0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Roligt Viktigt för familj Viktigt för mig Prata med familj/släkt
Tycker om läraren
Vill kunna flera språk
Deltar i modersmålsundervisning i en skola med
33
förkommande orsakerna utifrån först skola A och sedan skola B. Detta för att besvara vår sista frågeställning: Hur skiljer sig de angivna orsakerna i en skola med majoritet av flerspråkiga elever jämfört med
skolor där minoritet av eleverna är flerspråkiga?
Sammanfattning av resultaten som visas i tabeller och diagram
Tabellerna som vi tagit fram utifrån enkätsvaren visar i detalj vad eleverna svarat medan i diagrammen visar orsakerna i förhållande till varandra. Resultatet som kommer fram av de framtagna diagrammen och tabellerna visar att den vanligaste orsaken till att elever deltar i modersmålsundervisningen, är att det är viktigt för familjen. Därefter kommer orsaken att kunna prata med familj/släkt. Eleverna väljer att delta för att kunna samtala med sin familj och släkt samt för att det är viktigt för familjen att de deltar. Trots detta uppger eleverna att den minst förekommande orsaken till att de deltar är för att det är roligt. Undervisningen anses inte attraktiv eller rolig för eleverna. Men anledning och vikten av att kommunicera med sin släkt är för eleverna då viktigare och motiverar dem att delta ändå. Elevers identitet och ursprungs kultur stärks genom att förstå vart man kommer ifrån. Det underlättar betydligt om eleven då kan språket som familjen och släkten talar.
Den allra mest förekommande orsaken till att elever inte deltar, är att de får lära sig språket av sina föräldrar och med det anser eleverna att de inte behöver någon formell undervisning, detta gäller från båda områdena som enkäten delades ut i. Samtidigt beskriver många elever utifrån resultaten i tabell och diagram att avståndet till undervisningen är för långt, så eleverna väljer att inte delta på grund av det. En elev beskriver: ”Min modersmålsundervisning flyttades till en annan skola,
vi ville inte åka så långt varje vecka”.
Det som skiljer områdena från varandra är de orsaker som kommer på andra plats. De elever som går i en skola med majoritet av flerspråkiga elever uppger att det inte är viktigt för mig, medan de elever som går i en skola med en minoritet av flerspråkiga elever uppger att tiden inte passar och att det ligger för långt bort. Bland de elever som deltar i modersmålsundervisningen och som går på en skola med minoritet av flerspråkiga elever är den mest förekommande orsaken att de tycker om läraren, tätt därefter kommer att det är viktigt för familjen. Elever som går i en skola med majoritet av flerspråkiga elever har istället svarat att det är viktigt för mig och viktigt för min familj. Resultaten visar också att det är fler elever ifrån skolorna där det finns en majoritet av flerspråkiga elever som uppger att de inte vill ha modersmålsundervisning, samtidigt som eleverna från de skolorna där de finns en minoritet av flerspråkiga elever uppger att de vill ha modersmålsundervisning. I jämförelsen av resultaten i förhållande till varandra så ser vi att tillgången och möjligheten att får undervisning ökar betydligt om man som flerspråkig elev går på en skola där det finns en majoritet av flerspråkiga elever.
34
Analys
Utifrån resultaten i tabell 1 och 2 kan vi se att en majoritet av eleverna ifrån de båda områdena uppger att en orsak till varför de inte deltar i någon form av modersmålsundervisning, inte har något att göra med att familjen tycker det är oviktigt. Familjens inställning till att eleven skall lära sig och utveckla sitt förstaspråk är positiv enligt eleven. Enligt majoriteten av eleverna anser de att föräldrarna tycker att det är viktigt att eleverna kan prata och skriva på deras förstaspråk. I tabell 7 och 8 syns en liknande inställning då en majoritet av de elever som deltar i modersmålsundervisning har svarat att det är viktigt för familjen, de har valt “Det är viktigt för min familj att jag deltar” som orsak. Så ifrån eleverna som väljer att inte delta och ifrån eleverna som väljer att delta finner vi samma mönster. Att det är viktigt för familjerna, visar att när eleverna väljer bort modersmålsundervisning har det inte med familjens ovilja att göra.
Faktum kvarstår att 47 procent av de elever som är behöriga till modersmålsundervisning, där eleven får etablera och utveckla sitt förstaspråk, inte deltar. Detta samtidigt som majoriteten av eleverna i enkätundersökningen menar att det är viktigt för familjen att de utvecklar sitt förstaspråk. Eleverna som inte deltar uppger att det är föräldrarna som lär mig språket, Cummins (1981) beskriver i sin teori hur viktigt det är att utveckla både sitt första – och andraspråk för att få en så friktionsfri inlärning som möjligt. Vi kan se från resultats delen att språket är viktigt för barnens familjer, men hur inlärningen av språket ser ut skiljer sig från elev till elev.
I tabellerna 3 och 4 finner vi en intressant iakttagelse, ett resultat vi inte hade förutspått när undersökningen planerades. Vi gav ett påstående i enkäten som löd; “Det är föräldrarna som lär mig språket” vilket majoriteten av eleverna har kryssat i rutan “Stämmer”. Detta visar sig i tabell 3 som kommer från en skola med majoritet av flerspråkiga elever där 76,9 procent som anger att det är “Föräldrarna som lär mig språket”, samt i tabell 4 som är från en skola med minoritet av flerspråkiga elever där 68,8 procent av eleverna uppger att det stämmer. De anser att föräldrarna lär dem språket. Utifrån ett elevperspektiv så är detta då en stor orsak till att de väljer att inte delta i modersmålsundervisning som de har rätt till. Utifrån studiens resultat kan vi se att elever som väljer att inte delta anser att de får sin undervisning från föräldrarna. Detta är ett mönster som finns genomgående i hela undersökningen och är utifrån vår undersökning den mest förekommande orsaken till att elever inte deltar. Detta pekar på att det skulle kunna handla om ett förhållningssätt hos föräldrarna och skolan. Eftersom vi också kan se att majoriteten av eleverna som deltagit i enkätundersökningen uppger att familjen anser att det är viktigt att de lär sig språket. Parszyk (1999) beskriver ett förhållningssätt hos läraren där läraren inte tar tillvara på flerspråkiga elevers tillgångar. Hon menar att lärare behöver bli mer medvetna om de kulturella skillnaderna som eleverna växer upp inom. Finns det ett förhållningssätt hos läraren där
35
flerspråkiga elever lyfts fram som begåvade där deras förstaspråk uppmärksammas, så är chansen större att det smittar av på föräldrarna. Detta kan öka elevernas chanser att få delta i modersmålsundervisning. (Parszyk, 1999, s. 56-58) Vi kan också se i resultatet att en liten grupp elever uppger att det inte är viktigt för familjen. Det har 25 procent av de elever som inte deltar i modersmålsundervisning uppgett i tabell 1. Detta visar på det som vi skrivit tidigare, att det är viktigt för familjen i de allra flesta fall att eleven får utveckla sitt förstaspråk.
Den mest förekommande orsaken till att elever inte deltar i modersmålsundervisning är att de anser att föräldrarna lär dem språket. Holmegard och Wikström (2004) menar att det går fort att tillägna sig de grundläggande kommunikativa färdigheterna i andraspråket som man kan använda för att prata med sina vänner och liknande. Men att förstå det med avancerade skolspråket tar betydligt längre tid, men elever som har möjlighet att utveckla och använda sitt förstaspråk genom formell undervisning har betydligt lättare att tillägna sig ett andraspråk. De får mycket på köpet av att vidareutveckla sitt förstaspråk till exempel användningen av ett stort passivt ordförråd som relativt enkelt kan aktiveras. (Holmegaard & Wikström i Hyltenstam & Lindberg, 2004, s. 540) När vi pratar om språkinlärning är en central utgångspunkt att eleven tillägnar sig en bas och en uppbyggnad av språket. Med bas menas de språkkompetenser som eleven tillägnat sig i hemmet och med uppbyggnad de språkkompetenser som eleven tillägnar sig under skolgången. (Axelsson, Lennartsson-Hokkanen & Sellgren, 2002, s. 22) Om en elev då får undervisning av föräldrarna får den med största sannolikhet inte den formella undervisningen som behövs för att en språklig uppbyggnad i elevens språkkunskaper ska vara möjlig.
Det finns en skillnad mellan eleverna från skola A och skola B vad gäller påståendet ”Det ligger för långt bort”. Eleverna som gick på skolor där det fanns en majoritet av flerspråkiga elever hade noll procent angivit att den orsaken stämmer, det vill säga att det ligger långt bort. Medan eleverna från skolorna där det fanns en minoritet av flerspråkiga elever så hade 25 procent av eleverna svarat att det stämmer. Detta leder oss in på funderingar om förhållningssättet och inställningen till modersmålsundervisningen hos familjen kan hänga ihop med tillgängligheten av modersmålsundervisningen på skolan. Haglund (2006) berättar i sin artikel att utifrån sin undersökning märke hon att alla elever har ett medvetet förhållande till skolans budskap, att eftersom de går i en svensk skola ska de tala svenska. Haglund beskriver också att de finns en uppfattning hos eleverna och deras familjer att en bra skola är där man talar svenska och majoriteten av eleverna har svenska som modersmål. (Haglund, 2006, s. 22) Utifrån vårt resultat kan vi se att tillgången till modersmålsundervisningen ökar betydligt för elever som går på en skola med majoritet av flerspråkiga elever. Föräldrarnas uppfattning enligt Haglund är utifrån vår studie felaktig, då eleverna har större chans till en lyckad skolframgång då de får vidareutveckla sitt förstaspråk. (Axelsson, Lennarsson – Hokkanen & Sellgran, 2002, s. 22)
I undersökningen tittade vi också på om anledningen till det bristande deltagandet kan vara av praktisk orsak. Med praktisk orsak menar vi exempelvis att tiden för modersmålsundervisningen
36
är placerad så att det inte passar eleven eller att undervisningen ligger placerad utanför skolans område och att avståndet blir för långt för eleven att ta sig själv. I tabell 6 ser vi att 37,5 procent av eleverna anser att avståndet till undervisningen är en orsak till att de inte deltar. 25 procent anser att det stämmer ibland, slutsatsen vi drar av det är att i kommun kan lokalplaceringen ändras från termin till termin alternativt att eleven bytt skola och förhållandena ändrats. Samtidigt ser vi i tabell 5 att 53,8 procent av eleverna uppger att det inte stämmer och noll procent att det stämmer. En elev från en skola där de finns en minoritet av flerspråkiga elever beskriver under annan orsak: “Det finns inte på det språket jag talar i närheten” och en annan elev berättar: “För tiden
passar inte”, vi finner fler meningar där elever klart beskriver detta: “Min modersmålsundervisning flyttades till en annan skola, vi ville inte åka så långt varje vecka”. Som Axelsson (2004) menar så finns
det flera centrala faktorer som påverkar flerspråkiga elevers skolframgång, en av dessa är skolans organisation och verksamhet. Att eleven missar sin modersmålsundervisning på grund av att avståndet till den är för långt är en situation som skolans organisation har ansvar för att lösa. I resultaten ser vi en koppling mellan elevernas svar och vilken skola de går på. Majoriteten av de elever som går på skolor som har en minoritet av flerspråkiga elever anger att det är för stort avstånd för att delta i modersmålsundervisningen medan noll procent anger avståndet som en orsak till att inte delta av de elever som går på en skola med majoritet av flerspråkiga elever. Slutsatsen vi kan dra ifrån det resultatet är att elever som går på skolor där det finns flera flerspråkiga elever har närmare avstånd till modersmålsundervisning än elever som går på en skola där det finns få flerspråkiga elever. Alltså kan elevens språk, och kunskapsutveckling på sitt förstaspråk, påverkas av vilket skola man går i. Tillgängligheten till sin modersmålsundervisning och därmed chansen att ha möjlighet att delta, minskar eller ökar beroende på vilken skola eleven går i (Axelsson, 2004, s. 505). Det finns ett klart och tydligt mönster av detta i resultatets del, men det är inte den mest förekommande orsaken till att elever väljer att inte delta.
Resultatet i tabell 11 visar att 23 procent av svarspersonerna vill ha modersmålsundervisning medan i tabell 12 svarar 50 procent att de vill ha modersmålsundervisning. Återigen ser vi att resultaten pekar på att modersmålsundervisning är mer tillgängligt på en skola där majoriteten av eleverna är flerspråkiga. Under annan orsak skriver elever som går på en skola där flerspråkiga elever är en minoritet att ”Det finns inte på det språket jag talar i närheten”, ”Finns inte en filippinsk
lärare”, ”För tiden passar ej” och ”Min modersmålsundervisning flyttades till en annan skola, vi ville inte åka så långt varje vecka”. Dessa citat pekar också på att tillgängligheten är sämre på dessa skolor jämfört
med de skolor som har en majoritet av flerspråkiga elever.
Om vi nu fokuserar mer på elever som faktiskt deltar i sin modersmålsundervisning och tittar på vad de har uppgett om varför de deltar så ser vi i tabell 9 att 72,2 procent av eleverna beskriver att deltagandet har koppling till att de vill kunna kommunicera med familjen/släkten på deras förstaspråk. Även i tabell 10 som presenterar elever från skolor med majoritet av flerspråkiga elever uppger 59,1 procent av eleverna att det stämmer. Denna orsak är stark som anledning till varför eleverna deltar i sin modersmålsundervisning. Att kunna kommunicera med sin familj och
37
släkt är viktigt för en elev, ett barn, en människa, för att lära känna sin familj, sin familjs kultur, sin släkt och därmed sitt ursprung. Koppling mellan elevens identitet och trygghetskänsla gentemot sitt förstaspråk ser vi i resultatet. Axelsson skriver om modersmålsundervisningen utifrån tre faktorer; elevers lärande, identitet och trygghet. Hon menar att elever som får vidareutveckla sitt modersmål samtidigt lär känna sin kulturella bakgrund. Där igenom stärks identiteten och känslan av att veta vart man kommer ifrån stärker tryggheten hos individen. (Axelsson, 2004, s. 505) Så för att underlätta elevens utveckling och förmåga att kommunicera på ett gemensamt språk med sina nära och kära, krävs undervisning i hur man talar och skriver på sitt förstaspråk. Framförallt om om situationen är så att eleven brevväxlar/mailar med sin familj/släkt på grund av att de är bosatta i ett annat land, så behöver eleven skrivkunskaperna i sitt förstaspråk. Eller om eleven har en äldre släkting som inte klarar av att lära sig det svenska språket, så måste eleven besitta kunskap i sitt första språk för att ett samtal ska kunna äga rum. Det är inte bara elevens lärande, elevens språk - och kunskapsutveckling som stärks och underlättas om eleven behärskar sitt förstaspråk. Även tryggheten och identiteten hos den individuella individen stärks och eleven har en chans till att bli mer medveten om sitt ursprung och sin kultur. (Parszyk, 2002 & Haglund, 2006)
38
Diskussion
En elev som flyttar till ett nytt land, med en ny kultur och ett nytt språk, har ett stort behov av att få vidareutveckla sitt förstaspråk i den skola de börjar i. Behovet existerar för att elevens identitetsskapande och kunskapsutveckling ska ha möjlighet att vidareutvecklas och påverkas positivt, när elever får chans att fortsätta lära sig sitt förstaspråk (Axelsson, 2004, s. 504-505). För att eleven ska få chans till att fortsätta arbeta med sitt förstaspråk så behövs formell undervisning, som sker inom skolans organisation med en ämnesundervisning som är väl planerad och framförallt ämnesintegrerad (Holmegaard & Wikström, 2004, s. 565). Att eleven får sitt förstaspråk genom föräldrarna räcker alltså inte för att elevens ska få ett fullt utvecklat förstaspråk. Eleven behöver undervisningen i skolan, för att denne ska vidareutveckla sitt språk genom att bygga upp ordförråd, förstå texter i olika genre samt tala och skriva obehindrat på både vardagsspråk och skolspråket, som sedan utvecklas fortsättningsvis genom livet (Lennartsson-Hokkanen & Sellgren, 2002, s. 22). När föräldrar lär sina barn deras förstaspråk i hemmet, så är risken stor att de får en informell undervisning, där vardagsspråket då blir i fokus. Under rubriken tidigare forskning tar vi upp den kritiken som finns mot modersmålsundervisningen runt om i landet. I skolverkets rapport (Skolverket 2003 s. 47) tas problemen upp med modersmålsundervisningen. De beskriver kritik mot hur systemet är uppbyggt, kvaliteten på undervisningen och kompetensen på modersmålslärarna. I vårt resultat ser vi dessutom att det finns många elever som vill ha modersmålsundervisning men inte kan ha det på grund av olika anledningar, mest på grund av praktiska anledningar som att det inte finns någon lärare alternativt att det är för få elever som har samma förstaspråk. Det svåra med modersmålsundervisningen är att det är svårt att få allt praktiskt att gå ihop. Att få tag i utbildade lärare som har det språk som behövs, att den läraren i sin tur ska hinna med alla elever i kommunen och samtidigt kunna samarbeta med elevens övriga lärare på skolan. Vi funderar om detta faktiskt kan vara ett skäl till att modersmålsundervisningen har en låg status runt om i landet.
Som vi nämnt tidigare visar resultaten att många elever anger orsaken att föräldrarna lär dem språket som en orsak till att inte gå på modersmålsundervisning. Under teoretiska perspektiv beskriver vi utifrån Holmegaard och Wikström (Hyltenstam & Lindberg, 2004, s. 540) att en elev tvingas byta undervisningsspråk under skoltiden så sker en störning i språkutvecklingen som i många fall kan få stora konsekvenser för den framtida skolgången. Om eleven får möjlighet att behålla och utveckla sitt förstaspråk så underlättas elevens skolgång betydligt och det blir lättare för eleven att tillägna sig ett nytt språk. Den forskningen visar alltså att det inte räcker med att familjen lär eleven språket utan eleven behöver en mer formell undervisning också. Detta leder
39
oss in på funderingar kring lärarna på skolans kompetens och attityd till modersmålsundervisning. Vi anser att det måste vara lärarna som informerar föräldrarna om hur viktigt det är att eleven behåller och utvecklar sitt förstaspråk för att lyckas bra i skolan.
Samtidigt måste de finnas en inställning och förhållningssätt på skolan där modersmålsundervisningen prioriteras och värdesätts. Som Skolverkets rapport (2003, s. 47) beskriver att undervisningen har lågt status och de lärare som arbetar inom ämnet ofta måste försvara sin verksamhet. Då det finns en attityd att svenskan är det språk som eleverna ska träna. Vi misstänker att det kan finnas en liknande uppfattning hos dessa föräldrar. Att de anser att deras barn i den svenska skolan ska fokusera på att lära sig det svenska språk, istället för att också satsa på och vidareutveckla sitt förstaspråk. Återigen då så är det här mycket viktigt att personalen på skolan som dessa elever kommer till, besitter kunskap om den forskning som finns runt flerspråkighet och successiv inlärning av flera språk. Att elevens chanser till att lyckas i sin skolgång ökar betydligt om den får fortsätta att arbeta inom det språket där eleven är starkast (Börestam & Huss, 2001, s. 60).
40
Konklusion
En av de viktigaste delar som vår studie visar är att många elever anger orsaken att föräldrarna lär dem språket som en orsak till att inte gå på modersmålsundervisning. Under teoretiska perspektiv beskriver vi att en elev som tvingas byta undervisningsspråk under skoltiden utsätts för en störning i språkutvecklingen som i många fall kan få stora konsekvenser för den framtida skolgången. Om eleven får möjlighet att behålla och utveckla sitt förstaspråk så underlättas elevens skolgång betydligt och det blir lättare för eleven att tillägna sig ett nytt språk. Den forskning vi presenterat visar att det inte räcker med att familjen lär eleven språket, utan eleven behöver en mer formell undervisning också. Detta leder oss in på funderingar kring lärarna på skolans kompetens och attityd till modersmålsundervisning. Vi anser att det måste vara lärarna som informerar föräldrarna om hur viktigt det är att eleven behåller och utvecklar sitt förstaspråk för att lyckas bra i skolan. En annan viktig slutsats från vår studie som vi vill belysa är att