50 Tror du att tittarna har förändrats sedan programmet bytte format?

Nej det tror jag inte. Det här är ett så pass nischat program att vi har den publik vi har.

Karin: Vet ni vilka det är?

Det vi kan utläsa när vi tittar på tittarsiffrorna är att vi går hem rätt bra i den målgrupp vi har. Det är 25 – 39 åringarna, en medieintresserad publik, det är den vi vill nå då. Eller en medieintresserad allmänhet. När vi tittar på dom mail och reaktioner vi får till redaktionen så är det också rätt bra alltså, det är väldigt engagerade mail och reaktioner vi får. Det är inte bara vilken ful tröja programledaren har eller den typen av kommentarer utan det är väldigt bra inlägg.

Väldigt bra idéer och uppslag så där va. Det är mycket medielärare tror vi tittar. Det är många medielärare som vill ha ut kopior på programmen för att visa för sina elever eller så va.

Sanna: Tror du det beror på upplägget? Med skyltar och förklaringar och så där.

Hur menar du?

Sanna: 09: 22 Jag tänkte om lärarna är intresserade av det, upplägget på programmen som höstens program med lite kortare inslag. Lägger man in det i en 40 minuters lektion så går ju det

utmärkt att ha det först med nån textskylt och sen diskutera det. Det är ju bra format att använda i undervisningen.

LM: Jag tror helt enkelt att det inte finns den här typen av material. Det finns ju inte. Redaktör Lars- Göran Svensson kommer in.

LG: Titta på läromedel. Det finns böcker, hur du gör TV, hur du gör radio, hur du skriver reportage, men om du tar begreppet mediekritik, finns det ett par böcker.

LM, LG : Oftast är dom så tjocka. Och komplicerade, på en nivå.

Många säger, äntligen ett material som ändå kritiskt synar men ändå lättbegripligt.

Det är inte så att säga engelska eller amerikanska professorer eller författare som har skrivit tegelstenar, det handlar ju ofta om det. Dom mest intressanta mediekritikerna skriver ju inte några lättillgängliga böcker. Det kan man ju lätt konstatera.

Sanna: 10: 43 Skulle ni kunna tänka er att göra så, ett utbildningspaket? Göra om det, sno till det.

LM: Det kan ju vara en idé för er faktiskt. Där finns det ju ett behov. (skratt)

LG: Jag tror att, det som är jäkligt kul är om man ser på det här Kimberlyinslaget nu är att därför att ser man det hela vägen så svajjar man liksom fram och tillbaks där liksom. Och slut kommentaren: Vad ska jag nu tänka, liksom. Jag tror att om man tittar på det engagerat tror jag att man kan diskutera det hur länge som helst eller man kan ha hur många lektioner som helst. Bara genom att resonera det liksom startar ett samtal. Vi talar inte om, så här var det, det var fel, punkt slut och sen utan det räcker.

LM: Det har vi ju också satt som en målsättning för oss själva. Att vi vill ge publiken, tittarna ett verktyg till ett mer kritiskt förhållningssätt. Och ställa sig en fråga själv så där, men vänta nu skriver dom så här därför att, eller jaha jag kanske inte får veta hela sanningen. Det tror jag att det här inslaget framförallt är ett jävligt bra exempel på, att man faktiskt får fundera ett snäpp till.

LG: Vem utnyttjar vem, vi talar inte om vem det är utan försöker köra en bild och skapar tankar och väcker. och det är ju så att säga… vart man vill nå…drömmen vore att någon fick skaffa sig det här verktyget : okej.. jag vet att det här är en… liten dramafabrik, media va, det är ingen. Det är inte objektivt och det är inte sant allt som sänds, det finns mekanismer som styr vad som kommer ut. Gamla hederliga Rapport till och med. Det finns andra mekanismer som styr hela medie, hela fabriken på nåt sätt. Och kan man då få en och annan till att ja jäklar…ja då …

Sanna: 13: 01 Har ni sanningen eller är ni en del i sanningen, är ni en del i dramafabriken eller står ni utanför?

LG- För att citera Dan Josefsson, som jobbade med oss, då va han brukar säga att i det ideala

medielandskapet så skulle alla granska alla. GP skulle ha artiklar på morgonen om vad TV hade skrivit kvällen innan och tvärtom liksom. Att man granskade och debatterade det man gjorde. Men nu är det inte så. Det finns ju ingen mediedebatt eller mediekritik och diskussion om vad som är innehållet idag. Då kan man säga att då gör vi ett försök. Det är inte att SVT granskar sig själva eller att vi sitter som vi gör vägg i vägg med nyhetsredaktionen och att vi är reportrar som vandrar mellan redaktioner. Det är inte optimalt det är inte det bästa vi gör. Men vi gör ett försök. Nån gör nåt på nåt sätt. Det är det vi känner lite grann. Det har poppat upp lite nya. Men vår grundade mening i P1 och det är kanonprogram men det är inte så många som hör på det. Sändningstiderna är inte så kanon så att det passar alla att lyssna på det. Vi gör ett försök att inför en större publik ändå ge oss på det här ämnesområdet. Det är inte hundraprocentigt att göra det på det här sättet, det kan inte vara hundraprocentigt. Vi ser tillbaka och har lite ångest inför en del grejer som vi har gjort. Men det är ett försök. Vi gör nåt. Men dom flesta gör ju inget.

LM – Men det är ju lite det. Att försöka förklara lite granna mekanismerna då va.

Man tar det inslaget med Peter Löfgren i höstas då. Det var en sån där. Det är ju inte ett avslöjande eller det som vi normalt pratar om när vi pratar om kritisk granskning. Vad vi menar med det. Men det väcker ju en jävla massa tankar. Och förhoppningsvis då att man funderar ett steg till. Det är därför vi får se vissa delar av världen. För att det är där som nyhetsredaktionerna har placerat en gubbe. Det är inte därför att det liksom… Det där spelet bakom.