Författare Titel År, land, tidskrift
Syfte Metod
(Urval och datainsamling, analys)
Resultat cancer och de vars barn
diagnostiserades 6-12 månader tidigare.
Mixad metod: Strukturerade intervjuer, beskrivande och jämförande tvärsnittsstudie med frågeformulär.
Urval:140 föräldrar till barn som fått cancerdiagnos senaste 2-12 månaderna från två sjukhus.
Datainsamling: 30 minuter strukturerade intervjuer.
Analys:
Deskriptiv statistik: Frekvens, procent, median, medelvärde och standardavvikelse.
Statistisk signifikans: P < 0.05
Beskrivande statistisk analys med T-test och korrelationsanalys.
Svaren kategoriserades.
Av föräldrar till barn som nyligen diagnotiserats med cancer uppgav 97,2 % att de hade gjort stora
självuppoffringar och 90 % upplevde drastiska
förändringar i deras liv. Till skillnad från dessa föräldrar upplevde 88,6 % av de föräldrar till barn som blivit diagnotiserade för 6-12 månader sedan stora självuppoffringar och 60 % upplevde drastiska förändringar i deras liv. Över 65,7 % upplevde enbart negativa känslor kring att deras barn hade drabbats av cancer av de föräldrar till nydiagnotiserade barn och över 28,5 % av föräldrar till barn som diagnotiserats 6-12 månader senare. De negativa känslorna var sömnproblem, stress, minskad frihet och förlorad fysisk hälsa. Upplevelse av ilska och sorg beskrevs i samband med att vårda sitt sjuka barn. Oro och rädsla fanns över barnets framtid.
Föräldrarna framhävde även vikten av socialt stöd.
Boman, K.,
Urval: 264 föräldrar till barn med cancer upp till 21 år gamla.
Datainsamling: Frågeformulär Analys:
Deskriptiv statistik: Medelvärde och Standardavvikelse.
Statistisk signifikans: P < 0.05
Deltagarna upplevde lågt välbefinnande. Föräldrar upplevde ångest när de såg vad deras barn fick genomleva.
Många rapporterade att deras livssyn hade förändrats samt att vardagen påverkades negativt. De upplevde känslor av ensamhet och dålig självkänsla. Känslor av sorg och oro för barnens framtid uttrycktes. För att uppnå bättre välmående så hjälpte det att tänka positivt. Efter kategorisering av ångest i nivågrupper så förekom det att nivåerna för oro, depression och psykisk ångest låg på 6.1- 12.1 % medan känslor som ensamhet, låg självkänsla, förlorad kontroll, utmattning och sömnproblem förkom mer frekvent på 15.2 – 17.2%. av föräldrar till barn och tonåringar med cancer under behandlingsperiode n.
Kvalitativ metod.
Urval: 13 föräldrar till åtta barn under 19 år med cancer.
Datainsamling: Intervjuer baserade på fenomenologi.
Analys: Fenomenologisk analys.
Författarna delade upp deltagarnas svar i tre ontologiska ämnen: Att uppleva de otrevliga av behandlingen, Rädsla för att en hemsk situation kan uppkomma och Att uppleva vårdslöshet av en annan människa. Föräldrarna upplevde först chock vid diagnostillfället och att situationen var overklig. De upplevde att sitt vardagliga liv hade
förändrats och att de befann sig i en mardröm. De beskrev vardagen med nya vanor, nya prioriteringar i livet och uppoffringar de behövde göra. Känslor av oro för barnets framtid och maktlöshet uttrycktes. Föräldrarna kände rädsla för sjukdomen och dess bieffekter som kunde försämra barnet samt upplevdes ångest när sjukdomen försämrades. Föräldrarna kände sig trötta och utmattade.
Okunskap kring sjukdomen ökade rädslan.
Enskär, K.,
Kvantitativ metod med tvärsnittsdesign.
Urval: 320 föräldrar till barn med cancer, från 3 olika kliniker.
Datainsamling: Frågeformulär med 35 frågor.
Svaren var på en 5-punkts poängskala.
Analys: Deskriptiv statistik: Medelvärde och standardavvikelse Logistisk regressions analys Statistisk signifikans: P < 0.05.
X2 test för att se skillnader mellan undergrupper.
De tre faktorer som jämfördes mellan mödrar och fäder före och efter behandling var välbefinnande, socialt liv och vårdkvalité. Både mödrar och fäder upplevde bättre välbefinnande till barn utanför behandling till skillnad från barn på behandling. Mödrar på behandling hade ett medelvärde på 3.04 under behandling vs efter behandling 3.28 detta på en skala till 5. Fäder hade ett medelvärde på 3.16 under behandling och 3.36 efter avslutad behandling.
Även värdena för upplevelsen av socialt liv var högre efter avslutad behandling. Enbart upplevelsen av vårdkvaliten visade ett högre medelvärde under behandlingen än efter.
Resultatet visar att för att uppnå ett bra välmående så hjälpte det att tänka positivt. Föräldrar upplevde ångest när dem såg vad sina barn fick genom leva. De hade
sömnproblem samt kände sig utmattade. Känslor av sorg och oro för barnets framtid uttrycktes. Föräldrarna kände stöd från partner, familj, vänner, vårdpersonal och kollegor. 80 % av föräldrarna upplevde en förändrar livssyn. for their child after a cancer diagnosis.
Urval: 12 föräldrar till 10 barn med cancer från två olika barnsjukhus.
Datainsamling: Intervjuer inspelades och transkriberades.
Analys: Innehållsanalys.
Deltagarnas svar delades in i tre huvudämnen som var:
Upplevelser kring första utskrivningen, Uppgifterna hemma och Konsekvenser för föräldrarna. En
återkommande känsla bland deltagarna var rädsla. Rädsla för sitt barns låga immunitet, för konsekvenser av biverkningar och för att förlora sitt barn helt. Deltagarna var positiva till att vårda barnen hemma men upplevde dock viss osäkerhet och rädsla över att inte ha
vårdpersonal runt dem dygnet runt. Föräldrarna upplevde tvivel på om behandlingen skulle fungera. De kände skuld och hade dåligt samvete.
the first five years of continuous
Mixad metod. Longitudinell och process orienterad.
Urval: 231 föräldrar till barn med cancer.
Datainsamling: Frågeformulär som fylldes i 4-6 gånger.
Analys: Deskriptiv statistik: Medelvärde.
Linjär mixad modell analys, T-test.
Statistisk signifikans: P < 0.1.
Resultatet visade att föräldrarna upplevde ensamhet, hjälplöshet och osäkerhet. Föräldrar som upplevde större optimism kände lägre nivåer av ångest. Andra faktorer som påverkade graden av ångest men även känslan av ensamhet var ålder, familje-sammanhållning och socialt stöd. Signifikansen på att korrelationen mellan aktiv problemlösning och positiva känslor var p < 0.01 och korrelationen var 0.18. Längden på behandlingen visade ingen korrelation med nivåerna på av psykisk stress, värde -0.14 med värde p < 0.01.
Ow, R. Burden of care and childhood cancer:
Experiences of parents in an Asian context.
Urval:22 föräldrar till barn med cancer från 20 familjer.
Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer och frågeformulär.
Analys: Innehållsanalys
Resultatet delades in i tre kategorier: Subjektivt ansvar av vård, Förändringar i emotioner över tid och Objektivt ansvar av vård. Deltagarna upplevde emotionella behov på grund av känslor av ångest, rädsla, oro, sorg, chock, misstro, hopplöshet, samt dåligt samvete/skuld. Skuld upplevdes på grund av känslan att vara skyldig till varför barnet fått cancer, samt för att föräldrarna la mycket tid på barnet med cancer och därmed kom syskonen i
skymundan. De kände att det var viktigare att få bukt med sina känslor än de praktiska sakerna och att socialt stöd var en stor hjälpande faktor.
Patterson, J.
Se effekterna av hur barncancer påverkar familjen
Induktiv Kvalitativ metod med fokusgrupper.
Urval: 45 föräldrar till barn med cancer som avslutat sin behandling.
Datainsamling: Transkriberade intervjuer.
Analys: Innehållsanalys. FAAR modellen användes för att få fram kategorier.
Resultatet presenterades i åtta domäner: Cancerrelaterade påfrestningar, Barnens utsatthet, Familjens påfrestningar, Samhällets påfrestningar, Barnets resurser,
Familjeresurser, Samhällets resurser och
Hanteringsbeteende. Den starkaste känsloreaktionen kom vid diagnostillfället, de kände sig förkrossade och överväldigade. Andra känslor som hjälplöshet, förlorad kontroll och rädsla för att barnet ska dö. De upplevde sorg över att se deras barn lida och förlora sitt normala liv. De kände skuld att deras barn hade drabbats av cancer.
Upplevelser av oro och rädsla för barnets framtid uttryckdes av deltagarna. Men de kunde även se positiva aspekter av upplevelsen, till exempel det sociala stödet.
Dem kände att ekonomin stramades.
Popp, J. M., vården skiljer sig åt hos föräldrar som
Urval: 50 föräldrar till barn under 18 år med cancer.
Datainsamling: Demografiskt frågeformulär, 10 minuters filminspelade intervjuer.
Analys: Deskriptiv design: Medelvärde och standardavvikelse.
Statistisk signifikans: P ≤ 0.8
Mätintrument som graderar karaktärsdrag och hopp, mätning av processer av vård och familjebedömningsanordning.
Resultatet visar att föräldrarna var överväldigade och kände sorg. Deltagarna kände även ilska över diagnosen och de var ständigt påminda av bieffekter från
behandlingen och sjukdomen. Deltagarna upplevde att familjens sammanhållning spelade stor roll i hur känslan av hopp för framtiden sågs. Vid diagnostillfället var 56 % av föräldrarna enade med diagnosen medan 44 % inte gjorde sig enig med den.
Schweitzer,
Urval: 11 föräldrar till barn som avslutat en cancerbehandling i åldrarna 8-16 år, från ett sjukhus.
Datainsamling: Frågeformulär och djupgående semistrukturerade intervjuer.
Analys: Tolkande fenomenologisk analys, IPA metod för en djupgående kvalitativ analys.
Fem teman presenterades: En osäker tid i livet,
Upplevelsen av adaption i relation till att ha ett sjukt barn, Det naturliga stödet, Omvärderingar under en kritisk livsupplevelse och Upplevelsen av optimism och altruism.
Resultatet i denna studie är uppdelat individuellt där de tog upp känslor av oro och sorg. Flertalet tyckte att det hjälpte att jämföra sin situation med dem som hade det sämre.
Oron minskade när de fick mer information om cancer. En annan fick en positiv upplevelse då hen blev mer
accepterad av samhället när barnet fick cancer. och dem inte längre var den ”asiatiska familjen”. Flertalet upplevde ett stort socialt stöd. De fick en ny syn på livet med nya prioriteringar, de kände att de tog tillvara på vardagen mycket bättre. Kände lycka på ett annat sätt och visade tacksamhet genom att hjälpa till mer i samhället. Stor glädje upplevdes av att se barnet tillfriskna.
Taleghani, vara förälder till ett barn diagnostiserat med cancer.
Kvalitativ metod, Hermeneutisk fenomenologisk studie.
Urval: 15 föräldrar till barn med Leukemi.
Datainsamling: Fenomenologiska interjuver i 90 minuter.
Analys: Sjufaldig hermeneutisk process.
Från analysen framkom mönstret Att känna sig fångad av cancerns dödlighet med fyra teman: Dömd att acceptera, Motsägelse i försoning med situationen, Isolering från andra och Ett förkrossat liv. Resultatet visade att föräldrarna upplevde känslor av skuld för hur dem har uppfostrat barnen, om det kan ha påverkat att dem fick cancer. Många kände att hoppet försvann när barnet försämrades och de kände att det enda hoppet var att vända sig till religionen. Samtidigt som föräldrarna uppgav vikten av det sociala stödet för att kunna hantera situationen så upplevde dem att den sociala isoleringen blev stor då behandlingen tog mycket tid vilket lämnade lite utrymme för socialt umgänge samt den generalla attityden i Iran, där dem blir ledsna av att se och umgås med de sjuka.
von Essen, föräldrar till barn på eller efter
behandling för cancer.
Kvantitativ metod. Tvärsnittstudie, beskrivande- deskriptiv design.
Urval: 201 föräldrar till barn med cancer på eller av behandling, från 2 olika barnsjukhus i Sverige.
Datainsamling: Enkäter. Göteborgs livskvalitets instrument
Analys: Deskriptiv statistik: Medelvärde, procent och Standardavvikelse.
Statistisk signifikans: P < 0.01.
, T-test, Mann whitney U test, Wilcoxon Signed rank-test och ANOVA med PLSD test.
Resultatet visade att symptom som upplevdes av föräldrarna var: allmän trötthet som upplevdes av 81 %, depression som upplevdes av 80 %, nedsatt
koncentrationsförmåga som upplevdes av 67 %, svårighet att koppla av som upplevdes av 64 %, huvudvärk som upplevdes av 64 %, utmattning som upplevdes av 57 % och sorg 64 %. Generellt hade mödrar fler symptom än fäder. Även att mödrarna spenderade mer tid på sjukhuset än fäderna. Dem som inte var heltidssjukskriva på grund av barnets sjukdom rapporterade ett bättre allmänt välbefinnande.
Urval: Nio föräldrar till barn med cancer som genomgick behandling på ett regionssjukhus i Hong-kong.
Datainsamling: Fenomenologiska intervjuer.
Analys: Analyserades efter fenomenologisk metod.
Resultatet visade att föräldrar går igenom fyra steg i hanteringsprocessen vilka var chock och förnekelse, etablera en mening med situationen, konfrontera verkligheten och etablera ett nytt perspektiv.
Föräldrarna upplevde oro, hopplöshet och osäkerhet. För att hantera dessa känslor förmedlade föräldrarna att dem behövde socialt stöd. Oron och osäkerheten fanns om sjukdomen, behandlingen och bieffekter. Dem kände sorg över att deras barn hade gått från frisk till att ha en sjukdom som kunde leda till döden.
Föräldrarna uppgav att upplevelsen fick dem att se livet på ett nytt sätt med nya perspektiv där nästan alla kunde hitta något positivt. De kände att dem kunde vara optimistiska om framtiden.