av vad olika kulturer består av. Det kan utläsas att de är medvetna om svenska normer och möjligtvis därför kan belysa möjliga skillnader. Lahdenperä (2004, s. 64) hävdar att kunskap om sin egen kultur kan skapa en bättre förståelse för andra människors värderingar i livet och synliggör hur stereotyper och fördomar påverkar kommunikation och sociala relationen.