Materialundersökning

Jag undersöker olika träsorter, vilket material som passar bäst att böja. Jag har studerat en introduktion om tillverkning av böjda möbeldetaljer, en uppsats för Tekniska Högskolan vid Linköpings universitet.Här finns en beskrivning av att böja trä med ett praktikfall. I uppsatsen står bland annat om lämpliga radier på böjningar (minsta böjradie beror på träslag) och vilka träslag som är mest lämpade att böja. Dessa är: ask, bok, svart körsbär, alm, silverlönn, rödek, ek och valnöt. Här står också ”Barrträslag,

björk, gummiträd samt tropiska, hårda träslag som teak och mahogny kan inte komprimeras.” (Magnus Ingeström, Henrik Modigh, 2004, sid. 13), även

båttill-verkare (Anders Lund, den 27/4, 2010), fick jag lite annan information vilka träslag som anses bra att böja. Hans uppfattning var att ask är segt och inte så bra att böja men att bok däremot var väldigt bra att arbeta med. Detta kan nog vara lite individuellt utefter vem man pratar med och den personens erfarenhet. Att ett träslag är segt kan annars låta som en bra egenskap för att böja trä. Jag har även studerat ett annat examensar-bete gjort av Tomas Larsson (2007), Civilingenjörsprogrammet, som han-dlar om förstärkning av trä med linfibrer. Här finns information gjorda utifrån studier om lim och olika limningsmetoder. Han skriver att de limtyper som ger bäst beständighet och är bäst lämpade till trä är fenollim och resorcinollim. ”...,dessa tränger inte bara in i dess porer och cellhålrum,

utan också in i själva cellväggarna där de förankras” (Larsson, 2007, sid.17,

utifrån litteraturstudie av Raknes, 1986).

Träet är bra för miljön och går att kompostera men limmet i mellanlagren är inte bra för miljön. Det kan gå att använda vanligt trälim och då blir möbeln helt miljövänlig att formpressa. Detta fick jag reda på i samtal med en klasskamrat som böjt trä till en lampa i ett projektarbete. Men inom industrin används speciellt lim.

Ett material jag tror skulle kunna passa uttrycket i borden skulle vara plywood. Den har en lite rå enkel känsla, är miljövänligt och går att form-pressa. Jag behöver tydligen bara böja hörnen och kan ha raka sektioner emellan. Det skulle vara snyggt att binda ihop hörnen och de räta delarna med förzinkning, skulle bli att tydliggöra att här händer det något, inte dölja att man har gjort sammanfogning. Man skulle kunna säga att man då blir ”ärlig” i sitt uttryck.

Metall skulle kunna vara ett annat tänkbart material, eventuellt galva-niserat plåt. Då kommer jag mer in på lång hållbarhet och eventuell återvinning av material. Trä är miljövänligt på ett helt annat sätt. Jag funderade över möjligheten att använda återvunna aluminiumburkar som material. Denna metod är vanlig i Afrika vid tillverkning av olika föremål, som till exempel leksaker, vattenkannor. I så fall skulle jag nog ha den färgstarka sidan utåt men det skulle även gå att låta den grå aluminiumet synas.

Jag var inne i ett par butiker i Kalmar; Indiska och Världsbutiken i Ka-lmar (butik för rättvisehandel), för att studera föremål gjorda av detta material. Jag upptäcker att det faktiskt är ganska stadigt och får en hård yta. Det skulle kunna fungera. Flera lager kanske skulle kunna läggas på varandra. Eventuellt skulle det kunna vara av intresse i detta projekt att låta något material eller delar vara återvinningsmaterial.

Jag var på Kalmar kommuns återvinningsstation Kalmar Återbrukssta-tion och köpte gamla hjul som jag tänkte använda till prototypen. Men skulle jag producera bordet skulle det vara svårt att hitta likadana hjul att

återvinna. I sådana fall fick man ha med i beräkningen och låta det vara en del av konceptet att varje bord hade olika hjul. Enklast vid produk-tion skulle nog vara att använda sig av nya hjul. Ikea, till exempel, har väl fungerade hjul som inte är så dyra. Annars kostar hjul väldigt mycket styckevis, är min upplevelse. När prototyptillverkningen kom igång, köpte jag ändå nya hjul eftersom två av de gamla hjulen inte var lika de andra. Jag hittade bra vridbara hjul på Överskottsbolaget på Öland. De hade det utseendet som jag ville ha och klarar den belastning som de bör. De var dessutom väldigt prisvärda.

Andra material jag övervägt att använda är glas eller någon form av plast. Men det känns som jag kommer att förlora något av formens uttryck om den blir transparent. Det skulle i och för sig gå att använda en opak färg. Under processens gång knöt jag kontakter med många olika företag och finsnickare inom branschen. Det tog ett tag innan jag hittade rätt, någon som kunde hjälpa mig med att tillverka en prototyp. Men det vi diskuterade mest i dessa kontakter var möjligheten att producera bordet. Detta sökande gav mig stor lärdom. Företagskontakterna är en självklar del i designprocessen men inte fullt så enkel. Det är samtidigt väldigt ro-ligt att få presentera sin idé för nya människor. I dessa kontakter lärde jag mig mycket om tekniska lösningar och material. Det blir mer ”levande” att få höra en erfaren yrkesman beskriva ett material och dess egenskaper än att söka på nätet efter information.

10.3. Färg

Bild 10: skiss med färg

Att välja kulör till prototypen är inte lätt; den kulör som jag även vill att produkten ska ha. Jag vill göra så miljövänliga val som möjligt och

skulle då vilja ha vattenbaserad färg. Det går att sprutlackera med denna färg men tänker man produktionsmässigt så är det nog mer aktuellt med tvåkomponentsfärg, att det är det de använder inom industrin.

Jag väljer kulör efter NCS-skalan (national color system), ett svenskt färgsystem som grundar sig på en undersökning om hur vi uppfattar olika färger. Denna färgskala använder de sig av inom industrin (nedtecknat på föreläsning i färglära, hösten 2007 på Designprogrammet, lärare Susanne Bonja-Westergren).

För att understryka att det är två olika former, med två olika ”personlig-heter” så vill jag måla dem i olika kulörer, eventuellt den ena ljus och den andra mörk. Två olikheter som passar ihop. Jag funderar även över mitt koncept med familjen, vad mamman och dottern skulle gilla. Jag funde-rade allvarligt på en pastellig (lite ”80-talstrendig”) rosa kulörton och till den en mörkare nästan svart (mer åt brunt), men i samma kulörtonskala. Tillsammans tänkte jag att de skulle få ett fint samspel, ett modernt men ändå ”soft” intryck. Det skulle stämma in i familjens hem i nutid men även kunna följa med in i framtiden. Jag hade en vision om att borden skulle finnas i ett antal ”pastelliga” kulörer (med mycket vithet) och ett par mer kraftfulla, att välja bland och mixa ihop som man har lust. Sedan funderade jag åt andra hållet, blir det för vågat, förlorar konceptet något av sitt hållbarhetsperspektiv; blir för ”trendigt”. Och om jag ser utanför min ”lilla familj”; är rosa en kulör som få skulle välja. I en del samtal fick jag till exempel höra att män aldrig skulle välja rosa. Jag vill väl inte ta bort männen helt som tänkta intressenter? Så det här med att gå på min första känsla i detta läge verkade inte helt lätt. Ett tänkbart alternativ var att lägga sig någonstans mitt emellan, behålla de olika styrkorna i kulörer-na men byta ut den rosa mot en krämig ljus ton med svagt inslag av gult eller rött (beigea eller nästan vit). Återigen funderar jag då; jag vill inte vara feg- och välja vitt och svart bara för att göra det enkelt eller för att det är ”så det ska vá”. Jag vill välja kulör efter vad som känns rätt... Vidare tittar jag på milda kulörtoner, en som går åt svagt olivgrönt och någon so-ligt krämvit med aningen gult i. Jag funderar även över en ”stengrå” nyans emot den ljust olivgröna. Här blir kontrasten stor. Ett tag är jag inne på att visa projektets ansatser om miljö och hållbarhet med gröna färgtoner. Slutligen kommer jag fram till två färgkulörer som kontrasterar varandra men på ett lite mjukare sätt; den ena beige ”kaffe latte” och den andra vit med ”solstänk” i. Kombinationen dessa kulörer emellan känns harmonisk och de balanserar varandra. Jag känner att färgtonerna ”känns som jag” men samtidigt tror jag att många människor skulle kunna tycka om detta. För den fiktiva familjen tycker jag detta är ett bra val, att det stämmer in med deras karaktär och ekohusets atmosfär. Även ur hållbarhetsperspektiv tycker jag dessa kulörer känns ”trygga” men inte tråkiga. Jag köper vat-tenburen färg som ska sprutlackeras på prototypen. När det gäller den

fär-diga produkten, så är min tanke att borden ska finnas i olika kulörer som kunden ska kunna välja att mixa inom ”paret” med bord eller i grupper av ”par”. De kan på så sätt skapa sin personliga toutch i konceptet.

11. Prototyp

Några frågor jag hade i inledningsstadiet var: Skulle jag göra prototypen i enklare material, eller i ”rätt” material så att borden går att använda? Jag valde dock att låta prototypen få vara just prototyp. När man kommer i kontakt med företagare och produktion eventuellt är aktuellt, kommer ändå olika korrigeringar troligtvis att bli nödvändiga. De kommer att ha synpunkter på prototypen ur produktionsteknisk synvinkel. Ett tag över-vägde jag att göra prototypen i mindre skala och i ett helt annat material, som jag själv skulle kunna jobba lätt i. Detta skulle även bli billigare. Denna fundering berodde på att jag hade svårt att få tag i någon som på ett lämpligt sätt skulle kunna hjälpa mig med tillverkningen av en proto-typ. Jag kände inte att jag har kvalifikationer och kunskap nog för att själv tillverka i trä, i och med att mötet emellan borden, där ihopkopplingen sker, är ganska komplicerat att göra. Räddningen kom i skepnad av Arvid Salemark, finsnickare som gick ut från Capellas trälinje för ett år sedan. Han tog glatt på sig uppgiften att hjälpa mig med prototypen, till min stora lycka. Vi handlade in material tillsammans och jag var med första dagen i hans snickarverkstad. Vi hade sedan en dialog i gång under till-verkningen, för att resultatet skulle bli så nära min idé som möjligt.

12. Resultat

Jag har arbetat mycket skulpturalt, velat behålla enkla linjer och former utan så många detaljer men ändå med stor flexibilitet i användning och funktion. Jag har sökt mig till ett material som skulle fungera med det uttryck jag ville att artefakten skulle ha. Jag har haft den fiktiva familjen boende i ekohuset som tänkt målgrupp. Men familjen har fått hålla sig i lite i bakgrunden och inte tagit så stor plats som jag från början tänkt. Andra funderingar ikring användning har naturligt kommit längs proces-sen, med kontakter i realiteten som fungerat som feedback och studier om användning. Designprocessen har hjälpt mig igenom de olika faserna i projektet. Jag har haft företagskontakter som har gjort att jag har kunnat få en vision om realiteten i mitt projekt. Jag har i dessa kontakter fått stor kunskap om bland annat tillverkningsmetoder och jag vet nu att det är möjligt att ta min idé i produktion. Resultatet blev två bord på hjul, som går att pussla samman till ett. Mot slutet av projektet funderade jag en del över ett namn till bordet. I samband med tillverkningen av prototyp så funderade jag mer på detta och skrev många olika förslag. Till slut kom jag på ett namn som jag tycker svarar mot konceptet, mot formerna i rela-tion till varandra och den interakrela-tion som skapas; namnet Inbjudan. Det engelska namnet Invitation fungerar även på svenska. Jag skrev ihop en text, en liten ”storytelling” som berättar om produkten.

INBJUDAN --- INVITATION

Borden bjuder in varandra till ett möte. De bjuder också in användaren till ett kreativt deltagande i att skapa detta formmöte. På ett lekfullt sätt kan modulerna pusslas ihop... eller dras i sär. Du kan välja att svara ja på inbjudan eller avstå. Borden bjuder även in till rörelse och flexibilitet i rummet. Det enda som är konstant är förändring, precis som i livet med dess skeenden. Dessa bord kan du leva med och ha som följeslagare in i framtiden. Låt dej inspireras av olika aktiviteter och möten.