M ETODKRITIK PRIMÄRKÄLLOR

4.5 M

ETODKRITIK PRIMÄRKÄLLOR

Innan intervjuerna e-postades intervjuguiden och uppsatsens upplägg samt syfte. Det för att respondenterna skulle ges en chans att avgöra i fall de ville ställa upp eller inte och även få möjlighet att förbereda sig. Förfarandet att e-posta information samt intervjuguide i förväg gav respondenterna möjligheten att svara enligt företagets policy och inte alltid vad de själva anser. Vidare kan det ha gett oss mer samstämmiga svar inom bankerna. Efter att rådata från intervjuerna renskrivits e-postades det till respondenterna som gavs möjlighet att godkänna materialet, korrigera eventuella missuppfattningar samt lägga till eller ta bort material. Materialet som Ahlin skickade tillbaka skulle även godkännas av hennes chef. Denna hantering kan ha lett till att svaren är korrekta ur företagets mening och att Ahlin eventuellt inte utryckte sig helt fritt under intervjun. Det är dock något som författarna har accepterat då

respondenterna måste få möjlighet att ge sitt godkännande till materialet som kan publiceras i uppsatsen. Författarna anser det vara värt att ta risken med mer

samstämmiga samt godkända svar med anledning av att tillåtelse då gavs att använda respondenterna och företagens namn.

Gällande den eventuella påverkan för uppsatsens analys samt slutsatser som

författarnas bakgrunder genom feriearbete och extraarbete på de bägge bankerna kan

ha haft finns det både negativa samt positiva effekter. De negativa är att författarna kan anses partiska och känna lojalitet för företagen. De positiva effekterna kan vara att genom att författarna har en inblick i hur arbetet sker på de bägge bankerna kan detta ge ärligare svar från respondenterna genom att författarna har tillgång till interna nätverk och kan dubbelkolla mycket av informationen. Författarna överlåter det till Er som läsare att avgöra denna eventuella påverkan.

5 L ÄNSFÖRSÄKRINGAR OCH SEB: S TOLKNINGAR AV

M ^I FID: S SKYDD FÖR INVESTERARE

I kapitlet beskrivs respondenternas svar på de frågor som utformats efter modellen (figur 2 s 7) som presenterades under avsnitt 3. Under varje rubrik presenteras först empirin vilken följs av författarnas analys.

5.1 S

UNDHETS

-

OCH UPPFÖRANDEREGLER

5.1.1 ALLMÄNNA SUNDHETSKRAV OCH KRAV PÅ INFORMATION TILL KUNDER

Länsförsäkringar ger enligt Sesser och Ahlin information både skriftligt och muntligt.

Det kan vara i form av förköpsinformation, marknadsföringsmaterial, produktblad, broschyrer, villkor, prospekt, depåvillkor samt genom rådgivning. Länsförsäkringar erbjuder rådgivning för fonder och aktieindexobligationer. Informationen om fonderna samt risker, priser och avgifter utges i faktablad och för aktieindex-obligationerna i form av prospekt. Ahlin informerar kunden innan mötet vad rådgivning innebär genom en broschyr om rådgivning och kundens skydd.

Sesser anser att tydligheten är bra gällande pris och avgifter, hon menar att det är en konkurrenssak att vara tydlig med detta. Ahlin menar att tydligheten är bra gällande pris och avgifter om kunden läser igenom det material som finns, men att det kan vara svårt att jämföra olika produkter eftersom aktieindexobligationerna till exempel inte har någon förvaltningsavgift som fonderna har. ”Det är lite som att jämföra äpplen och päron.”

Sesser informerar att Länsförsäkringar använder sig av branschorganisationen

Fondhandlarförening rekommendationer gällande risker. Informationen finns upplagd på webben där kunderna kan läsa om riskerna, vidare finns den även upplagd på det interna nätverket som stöd för rådgivarna. Gällande fonderna ges information om risk enligt Ahlin i ett faktablad där risken är graderad på en skala från ett till fem. För

aktieindexobligationerna framgår riskerna i prospektet samt att rådgivaren muntligen förklarar dessa. Ahlin menar att det kan vara svårt och subjektivt som rådgivare att bedöma om en kund förstår, men att hon ställer checkfrågor till kunden under samtalet. Frågorna är delvis standardiserade efter ett rådgivningsprogram, men det är rådgivaren som gör bedömningen. Ahlin tar även hänsyn till om kunden har tidigare erfarenhet av produkten.

Sesser anser att Länsförsäkringar är tydliga med vad som är marknadsföring och vad som är fakta, till exempel i prospekten. Hon menar vidare att marknadsförings-materialet till stor del består av fakta. Ahlin menar att allt material är faktabaserat eftersom det beskriver instrumentet, men att fördelarna lyfts fram i marknadsförings-materialet. Utskick i marknadsföringssyfte är väldigt generella och det tror Ahlin att kunderna förstår.

SEB erbjuder enligt Nyman sina kunder flera tusen olika värdepappersprodukter och för att underlätta förståelsen för dessa har SEB delat in sina finansiella instrument i fem produktkategorier med lika många produktgruppscertifikat. Till produkt-grupperna finns produktgruppsblad med information om produktgruppens risk och hur produkterna i gruppen fungerar. Enligt Abrahamsson och Wahlqvist ges

information om fonder och aktieindexobligationer i form av faktablad och prospekt. I faktabladet och prospektet återfinns information om investeringens uppbyggnad, placeringshorisont, risknivå, priser och avgifter. Vid köp av aktier finns ingen liknande standardiserad information om exempelvis Ericssonaktiens förvaltning och risk, men här informeras om courtage och risker i produktgruppsblad. Abrahamsson och Wahlqvist anser att det finns tydlighet gällande pris och avgifter för olika

investeringar men att prisinformationen kan upplevas lite luddig av kunder ibland, då de inte alltid läser allt material.

Nyman beskriver att SEB med hjälp av produktgrupper, produktcertifikat och passandefrågor försöker få kunderna att förstå riskerna med en investering. Produkt-gruppscertifikatet är SEB:s sätt att dokumentera att kunden fått information och bekräftat risken. Två direkta frågor om risken ställs för certifikatet, den ena om kunden har förstått risken, den andra om kunden förstått storleken på risken, det vill

säga hur mycket en kund i normalfallet kan förlora sett över en treårsperiod.

Riskfrågorna som Abrahamsson och Wahlqvist ställer i en rådgivningssituation finns i en standardiserad mall i datorn, vilken skapar en risknivå för kunden som visas på en sjugradig risktermometer. Med hjälp av frågor om risknivå, risktermometern och konkretiseringar försöker Wahlqvist och Abrahamsson få kunderna att förstå risken med en investering.

Vid utgivande av marknadsföring har SEB enligt Nyman en checklista innan utskick sker till kund för kontroll att uppgifterna är trovärdiga, riktiga och att inte negativa uppgifter utelämnas. Det finns regler för vad som banken kan skriva i sitt marknads-föringsmaterial och det är enligt Nyman ingen skillnad i informationen med avseende på fakta och marknadsföring i materialet. Generellt menar Wahlqvist och

Abrahamsson att det enkelt går att urskilja material som utges i marknadsföringssyfte och det som kan anses som fakta. Själva grundfrågan vad som är marknadsföring och vad som är fakta uppfattar de som luddig. ”Vi ser en skillnad i att kunder upplever information mer som fakta då de får den vid ett rådgivningsmöte till skillnad mot att information ses mer som reklam om den blir hemsänd till brevlådan.”

Analys

Enligt MiFID ska den information som lämnas till kunderna vara korrekt och gå att förstå på ett sätt som inte är vilseledande. Kunden ska enligt MiFID ges möjligheter att förstå vilka risker som finns med de instrument som handeln omfattar. Den information som lämnas till kunderna i samband med fondköp och

aktieindex-obligationer verkar genom faktablad och prospekt ligga i linje med korrekthetskraven i MiFID. I produktblad och prospekt framgår även priser och avgifter, vilka enligt MiFID ska framgå klart och tydligt. Dock verkar inte kunderna alltid ta del av all information som finns angiven i faktablad och prospekt, vilket kan göra att kunderna inte alltid förstår priser och avgifter om de inte själva söker svar på den

informationen. Bankerna verkar uppfylla syftet vad gäller att redovisa priser och avgifter, men det är upp till kunderna att ta till sig informationen. En intressant synpunkt som rådgivarna på de bägge bankerna ger är att det kan upplevas som svårt för kunderna att jämföra priser och avgifter mellan produkter. Jämförelsekrav återfinns inte i MiFID, dock kan författarna anse att god jämförelse kan tolkas in i

formuleringen att priser och avgifter klart ska framgå. I denna författarnas utökade tolkning anses bankerna inte ha uppfyllt kravet om klarhet kring pris och avgifter som ställs i MiFID.

MiFID:s krav på att kunderna ska ges skälig möjlighet att förstå risken med en investering är det upp till rådgivarna att avgöra inom Länsförsäkringar, där Ahlin menar att det kan vara svårt och subjektivt att som rådgivare bedöma om en kund förstår. Ahlin ställer checkfrågor till kunden under samtalet vilka delvis är standardiserade, men att det är upp till rådgivaren att göra bedömningen kring kundens risknivå och ge den informationen om risk till kunden. På SEB verkar det även här vara upp till rådgivarna, men att de har ett mer standardiserad frågeformulär med exemplifierade riskfrågor vilket ska åskådliggöra risken för kunden på en sjugradig risktermometer. Författarna antog vid första anblicken att SEB tagit informationskravet ett steg längre än MiFID kräver då banken från den första november delar in sina produkter i fem produktgruppskategorier med återföljande certifikat. Anledningen behöver dock inte vara för att banken tar informationskravet ett steg längre utan att det något som SEB måste göra för att ligga i linje med MiFID med anledning av sitt stora utbud. Samtidigt anser författarna det vara ett effektivt sätt som SEB har hanterat informationskravet och kundförståelsen på genom att paketera ihop flera tusen produkter med olika risk till endast fem produktgrupper.

Om material utges i marknadsföringssyfte ska det enligt MiFID vara lätt att urskilja det som marknadsföringsmaterial. Respondenterna delar meningen att marknads-föringsmaterialet till stor det består av fakta. Rådgivarna på de bägge bankerna anser att då utskick sker till kunderna upplevs den som mer generell och mer som

marknadsföringsmaterial än då informationen ges till investerarna på ett bankkontor.

Detta till trots att det ofta är samma material som återfinns på kontoren och som kunderna kan få hemsänt till sin brevlåda. Om marknadsföringsmaterialet ska bygga på fakta, men ändå utsändas i marknadsföringssyfte borde det enligt författarna kunna innebära en viss svårighet för investerarna att urskilja på det som är konkret fakta och det som är marknadsföring med faktainslag. Det är svårt för oss som författare att avgöra huruvida bankernas tolkning ligger i linje med lagstiftarnas avseende att marknadsföringsmaterial ska vara lätt att urskilja. Det med anledning av att bankerna

inte verkar anse att det är särskilt stor skillnad på marknadsföringsmaterial och fakta på grund av de regler som styr vilket material bankerna får skicka ut till sina kunder.

5.1.2 INHÄMTANDE AV UPPGIFTER VID INVESTERINGSRÅDGIVNING OCH PORTFÖLJFÖRVALTNING

SEB har både investeringsrådgivning och portföljförvaltning, Länsförsäkringar har endast investeringsrådgivning. Alla rådgivare som intervjuades arbetar enbart med investeringsrådgivning. Mot bakgrund av detta kommer endast investeringsrådgivning innefattas av nedanstående svar.

Enligt Ahlin och Sesser ska det innan investeringsrådgivning sker inhämtas relevanta uppgifter från kunden. Detta sker genom samtal med kunden och uppgifter som ska inhämtas är: kundens ekonomiska situation som tillgångar, skulder, löpande avgifter och kostnader, syftet och tidshorisonten med placeringen samt kundens

riskbenägenhet. Ahlin inhämtar även information från externa källor som

upplysningscentralen och från de interna systemen för andra produkter som kunden redan har, till exempel försäkringar. Informationen uppdateras vid varje kundkontakt, både per telefon och i det fysiska mötet. Alla uppgifterna som inhämtas samt de råd som ges läggs in i ett system som Länsförsäkringar har som kallas för rådgivnings-mallen. Sesser menar att innan MiFID fanns det en viss gråzon gällande försäljning som nu försvunnit. Antingen är det försäljning eller rådgivningsmöte och vid ett rådgivningsmöte ska all information från kunderna inhämtas innan några råd får ges. I och med MiFID har även kraven vid köp av komplicerade produkter ändrats, en passandeprövning har införts. Passandeprövning görs vid orderexekvering av komplicerade produkter, vilka säljs över Internet där kunderna själv lägger order.

Gällande om mängden information som inhämtas ändras beroende på om kunden är erfaren eller inte menar Sesser och Ahlin att samma mängd information inhämtas av alla. För att inhämta information om en kunds kunskap finns det enligt Sesser frågor i rådgivningsmallen som behandlar detta. Kunskap delas in i kategorierna låg, medel eller hög. Enligt Ahlin uppdateras informationen om kunden vid varje kundmöte. För att få information om en kunds kunskapsnivå ställer Ahlin frågor. Frågorna kan vara

av typen var kunden befinner sig i livet, om kunden har intresse av värdepapper, har arbetat eller haft fonder länge. Mängden information som inhämtas anpassas beroende på hur fort Ahlin får grepp om kundens kunskapsnivå.

Om den kundklassificering som införts i och med MiFID menar Sesser att

Länsförsäkringar löst detta genom att alla kunderna klassas som icke-professionella.

Det som MiFID inneburit är att kunderna kan ställa tydligare krav på sina banker och lättare lämna in klagomål samt bli hörda. Ahlin menar att kundklassificering har ökat kundskyddet och att rådgivarna ska trycka mer på riskerna med investeringen än de gjorde tidigare.

Enligt Nyman finns intervjuunderlag i datorsystemet som rådgivarna ska använda för att inhämta tillräckliga uppgifter för en investeringsrådgivning, exempelvis

information kring familjebild, inkomst, försäkringar samt vilka placeringar, kundens risknivå och lån som finns. Efter detta bedöms information om utrymmet för

investeringar, tidshorisont och syfte. När Abrahamsson och Wahlqvist inhämtar information om kunder för att möjliggöra en rådgivning använder de även tidigare information som redan finns i SEB:s datorer. Informationen uppdateras när rådgivarna möter kunderna. Därefter försöker en kunds risknivå bestämmas med hjälp av frågor kring kundens riskvilja. Gällande kraven på informationsinsamling har de förändrats med MiFID beroende på om kunderna vill köpa okomplicerade eller komplicerade instrument. Ska de handla med ett instrument, mer komplicerat än de handlat med innan, behöver kunderna svara på ett antal frågor för att få ett produktgruppscertifikat.

Fyra erfarenhetsfrågor måste besvaras av kunder för att skapa ett produktcertifikat vilket ger kunden rätt att handla med produkterna inom produktkategorin. Enligt SEB:s respondenter är det nytt från 1 november 2007 för SEB med kategorisering i komplicerade och okomplicerade instrument. SEB har tidigare endast kategoriserat produkter utifrån vilken risk de har. I och med de nya begreppen kategoriseras de även utifrån hur lätta eller svåra produkterna är att förstå. Det får betydelse för banken då kunder vänder sig till SEB för att få en order utförd som inte föranletts av

rådgivning från banken enligt Nyman.

Det finns övergångsregler som för SEB enligt Nyman har inneburit att då en SEB-kund tidigare har handlat med en produkt och svarat på frågor kring den behöver de inte bevisa sin förståelse för produkten igen. Abrahamsson och Wahlqvist menar att det egentligen inte finns några skillnader på den information som behöver inhämtas från nya respektive gamla kunder, men att informationsinhämtningen går snabbare från en gammal kund då det mer handlar om att stämma av den tidigare inhämtade informationen. Nyman menar att egentligen anpassas inte informationen som inhämtas efter en kunds kunskapsnivå, men att det nu ingår i intervjuunderlaget att fråga om en kunds utbildningsnivå. Det är dock enligt Nyman svårt att avgöra en kunds kunskapsnivå utifrån utbildning utan att det viktiga är att avgöra en kunds erfarenhet av värdepappershandel.

SEB har enligt Nyman löst klassificeringen genom att alla privatkunder räknas som icke-professionella, med det ökade skydd som det innebär. Detta oberoende om de uppfyller kraven för att klassas som professionella. Abrahamsson och Wahlqvist anser att MiFID är så färskt att de ännu inte märkt att indelningen i kundkategorier har inneburit några skillnader i kundskydd mot innan MiFID. Skillnaden är att indelningen gällande kundkategorier har konkretiserats.

Analys

Enligt MiFID ska en bank som erbjuder investeringsrådgivning införskaffa information från kunden. Både Länsförsäkringar och SEB uppfyller de krav som MiFID ställer då bankerna verkar vilja inhämta så mycket information om kunderna som möjligt.

Mängden information som institutet behöver inhämta för investeringsrådgivning kan variera beroende på kundens kunskapsnivå. På den punkten har rådgivarna gått steget längre än MiFID kräver och både SEB och Länsförsäkringar inhämtar samma

information från kunderna oberoende av deras kunskapsnivå. Däremot går processen snabbare med kunder som de redan har haft rådgivning med eftersom informationen då endast behöver uppdateras. Enligt Länsförsäkringar varierar

informations-inhämtandet i de fall där det är svårt att bedöma kundens kunskap. SEB nämner inget

om det vilket kan bero på att deras frågemall är mer standardiserad och att den eventuellt kan anses tillräcklig för att kunskapsnivån ska kunna bestämmas.

MiFID innebär att värdepappersinstituten ska göra en indelning av kunder i tre kategorier: icke-professionell kund, professionell kund och jämbördig motpart.

Bankerna har gjort indelningen att alla privatkunder är icke-professionella. Det skiljer sig från MiFID:s syfte på den punkten, men samtidigt är det den bästa möjliga

lösningen för kunderna. Även om en privatkund uppfyller kraven för att klassas som professionell får han eller hon nu samma större kundskydd som de kunder som klassas som icke-professionella.

5.1.3 PRÖVNING AV OM EN INVESTERINGSTJÄNST ELLER PRODUKT PASSAR EN KUND

Vid ett rådgivningsmöte menar Sesser att utifrån den information som inhämtats ska rådgivaren ha den utbildning och kompetens som krävs för att göra bedömningen om produkten passar kunden. Hon menar vidare att Länsförsäkringar inte har produkter med extremt hög risk och att det kan underlätta för rådgivarna. Om kunden handlar via Internet görs en passandeprövning genom att kunden svarar på tre frågor när han eller hon köper komplicerade produkter. Vidare menar Sesser att om kunderna har låg kunskap om produkten och rådgivaren bedömer att produkten inte passar kunden sker en avrådan, men kunden kan dock fortfarande handla på egen risk. Matchningen mellan kundens vilja och risken i produkten kan enligt Ahlin vara svår, då kunder ofta vill ha hög avkastning till låg risk. Kunderna delas inte in i några riskkategorier utan det är rådgivaren som bedömer hur risktagande kunden är och vilka produkter som passar. Om det sker att kunden inte vill eller kan ge den information som krävs informeras kunden om att rådgivaren inte kan ge fullständig rådgivning. Saknas det en större eller viktig del av informationen kan rådgivningen avbrytas helt. Om kunden vill köpa produkter på en högre risknivå än Ahlin anser lämplig avråder hon kunden från att köpa produkten.

Sesser och Ahlin menar att en passandebedömning inte behöver göras vid order-exekvering utan rådgivning och försäljning av icke-komplicerade produkter.

Länsförsäkringar informerar genom ett faktablad vad som är rådgivning respektive försäljning.

Nyman anser att om kunderna inte vill svara på frågor kan banken i sin tur inte ge personliga råd, då SEB:s rådgivare måste grunda sina råd på kundens faktiska situation. Om banken inte har tillräckligt underlag för att ge råd måste de informera kunden att de inte kan ge denne råd. Matchningen mellan kundens kunskap eller vilja och risken i produkten sker enligt Abrahamsson och Wahlqvist genom att kunden först svarar på frågor angående risknivå och svaren på de frågorna utmynnar i att datorn visar kundens specifika risknivå vilken åskådliggörs på en sjugradig risk-termometer. Denna risknivå matchas mot produkter eller en produktsammansättning som motsvarar risknivån. Även annan information som inhämtats ligger som bas vid diskussion kring lämpliga produkter. Abrahamsson och Wahlqvist uppfattar inte att det är något problem att få kunderna att dela med sig av den information som krävs

In document SEB och Länsförsäkringars tolkningar av skyddet för investerare i MiFID (Page 20-40)

4.5 M

5 L ÄNSFÖRSÄKRINGAR OCH SEB: S TOLKNINGAR AV

M I FID: S SKYDD FÖR INVESTERARE

5.1 S

-

M ^I FID: S SKYDD FÖR INVESTERARE