Maktdiskurs

7.4 Maktdiskurs

Utöver en rasifieringsdiskurs finns även en tydlig maktdiskurs. Detta då Asian-Americans som grupp är en minoritetsbefolkning i USA, vilket sätter dem i ett såväl numerärt underläge, som i ett underläge baserat på deras sätt att vara. Minoriteten ställs mot majoriteten som är vita amerikaner som i det amerikanska samhället anses vara normen och därav överordnade (McMurtry et al, 2017), vilket även framgår i exemplet ovan med Edward som försätts i en rasifierad och underordnad position av en icke-asiat.

Som nämnt i rasifieringsdiskursen kan Asian-Americans anses vara en flytande signifikant som får sin betydelse fixerad utifrån vilken diskurs vi finner. Ordet får sin

betydelse utifrån tecknen runtom kring. Inom maktdiskursen blir det tydligt att betydelsen är relaterad till klass och maktstruktur. I flera artiklar från USA Today uttrycker Asian-

Americans som citeras eller representeras av en annan person i texterna en rädsla och oro över hatattackerna och en frustration över den otrygghet de känner i samhället. De efterlyser ett större engagemang från nationella ledare för att skapa förändring. Rädslan hos

AsianAmericans som gestaltas i tidningarna ställer folkgruppen i en beroendeposition och framhäver deras passivitet. Till exempel i rubrikerna:

”Asian-Americans are scared for a reason” (artikel 1)

”Spit On, Yelled At, Attacked: Chinese Americans Fear for Their Safety” (artikel 8)

Citat som “We need protection” och “We just want to feel safe” (artikel 14) visar på en stark gruppidentitet men framförallt en utsatthet som gruppen känner gentemot de som har den styrande makten: den överordnade vita rasen.

Utifrån maktdiskursen kan vi identifiera ett flertal nodalpunkter relaterade till politik och maktstrukturer, bland annat Politicians, Scapegoating och Minorities. Två exempel på

ekvivalenskedjor som grundar sig i politisk makt är:

Debate, blame game, politics, secretary of state, political commentary, senator, republican, representative, democrat, United States, geopolitical, health officials, politically charged, public health, politicizing, American people, state department, Chinese Communist Party, Chinese Foreign Ministry (artikel 9).

Lawmakers, nation, crisis point, democratic, republicans, representative, condemnation, Chinese government, rhetoric, president, country, statement, Donald Trump, elected, senator, senate floor, testified, united states, congress, admissions processes, politicians, federal government (artikel 3).

Politicians är en nodalpunkt då det under 2020 och 2021 varit flera politiker och politiska ledare som öppet uttalat sig på ett kontroversiellt sätt och detta har uppmärksammats av media. Till exempel har coronaviruset kallats för ”Chinese virus”, ”Wuhan virus” och ”Kung-flu”. Dessa uttalanden konstateras ha bidragit till främlingsfientlighet och xenofobi. “It gave a lot of people permission (to act on) their prejudice” citeras det i en artikel (artikel 15). Detta citat visar på att politikernas kontroversiella uttalanden och civila amerikaners

främlingsfientlighet underbyggs av redan etablerade fördomar.

I artiklarna finner vi vidare bevis för hur den vita amerikanska befolkningen

upprätthåller sin status i samhället genom att beskylla asiater och göra dem till syndabockar. Detta genom att beskylla dem för spridningen av coronaviruset. Genom att beskyllaren skjuter ifrån sig ansvaret finner de tröst och skapar förståelse för situationen (Jakovljevic et al, 2020). Nedan är ett exempel på en ekvivalenskedja som etablerar den redan befintliga

maktstrukturen genom processen av Scapegoating:

Wuhan virus, foreigners, responsible, spreading, minorities, conspiracy, white supremacists, influence, extremist groups (artikel 20).

Gover et al (2020) konstaterar i sin studie hur stigmatisering och rasifiering vanligtvis ökar under pandemier och kriser. Vi kan konstatera att vi i vårt material finner bevis för att pandemier ökar ojämlikhet mellan vita amerikaner och minoriteten Asian-Americans. Gover påtalar att stigmatiseringen främst ökar genom sociala medier och politik. I materialet får

många politiker komma till tals och diskutera Asian-Americans situation i samhället.

Exemplet ovan där politiker använt sig av uttrycket ”Wuhan virus” stödjer Govers slutsats om att politik är en bidragande faktor till stigmatisering under pandemier.

När det gäller intervjupersonerna i artiklarna finns en skillnad mellan vad personer med hög status och civila Asian-Americans får uttala sig om. Medan personer av hög status talar om gruppen, vad de tänker, känner och behöver och hur de mår, så får de civila som ofta är brottsoffer till hatbrott främst prata om sina specifika upplevelser av hatbrotten. Detta resulterar i ytterligare reproduktion av de amerikanska maktstrukturerna, där individer av högre status anses ha större trovärdighet och tillförlitlighet än personer med

förstahandsinformation.

I flertalet artiklar kan vi identifiera konflikter mellan individers simultana identiteter. Denna antagonism påträffas när intervjupersonen är både Asian-American och politiker eller av annan hög status (ordförande, sekreterare). Ett exempel är intervjupersonen Andrew Yang som både tidigare presidentkandidat och Chinese-American. Här kan man diskutera om huruvida dessa två identiteter hindrar varandra då de kan upplevas som motpoler (Derrida, 1972).

Även i bildsättningen kan vi identifiera maktdiskursen. Som tidigare nämnt har bilderna föreställt mestadels demonstranter, intervjupersoner och politiker av asiatiskt eller

ickeasiatiskt ursprung, men det är just mellan dem de största skillnaderna finns. Bilder på politiker är tagna framifrån och ofta i närbild. Politikerna bär kostym eller stilrena kläder, vilket kan tolkas som att utstyrseln i sig inger ett större förtroende hos läsaren. Läsaren kan konnotera att politikerna är seriösa och respektingivande. Bilder på Asian-Americans (som inte är politiker eller högt uppsatta) å andra sidan är oftast fotograferade med anonym klädsel, antingen tagna i profil eller bakifrån så att individen inte går att identifiera fullt ut. Denna gestaltning förstärker Asian-Americans kollektiva identitet och gruppbildning. Mönstret kan tolkas som att tidningarna medvetet vill framställa asiater som en grupp och inte som enskilda individer, vilket reproducerar den befintliga maktstrukturen.

7.4.1 Hegemoniska strukturer

Utifrån Gramscis (1992) teori om hegemoni kan vi identifiera ett tydligt mönster och dra slutsatsen att den asiatiska folkgruppen i USA är underordnad den vita amerikanska majoriteten. Som konstaterat finner bevis för detta i vilka som får komma till tals, i gruppbildningsprocesser, i användningen av stereotypa beskrivningar samt i semiotiken.

Precis som tidigare forskning visat på framställs individer av den asiatiska folkgruppen som outsiders och detta görs främst genom att de vita amerikanernas hierarkiska roll etableras än mer (Gover et als, 2020). Det sker genom att främst politiker som är erkända av samhället och bär på stort etos får komma till tals och gestaltas i bilder. Även politiker med asiatiskt

ursprung får komma till tals men analysen tyder på att de ses som mer amerikanska än den civila asiatiska amerikanen.

I bildsättningen ser vi även mönster som att politiker och vita amerikaner porträtteras med tydliga bilder på deras ansikten där man också kan se att de är propert klädda. Som tidigare nämnt är civila Asian-Americans istället fotograferade på ett mer anonymt sätt, vilket bidrar till att underminera folkgruppen och skapa en “anonym”-bild som är svår att relatera till. Att läsaren lättare kan känna igen sig i politikerna som är vita och respektingivande bygger på faktumet att Asian-Americans är The Other. I enlighet med Goffmans (1963:26-27) kriterier om stigmatisering ser vi att folkgruppen skiljer sig både fysiskt och psykiskt från den stora vita befolkningen och därför är mindre värd i det amerikanska samhället. Bildsättningen talar även för orientalismens perspektiv om att asiater gestaltas utifrån det västerländska ögat. Här framgår det främst i hur skildringen av Asian-Americans och amerikaner skiljer sig åt och att amerikaner framställs som egna individer till skillnad från den asiatiska folkgruppen. Ordvalen i majoriteten av artiklarna bidrar vidare till att etablera redan befintliga maktstrukturer. Att den asiatiska folkgruppen främst beskrivs med negativt-klingande ord kopplade till rädsla och passivitet skapar en känsla av att de lever i förtryck. Detta kan ses som både en reproduktion av samhällets befintliga åsikter och värderingar men också att det reproducerar åsikter och värderingar genom att fortsätta med dessa beskrivningar. Att använda ord som ”scared”, ”fear”, och ”terrified” placerar Asian-Americans i underläge och bidrar att sprida den uppfattningen om dem.

Vi kan även se hur många artiklar utesluter ord som xenophobia och stigmatization och istället använder mindre formella eller hårda ord som discrimination. Detta talar för att tidningarna håller ett relativt enkelt och lättförståeligt språk som den amerikanska publiken har lätt att förstå. Att språket är lätt resulterar i att en större publik kan ta del av nyheterna. Ordvalen kan ses som ett sätt att tona ner allvarligheterna i hat mot folkgruppen. Det kan även ses som ett sätt för tidningarna att inte ta ställning till att kalla hatet för renodlad rasism eller främlingshat. Genom att inte ”ställa sin publik mot väggen” håller de läsaren på sin sida. Det kan upplevas som en slags opartiskhet där tidningarna är objektiv istället för att uttrycka ett förakt mot hatet och ta avstånd från det.