eventuella synpunkter. Svar gavs även om deltagaren hade någon fråga om behandlingen. Slutligen uppmuntrades deltagaren att gå vidare till nästa avsnitt i behandlingen.
Utvärdering av rekrytering. Efter avslutad rekrytering skickades utvärderingsformulär kring rekryteringen till personalen på Auroramottagningarna. Dessa besvarades och skickades in enskilt av den rekryterande personalen.
Bearbetning av data. Vid utvärderingen av självhjälpsbehandlingens effekter användes data från deltagare som genomfört för- och eftermätningen. En av dessa deltagare uteslöts då hon erhållit löfte om kejsarsnitt mellan för- och eftermätning (se under rubriken ”bortfall” ovan). Detta resulterade i att data från fem deltagare användes.
För att undersöka sambandet mellan förlossningsrädsla och vilja till kejsarsnitt (undvikande) respektive katastroftankar kring förlossningssmärta gjordes analyser av de 15 deltagare som genomfört förmätningen.
Dataanalyser. För att besvara frågan kring huruvida rekryteringen har nått fram till kvinnor som är i behov av behandling genomförs deskriptiv statistik på studiens huvudmått som sedan jämförs med normer i de fall sådana finns att tillgå.
För att utvärdera självhjälpsbehandlingens effekter genomfördes visuell inspektion av deltagarnas resultat vid de två mättillfällena samt jämförelser mellan behandlings- och
kontrollgrupp. Ingen jämförande inferentiell statistik användes då deltagarantalet var för lågt. För att ytterligare utvärdera självhjälpsbehandlingen gjordes en icke-systematisk analys av de åsikter om behandlingen som deltagarna i behandlingsgruppen hade lämnat. Detta via skattningar av hjälpsamheten hos de olika delarna av behandlingen, synpunkter som framkom i e-mailkontakten samt skattningar av behandlingen som helhet och de svar deltagarna lämnat i det
övergripande utvärderingsformuläret kring behandlingen i samband med eftermätningen. Dessa åsikter bestod av en liten mängd data och en mer avancerad analysmetod var ej motiverad. Samma tillvägagångssätt användes för att analysera svaren från utvärderingsformulären från den rekryterande personalen.
För att undersöka sambandet mellan katastroftankar kring förlossningssmärta (PCSf) och förlossningsrädsla mätt med W-DEQ-A användes Spearmans korrelationskoefficient. Denna valdes då det inte kunde antas att data representerade en normalfördelad population och att data därmed inte uppfyllde kraven för parametriska test (Field, 2005).
För att kunna undersöka sambanden mellan katastroftankar kring förlossningssmärta (PCSf) och förlossningsrädsla mätt med frågor kring oro och fruktan, samt sambanden mellan undvikande i form av vilja till kejsarsnitt och förlossningsrädsla (W-DEQ-A, frågor kring oro och fruktan) användes Kendall’s Tau. Detta då man inte kunde anta att data representerade en
normalfördelad population samt då de kompletterande frågorna kring förlossningsrädsla och vilja till undvikande var enstaka frågor med få svarsalternativ. Därmed var det svårt att skilja
deltagarna åt med hjälp av rangordning och Spearmans korrelations koefficient var då inte lämplig att använda (Field, 2005).
Ovanstående analyser genomfördes även med Spearman’s korrelationskoefficient och jämfördes med Kendall’s Tau. I jämförelse med Kendall´s Tau gav Spearman´s
korrelationskoefficient något större korrelationer.
För de statistiska analyserna användes Statistical Package for Social Sciences (SPSS), version 16.0 för Windows. För att möjliggöra visuell inspektion användes Microsoft Office Excel 2007 för Windows.
Tabell 2
Sammanfattning av dataanalyser.
Syfte Kan man genom rekrytering via Auroramottagningar nå ut till kvinnor som är i behov av psykologisk behandling av förlossningsrädsla?
Variabler Totalpoäng W-DEQ-A Totalpoäng PCSf
Totalpoäng HADS ångest Totalpoäng HADS depression
N 15
Analysmetoder Deskriptiv statistik
Syfte Finns det ett samband mellan förlossningsrädsla och katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i form av vilja till kejsarsnitt? Variabler Totalpoäng W-DEQ-A
Kompletterande frågor kring förlossningsrädsla (oro och fruktan) PCSf
Undvikande (vilja till kejsarsnitt)
N 15
Analysmetoder Spearmankorrelation mellan W-DEQ-A och PCSf
Kendall's Tau mellan PCSf, undvikande och kompletterande frågor kring förlossningsrädsla.
Kendall's Tau mellan W-DEQ-A och undvikande.
Syfte Behandlingens effekter med avseende på förlossningsrädsla, katastroftankar kring förlossningssmärta, ångest och depressivitet
Variabler Totalpoäng W-DEQ-A Totalpoäng PCSf
Totalpoäng HADS ångest Totalpoäng HADS depression Behandlingsgrupp
Kontrollgrupp
N 5
Resultat
Kan man genom rekrytering via Auroramottagningar nå ut till kvinnor som är i behov av psykologisk behandling av förlossningsrädsla?
I tabell 3 nedan redovisas deskriptiva data för samtliga 15 deltagare vid förmätningen. Av dessa uppvisade 13 deltagare 85 poäng eller mer på W-DEQ-A, vilket är den angivna gränsen för svår förlossningsrädsla (Söderquist et al., 2004). Deltagarna uppvisar även ett högt medelvärde på PCSf (Flink et al., 2009).
Vad gäller ångest uppvisade sex deltagare moderat ångest av klinisk betydelse (≥ 11 poäng på HADS subskala ångest) och två deltagare svår ångest av klinisk betydelse (≥ 15 poäng). En deltagare uppvisade moderat depression av klinisk betydelse (≥ 11 poäng HADS subskala depression). Tabell 3 Deskriptiva data N Median M SD Min. värde Max. värde W-DEQ-A 15 118 111,80 23,91 60 151 PCSf 15 39 35,93 13,27 9 52 HADS ångest 15 11 10,73 4,50 4 20 HADS depression 15 5 5,67 2,92 0 11
Hur ofta oro inför förlossningen 15 5 4,60 1.40 2 6
Hur stark oro inför förlossningen 15 5 4,33 1,54 2 6
Känner stark fruktan inför förlossningen 15 5 4,20 1,86 1 6
Vill förlösas med kejsarsnitt 15 2 2,87 1,96 1 6
Not. N=antal personer; M=medelvärden; SD=standardavvikelsen; W-DEQ-A=Wijma Delivery Scale Version A; PCSf=Pain Catastrophizing Scale förlossning; HADS=Hospital Anxiety and Depression Scale för ångest respektive depression. Högsta möjliga värde på de mätinstrument som användes var: W-DEQ-A=165; PCSf=52; HADS (ångest respektive depression)=21; Övriga frågor=6.
Finns det ett samband mellan förlossningsrädsla och katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i form av vilja till kejsarsnitt?
Tabell 4
Korrelationer mellan förlossningsrädsla och föreslagna vidmakthållandefaktorer Föreslagna vidmakthålladefaktorer Mått på förlossningsrädsla PCSf Vilja till kejsarsnitt W-DEQ-A Intensitet oro Frekvens oro Fruktan PCSf - ,446*b ,855**a ,502**b ,562**b ,254b Vilja till kejsarsnitt ,446* b - ,442*b ,597**b ,651**b ,139b W-DEQ-A ,855**a ,442*b - ,625**b ,739**b ,345*b Intensitet oro ,502** b ,597**b ,625**b - ,857**b ,256b Frekvens oro ,562** b ,651**b ,739**b ,857**b - ,388*b Fruktan ,254b ,139b ,345*b ,256b ,388*b -
Not. N=15; W-DEQ-A= Wijma Delivery Questionnaire version A; PCSf=Pain Catastrophizing Scale förlossning.
a
Korrelationen är uträknad med hjälp av Spearmans korrelationskoeffiocient. b Korrelationerna är uträknad med hjälp av Kendall's Tau.
*p >,05, ensvansiga korrelationer; **p >,01, ensvansiga korrelationer.
Av tabellen ovan framgår att W-DEQ-A, frekvens av oro och intensitet av oro hade ett starkt (Field, 2005) signifikant samband med katastroftankar kring förlossningssmärta. Även frekvens och intensitet av oro hade ett starkt signifikant samband med vilja till kejsarsnitt. Mellan W- DEQ-A och vilja till kejsarsnitt fanns ett medelstarkt statistiskt signifikant samband.
Inget statistiskt signifikant samband fanns mellan fruktan och katastroftankar kring förlossningssmärta respektive fruktan och vilja till kejsarsnitt.
Behandlingens effekter med avseende på förlossningsrädsla, katastroftankar kring
förlossningssmärta, ångest och depressivitet samt kvinnornas upplevelse av behandlingen. Skillnader före behandlingsstart. Inga statistiska jämförande analyser gjordes mellan
behandlingsgrupp och kontrollgrupp vid förmätningen. Detta då deltagarantalet var litet, och endast sex deltagare (varav en senare har uteslutits för vidare gruppjämförande analyser, se bearbetning av data) har genomfört eftermätning vid tidpunkten för dataanalysen.
Vid en visuell granskning av data vid förmätningen framkom skillnader mellan de båda grupperna gällande förlossningsrädsla och katastroftankar kring förlossningssmärta (se Figur 3-6 nedan). Det framkom att de två deltagare som låg under gränsen för svår förlossningsrädsla randomiserats till olika grupper. Dock uppvisade den deltagare som randomiserats till behandlingsgruppen en markant lägre poäng (60) på W-DEQ-A än övriga deltagare och
deltagarens poäng är i linje med medelvärdet (57 poäng) i en normalpopulation (Zar et al., 2002). Detta medan deltagaren som randomiserats till kontrollgrupp uppvisade en poäng (83) strax under gränsen (85 poäng) för svår förlossningsrädsla (Söderquist et al., 2004).
Behandlingsgruppen uppvisade även en markant lägre grad av katastroftankar än kontrollgruppen Av de fem deltagare som analyserades vad gäller för- och eftermätning rekryterades alla enligt exklusionskriteriet på 28 veckor. Det vill säga; det fanns ingen systematisk skillnad mellan grupperna i tidsintervall mellan för- och eftermätning.
Visuell inspektion av förlossningsrädsla, katastroftankar kring förlossningssmärta, ångest och depressivitet hos behandlingsgruppen och kontrollgruppen, före respektive efter behandling.
Figur 4
Förlossningsrädsla (W-DEQ-A) hos behandlings- respektive kontrollgrupp
Vid visuell granskning av för- respektive eftermätning vad gäller förlossningsrädsla (W-DEQ-A) framkom det att deltagarna i båda grupperna uppvisade relativt små förändringar mellan för- och eftermätningar. Deltagaren med störst differens skiljde sig med 11 poäng mellan för- och
eftermätning i instrumentet som har en maxpoäng på 165. Ingen av deltagarna, som vid
förmätningen låg över gränsen för svår förlossningsrädsla, hade vid eftermätningen rört sig under gränsen för svår förlossningsrädsla (85 poäng).
Figur 5
Katastroftankar kring förlossningssmärta (PCSf) hos behandlings- respektive kontrollgrupp.
Vid visuell granskning av för- respektive eftermätning av katastroftankar kring
förlossningssmärta (PCSf) framkom att två av tre deltagare i kontrollgruppen hade ökat graden av katastroftankar vid eftermätningen jämfört med förmätning medan den tredje deltagaren hade minskat något. Skillnaderna är dock små. I behandlingsgruppen låg nivåerna mer konstant mellan för- och eftermätning.
Figur 6
Vid visuell granskning av för- respektive eftermätning av ångest (HADS ångest) framkom endast små variationer och dessa pekar åt olika håll.
Figur 7
Depression (HADS depression) hos behandlings- respektive kontrollgrupp.
Vid visuell granskning av för- respektive eftermätningar av depression (HADS depression) framkom vissa förändringar som pekar åt olika håll, således kunde inga tydliga tendenser
urskiljas. Att notera är dock att en deltagare i kontrollgruppen rörde sig från normalintervallet till intervallet för mild depression.
Upplevd hjälpsamhet och deltagarnas synpunkter på behandlingen. Av skattningarna i samband med e-mailfrågorna (se Tabell 5 nedan) framgår att kvinnorna upplever de olika behandlingsdelarna som hjälpsamma i varierande omfattning. I samband med e-mailfrågorna lämnades även synpunkter från en deltagare att den kognitiva delen innehöll intressanta övningar men att det varit krävande och deltagaren hade velat ha mer tid till detta. En annan deltagare som är under pågående behandling lämnade synpunkten att hon upplevde det hon hittills gjort av behandlingen som givande.
Vid den övergripande utvärderingen och helhetsskattningen av behandlingen hade ingen av kvinnorna fullföljt hela behandlingen. Deltagare 1 uppger där att hon har haft svårigheter att helt och hållet ta till sig behandlingen på grund av omständigheter i hennes graviditet. Hon uppger då återigen att hon önskar att hon skulle ha haft mer tid att arbeta med olika övningar. Hon nämner också att självhjälpsbehandlingen och den sedvanliga behandlingen har gått ”hand i hand” men att hon upplevt den sedvanliga vården som mer individuellt anpassad. Deltagare 4 beskriver att hennes låga skattning av hjälpsamheten är på grund av att hon ej fullföljt
behandlingen.
Tabell 5
Skattning av upplevd hjälpsamhet hos respektive behandlingsdel.
Deltagare 1 4 6 8 9 12 14 15 Vecka 1 Information/psykoedukation 2 5 - - - 2,5 Pågår 6 Vecka 2,3 Kognitiv del 7 - Pågår 6 Vecka 4 Beteendeterapeutisk del 6 - Vecka 5 Acceptans/medveten närvaro 5 - Vecka 6 Vidmakthållande/återfallsprevention 4 - Helhetsskattning 4 2
Not. Deltagarna har genomfört skattningar av de olika behandlingsdelarna utifrån följande fråga: ”Hur hjälpsamt upplevde du detta avsnitt? Skatta ditt svar från 0 – 10.” Skattningen av
behandlingen som helhet genomfördes utifrån följande fråga ”Hur hjälpsam tycker du att självhjälpsbehandlingen som helhet har varit? Skatta ditt svar från 0-10.”
Följsamhet och avhopp
Av de deltagare som vid tidpunkten för dataanalysen tidsmässigt hade haft möjlighet att genomföra självhjälpsbehandlingen (5 deltagare) genomförde en av dessa (deltagare 1) hela behandlingen (inklusive text och övningar) samt svarade på alla e-mailfrågorna. Vid tidpunkten för eftermätningen hade deltagaren genomfört alla behandlingsdelar utom den sista som hon slutligen genomförde innan förlossningen.
Vid eftermätningen hade deltagare 4 genomfört den första och den andra
behandlingsdelen (dock ej de tillhörande övningarna), men hade endast svarat på e-mailfrågorna tillhörande den första behandlingsdelen. Hon angav tidsbrist som skäl för att inte genomföra övningarna och den resterade delen av behandlingen.
Deltagare 6, 8 och 9 anmälde sig till studien men svarade aldrig på någon e-mailfråga och det får därför antas att de inte genomförde någon del av behandlingen. Dessa deltagare svarade inte heller på Formulär 2 och räknades därmed som bortfall från studien.
Deltagare 12 , 14 och 15 inkom för sent till studien för att hinna genomföra hela
behandlingen innan analysen av e-mailfrågorna påbörjades och kan därför inte förväntas svara på alla dessa. Dessa deltagare har arbetet med att både läsa texten och göra övningar på de delar de hittills genomfört.
Egenskaper hos de enskilda deltagare som genomfört respektive ej genomfört
behandlingen. Då endast en deltagare genomförde hela behandlingen blir jämförelser svåra att utföra mellan de i behandlingsgruppen som genomförde behandlingen och de som inte gjorde det. Därför jämfördes de som genomfört respektive ej genomfört behandlingen med hela
Deltagaren som slutförde behandlingen skiljde sig från hela deltagargruppens
medelvärden då hon uppvisade låg grad av katastroftankar kring förlossningssmärta (se Tabell 6 nedan). I övrigt uppvisade deltagaren värden i linje med deltagargruppen i stort.
Deltagare 4, som endast genomförde två behandlingsdelar, hade mycket låga poäng vad gäller W-DEQ-A, PCSf och ångest samt depression mätt med HADS vid förmätningen.
Av de tre deltagare (deltagare 6,8 och 9) som förmodligen inte påbörjade behandlingen kan noteras att hos dessa återfanns de två deltagare som vid förmätningen hade högst poäng av samtliga 15 deltagare på PCSf. En av dessa två hade även den högsta skattningen på W-DEQ-A och en annan hade förhållandevis höga skattningar på W-DEQ-A. Dock hade en av dessa tre deltagare ett värde på både W-DEQ-A och PSCf som var lägre än hela deltagargruppens
medelvärden på dessa mått. I övrigt upptäcks inga anmärkningsvärda skillnader mellan dessa tre deltagare och deltagargruppen i övrigt.
Tabell 6
Deskriptiva data för enskilda deltagare som genomfört respektive ej genomfört behandlingen samt för hela deltagargruppen.
Enskilda deltagare Samtliga deltagare (N=15)
1 4 6 8 9 M SD Min.värde Max. värde
W-DEQ-A 98 60 100 130 151 111,80 23,91 60 151
PCSf 13 9 25 52 52 35,93 13,27 9 52
HADS ångest 13 5 11 13 9 10,73 4,50 4 20
HADS depression 9 0 5 6 4 5,67 2,92 0 11
Not. N=antal personer; M=medelvärden; SD=standardavvikelsen; W-DEQ-A=Wijma Delivery Scale Version A; PCSf=Pain Catastrophizing Scale förlossning; HADS=Hospital Anxiety and Depression Scale för ångest respektive depression. Högsta möjliga värde på de mätinstrument som användes var: W-DEQ-A=165; PCSf=52; HADS (ångest respektive depression)=21.
Utvärdering av rekryteringen
Totalt inkom elva utvärderingsformulär från rekryterande personal varav tio tillhörde
yrkeskategorin barnmorskor och en yrkeskategorin kurator. Av dessa anger nio att den vanligaste orsaken till att kvinnor exkluderats från studien var att de har varit för långt gångna i sin
graviditet, det vill säga längre än graviditetsvecka 28 respektive 32.
I utvärderingsformuläret framkom det även att två barnmorskor på en Auroramottagning upplevt en motsättning mellan mottagningens behandling och att förmedla hjälp via studiens kompletterande självhjälpsbehandling: ”Hur kan de [patienterna] lita på att det som jag förespråkar som redskap ”fungerar” när jag ändå vill erbjuda ett komplement”. Delar ur självhjälpsmaterialet uppgavs även likna delar av den vård som förmedlades på den specifika Auroramottagningen. I utvärderingsformuläret framkom även att en rekryterande personal hade en missuppfattning kring inklusionskriterierna, då hon/han trodde att endast förstföderskor fick deltaga i studien.
Andra synpunkter som förmedlats är att: Barnmorskorna har haft olika upplevelser av kvinnornas intresse för att deltaga i studien. Flera barnmorskor upplever ett gott intresse, andra ett blandat intresse där det både funnits kvinnor som ej varit intresserade på grund av att de inte orkar deltaga i studien och de kvinnor som varit intresserade, ytterligare några hade svårt att uttala sig då de inte har kunnat informera någon pga exklusionskriterierna. En barnmorska har upplevt att hon/han har haft svårt att få tiden att räcka till för att rekrytera deltagare, en annan att den egna glömskan gjort det svårt att komma igång med rekryteringen, en tredje tycker att arbetet med att rekrytera deltagare gått lätt och en fjärde förmedlar att hon/han upplevt att arbetet med rekryteringen har haft en bra struktur och uppläggning.
Av tabell 7 nedan framgår att ungefär en tredjedel av de kvinnor som mottagit skriftlig information om studien har senare anmält sig till denna.
Tabell 7
Antal kvinnor som mottagit skriftlig information om studien respektive anmälda deltagare fördelat på respektive Auroramottagning. Auroramottagning Antal kvinnor som
mottagit skriftlig information kring studien Antal anmälda deltagare Dalarna 17 3 Karlstad 9 5 Karlskoga 1 0 Örebro 17 7 Totalt 44 15
Diskussion
Syftet med studien var att utforska; genomförbarheten och effekter av kognitiv beteendeterapi i självhjälpsformat vid förlossningsrädsla samt en kognitiv beteendeterapeutisk förståelse av fenomenet förlossningsrädsla med dess föreslagna vidmakthållandefaktorer.
Resultatet visar att kvinnorna som rekryterats har kliniskt relevanta symptom och är i behov av behandling samtidigt som få kvinnor kunde rekryteras till studien. Resultaten visar att det fanns signifikanta samband mellan olika mått på förlossningsrädsla och föreslagna
vidmakthållandefaktorer. Resultaten visar också att varken kvinnorna i behandlings- eller kontrollgruppen förbättrades i nämnvärd utsträckning vad gäller förlossningsrädsla, katastroftankar kring förlossningssmärta, ångest samt depression.
Kan man genom rekrytering via Auroramottagningar nå ut till kvinnor som är i behov av psykologisk behandling av förlossningsrädsla?
Gruppen som har rekryterats uppvisar en hög grad av symptom jämfört med andra gravida kvinnor. De uppvisar en hög grad av förlossningsrädsla jämfört med en normalpopulation gravida kvinnor (Zar et al., 2002). De uppvisar även hög grad av katastroftankar kring
förlossningssmärta jämfört med en normalpopulation förstföderskor (Flink et al., 2009). Flera av deltagarna kunde även sägas ha en ångest av klinisk betydelse. Detta tyder på att den grupp kvinnor som söker hjälp för sin förlossningsrädsla upplever ett kliniskt relevant problem och har ett behov av behandling.
I studien kunde rekrytering via Auroramottagningarnas personal fånga en grupp i behov av hjälp men samtidigt kan det antas att det finns förlossningsrädda kvinnor i behov av hjälp som ej söker hjälp hos, eller får remiss till, Auroramottagningar. Dessa har denna studie ej nått ut till.
Finns det ett samband mellan förlossningsrädsla och katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i form av vilja till kejsarsnitt?
Vid analysen av sambanden mellan förlossningsrädsla och de, utifrån ett KBT-perspektiv,
föreslagna vidmakthållandefaktorerna; katastroftankar och undvikande, återfanns starka samband mellan förlossningsrädsla och katastroftankar kring förlossningssmärta samt medelstarka till starka samband mellan förlossningsrädsla och undvikande i form av vilja till kejsarsnitt. Detta visar att katastroftankar kring förlossningssmärta och undvikande av i form av kejsarsnitt är viktiga delar av fenomenet förlossningsrädsla.
Rädsla för smärtan i förlossningen är en vanlig rädsla hos kvinnor med förlossningsrädsla (Eriksson et al., 2006). Katastroftankar kring förlossningssmärta kan vidmakthålla denna rädsla genom att kvinnan innan, under och efter förlossningen, i hög grad uppmärksammar smärtstimuli och information som tyder på en smärtsam förlossning samtidigt som kvinnan tolkar dessa signaler som hot. Detta kan försvåra för kvinnan att tillgodogöra sig annan och motsägande information. Detta sätt att tänka kan inte bara vidmakthålla rädslan utan det har även visat sig ha ett samband med kvinnans fysiska återhämtning efter förlossningen samt grad av smärta under förlossningen (Flink et al., 2009).
Vad kvinnor specifikt är rädda för kopplat till förlossningen har i tidigare studier visat sig variera (Saisto, 2003) och det är då även troligt att temat i kvinnors katastroftankar varierar från kvinna till kvinna. I denna studie undersöktes endast katastroftankar kring förlossningssmärta och kan endast uttala oss om detta. Det är möjligt att även andra typer av katastroftankar kan
vidmakthålla förlossningsrädsla genom att de förvränger verkligheten och hindrar kvinnan från att göra nya korrigerande erfarenheter.
Om kvinnan har ett undvikande av förlossningsrelaterade stimuli, så som sjukhusmiljöer eller inslag i media, kan detta antas förhindra habituering och nyinlärning kopplat till
förlossningen. Då kvinnan genom undvikande ej kommer i tillräcklig kontakt med det hon fruktar kan hon inte heller vänja sig vid dessa stimuli. Hon får då inte heller möjligheten till nyinlärning i form av att nya neutrala eller positiva kopplingar etableras till förlossningsstimuli samt att
kvinnan ej övar sig i sina färdigheter att hantera sin rädsla. Ett i forskningen vanligt rapporterat undvikande hos förlossningsrädda kvinnor är planerat kejsarsnitt (Wiklund et al., 2008). Då kvinnan ej själv styr över huruvida hon får kejsarsnitt eller inte används vilja till kejsarsnitt som ett mått på undvikande i föreliggande studie.
De redovisade sambanden tyder på att vid behandling av förlossningsrädsla torde interventioner riktade mot katastroftankar och undvikande vara viktiga inslag. Den aktuella självhjälpsbehandlingen syftar till att påverka just dessa faktorer genom kognitiva och