Medborgarinitiativets deliberativa funktion

6.1 Kort om avsnittets innehåll om omfattning

Detta avsnitt diskuterar eutanasidebatten utifrån tre av Smiths fyra parametrar för deliberativ demokrati; inkludering, kontroll över dagordningen och noga övervägt beslutsfattande. Den fjärde parametern, transparens, kommer inte att analyseras närmare eftersom jag bedömt den omätbart med hjälp av analysverktyget. Avsnittet att påbörjas med en diskussion om inkludering, för att sedan fortsätta med medborgarnas kontroll över dagordning och slutligen diskutera noga övervägt beslutsfattande. Avsnittet avslutas med en sammanfattande diskussion som tar ställning till studiens resultat avseende ett existensen av ett kausalt samband mellan medborgarinitativ och ökat inslag av deliberativ demokrati i form av medborgerligt deltagande.

6.2 Inkludering i eutanasidebatten

Syftet med deliberativa verktyg är att inkludera alla i beslutsfattandet.⁶⁸ Det går inte att säga något om det finska debattens representativitet innan medborgarinitiativet väcktes eftersom det inte finns några resultat från period 1 i Finland. Detta går inte att göra en långsiktig av analys av ändringarna i representationen. Istället använder jag den svenska debatten som jämförelseunderlag.

Den finska debatten varit mer omfattande än den svenska när antalet publicerade debattartiklar jämförs. Tyvärr innebär inte endast det större antalet artiklar att debatten varit inkluderande. Inkludering innebär att debatten är mångsidig och omfattar även marginaliserade grupper.⁶⁹ Den finska debatten hade förhållandevis få upprepade inslag av samma personer, till skillnad från Sverige där debatten huvudsakligen drevs av vissa mycket aktiva debattörer.⁷⁰ Redan på denna grund kan viss inkludering anses ha skett – den finska debatten består av fler deltagare som tagit ställning till sakfrågan.

Både experter och patienter och närstående var mycket aktiva i debatten. Detta är naturligt eftersom dessa grupper påverkas mest av debattens resultat. Sann inkludering kräver

68 Young (2000), s. 21-25.

69 Young (2000), s. 23.

70 Se avsnitt 5.4.

33 dock att alla med åsikt har lika rätt att delta, oberoende om denne är intressent i sakfrågan. Det är därför intressant att de svenska civilpersoner var mer aktiva i diskussionen. De svenska civilpersonernas aktivitetsnivå sneddrevs dock kraftigt av två debattörer som tillsammans motsvarade cirka 45 % av värden som klassificerades som civilpersoner. Det går således inte att säga att svenska civilpersoner varit mer aktiva än de finska. Det går inte heller att fastställa att personer klassificerade som civilpersoner inte skulle omfattas av någon av de andra grupperna.

Personer kodade som kvinnor är i minoritet i det totala antalet debattörer, särskilt i Finland.⁷¹ Det förhållandevis stora antalet pseudonyma författare hindrar oss från att bedöma om fler kvinnor faktiskt deltog i debatten. Underrepresentationen blir tydligare när hänsyn tas till att vården är ett traditionellt kvinnodominerat yrke och antalet kvinnor var låg även i denna grupp.⁷² Det är möjligt att kvinnor som primära vårdtagare inte vill ta ställning för avsiktligt dödande, vore det sig på den dödades begäran eller inte. Detta kan påverka även resultaten avseende underrepresentationen av kvinnor bland experter. Detta resonemang verkar rimligt då skillnader bland finska kvinnors och mäns åsikter inte är stora.⁷³ Det går inte heller att argumentera att eutanasi skulle vara en könsfråga. Döden berör alla i lika grad, oberoende av kön, etnicitet eller socioekonomisk ställning.

Gruppen experter omfattade alla sakkunniga inom området, i första hand är vårdpersonal.

Det är därför intressant att påpeka att gruppen består närmast utomstående av läkare. Sjuk- och undersköterskor var grovt underrepresenterade i debatten och skrev endast under pseudonym.⁷⁴ Expertgruppen är alltså inte internt heterogen. Inte heller representerades annan vårdpersonal i den svenska debatten. Underrepresentationen av annan sjukvårdspersonal än läkare uppmärksammades även av en av artikelförfattarna som skriver (fritt översatt):

”Eutanasidebatten har huvudsakligen framfört politikers och läkares åsikter samt i viss mån vanliga medborgarnas röster. En viktig grupp har fullständigt lämnats utanför debatten: närvårdare⁷⁵, sjuksköterskor och vårdgivare – de som från en timme till annan vårdar och spenderar tid med de dödssjuka eller smärtpatienter.”⁷⁶

71 Se avsnitt 5.4, särskillt Tabellerna 8 och 10.

72 86,6 % av alla som arbetar inom sjukvård är kvinnor, Statiskcentralen; Sukupuolten tasa-arvo Suomessa 2018, s. 46.

73 71 % av finska kvinnor och 75 % av män är för legalisering, medan 8 % av kvinnor och 10 % av män är emot.

Stödet för legalisering är därmed något starkare hos de finska männen. Skillnaden är något mycket liten´.

Manninen, M: HS-gallup: Eutanasian vastustus vähentynyt entisestään, mutta yhä useampi on epävarma kannastaan, 2017-12-04 och avsnitt 5.4.

74 Endast en av de fyra artikelförfattare som angav sig vara annan sjukvårdspersonal än läkare var emot legalisering av eutanasi. För närmare information se artiklar nr 37, 38, 39 och 40.

75 Skyddad yrkesbeteckning närmast att jämföra med en undersköterska, översättarens anmärkning.

76 Laukkanen, E: Hoitaja tietää potilaan tilanteen parhaiten, i Helsingin Sanomat, 2017-02-18.

34 Jag anser att underrepresentationen kan förklaras av de strikta hierarkierna inom sjukvården, av de tidigare nämnda könsrollerna eller av att eutanasi är mycket kontroversiellt, särskilt inom vården.

Nästan alla experter som skrev under en pseudonym tog ställning för legalisering, vilket kan bero på de att dödandet anses vara tabubelagt. Diskussionens tabubelagda natur lyftes även av vissa författare. Såsom uttryckts av en ledarskribent i Helsingin Sanomat (fritt översatt):

”Döden är en del av livet och valen relaterade till den måste kunna diskuteras.”⁷⁷ I min mening märks ämnets kontroversiella natur även av att få yrkespolitiker tog ställning i debatten. Få politiker vill klassificeras som den som aktivt främjar att andra dödas, särskilt innan frågan hade lyfts på agendan. Detta syns även när de svenska svaren analyseras: endast en yrkespolitiker tog ställning till debatten. Tankegången backas av att antalet yrkespolitiker som deltog i den finska debatten steg från 5 % till 15 % från period 2 till 3 och nådde 25 % i period 4. På grund av de få publicerade artiklarna kan ökningen i period 4 inte ge något säkert resultat.

Den finska debatten var i hög grad centrerad i Helsingin Sanomat, oberoende av författarens yrkesroll. I min mening talar detta för att deltagare deltog i samma debatt till skillnad från att olika grupper skulle diskutera i var sin bubbla. Samtidigt utesluts icke-beställare från debatten som skett bakom en betalvägg. Helsingin Sanomat har cirka 610 000 beställare och total distribution som når cirka 1,7 miljoner finländare. ⁷⁸ Trots att en stor del av finländare omfattas av detta, utesluts 3,8 miljoner finländare från denna grupp. Eftersom 92 % av finländare anger sig läsa minst en tidning per vecka är det möjligt att personer utanför distributionen kan bilda sig i sakfrågan och kommer åt debatten i andra källor. Jag bedömer dock det sannolikt att de grupper som redan är marginaliserade har ökad risk att uteslutas.

Samma tendens finns även i Sverige där Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter tillsammans motsvarade för närmast 70 % av publiceringen. Det är går inte att säga att resultatet hade kunnat undvikas. Dock har jag inte tagit hänsyn till public service-bolagen i någon av länderna, vilket innebär att en aktiv debatt kunnat ske inom dem. Även kvällstidningar har bättre åtkomst till debatten för icke-beställare. Ungefär en tredjedel av både den finska och svenska debatten sker i kvällstidningarna och kan ha nått en annan målgrupp än morgontidningar.

Sammanfattningsvis kan studien inte fastställa om debatten varit inkluderande. Det finns en svag indikation av att inkludering i den finska debatten då fler författare kommit till tals och

77 Ej namngiven ledarskribent: Kuolemaan liittyvistä valinnoista syytä keskustella, i Helsingin Sanomat, 2016-11-09.

78 KMT 2018: Lukijamäärät ja kokonaistavoittavuudet.

35 åsiktspluraliteten varit högre. Debatten har dock haft en grov underrepresentation av vissa grupper, särskilt vårdpersonal som inte är läkare och kvinnor generellt. Det är omöjligt att se vilken socioekonomisk fördelningen debatten haft. Att debatten till stor del skett bakom en betalvägg antyder också att vissa grupper kan ha uteslutits. Dock skulle det behövas mer forskning av finländarnas, speciellt marginaliserade gruppers, inkludering för att fastställa ett sådant resultat.

6.3 Kontroll över dagordningen

I min mening är det säkert att medborgarinitiativet har påverkat den finska eutanasidebatten.

Debatten uppstod i samband med att initiativet väcktes. Antalet finska debattartiklar gick från noll till 62 från period 1 till period 2. Ändringen kan inte förklaras av andra globala faktorer eftersom liknande ändring inte finns i den svenska datan. Istället minskade den svenska debatten något.⁷⁹

När den visuella framställningen, särskilt Figur 2, analyseras framstår det tydligt att debatten har varit mer aktiv under vissa månader även inom perioderna 1-4. Många av dessa kan kopplas till eutanasimotionen. November 2016 anmärker namninsamlingens början. Tyvärr saknas data från oktober 2016 vilket gör det omöjligt att säkerställa om det stora antalet artiklar kopplas till just denna händelse. Motionen lämnades över till riksdagen den 14 februari 2014, vilket sammanfaller med den nästa kraftiga ökningen. Diskussionen ökade tillfälligt även i april 2018 då Social- och hälsovårdsutskottet hade färdigbehandlat frågan. Tyvärr fattade riksdagen sitt beslut i den 4 maj 2018, vilket innebär att datumet inte kan kontrolleras mot data. I min mening visar detta att det finns en tydlig koppling mellan eutanasimotionen och medborgaraktivitet. Data från de svenska tidningsartiklarna visar inga trendändringar av denna typ, vilket i min mening förstärker argumentet.⁸⁰

I min mening visar eutanasimotionen och -debatten medborgarnas kontroll över dagordningen. Den finska debatten aktiverades i samband med att medborgarinitiativet väcktes och fortsatte vara aktiv så länge frågan var politiskt aktuell.⁸¹ När frågan hade slutbehandlats sjönk den finska debatten till nästan samma nivå som innan motionen väcktes. Ingen långvarigt aktiverande effekt går att upptäcka. Jag bedömer att detta liknar den deliberativdemokratiska idealen såsom framförts av Habermas (1996) och Dryzek (2000). Medborgarna har lyft en fråga, denna fråga har diskuterats offentligt och behandlats sedan i riksdagen. Medborgarna har

79 Se Figur 1 för grafisk framställning.

80 Se avsnitt 2.3.

81 Se Figur 1, 2 och 3.

36 således agerat som agendasättare och på styrt över dagordningen. Minskningen är en naturlig del av fluktuation i debatten och visar tecken på att saken är färdigbehandlad.

Även svenska debattörer lyft intresse för politisk behandling. Särskilt en svensk civilpersons bidrag visar en stark vilja att påbörja en eutanasidebatt i Sverige. Personen skriver bland annat följande: ”Varför startar man inte en utredning om dödshjälp”,⁸² samt, ”varför är man sa rädd för att diskutera dödshjälp”⁸³. Ingen större debatt uppstod under mätperioderna, antingen på grund av ointresse eller avsaknaden av relevanta verktyg. Det är omöjligt att veta om agendasättningen skulle ha lyckats om Sverige hade ett medborgarinitiativ. I min mening är detta ändå en svag indikator för medborgarinitiativets agendasättande potential.

Det värt att påpeka att möjligheten till en långvarig debattskapande effekt inte heller går att utesluta eftersom period 4 skedde under den finska riksdagsvalperioden och när inga drastiska politiska ändringar kunde genomföras i en sakfråga. Det kan inte uteslutas att frågan återigen aktualiserar efter att en ny regering har bildats.

6.4 Noga övervägt beslutsfattande

Det går inte att säga om beslutsfattandeprocessen i riksdagen varit noga övervägd endast baserad på tidningsartiklarnas innehåll. Istället får vi se om någon grupp varit under- eller överrepresenterad, och om det finnas motiverade skäl till det samt vilken kvalitet debatten hållit.

För att vara en sann debatt måste debattklimatet tillåta åsiktsmässig pluralitet.

Antalet negativt ställda bland debattörerna var större än den generella befolkningen.

Enligt en gallup som publicerades i Helsingin Sanomat var stödde 73 % av finländare legalisering av eutanasi medan 9 % var strikt emot legalisering och 9 % var neutrala.⁸⁴ Detta är föga överraskande då personer med starka åsikter lär vilja ta ställning i debatten. I min mening kan det stora antalet av olika ställningstaganden vara positivt för debattens och beslutsfattandeprocessens mångsidighet. Välmotiverade åsikter av olika typ bereder väg för en nyanserad behandlingsprocess. Debattens kvalitet har varit bra särskilt i Finland, oberoende av vald tidning. Argumentationen i artiklarna har varit välframfört och de flesta deltagare gav en grundlig motivering. Dock är det möjligt att endast de högklassigaste artiklarna publicerats.

Resultatet av riksdagsbehandlingen motsvarade inte heller den finska befolkningsmajoritetens preferens. Jag anser dock att det ur deliberativdemokratisk synpunkt

82 Tholin, Gert: Utredning om dödshjälp nu, i Aftonbladet, 2016-01-16.

83 Tholin, Gert: Måste prata om dödshjälp, i Aftonbladet, 2017-04-22.

84 Se avsnitt 5.4, särskilt Tabell 10 och Manninen, M: HS-gallup: Eutanasian vastustus vähentynyt entisestään, mutta yhä useampi on epävarma kannastaan, 2017-12-04.

37 är viktigare med en väl genomförd och nyanserad behandling av sakfrågan än att medborgarnas majoritet får sin vilja igenom.⁸⁵ Christensen et.al (2017) uppmärksammar dock risken av att medborgaraktivitet inte belönas: det finns en risk att vissa mer kontroversiella synpunkter inte får den behandling de förtjänar.⁸⁶ I min mening är det är inte uteslutet att detta skulle kunna hända med ett medborgarinitiativ som avser så kontroversiell fråga som eutanasi. En studie av initiativets inkluderande och exkluderande skulle därför behövas.⁸⁷

Avsaknaden av debatten under period 4 kan tolkas innebära att medborgare bedömt frågan tillräckligt välbehandlad. I min mening tyder det på att medborgarna varit nöjda med beslutsfattandeprocessen, oberoende av resultatet, och i längden att beslutsfattandet varit tillräckligt noga övervägt. Detta är dock omöjligt att säga säkert endast baserat på datan från artiklarna.