4.1 Metod
Som ett led i att nå målet med denna studie kommer jag att kategorisera hur författare av litteraturhistoriska läromedel skriftligen legitimerar de litterära urvalen som de presenterar i sina verk. Detta för att i förlängningen även kunna analysera hur litteratur legitimeras genom läromedlen. För att åstadkomma detta så kommer två läromedel först och främst att närläsas
13
och analyseras utifrån en metod för brukstextanalys inspirerad av Lennart Hellspong och Per Ledins (1997) Vägar genom texten: Handbok i brukstextanalys samt Hellspongs (2001) Metoder för brukstextanalys. Metoden utgår från den teoretiska premissen att brukstexter, och därmed läromedel, kan analyseras utifrån tre nivåer som känns igen från teorikapitlet:
ideationell struktur, interpersonell struktur, textuell struktur och kontext (Hellspong, 2001:19–
51).
För att uppnå målet med den här undersökningen ligger fokuset på läromedlens innehåll. Det ord Hellspong och Ledin (1997: 115) använder för en texts innehållsmönster är
”ideationell struktur”. Textens innehåll kan grupperas utifrån de ämnen som berörs, vilka benämns teman (Hellspong, 2001: 35). Huvudämnet är textens ”makrotema”, delämnen är
”mikroteman” (ibid.). Det texten har att säga om sina ämnen/teman kallas för ”propositioner”
(Hellspong, 2001: 36). Huvudtankar kring ett ämne/tema kallas för ”makropropositioner”, mindre väsentliga tankar kallas för ”mikropropositioner” (Hellspong, 2001: 37). Alla
tankar/propositioner som finns i en text kring ett visst ämne/tema behöver inte vara explicita (ibid.). Implicita propositioner finns också (ibid.). När en text utgår från att dess läsare redan vet något så kallas detta för en ”presupposition” (Hellspong, 2001: 38).
I sammanhanget kan också sättet som texternas innehåll, dess teman och propositioner, framställs utifrån ett visst perspektiv analyseras. För att ta reda på vilket
perspektiv som kommer till uttryck i en text kan man leta efter textuella ”perspektivmarkörer”
som anger utifrån vems perspektiv texten behandlar ett visst tema (Hellspong, 2001: 40). För analysen kan det bli intressant att studera huruvida det enbart finns ett övergripande
”författarperspektiv” eller om även andra perspektiv, ”aktörsperspektiv”, återfinns i texten (Hellspong, 2001: 41). Även tidsperspektivet samt huruvida författaren är närvarande i texten kan vara av intresse för analysen (Hellspong, 2001: 41–43).
Tillvägagångssättet för att kunna besvara den första av uppsatsens forskningsfrågor blir således att, utifrån den metodologi som beskrivits ovan, identifiera och kategorisera explicita och implicita makro- och mikropropositioner som berör legitimeringen av ett verk eller författarskaps litteraturhistoriska värde i läromedlen som undersöks. I samband med att dessa propositioner analyseras och studeras i sina sammanhang kommer även andra aspekter av texten med inverkan på den ideationella strukturen nödvändigtvis beröras.
Ett hypotetiskt exempel: makrotemat för läromedlet är litteraturhistoriens utveckling, varav ett mikrotema är antikens litteratur. Angående mikrotemat presenteras författaren X som det ”främsta exemplet för epoken” (makroproposition), och vidare konstateras i förbifarten att författaren var stilistiskt briljant (mikroproposition). I övrigt finns
14
perspektivmarkörer som anger att det inte är läromedelsförfattarens eget perspektiv som förmedlas, utan ett förment litteraturhistoriker-perspektiv. Utifrån detta kan det konstateras att inkluderingen av författaren X i den litteraturhistoriska framställningen legitimeras genom hans påstådda status som ”exempel för epoken”, men också utifrån hans ”stilistiska briljans”.
Alltså har två distinkta kategorier för legitimeringen av litteraturhistorisk inkludering kunnat identifierats: ”tidsrepresentativitet” respektive ”konstnärliga kvaliteter”. Dessutom kan det om dessa kategorier konstateras att de grundar sig i ett akademiskt litteraturhistoriker-perspektiv som läromedelsförfattaren valt att anlägga i sammanhanget.
Utifrån den analysmetod som beskrivits och exemplifierats ovan kommer skriftliga legitimeringar för litteraturhistorisk inkludering från de undersökta läromedlen att
kategoriseras och exemplifieras i resultat och analys-avsnittet som följer nedanstående
redogörelse för underökningens material. Längre fram i uppsatsen kommer även detta resultat att diskuteras i relation till läroplanen och tidigare forskning.
4.2 Material
För att uppfylla syftet för denna undersökning har två läromedel valts ut för analys. Det ena läromedlet heter Språket och berättelsen 2 och är författat av Linda Gustafsson och Uno Wivast (2016). Förlaget som ger ut Språket och berättelsen 2 är Gleerups Utbildning AB. Det andra läromedlet heter Människans texter: Litteraturens väg till idag och är författat av Axel Hellby, Anders Lindqvist och Karl Lindqvist (2019). Människans texter: Litteraturens väg till idag har Studentlitteratur AB som förlag. I båda fallen är böckerna författade av verksamma lärare. De två läromedlen valdes ut på grund av deras didaktiska relevans. Båda böckerna är författade efter införandet av den senaste läroplanen för gymnasiet (Lgy11), används i
praktiken på olika gymnasieskolor i dagsläget och marknadsförs i skrivande stund fortfarande av respektive bokförlag till både lärare och skolor. Läroböckerna har båda ett fokus på
litteraturhistoria specifikt. Poängen med denna undersökning är att ta reda på vilken syn på litterärt värde som förmedlas genom läromedel som är aktuella i samtidens gymnasieskolor.
Detta eftersom det är inom just samtidens gymnasieskolor som jag och flera andra med mig kommer behöva förstå de didaktiska hjälpmedel vi arbetar med.
I syfte att identifiera potentiellt analysmaterial genomfördes en sökning i databasen Libris. Av intresse var litteraturhistoriska läromedel för gymnasiet. Därför användes följande formulering vid sökningen: ”GENRE:(Läromedel) litteratur* gymnasi*”. Asteriskerna indikerar att ordet de tillhör kan ha vilken ändelse som helst. Att kasta ett brett nät på detta sätt var nödvändigt för att inte oavsiktligt exkludera sökresultat vilka egentligen skulle kunna
15
vara av intresse för undersökningen. Samtidigt medföljde delvis på grund av detta vissa fullkomligt ointressanta resultat som direkt kunde avfärdas som irrelevanta för
undersökningen. En sista parameter för sökningen var att enbart läromedel författade utifrån den senaste läroplanen för gymnasiet (Lgy11) var aktuella, varför läromedel publicerade innan 2011 föll bort. Sökningen gav först 166 titlar. Efter att dessa gallrats utifrån publiceringsdatum återstod 41. När svenskläromedel för gymnasiet med specifikt
litteraturhistorisk inriktning, som inte var renodlade antologier, återstod var antalet titlar 9.
Från dessa 9 valde jag två böcker med färska nyupplagor: Människans texter: Litteraturens väg till idag och Språket och berättelsen 2.