Makten att definiera rasism och ”den goda läraren” 31

Detta tema handlar om att läraren, enligt några av de intervjuade lärarna, ofta tar sig rätten att definiera rasistiska uttryck som något utanför sig själv. Läraren definierar rasism som något elever ägnar sig åt genom att uttrycka sig i begrepp som ”blatte”, ”flykting”, n-ordet med mera. Läraren tolkar rasism i den snäva bemärkelsen bestående av rasistiska ord som elever använder. Detta bland annat genom att tala om sig själva och om andra med dessa ord. Läraren förminskar därmed rasismen till att endast handla om ord.

Lärare 4 menar att lärare ofta ser eleven som problemet, att det är elever som är rasistiska. Lärare 5 säger att hen upplever att de flesta är tydliga med att rasism är dåligt men att de inte alls är pigga på att jobba aktivt med det. De är inte heller medvetna om hur man själv reproducerar normer. Läraren berättar även om hur hen genom facebook sett att kollegor länkar till sidor som klassats som nazistiska, antagligen utan att ta reda på vad det är för typ av sida. Gruber, som lyfts fram i kapitel 3.1, bekräftar de intervjuade lärarnas tankar om att lärarna inte reflekterar mycket om sig själva som normproducenter och sin egen delaktighet i denna process.

Gruber beskriver hur fokus ofta ligger på hur eleverna agerar och inte på lärarnas beteende. Således granskar sig lärarna själva sällan utifrån ett normkritiskt perspektiv.72

De intervjuade lärarnas svar visar även på att lärare har lite kunskap i hur rasism kan ta sig i uttryck. Vardagsrasism kan ses som en process bestående av praktiska handlingar med inslag av rasism. Det handlar sällan om extrema händelser utan snarare om alldagliga och banala handlingar så som marginalisering och andrefiering som tidigare temaavsnitt belyste.

Lärare 2 menar att det saknas kunskap om normkritik på dennes skola men att det finns ett engagemang som visas genom att lärare är väldigt snabba med att markera för eleverna att de säger fel saker.

Återigen handlar det om lärarens ovilja att se sin egen roll i reproduktionen av rasism. Enligt rapporten Afrofobi, som lyftes fram i kapitel 3.1, använder lärarna själva rasord.73 Vidare framhålls att det rasifierade språkbruket där det vanligast förekommande är n-ordet och hur detta språkbruk äger rum på offentliga platser, på arbetsplatser och i skolor där personer i maktställning såsom lärare ibland till och med godkänner dessa språkliga övergrepp.74

Trots att det är tydligt att lärare uttrycker och uttalar sig rasistiskt tycks det som, enligt de flesta lärarna, att läraren tar sig tolkningsföreträde över förståelsen av rasism. En av förklaringarna till varför många lärare applicerar rasismen utanför sig själv kan ha sin grund i nästföljande tema.

Många av de intervjuade lärarna framhöll att lärare och skolledning ser på sig själva som automatiskt ”goda” med ”goda värderingar”. Detta medförde, enligt lärarna, problem i lärarutövningen speciellt vad gäller rasistiska attityder. Lärarens syn på sig själv som ”god” och därmed immun mot att ha rasistiska attityder kan förstås genom den ovilja lärare har, som Gruber beskriver, till att se sin egen roll.

Lärare 1 skriver: ”Lärare ser sig ofta som per automatik ’goda’ och medvetna, vilket snarare ligger yrkeskåren till last. Man blir hemmablind och tror sig vara vaccinerad/immun bara på basis av sitt yrkesval.” Lärare 3 beskriver hur rektorn har en slags tro på ”den goda läraren”. Om elever kommit och berättat att de upplevt att en lärare betett sig rasistiskt, kallar man in

72 _{SOU 2006:40. Utbildningens dilemma: Demokratiska ideal och andrafierande praxis, Rapport av Utredningen om makt, integration och}

strukturell diskriminering, [elektronisk] tillgänglig: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/17/98/1fb66fa9.pdf hämtdatum: 2014-10-10

73 _{Mångkulturellt centrum, Afrofobi: En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige, 2014, [elektronisk] tillgänglig:}

http://mkc.botkyrka.se/wordpress/wp-content/uploads/2014/02/Afrofobi-20140203-hela-rapporttexten.pdf hämtdatum: 2014-09-27

74 _{Mångkulturellt centrum, Afrofobi: En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige, 2014, [elektronisk] tillgänglig:}

läraren, samtalar och hänvisar till värdegrunden och släpper sedan problemet. Lärare 5 beskriver hur lärarkollegor ser sig själva som objektiva och neutrala. Läraren använder sig av något som hen kallar genomskinlighet vilket hen tror att hens kollegor inte använder sig av. Läraren framhåller att hen upplever det som att kollegorna har en föreställning om att de inte har något med rasism att göra. Lärare tänker att de inte gör skillnad på olika barn och att de inte ser ras och färg.

I rapporten Det blågula glashuset framförs hur det finns ett narrativ i Sverige som förnekar rasism och att det finns ett avståndstagande från att vidta åtgärder mot diskrimineringen vilket utgör en form av strukturell diskriminering. Det finns en självbild av Sverige som moralisk stormakt och världssamvete som lett till en oförmåga till självkritik och till att inse vilka problem som finns i Sverige.75 Denna självbild kan i detta tema ses på individnivå i form av läraren bild av sig själv som ”god”.

Att lärare kan ägna sig åt definition en av rasismen på detta sätt som medför att den ligger i någon annans händer kan återigen förstår genom Fanons tanke om att definiera sig själv genom att definiera den Andre. I detta fall handlar det inte (endast) om den Andre som den som blir rasifierad utan om att applicera de ”negativa” värderingarna (den av läraren förenklade rasismen) hos eleverna och därmed definiera sig själv som ”god”.