UPPSALA UNIVERSITET
FÖRETAGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN MAGISTERUPPSATS
HT 2007
SEB
OCHL
ÄNSFÖRSÄKRINGARSTOLKNINGAR AV SKYDDET FÖR INVESTERARE I
M
IFID
FÖRFATTARE: DAVID EKLUND & MARIA LINDAM
HANDLEDARE: ROBERT JOACHIMSSON
SAMMANFATTNING
MiFID (Markets in Financial Instrument Directive) är ett EU-direktiv som trädde i kraft den 1 november 2007, vilket har för avsikt att avreglera och harmonisera finans- marknaderna i Europa samt ge investerare ett ökat skydd. MiFID har inneburit förändringar för värdepappershanterande företag som exempelvis de svenska
bankerna som handlar med värdepapper och ger råd till kunder i samband med dessa affärer. Utredningens syfte är att undersöka hur Länsförsäkringar och SEB har tolkat MiFID med avseende på skyddet för privata investerare. För att uppfylla syftet har författarna gjort två intervjuer på respektive bank. Den teoretiska referensram som används är Regeringens proposition 2006/07:115 vilken ligger till grund för MiFID:s implementering i svensk lag. Slutsatser som författarna kommer fram till är att bankerna till stor del gjort tolkningar i enlighet med MiFID. Exempel på undantag är gällande tillhandahållandet av tjänster via ett annat företag där båda bankerna tar ett större ansvar i sin roll som förmedlare mot kunder än vad MiFID:s regler kräver.
Skillnader finns i bankernas tolkning vid informationsutgivningen där SEB utvecklat ett produktgruppscertifikat och produktgruppsblad samt har ett mer standardiserat system för prövningen om en produkt är lämplig för kunden än Länsförsäkringar har.
Bankerna avviker från MiFID:s syfte gällande kundklassificeringen där samtliga privata kunder klassas som icke-professionella. MiFID har inte tolkats av Länsför- säkringar eller SEB avseende undantag från prövning om en investeringstjänst passar en kund samt informationskrav då situationen inte ansågs aktuell i Sverige.
ORDLISTA
Derivat – gemensam benämning på värdepapper som exempelvis optioner där värdet
påverkas av det underliggande instrumentets utveckling (Nationalencyklopedin 2007).
Direktiv – anger mål som EU-länderna ska uppnå. Ett direktiv ställer upp vissa krav
som den nationella lagstiftningen ska följa, men det är upp till medlemsländerna att utforma reglerna i detalj. Sverige måste genomföra ett gällande direktiv i den svenska lagstiftningen. Gällande MiFID har det i vissa avseenden karaktär av minimiharmoni- sering, vilket innebär att det finns utrymme att på nationell nivå anta strängare
reglering. I andra avseenden liknar direktivet mer fullharmonisering, det vill säga utan sådana möjligheter (Prop. 2006/07:115, s 241).
Investeringsrådgivning – tillhandahållande av personliga rekommendationer till en
kund, på dennes begäran eller på värdepappersföretagets initiativ, i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument (Direktiv (2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument, s 10).
ISD – EU:s direktiv (93/22/EEG) från 1993 om investeringstjänster inom
värdepappersområdet.
MiFID – EU:s direktiv (2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument MiFID
(Markets in Financial Instruments Directive) ersatte ISD den 1 november 2007.
MiFID innehåller bland annat regler om hur värdepappersföretagen ska organisera samt bedriva sin verksamhet och den implementeras i svensk lag genom lag (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Portföljförvaltning – förvaltning av värdepapper på subjektiv grund enligt uppdrag
från enskilda kunder då dessa portföljer innehåller ett eller flera finansiella instrument (Direktiv (2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument, s 10).
Värdepappersinstitut – en juridisk person, exempelvis en bank, vars verksamhet
består i att utföra investeringar åt tredje part eller utföra investeringsaktiviteter på professionell basis (Direktiv (2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument, s 9)
Värdepappersföretag – se Värdepappersinstitut
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 DIREKTIVET OM MARKNADER FÖR FINANSIELLA INSTRUMENT ...1
1.1 BAKGRUND...1
1.2 SYFTE...3
2 TEORETISKT ANGREPPSSÄTT ...4
2.1 INSAMLING AV DATA TILL TEORETISKT RAMVERK...4
2.2 METODKRITIK SEKUNDÄRKÄLLOR...6
3 MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE...7
3.1 BAKGRUND TILL REGLERNA I MIFID OM SKYDD FÖR INVESTERARE...7
3.2 MODELL ÖVER MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE...7
3.3 SUNDHETS- OCH UPPFÖRANDEREGLER...8
3.3.1 Allmänna sundhetskrav och krav på information till kunder...8
3.3.2 Inhämtande av uppgifter vid investeringsrådgivning och portföljförvaltning ...8
3.3.3 Prövning av om en investeringstjänst eller produkt passar en kund ...9
3.3.4 Dokumentation och rapportering ...10
3.3.5 Undantag från prövning av om en investeringstjänst passar en kund och från informationskrav ...10
3.3.6 Intressekonflikter ...11
3.4 TILLHANDAHÅLLANDE AV TJÄNSTER VIA ETT ANNAT FÖRETAG...11
3.5 BÄSTA ORDERUTFÖRANDE OCH HANTERING AV KUNDERS ORDER...12
3.5.1 Bästa utförande av kundorder ...12
3.5.2 Hantering av kundorder i övrigt ...12
3.6 SAMMANFATTNING AV FÖRFATTARNAS FÖRVÄNTNINGAR...12
4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT...13
4.1 MOTIVERING TILL VAL AV KVALITATIV ANSATS...13
4.2 VAL AV UTREDNINGSOBJEKT...13
4.3 GENOMFÖRANDET AV INTERVJUER OCH OPERATIONALISERING...14
4.4 INTERVJURESPONDENTER, DATUM OCH PLATS FÖR INTERVJUER...14
4.5 METODKRITIK PRIMÄRKÄLLOR...15
5 LÄNSFÖRSÄKRINGAR OCH SEB:S TOLKNINGAR AV MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE ...17
5.1 SUNDHETS- OCH UPPFÖRANDEREGLER...17
5.1.1 Allmänna sundhetskrav och krav på information till kunder...17
5.1.2 Inhämtande av uppgifter vid investeringsrådgivning och portföljförvaltning ...21
5.1.3 Prövning av om en investeringstjänst eller produkt passar en kund ...24
5.1.4 Dokumentation och rapportering ...27
5.1.5 Undantag från prövning av om en investeringstjänst passar en kund och från
informationskrav ...28
5.1.6 Intressekonflikter ...29
5.2 TILLHANDAHÅLLANDE AV TJÄNSTER VIA ETT ANNAT FÖRETAG...30
5.3 BÄSTA ORDERUTFÖRANDE OCH HANTERING AV KUNDERS ORDER...31
5.3.1 Bästa utförande av kundorder ...31
5.3.2 Hantering av kundorder i övrigt ...32
6 SLUTSATSER ...34
6.1 FÖRFATTARNAS FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING...35
KÄLLFÖRTECKNING...36
BILAGA 1 INTERVJUGUIDE ...38
1
1 DIREKTIVET OM MARKNADER FÖR FINANSIELLA INSTRUMENT
I detta kapitel beskrivs ämnets bakgrund och den aktuella debatten. Kapitlet avslutas med utredningens syfte samt frågeställningar.
1.1 BAKGRUND
På den Nordiska Börsen gjordes under 2006 i genomsnitt 124 848 stycken avslut varje dag till ett värde av över 37 miljarder kronor per dag (OMX Årsredovisning 2006, s 28). Med tanke på den omsättningen är det lätt att förstå att konsekvenserna av ett nytt gemensamt regelverk för värdepappershandel i Sverige och övriga EU har kommen- terats flitigt i dags- och affärspress den senaste tiden.
”MiFID-reglerna skapar priskrig” skriver till exempel förre börschefen Carl-Johan Högbom i Dagens Industri den 1 november 2007 och han förutspår vidare i samma artikel att halverade priser på handel med värdepapper snart kan vara ett faktum.
Bakgrunden till diskussionen är att ett nytt EU-direktiv trädde i kraft den 1 november 2007, vilket har för avsikt att avreglera och harmonisera finansmarknaderna i Europa.
Namnet är “direktivet om marknader för finansiella instrument”, vilket förkortas till MiFID (Markets in Financial Instrument Directive). MiFID ska öppna för konkurrens och sätta press på aktörerna att utvecklas inom marknaderna för aktier, råvaror, derivat samt även i mindre utsträckning räntepapper. (Ljung 2006)
Tanken med MiFID är vidare bland annat att reglerna för värdepappershandeln ska se likadana ut i hela EU och att värdepappersföretag med tillstånd ska kunna bedriva handel på alla börser i EU vilket ska skapa ökad konkurrens. MiFID innehåller regleringar på viktiga områden för dem som handlar och ger rådgivning om värde- papper. Det ges i direktivet exempel på områden som ska ge ökat skydd och trans- parens för kunderna, exempel på detta är kundkategorisering, bästa utförande av
2
order, information, rapportering av transaktioner och klagomålshantering.
(Bankföreningen 2007)
Behovet av skyddssystem för konsumenter kan härledas från två huvudsakliga aspekter, dels att de finansiella tjänsterna har stor betydelse för hushållens ekonomi och dels genom förekomsten av olika informationsproblem samt intressekonflikter på marknaden. Produkterna kan även vara komplexa och svårförståeliga för konsu- menten och ett väl utvecklat skyddssystem är därför nödvändigt. (Prop. 2006/07:115, s 268)
Innan MiFID infördes har det funnits konsumentskydd genom bland annat Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter från 2003. Lagen innebar i korthet att konsumenterna ska informeras om de råd som ges till dem och att dessa ska dokumenteras. Försök till att höja skyddet för investerarna har även utförts av banker, genom exempelvis licenser som fondhandlarföreningen Swedsecs licensie- ringsprogram, för att säkerställa kompetensen hos dem som arbetar med finansiell rådgivning till kunder. Vid en undersökning av Dagens Industri visade det sig att i branschen som helhet hade endast 40 procent tagit licensen. (Svedbom & Svensson, 2006) Genom MiFID kommer konsumentskyddet stärkas och en mer omfattande lagstiftning inträder. En del äldre föreskrifter kommer att utgå och istället sammanfattas under MiFID. (Finansinspektionen 2007)
MiFID har inneburit förändringar för värdepappershanterande företag, exempelvis de svenska bankerna som handlar med värdepapper och ger råd till kunder i samband med dessa affärer. EU ställer genom direktivet krav på exempelvis hantering av rådgivning och information. Kommun och finansmarknadsministern Mats Odell uttalade sig enligt nedan i det pressmeddelande som regeringen gav i samband med överlämnandet av propositionen om MiFID till Riksdagen:
”Med förslaget rivs de sista hindren för en alleuropeisk konkurrens på värde- pappersmarknaden, vilket är positivt såväl för kunderna som för svenska finansiella företags möjligheter att växa utomlands. Den nya lagen innebär samtidigt ökad transparens och ett förbättrat konsumentskydd.” (Finansdepartementet 2007)
3
Viktiga delar i MiFID:s konsumentskydd är att de allmänna sundhetsreglerna som bankerna ska följa stärks, dessa innefattar bland annat att informationen till kunderna måste vara tydlig och lätt att förstå, regler för hur intressekonflikter ska hanteras samt att bankerna ska pröva om tjänsterna är lämpliga för kunden. Vidare har riktlinjer för bästa orderutförande upprättats och regler för hur tjänster som tillhandahålls av andra företag skapats. (Prop. 2006/07:115, s 434-451)
Banker som ger råd till investerare har en stor påverkan på privatpersoners ekonomi och framtid. Nya finansiella produkter och tjänster har tillkommit under senare år vilket kan göra det svårt för privatpersoner att förstå riskerna med dessa investeringar.
Mot bakgrund av ovanstående anser författarna att det är intressant att se hur banker i Sverige tolkat de nya reglerna i MiFID gällande det ökade skyddet för investerare.
Vad författarna kunnat finna har inga tidigare uppsatser eller akademiska skrifter skrivits kring hur banker i Sverige kommer att förändra sin verksamhet för att möta MiFID. Med anledning av det kommer författarna att studera hur två aktörer på den svenska bankmarknaden har valt att hantera MiFID:s krav på ökat kundskydd. De aktörer som valts är SEB, en stor centraliserad aktör, samt Länsförsäkringar, en mindre och decentraliserad bankaktör. Författarna anser med bakgrund av
ovanstående att det är intressant att göra en undersökning som jämför lagstiftarnas tanke med MiFID och bankernas tolkning. Det kommer att göras genom att propositionen till MiFID jämförs med intervjuer med ansvariga för MiFID på respektive bank samt privatrådgivare på Länsförsäkringar och SEB.
1.2 SYFTE
Utredningens syfte är att undersöka hur Länsförsäkringar och SEB har tolkat MiFID med avseende på skyddet för privata investerare.
För att uppfylla syftet preciseras det i nedanstående tre frågeställningar:
• Hur tolkar bankerna MiFID:s nya sundhets och uppföranderegler?
• Hur tolkar bankerna MiFID:s bästa orderutförande och hantering av kunders order?
• Hur tolkar bankerna MiFID gällande de nya reglerna för tillhandahållandet av tjänster via ett annat företag?
4
2 TEORETISKT ANGREPPSSÄTT
I detta kapitel beskrivs hur data har samlats in till den teoretiska referensramen vilket följs av metodkritik av sekundärkällor.
2.1 INSAMLING AV DATA TILL TEORETISKT RAMVERK
Denna utredning började med att författarna läste in sig på området genom att ta del av den nya lagen om värdepappersmarknaden (MiFID), proposition 2006/07:115, värdepappersmarknadsutredningen i form av statens offentliga utredningar (SOU 2006:50), förordningarna som finansinspektionen har givit ut samt direktivet
(2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument från EU. Vidare lästes artiklar inom området i affärs- och fackpress, som Affärsvärlden och Dagens Industri.
Databaser som Affärspress, Artikelsök, Rättsbanken, Karnov, DISA, Business Source Premier har använts. Sökningar har även gjorts på regeringens hemsida för lagtexter och propositioner, Uppsatser.se och Libris för böcker samt uppsatser inom området.
Efter två dagar av informationssökande på egen hand bokades en tid med Maria Berg Andersson, bibliotekarie på Ekonomikums bibliotek. Under en timmes samtal med Berg Andersson gav hon tips och råd kring sökteknik, exempelvis för sökning i Rättsbanken och Business Source Premier. Sökord som används under informations- inhämtningen är bland annat ”MiFID”, ”MiFID*”, ”Lag om värdepappers-
marknaden”, ”värdepapper*” och ”värdepappershandel”.
För att få förklaring kring vilken information som borde inhämtas för att få kunskap om syftet med en ny lag vände författarna sig till Helena Rönnberg, studierektor på Handelsrättliga institutionen vid Uppsala universitet. Rönnberg visade lagstiftnings- kedjan, vilken finns beskriven i figur 1 (s 5), och förklarade vidare att propositionen är det dokument i lagstiftningskedjan vilket ger trovärdigast information kring syftet med lagen och diskussioner kring den. För att få ytterligare information går det att söka i utredningar samt remisser, men det är på basis av propositionen som lagen antas av Riksdagen. Med anledning av detta grundas det teoretiska ramverket till största del på Regeringens proposition 2006/07:115, vilken ligger till grund för nya
5
lagen om värdepappersmarknaden (MiFID). Detta då regeringen överlämnade sin proposition, Ny lag (2007:528) om värdepappersmarknaden, till riksdagen den 27 april 2007. Riksdagen sade ”ja” till Regeringens proposition den 14 juni 2007. Även boken ”A practitioner’s guide to MiFID” användes och gav exempel vilket gör texten mer lättförståelig. Värdepappersmarknadsutredningen ligger till grund för
propositionen och är skriven av sakkunniga från flera områden, bland annat Finans- inspektionen, Aktiespararnas Riksorganisation, Sveriges riksbank, Carnegie
Investmentbank och Stockholmsbörsen. Värdepappersmarknadsutredningen lämnade sitt huvudbetänkande i april 2006 och den 14 juli 2006 överlämnade utredarna sin slutredovisning.
Lagstiftningskedjan
Kommittédirektiv Kommittédirektiv
Lagrådsremiss Lagrådsremiss
Statens Offentliga Utredningar (SOU:s) Statens Offentliga Utredningar (SOU:s)
Proposition Proposition
Riksdagens utskottsbetänkanden Riksdagens utskottsbetänkanden
Riksdagsbeslut Riksdagsbeslut
LagLag Figur 1. Lagstiftningskedjan. (Regeringen 2007)
6
2.2 METODKRITIK SEKUNDÄRKÄLLOR
Under undersökningen har ett antal databaser använts och de har sina begränsningar.
Gällande dags- och affärspress användes Artikelsök och Affärspress för att ge en bild av den svenska diskussionen och de svenska debattörerna och journalisternas syn på frågan. Informationen som tagits del av från dessa artiklar är inte teoretiskt grundad eller granskad som en publicerad akademisk artikel. Det är troligt att journalisterna har presenterat de fakta som stöder hans eller hennes argumentation i frågan.
Författarna kan ha påverkats av det i uppfattningen av den bakomliggande diskussionen och även kring respondenters åsikter avseende MiFID.
Mycket av teorin har inhämtats från regeringens hemsida, där det går att finna bland annat propositioner, remisser och lagtexter. Frågor har då ställts kring regeringens avsikt med denna lag genom att jämföra lag (2007:528) om värdepappersmarknaden och proposition 2006/07:115 med EU-direktivet (2004/39/EG) om marknader för finansiella instrument. Nyss nämnda proposition tar upp EU:s direktiv i samtliga avsnitt och regeringen diskuterar hur de behandlar direktivet vilket gör att EU:s samt regeringens tankar kunnat följas.
Utgångspunkten för att förstå syftet med MiFID i denna uppsats är proposition 2006/07:115, vilket görs med bakgrund av diskussionen i avsnitt 2.1 Insamling till teoretiskt ramverk. En annan tänkbar möjlighet hade varit att läsa förarbetena till EU:s direktiv. Uppsatsens syfte är dock hur två banker med svensk bas har tolkat MiFID och författarna anser att den information som propositionen tillhandahåller är den mest lämpade eftersom den anger hur direktivet ska genomföras i svensk lag.
7
3 MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE
I detta kapitel presenteras den teori som ligger till grund för intervjufrågor och modell över skyddet för investerare i MiFID.
3.1 BAKGRUND TILL REGLERNA I MIFID OM SKYDD FÖR INVESTERARE
EU-kommissionen kom i sitt arbete kring ny reglering för handel med värdepapper fram till att skyddet i ISD för investerarna inte var tillräckligt. Brister som EU- kommissionen uppfattade var bland annat att ISD-reglerna ansågs allt för generella.
Med det nya mer specifika och utökade skyddet som återfinns i MiFID, som nedan presenteras i figur 2, ansåg kommissionen att de därigenom skapat ett ökat skydd för investerare. (Prop. 2006/07:115, s 432)
3.2 MODELL ÖVER MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE
MI F I D :S S K Y D D F Ö R I N V E S T E R A R E MI F I D :S S K Y D D F Ö R I N V E S T E R A R E
S UND H E T S - O C H UPPF Ö R A ND E R E G L E R
(3.3)
Allmänna sundhetskrav och krav på information till kunder (3.3.1)
Inhämtande av uppgifter vid investeringsrådgivning och portföljförvaltning (3.3.2)
Prövning av om en
investeringstjänst eller produkt passar en kund (3.3.3)
Dokumentation och rapportering (3.3.4)
Undantag från prövning av om en investeringstjänst passar en kund och från informationskrav (3.3.5) Intressekonflikter (3.3.6)
S UND H E T S - O C H UPPF Ö R A ND E R E G L E R
(3.3)
Allmänna sundhetskrav och krav på information till kunder (3.3.1)
Inhämtande av uppgifter vid investeringsrådgivning och portföljförvaltning (3.3.2)
Prövning av om en
investeringstjänst eller produkt passar en kund (3.3.3)
Dokumentation och rapportering (3.3.4)
Undantag från prövning av om en investeringstjänst passar en kund och från informationskrav (3.3.5) Intressekonflikter (3.3.6)
T I L L H A ND A H Å L L A ND E A V T J Ä NS T E R V I A E T T
A NNA T F Ö R E T A G (3.4)
T I L L H A ND A H Å L L A ND E A V T J Ä NS T E R V I A E T T
A NNA T F Ö R E T A G (3.4)
B Ä S T A O R D E R UT F Ö R A ND E O C H H A NT E R I NG A V K UNDE R S O R D E R (3.5)
Bästa utförande av kundorder (3.5.1)
Hantering av kundorder i övrigt (3.5.2)
B Ä S T A O R D E R UT F Ö R A ND E O C H H A NT E R I NG A V K UNDE R S O R D E R (3.5)
Bästa utförande av kundorder (3.5.1)
Hantering av kundorder i övrigt (3.5.2)
Figur 2. Författarnas modell efter tolkning av Prop. 2006/07:115 kap 13 Skydd för investerare.
8
3.3 SUNDHETS- OCH UPPFÖRANDEREGLER
3.3.1 ALLMÄNNA SUNDHETSKRAV OCH KRAV PÅ INFORMATION TILL KUNDER
Värdepappersinstitutet ska agera på ett sätt som underbygger trovärdigheten för värdepappersmarknaden. Kundens intressen ska tillgodoses vid utbjudande av ett värdepappersinstituts tjänster. Institutet ska handla professionellt och se till kundens bästa och den information som lämnas till kunderna ska vara korrekt samt gå att förstå på ett sätt som inte är vilseledande. Om material utges i marknadsföringssyfte ska det vara lätt att urskilja det som marknadsföringsmaterial. Marknadsföringsmaterial är information som inte är konkret fakta utan kan ses som marknadsföring för
exempelvis institutets fonder. (Prop. 2006/07:115, s 434-436)
Kunden ska ges skäliga möjligheter att förstå vilka risker som finns med de
instrument som handeln omfattar. Informationen varierar beroende på vilken produkt kunden köper1. Det ska även framgå klart vilka priser och avgifter som utgår. (Prop.
2006/07:115, s 434-436)
3.3.2 INHÄMTANDE AV UPPGIFTER VID INVESTERINGSRÅDGIVNING OCH PORTFÖLJFÖRVALTNING
Innan ett värdepappersinstitut säljer tjänster inom investeringsrådgivning och portföljförvaltning ska det införskaffa information från kunden. Informationen som krävs gäller kundens kunskaper om och erfarenheter av just den produkten, kundens ekonomiska situation samt mål med investeringen. Informationen ska vara underlag för att värdepappersinstitutet ska kunna göra en bedömning av om tjänsterna är lämpliga för kunden. (Prop. 2006/07:115, s 437)
Beroende på vilken kunskapsnivå kunden besitter kan mängden information som institutet behöver inhämta för investeringsrådgivning variera. Till exempel krävs det mer information av en oerfaren kund som köper stora poster i avancerade finansiella
1 Vid handel med aktier ska informationen till exempel innefatta att kunden kan förlora hela sitt satsade kapital och produktens volatilitet ska beskrivas (Price 2007, s 240)
9
instrument2 än det gör om en erfaren kund köper en liten post i ett okomplicerat finansiellt instrument3. (Prop. 2006/07:115, s 438)
MiFID innebär att värdepappersinstituten ska göra en indelning av kunder i tre kategorier: icke-professionell kund, professionell kund och jämbördig motpart.
Privatpersoner hamnar som regel4 i kategorin icke-professionell kund, vilket innebär mer långtgående skyddsregler. (Prop. 2006/07:115, s 290-294)
3.3.3 PRÖVNING AV OM EN INVESTERINGSTJÄNST ELLER PRODUKT PASSAR EN KUND
Även för andra tjänster som tillhör investeringstjänster ska kunderna lämna uppgifter.
Om institutet anser att tjänsten inte är lämplig för kunden ska denne informeras om det. Kunder som inte vill ge ut information ska varnas att institutet inte kan göra en bedömning av om tjänsterna är passande. Har institutet tidigare utfört tjänster åt kunden och dokumenterat dennes kunskap behöver inte ny information hämtas om samma tjänst ska utföras igen. (Prop. 2006/07:115, s 441-443)
Uppgifter behöver inte inhämtas från kunden om tjänsten avser okomplicerade finansiella instrument som uppkommit på kundens initiativ5 och värdepappers-
2 Exempelvis derivat (Prop. 2006/07:115, s 443) .
3 Till exempel köp av aktier på reglerade marknader, obligationer och fondandelar. (Prop. 2006/07:115, s 441)
4 För att ett värdepappersinstitut skall betrakta en privatkund som professionell ska denna uppfylla två av följande kriterier
• kunden har på den aktuella marknaden genomfört minst tio transaktioner av betydande storlek i genomsnitt per kvartal det senaste året
• värdet av kundens portfölj överstiger 500 000 euro, och
• kunden arbetar, eller har arbetat minst ett år, inom finanssektorn med en befattning som kräver kunskap om de aktuella transaktionerna (Prop. 2006/07:115 s 294)
5 En tjänst har tillhandahållits på en kunds initiativ om inte kunden begär den som ett svar på ett personligt meddelande från företaget eller på företagets vägnar riktat just till den och innehåller en inbjudan eller är avsett att påverka kunden avseende ett specifikt instrument eller en specifik transaktion” (värdepappersmarknadsutredningen SOU 2006:50 s 367)
10
företaget informerat att de inte kommer att göra någon bedömning om tjänsten är lämplig för kunden eller inte. (Prop. 2006/07:115, s 441-443)
3.3.4 DOKUMENTATION OCH RAPPORTERING
En dokumentation av parters rättigheter, skyldigheter och villkor ska ske när överens- kommelser mellan värdepappersinstitut och kund äger rum6. Även alla tjänster och transaktioner som till exempel försäljning av fondandelar ska dokumenteras. Den typen av dokumentationen ska sparas i minst fem år. (Prop. 2006/07:115, s 444-445)
När värdepappersinstitut utfört tjänster åt en kund ska en rapportering ske som innehåller vilken tjänst som utförts och kostnaden för tjänsten. Rapportering ska ske snarast efter att tjänsten är utförd och ske på ett varaktigt medium7. (Prop.
2006/07:115, s 444-445)
3.3.5 UNDANTAG FRÅN PRÖVNING AV OM EN INVESTERINGSTJÄNST PASSAR EN KUND OCH FRÅN INFORMATIONSKRAV
Undantag från prövning om investeringstjänsten passar kunden och om informations- krav finns då tjänsten är en del av en större produkt8. Regeln bör dock inte tillämpas om investeringstjänsten är den huvudsakliga produkten utan den bör ingå som en ofrånkomlig del i produkten för att undantag ska gälla. För att detta ska gälla ska det dessutom finnas andra EG-rättsregler som reglerar den större produkten. (Prop.
2006/07:115, s 446-447)
6 Transaktioner och tjänster som sker via Internet och telefon omfattas även av detta vilket innebär att rådgivning över telefon och per e-post ska dokumenteras och sparas. (Prince 2007, s 138)
7 ”Varje medel som gör det möjligt för en kund att bevara information, som riktas till denne
personligen, på ett sätt som gör informationen tillgänglig i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen.” (FFFS 2007:16, s 3)
8 Exempelvis en obligation som utfärdas för att en belåning av en fastighet ska vara möjlig vilket förekommer i Danmark. (Prop. 2006/07:115, s 447)
11 3.3.6 INTRESSEKONFLIKTER
Inom ett värdepappersinstitut kan en mängd olika intressekonflikter förekomma9. Värdepappersinstitut har genom MiFID en skyldighet att vidta åtgärder för att urskilja de intressekonflikter som kan uppkomma och förhindra att de missgynnar kunderna.
Institutet ska bedöma om det finns risk att intressekonflikter uppkommer inom institutet mellan ledningen, anställda, ombud och andra personer som har en koppling mellan institutet och dess kontroll och om dessa konflikter kan påverka kunderna negativt. (Prop. 2006/07:115, s 447)
Institutens organisation ska vara strukturerad på ett sätt som minimerar intresse- konflikter. Om institutet inte lyckas kontrollera konflikterna på en godtagbar nivå ska de informera kunderna om att intressekonflikter föreligger och vilken sort de är av och vad den bakomliggande orsaken är innan uppdrag godtas åt kunderna. (Prop.
2006/07:115, s 447)
3.4 TILLHANDAHÅLLANDE AV TJÄNSTER VIA ETT ANNAT FÖRETAG Förmedling av investeringstjänster kan ske mellan olika värdepappersinstitut inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Kunderna kan beställa tjänsten från ett värdepappersinstitut som i sin tur förmedlar tjänsten vidare. Det institut som förmedlar beställningen från kunden bär ansvaret att undersöka om informationen är regelrätt och komplett och att den överförs korrekt till det institut som ska utföra tjänsten. Det utförande värdepappersinstitutet som mottar informationen i andra hand får lita på att den är korrekt och behöver inte kontrollera det med kunden. Det
utförande institutet ansvarar för att tjänsten blir korrekt genomförd i enlighet med reglerna i lagen om värdepappersmarknaden. (Prop. 2006/07:115, s 450)
9 De kan bland annat uppkomma genom att instituten handlar åt sina kunder men även åt sig själva samtidigt. De anställda kan även ha ett personligt intresse som kan leda till att vinster görs på kundens bekostnad och att kundens intressen inte sätts i första hand. Vidare kan intressekonflikterna förekomma mellan olika kunder och institutet vilket kan leda till att en kund missgynnas. (FFFS 2007:16, s 21)
12
3.5 BÄSTA ORDERUTFÖRANDE OCH HANTERING AV KUNDERS ORDER
3.5.1 BÄSTA UTFÖRANDE AV KUNDORDER
För att värdepappersinstituten ska utföra en kundorder på bästa möjliga sätt ska hänsyn tas till flera faktorer. Dessa är: pris, kostnad, skyndsamhet, sannolikhet för utförande och avveckling, storlek, art och andra faktorer som kan anses viktiga för kunden. För att institutet ska lyckas att uppfylla dessa krav ska det införa system med riktliner över hur de anställda ska agera och hur order ska hanteras. Systemen ska kontrolleras regelbundet och finns brister ska de avhjälpas. På kundens begäran ska institutet kunna uppvisa att order utförs i enighet med riktlinjerna. (Prop.
2006/07:115, s 451- 453)
Om en kund uttryckt en specifik order är det institutets plikt att följa den, dock endast om den inte ligger i strid med andra lagar och regler. (Prop. 2006/07:115, s 452)
3.5.2 HANTERING AV KUNDORDER I ÖVRIGT
Vid utförandet av kundorder ska värdepappersinstitutet handla rättvist och effektivt.
Order av liknande slag ska utföras i den ordning som de inkommit, om inte särskilda skäl finns för annan ordning. Detta är för att en kund inte ska särbehandlas i negativ mening gentemot andra kunder. Kunden får heller inte missgynnas i förhållande till företaget10. (Prop. 2006/07:115, s 456-457)
3.6 SAMMANFATTNING AV FÖRFATTARNAS FÖRVÄNTNINGAR Ett område som författarna tror innebär en stor förändring för bankerna är informationen som ska ges till kunderna. Där måste bankerna nu säkerställa att kunden har tillräcklig information om produkten och dess risk samt att kunden förstår detta. Gällande dokumentering tror författarna att bankerna kommer att behöva dokumentera mer, till exempel måste de kunna visa att en order utförts på bästa sätt för kunden. Med MiFID ska även kunderna klassificeras i tre kategorier.
10 Om en kund till exempel lagt en köporder får inte företaget gå in före och köpa upp den ordern till sin egen organisation. (Prop. 2006/07:115, s 457)
13
4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
I detta kapitel beskrivs författarnas insamlande av primärdata. Efter det följer en kort presentation av respondenterna samt metodkritik av primärkällor.
4.1 MOTIVERING TILL VAL AV KVALITATIV ANSATS
För att undersöka hur Länsförsäkringar och SEB har tolkat MiFID vad gäller skyddet för privata investerare anser författarna att det bäst görs med en kvalitativ ansats.
Anledningar till det är för att svar sökts på frågor av öppen karaktär och svaren blir utförligare samt ger en djupare inblick i tolkningen än exempelvis en kvantitativ enkätundersökning. Med hjälp av halvstrukturerade intervjuer gavs möjlighet att ställa följdfrågor, stämma av att utredningsobjekten uppfattade frågorna på liknande sätt och samtidigt hade utredningsobjekten chans till att få förklaringar på frågor.
4.2 VAL AV UTREDNINGSOBJEKT
Författarna finner det intressant att se hur två tillhandahållare av investeringstjänster med olika historia och uppbyggnad har valt att tolka MiFID gällande skyddet för privata investerare. Populationen ur vilken utredningsobjekt söktes på var den svenska bankmarknaden där det idag finns fyra storbanker och ett antal mindre aktörer. Vid val av utredningsobjekt för denna uppsats ansåg författarna det intressant att finna två aktörer med olika historia, storlek och uppbyggnad för att få bredare svar. Med bakgrund av det valdes SEB av storbankerna av den anledningen att det är Sveriges största bank vad gäller tillhandahållande av investeringstjänster (Fond och Bank Online 2007), att de har en centraliserad struktur och har funnits på den svenska bankmarknaden sedan 1856. Vid val av någon av de mindre aktörerna på marknaden valdes Länsförsäkringar med anledning av att de har en relativt nystartad bank-
verksamhet med kontorsrörelse grundad 1996 och besitter en decentraliserad struktur i motsats till SEB. Ytterligare fördelar vid val av dessa utredningsobjekt är att
författarna har feriearbetat vid Länsförsäkringar respektive SEB. Det har underlättat vid kontakt med rätt personer att genomföra intervjuer med.
14
Anledningar till att intervjuer genomförts med ansvariga för MiFID respektive privatrådgivare är för att försöka skapa en bild av ansvariga för MiFID:s uppfattning samt hur den tanken har implementerats och uppfattas av privatrådgivarna. Genom upplägget ämnar författarna få svar på hur experterna inom MiFID på respektive bank, det vill säga de som är ansvariga för information och implementering av de nya reglerna, uppfattar syftet med MiFID. Privatrådgivarnas uppfattning om MiFID är av intresse då det är den tolkningen som bankernas kunder möter när de besöker ett bankkontor för att utföra investeringstjänster.
4.3 GENOMFÖRANDET AV INTERVJUER OCH OPERATIONALISERING Frågorna i intervjuguiden är utformade efter det teoretiska ramverket som
konkretiserats genom modellen av MiFID:s skydd för investerare vilken återfinns på sidan sju. Intervjuguiden återfinns i bilaga 1 och frågorna är uppdelade efter samma underrubriker som modellen samt bygger på innehållet i avsnitt 3 för att få en övergång mellan teori till empiri. Upplägget med rubriker i intervjuguiden gav intervjupersonerna en god förståelse för vilket område författarna önskade få svar inom. Intervjuguiden samt utredningens syfte e-postades till respondenterna tre dagar innan intervjuerna ägde rum. Intervjuerna tog drygt en timme per respondent att genomföra.
4.4 INTERVJURESPONDENTER, DATUM OCH PLATS FÖR INTERVJUER Helene Sesser, värdepapperschef, Länsförsäkringar
Intervjun med Helene Sesser ägde rum på Länsförsäkringars kontor på Tegeluddsvägen i Stockholm den 28 november 2007. Sesser har arbetat som värdepapperschef i snart fyra år och ansvarar för MiFID inom bankverksamheten.
Lovisa Ahlin, bankrådgivare, Länsförsäkringar Uppsala
Lovisa Ahlin intervjuades i Länsförsäkringar Uppsalas butik på Dragarbrunnsgatan den 29 november 2007. Ahlin har arbetat inom bank i 17 år och idag arbetar hon som bankrådgivare. Hennes arbetsområden som bankrådgivare är bland annat lån,
placeringar och vardagsekonomi.
15
Per Nyman, ansvarig för information och utbildning om MiFID, SEB
Intervjun med Per Nyman skedde på SEB:s kontor vid Sergels torg i Stockholm den 28 november 2007. Nyman har under ett års tid arbetat med MiFID-projektet inom SEB i vilket han är ansvarig för utbildning och information.
Helena Abrahamsson & Mats Wahlqvist, privatrådgivare, SEB
Intervjun med Helena Abrahamsson och Mats Wahlqvist ägde rum på SEB:s kontor på Hantverkargatan i Stockholm den 28 november 2007. Abrahamsson har arbetat som privatrådgivare i åtta år. Wahlqvist har arbetat länge inom olika banker, på SEB har Wahlqvist nu arbetat som privatrådgivare i fyra år. I deras arbetsuppgifter ingår att ge investeringsrådgivning.
4.5 METODKRITIK PRIMÄRKÄLLOR
Innan intervjuerna e-postades intervjuguiden och uppsatsens upplägg samt syfte. Det för att respondenterna skulle ges en chans att avgöra i fall de ville ställa upp eller inte och även få möjlighet att förbereda sig. Förfarandet att e-posta information samt intervjuguide i förväg gav respondenterna möjligheten att svara enligt företagets policy och inte alltid vad de själva anser. Vidare kan det ha gett oss mer samstämmiga svar inom bankerna. Efter att rådata från intervjuerna renskrivits e-postades det till respondenterna som gavs möjlighet att godkänna materialet, korrigera eventuella missuppfattningar samt lägga till eller ta bort material. Materialet som Ahlin skickade tillbaka skulle även godkännas av hennes chef. Denna hantering kan ha lett till att svaren är korrekta ur företagets mening och att Ahlin eventuellt inte utryckte sig helt fritt under intervjun. Det är dock något som författarna har accepterat då
respondenterna måste få möjlighet att ge sitt godkännande till materialet som kan publiceras i uppsatsen. Författarna anser det vara värt att ta risken med mer
samstämmiga samt godkända svar med anledning av att tillåtelse då gavs att använda respondenterna och företagens namn.
Gällande den eventuella påverkan för uppsatsens analys samt slutsatser som
författarnas bakgrunder genom feriearbete och extraarbete på de bägge bankerna kan
16
ha haft finns det både negativa samt positiva effekter. De negativa är att författarna kan anses partiska och känna lojalitet för företagen. De positiva effekterna kan vara att genom att författarna har en inblick i hur arbetet sker på de bägge bankerna kan detta ge ärligare svar från respondenterna genom att författarna har tillgång till interna nätverk och kan dubbelkolla mycket av informationen. Författarna överlåter det till Er som läsare att avgöra denna eventuella påverkan.
17
5 LÄNSFÖRSÄKRINGAR OCH SEB:S TOLKNINGAR AV
MIFID:S SKYDD FÖR INVESTERARE
I kapitlet beskrivs respondenternas svar på de frågor som utformats efter modellen (figur 2 s 7) som presenterades under avsnitt 3. Under varje rubrik presenteras först empirin vilken följs av författarnas analys.
5.1 SUNDHETS- OCH UPPFÖRANDEREGLER
5.1.1 ALLMÄNNA SUNDHETSKRAV OCH KRAV PÅ INFORMATION TILL KUNDER
Länsförsäkringar ger enligt Sesser och Ahlin information både skriftligt och muntligt.
Det kan vara i form av förköpsinformation, marknadsföringsmaterial, produktblad, broschyrer, villkor, prospekt, depåvillkor samt genom rådgivning. Länsförsäkringar erbjuder rådgivning för fonder och aktieindexobligationer. Informationen om fonderna samt risker, priser och avgifter utges i faktablad och för aktieindex- obligationerna i form av prospekt. Ahlin informerar kunden innan mötet vad rådgivning innebär genom en broschyr om rådgivning och kundens skydd.
Sesser anser att tydligheten är bra gällande pris och avgifter, hon menar att det är en konkurrenssak att vara tydlig med detta. Ahlin menar att tydligheten är bra gällande pris och avgifter om kunden läser igenom det material som finns, men att det kan vara svårt att jämföra olika produkter eftersom aktieindexobligationerna till exempel inte har någon förvaltningsavgift som fonderna har. ”Det är lite som att jämföra äpplen och päron.”
Sesser informerar att Länsförsäkringar använder sig av branschorganisationen
Fondhandlarförening rekommendationer gällande risker. Informationen finns upplagd på webben där kunderna kan läsa om riskerna, vidare finns den även upplagd på det interna nätverket som stöd för rådgivarna. Gällande fonderna ges information om risk enligt Ahlin i ett faktablad där risken är graderad på en skala från ett till fem. För
18
aktieindexobligationerna framgår riskerna i prospektet samt att rådgivaren muntligen förklarar dessa. Ahlin menar att det kan vara svårt och subjektivt som rådgivare att bedöma om en kund förstår, men att hon ställer checkfrågor till kunden under samtalet. Frågorna är delvis standardiserade efter ett rådgivningsprogram, men det är rådgivaren som gör bedömningen. Ahlin tar även hänsyn till om kunden har tidigare erfarenhet av produkten.
Sesser anser att Länsförsäkringar är tydliga med vad som är marknadsföring och vad som är fakta, till exempel i prospekten. Hon menar vidare att marknadsförings- materialet till stor del består av fakta. Ahlin menar att allt material är faktabaserat eftersom det beskriver instrumentet, men att fördelarna lyfts fram i marknadsförings- materialet. Utskick i marknadsföringssyfte är väldigt generella och det tror Ahlin att kunderna förstår.
SEB erbjuder enligt Nyman sina kunder flera tusen olika värdepappersprodukter och för att underlätta förståelsen för dessa har SEB delat in sina finansiella instrument i fem produktkategorier med lika många produktgruppscertifikat. Till produkt- grupperna finns produktgruppsblad med information om produktgruppens risk och hur produkterna i gruppen fungerar. Enligt Abrahamsson och Wahlqvist ges
information om fonder och aktieindexobligationer i form av faktablad och prospekt. I faktabladet och prospektet återfinns information om investeringens uppbyggnad, placeringshorisont, risknivå, priser och avgifter. Vid köp av aktier finns ingen liknande standardiserad information om exempelvis Ericssonaktiens förvaltning och risk, men här informeras om courtage och risker i produktgruppsblad. Abrahamsson och Wahlqvist anser att det finns tydlighet gällande pris och avgifter för olika
investeringar men att prisinformationen kan upplevas lite luddig av kunder ibland, då de inte alltid läser allt material.
Nyman beskriver att SEB med hjälp av produktgrupper, produktcertifikat och passandefrågor försöker få kunderna att förstå riskerna med en investering. Produkt- gruppscertifikatet är SEB:s sätt att dokumentera att kunden fått information och bekräftat risken. Två direkta frågor om risken ställs för certifikatet, den ena om kunden har förstått risken, den andra om kunden förstått storleken på risken, det vill
19
säga hur mycket en kund i normalfallet kan förlora sett över en treårsperiod.
Riskfrågorna som Abrahamsson och Wahlqvist ställer i en rådgivningssituation finns i en standardiserad mall i datorn, vilken skapar en risknivå för kunden som visas på en sjugradig risktermometer. Med hjälp av frågor om risknivå, risktermometern och konkretiseringar försöker Wahlqvist och Abrahamsson få kunderna att förstå risken med en investering.
Vid utgivande av marknadsföring har SEB enligt Nyman en checklista innan utskick sker till kund för kontroll att uppgifterna är trovärdiga, riktiga och att inte negativa uppgifter utelämnas. Det finns regler för vad som banken kan skriva i sitt marknads- föringsmaterial och det är enligt Nyman ingen skillnad i informationen med avseende på fakta och marknadsföring i materialet. Generellt menar Wahlqvist och
Abrahamsson att det enkelt går att urskilja material som utges i marknadsföringssyfte och det som kan anses som fakta. Själva grundfrågan vad som är marknadsföring och vad som är fakta uppfattar de som luddig. ”Vi ser en skillnad i att kunder upplever information mer som fakta då de får den vid ett rådgivningsmöte till skillnad mot att information ses mer som reklam om den blir hemsänd till brevlådan.”
Analys
Enligt MiFID ska den information som lämnas till kunderna vara korrekt och gå att förstå på ett sätt som inte är vilseledande. Kunden ska enligt MiFID ges möjligheter att förstå vilka risker som finns med de instrument som handeln omfattar. Den information som lämnas till kunderna i samband med fondköp och aktieindex-
obligationer verkar genom faktablad och prospekt ligga i linje med korrekthetskraven i MiFID. I produktblad och prospekt framgår även priser och avgifter, vilka enligt MiFID ska framgå klart och tydligt. Dock verkar inte kunderna alltid ta del av all information som finns angiven i faktablad och prospekt, vilket kan göra att kunderna inte alltid förstår priser och avgifter om de inte själva söker svar på den
informationen. Bankerna verkar uppfylla syftet vad gäller att redovisa priser och avgifter, men det är upp till kunderna att ta till sig informationen. En intressant synpunkt som rådgivarna på de bägge bankerna ger är att det kan upplevas som svårt för kunderna att jämföra priser och avgifter mellan produkter. Jämförelsekrav återfinns inte i MiFID, dock kan författarna anse att god jämförelse kan tolkas in i
20
formuleringen att priser och avgifter klart ska framgå. I denna författarnas utökade tolkning anses bankerna inte ha uppfyllt kravet om klarhet kring pris och avgifter som ställs i MiFID.
MiFID:s krav på att kunderna ska ges skälig möjlighet att förstå risken med en investering är det upp till rådgivarna att avgöra inom Länsförsäkringar, där Ahlin menar att det kan vara svårt och subjektivt att som rådgivare bedöma om en kund förstår. Ahlin ställer checkfrågor till kunden under samtalet vilka delvis är standardiserade, men att det är upp till rådgivaren att göra bedömningen kring kundens risknivå och ge den informationen om risk till kunden. På SEB verkar det även här vara upp till rådgivarna, men att de har ett mer standardiserad frågeformulär med exemplifierade riskfrågor vilket ska åskådliggöra risken för kunden på en sjugradig risktermometer. Författarna antog vid första anblicken att SEB tagit informationskravet ett steg längre än MiFID kräver då banken från den första november delar in sina produkter i fem produktgruppskategorier med återföljande certifikat. Anledningen behöver dock inte vara för att banken tar informationskravet ett steg längre utan att det något som SEB måste göra för att ligga i linje med MiFID med anledning av sitt stora utbud. Samtidigt anser författarna det vara ett effektivt sätt som SEB har hanterat informationskravet och kundförståelsen på genom att paketera ihop flera tusen produkter med olika risk till endast fem produktgrupper.
Om material utges i marknadsföringssyfte ska det enligt MiFID vara lätt att urskilja det som marknadsföringsmaterial. Respondenterna delar meningen att marknads- föringsmaterialet till stor det består av fakta. Rådgivarna på de bägge bankerna anser att då utskick sker till kunderna upplevs den som mer generell och mer som
marknadsföringsmaterial än då informationen ges till investerarna på ett bankkontor.
Detta till trots att det ofta är samma material som återfinns på kontoren och som kunderna kan få hemsänt till sin brevlåda. Om marknadsföringsmaterialet ska bygga på fakta, men ändå utsändas i marknadsföringssyfte borde det enligt författarna kunna innebära en viss svårighet för investerarna att urskilja på det som är konkret fakta och det som är marknadsföring med faktainslag. Det är svårt för oss som författare att avgöra huruvida bankernas tolkning ligger i linje med lagstiftarnas avseende att marknadsföringsmaterial ska vara lätt att urskilja. Det med anledning av att bankerna
21
inte verkar anse att det är särskilt stor skillnad på marknadsföringsmaterial och fakta på grund av de regler som styr vilket material bankerna får skicka ut till sina kunder.
5.1.2 INHÄMTANDE AV UPPGIFTER VID INVESTERINGSRÅDGIVNING OCH PORTFÖLJFÖRVALTNING
SEB har både investeringsrådgivning och portföljförvaltning, Länsförsäkringar har endast investeringsrådgivning. Alla rådgivare som intervjuades arbetar enbart med investeringsrådgivning. Mot bakgrund av detta kommer endast investeringsrådgivning innefattas av nedanstående svar.
Enligt Ahlin och Sesser ska det innan investeringsrådgivning sker inhämtas relevanta uppgifter från kunden. Detta sker genom samtal med kunden och uppgifter som ska inhämtas är: kundens ekonomiska situation som tillgångar, skulder, löpande avgifter och kostnader, syftet och tidshorisonten med placeringen samt kundens
riskbenägenhet. Ahlin inhämtar även information från externa källor som
upplysningscentralen och från de interna systemen för andra produkter som kunden redan har, till exempel försäkringar. Informationen uppdateras vid varje kundkontakt, både per telefon och i det fysiska mötet. Alla uppgifterna som inhämtas samt de råd som ges läggs in i ett system som Länsförsäkringar har som kallas för rådgivnings- mallen. Sesser menar att innan MiFID fanns det en viss gråzon gällande försäljning som nu försvunnit. Antingen är det försäljning eller rådgivningsmöte och vid ett rådgivningsmöte ska all information från kunderna inhämtas innan några råd får ges. I och med MiFID har även kraven vid köp av komplicerade produkter ändrats, en passandeprövning har införts. Passandeprövning görs vid orderexekvering av komplicerade produkter, vilka säljs över Internet där kunderna själv lägger order.
Gällande om mängden information som inhämtas ändras beroende på om kunden är erfaren eller inte menar Sesser och Ahlin att samma mängd information inhämtas av alla. För att inhämta information om en kunds kunskap finns det enligt Sesser frågor i rådgivningsmallen som behandlar detta. Kunskap delas in i kategorierna låg, medel eller hög. Enligt Ahlin uppdateras informationen om kunden vid varje kundmöte. För att få information om en kunds kunskapsnivå ställer Ahlin frågor. Frågorna kan vara
22
av typen var kunden befinner sig i livet, om kunden har intresse av värdepapper, har arbetat eller haft fonder länge. Mängden information som inhämtas anpassas beroende på hur fort Ahlin får grepp om kundens kunskapsnivå.
Om den kundklassificering som införts i och med MiFID menar Sesser att
Länsförsäkringar löst detta genom att alla kunderna klassas som icke-professionella.
Det som MiFID inneburit är att kunderna kan ställa tydligare krav på sina banker och lättare lämna in klagomål samt bli hörda. Ahlin menar att kundklassificering har ökat kundskyddet och att rådgivarna ska trycka mer på riskerna med investeringen än de gjorde tidigare.
Enligt Nyman finns intervjuunderlag i datorsystemet som rådgivarna ska använda för att inhämta tillräckliga uppgifter för en investeringsrådgivning, exempelvis
information kring familjebild, inkomst, försäkringar samt vilka placeringar, kundens risknivå och lån som finns. Efter detta bedöms information om utrymmet för
investeringar, tidshorisont och syfte. När Abrahamsson och Wahlqvist inhämtar information om kunder för att möjliggöra en rådgivning använder de även tidigare information som redan finns i SEB:s datorer. Informationen uppdateras när rådgivarna möter kunderna. Därefter försöker en kunds risknivå bestämmas med hjälp av frågor kring kundens riskvilja. Gällande kraven på informationsinsamling har de förändrats med MiFID beroende på om kunderna vill köpa okomplicerade eller komplicerade instrument. Ska de handla med ett instrument, mer komplicerat än de handlat med innan, behöver kunderna svara på ett antal frågor för att få ett produktgruppscertifikat.
Fyra erfarenhetsfrågor måste besvaras av kunder för att skapa ett produktcertifikat vilket ger kunden rätt att handla med produkterna inom produktkategorin. Enligt SEB:s respondenter är det nytt från 1 november 2007 för SEB med kategorisering i komplicerade och okomplicerade instrument. SEB har tidigare endast kategoriserat produkter utifrån vilken risk de har. I och med de nya begreppen kategoriseras de även utifrån hur lätta eller svåra produkterna är att förstå. Det får betydelse för banken då kunder vänder sig till SEB för att få en order utförd som inte föranletts av
rådgivning från banken enligt Nyman.
23
Det finns övergångsregler som för SEB enligt Nyman har inneburit att då en SEB- kund tidigare har handlat med en produkt och svarat på frågor kring den behöver de inte bevisa sin förståelse för produkten igen. Abrahamsson och Wahlqvist menar att det egentligen inte finns några skillnader på den information som behöver inhämtas från nya respektive gamla kunder, men att informationsinhämtningen går snabbare från en gammal kund då det mer handlar om att stämma av den tidigare inhämtade informationen. Nyman menar att egentligen anpassas inte informationen som inhämtas efter en kunds kunskapsnivå, men att det nu ingår i intervjuunderlaget att fråga om en kunds utbildningsnivå. Det är dock enligt Nyman svårt att avgöra en kunds kunskapsnivå utifrån utbildning utan att det viktiga är att avgöra en kunds erfarenhet av värdepappershandel.
SEB har enligt Nyman löst klassificeringen genom att alla privatkunder räknas som icke-professionella, med det ökade skydd som det innebär. Detta oberoende om de uppfyller kraven för att klassas som professionella. Abrahamsson och Wahlqvist anser att MiFID är så färskt att de ännu inte märkt att indelningen i kundkategorier har inneburit några skillnader i kundskydd mot innan MiFID. Skillnaden är att indelningen gällande kundkategorier har konkretiserats.
Analys
Enligt MiFID ska en bank som erbjuder investeringsrådgivning införskaffa information från kunden. Både Länsförsäkringar och SEB uppfyller de krav som MiFID ställer då bankerna verkar vilja inhämta så mycket information om kunderna som möjligt.
Mängden information som institutet behöver inhämta för investeringsrådgivning kan variera beroende på kundens kunskapsnivå. På den punkten har rådgivarna gått steget längre än MiFID kräver och både SEB och Länsförsäkringar inhämtar samma
information från kunderna oberoende av deras kunskapsnivå. Däremot går processen snabbare med kunder som de redan har haft rådgivning med eftersom informationen då endast behöver uppdateras. Enligt Länsförsäkringar varierar informations-
inhämtandet i de fall där det är svårt att bedöma kundens kunskap. SEB nämner inget
