I detta avsnitt kommer vi att beskriva vårt val av forskningsstrategi. Vi inleder med att förklara vårt val av metod och därefter redogör vi för urval och genomförandet. Till sist analyserar vi bortfallet.
5.1 Val av metod
Jan Trost säger att syftet med studien ska vara avgörande för vilken metod som används.50 På grund av det ursprungliga syftet med vår studie, att utöver den svenska multikulturella vägledningen även undersöka den kanadensiska då denna anses vara framgångsrik inom området samt att det finns en mängd vägledningslitteratur av kanadensare, valde vi av praktiska skäl att göra en kvalitativ enkätundersökning. Vi ansåg att det var bästa sättet att få svar av kanadensiska vägledare. Studien skulle dock bli alltför omfattande i förhållande till det utrymme vi har i föreliggande examensarbete, därför valde vi slutligen att utesluta Kanada och begränsa oss till Sverige. Vidare säger Trost att om frågeställningarna handlar om att förstå och hitta mönster, ska man använda sig av en kvalitativ snarare än en kvantitativ enkätstudie.51 Detta kändes relevant för vår studie då vår avsikt var att få mer djupgående svar av de deltagande vägledarna angående deras uppfattning om mångkulturell vägledning och integration av elever med utländsk bakgrund.
Men vi är också väl införstådda med, precis som Johansson och Svedner52 påpekar, att en enkätmetod är bättre lämpad om syftet är att undersöka samband mellan fakta som till exempel kön och utbildningar där svarsalternativen är fasta, än när frågeområdet är brett och kräver långa svar av deltagarna. Samma författare påtalar att ytterligare en nackdel är att enkätundersökningar avlägsnar forskaren från det område denne söker kunskap om.53 Även
50 Trost, Jan, 1994. Enkätboken. 51 Ibid.
52 Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001. Examensarbetet i lärarutbildningen. 53 Ibid, s.29.
detta är en avigsida vi har med i beaktande vid resultatanalysen. Trost säger dock att enkätundersökningar kan vara en fördel i de fall frågorna är av så känslig karaktär att det kan antas att deltagarna upplever det svårt att svara sanningsenligt. Han påtalar vidare att under en intervju kan deltagaren och intervjuaren påverka varandra på ett sådant sätt att svaren influeras och blir snedvridna. Vi har dock valt att också göra en intervjuuppföljning per telefon i de fall vi upplevt att vägledarnas svar kan misstolkas av oss eller varit otydliga. Dessa eventuella uppföljningssvar kommer dock att integreras i resultatdelen utan att specifikt anges som uppföljningssvar.
Standardiseringen på enkäten är hög eftersom alla utskickade enkäter innehåller samma frågor. Dessutom är den utformad med låg strukturering då vi valt att lämna alla frågor öppna. Enda undantaget får anses vara där vi ber vägledarna uppge kön, antal verksamma år som vägledare och om de är utbildade studie- och yrkesvägledare eller ej.
Vi är medvetna om att vi genom vår kvalitativa enkätundersökning inte kan dra slutsatser kring hur studie- och yrkesvägledarnas integrationsarbete i realiteten bedrivs ute på skolorna, det vill säga reliabiliteten är låg då vi inte kan vara säkra på att få samma svar igen. Undersökningen grundar sig på de individuella svar vi fått av vägledarna och resultaten blir då avhängiga av vägledarnas egna uppfattningar om sitt arbete och inte hur det faktiskt bedrivs i praktiken. Dessutom kan vi inte dra några slutsatser om hur studie- och yrkesvägledare generellt i Sverige vägleder elever med invandrarbakgrund utifrån de sex aktuella vägledarnas uttalanden. Det intressanta med studien är emellertid att synliggöra några Malmö-vägledares uppfattningar kring integrationsarbete och kring vägledning av elever med utländsk bakgrund eftersom Malmö i allra hösta grad representerar en mångkulturell stad med ett stort behov av integrationsarbete.
5.2 Urval
Vi valde att göra vår enkätundersökning på ett antal olika gymnasieskolor i Malmö. Både kommunala och friskolor har deltagit från olika socioekonomiska områden. De deltagande vägledarna arbetar alla på olika skolor. Slumpen gjorde att samtliga deltagare i enkätundersökningen är kvinnor. Alla vägledare är utbildade studie- och yrkesvägledare och har varit verksamma mellan 4 och 16 år. På alla skolor är fördelningen av elever med utländsk
bakgrund och elever med svenskt ursprung antingen jämnt fördelad eller övervägande invandrarelever. Förutom på en skola som till största delen består av elever med svensk bakgrund.
5.3 Genomförande
För att motivera studie- och yrkesvägledare i Malmö att deltaga i vår undersökning valde vi initialt att skicka ut ett missivbrev54 via e-post där vi förberedde de utvalda vägledarna på enkäten genom att förklara vem vi var och vårt syfte med enkäten. I detta brev tryggade vi även deras sekretess och lämnade ut våra kontaktuppgifter för eventuella frågor. I missivbrevet påtalade vi även för vägledarna att vi har förståelse för deras arbetssituation och inte skulle besvära dem med onödiga enkätutskick om tidsbrist fanns. De nio öppna enkätfrågorna samt de övriga tre som berör personliga uppgifter, skickades sedan ut via e-post till 15 studie- och yrkesvägledare i Malmö. Urvalet, de 15 studie- och yrkesvägledare som erbjöds att delta i studien, skedde slumpvis.
5.4 Bortfall
I samband med utskicket av missiv brevet fick vi fyra stycken: ”Nej tack vi har inte tid eller möjlighet att deltaga”. Utav de återstående elva vägledarna fick vi i slutändan sex svar. Det externa bortfallet är alltså ganska markant. Detta beror troligtvis på att vägledarna ansåg frågorna vara alltför breda samt att de också kan lida av enkättrötthet. ”Få orkar skriva fullständiga svar på öppna frågor.”55 Att några av frågorna var för omfattande och breda var
också något som ett par av de deltagande vägledarna påpekade. Trots det valde de att medverka i studien. Det interna bortfallet56 bedömer vi som obetydligt, då det endast handlade om en fråga i enkäten där deltagarna gavs möjlighet att göra tillägg av det de anser vara av vikt för integration eller mångkulturell vägledning och som vi av någon anledning förbisett. Ett par av deltagarna valde att inte besvara denna fråga.
54 Trost, Jan, Enkätboken 1994, Johansson. Bo & Svedner. Per Olov Examensarbetet i lärarutbildningen 2001,
Patel, Runa & Davidsson, Bo, 2003. Forskningsmetodikens grunder.
55 Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001. Examensarbete i lärarutbildningen, s.29. 56 Patel, Runa & Davidsson, Bo, 2003. Forskningsmetodikens grunder, s.133.
6. Resultat
Resultaten från vår enkätundersökning kommer att presenteras fråga för fråga där studie- och yrkesvägledarnas svar har sammanfattats. Anledningen till att vi inte uppger vägledarnas hela svar är för att undvika upprepningar. Enkätfrågorna i sin helhet bifogas som bilaga.
På frågan hur vägledarna upplever integrationen av elever med utländsk bakgrund på just deras skola svarade majoriteten att den fungerar bra eller ganska bra. Orsaken till detta varierade något från skola till skola. En vägledare säger att det kan bero på att skolan är relativt liten med få elever. En annan uppger att integrationen underlättas av att det på skolan finns olika program representerade i varje klass. Ytterligare en vägledare säger att integrationen fungerar bra på grund av att elever med invandrarbakgrund och ”svenska” elever inte kan undvika varandra. På en annan skola sägs att integrationen fungerar bra, men samtidigt att ”invandrarelever” håller sig för sig själv på grund av att de är så många. Vägledaren konstaterar dessutom:
”Tyvärr kan jag inte göra så mycket åt det”
Hur de ser på sin egen roll eller betydelse beträffande integrationsarbetet handlar till stor del om att ge information och ”tankar” som elever medutländsk bakgrund inte själva är medvetna om eftersom de inte vet vad som finns i Sverige. Många svarar också att det handlar om att överbrygga elevers studie- och yrkesval som kan begränsa dem, det vill säga i form av kön, klass och etnicitet. En vägledare uppger att syv- rollen inte är specifik i integrationsarbetet utan att det bör finnas en gemensam policy för all skolpersonal. Vidare sägs att rollen som vuxen är viktigare än syv- rollen för att skapa ett öppet klimat bland eleverna. En vägledare säger att de bedriver projekt på skolan där ”invandrarklasser” har ”svenska” klasser som faddrar.
På vår andra fråga, som handlar om hur studie- och yrkesvägledaren kan bidra till att förbättra integrationen på skolan fick vi skiftande svar. En av vägledarna vill bjuda in före detta elever som ”lyckats” och som kan vara förebilder. Några andra anser att genomföra studiebesök och ha studentambassadörer, gärna med icke-akademisk bakgrund, kan förbättra integrationen. Att
ha värderingsövningar vid gruppvägledning samt att i samtalet med elever diskutera integrationsproblem om sådana finns är andra förslag. En vägledare uppger att det inom elevvården arbetas med olika teaterbesök och arbetsmarknadsproblem. Hon säger vidare:
”Men vi utgår inte ifrån att ”dom” har problem utan visar på att möjligheterna och problemen existerar för alla”
Många av vägledarna säger dessutom att det är viktigt att bemöta alla elever individuellt, undvika generaliseringar och att skaffa erfarenhet och kunskap om olika kulturer.
På frågan om hur hon som studie- och yrkesvägledare kan förbättra integrationen på skolan, svarade en av vägledarna på följande vis:
”Det enda jag kan göra är att få eleverna att inse att det är för att öka deras chanser här i Sverige som de dels behöver stärka sina språkkunskaper och vara mer delaktig i samhällets olika funktioner”
Vår tredje fråga handlade om vägledarnas uppfattning angående skolans betydelse för elevernas fortsatta integrering i det svenska samhället. Alla vägledarna svarar att skolan har enormt stor betydelse men även här anges en rad varierade orsaker till varför och på vilket sätt. Bland annat sägs att det är tack vare integrationen i skolan som ”svenska” elever lär sig förstå andra kulturer. Vidare uppger en vägledare att eleverna inte accepterar utanförskap på skolan och därför inte kommer att göra det senare i samhället heller. Ytterligare svar handlar om att skolan inte får vara en isolerad ö och att det finns ett stort behov av inte enbart ge elever ”ämneskunskap” utan även kunskap om ”livet” och det ”sociala spelet” där integration ingår. En vägledare påtalar att det är viktigt att redan i skolan skapa kontakter för framtiden vilket gör det lättare att senare få ett jobb. Vidare sägs att:
”Är man utanför redan i skolan blir det inte lättare som vuxen, då är det svårare att ta sig ur den” roll” man fått/skapat i skolan. Dessutom lever många invandrar elever i områden som inte är speciellt integrerade, skolan är deras dörr in i ett integrerat samhälle”
Även en annan av de deltagande vägledarna oroar sig för den dåliga integrationen i Malmö och därmed grundskolorna, medan gymnasieskolorna enligt henne är mer integrerade.
I fråga nummer fyra vill vi ta reda på om vägledarna har kännedom om deras skola har några utarbetade styrdokument som reglerar arbetet med mångkulturell vägledning och hur de i så fall ser ut. En svarar att det finns en sådan handlingsplan men att hon inte känner till precist
hur den ser ut. Tre utav de sex deltagande vägledarna svarade nej på frågan. En utav dessa uppger att det beror på att alla elever behandlas individuellt. Den femte vägledaren säger att hon inte känner till om det finns eller inte. Den sista vägledaren svarar att Malmö kommun har en handlingsplan - ”Välfärd för alla” - och därför är en av skolan utarbetad sådan onödig.
Den femte enkätfrågan till studie- och yrkesvägledarna handlar om vilka behov de upplever vara störst hos elever med utländsk bakgrund. Flera vägledare påpekar att behovet är samma hos alla ungdomar oavsett bakgrund, det vill säga att bli bekräftade, lyssnade på och få information. Hos elever med invandrarbakgrund upplever även flera vägledare att dessa inte vet så mycket om skolväsendet eller hur saker och ting fungerar till exempel vilka kurser som kan bytas ut. En vägledare säger att statustänkandet är stort inom vissa etniska grupper. Detta leder till problem i vägledningen eftersom dessa elever har svårt att ta till sig att vägen till statusutbildningar och statusyrken ofta är lång, speciellt då betygen inte ligger på topp. Ytterligare svar handlar om att elever med utländsk bakgrund behöver mycket uppmuntran för att satsa på skolan. Eller som en av vägledarna uttrycker det:
”Elever som har svårt att anpassa sig till gymnasieskolans krav och förväntningar har förmodligen oftare invandrarbakgrund”
Vägledaren påtalar dock att det kan finnas fler faktorer utan att precisera vilka.
På den sjätte frågan svarar alla tillfrågade att de inte använder någon specifik modell eller metod vid vägledning av elever med invandrarbakgrund, men nästan samtliga vägledare upplever att språket är en betydande faktor och som måste anpassas till mötet med den sökande. En vägledare uppger att språket måste vara enkelt för att kommunikationen ska fungera, medan en annan vägledare menar att hon hellre använder svåra ord och förklarar senare än förenklar sitt språk. Det finns, enligt de flesta, en allmän svaghet i språkkunskaper hos invandrarelever, vilka upptäcks i gymnasiet då det oftast är för sent att förbättra språket. Eleverna med problem med svenska språket borde ha fått hjälp tidigare.
Det framkommer också att en vägledare anpassar vägledningen efter individens behov och menar att skillnaderna bland eleverna inte har med invandrarbakgrunden att göra, utan i vilka program de går. Ytterligare en aspekt som tas upp är behovet av att ibland vägleda elevens familj då invandrarelever upplevs vara beroende av familjens åsikter. Att allmänt vara lyhörd
för kulturella skillnader är också en del i vägledarnas anpassning i vägledningen av invandrarelever.
På fråga nummer sju uppger nästan samtliga vägledare att familjens påverkan på eleven är ett utmärkande drag och har stor betydelse i vägledningen av invandrarelever. Föräldrarna anses av ett par vägledare ofta vara dåligt informerade om det svenska skolsystemet och även svåra att nå pga. kulturskillnader och språk. Ett annat fenomen som tas upp är att vissa invandrarelever inte ser sig som svenska trots att de är födda här. Följden blir, enligt denna vägledare, att de inte vet om de ska åka tillbaka till sitt hemland eller stanna i Sverige vilket leder till att de blir splittrade i förhållande till sina studier. Samma vägledare påpekar att många invandrarelever är mycket studiemotiverade. De kämpar hårt för att klara av pressen i gymnasiet och klarar sig bra.
En vägledare uttrycker sig på följande sätt:
”Ett stort problem är då viljan finns men den intellektuella förmågan saknas.”
Hon menar vidare att det är svårt att ”diagnostisera” elever som inte behärskar svenska språket:
”Vad beror svårigheterna på, är det bristande kunskaper i svenska eller något annat?”
Det framkommer också meningar om att invandrarelever ofta kommer från grundskolor med stora problem, skolor med många eller enbart invandrarelever. De har ofta sämre kunskaper med sig i bagaget än elever från starka grundskolor med fler svenska elever.
En vägledare menar att problemen är individuella oberoende av etnisk tillhörighet.
Ett par av de tillfrågade vägledarna upplever, på fråga åtta om vad de saknar i sin vägledning av elever med invandrarbakgrund, att de generellt i skolan vill få mer tid och utrymme för ”livskunskap” där möjlighet ges att diskutera - för eleverna - viktiga frågor. Detta skulle även underlätta vägledningen i sig. Tidsbristen är ytterligare en faktor som nämns, då vägledningen av invandrarelever anses vara mer tidskrävande. Det framkommer också att det finns ett behov att lära sig mer om de problem som kan räknas som specifika för elever med invandrarbakgrund.
En vägledare menar att den största bristen för henne är att hon:
Hon fortsätter sitt resonemang genom att hävda att oavsett hur medveten man är om andras bakgrund och skillnaderna i förhållande till svenskar, så kvarstår svenskheten tydligt. Hon uttrycker det så här:
”Jag vet inte hur det är att flytta till ett annat land, växa upp i Rosengård /…/, jag har heller ingen aning om hur det är att bara ha två ’halva’ språk.”
På den sista frågan, om vad studie- och yrkesvägledarna ville tillägga och ansåg var av vikt för arbetet med invandrarelever på gymnasienivå, framkom ett antal punkter. En vägledare menar att det krävs mer uppsökande verksamhet för vägledningen av invandrarelever, då vissa invandrargrupper har svårare att söka upp vägledare.
En annan önskan var att som yrkesverksam studie- och yrkesvägledare erbjudas fortbildning i olika kulturmönster till exempel IMER57, vilket också redan hade förekommit på en skola.
Behovet av att känna till kulturella skillnader, religionens och familjens betydelse och hinder poängteras som en viktig del i vägledningen av invandrarelever. Ett exempel som ges då de kulturella skillnaderna varit märkbara är vid praktikplatsplacering av invandrarelever. Vägledaren i fråga menar att:
”det är lätt att göra misstag, till exempel så kan man inte skicka ut en flicka på praktik där hon ska servera öl eller ha en kortärmad blus, vilket inte familjerna accepterar inom vissa
religioner.”
En annan vägledare tycker att det är svårt att tala om invandrare som en homogen grupp då det skiljer sig mycket i mötet med dessa. Det viktiga för henne är ”att se eleven” och behandla elever som elever och inte kategorisera invandrarelever eller svenska elever i fack.
7. Analys
Nedan följer en analys av vägledarnas svar på enkätfrågorna där vi, utifrån vårt syfte och med hjälp av vår kunskapsbakgrund, försöker förstå och förklara varför de har svarat på ett visst vis och vilka utmärkande drag vi kan urskilja.
Eftersom vi i resultatkapitlet valde att sammanfatta vägledarnas svar fråga för fråga kommer vi att använda samma tillvägagångssätt när vi analyserar deras svar.
7.1 Tolkning av resultat
Majoriteten av de undersökta vägledarna anser att just deras skola har lyckats med att integrera alla elever med utländsk bakgrund på ett bra eller relativt bra sätt. Detta resultat är något förvånande eftersom både våra egna praktikerfarenheter och tidigare forskning till stor del pekar mot en annan riktning. Integrationsverket fastslår att personer med utländsk bakgrund inte är tillräckligt integrerade i det svenska samhället och därav inte heller inom utbildningsväsendet. I undersökningen ”Att koppla drömmar till verklighet” säger Lena Sawyer att tidigare forskning visat att studie- och yrkesvägledare behandlar elever och deras föräldrar med utländsk bakgrund kränkande och att skolan bidrar till att återskapa de ojämlikheter som existerar i samhället. Samtidigt kan vi inte förbise det faktum att det finns skolor som kan ha lyckats bra i sitt integrationsarbete. En av de undersökta vägledarna anser till exempel att integrationen fungerar bra på grund av att skolan är liten. Just den här skolan ligger i ett område som är väldigt blandat med ”svenskar” och personer med utländsk bakgrund. I Lena Sawyers studie påpekas att skolor som ligger i stigmatiserade områden ofta har ett större antal utländska elever och sämre resurser. Området som den lilla skolan ligger i kan knappast klassificeras som stigmatiserat och skulle då enligt Lena Sawyers resonemang fungera bättre rent integrationsmässigt.
En av vägledarnas svar upplevs av oss som något motstridigt då hon å ena sidan anser att integrationen fungerar bra men å andra sidan att ”invandrareleverna” håller sig för sig själv för att de är så många. Att denna vägledare dessutom säger att ”det är inte så mycket jag kan
göra åt det” tolkar vi som att hon, efter sexton års arbete med elever med utländsk bakgrund, känner en viss uppgivenhet.
I den egna rollens betydelse för ett väl fungerande integrationsarbete på skolan ser vägledarna information och att lyckas förmedla nya ”tankar” till elever med utländsk bakgrund som det