Metod 67

En av metoderna som användes vid datainsamlingen var halvstrukturerade intervjuer. Den typen av intervju gav respondenterna möjlighet att tala relativt fritt utöver att ge svar på de planerade frågorna som ställdes. Det medförde att ytterligare relevant information framkom, vilket hade missats om respondenten endast tilläts svara precist på de bestämda frågorna. Intervjutekniken tillät även intervjuarna att ställa frågor som väcktes under intervjuns gång samt följdfrågor om något svar behövde utvecklas ytterligare eller var extra relevant. Ostrukturerade intervjuer hade förmodligen medfört ett öppnare samtal med fler personliga åsikter och berättelser från

respondenterna, men tack vare en mer strukturerad variant hölls intervjuerna inom ramarna för syftet med rapporten. Fler personliga åsikter hade kunnat leda till att rapporten blivit vinklad åt ett håll som nödvändigtvis inte stämmer överens med verkligheten då alla har olika uppfattning och erfarenhet kring hur saker fungerar. Därför är det möjligt att resultatet av rapporten hade sett annorlunda ut om andra personer än de utvalda respondenterna hade intervjuats också eller istället. Ett önskvärt scenario hade varit att intervjua fler personer inom varje organisation för att validera informationen från varje part. Ju fler personer som uppger samma sak, desto mer ökar trovärdigheten att informationen stämmer och upplevs lika. Dessvärre fanns inte tid över för detta och det hade eventuellt blivit svårare att komma fram till ett resultat om informationen hade varierat kraftigt.

Intervjufrågorna utformades tidigt under arbetets gång i takt med att intervjuer bokades in. Frågorna formulerades på ett sådant sätt att de gav utrymme för utvecklade svar från

respondenterna men samtidigt säkerställde att svar till kärnfrågan erhölls. Eftersom frågorna skrevs så tidigt i arbetet var de relativt breda och många i syfte att även täcka områden som inte var säkerställda att ingå i rapporten vid det laget. Om frågorna istället skrivits efter att

litteraturstudien varit färdig hade mer ingående och precis data kunnat erhållas om de i högre grad varit underbyggda av teori kring ämnet. Intervjun hade då kunnat fokuseras på det huvudsakliga syftet med rapporten så att mer detaljerad information erhållits. Dock kom den breda informationen till användning ändå eftersom det skapade en större förståelse till varför efterforskningsprocessen fungerar som den gör idag. Det beror på ett flertal olika faktorer som varken var uppenbara från början eller nämnda i tidigare litteratur men som tack vare öppna

68

frågor framkom under intervjuns gång. Denna information knöt samman vissa områden och hade en stor bidragande roll till slutresultatet.

Det som lade grunden till författarnas förståelse och kunskap om efterforskning av försvunna personer var att medverka på ett årligt samverkansmöte mellan Polisen och Missing People samt en Case-övning med Rebecca Stenberg från CARER där hela EFP-metoden utövades steg för steg. Författarna erhöll då en mer ingående förståelse kring hur efterforskningsprocessen fungerar som är svår att uppnå genom enbart litteraturstudier. Att personligen medverka vid samverkansmötet gav en direkt insyn i hur samarbetet mellan organisationerna fungerar och vad som görs, eller inte görs, för att förbättra det. Vidare kunde förhållningssätt mellan båda parter och dess medlemmar identifieras som skapade en uppfattning om eventuella beroendeställningar och attityder sinsemellan. Dessa personliga upplevelser kan vara svåra att skildras genom

intervjuer och litteraturstudier. Det utgjorde dock en risk att ha vissa förutfattade meningar kring organisationerna redan innan intervjuerna eftersom det är lätt hänt att intervjun styrs i riktning att komma åt just de svaren. Till följd av detta ställdes inga slutna frågor utan intervjuerna hölls utefter samma förutsättningar som för övriga respondenter. Dock kunde vissa relevanta områden som tagits upp under samverkansmötet senare tas upp vid intervjun för att ge respondenten möjlighet att utveckla det ytterligare.

Det transkriberade materialet skickades ut till respektive respondent för att ge samtliga möjlighet att läsa igenom och uppge eventuella korrigeringar som måste göras. En fördel med att låta respondenterna validera texten var att eventuella missuppfattningar från intervjuerna kunde uteslutas. Dessutom kunde information som var tveksamt uppfattad redas ut och få ytterligare förtydligande. Nackdelen var att inte alla respondenter återkom i frågan, men genom att låta regionansvarig för EFP i Stockholm läsa igenom samtliga intervjusammanställningar kunde åtminstone uppenbara felaktigheter uteslutas. De respondenter som läste igenom det

sammanställda materialet återkom med feedback som åtgärdades av författarna. Dock behövde vissa delar av texten tas bort eller omformuleras efter respondentens önskemål, vilket gjorde att åsikter och information som var relevanta för resultatet försvann. Det blev därför svårare att motivera åtgärdsförslagen när vissa problemområden inte kunde uppdagas och analyseras. Stor förståelse finns dock från författarnas sida att vissa utlåtanden kan stjälpa mer än hjälpa inom verksamheter där flera olika organisationer samverkar. Alla respondenter var måna om att bevara den goda samverkan som byggts upp mellan aktörerna idag, vilket är ett gott tecken på att

samtliga har ambition att förbättra EFP-verksamheten ytterligare genom att arbeta tillsammans som ett team.

Analysen i denna rapport baserades på en blandning av deduktiv och induktiv analys. Under litteraturstudien som genomfördes i början av arbetet återkom vissa ämnen genomgående i det material som studerades kring efterforskning av försvunna personer. Tidigare studier tog upp olika former av samverkan och informationsdelning som centrala delar av en

efterforskningsprocess. De ämnesområden som identifierades var även till stor del de som frågeställningarna i rapporten grundades i. Vid intervjuerna som utfördes efter litteraturstudien

69

ställdes frågor som delvis riktade in sig mot samverkan och informationsdelning, men med efterforskningsprocessen som huvudfokus. Detta för att inte medvetet rikta respondenternas svar till att enbart handla om de teman som valts ut i förväg. Genom halvstrukturerade intervjuer lämnades utrymme för mer spontana svar från respondenterna där de utifrån sin egen kunskap och erfarenhet kunde återge sina egna åsikter kring vad som är viktigt för en effektiv

responsprocess. De ämnen som var återkommande i alla intervjuer stämde väl överens med de ämnen som lyfts redan vid litteraturstudien och därmed kunde ett mönster identifieras av återkommande ämnen.

Fördelar med tematisk analys var att rapporten kunde avgränsas något för att fokusera på de ämnen som verkade ha störst inverkan på hur efterforskningsprocessen fungerar. Istället för att studera ett bredare område på ytan kunde istället större fokus läggas på att djupare utforska ett fåtal utvalda ämnesområden. En risk med det är dock att arbetet blir för nischat och att

essentiella delar av efterforskningsprocessen förbises när fokus ligger på vissa redan förbestämda ämnen. Det är lätt att författarna låser sig till just de ämnena och endast söker efter information som berör dem.