Makt möter motstånd

I följande avsnitt analyseras såväl samlingar som intervjuer med pedagoger på Gråsparven, utifrån analysbegreppet motstånd.

Under en samling är samtliga barn och pedagoger sittandes ned på den cirkelformade mattan, i en cirkel. I samma stund som det infinner sig ett samtal om vad barnen planterat ute på förskolegården under förmiddagen, är det ett utav barnen som kryper in mot mitten av mattan:

Barnet Melker som sitter ned i ytterkanten av den cirkelformade mattan, kryper nu in mot mitten av mattan. Melker kryper framåt med sina knän och händer ner i golvet, runt omkring i cirkelns mitt. Han gör stora rörelser med hela sin kropp och kryper nu mot ursprungsplatsen och sätter sig ned igen. I samma skede förflyttar sig pedagogen Sherin från motsatta sidan av mattan, till den plats Melker sitter. Sherin sätter sig bakom Melker och greppar tag med båda sina armar runt Melkers midja och sätter honom i sitt knä. (Ur videoobservation, 2017-04-20)

I ovanstående observationssekvens kan den cirkelformade mattan tolkas signalera en central plats i rummet, inom det specifika ändamålet samlingen. Mattan kan upplevas bära på en fördefinierad struktur gällande hur barn och pedagoger förväntas placera sig i förhållande till varandra och på mattan i samlingen, det vill säga sitta ned i en cirkel. Strukturen kring att sitta ned i en cirkel blir desto mer påtaglig i det skede som Melker kryper in mot mattans mitt och cirkeln “bryts”, varpå Sherin korrigerar honom till cirkelns formation igen. Maktbegreppet motstånd kan i sekvensen tolkas bli synlig som utövad makt och motmakt, genom att Melker utövar motstånd mot strukturen att sitta ned på mattan i en cirkel samt gentemot Sherins upprätthållande av denna struktur. Således kan strukturen och pedagogen som upprätthåller denna ses som den dominerande makten vilken Melker utmanar och gör motstånd mot.

31

Med hänsyn till Foucault (2002, s.105) som menar att makten är relationell, vilket innebär att där makt finns, möjliggörs även en motmakt eller ett motstånd. Utifrån denna aspekt kan den maktrelation som sker i sekvensen tolkas som relationell. Det genom att i ena stunden utövar Melker makt mot strukturen och mot pedagogen, som i sin tur står upp för eller vidmakthåller strukturen. Medan det i nästa stund är pedagogen Sherin som ihop med strukturen utövar makt mot Melker som förväntas sitta ned i cirkeln under samlingen. Det kan utifrån den relationella makten tolkas som att varken Melker eller Sherin äger makten, utan makten är snarare rörlig och förflyttas inom maktrelationen mellan dem.

Pedagogerna på Gråsparven ger uttryck för att det till viss del finns en intention kring hur barn och pedagoger placerar sig på mattan i samlingen. Nedan följer en pedagogs utsaga:

Barnen har inte fasta platser och inte vi heller, utan vi placerar oss och fördelar oss lite jämt mellan barnen. Sen har vi vissa barn som behöver vuxen närvaro, och dom har vi nära oss, antingen i knäet eller bredvid. På så vis så finns strategiska placeringar, det gör det ju. Det är inte uttalat så mellan barnen, men vi vet vilka som kommer må bäst av det. Och då hjälper man dem lite genom att placera dem annorlunda än vad de själva har valt. För att det inte ska bli för mycket störning liksom. (Ur intervju med Marie, 2017-04-04)

I ovanstående utdrag framhåller pedagogen Marie att det inom samlingen inte finns några fasta platser, för varken barnen eller pedagogerna. Marie ger samtidigt uttryck för att pedagogerna har som hon kallar det “strategiska placeringar” i förhållande till barnen i samlingen. Dels eftersom vissa barn är i behov av vuxnas närvaro, och dels för att kringgå störningar i samlingen. Utifrån Foucaults maktbegrepp motstånd kan en tolkning av Maries utsaga om pedagogernas strategiska placeringar ses som ett förebyggande motstånd mot, som utdraget tyder på, eventuella störningar från barnen, det vill säga barns motstånd. Foucault framhåller att det finns motstånd som sker av nödvändiga skäl (Foucault, 2002, s.106). Utifrån denna aspekt kan en tolkning av pedagogernas strategiska placeringar vara att pedagogerna redan i begynnelsen av en samling, utifrån sina platser, kan organisera den utefter vad som enligt dem ses som nödvändigt för barnens bästa och för att upprätthålla en form av ordning.

Pedagogen Karl har inlett samlingen med att dels berätta och gestalta för barnen hur de skall förhålla sig; stänga sin mun och öppna sina öron. Karl frågar nu barnen vilken betydelse hans gestaltning kan tänkas ha. Nedan följer en sekvens som återger vad som sker kort därpå:

Barnet Vilgot säger “jag knäpper mina öron” samtidigt som han placerar sina händer mot sina öron och vänder sitt ansikte mot Karl, som sitter bredvid honom. Karl säger “alla öron är hit på mig” varpå Vilgot vrider på sitt huvud sidleds, med sina händer på sina öron, medan han gör ett ljud med sin mun “aoiiooaää”. Karl vänder sin kropp mot Vilgot och säger “nej, det var dåligt, det var den

32

som skulle va stängd” medan han placerar sin ena hand för Vilgots mun, “och dom skulle va öppna” och flyttar sin hand till Vilgots öra. Karl greppar nu tag i Vilgots hand som han för mot Vilgots mun, varpå Vilgot säger “men, jag stängde dom” och för sina händer mot sina öron. (Ur videoobservation, 2017-04-18)

I ovanstående observationssekvens blir det i synnerhet synligt att Vilgot utmanar den givna strukturen i samlingens inledande stund, vilket i sekvensen kan tolkas vara att barnen förväntas vara tysta och lyssna. Utifrån maktbegreppet motstånd kan en tolkning, inom den maktrelation som sker mellan Vilgot och pedagogen Karl, vara att makt som motstånd kommer till uttryck på olika vis. Dels kan en tolkning vara att i den stund Vilgot verbalt uttrycker “jag knäpper mina öron” samtidigt som han håller sina händer för öronen, kan hans handling ses som ett motstånd gentemot strukturen, att vara tyst och lyssna. I det skede Karl ber barnen att rikta uppmärksamheten mot honom, ger Vilgot ifrån sig ett högt ljud med sin röst, vilket kan tolkas som att han utövar motstånd mot Karls uppmaning. Å ena sidan som Vilgots handling kan ses som ett motstånd, kan hans handling å andra sidan ses som en utövad makt mot den rådande strukturen och Karls uppmaning.

Ser vi till Karls intention som inledningsvis var att be barnen rikta sina öron mot honom, kan denna handling ses som en utövad makt, genom att det blir den rådande strukturen. I den stund Vilgot utövar motstånd/motmakt gentemot Karls uppmaning, bemöter Karl detta genom att verbalt uttrycka att Vilgots handling är felaktig och på ett fysiskt sätt markerar med Vilgots kropp hur han skall förhålla sig i samlingen. Karls agerande kan således tolkas som ett motstånd gentemot Vilgots motmakt. Den maktrelation som ovan beskrivits kan således tolkas som en relationell makt. Det genom att motmakten inte sker i sin passivitet mot en härskande makt, vilket innebär att varken Vilgot eller Karl besitter makten, utan makten och de motstånden vilka utövas inom maktrelationen sker i ett ständigt växelspel.

Vid samma samlingstillfälle som i föregående observationssekvens, följer här en sekvens vilken återger ett skeende som inträffar strax efter att pedagogen Karl frågat om barnen haft en bra påskhelg:

Pedagogen Karl säger “har alla barnen haft en bra påskhelg” Några barn kan höras säga “ja” och barnet Ivan som sitter i pedagogen Sherins knä, säger med energisk röst “lyssna på mig, jag vill också”. Karl riktar sin blick mot Ivan och frågar om han haft en bra påsk, varpå Ivan säger “ja, men nu vill jag säga nånting till alla barnen”. Karl säger “säg någonting då, varsågod” varpå Ivan riktar sin blick mot barnen och säger “asså jag gjorde en stor special chokladask, den var jättestor”. Karl frågar vart Ivan har gjort den, varpå Ivan säger “i, jag har gjort den med bara bruna saker med lego”. (Ur videoobservation, 2017-04-18)

33

Utifrån ovanstående observationssekvens kan det noteras att i den stund som pedagogen Karl frågar barngruppen om de haft en bra påsk, ger barnet Ivan uttryck för en önskan om att bli lyssnad till genom att säga “lyssna på mig, jag vill också”. Ivans yttrande i samlingen kan utifrån Foucaults maktbegrepp motstånd tolkas som ett utövat motstånd gentemot makten, vilken utövas av Karls spörsmål och tänkta innehåll i samlingen, det vill säga påsken. Foucault (2002, s.106) menar att inom en maktrelation, förblir en motståndshandling aldrig passiv i relation till en dominerande kraft. Det är en aspekt som kan tolkas bli synlig när Ivan uttrycker sin önskan om att få delge något till alla barnen i samlingen, vilken bemöts av Karls medgivande. En vidare tolkning kan vara att Karls spörsmål om påsken inte befinner sig i en härskande position i relation till Ivans önskemål. Den maktrelation som sker Karl och Ivan emellan, kan således tolkas relationell, genom att ingen av dem äger makten. Å ena sidan utövar Karl makt genom sitt spörsmål om påsken och å andra sidan utövar Ivan motstånd eller motmakt gentemot Karls spörsmål. Det är en maktrelation som vidare kan betraktas som ett styrkeförhållande som ständigt är möjligt att förändra.

Utifrån Foucaults maktbegrepp motstånd har vi i avsnittet ovan analyserat hur samlingen utmanas och förändras, dess struktur och innehåll, i interaktionen mellan barn och pedagoger. Detta för att det i samlingen inte finns någon som äger makten, utan makten i varje interaktion och relation i samlingen kan utmanas och förändras. Vad vi kommit fram återges nedan. Av vår analys framkommer det att samlingarna utmanas genom att barnen på olika sätt utövar motstånd mot samlingens strukturer och innehåll. Barnens motstånd sker i interaktioner med pedagogerna, vilka i sin tur bemöter motståndet med gensvar som ger upphov till någon form av förändring. När barnen gör motstånd mot samlingens struktur, agerar pedagogerna snabbt genom att korrigera eller tillrättavisa barnen till rådande struktur. Pedagogerna använder sig av strategiska placeringar för att undvika att samlingen utmanas.

34