METOD

5.1 Allmänt om metod

Vi valde ett ämne som är centralt och som vi skulle kunna ha nytta av i vårt yrkesutövande som specialpedagoger. Eftersom vi arbetar inom samma rektorsområde ville vi hitta en röd tråd i arbetet med familjen och utveckla en bra samarbetsform i samarbetet. Vi ville möta andras kunskaper och erfarenheter för att få en tydligare bild och bättre förståelse av vår egen kunskap genom att ta del av forskning i ämnet, ta tillvara andra specialpedagogers erfarenheter och skapa en övergripande bild av familjesamverkan.

Vi ville hitta en arbetsform som kan ligga till grund för samarbetet redan när barnen är små, skapa goda relationer som bygger på ett långsiktigt förtroende. Vi ansåg att en barncentrerad syn utifrån ett holistiskt perspektiv gagnar samarbetet. Där helheten anspelar på relationer och ömsesidig påverkan mellan människor, mellan människor och omgivning, material, traditioner m.m.

5.2 Metodval

I inledningsskedet önskade vi samla data dels med hjälp av enkäter och dels med intervjuer. Enkäter ville vi använda för att ta reda på inom vilka områden samarbetet ansågs mest viktigt. Svaren skulle ligga till grund för vår vidare undersökning i intervjuform. Intervjuerna skulle hjälpa oss att gå på djupet inom ämnet. Vid närmare eftertanke kom vi till insikt om att tidsramen var för liten och valde då intervjuform.

Vi valde, enligt Kvale (1997), ett hermeneutiskt angreppssätt, där vi kunde tolka andras känslor och upplevelser och på ett konkret sätt ta del av det icke verbala budskapet. Förförståelse är ett centralt begrepp inom hermeneutiken. Förförståelse innebär att man inte enbart uppfattar verkligheten med sina sinnen utan också tolkar intrycken. Växelspelet mellan erfarenhet och förförståelse mellan del och helhet, kallas enligt Ödman (2005) ”hermeneutisk spiral” och leder till utveckling. Detta kopplade vi till ett holistiskt tänkande och Vygotskijs och Bronfenbrenners teorier.

Vi valde att göra en kvalitativ intervjuundersökning och kombinera strukturerat med ostrukturerat inom ämnesområdet för att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kartlägga och granska hur specialpedagoger anser att samverkan mellan specialpedagogen och familjen bör utformas. Vår förhoppning var att intervjuerna skulle ge fylliga beskrivningar och därmed information om upplevelser, attityder och värderingar det vill säga olika fenomen med empirisk bakgrund. Dessutom att förutom det verbala budskapet få möjlighet att avläsa nyanser i tonfall, mimik och kroppsspråk. Detta innebar att vi lade tonvikten på en holistisk information där helheten är mer än summan av delarna. Stukàt (2005) menar att det kvalitativa synsättet har växt fram ur de humanistiska vetenskaperna – i första hand med de filosofiska inriktningarna

hermeneutik och fenomenologi som grund – och man lägger tonvikten på holistisk information.

5.3 Pilotstudie

För att försäkra oss om att vi undersökte det som avsågs genomförde vi en pilotintervju. Den skulle vara ett grundläggande verktyg för kommande intervjuer och den genomfördes med en specialpedagog med inriktning tal- och språk. Specialpedagogen har stor erfarenhet av samverkan med föräldrar inom särskoleverksamhet, förskola och grundskola. Det visade sig att flera av frågorna gick i varandra vilket vi löste genom att omformulera ett par av frågorna samt justera den inbördes ordningen. I övrigt upplevde vi frågeområdena som relevanta. Vi fick också fokus på begreppet samverkan, då specialpedagogen i pilotintervjun tolkade det som tvärprofessionellt. Fortsättningsvis kommer vi att betona att begreppen samarbete och samverkan här är liktydiga för oss.

5.4 Undersökningsgrupp

Vår undersökningsgrupp bestod av elva specialpedagoger som arbetade i olika kommuner i södra Sverige. De hade olika grundutbildning och erfarenhet från olika verksamhetsområden som förskola 1-5 år, inkluderad specialenhet inom förskolan, grundskolan F-år 6, särskola, skoldaghem och två specialpedagogiska team med olika inriktning, familjecentral och habilitering. För att höja validiteten valde vi specialpedagoger med olika bredd i erfarenhetsgrund och ålder. Utöver sin grundutbildning har specialpedagogerna valt skilda sätt att nå fram till den kompetens de har idag. Flera har parallellt med sin yrkesverksamhet förkovrat sig periodvis och successivt specialiserat sig allt mer inom ett verksamhetsfält. Det har skett ett växelspel mellan utbildning och livserfarenhet som har lett till ny förförståelse. Andra har vidareutbildat sig efter en lång erfarenhet i sin grundutbildning, skapat sig ett djup och en förförståelse som de nu tar till vara som specialpedagoger.

Från början hade vi tänkt oss att samla data ur två olika perspektiv, familjen kontra skolans personal. Vi fick rådet att begränsa oss och endast utgå från ett specialpedagogiskt perspektiv. Förutsättningen för att få relevant information från familjerna är att vi har en tillräckligt etablerad relation till familjerna vilket vi saknade. I ett fungerande familjesamarbete ingår naturligtvis hela arbetslaget/teamet kring barnet och dess familj. Vi valde att undersöka specialpedagogens perspektiv eftersom den har ett övergripande ansvar för barn i behov av särskilt stöd. Vår intention var också att kunna dra nytta av resultatet i vår verksamhet som blivande specialpedagoger.

5.5 Genomförande

Efter att ha gjort vårt urval av specialpedagoger ringde vi upp dem personligen. Vi redogjorde för anledning och syfte med intervjun. Avtalade tid och plats efter intervjupersonens önskemål för att skapa en tillitsfull atmosfär.

Tillvägagångssättet beskrevs och specialpedagogen informerades om att data kommer att sparas tills det att uppsatsen är godkänd samt att materialet anonymiseras. Efter överenskommelse, skickades ett missivbrev, till var och en, med endast övergripande information om frågornas innehåll, individskyddet, tack för medverkan samt telefonnummer till intervjuarna (Bilaga 1).

Vi genomförde samtliga intervjuer tillsammans, utifrån vår intervjuguide och fick därmed två perspektiv på hela materialet. Dessutom vann vi både ett gemensamt tillvägagångssätt och ett synsätt som var en fördel vid bearbetning av materialet. Efter varje genomförd intervju fanns möjlighet till reflektion kring svar och genomförande. Vi kunde efterhand konstatera att vi utvecklade en bättre intervjuteknik.

Ibland kan det finnas skäl till att vara två personer som intervjuar en person. Det kan handla om att man vill kalibrera sin frågeteknik (Stukát, 2005, s.41).

Stukát (2005) menar att man ska klargöra det som sagts och höja kvaliteten. Därefter bekräftade vi specialpedagogernas svar och ställde kontrollfrågor.

5.6 Databearbetning

Utifrån problemställningen utformade vi övergripande frågeställningar. Under instuderingen av litteratur punktade vi upp områden som berör samarbete med familjen. Vi tematiserade områden utifrån de övergripande frågeställningarna som samtidigt reviderades. Därefter formulerade vi frågeområden med frågor satta i relation till syfte och problemställning. Vi insåg vikten av att formulera bra frågor och formulerade dem korta, enkla och öppna. Allt sammanställdes i en intervjuguide (Bilaga 2).

Med frågeställningarna i åtanke började vi leta gemensamma och icke gemensamma drag i intervjumaterialet och såg mönster som ledde till uppdelning i kategorier. För att göra materialet överskådligt markerade vi texten tillhörande varje kategori med en separat färg. I samband med infärgning av texterna plockade vi ut det väsentliga och fick på så vis en, enligt Kvale (1997), så kallad koncentrering och ett kompaktare material. För att göra materialet mer lätthanterligt sammanställde vi materialet ytterligare en gång till ett nytt dokument. Tyvärr visade det sig att vi fick tolkningsproblem på grund av att kategorierna gick in i varandra. Detta föranledde en medvetenhet i det fortsatta arbetet om att kategorierna inte var helt avgränsade men vi kunde ändå fokusera på det väsentliga i varje kategori. När vi skulle gå vidare i hanteringen blev detta ännu mer tydligt. Vi utgick ifrån dels frågeställningarna och vad som påverkade specialpedagogens samverkan med familjen och fann ett antal nya kategorier. Vi upplevde att vi gjort ett arbetsmoment i onödan. För att få ett sammanhang var vi tvungna att gå tillbaka till det ursprungliga intervjumaterialet.

Transkriberingen av intervjuerna var tid- och tålamodsprövande. Den skedde ordagrant. Vår ambition var att hantera och tydliggöra resultatet genom att tematisera. Enligt Kvale (1997) strukturerade vi materialet genom utskrift och gjorde en kartläggning för att göra materialet tillgängligt för analys genom att eliminera avvikelser, upprepningar och skilja mellan väsentligt och oväsentligt utifrån syfte, teorier och vår förförståelse.

Resultatet visade också på att vi behövde en vidare titel på vårt arbete.

5.7 Tillförlitlighet

Vi bedömde tillförlitligheten som tillräcklig om vi i underlaget ställde ”rätt” frågor, och med en neutral hållning jämförde vårt material med andra rapporter och litteratur i ämnet samverkan. Våra egna erfarenheter från mångåriga föräldrakontakter var en tillgång för tolkningen.

Reliabiliteten säkrades också genom att vi vid genomförandet av pilotintervjun märkte om vi fick svar på våra frågeställningar. Genom att formulera frågställningarna på ett sådant sätt att dom inte påverkade informantens svar stärkte vi reliabiliteten. Vi var också medvetna om vikten av en neutral interaktion (Stukat, 2005) för att undvika intervjuareffekten, det vill säga inte ställa frågor som kunde ge förväntade svar.

Vid samtliga intervjusituationer medverkade båda intervjuarna med en som huvudintervjuare och en som observatör. Utskrifterna gjordes var för sig där bandinspelningen återgavs ordagrant. Vi bearbetade insamlad data, dels var för sig och dels tillsammans, sammanställde, tematiserade och kategoriserade materialet.

När det gällde validiteten bedömde vi tillförlitligheten hos specialpedagogerna som god, dels på grund av att frågeställningarna endast presenterades på ett övergripande sätt i missivbrevet, samt att specialpedagogerna hade kunskaper och erfarenheter inom området. Eftersom vi vid intervjutillfällena utgick från vår frågeguide och försäkrade oss om att frågans innebörd uppfattades korrekt, anser vi att validiteten, det vill säga att frågan mäter det den är avsedd att mäta, var tillfredsställande.

5.8 Etik

Etiska hänsynstaganden är viktiga. Stukát (2005) anger att man kan ta stöd av HSFR:s Etikregler, det grundläggande individskyddskravet omfattar, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Forskarens rätt att och möjligheter att bedriva sin undersökning måste ifrågasättas och ställas mot individskyddskravet vilket kan leda till ett etiskt dilemma. Här kan man dock få hjälp från två håll. Dels från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet [HSFR] som har gett ut en skrift (HSFR Etikregler, u.å/02) där etiska krav för forskning och forskare beskrivs (Stukát, 2005, s. 130-131).

Anonymiteten säkras genom att undersökningen omfattar ett större geografisk området vilket gör det svårare att härröra källan. Av samma skäl avstod vi att koda citaten som dock är jämnt fördelade mellan specialpedagogerna.

Vi behandlade hela intervjumaterialet varsamt. Banden och utskrifterna förvaras fortfarande oåtkomligt för andra och vid samtal kring vårt arbete undvek vi att namnge specialpedagogerna. Materialet beskådades objektiv för att inte tolkas utifrån egna värderingar och förutfattade meningar.

6 RESULTAT

Vi har gjort en ansats att samla in data av kvalitativ art genom att intervjua specialpedagoger med grundutbildning och erfarenheter från olika verksamhetsområden för att få ett helhetsperspektiv över familjesamverkan i skolan. Utifrån en specialpedagogisk synvinkel vill vi undersöka det faktiska innehållet i samverkan med familjen.

I vår studie om familjesamverkan har vi utgått från våra frågeställningar och vad som kan påverka specialpedagogens samverkan med familjen och fann de kategorier som presenteras här nedan. Familjens, specialpedagogens och styrdokumentens betydelse fick stå som grundfaktorer. Under vad som påverkar specialpedagogens familjesamverkan fick vi fram underrubrikerna familjens, specialpedagogens och styrdokumentens betydelse och under samverkansformerna fick vi fram underrubrikerna relationer, mötet och delaktighet.

Citat har tagits med för att belägga tolkningen av resultatet.

6.1 Familjesamverkan

De intervjuade specialpedagogerna anser att familjesamverkan är centralt i arbetet kring barn med behov av särskilt stöd. Samtliga har likartade tankar om innebörden av begreppet familjesamverkan. Målet med och motivationen för att samverka med familjen är att se till barnets bästa. Familjesamverkan är en nödvändighet uttrycker några. Graden av familjesamverkan varierar mycket men hur liten den än är, är den ändå av stor vikt. Åtta av dessa menar att endast genom familjesamverkan kan man få en helhet kring barnet. Man är förälder på heltid och expert på sitt barn och därmed en viktig informationskälla som kan bidra till specialpedagogens förståelse för barnets totala livsvärld.

För mig är det så självklart att jag inte kan möta ett barn en viss tid på dagen om man inte ser helheten och får den att fungera.

För vi kan ju inte leva något eget liv här.

Hälften av våra specialpedagoger lyfter att familjesamverkan även innebär samverkan med andra professionella för att uppnå ett reellt helhetsperspektiv. Ibland kan man få ta på sig uppgifter som går utanför specialpedagogens verksamhetsfält, vara länken emellan föräldrarna och institutioner, uttrycker någon. Tre av dem efterlyser en struktur i detta samarbete.

Vi måste avlasta en del föräldrar. De orkar inte ta itu med allting. Även om det skulle ligga under föräldraansvaret.

Balansgången mellan att avlasta och ta en del i ansvaret för barnet utan att ta över föräldrarollen berör flera informanter. Någon menar att en del föräldrar gärna lämnar över saken till skolan.

Nästan alla beskriver mötet med familjen, och bemötandet i mötet, med ord och uttryck som föräldraperspektiv, respekt, lyfta föräldrarna, visa att de duger, möta deras känslor, ge tid och gå i fas med föräldrarna. Kvalitet i familjesamverkan är när någonting sker varje dag. Vilket förutsätter att de som är närmast barnet, personal och föräldrar, är med i den processen, menar en specialpedagog.

Alla utom två framhåller etiska aspekter i samband med familjesamverkan. Det handlar om undvikandet av värderingar, egna känsloyttringar samt att inte utelämna information och blottlägga familjen och andra berörda i onödan.

Jag väljer att inte gå in på orsaksförklaringar. Det finns en stor självrannsakan hos föräldrarna ändå.

Olika faktorer som underlättar familjesamverkan nämns av enskilda specialpedagoger. Positiv grundattityd till skolan är en stor fördel. Att föräldrarna redan innan samverkan startar vet vem man är. En tidigare lyckad samverkan är lätt att återuppta. Vikten av att man i mötet med föräldrarna ger positiva omskrivningar/formuleringar av problemet. Att förbereda föräldrarna på vad som ska behandlas under mötet. Att under samtalet använda ett vardagsspråk som de känner igen och som förhindrar att de känner sig hotade i föräldrarollen och därmed undvika konfrontation. Möjligheten att på ett neutralt plan skapa insikt och förståelse kring problemet, och hur det kan hanteras, med hjälp av konkreta exempel. Förmågan att skapa varaktiga lösningar som underlättar familjens vardag. Att vara pedagogen kring barnet, kontra professionella inom sjukvården, hjälper specialpedagogen att se problemet ur ett föräldraperspektiv.

När jag kommer får barnet vara barn, om ni förstår vad jag menar.

Faktorer som påverkar familjesamverkan negativt, menar ett par av specialpedagogerna är när samverkan kommer igång för sent och problemet förstorats eller när samverkan är påtvingad utifrån ett behov hos personal, inte av föräldrarna, i barnets vardag.

En specialpedagog har upplevt att en tidigare misslyckad familjesamverkan är svår att reparera och att man lätt hamnar i låsta positioner.

Enligt två specialpedagoger ingår det i professionen att man skaffar sig själv och berörd personal nödvändig kunskap om problemet och omständigheterna kring det.

6.2 Vad påverkar specialpedagogens familjesamverkan?

6.2.1 Familjens betydelse

Samtliga specialpedagoger framhåller vikten av en fungerande familjesamverkan som en förutsättning för barnets optimala utveckling. En tredjedel av specialpedagogerna betonar familjens rättigheter att som vårdnadshavare ta del av handlingar och beslut rörande deras barn.

Och jag måste alltså kunna verifiera både för mig själv och andra att jag har haft kontakt med föräldrarna och fått godkänt alltså.

En specialpedagog nämner föräldraansvaret, som inte bara handlar om rättigheter utan även vissa skyldigheter. Vilket kan innebära insatser som stödjer barnets utveckling.

En förutsättning för att skapa ett gott samarbete med föräldrarna är att vi tydliggör skolans roll och föräldrarnas roll. Flertalet specialpedagoger har svårt att svara på vilka faktorer som kan påverka hur föräldrar kan leva upp till föräldrarollen. De menar att det inte finns något entydigt svar beroende av att föräldrar har olika förutsättningar. Erfarenheter som kan påverka är egna upplevelser från sin barndom, rädslan att inte klara av förväntningar, oro inför framtiden och funderingar kring vad släkt och vänner ska tycka, man lever i olika sammanhang. En av specialpedagogerna sätter fokus på den osäkerhet som vårdnadshavare kan uppleva i föräldrarollen. Hon menar att de inte är medvetna om att de är en resurs för barnets utveckling. Att de lever sig kvar i sin egen skoltid när skolan stod för auktoritet. En annan specialpedagog har upplevt att det även finns en kategori föräldrar som ”är med” och har en positiv attityd till skolan från början.

Jag tror att många föräldrar inte ser sig som att dom är en resurs i sammanhanget, en större resurs i alla fall. De tror nog inte att man får vara med och påverka eller förväntas vara med och påverka.

Samtliga specialpedagoger anser det nödvändigt att man har familjen med sig i arbetet kring barnet. Att man har respekt för och tar tillvara på föräldrarnas suveränitet när det gäller kunskapen om sitt barn. Genom att vara lyhörd och lyssna in vad föräldrarna känner bildar sig pedagogen en uppfattning om vilken insikt föräldrarna har när det gäller barnets svårigheter, som kan innebära sorg och leda till kris i familjen. Några specialpedagoger framhåller familjeperspektivet, att vi jobbar på föräldrarnas uppdrag och att det gäller att utgå från hur föräldrarna ser på problemet om de ser något problem eller inte och om de kan ta det till sig, var de befinner sig i processen.

Först är det ju det här med att man måste vänta in och se om föräldrarna är med och har bearbetat det här hindret. Jag menar dom kanske inte ser att det är ett hinder.

Jag har nog varit väldigt intresserad av att få föräldrarna med mig och det tror jag är viktigt.

Specialpedagogerna är eniga om att tidsaspekten är en viktig del av föräldrarnas bearbetning av problematiken. Varje familj måste få ha sin process. Det gäller att vänta in rätt tidpunkt och ”inte stänga några dörrar”. Insikten om att båda vårdnadshavarna befinner sig i olika faser i bearbetningsprocessen är viktig. Graden av problematik och när den upptäcks i barnets liv utgör utgångsläget för utvecklingen i sorgeprocessen.

Den som inte vill se problematiken är svårast. Det kräver längst tid om man säger, för att det är en sorgeprocess, känns det som, som dom måste ta sig igenom.

Önskan om sitt barns bästa och familjens behov av stöd och hjälp ökar föräldrarnas motivation till samverkan anser samtliga specialpedagoger. Föräldrar har ett stort behov av att bli lyssnade på, bli bemötta med respekt och tagna på allvar. För specialpedagogen gäller det att bygga upp en relation och ett förtroende till föräldrarna så att de känner sig trygga och respekterade i samarbetet. Att man finns med och stöttar familjen i olika sammanhang. En av specialpedagogerna ser sig som föräldrarnas förlängda arm, att bland annat vara ett stöd i samverkan med personalen på förskolan. Relationen till förskolans personal är oerhört viktigt för familjen. De flesta specialpedagogerna ser sig som företrädare för familjen i mötet med olika instanser som habiliteringen, barnavårdcentralen (BVC) och barn och ungdomspsykiatrin (BUP).

Det är jättetufft att vara förälder och känna att man måste strida för sitt barn och så kan vi inte ha det.

Det framkom i våra intervjuer att föräldrarna oftast har en klar bild av vad som är viktigt för sitt barn att lära sig. Specialpedagogen kan få värdefull information av föräldrarna, se problemet ur flera aspekter och finna lösningar ur ett helhetsperspektiv. I förlängningen ska det leda till en gemensam hållning och att arbeta mot kort- och långsiktiga mål. Det är viktigt för föräldrarna att få känna sig betydelsefulla att de vet att de kan göra en insats. Några specialpedagoger