Det är inte okomplicerat att skapa sig en uppfattning om det Mediemagasinets redaktion sänder i
programserierna. Naturligtvis bör en granskning av medierna och journalisterna ske. Redaktionens arbete kan naturligtvis ses som att det är det de är tillsatta att göra, ett samhällsprogram som är mediekritiskt och inte medieavspeglande. ( se bilaga, intervju med projektledare och producent.) Det som nedanstående insändare vittnar om är just den kluvenhet som uppstår när det som visas upp har en bakomliggande orsak och att det presenteras genom ett speciellt format. Vad är det som skiljer Mediemagasinet från andra
samhällsprogram?
Hemsidan
Under vårens sändningar utökades tittarnas möjligheter att uttrycka sina tankar runt programmet. På Mediemagasinets egen hemsida skapades en plats för åsikter för de tittare som följt programmet. Där finns det reaktioner, beröm och reflektioner tillsammans med tips på olika ämnen som tittarna saknar eller vill se mer av i programmet. Programmets egen relation till hemsidan syns aldrig i programmen, mer än att programledaren i slutet av varje program uppmanar tittarna att skriva in till den.
När vi läste igenom inläggen på hemsidan slogs vi liksom redaktionen själva av de genomtänkta
kommentarer och åsikter som Mediemagasinets publik har runt de frågor som Mediemagasinet avhandlat i programserierna. Genom att titta närmare på några av dessa insändare kan vi konstatera att åsikterna kring programmets form och budskap är mycket varierande. Vi har valt att föra en diskussion kring några av dessa insändare för att visa på den problematik som finns i Mediemagasinets representation av
mediekritik. Vi tycker också att de nedanstående tre citaten visar på vår egen genomgång och problematisering av programmen 39.
39
Om man förtydligar de olika delarna teoretiskt är de översättningsbara till Faircloughs tredimensionella modell.
1. Den konstaterande och igenkänningsbara nivån, där det handlar om att programmet finns och vad det består av. (Textnivå)
”något man saknat torsdag 25 jan 2001 Inskrivet av: Roger
Ett stort plus till redaktionen!! Jag har länge trott att journalister är "immuna" på något sätt mot att själv bli granskade. Detta är verkligen något man saknat, kända
journalister som man ofta sett i TV, själva kritiska till både det ena och andra, Nu medge att "jag har nog ändrat mej en hel del sen det där". Alla är bara
människor...även journalister ” / www.svt.se/mediemagasinet, hämtat från sidan 010504
Detta visar på att Mediemagasinets roll kan tolkas som att de kritiserar den egna kåren.
Genom detta citat kan vi konstatera att Mediemagasinet här konstrueras och konsumeras som det kritiska program som det utger sig för att vara. Enligt skribenten sker det en kritisk granskning av den
journalistiska kåren som är nyttig och välbehövd och Mediemagasinet gör detta. Om man ser till det beröm som han ger programmet märker man att han placerar Mediemagasinets journalister inom den kategori journalister granskar. Skribenten talar för att Mediemagasinets redaktion genom programmen gör en självrannsakan. Något som skribenten inte trodde existerade. Det finns inte – och behövs heller inte – någon skillnad mellan de journalister som granskar andra journalister. Hans förvåning över att
journalisterna låter sig granskas handlar om det uppdrag som Mediemagasinet gör anspråk på att ha. Reaktionen som skribenten förmedlar handlar om den kritik som redaktionen visar upp, det innehåll programmen visar upp som någonting som fått honom att ändra sin åsikt. Detta anspråk ifrågasätts inte av insändarskribenten, utan accepteras och upprätthålls i detta godkännande.
2. Den reflekterande och ifrågasättande nivån, hur det journalistiska uppdraget som Mediemagasinet själva ägnar sig åt syns i programmen. Det handlar om deras position och hur de definierar sig själva inom en journalistisk kontext. (Diskursiv praktik nivå)
”Hur ser er egen klubb ut? torsdag 25 jan 2001 Inskrivet av: tobben
Det här programmet har visat att journalistikens professionalisering kommer att leda till dess slutliga död. Vem har tillträde till Mediemagasinets hemliga klubb? Vad är det för bild av er själva ni visar? Varför ska vi tro på er? Men tack för intervjun med
Pilger! Maria-Pia däremot föredras i tryckt form.”/ www.svt.se/mediemagasinet, hämtat från sidan 010504
Genom att ställa det här citatet mot det ovanstående kan vi få fram båda sidorna av reaktionerna av programmet. Insändarskribenten refererar till det program av Mediemagasinet som handlade om olika journalistiska klubbar i Sverige. Citatet visar på en tydlig skepsis mot Mediemagasinets representation av sig självt i programmen, vilket vi också tycker oss kunna se som ett problem. Han talar om att
journalistikens professionalitet blir hotad genom dess egen exkludering ur det journalistiska fältet. Vi tolkar professionalitet i det här sammanhanget som att journalistiken institutionaliseras, och att skribenten
menar att även Mediemagasinet är en institution med konventioner som gör att den upplevs som sluten. (”Vem har tillträde till Mediemagasinets hemliga klubb?”).
3. Diskussionen kring hur programmet rent formmässigt skiljer sig från andra program och vad som egentligen händer när ett program inramar sig i en presentationsform som är stöpt genom SVTs
programformat. Hur förhåller sig programmet till det som de egentligen visar upp? Programmens innehåll relaterat till det som de gör anspråk på att utreda eller påvisa. Vad det är som är granskande och vad är det är som bör granskas. (social praktik)
”Var är nyskapandet i detta program
torsdag 25 jan 2001 Inskrivet av: Nisse P
Man kan ju undra vad ni som gör programmet själva har för relationer till makten . Ta den självgoda Maria Pia - som ofta och gärna träffar maktens folk .. Nä.. fram med dolda kameror och dolda mikrofoner så får vi kanske se och höra sanningen .. och ta
fram nya grepp hur man ska granska media . Nisse .P” www.svt.se/mediemagasinet, hämtat från sidan 010125
Insändarskribenten talar om den relation som Mediemagasinet visar sig ha till makten. Det som han har tagit fasta på är de intervjuer som Maria-Pia Boëthius gör i slutet av varje program i andra
programomgången. I intervjuerna ringas makten som begrepp in. Makten koncentreras till dessa inslag eftersom det är här de som har med den ”riktiga makten” blir intervjuade. Insändarskribenten formulerade det som ”maktens folk”. Han talar om granskande metoder, så som dolda kameror och mikrofoner som någonting som hör granskandet till, det är genom dessa metoder som man får reda på sanningen. Maktrelationerna visar sig enligt insändaren genom att Mediemagasinet verkar ”fjäska” för det som de anser sig tillhöra någon form av. I och med detta går deras uppdrag förlorat. Ett granskande uppdrag handlar om att få fram sanningen. Detta sker enligt skribenten inte genom samtal utan om avslöjanden och relativt hårda metoder. Men det finns fortfarande en sanning att avslöja. Vår utgångspunkt går igen i citatet ovan i det att skribenten efterlyser ”nya grepp hur man ska granska media.” Det finns ett problem i att granska sin egen kår inom den kontext som man själv befinner sig inom. Debatten blir i de allra flesta fall intern och existerar bara sporadiskt i offentliga medier. Vi ska nedan ge ett exempel på en debatt som skulle kunna tagits upp för att diskutera den egna rollen men som förflyttandes till en mindre intern angelägenhet.