Makten över diskursen

Att företagen inte har fått utså lika mycket skepticism som stater har kan förklaras med den makt över diskursen som företagen innehar inom de globala frösystemen, därigenom kan företagen påverka vad som anses vara kunskap. Företagen använder sig av akademierna (som nämndes i områdesöversikten anses vara den legitima källan till kunskap) för att sponsrat forskning som gynnar företagen. Monsanto tillsammans med andra företag ligger bakom organisationen ”Crop Asia” som försöker styra media och sprida diskursen om modernitet, genom att sponsra forskning samt utföra egen forskning (BIOTHAI 2014). Men det sker även genom att företagen fått

benämningen som ”förädlare” och därigenom den legitima källan till nyare, modernare och förbättrade tekniker för jordbruket. Genom att säga att deras fröer kommer från moderna metoder och på ett vetenskapligt sätt forskats fram, kan de sätta en norm att dessa fröer är de som är bättre och därmed bör användas. Det sker bl.a. genom benämningen på fröerna där traditionella fröer som utvecklats under lång tid för att vara anpassade till den lokala jordmånen och miljön kallas för primitiva fröer, medan de fröer som utvecklats fram i ett labb kallas för eliter eller avancerade (Shiva 2014:165). Monsanto arbetar aktivt för att reproducera diskursen om att det är moderna jordbruksmetoder som ska skydda planeten. Genom artikeln ”Modern Agriculture is Working to Protect Our Planet” (Monsanto 2018) förklarar Monsanto hur de moderna jordbruksmetoderna effektiviserar jordbruket och därmed skapar en hållbarare planet. Artikeln nämner dock inget om att det moderna jordbruket är en stor orsak till de klimatförändringar som vi nu ser, och som jag nämnt tidigare i uppsatsen. Artikeln är dock ett bevis på hur de globala frösystemen genomsyras av

diskursen om modernitet och den teknikfetischism som jag nämnde tidigare, där teknik blivit målet i sig. Diskursen gör att företagen inte alltid behöver skydda sig bakom regelverk och patentlagar för att påverka frösystemen inom en stat. Detta gäller Thailand som inte ratificerat en starkare PVP lagstiftning men som fortfarande är starkt påverkade av företagen. Inte minst Monsanto som har flera kontor i Thailand och som vid flera tillfällen försökt påverka den thailändska regeringens beslutsfattande. Det är dock inte endast regeringen som utsätts för påtryckningar. Det har även skett fall där företag inom matindustrin har betalat journalister för att skriva positiva artiklar om

företaget, samt att företag har betalat media för att antingen skrota artiklar eller tysta ner artiklar som skulle ge en negativ bild av företaget (GRAIN 2014). I det här fallet gällde det ett företag inom köttindustrin men fallet visar företagens behov av att ha diskursen med sig.

Att företagen kallas för ”förädlare” ger legitimitet till företagens arbete genom att spegla en lång tradition av människan som förvaltare av natur. En syn som bl.a. Lockes teorier legitimerade. Locke menade att Gud hade givit alla växter och djur till människan, som då enligt Locke betydde att människorna ägde dessa. Detta i kombination med Lockes tanke om att genom arbete förbättrar resurserna (Liedman 2005:116) går väl i hand med diskursen om modernitet, där förädlarnas uppgift är att förfina och utnyttja fröernas fulla potential. Det blir då förädlarnas uppgift som förvaltare av fröer att ta hand om dessa och genom forskning utnyttja fröernas fulla potential. Problemet blir då vem det är som får definiera vad som är fröernas fulla potential. Inom de globala frösystemen är det monetära priser som tillskriver fröernas dess värde, och då blir de viktiga faktorerna ”avkastning per hektar” och inte ”hälsa per hektar”.

6.4 Framtiden?

Som nämndes tidigare i teorikapitlet krävs det att vi talar om och problematiserar det faktum att det finns dem som tjänar på andras fattigdom. Mills tar upp hur de vita har tjänat på att svarta tjänat mindre. För att de globala frösystemen ska förändras krävs det därför att man belyser och

problematiserar det faktum att det finns de parter som tjänar på hur frösystemen är uppbyggda som de är idag. Utan att belysa denna problematik på allvar kommer det inte ske någon verklig

förändring i hur maktstrukturerna är utformade.

Detta visar sig i hur maktstrukturerna fortfarande är utformade i Thailand. Trots de protester mot frihandelsavtal som ägt rum i Thailand, talar Thailands regering om att under 2018 återuppta frihandelsförhandlingarna med EU som avbröts 2014. Kravet på att Thailand ska ratificera UPOV 91 finns fortfarande med i avtalet (Arunmas 2018). Utöver detta funderar Thailand även på att gå med i CPTPP som är en omförhandling av TPP efter att USA drog sig ur (Solomon et al. 2018). Enligt CPTPP krävs det att samtliga parter ratificerar UPOV 91 (New Zealand Foreign Affairs & Trade 2018:65). Detta indikerar på att statens vilja inte är densamma som dess befolkning. Om Thailand skulle ingå i CPTPP och frihandelsavtal med EU skulle det innebära att Thailand behöver ratificera UPOV 91 och stora omstruktureringar i Thailands jordbruk. Det skulle innebära att tiden som en gröda är under patent går från nuvarande 12 år till 25 år. Bönder skulle inte längre tillåtas

skörd. Det uppskattas att detta skulle innebära att thailändska bönder skulle få ökade kostnader på 2-6 gånger så mycket. Lagändringen skulle även innebära att bönder riskerar att bli utsatta för ”bio- piracy” eftersom företag genom UPOV 91 skulle få möjlighet att ta patent på specifika

karaktärsdrag hos thailändska gröder (Environmental Justice Atlas 2015).

Även om motståndet i Thailand är stort, är även trycket från de globala frösystemen stort på Thailand att ratificera en starkare PVP lag. Som Pateman och Mills argumenterar för, krävs det anpassade lösningar som baseras på hur världen ser ut idag, för att verklig förändring ska ske. Det betyder att man behöver utgå från hur frösystemen ser ut idag, med den maktassymetrin som existerar och utgå från den när man ska försöka hitta lösningar som återger kontrollen till bönderna och inte företagen. Min ståndpunkt i denna uppsats har varit och är den som Mills talar för. Att se kontraktet som någonting mera abstrakt som genomsyrar samtliga sociala relationer och

konstruktioner. Det betyder att jag inte håller med Pateman om att det sociala kontraktet helt behöver skrotas, utan att det behöver en rejäl omskrivning. Mills idé om ett kontrakt utgår från människan som skapare av det socio-politiska och därav skapare av samhällskontraktet (Pateman & Mills 2007:14). Så om vi människor är dem som har skapat detta ojämlika kontrakt är det även vi som måste skriva om det. Detta kan endast uppnås genom större inkludering så att kontraktet inte endast belyser den vite mannens problem, utan samtligas.

7. Slutsats

Uppsatsens huvudargument bygger på Sarah Radcliffes definition av kolonialismen som en pågående händelse som fortfarande äger rum (Radcliffe 2017:224). Utifrån detta kan de globala frösystemen ses som en kolonisering av fröer där västerländska aktörer skriver kontraktet som andra ska följa. Den rådande diskursen inom frösystemen är den om modernitet som utger sig från att vara ett neutralt begrepp, men som i verkligheten är långt från det. Som jag har argumenterat för i

uppsatsen innebär diskursen om modernitet att erfarenhetsbaserad eller traditionella kunskaper anses som bakåtsträvande och att vetenskaplig kunskap, är den som legitimeras. Modernitet innebär även en stark tilltro till ny och effektivare teknik, där resultatet inte alltid står i fokus. Det som är modernt är inte att anpassa metoden för den lokala kontexten, utan att använda sig av den nyaste tekniken.

Att modernitet inte är ett neutralt begrepp visar sig i det thailändska jordbruket, där ett ”modernt jordbruk” innebär användandet av hybrida grödor på bekostnad av de traditionella fröerna, och i

slutändan på böndernas självbestämmande och klimatets resiliens. I och med att Thailand har haft en relativt svag PVP lagstiftning har immaterialrätten inte påverkat Thailand till lika stor del som många av dess grannländer. De största förändringarna har skett genom en övergripande förändring i diskursen och med den universella värderingen om modernitet som påverkat Thailand i allra högsta grad. Analysen har påvisat hur den överhängande diskursen och de universella värderingarna kring modernitet spelar en stor roll och påverkar staters jordbrukspolitik oavsett om staten ratificerat en starkare PVP lagstiftning eller ej. Dock har det spelat stor roll för Thailands bönder att Thailand ännu inte har ratificerat UPOV 91. Att Thailand har en svagare PVP lagstiftning möjliggör för bönderna att fortsätta använda traditionella fröer och jordbruksmetoder trots påtryckningar om att övergå till ”modernare” jordbruksmetoder. Detta har gjort att trots att många bönder har övergått till att använda sig av hybrida fröer som kräver hög tillförsel av kemikalier har de kunnat kombinera detta med många traditionella jordbruksmetoder och därmed bevara en del av den kunskap som byggts upp genom århundraden. Uppsatsen har argumenterat för att de globala frösystemen påverkar stater på två plan. Dels på det diskursiva planet med den universella värderingen om modernitet som påverkar vad som anses vara önskvärt och vad som anses vara bakåtsträvande och icke-önskvärt. Det andra planet sker genom laglig implementering av immaterialrätt som hindrar bönder att utföra de traditionella jordburksmetoder som de tidigare tillämpat, men som fortfarande grundar sig på diskursen om modernitet. Fokuset har förändrats i Thailand där producerande av mat för export blivit allt viktigare.

Hur detta har fått pågå kan förklaras med hjälp av kontraktsteori som på liknande sätt användes under kolonialismen för att rättfärdiga övertagandet av land och förslavandet av dess folk med argument som att marken aldrig tillhörde dem då de inte brukade marken och att kolonisatörerna hjälpte dess befolkning genom att de civiliserades. På samma sätt ursäktar nu företagen

patenterandet av fröer med att fröerna inte alls tillhörde bönderna innan och att genom att företagen utvecklar hybrida fröer och kemikalisk gödningsmedel och bekämpningsmedel ”moderniserar” jordbruket, på liknande sätt som kolonisatörerna tidigare argumenterade kolonialismen med att de ”civiliserade” den primitiva befolkningen. Förändringen i jordbruket är ett resultat av att flera aktörer aktivt har arbetat för att reproducera diskursen och den universella värderingen om

modernitet, där stora företag som Monsanto och västerländska stater som USA och EU är de största aktörerna.