Ett bord för interaktion
Jenny Sunesdotter ©
Uppsats 10 hp. till Examensarbete (20 p), Designprogrammet, C-nivå.
Institutionen för Design Linnéuniversitetet Vårterminen 2010
Handledare: Titti Forsslund
Sammandrag
I mitt examensarbete på Designprogrammet har jag arbetat med att ta fram ett bord för en fiktiv familj boende i ett ekohus. Jag har varit intresserad av den interaktion som sker tillsammans med en produkt.
I projektet har jag fokuserat på det estetiska uttrycket och funktionen.
Hållbar utveckling med långsiktighet har varit en annan ansats. Jag har lagt stor vikt vid att hitta fram till en lekfullhet i artefakten. Arbetet har inneburit studier av olika begrepp och teorier, arbete med idéskiss, användarstudie och andra metoder som designprocessen innebär. Jag hittar olika källor att hämta hjälp och inspiration av.
Nyckelord
Examensarbete, arbetsmetoder, designprocess, designteorier, lek, ToolToy, bord, böjträ, hållbarhet, miljövänlighet, estetik, interaktion.
Innehåll
Sammandrag 2
1. Förord 1 2. Inledning 1
3. Bakgrund 2
3.1 Syfte/Vision 3 3.2 Frågeställningar 3 4. Inspiration 3
5. Designteoretiskt förhållningssätt 4 5.1. Användarcentrering 5
6. Teorier om Konst, Design och Lek 5
6.1. Äldre tiders filosofiska teorier om konst och skönhet 5 6.2. Teorier om lek 6
6.2.1 Reflektion om lek 7
6.3. Designbegreppet ToolToys 7 6.3.1 Reflektion om ToolToys 8
6.4. Interaktion 9 6.5. Hållbarhet 10
6.6. Kreativitet och inspiration 11 6.7. Compact living 11
6.7.1 Reflektion Compact living 12 7. Research 12
7.1. Fältstudie 13
7.1.1. Sammanställning/ Resultat Fältstudie 14 7. 1.1.2. Etiska aspekter Fältstudie 15
7.2. Sammanfattning research 16 8. Arbetsmetoder/Designprocess 16
8.1. Brainstorm 16 8.2. Mapping 16
8.3. ITK- Identity Tool Kit 17 8.4. Skiss i 2-d och 3-d 17
8.5. Funktionsanalys 21 8.6. Bollplank 21
8.7. Användartester 22
8.7.1. Användartest på målgrupp 22 8.7.1.1. Analys användartest 23
8.7.1.2. Etiska aspekter Användartest 24 8.7.2. Användarnas tänkta aktiviteter 24 9. Reflektion kring hur idén tar form 24
10. Materialstudier 25
10.1. Frågor om material/ tillverkning 25 10.1.1. Miljöfakta om svenska skogen 26 10.2. Materialundersökning 26
10.3. Färg 28
11. Prototyp 30 12. Resultat 31
13. Slutsats och sammanfattande reflektion 32 14. REFERENSER 34
14.1. Litteratur 34 14.2. Internet 35 14.3. Föreläsningar 35 14.4. Tv-program 35 14.5.
Företag 35
15. Bilaga 1. 36
1. Förord
Varmt tack till alla som på något sätt berört mig i mitt projektarbete;
lärare på Designprogrammet i Pukeberg, gästföreläsare och klasskamra- ter, handledare i c-uppsats Titti Forsslund, mina ”bollplanks-personer”;
Sari Samuelsson, Emelie Peterson och Alexander Aronsson, mina gran- nar Gugge och Wilma Nilsson för medverkan i användartester, Cesilia Ekroth ”Idéer & Co” för inspiration, Håkan Andersson i färgaffären ”Må- lafärg” Färjestaden- Öland, Ola Anvegård på ”RB Glas och Plast” i Göte- borg- för sponsring av mitt projekt med material till prototyp, finsnickare Arvid Salemark- Kastlösa- Öland för hjälp med prototyptillverkning.
Varmt tack till mina kära söner Alex och Simon, som ”stått ut” med sin mamma under examensarbetet, till mina vänner och min kæreste. Jag vill även tacka Maja för att ha skapat en lugn oas att leva och arbeta i. Och sist men inte minst så vill jag faktiskt tacka mig själv för att jag har käm- pat på med mina studier.
2. Inledning
Att lära om design är att lära om människan. Sedan tidens gryning och med de första människorna i Kalahari, Afrika, har formgivning existerat.
Människan gjorde tecken och symboler som verkligen var design; meta- forer som blev grunden till språket och grupptillhörigheten. Tecken, sym- boler och färg; till exempel på kroppen visade något, en social tillhörighet som de andra kunde förstå. Detsamma gällde med sång, rytm och dans.
Det förde dem samman socialt som människor och stimulerade endorfi- nerna som fick dem att må bra. (ur tv-serien ”Human Journey”).
Design är ett brett och spännande område, vi är omgivna av design; mer eller mindre medvetna om det. Ju mer jag har lärt mig om design, desto större och djupare innebörd har ordet design fått. Design kan fascinera, inspirera, glädja och underlätta vardagen men också förarga och tvärtom vara ett irritationsmoment på grund av att artefakten har så kallade ”bra- kedowns”, funktioner som inte fungerar som de borde, eller kanske rent av upplevs som en meningslös produkt. Design, med olika varumärken, kan ofta användas för att visas som ett tecken på något, till exempel klass- tillhörighet; de märken du använder, vad du har på dig, vilken bil du kör och så vidare, upplevs ”visa vem du är”. Men det är egentligen en osan- ning, för det är vi människor som lägger in värderingar i föremålen, ger artefakten en betydelse. En stol är alltid bara en stol. Krippendorff säger bland annat ”A theory of meaning for artifacts in use addresses how individual users understand their artifacts and interact with them in their own terms and for their own reasons.” (Klaus Krippendorf, 2006, sid. 77). Han förklarar
hur användning av artefakter involverar olika interaktioner. Just hur män- niskan interagerar med ett föremål fann jag intressant och ville fördjupa mig i.
Mitt personliga ställningstagande till området design är delvis att jag upplever att det redan finns för mycket artefakter. En utmaning kan vara att ha hållbarhet och miljövänlighet som mål. Det är även vad utgångs- punkten i projektet har haft. Fokusering i examensarbetet har varit att på ett ”lekfullt” sätt låta designprocessen, med sina olika metoder, föra arbetet framåt mot en produkt som känns tillfredsställande ur många aspekter.
3. Bakgrund
Examensprojektet inleddes med ett grupparbete där vi jobbade fram koncept på ett ekohus; ett boende med kretsloppstänkande och energibe- sparande resurser. Vi tänkte oss även in i hur en fiktiv familj skulle kunna se ut och vilka aktiviteter de kunde tänkas ha i sitt boende. I min grupp bestod familjen av en mamma, 39 år och hennes dotter, 8 år. Det är en aktiv familj. Mamman heter Nadia; är singel, arbetar som jurist. Hon är intresserad av musik och natur, älskar att laga mat och umgås med dottern och vännerna. Hon engagerar sig i samhällsfrågor och tränar för att hålla sig frisk och i form. Dottern, Sofie, tycker om att rita och måla med bästa vännen Cajsa när de är lediga från skolan. Hon är en aktiv liten tjej; dan- sar balett går på gymnastik och spelar ishockey. Båda har ett stort intresse för miljön och de tycker det roligt att bo i ett ekohus. Deras boende är 65 kvadratmeter stort, fördelat på en över- och undervåning. På övervåning- en finns två sovrum och på nedervåningen kök, vardagsrum och toalett.
Jag fortsatte att jobba med denna familj i mitt enskilda projekt, de blev mina tänkta användare. Jag är intresserad av interaktion mellan människa och artefakt. Valet föll på att undersöka olika interaktioner som kan ske runtikring och med ett bord. Både nutida och framtida behov för familjen ska kunna täckas in; att det finns med en tanke på långsiktighet. Det är viktigt att bordet blir så kallat användarcentrerat. Projektets ansatser är estetik, användning och hållbarhet. Med hållbarhet menas hur bordet kla- rar slitage, i materialval och funktion men även med tanke på hur bordet är hållbart ur miljösynpunkt; dess livscykel. Inspiration hämtar jag bland annat i ett designbegrepp som heter ”ToolToy” (verktyg med ett inslag av lek). I detta begrepp ingår bland annat lekfullhet och att värna om miljön;
”grönt tänk”.
3.1 Syfte/Vision
Syftet är att skapa en användning och ett estetiskt uttryck i artefakten som främjar till interaktion mellan människa och artefakt. Jag vill ta reda på hur bordet kan ”kommunicera” med användaren och tvärt om. Även undersöka interaktion emellan olika former, hur ett möte kan ske i pro- dukten. Ett bord blir en mötesplats att samlas runt omkring men även en plats för egen aktivitet. Jag vill skapa ett bord som är flexibelt, som kan fylla många behov men som samtidigt har ett enkelt formspråk. Också undersöka hur man kan få in hållbarhet i en produkt med ett långsiktigt perspektiv, väl genomtänkt ur miljösynpunkt för att spara på jordens re- surser. Jag ska med designprocessen som arbetsmetod söka mig fram till ett bord som har dessa egenskaper. Med denna uppsats har jag för avsikt att redogöra för mina olika ställningstaganden i processen, så att jag lätta- re kan hålla en linje och tydligare förmedla till andra den så kallade ”tysta kunskapen”; vad jag tänker och eftersträvar.
3.2 Frågeställningar
- Jag undrar över höjd på bordet?: ska jag göra ett soffbord, eller ett mat- bord?
- Vilka funktioner ska bordet ha?
- Vilka aktiviteter sker runt bordet? Vilken sorts interaktion?
- På vilket sätt kan jag få in lekfullhet i artefakten ?
- Finns det något som kan vara en typisk symbol för lekfullhet?
- Vilket estetiskt uttryck och formspråk vill jag ha?
- Vilket uttryck vill jag ha kulörmässigt?
- Hur ska jag utforma bordet om det ska gå att producera?
- På vilket sätt gör jag bordet till en hållbar produkt, funktionsmässigt och ur miljösynpunkt?
4. Inspiration
Inledningsvis tittade jag på alla möjliga sorters bord och dess form och funktion. Sedan tittade jag på mer skulpturala installationer som inspira- tion bland annat skulptören Henry Moores verk. När jag funderade över interaktion runt en artefakt och hur man även skulle kunna låta formen i sig själv inneha ett interaktionsmoment kom jag att tänka på pussel och att pussla. Själva aktiviteten som det är att pussla sätter användaren i interaktion med pusselbitarna. Det är en aktivitet där människan får tänka och vara deltagande på ett lekfullt sätt. Ofta förknippas pussel mest
med barn fast det även finns avancerade pussel som vuxna ägnar sig åt att lägga. Men just det lekfulla och interaktionsmomentet i att pussla inspire- rade mig till att försöka överföra det till mitt bordsprojekt. Pussel är också en bra symbol för lekfullhet. Jag var även en runda på ett lekland i Kalmar (Leos Lekland, se referenslista) tillsammans med en vän och hennes tre- åriga son. Där fanns många former och aktiviteter att inspireras av.
5. Designteoretiskt förhållningssätt
Min syn på design är inte speciellt homogen. Jag kan känna mig kluven i mitt förhållningssätt till den. Å ena sidan tycker jag att form och färg och de artefakter vi omger oss med är av stor vikt för hur vi mår, att design helt enkelt är väldigt betydelsefullt. Å andra sidan kan jag ha en bestämd åsikt om att det redan finns alldeles för många föremål i vår omgivning, att jorden inte klarar av att belastas med fler produkter, att vi enbart borde återvinna det enorma förbrukade material som redan finns till att skapa nya produkter. Dessa två motpoler skapar oundvikligt en del konflikt inom mig, vad gäller mitt ställningstagande till design. Men min grundin- ställning till design, när jag lägger mig mitt emellan dessa motpoler är att design är otroligt roligt, inspirerande och även viktigt för hur vi mår. Jag önskar hitta lösningar som är tillfredsställande ur miljösynpunkt och som känns aktuella och kanske till och med nytänkande. Kan jag arbeta med formgivning på detta sätt så känns det mer försvarbart att producera nytt.
När jag själv arbetar med designprocessen så har jag en subjektiv roll; en undersökande och tolkande. Jag är deltagande i processen, ställer mig inte
”utanför” det jag forskar om. Jag anser att mitt förhållningssätt är her- meneutiskt. Jag klär mig mer i konstnärens roll än i industridesignerns.
Under studietiden har jag även samtidigt känt mig något främmande i att analysera över form och linjer. Jag har en hantverkarutbildning som keramiker i grunden, där den tysta kunskapen är vad som mest gäller. Jag jobbar bäst när jag känner mig fri i mitt skapande och inte blir för ”styrd”
av riktlinjer. Designerns roll är till mycket större del att analysera och tänka sig in i framtida koncept än vad det är för en hantverkare, så jag har fått kämpa en del för att göra detta. En hantverkare kan, om möjligt, vara mer i nuet i sitt skapande som jag upplever det. Detta att vara närvarande i nuet i någon sorts aktivitet har ett speciellt uttryck. Det kallas för flow.
Att vara i ett tillstånd av flow känns lite som att ryckas med, dras in i något så pass mycket att man förlorar lite av tids och rumsuppfattning.
Samtidigt är man väldigt närvarande i nuet. En känsla av harmoni kan infinna sig, en euforisk, nästan extatisk känsla som gör att man jobbar på och jobbar på… kanske har det ”helt plötsligt” blivit mörkt omkring en och man har varken ätit eller druckit... När jag arbetar intensivt med
något som får mig att känna dessa känslor så upplever jag att det mycket är intuitionen som ”vägleder mig”. På en föreläsning (den 18/11, 2008) berättade gästföreläsare Krister Svensson från Playdesign AB bland annat om flow. Han säger att kaos behövs för det kreativa. Ordning bidrar till att begränsa hjärnan.
5.1. Användarcentrering
I inledningsstadiet av designprocessen är det viktigt att låta själva aktivi- teten hamna i fokus, ”Sakerna bör inte vara i centrum i början, utan akti- viteten.” (Bo Westerlund, professor i designmetodik, föreläsning den 1/3 2010). Jag vill utgå från användaren, eftersom det är användaren som ska bruka och slita artefakten och vara tillfreds med den; ”Vi är kroppsliga. Vi är sinnliga. Design måste ta hänsyn till detta” (Göran Torkulla, filosof, före- läsning den 8/3 2010). Med detta menar Torkulla att det finns två aspek- ter att ta hänsyn till, det ena är att våra bruksföremål ska vara praktiska och skapade med förutsättningar som är ergonomiska för våra kroppar som ska bruka tingen. Den andra aspekten är att vi även har känslor som gör att vi behöver uppleva genom våra sinnen. Här kommer den estetiska delen in, med form och färg men också det taktila, föremålets yta, hur det känns att ta i, även hur det doftar. Vi upplever tinget med alla våra sin- nen. Jag vill kunna sätta min personliga prägel på det jag skapar och här kommer designerns roll in, att sätta sitt signum med färg och form till den funktion som användaren efterlyser. Att ha insikt och intuition verkar vara en designerns främsta redskap. Detta är vad jag hoppas kunna ha i min framtida roll som formgivare. Barthes (fransk litteraturkritiker och semiotiker) använde termen konnotation för att beskriva ett av de sätt som tecken fungerar i mötet med användaren; ”Den beskriver det samspel som sker när tecknet möter användarens uppfattningar eller känslor och de värderingar som gäller i kulturen” (John Fiske, 2004, sid. 118). Symboler och tecken är kulturellt bestämda men att närma sig ett naturligt uttryck som kan förstås av de flesta människor kan vara ett mål som en designer kan försöka sträva efter. Men en designer måste ändå ha ett personligt av- tryck i dagens mediebrus. All sorts skapande måste utgå från någon sorts ställningstagande eftersom det alltid finns olika synpunkter, olika sätt att se på det visuella som vi har i vår nära omgivning.
6. Teorier om Konst, Design och Lek
6.1. Äldre tiders filosofiska teorier om konst och skönhet
När jag läser om skönhet i ”Det fula - från antikens skönhet till Paul McCarthy” förundras jag över hur mycket värderingar i teorier om skön-
het, från medeltid och genom olika tidsepoker, grundar sig i en vision om att Gud är närvarande i konsten och att skapandet är en gudomlig hand- ling. Utan ”Guds närvaro” finns ingen skönhet enligt många av den tidens filosofer. Den tiden var Gudscentrerad på ett annat sätt än i dag. Som det står om det gyllene snittet och dess proportioner enligt Pythagoras teori (500-talet f.Kr.) ”…är också det harmoniska förhållandet mellan olika delar i en helhet alltid ett matematiskt- aritmetiskt förhållande. Själva världens upp- komst och beskaffenhet betingas av dessa förhållanden, där det matematiska ta- let är identiskt med den geometriska figuren. Universum har en sfärisk gestalt, inom vilken himlakropparna rör sig i fullkomliga cirkelbanor kring en central gudomlig eld. Olika avstånd och hastighet gör att kropparna sänder ut olika toner i en harmonisk och matematisk samklang med varandra som kallas »sfä- rernas harmoni« och som samtidigt uttrycker den gudomliga, eviga ordningen.”
(Tom Sandqvist, 1998, sid 15).
En av den ryska modernismens filosofiska företrädare var Marina Ts- vetajevas. Hennes syn på konsten var att det inte fanns någon skillnad emellan konstverk och natur, eller mellan en dikt och ett träd till exempel.
Konstnären är jorden som föder, som ger upphov till allt. Hon går till yt- terligheterna i sitt filosofiska verk Konsten i samvetets ljus (1932- 1933).
Sandqvist beskriver Marinas syn på konstnären ”... om konstnären är den jord som föder, är konstnären natur på samma sätt som konsten, som är he- lig. Konstnären är följaktligen helig och gudomlig och ger upphov till allt på samma sätt som Gud...”, ”... Konstnären tillhör inte livet, som är syndfullt och ont, utom den gudomliga sfären. Allt han gör är gott,...” (Sandqvist, 1998, sid.
41). Detta moraliserande sätt att se på livet, som om konsten inte vore en del av det ”vanliga” livet, är långt ifrån dagens synsätt, där vi har en öppen diskussion om konst och där konstnären snarare är något jordnära och kan bli starkt kritiserad om han/hon beträder mark som inte anses accep- terad av allmänheten. Tsvetajevas syn på konst är ganska högfärdig och i samma stund som hon höjer upp konstnären så sänker hon ned den ”van- liga” människan anser jag. För mig i nutid och troligtvis för de allra flesta, är konst en del av vardagen och en konstnär eller en designer kan tolka olika situationer och behov (även känslomässiga) och omvandla dem till något som går att bruka eller se visuellt. Jag vill arbeta med design på ett jordnära, naturligt sätt. Erbjuda mina tjänster till alla människor.
6.2. Teorier om lek
Vad är lek? I Svenska akademiens ordlista (1998, sid. 489) står förkla- ringen på ordet leka: ”... ngn har lust till el. lockas av ngt”. Det är svårt att sätta en definition på ordet, men en förståelse om innebörden finns hos de allra flesta människor. I lekandet är man nyfiken och lever ut något. På en föreläsning i Pukeberg (den 18/11 2008, Krister Svensson, Playdesign) berättar Krister om lek och lärande. När man leker så lär man sig, man
använder leken för att lära sig. Lek är ett grundläggande mänskligt bete- ende och leksaken har alltid funnits med i människans historia.
Tom Sandqvist beskriver hur Friedrich Schiller (1700-talsdiktare) drar en parallell mellan det sköna och lek: ” Inför det sköna befinner vi oss på samma sätt som i leken i ett tillstånd av både högsta ro och högsta rörelse, och det uppstår en underbar gripenhet för vilken förståndet inte har något begrepp och språket inget namn. Människan leker enligt Schiller bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker. Härigenom upphävs också allt tvång både fysiskt och moraliskt; leken gör oss fria.”( Tom Sandqvist 1998, sid. 45 ). Denna förklaring på lek kan låta något romantiserande, men jag finner ett samband med själva begrep- pet flow och hur det känns att vara i det. Förklaringen tycker jag också beskriver fenomenet hur barn kan leka med varandra över kulturgränser, från olika länder utan att kunna prata med varandra. Lek behöver inget språk. Det är något annat, grundläggande som gör att barn kan leka till- sammans. Leken i sig är en kommunikation. Sättet att leka påverkas av vilken kulturell kontext barnet befinner sig i men de tycks ha en förmåga att överbrygga detta. Jag tänker också på hur vi människor fungerar psy- kologiskt, om vi känner oss ledsna så har vi oftast inte lust till lek utan drar oss undan. Leken kan också vara sökandet efter en identitet; ”i lekan- det kan barnet eller den vuxne skapa, vara kreativ, finna sin identitet!”. (Ma- rianne Holm Djurfeld, 21/11, 2007).
6.2.1 Reflektion om lek
Jag drar slutsatser om att begreppet lek handlar om att uttrycka sig på något sätt, att vara kreativ och nyfiken. Det handlar om någon sorts kom- munikation fast mer på ett intuitivt än rationellt sätt. Jag finner paralleller med begreppet flow (se avsnitt 5), i hur själva känslan, upplevandet av tillståndet lek är. Jag tycker att ett lekfullt inslag mycket väl stämmer in i min vision om ett bord för interaktion. Det kan på så sätt även skapas en nyfikenhet inför produkten, en kvalitet som jag tycker är fin att ha med.
Leken i sig har många inslag av interaktion. Att jag låter mig inspireras av pussel stämmer också väl in i det lekfulla begreppet. Den aktivitet det är att pussla engagerar både kreativitet och ett analytiskt tänkande. Det ska- pas en interaktion emellan den som pusslar och pusslet.
6.3. Designbegreppet ToolToys
Detta är ett begrepp skapat av Alexander Manu vid Dansk Design Cen- ter ( kompendium över boken ToolToy, redskaber med et element af leg, 1995) . Begreppet står för ”verktyg med ett inslag av lek”. Han beskriver att en ”ToolToy” inte bara tillfredsställer vad du vill ha ut för kvalifika- tioner av ett funktionellt verktyg, utan även ger användaren glädje som kan associeras till leksaker. Tooltoy- design är praktiska saker som har
något roligt över sig. Det finns långsiktighet med i begreppet, att ta vara på de funktionella och emotionella behoven. Det är ”grönt tänk”. Helt
”enkelt” att möta mänskliga värden på alla möjliga plan; design för hela människan. En ToolToy utskiljer sig genom att ha något lekfullt över sig.
Användaren får en känsla av att vilja testa, ta på och bruka artefakten. Jag läste om ToolToys när jag gick förberedande studier i design vid Kalmar Högskola, föreläsningar med Lars Fager (2006-2007). Redan då fann jag detta väldigt intressant. Manu jämför ”reason and passion”- det som har en anledning, en mening och så det mer oförklarliga som bara är, en inre känsla. Han låter de grekiska gudarna Apollo och Dionysos representera dessa polariteter. Han skriver:”What the Greeks personified as Apollo, modern thinking has termed left-brain activity. The tool is in a sense the product of left hemisphere dominance, a logical, analytical response to need.”, ”Right-brain thinking is non-verbal, spatial, intuitive, the seat of creativity and play.”, rep- resenterat av guden Dionysos (Manu, 1995, sid. 17). Exempel på design som han benämner som ToolToys är till exempel klockan Swatch ”I need a Watch, I want a Swatch”, sax för Fiskars av Olof Bäckström, oxford chair av Arne Jacobsen.
Människan har grundläggande behov som kan klassas i grad av hur vik- tigt behovet är. Dessa är i hierarkisk ordning nedifrån och upp; psykolo- giska behov, trygghet, sociala behov, personliga behov och självförverkli- gande (Manu, 1995, sid. 21).
Manu skriver om behovet att leka. Han säger att enligt psykologiska teo- rier så finns det två grundprinciper som representerar lek. Det ena är njut- ning det andra är upprepning (Manu, 1995, sid. 69). Lego är ett väldigt bra exempel på ett verktyg för lek. Där upprepas med lekfullhet ett sorts konstruerande och hopsättande av delar för att skapa olika former. Lego har spridits världen över och är ett uppskattat unikt koncept (leg betyder lek på danska).
6.3.1 Reflektion om ToolToys
Vad är då en ToolToy? ”ToolToy is not an excuse for greater consumption of yet more goods all in the latest style.” (Manu, 1995, sid. 95). Med att avsluta detta stycke med vad en ToolToy inte är, kan jag känna ett samband med min egna personliga förhållning till design och artefakter. Jag tycker att begreppet ToolToy stämmer väl in i mina egna värderingar om långsik- tighet och att värna om miljön och det jag eftersträvar i mitt projekt.
Att begreppet vänder sig till hela människan och är användarcentrerat känns viktigt. Jag tycker även om själva kärntanken i begreppet med de två motpolerna som förenas till en enhet (symboliserat av de två grekiska gudarna).
6.4. Interaktion
Historiskt sett kan man säga att interaktionsdesign började, när männis- kan kom på sätt att signalera till varandra, skapa tecken som de andra såg och kunde förstå innebörden av. Det blev en kommunikation. Ett sådant tecken fann jag på en vandring vid Ottenby gravfält på Öland (den 15/5, 2010). Längs en gammal väg låg en upplagd hög med stenar som förr sig- nalerade till andra att det gick en väg här.
bild 1: Ottenby, Öland (eget foto)
”...Native Americans and other tribal peoples used smoke signals to communi- cate over long distance, and the Celts and Inuit used stone markers called cairns or inukshuk as landmarks, to communicate over time..” (Dan Saffer, 2007, sid. 9). Interaktionsdesign handlar om människan. Det handlar dels om sociala system och hur vi använder dem och produkter för att kommuni- cera genom dem. Stor vikt läggs vid användaren. Många som arbetar med interaktionsdesign jobbar med olika lösningar för att underlätta vardagsli- vet och dess olika behov. Det kan vara att förbättra och hitta lösningar på sådant som inte fungerar tillfredsställande. Saffer berättar om hur poeten Charles Bukowski i dikt efter dikt skrev om detta att”it wasn`t the big things that drove people mad, it was the small stuff: little things not going well, small irritants that over time made you crazy-...”(Saffer, 2007, sid. 21). Om jag tänker mig in i vilka problem som skulle kunna uppstå med bordet, så är det att någon vid något tillfälle kommer att sätta sig på det (det har la- gom höjd och inbjuder till detta). Jag bör därför se till att konstruktionen klarar en viss belastning; att designa för ”felhandlingar” Annat som kan vara typiskt med interaktionsdesign är att produkten är självinstruerande, så pass tydlig i sin användning att det inte finns något att fundera över när det gäller funktionen. Viktigt är att synliggöra produktens koncept;
att det i produkten finns en intention som användaren handlar utefter och att handlingen ger en effekt. Detta läser jag om i ett kompendium sammanställt av psykolog och gästlärare Bernt Åke Petersson (föreläs- ningsserie på Designprogrammet; Pukeberg, vårterminen 2009). I mitt projekt handlar det inte om ett socialt system, men det handlar om den lilla familjen som ska kommunicera med varandra och vänner och andra
som rör sig i deras närhet. Platsen för dessa möten har jag koncentrerat till soffbordet. Ett soffbord som kan ändras efter olika behov, interage- ras i deras aktiviteter och fungera i både deras vardag men även till fest.
Funktionen och flexibiliteten är viktiga inslag. Bordet ska underlätta deras aktiviteter och deras möten.
6.5. Hållbarhet
Hållbarhet i samband med en produkt berör många aspekter; materialet (själva råvaran), produktion, transport, produktens hållbarhet funktio- nellt och ur ett långsiktigt perspektiv; vilken livscykel den har. Hur kan den återvinnas eller gå tillbaks i naturen. Hållbar utveckling berör både nuet och framtiden. Man har med ett globalt synsätt. Det är; ”utveckling som baseras på miljömässiga och sociala betingelser som främjar mänsklig välfärd i obegränsad tid.” (Ann Thorpe, 2008, sid. 12). Allt är delar av ett större sammanhang, ett större system. Man måste tänka i det stora.
”Tänk globalt- agera lokalt” är ett bra citat som jag tog till mig en gång.
Det förklarar att det är genom att starta här och nu med hur du agerar i din näromgivning som spelar roll- mycket större än du tror. Och positivt agerande vad det än kan handla om, blir som ringar på vattnet enligt mitt sätt att se. Holism är ett sätt att se på sin omvärld; ”Ett förhållningssätt där man söker förstå ett sammanhang genom att ställa delarna i relation till helheten” (Thorpe, 2008, sid. 65). Man kan tala om att produkten ingår i ett ekologiskt sammanhang. Detta är en mycket viktig aspekt att ha med i sin designprocess redan från början; ”Från en designers perspektiv är det viktigt att inse att livs-cykeln startar med idén till produkten.” (Thorpe, 2008, sid. 46).
Bild 2. Bildkälla: Liv och ekologi i artefakter, kompendium, Designprogrammet, Jonas O. Stengel
6.6. Kreativitet och inspiration
Kreativitet är något svårdefinierbart precis som inspiration. Om man sak- nar det kan det inte tvingas fram utan det är något som måste komma/
finnas där spontant. Däremot kan man trotsa saknad av inspiration ge- nom att sätta igång att arbeta ändå. Under arbetets gång kan sedan dessa två “känslotillstånd” plötsligt vara tillbaka. Som designer måste man kunna arbeta även utan detta, för det kan inte alltid infinna sig. Jag läser om kreativitet att nyfikenhet är en dygd, ”Nyfikenheten retar vår uppfatt- ningsförmåga och gör oss mer öppna för nya och olika intryck.” (Cesilia Ekroth och Jeanette Simonsson, 2008, sidfot saknas). Författarduon beskriver ett exempel där du ska skruva ihop en IKEA- möbel. Det logiska tänkandet styr. Man har en ritning som man följer. Mängder med lika dana möbler som den du just skruvar ihop har redan skruvats ihop. De menar att här är kreativitetsnivån låg och det är bara tanken som involveras. Jämför man detta med att skapa sin egen möbel och snickra ihop den, blir alla sinnena och även intuitionen involverade; ”Tanken och intuitionen verkar sida vid sida för att få fram en funktionsduglig möbel.”, ”När vi skapar en symbios mellan kunskap och känsla kopplas hjärnans olika delar samman, en helhet uppnås och chansen att vi ska nå ett resultat som gör oss nöjda ökar.” De beskriver också vikten av misslyckanden för att nå resultat ”Även Albert Einstein, som betraktas som ett av vår tids största genier, var väl förtrogen med misslyckandets nödvändighet för att nå ett toppresultat.” (Ekroth och Si- monsson, 2008, sidfot saknas). Detta kan ju kännas som en tröst när man fastnar i olika delar av designprocessen och inspirationen inte infinner sig.
Att ”misslyckas” är en del av processen. Rädsla att misslyckas kan vara en fallgrop, i ett citat i bokens andra uppslag skriver författarduon ”MOD är nästan lika smittsamt som rädsla”. Det kan vara bra att påminna sig själv ibland, att välja mod och våga tänka innovativt. Vila är även en viktig del av en kreativ process, idéer behöver få mogna till sig. Det är lättare att få tillbaka motivation och inspiration när man fått vila ut sig.
6.7. Compact living
Compact living är mer ett inredningsbegrepp, men det kan beröra den fiktiva familjens boende i ekohuset som är relativt litet. Deras egna boen- de ska ha smarta lösningar och vara flexibelt. Sedan har de en gemensam del av huset som de delar med andra familjer, där de kan ta ut svängarna mer.
Framför allt i storstäderna bor man ofta trångt. Det kan vara tålamod- skrävande och kräver att man tänker till vid möblering. Men det finns smarta lösningar som kan underlätta. Själva nyckeln till compact living är förvaringen och möblernas utformande och placering. Ett knep kan också vara att ha många funktioner i samma möbel. Det är också bra att hitta hörn och skrymslen som man kanske inte tänker på, och utnyttja dessa på
ett bra sätt. Vanligt i compact living är att ett rum har funktionen av flera rum. Val av belysning och färg är viktigt att tänka på. Ett ljust rum med belysning som får taket upplyst upplevs som större än det är.
På Tv-programmet Äntligen hemmas hemsida (se referenslista) läste jag om detta och fann smarta tips som att utnyttja utrymmet under sängen (eller ha loftsäng), dölja med tyg, använda hopfällbart, möbler som är flerfunktionella, sätta på hjul, ha vägg-tv, ha höga vägghyllor och ta bort dörrar som är skrymmande.
6.7.1 Reflektion Compact living
Detta sätt att förhålla sig till boende är något som ligger i tiden. Det är bra ur miljösynpunkt att utnyttja utrymmen och inte bo få personer på stora ytor. Det är också bra med möbler med olika funktioner och flexi- bilitet. Detta eftersträvar jag med det bord jag vill ta fram. Bordet kan ha flera funktioner, jag kan sätta hjul på det för att få det flexibelt.
7. Research
Jag sökte på nätet för att studera den nuvarande marknaden (marknad- sundersökning), jag har även tittat på bord ute i butik. En annan källa för research har varit tidskrifter och litteratur.
Den tidigare forskning som jag tagit tillvara på är den om vad som anses vara normala höjder på olika sorters bord. Jag var på Ikea (se referens- lista) och undersökte olika bord; soffbord, matbord, arbetsbord, sidobord,
”sängbord”. Efter förfrågan och klartecken om att det var okej att foto- grafera så gjorde jag även detta. Höjden var det mest relevanta för mig att ta reda på men jag studerade även material, bredd, djup och olika tekniska lösningar. Det jag såg var att många bord inom samma ”grupp” hade näs- tan samma höjd. Det kunde skilja ett par centimeter, ibland mer. Matbord till exempel hade i stort sett samma mått och likadant soffbord. 72 cm och 74 cm höjd var vanliga mått för matbord, 74 cm var även ett vanligt mått vad gäller höjd på skrivbord. 45- 47 centimeters höjd hade många soffbord. Detta tycker jag personligen är väl lågt. Ska man kunna sitta och äta vid ett soffbord, kanske ha kvar tallriken på bordet och böja sig över det; tycker jag dessa mått känns för lågt. Genom att mäta med mindre tallrikar på ett bord kom jag fram till att 60 cm är ett minimått för djupet på bordsskivan om man ska kunna sitta två personer mitt emot varandra och äta. 70 cm är ännu mer passande som mått då.
Det fanns även välgrundad undersökning om ergonomi på Ikea som jag tog del av. Ikea själva gör en ”mängd tuffa tester” som de uttrycker det i sina produktbeskrivningar. De testar bland annat hur hög belastning
möblerna klarar, att ytorna står emot repor och fläckar, att lådorna tål det de ska o.s.v. I detta stadium hade jag inte bestämt vad för sorts bord det skulle bli. Min research bestod också av att jag provsatt intill borden för att själv få en uppfattning av hur det känns att sitta vid. Detta blir dock inte så rättvisande eftersom jag satt på olika stolar. Jag borde ha haft en och samma stol att sitta på. Ett annat faktum att ta med i beräkningen är att olika personer är olika långa och det blir svårt för mig att tänka mig in någon annans upplevelse. Därför känns det säkert att förlita sig till det som min fältstudie på Ikea resulterade i, att ta vara på det som redan är undersökt. Detta därför att jag heller inte ser ett behov av göra en egen grundlig, tidskrävande undersökning på något som redan har gjorts. Med små marginaler och korrigeringar som passar mitt projekt kan jag anpassa de uppgifter jag fått med mig.
Bild 3: Egna bilder från Ikea
7.1. Fältstudie
Jag lämnade frågeställningar om bord och aktiviteter kring bord till elever, studerande vid en folkhögskola (se frågeformulär i bilaga 1 längs bak i uppsatsen). Anonymt fick de svara på ett antal frågor som berörde deras upplevelse av ett bestämt bord i hemmet. 25 stycken elever och några lärare deltog i undersökningen. Svaren handlar om det bord de använ- der mest i sitt hem. Detta utvärderade jag och drog slutsatser om. Tiden kändes knapp, därför lämnade jag ut frågor istället för att studera varje enskild person i deras hem. Jag beslutade att det fick räcka som undersök- ning och frågorna var anpassade efter projektet.
7.1.1. Sammanställning/ Resultat Fältstudie (Sammanställd den 26/4 2010).
Aktiviteter
De aktiviteter som var vid bordet var många olika. Alla svarade att de fikade eller åt vid bordet. Väldigt många skrev att de läste tidningen, studerade och satt vid dator/laptop; online, lyssnade på musik till exem- pel. Andra aktiviteter var att sy, lösa korsord, spela spel, måla och pyssla.
Några svarade att de tittar på tv/film, umgås och pratar vid bordet. En del hade bordet som förvaring, att lägga ifrån sig saker på. Ett par stycken svarade att de gjorde hushållsarbete som att vika tvätt och baka vid bor- det.
Typ av bord
Den sorts bord som var vanligast att använda var köksbord/matbord. De flesta hade ett bord i trä. Många förklarade inte vilken sorts bord (t.ex.
soffbord eller matbord) de hade utan skrev bara vilket material bordet var av och hur många som fick plats vid det. Några hade skrivbord som mest använda bord. Någon använde sitt nattduksbord mest och en annan hade ett ovalt vitt bord med stålben.
Funktion
På frågan om bordet är praktiskt, svarade hela tjugotvå stycken att bordet var det. Tre stycken svarade lite tvekande och ingen svarade nej på frågan.
Antal personer som ryms kring bordet
Fyra personer svarade att mellan en till två personer fick plats vid bordet.
Arton svarade att tre till åtta personer kunde sitta runt om och två styck- en skrev att nio stycken eller fler (någon ända upp till femton personer) kunde få plats. En person svarade att ingen kunde sitta vid bordet (det var ett nattduksbord).
Bra och dåligt Bra
Det som flest personer tog upp som positiv egenskap var bordets höjd och storlek, hur det passade deras behov (detta kunde alltså skifta mellan mindre och större bord) och hur många som kunde få plats runt bordet.
Några exempel på svar är; ”skön höjd”, ”det passar oss”, ”passar bra till vårt lilla kök”, ”ha trevligt samtidigt”, ”plats för många”, ”tar liten plats”. I något svar framkom det att höjden var både det dåliga och det bra, knäna fick inte plats under bordsskivan men samtidigt ville den som svarade att bor- det inte skulle vara högre. Något som också var viktigt var stabilitet och bordets hållbarhet. Någon hade ett bord som hade hållit i mer än 30 år.
Utseende, stil och ”känsla” beskrev några som en bra egenskap. Stilen och känslan kunde ibland överväga negativa egenskaper som ostabilitet och
funktion. En person skrev ”trivsel vid bordet”. Någon tog upp att bordet hade mjuka kanter.
Dåligt
Vanligaste som negativ egenskap var om bordets utseende och färg. Några beskrev färgen; ”känns inte hemma”, ”ful färg”. En person tyckte bordet var tråkigt. Negativa egenskaper kunde vara höjd och storlek på bordet;
till exempel platsbrist för grytor och uppdukning emellan tallrikarna på grund av att bordet var smalt. Att bordet var ostabilt och åldern på bordet var andra saker som upplevdes som dåliga. Någon hade svårt att bedöma negativa sidor med sitt bord eftersom personen inte hade haft det så länge.
Slutsats: Jag drar slutsatsen att storlek och mått; hur många som får plats, är viktigt. Hur bordet smälter in i hemmiljön och att det är praktiskt är något många tänker på. Bordets funktion och hållbarhet är av stor vikt.
Utseendet och känslan i bordet spelar också roll.
Sammanfattande diskussion
Eftersom jag inte visste ålder på personerna kan jag inte säga att perso- nerna är typiska, unga studerande som bor på studentrum. På folkhög- skolor är åldern dessutom ganska blandad. Men troligtvis lever många lite
”compact living” under studietiden om de kommer ifrån annan ort. Några som svarade var lärare. Att många av svaren handlade om att läsa, studera och använda dator vid bordet kan bero på att de är studerande men läs- ning och dataanvändning vid bordet verkar vara en aktivitet som många människor gör vid sitt ”vanliga” bord. Egenskaper som var viktiga för dem var storlek och höjd. Funktion och hållbarhet var en annan. Stil och estetik kom förvånansvärt lång ned i den rangordning jag kunde se. Men när jag tittade på svaren om det som var dåligt; var utseende det som flest kommenterade, så först när utseendet upplevdes negativt verkade många reflektera över det . Något som betydde mycket för många var trivselfak- torn och hur människor kunde samlas runt bordet. Det de gjorde mest vid sitt bord var att äta.
7. 1.1.2. Etiska aspekter Fältstudie
Jag hade noga tänkt igenom frågor som jag tyckte var relevanta för pro- jektet och som svarade väl emot vad jag ville undersöka. Dessa frågor skrev jag ned som ett frågeformulär och skrev ut ett trettiotal av. Jag ville lämna det till en hel klass på den folkhögskola jag valt ut. Klasserna var inte så stora och en del var iväg på studieresor så när jag hämtade enkä- terna fick jag veta att även några lärare hade svarat på frågorna. Detta spelade dock ingen roll för mig. Jag hade ändå ingen vetskap om vilka som svarat på enkäten eftersom de gjorde det anonymt. Jag visste inget om ålder eller kön på personerna som svarade. När jag hämtat de ifyllda
enkäterna så gick jag igenom svaren för att göra någon sorts sammanställ- ning över dem (se ovan 7.1.1). 25 personer hade svarat.
7.2. Sammanfattning research
Min research på området har hjälpt mig att ringa in det jag vill jobba med i projektet. De frågeställningar som jag hade i detta stadium har klarnat en hel del och jag kan komma vidare i designprocessen. Jag får fakta vad gäller tänkbara höjder på bord, jag kollar funktioner och olika tekniska lösningar. Efter min research bestämmer jag mig för att det är ett soffbord jag vill göra. Jag vill gärna göra det i materialet trä, dels för att det finns gott om det i Småland och för att det är ett miljövänligt alternativ. Fält- studien hjälpte mig bland annat att se vilka olika interaktioner som kan ske vid ett bord.
8. Arbetsmetoder/Designprocess
I inledningsstadiet av projektet har vi i studierna arbetat mycket i grupp.
Detta är ett bra sätt att komma igång med sitt tankearbete. I små steg och med olika workshops och övningar har vi närmat oss våra idéer. Design är aldrig en avskild aktivitet, utan ett givande och tagande, där kommunika- tion med andra människor gör att en idé kan utvecklas.
Som designer har du oftast inte heller all den kunskap och möjlighet att genomföra ditt koncept från idé till färdig produkt, som till exempel en hantverkare har. Här behövs ofta anlitas professionell hjälp inom olika områden. Designprocessen med teoretiska och praktiska ställningstagan- den gör att jag steg för steg tar mig vidare.
8.1. Brainstorm
Fortsättningsvis jobbade vi mer självständigt. Jag brainstormade på mitt tema bord och interaktion för att tänka mig in i vilka aktiviteter som den fiktiva familjen kan tänkas hamna i. Resultatet av detta var att jag på ett övergripande sätt kunde se vilka behov som kunde finnas. Jag skissade många olika förslag med hjälp av vad brainstormen gett. Dessa skisser re- dovisade vi i grupp med lärarhandledning. Här fick vi hjälp att sålla bland våra idéer. Jag fick då ett spår att följa och arbeta vidare på.
8.2. Mapping
Vi arbetade inledande med något som kallas för Mapping: uppdelat i begrepp som ”primary factors map”, ”emotional factors map” och ”sensory factors map”. Detta var en ny metod för mig; att göra som en karta över vad man vill med sin idé där man lägger in dessa begrepp. Monica Moro
berättar på en föreläsning i Pukeberg (den 23/3 2010) att det inte är själva kartan som är ”territoriet”. Sinnet har många delar i sig. Det är vad man har för tankar om känslan i konceptet som man vill visa med Mapping, allt det som förklarar något av hur vi känner. I detta stadium hade jag dock inte kommit så långt i tankearbetet med projektet.
8.3. ITK- Identity Tool Kit
En designmetod som jag använder mig av är ITK- Identity Tool Kit.
Detta är en hjälp, ett redskap (skapat av Henriette Koblanck) för att ta fram stämningen, själva känslan och identiteten i konceptet som man vill åt. Man tittar även på hur marknaden inom området ser ut i nutid och hur man vill att det ska se ut i framtiden. Denna metod är kreativ och man använder mycket bilder för att visa det man vill uttrycka. När jag jobbar med denna metod klarnar mina tankar om vilket uttryck jag vill ha. Hur jag vill att konceptet ska upplevas. Jag jobbar länge och efter- tänksamt, klipper ut bilder, sållar bort, klistrar upp dem som stämmer in, lägger ord till bilderna som beskriver. I samband med detta gör jag min moodboard (ett collage som beskriver känslan i din idé). Här handlar det enbart om bilder, som tillsammans får tala och berätta. Jag vill också att den som tittar ska förstå, få samma känsla, så även här gäller det att välja bilder med omsorg.
8.4. Skiss i 2-d och 3-d
Skissarbetet är det sätt som man i skapande verksamhet kan få sina tan- kar ned på pappret, för att vidare kunna analysera dem och visa dem för andra. Detta är ofta ett inledande och mycket viktigt stadie. För mig personligen kommer oftast skissandet i första hand. Jag måste ”känna hur min idé känns” och det gör jag med pennan.
Bild 4: Skisser i 2-d
Sedan fortsätter jag med modellbyggande. Här kommer skissen upp i tredimensionellt och det blir lättare att se och förstå formen. Det går även att vrida på den och se från olika vinklar. Det är en helt annan sak att se något som man ritat platt i 2-d, ”blåsas upp” till en 3d-modell och det är först då som man kan se hur dimensioner och former fungerar i verklig- heten. Här får man sedan ta olika beslut för hur man ska gå vidare. Vissa delar av modellen kanske du tycker fungerar bra, vissa kanske inte gör det.
När jag väl bestämt mig för vilket koncept jag ville gå vidare med skissade jag många olika varianter av denna idé. Jag gjorde de första små model- lerna i någorlunda skalenlig storlek, detta är också viktigt för att kunna se hur olika ytor samspelar med varandra. Dessa första modeller var i vanligt papper. Det var lite komplicerat men kul att göra dem. De blev lite sladd- riga men fungerade ändå bara just för att ”få upp formen”
Bild 5: Skisser i 3-d
Idén var att göra två bord som ska kunna ”pusslas” ihop. De ska ha hjul så att de lätt går att flytta, rulla åt olika håll. Jag funderar över trä som ma- terial i bordet (gärna böjträ i en hel svängd form) för hållbarhet och med hänsyn till miljön. En inspiration är pussel. Detta stämmer väl in projek- tets ansatser, där jag beskriver att till exempel lekfullhet och ToolToy är inspirationskällor. Jag går sedan tillbaks med att skissa i 2-d, i grovt brun- papper, de olika formerna som jag vill testa. Redan på papperet hade jag fått en favorit och nu kan jag se att denna idé känns intressant och skulle kunna fungera. Jag gör den i fullskalemodell, i hönsnät och med brun- papper om. Detta bara för att testa själva storleken och till viss del även funktioner. Sedan kommer även hjulen till. Jag måste tänka på att dra bort hjulens höjd ifrån hela bordets sammanlagda höjd. Vet ännu inte vilka hjul det kommer att handla om, men jag gillar personligen stora indu- strihjul som gärna får synas. På delredovisningen pratade vi senare om att hjulen eventuellt kan döljas; sättas så långt in att de inte syns eller låta de gå upp i bottenskivan i hål. Själva utseendet på denna modell är inte väl- arbetad. Den blir ganska klumpig och ser inte alls snygg ut. Storleken på fullskalemodellen känns bra och jag vill fortsätta med denna form. Först
lyssnar jag till vad lärarna har att säga på den andra delredovisningen. Det känns som jag får gehör för min idé, jag får konstruktiv kritik och feed- back.
Bild 6: Modell i full skala
Även nya tankar väcks och andra infallsvinklar på hur man skulle kunna göra. Jag får förslag på att fortsätta skissa på dessa nya idéer och testa dem i 3d-modell. En av dem idéer som kom upp på handledningen var att låta bordsskivan (istället för sidan) bli den del som ”pusslar ihop”. Personen ifråga, som kom med synpunkter, tyckte inte att min idé om att pussla ihop borden sidledes var tillräckligt lekfullt. Först tyckte jag denna nya idé lät lite för enkel, att jag kanske förlorar den skulpturala känslan i formen.
Vi pratade om hur man skulle kunna låta denna form, linje få noggrant bearbetas och på ett vackert sätt framträda i bordsskivan. När tankarna om detta fått sjunka in lite tyckte jag att idén hade något intressant över sig, så jag gav den lite tid i form av skisstudier. Efter att jag skissat ett tag inser jag att med denna idé förlorar jag den förvaring/hylla som skapas när jag låter bordets sida vara den sammanlänkade delen. Detta eftersom jag vill låta böjträet gå ned på sidan och skapa en konvex, utskjutande form på det ena bordet och en konkav, inåtgående form på det andra. Jag bestämmer mig för att gå vidare med den idé jag tyckte kändes bra. Nå- gon stans i processen måste man bestämma sig och tiden är knapp.
Fortsättningsvis jobbade jag på att förfina formen, linjerna och bli klar över funktionen. Jag gjorde små skalmodeller i kartong och papp för att undersöka den vinkel, som finns emellan borden, på dem sidor som skapar mötet. Här fick jag testa och tänka en hel del. Det är inte lätt. Jag gjorde fem olika vinklar. Trots att modellerna är små, fick jag en känsla av vad som skulle kunna fungera i verkligheten. Jag drog slutsatsen att jag måste öka på bredden på det ena bordet rejält för att få det stabilt.
Bild 7: Skiss i 3-d
När jag har bestämt mig för vilken lutning jag vill ha emellan borden börjar jag rita upp stort på brunpapper en mall. Även här får jag göra flera försök innan jag hittar rätt. Detsamma gäller med formernas hörn och ra- dien på dessa. Jag försöker hitta något sorts samspelande språk, ett gyllene snitt som blir harmoniskt. När jag tycker mig funnit detta tar jag beslut att använda denna form som mall. Med mallens hjälp ritar jag upp de- larna på kapaskiva, den styva kartong som vi använder oss av för att bygga modell. Jag ska låta skivorna få bilda sidor (fram och baksida till bordet), skära ut delarna med kniv. På detta sätt kan jag göra en noggrann full- skalemodell som visar hur jag tänkt. Sedan använder jag mig av wellpapp runt dessa sidoformer för att skapa volymen. Nu gestaltar sig formen på ett helt annat sätt än när jag använde hönsnät. Man kommer till ett läge där man tycker att ”formen sitter”. Hur man vet detta är svårt att förklara.
Det handlar förstås mycket om en sorts känsla man får. Intuition är något som spelar in här. Nu kände jag att ”formen satt” och jag var nöjd. Men sedan fortsätter man att studera formen och kan upptäcka nya saker som gör att man vill fortsätta justera något. Men i detta läge handlar det mer om ”finputsning”. En detalj jag funderade på var om det ena bordet (med större bordsyta) skulle minskas in något för att visuellt ge intrycket av att närma sig det andra bordet storleksmässigt. Jag funderade även över ra- dier på hörnen (detta diskuterade jag även med olika företag inom bran- schen som har kunskapen). Ytterligare en sak jag fick gå vidare med var tjockleken på bordets trämaterial och kantens rundning.
Bild 8: Fullskalemodell i kapa
Det finns en objektiv position, med grunden i två motpoler, som samspe- lar i den kreativa skapandeprocessen som skissandet är. Det beskrivs som en rationell-analytisk position. ”Man analyserar det intuitivt fångade vidare genom att undersöka skissen, den intuitiva handlingens kvarvarande spår.
Den grova skissens konturer, linjer och det som finns däremellan, bär ens flyk- tiga föreställningar om beroenden mellan olika skeenden i ens projekt. Genom att ställa de skissade spåren framför sig och utforska dem närmare, kan man samtidigt klargöra för sig själv och andra vad man håller på med och vart man är på väg i sitt skapande.” (Pirjo Birgenstam, 2000, sid. 64).
8.5. Funktionsanalys
Jag använder metoden Funktionsanalys för att bli klar över vad som är nödvändigt eller mindre nödvändigt. Den kan vara bra att ha som en påminnelse att titta till på ibland för att inte glömma bort självklara funk- tioner i helheten. I denna metod skriver man in korta ord för funktioner som kan vara aktuella för artefakten. Man värderar funktionerna efter hur pass nödvändiga de är; onödig, önskvärd, nödvändig och huvudfunktion.
8.6. Bollplank
En arbetsmetod som är funktionell, är att använda sig av så kallade ”boll- plank” som hjälp i designprocessen. Det kan vara en eller flera personer som du har processen igenom och bollar dina idéer med. På så vis kom- mer det in lite nya friska tankar som bryter av i dina egna funderingar.
Det går alltid att ha flera infallsvinklar. När man brainstormar och bollar idéer med varandra ska det inte finnas några restriktioner, man ska inte värdera idéerna som kommer utan bara låta det flöda och skriva ned tills det tar stopp. Då kan man sluta eller ta en paus och eventuellt fortsätta efter en stund. Längre fram i processen kan ett bollplank användas till att diskutera olika funktioner, detaljer och det estetiska. Jag funderade över en idé om att låta de båda bordens moduler bli låsbara i varandra genom att låta delarna pusslas ihop i enbart en riktning. På ett ”bollplanksmöte”
kom vi fram till att det eventuellt kan skava och slita på träet om man är tvungen att dra modulerna åt enbart ett håll. Använder jag låsbara hjul så fungerar det ändå att få borden att stå kvar intill varandra utan att röra sig för mycket. Flexibiliteten och bordets rörlighet blir större om bordet kan dras åt alla håll. Mitt ”bollplank” tyckte att det var kul att ha två olika delar, att de två borden har något personligt över sig och inte ser lika dana ut. Denna linje är jag också inne på. Det händer mer då i interaktionen borden sinsemellan. Det blir även en annan rörelse i helheten. En av mina andra ”bollplank” hade uppfattningen att det kunde vara jobbigt med moduler som kan byggas på hur mycket som helst, i all ”evighet” (att det upprepar sig). Han tyckte det ger ett lugnare intryck med något som tar avslut. Detta tar jag också fasta på. Vill man sätta ihop fler delar/bord går detta ändå att göra genom att de båda bordens sidor är i rät vinkel och kan sättas intill varandra.
8.7. Användartester
Jag testade fullskalemodellerna i hemmiljö och med personer i den tänkta målgruppen (åldersmässigt). Testpersoner var Gugge och Wilma Nilsson, mor och dotter. Jag ville se hur bordet fungerar i en kontext, hur stor plats det tar, hur det ter sig invid en soffa. Personerna fick sitta och luta sig fram över bordet, kolla hur de får plats med fötter/ben emellan soffa och bord bland annat. De testade olika aktiviteter vid bordet och kom med förslag på användning, talade om sina synpunkter på funktion och estetik.
Detta dokumenterade jag genom fotografering. En liknande användartest gjorde jag även på mig själv då jag testade att sitta och äta vid modellen och läsa en kvällstidning. Jag har fortlöpande haft mina egna reflektioner med i beräkningen och testat och analyserat.
8.7.1. Användartest på målgrupp (gjord den 16/5, 2010)
De fick börja med att dra isär borden och fika vid var sin del. Mamman säger att det är bra att man kan få in benen under bordsskivan och att fötterna får rum under den nedersta skivan. Hon tycker också det är bra att bordet går att rulla intill sig när man äter. Sedan satte de ihop borden igen. De fick testa att spela spel; lade ut memento på borden. Dottern kommer på att det går att ha saker i bordets nederdel. Sedan testar hon att sitta och rita vid det bord som har minst bordsyta. A-3 papperet har gott om plats, pennorna har hon på bordet bredvid. Sedan tittar de till- sammans på tv; ”mysar i soffan”. Mamman kommer på att man skönt kan sträcka ut benen och ha fötterna på ”bordshyllan” underst. Efter detta så prövar hon att sitta med laptop och skriva. För kortare stunder tror hon att detta skulle kännas bra men att det är för lågt för längre stunder, men det är ju heller inte meningen vid ett soffbord säger hon samtidigt. Däre-
mot skulle man kunna sitta bekvämt i soffan och ha datorn på bordet för att titta på tv eller film. Då blir det bra höjd. Mamman säger också att det är bra att det går att rulla undan borden för att städa under dem. Men om man har bråttom går det ändå att få in dammsugaren under. Både mam- man och dottern tycker att de två mjuka kulörtonerna (mjukt ”kaffe latte”
och vitt med ”solstänk” i) skulle passa fint i deras tv-rum till soffan och inredningen. Mamman kommer med en idé om att låta borden plocka upp varandras kulörer genom någon liten detalj, som visar att de hör ihop.
Flickans lillebror (som inte var med i testet men hade följt med och tit- tade på) pusslade lätt ihop borden när vi var klara och tyckte det var kul.
Bild 9: Användartest
8.7.1.1. Analys användartest
De har många åsikter om kvalitéer i borden (särskilt mamman), som jag inte tänkt på själv. De förstår funktionen med borden och konceptet.
De verkar ha lätt att förstå idén. Jag tar till mig deras åsikter. Vad gäller kulörvalet känner jag mig nu tillfreds och lugn i att ha valt, efter mycket funderingar och tester. De valda färgtonerna får bra respons (även ifrån andra utanför denna test). Jag upplever det som att olika aktiviteter och den interaktion som jag ville ha fungerar tillfredsställande. Bordet har en
lagom storlek och höjden fungerar bra. Jag har tänkt mig bordets höjd något högre än vad många nytillverkade bord är, detta med tanke på funktionen; att sitta och äta och även kunna sitta vid laptop en stund. Nu har jag med mig testet inför prototyptillverkningen, jag vet att modellen fungerar.
8.7.1.2. Etiska aspekter Användartest
De deltagande blev informerade om syftet med testet. Jag frågade om de var med på att jag tog kort och att foton och att deras synpunkter redovi- sas i c-uppsatsen och eventuellt också på en presentation vid examination.
Detta gick de med på.
8.7.2. Användarnas tänkta aktiviteter
Några av de aktiviteter som jag själv tänker mig att den fiktiva familjen till exempel skulle kunna ha vid och runtomkring bordet:
Tillsammans: sitta och kolla på tv, fika/äta umgås, spela spel, sitta två i soffan; dra till sig varsitt bord för att till exempel äta, vänner som kom- mer på besök- sätta ihop borden, flickan leka med kompisar, mamman ha möte hemma (flexibelt flytta runt borden vid behov-de kan ha fler än två moduler stående längs en vägg, fyra moduler tillsammans skapar ett större fyrkantigt bord).
För sig själv: använda laptop - studera/arbeta, sitta och läsa; lägga tid- ningar och böcker under och på bordet, fika, flickan i familjen - leka, sitta och rita/måla, sy, annan hobbyaktivitet.
Annan aktivitet: dra bordet till altandörren (om en sådan finns) och sitta och sola - använda bordet som avlastningsbord. Ha modulerna längs väg- gen - många tillsammans som bokförvaring/hyllor, vända dem på sidan och pussla på höjden – till förvaring (men då kanske ett extra hyllplan i varje modul skulle vara bra och hjulen kommer ju att sticka ut om det inte är möjligt att enkelt skruva loss), ställa ett bord vid soffans gavel som avlastning och till exempel med en stor lampa på.
9. Reflektion kring hur idén tar form
Mitt projekt handlar om interaktionen runt ett bord. Jag hade till en bör- jan en idé om att man ska kunna kommunicera familjemedlemmar sinse- mellan genom att skriva meddelanden på bordsskivan. Då skulle ett na- turligt val av material till bordsskivan vara plexiglas eller plast. Jag tänkte kolla upp om det finns en penna som inte smetar om man berör texten och som samtidigt går lätt att ta bort.
Denna idé övergav jag när jag bestämde mig för att jag ville använda böj- trä som helt skulle skapa bordets volym. Min önskan var att hålla det en- kelt och naturligt. Jag blev inspirerad av att låta pussel stå som förebild för bordet. Exakt när och på vilket sätt jag kom på idén med pussel har jag själv svårt att minnas, idén dök upp och kändes bra. Jag hade skissat på olika förslag och denna idé fanns med ibland dem. Ansatserna i mitt pro- jekt var även att ta inspiration ifrån ToolToy och det lekfulla. Att använda böjträ och skapa två soffbord, bestående av två mindre moduler som på något sätt kunde passa ihop kändes bra förankrat i projektet. Det skapas någon sorts förvaringsutrymme i formernas underdel, för till exempel tid- ningen och fjärrkontrollen. Bordets funktion och ergonomi ville jag få an- vändarcentrerat, anpassat för målgruppen (familjens) behov både i nutid och för framtida behov. Jag ville skapa en artefakt som är flexibel och lätt att använda. Den skulle eventuellt kunna passa in i ett ”compact living”- hem. Ett tag var jag ganska inriktad på att göra ett matbord men när jag började bygga modell tredimensionellt så tyckte jag att soffbord är ett bättre format för det jag vill göra, att det passar konceptet bättre; compact living och den flexibilitet jag ville att bordet skulle ha. Med ett soffbord kan man även sitta och arbeta framför teven, det går att skjuta samman borden och delarna går att placera längst väggen som lägre sideboards.
Jag ville också omsorgsfullt välja material som bäst överensstämmer med konceptet, för att uttrycka artefaktens karaktär och stämma in i familjens boende. Min första tanke om att kunna kommunicera via bordsskivan skulle även kunna integreras i bordsvarianten i böjträ. Det skulle gå att fälla in en mindre plexiglasskiva (kanske som cirkel eller oval) i överdelens
”bordsskiva” om konstruktionen tål detta ur hållbarhetsperspektiv. Jag gil- lade denna idé.
10. Materialstudier
10.1. Frågor om material/ tillverkning
-Vilka material är mest lämpliga ur miljösynpunkt?
-Vilket material stämmer bäst överens med det uttryck jag vill ha?
-Är limmet man använder i böjträteknik inte bra för miljön?
-Går det att böja trä och använda vanligt trälim? (I så fall blir möbeln helt miljövänlig!)
-Vilka radier går träet att böjas i?
-Vilka träsorter är bäst att böja/ basa?
-Är andra material än trä tänkbara till borden?
-Om jag ska lasera eller sprutlackera, vilka färger är miljövänliga?
-Går plywood att böja och eventuellt göra försinkade hörn på?
-Ena bordets vinkel och lutning -vad fungerar i praktiken?
-Vilka sorters hjul ska jag använda mig av? (återvinna?)
-Vilken radie är aktuell i bordens svängda hörn och andra delar? (produk- tionsmässigt)
-Är borden i lagom bredd eller ska jag minska in dem?
-Mdf-skiva (med spårad baksida) eller fanér- vilket material är lämpli- gast? (annat?)
10.1.1. Miljöfakta om svenska skogen
Med tanke på min första frågeställning om material (se avsnitt 10.1.
ovan) med hänsyn till miljön, känns det även aktuellt att undersöka hur själva skogen egentligen mår i Sydsverige och vad som förväntas hända med den inom en relativt nära framtid.
”Inom 80 år riskerar södra Sveriges granar att befinna sig i fel växtzon och kommer att växa i allt fortare takt med varmare klimat. Det kan betyda kraft- igt ökad avkastning, men också att träden växer för fort, får rotröta och lätt blåser omkull i samband med hårda vindar.
Fler stormar och orkaner är för övrigt ytterligare en effekt av klimat- förän- dringarna. För det svenska skogsbruket är det dessutom olyckligt att insektsan- greppen förväntas öka.
Tillsammans bidrar de negativa förändringarna till att hela den svenska barrskogen kan komma att slås ut. Om några hundra år finns naturlig gran förmodligen bara längst upp i nordligaste Sverige. Eken förväntas avancera norrut och beräknas inom 50 år ha sin nordgräns kring Umeå, medan bok hänger med upp till Mälardalen.” ( Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johnsson, 2007, sid. 18).
10.2. Materialundersökning
Jag undersöker olika träsorter, vilket material som passar bäst att böja. Jag har studerat en introduktion om tillverkning av böjda möbeldetaljer, en uppsats för Tekniska Högskolan vid Linköpings universitet. Här finns en beskrivning av att böja trä med ett praktikfall. I uppsatsen står bland annat om lämpliga radier på böjningar (minsta böjradie beror på träslag) och vilka träslag som är mest lämpade att böja. Dessa är: ask, bok, svart körsbär, alm, silverlönn, rödek, ek och valnöt. Här står också ”Barrträslag, björk, gummiträd samt tropiska, hårda träslag som teak och mahogny kan inte komprimeras.” (Magnus Ingeström, Henrik Modigh, 2004, sid. 13), även att trä som ska böjas inte bör ha större kvistar. I kontakt med en båttill-
verkare (Anders Lund, den 27/4, 2010), fick jag lite annan information vilka träslag som anses bra att böja. Hans uppfattning var att ask är segt och inte så bra att böja men att bok däremot var väldigt bra att arbeta med. Detta kan nog vara lite individuellt utefter vem man pratar med och den personens erfarenhet. Att ett träslag är segt kan annars låta som en bra egenskap för att böja trä. Jag har även studerat ett annat examensar- bete gjort av Tomas Larsson (2007), Civilingenjörsprogrammet, som han- dlar om förstärkning av trä med linfibrer. Här finns information gjorda utifrån studier om lim och olika limningsmetoder. Han skriver att de limtyper som ger bäst beständighet och är bäst lämpade till trä är fenollim och resorcinollim. ”...,dessa tränger inte bara in i dess porer och cellhålrum, utan också in i själva cellväggarna där de förankras” (Larsson, 2007, sid.17, utifrån litteraturstudie av Raknes, 1986).
Träet är bra för miljön och går att kompostera men limmet i mellanlagren är inte bra för miljön. Det kan gå att använda vanligt trälim och då blir möbeln helt miljövänlig att formpressa. Detta fick jag reda på i samtal med en klasskamrat som böjt trä till en lampa i ett projektarbete. Men inom industrin används speciellt lim.
Ett material jag tror skulle kunna passa uttrycket i borden skulle vara plywood. Den har en lite rå enkel känsla, är miljövänligt och går att form- pressa. Jag behöver tydligen bara böja hörnen och kan ha raka sektioner emellan. Det skulle vara snyggt att binda ihop hörnen och de räta delarna med förzinkning, skulle bli att tydliggöra att här händer det något, inte dölja att man har gjort sammanfogning. Man skulle kunna säga att man då blir ”ärlig” i sitt uttryck.
Metall skulle kunna vara ett annat tänkbart material, eventuellt galva- niserat plåt. Då kommer jag mer in på lång hållbarhet och eventuell återvinning av material. Trä är miljövänligt på ett helt annat sätt. Jag funderade över möjligheten att använda återvunna aluminiumburkar som material. Denna metod är vanlig i Afrika vid tillverkning av olika föremål, som till exempel leksaker, vattenkannor. I så fall skulle jag nog ha den färgstarka sidan utåt men det skulle även gå att låta den grå aluminiumet synas.
Jag var inne i ett par butiker i Kalmar; Indiska och Världsbutiken i Ka- lmar (butik för rättvisehandel), för att studera föremål gjorda av detta material. Jag upptäcker att det faktiskt är ganska stadigt och får en hård yta. Det skulle kunna fungera. Flera lager kanske skulle kunna läggas på varandra. Eventuellt skulle det kunna vara av intresse i detta projekt att låta något material eller delar vara återvinningsmaterial.
Jag var på Kalmar kommuns återvinningsstation Kalmar Återbrukssta- tion och köpte gamla hjul som jag tänkte använda till prototypen. Men skulle jag producera bordet skulle det vara svårt att hitta likadana hjul att
återvinna. I sådana fall fick man ha med i beräkningen och låta det vara en del av konceptet att varje bord hade olika hjul. Enklast vid produk- tion skulle nog vara att använda sig av nya hjul. Ikea, till exempel, har väl fungerade hjul som inte är så dyra. Annars kostar hjul väldigt mycket styckevis, är min upplevelse. När prototyptillverkningen kom igång, köpte jag ändå nya hjul eftersom två av de gamla hjulen inte var lika de andra.
Jag hittade bra vridbara hjul på Överskottsbolaget på Öland. De hade det utseendet som jag ville ha och klarar den belastning som de bör. De var dessutom väldigt prisvärda.
Andra material jag övervägt att använda är glas eller någon form av plast.
Men det känns som jag kommer att förlora något av formens uttryck om den blir transparent. Det skulle i och för sig gå att använda en opak färg.
Under processens gång knöt jag kontakter med många olika företag och finsnickare inom branschen. Det tog ett tag innan jag hittade rätt, någon som kunde hjälpa mig med att tillverka en prototyp. Men det vi diskuterade mest i dessa kontakter var möjligheten att producera bordet.
Detta sökande gav mig stor lärdom. Företagskontakterna är en självklar del i designprocessen men inte fullt så enkel. Det är samtidigt väldigt ro- ligt att få presentera sin idé för nya människor. I dessa kontakter lärde jag mig mycket om tekniska lösningar och material. Det blir mer ”levande”
att få höra en erfaren yrkesman beskriva ett material och dess egenskaper än att söka på nätet efter information.
10.3. Färg
Bild 10: skiss med färg
Att välja kulör till prototypen är inte lätt; den kulör som jag även vill att produkten ska ha. Jag vill göra så miljövänliga val som möjligt och
