Här kommer vi att belysa hur Hannah och Amanda i sin podcast tenderar att tala om olika ämnen och företeelser utefter en manlig åsikt. Vi kommer att börja i ett utdrag då Hannah ska gå på fest och har valt ut en klänning som hon vill bära.
Ur Att vara Lasse Kronér:
H: Aejmen, jag hade helsvart. (Skratt). Jag var inte i närheten av så snygg som du. För faktum var att, lite så att Bankis förstörde hela min klädsel precis innan vi skulle gå. Men det som hände då var att precis innan vi skulle gå så sa jag såhär ”vad tycker du om denhära?” och han bara ”ja, men det är lite väl mycket gala-gala, och det känns inte som att det är en sån kväll”.
den och ta något annat för man kommer aldrig känna sig snygg då.
H: Neh, och det som hände mig då det var ju att jag har ju rensat ut, asså mina kläder, på ett helt vansinnigt sätt. Jag drabbades ju av samma gravid-psykos, boande, som du gjorde.
”Patriarkaliska definitioner av femininitet är att vara beroende och rädd” (Connell, 2008, s. 121). Hannah verkar tycka att mannen är någon att rätta sig efter, och att hon måste byta klänning om inte han godkänner hennes klädsel. Amanda instämmer att man i ett sådant läge står handfallen och inte vet vad man ska ta sig till när man får en sådan kommentar från en man. Av konversationen att döma klär de sig efter mannens åsikt. Det är vanligt förekommande inom populärkultur att kvinnan klär sig på ett visst sätt för att behaga mannen. Att se på kvinnan utifrån den manliga blicken har beskrivits som ”the male gaze” (Mulvey, 1975), och syftar på hur kvinnan blir sedd genom mannens ögon.
Hannahs agerande på mannens kommentar visar på den osäkerhet som enligt Bignell är starkt kopplad till femininitet (Bignell, 2002, s. 73). Genom sitt språk signalerar både Hannah och Amanda en bild av att kvinnan bör klä sig utefter
mannens åsikt, och på vis upprätthåller de den maskulina hegemonin. Vi kan även se att Hannah åter leder samtalsämnet till någonting som rör graviditet.
Om Hannah och Amanda lät mannen påverka deras val i ovanstående
konversation, är de av en annan åsikt i följande stycke. Här talar Hannah och Amanda om en middag där Amanda (som är gravid) tar mer glass. De kommer in på kost och graviditet. Kvinnorna är överens om att man ska äta vad man vill eftersom man ofta är sugen på onyttiga saker under en graviditet, men mannen i sällskapet protesterar. I första meningen citerar Amanda den protesterande gästen, för att därefter säga vad hon tycker om hans uttalande.
Ur Att fylla Berwaldhallen:
AS: (…) amen hörni, (suck), stanna upp här nu, för jag måste bara säga det, att ee nehh, man ska inte äta vad som helst när man är gravid, som många tror, e man ska äta nyttiga saker och ee, ja me, man ska i alla fall inte liksom, smälla i sig smågodis (föraktfullt). Just där, från män, som berättar för oss, hur vi kvinnor ska vara när vi är gravida, det är m ta mejfan det värsta jag vet.
Hannah håller med Amanda om att det absolut inte ska råda någon fixering kring kost under en graviditet och likställer det med misshandel om en man uppmuntrar en kvinna i åttonde månaden att gå till gymmet. Det tycks råda en konsensus om att män i detta fall inte har rätt att säga till kvinnan hur hon ska göra.
Vi kan inte vara säkra på att mannen talade om att undvika godsaker ur ett skönhetsperspektiv, han kan ha menat av hälsoskäl. Det är intressant att Hannah och Amanda direkt tolkar hans kommentar som att den gravida kvinnan bör hålla sig i trim av utseendeskäl, då de senare i dialogen diskuterar just detta. Hannah och Amanda tillskriver sig här den frekvent förekommande narcissistiska rollen som enligt Bignell (2002) är en del av den femininitet som ofta presenteras i
populärkulturen (Bignell, 2002, s. 73).
I följande utdrag har Hannah träffat en biolog som presenterat en teori kring huruvida man får döttrar eller söner. Hannah och Amanda har tre systrar och har själva fött uteslutande döttrar.
Ur Att vara Lasse Kronér:
AS: Men gud. Det enda jag blir lite irriterad på med den här teorin. Det är att alla våra män skyller alltid på oss. Det här med att vi bara får flickor. Eeh, och då har vi alltid sagt såhär, men snälla det är killen som bestämmer. Det kanske inte är så?
H: Och jag måste ju säga, just för att jag tror det här ännu mera stämmer på mig, för jag har ju barn med två olika män. Och min första pappa till mitt ena barn, han hade ju en son sedan innan.
AS: Ja, just det.
H: Så att det var ju inte så att han inte bara hade x, alltså jag kan ju inte skylla på det.
Hannah och Amanda väljer ord som ”bara” döttrar, och att männen ”skyller” på sina fruar. Mer eller mindre omedvetet lägger de in en värdering att döttrar är någonting man ”bara” har. Vi kan inte veta om de använder ordet ”bara” som i enbart döttrar, eller som någonting otillräckligt, men i samband med ”skyller”, förstärks ordet ”bara”
eftersom skyller är kopplat till skuld. I podcasten råder det inga tvivel om att de älskar sina döttrar, ändå diskuterar Hannah och Amanda ämnet ur utgångspunkt att deras män uttryckt ett missnöje över att de inte fått några söner. Det tycks i konversionen utgå ifrån vad männen tycker, och därför problematiserar de sina barns kön. Hannah och Amanda uttrycker i podcasten aldrig själva att de skulle vilja ha söner. Mannens åsikt verkar vara så viktig att den måste diskuteras kvinnorna emellan, precis som vid tidigare exempel då klädval och diet diskuterats utifrån en mans åsikt. Samtalsämnet kan också signalera för lyssnaren att det är av relevans vilket kön ens barn har, genom att Hannah och Amanda tar upp det.