situationer ta del av det växande nyhets-utbudet. Gruppen som står utanför nyhetskonsumtionen är mycket mindre än annars. Mönstren känns igen från bland annat Palmemordet 1986 och Estoniakatastrofen 1994 (Hillve &
Weibull 1996; Hadenius & Weibull 2003).
När det gäller flodvågskatastrofen visar det sig också att det inte bara var en stor nyhet, utan att det också var en nyhet som lockade en stor svensk publik. En majoritet av de tillfrågade i telefonintervjuundersökningen uppger att de följde tv-rapporteringen om hän-delsen i ”mycket stor” utsträckning.
Nästan alla följde tv i mycket eller gan-ska stor omfattning. Även radio, lokal-press och kvällslokal-press följdes i stor utsträckning av många (tabell 2).
Som framgår av figuren var det framför allt de traditionella massmedi-erna som hade den största publiken i samband med flodvågskatastrofen.
Merparten av svenskarna utnyttjade
i synnerhet tv, men också radio och tid-ningar i rätt stor utsträckning, för att hålla sig informerade om händelseut-vecklingen. Men att det var tv som låg i topp råder det ingen tvekan om, och den trenden bekräftas i fokusgrupperna.
– Men tv är nog rätt tungt i det här fak-tiskt. Har man sett det på tv på kvällen så läser man inte så mycket om det i tid-ningen dan efter, utan det är nog tv som man ser på mest.
En fördjupande analys av den redovi-sade mediekonsumtionen gav både för-väntade och överraskande svar. Till en del gick medieanvändningsmönstret igen i alla befolkningsgrupper. Tv var således det dominerande mediet för alla, unga som gamla och män som kvinnor.
I övrigt bekräftades en del väldoku-menterade medievanor från mer ”nor-mala” situationer. Sålunda var lågutbil-dade något överrepresenterade bland kvällstidningsläsarna, de äldre var något
Tabell 2. Mediekonsumtion i samband med flodvågskatastrofen (procent).
Medium Mycket Ganska Inte särskilt Inte alls Totalt
stor utsträckning stor utsträckning stor utsträckning
Radio 15 32 35 18 100
Tv 57 37 5 1 100
Kvällspress 17 24 26 33 100
Lokalpress 27 32 17 24 100
Rikspress 11 12 11 66 100
Internet 9 15 17 59 100
Text-tv 10 19 22 49 100
Antal svar: 1 001. Frågan som ställdes löd: ”I vilken utsträckning har du följt följande mediers rapportering om flodvågskatastrofen?”
fler bland lokaltidningsläsarna och de högutbildade var överrepresenterade när det gällde att ta del av riksspridd morgonpress, alltså Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Det är dock värt att samtidigt notera att nästan var tredje svensk tämligen ofta gick in på text-tv för att få veta mer och att ungefär var femte använde Internet i samma syfte. Det är uppen-bart att dessa medier med konstant uppdatering har en funktion vid den här typen av händelser. Användningen av dessa medier var också väsentligt mer omfattande nu än vid tidigare svenska kriser. Flodvågskatastrofen blev ett stort genombrott för nätet som all-män informationskälla och kontaktväg.
Gruppen Internetanvändare var ändå den mest speciella och avvikande.
Här var genomsnittsåldern lägre och utbildningsnivån högre än bland medie-användarna generellt. I denna grupp fanns också en proportionellt sett stor andel som kände någon som befann sig i de drabbade områdena. Det är uppen-bart att Internet här fyllde ett särskilt syfte som informationskälla utöver de traditionella medierna. På nätet fanns stora mängder information tillgänglig, saknade kunde efterfrågas, uppdaterade listor presenterades och direktkontakt kunde tas med sjukhus och hjälporga-nisationer på plats.
En rimlig slutsats är att Internet aldrig spelat en så stor roll vid en kata-strof tidigare. De som av olika skäl hade ett särskilt informationsbehov hade också tillgång till ett medium som kunde förmedla information och
upp-lysningar mycket effektivare än press, radio och tv. Snabbheten på Internet var också en viktig faktor för många i jämförelsen med andra medier.
– Tv och Internet, där får man ut infor-mationen snabbt. När man läser i tid-ningar känns det som man har sett det tre gånger innan redan.
– Det viktiga för mig är att det går snabbt. En tidning som var tryckt i går liksom… det hände ju så mycket grejer.
Jag tittade bara på tv nästan, och Inter-net där det händer grejer överallt.
Flera slutsatser kan dras av svenskarnas mediekonsumtion i samband med flod-vågskatastrofen. Först och främst kan det konstateras att televisionens ställ-ning som primär informationskälla var starkare än någonsin. Televisionen har förvisso sedan länge varit betydelsefull för de flesta, men positionen förefaller att ha stärkts ytterligare. Till stor del har detta att göra med att tv inte längre är ett dagligt medium, utan i stället ett dygnet runt-medium. Förr bestämde tv-tablån när man kunde titta. Nu finns det något att se på nästan hela tiden.
I samband med Palmemordet 1986 var det ungefär lika många svenskar som valde tv respektive radio när de följde upp nyhetsrapporteringen om händelsen (Weibull 1986). Då var extra nyhetssändningar i tv på annat än kvällstid något exklusivt och ingick inte i de naturliga medievanorna. Radion var ett naturligt val för den som ville ha omedelbar nyhetsförmedling och snabba fakta.
Nyheter i tv sänds nu under en stor del av dygnet, morgon-tv har etablerats sedan flera år, digital-tv sänder regel-bundna nyheter och det finns ett ofant-ligt mycket större utbud av tv-kanaler att följa händelserna i, både svenska och utländska tv-kanaler via digitalbox, kabel eller satellit.
De sammanfattande nyhetsprogram-mens särställning är förbi och tv sym-boliserar i stället, tillsammans med Internet, det kontinuerliga nyhetsflö-det. Det finns inte längre tekniska hin-der som förr. Bilhin-der kommer fram snabbt med ny teknik och rapporter direkt från platsen kan ske relativt snabbt. Tv-sändningarna förefaller här ha varit grunden i de flesta svenskars mediekonsumtion, och inte sällan ställs tv:s direkta rapportering mot långsam-mare medier.
– Ja, tv. Jag tyckte de gav en ganska bra bild utav vad som hände. Man följde ju samtidigt i tidningarna, men det leds-nade jag på. Just den här exponeringen av enskilda människors öde, och, jaa, tv, det var bäst.
– Ja, det håller jag med dig om. Det är sakligt på nåt sätt och inte så snaskigt.
– Nej.
Flera intervjuade i fokusgrupperna vitt-nar om att tv:n till att börja med ”stod på” i det närmaste dygnet runt när flodvågskatastrofen hade inträffat. Man samlades i vardagsrummet framför tv:n, snarare än vid köksbordet framför radion eller dagstidningen. Någon gick
och satte sig vid datorn för att få veta mer. Men det var framför tv:n som känslorna var som starkast.
– Det blir mer, alltså man tar till sig mer tycker jag via tv, mer än något annat medium för det blir både ljud och bild.
Man får en helt annan upplevelse, man känner sig på nåt sätt delaktig. Alltså, jag tyckte att de svenskar som var där nere helt plötsligt var min familj på nåt sätt.
Det var den direkta händelserapporte-ringen som stod i centrum och flera av de intervjuade återkommer till den mättnad de kände när de läste tid-ningar med nyheter de redan hade tagit del av ett dygn tidigare. Det var delvis de direkta mediernas seger över de indirekta och i efterhand refererande dagstidningarna, även om det tycks som om lokalpressen i stort behöll det mesta av sin traditionellt starka ställning med lokala perspektiv och koppling till människors vardag. Lokalpressen före-faller ha befäst sin förtroendeingivande roll. Den här gången hade den klassiska lokaltidningen också en något större publik än normalt. Många storstadsbor firade julhelgen i provinsen och hade därmed också en delvis annan medie-konsumtion än den gängse.
När det gäller den allra första viktiga medieinformationen om en dramatisk händelse är det emellertid tydligt att televisionen är på väg att ersätta radion.
Den som befinner sig i sin bostad (vilket många gjorde under julhelgen) eller på sitt arbete har oftast tillgång till en tv och väljer kombinationen ljud
och bild. Den som är på väg hem i bil, buss eller tunnelbana håller till godo med radiorapporteringen.
Den klassiska uppmaningen att lyssna på radion vid krissituationer har förstås fortfarande sin giltighet, men fler svenskar än någonsin både kan och vill följa en kontinuerlig tv-bevakning i dessa lägen.
– Ja, jag checkar helst tv och radio efter-som det är snabba medier och att man försöker göra hyfsade analyser.
Den andra viktiga slutsatsen är att Internet framstår som det mest kom-pletterande mediet till tv:n, ehuru ännu ej allmänt spritt i alla befolkningsgrup-per. Tillgången till nätet gör det emel-lertid till ett viktigt medium för den som är i stort behov av mer detaljerad och fyllig information än den som massmedierna kan erbjuda. Gruppen av typiska Internetanvändare efter flodvågskatastrofen var till en del desamma som vanligt och utgjordes av yngre och välutbildade.
Särskilt intressant i detta samman-hang är dock att också de som kände någon som befann sig i de drabbade områdena valde att utnyttja Internet i tämligen stor omfattning. Denna grupp använde nätet mycket systematiskt och nöjde sig inte med den allmänna mediekonsumtionen. Till en del kan detta resultat ha att göra med att rela-tivt fler högutbildade än lågutbildade i undersökningen uppgav att de kände någon som befann sig i de drabbade områdena. Möjligen var det tidigare
medievanor som bidrog till Internet-användningen mer än nätets potential i just detta sammanhang.
Slutligen kan det konstateras att text-tv har blivit ett viktigt komple-ment till andra medier och har bety-delse för den som vill ha snabba upp-dateringar, inte minst i samband med annan tv-användning. Text-tv upp-märksammas relativt sällan i analyser av medieutbudet, men den här undersök-ningen visar att mediet i alla fall hade en större publik än till exempel de riks-spridda morgontidningarna i samband med rapporteringen om flodvågskata-strofen. På samma sätt som för tv och Internet var det viktigt med snabb information.
– På annandan, då var jag på landet så då var det text-tv, så då tittade man på text-tv där på morgonen och lite under dagen och så såg man ju hur den steg, dödssiffran.
– Ja, det var mycket text-tv, för det var ju väldigt effektivt och snabbt.