Magnus Hultman, VA-chef i Östra Göinge kommun

Magnus Hultman representerar en mindre kommun med små reningsverk som har följande dimensionering: 10 000 pe + 5 mindre verk. Kommunen deltar i Öppen dörr- projektet.

Hultman anser att växtnäring ska tas tillvara i jordbruket med tanke på den resurs det är. I Östra Göinge kommun strävar man efter lokala kretslopp av växtnäring. Hultman menar att det finns goda möjligheter att uppnå en säker slamkvalitet, det vill säga att kunna förädla slammet ytterligare och att kunna garantera produkten inom de gränser som man måste komma överens om.

Svårigheten, enligt Hultman, ligger främst i att bestämma vad som är säker kvalitet, framför allt att få ett gemensamt synsätt mellan alla som berörs. Alla är ganska positiva till att ta tillvara växtnäring, men inte riktigt hur och hur man skapar en stor säkerhet, menar Hultman. Han tror och tycker att man kan uppnå ett slam som kan accepteras i alla lägen och att man har säkerhetsaspekter på det.

I projektet Öppen dörr har VA-branschen ställt frågan till livsmedelssektorn om de tycker projektet är bra och har fått svar från alla att det är mycket bra. När VA-

branschen sedan ber om sanktioner för genomförandet kommer livsmedelsektorn in på teknikaliteterna, ”Vad godkänna och inte godkänna”. Då fokuseras frågan på synsättet, att båda sidor ska ha samma förståelse.

Båda sidor har fått bidra i arbetet, menar Hultman. Livsmedelssektorn har kommit med krav och VA-branschen har sagt att man kan ställa upp på dem. Hultman tror att man kan komma till en nivå där både slamproducent och slammottagare är överens. Så småningom kommer man nog att hamna i ett läge där ekonomin har betydelse, tror Hultman, som poängterar att VA-branschen ska ha en trovärdig inställning till detta arbetssätt och visa att man närmar sig målen även om inte alla mål kan uppnås över en natt.

Det finns, enligt Hultman, de inom VA-branschen som anser att det aldrig går att uppnå svartvattenkvalitet, vilket livsmedelssektorn kräver. Hultman menar då att man kan försöka uppnå en kvalitet på industriavloppet, så att det inte har annan sammansättning än hushållsspillvatten. VA-branschen har, enligt Hultman, fått lite acceptans för att det finns sådana möjligheter, men nu måste branschen visa att man genomför det också, menar Hultman. Det finns naturligtvis ställen där man inte kan komma så långt, vilket får till följd att allt slam som produceras på svenska avloppsreningsverk inte kan gå ut i jordbruket. Men en stor del kan det, hävdar Hultman.

Inom projektet har Östra Göinge nu fastställt handlingsprogram med mera för att uppfylla kraven, som innefattar alltifrån att få en politisk acceptans till att vara beredd att satsa resurser på arbetet. Enligt Hultman saknas fortfarande en lite mer tydligt uttalad acceptans från lantbruksorganisationerna och livsmedelsektorn. Hultman har förståelse för livsmedelsföretagens rädsla att äventyra sina varumärken och anser att det är viktigt att ha med konsumentföreträdare eftersom livsmedelsföretagen hänvisar till

konsumenterna som är en viktig grupp. Hultman menar att det inte tagits tillräcklig hänsyn till konsumenterna tidigare.

Det är viktigt, menar Hultman, att se Öppen dörr-projektet som en utvecklingsfas. Det ska inte tolkas som att det nu är fritt fram att köra slam igen. Det kanske det blir så småningom när kontrollsystemet är fastställt, men inte i nuläget, betonar Hultman. Vi ser det själva som att vi har lämnat de tekniska frågorna, hävdar Hultman. Nu handlar det om att vara trovärdig i hela slamhanteringen. De tekniska kraven måste naturligtvis vara uppfyllda. Men vi måste arbeta vidare för att slammet ska bli bättre och det får lov att kosta, menar Hultman.

Hultman bedömer att de merkostnader som deltagandet i projektet innebär, ryms inom befintlig taxa. Åtagandet i projektet innebär att slam inte får spridas i jordbruket. En del slam går dock till salix förutom till försöksverksamheten inom projektet, vilket ger ett rimligt handlingsutrymme att satsa på projektets verksamhet.

Hultman påpekar att man under de senaste åren lyssnat mycket på vad bland annat SNF anser i slamfrågan. Hultman delar uppfattningen att det inte ska tillföras mer oönskade ämnen än vad som tas bort från åkermarken. Då kan argumentet att ”Det spelar ingen roll hur lite det är för det är ändå gift” elimineras, menar Hultman.

Angående kraven på slamspridning anser Hultman att kraven bör kopplas till hur slammet ska användas och vad som sker med åkermarken. Han ser kravlistan som en

grundförutsättning för att slammet ska vara användbart. Därmed försöker man följa de önskemål som finns från användaren.

Trekammarbrunnsslam undantas från slamöverenskommelsen. Där ställer man inte från LRF:s sida några krav utan anser att det är tillräckligt rent och bra, vilket Hultman anser är felaktigt.

Hultman tror att hantering och processande av slam kan ändra värderingarna till slamanvändning. Med rimliga kostnader och begränsande av processandet kan det kanske vara intressant. KREPRO anser dock Hultman vara en omöjlig process för små reningsverk eftersom den är ganska komplicerad och kräver en stor

kemikalieanvändning. I så fall skulle Östra Göinges slam köras till anläggningen, men då faller tanken med det lokala kretsloppet. Hultman ser en fara i att processen medför en hög kostnad för att få tillbaka fosfor och blir mycket miljöstörande med transporter och kemikalieanvändning. Processen behöver utvecklas och blir endast aktuell för de större verken, anser Hultman.

Förbränning kan från teknisk synpunkt vara en lösning på problemet, menar Hultman, eftersom det blir hygieniserat och minskar i mängd. Förbränning av slam har dock aldrig fått så stor omfattning som man trodde, enligt Hultman, delvis på grund av att myndigheterna ökat kraven även för återvinning av fosfor för att askan ska kunna tas tillvara på ett bra sätt. Förbränning har inte varit aktuell i Östra Göinge eftersom man vill hålla kvar vid det lokala kretsloppet om det går.

Incitamenten att engagera sig i återanvändning av växtnäring från VA-system känns för närvarande små, menar Hultman. Man vill ändå försöka eftersom man på sikt tror att

man kan öka kommunens goodwill och göra miljövinster, bland annat genom att minska handelsgödselanvändningen.

Hultman bedömer att det kommer att bli nödvändigt att utnyttja växtnäringen framöver, eftersom fosfor är en ändlig resurs och kommer att bli dyrare och svårare att bryta. Det är en bättre möjlighet att rena slammet. Det är hela tiden förknippat med risker vilket också är förknippat med vårt levnadssätt, avslutar Hultman.