Metoddiskussion

Under den här rubriken kommer en diskussion föras kring valen som redovisades under rubriken Metod.

6.2.1 Metod och procedur

När syftet med undersökningen hade bestämts och forskningsfrågor hade skapats, föll valet på att genomföra en kvalitativ undersökning utifrån semistrukturerade intervjuer. Då syftet var att undersöka förskollärares och barnskötares arbete med digitalisering i förskolan, fanns en önskan att utveckla förståelse för deras erfarenheter. Bryman (2018) menar att med semistrukturerade intervjuer öppnas möjligheten upp att ställa följdfrågor för att komma djupare in i respondentens svar. Att enbart utgå från semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod möjliggjorde inte för oss att kunna verifiera om respondenternas uttalanden praktiserades i verksamheterna. En intervjuundersökning i kombination med observationer hade kanske hjälpt oss att bättre förstå i vilken utsträckning resultatet speglar verkligheten.

I undersökningen genomfördes intervjuerna på olika sätt; genom personligt möte, via videosamtal och genom mejlkonversation. Bryman (2018) skriver att det inte kan påvisas några större skillnader i kvaliteten på intervjun mellan ett videosamtal och ett personligt möte. I en intervju via mejlkonversation kan dock kvaliteten ses som sämre då den som utför intervjun ej har möjlighet att observera respondentens reaktioner, kroppsspråk eller höra vilket tonläge som används.

Anledningen till de olika genomförandemetoderna var att respondenterna själva fick välja utifrån vad de kände sig bekväma med. Att respondenterna känner sig bekväma i intervjusituationen menar Thomsson (2002) kan leda till en lyckad intervju.

Under de tre intervjuerna som genomfördes via videosamtal kan resultateten ha blivit annorlunda jämfört med de övriga intervjuerna. Detta på grund av att vi då var två personer som närvarade utöver respondenten. Detta kan enligt Thomsson (2002) göra att respondenten hamnar i en utsatt position då den hamnar i ett numerärt underläge. Bryman (2018) och Thomsson (2002) skriver att sett ur intervjuarnas perspektiv kan det vara en fördel att vara två. Dessa kan då dela upp ansvaret för intervjuns olika frågor och på så vis komplettera varandra och öka möjligheten att fånga upp

intressanta tankegångar. Vid de intervjuer där vi var två som utförde intervjun delade vi upp ansvaret för vem som ledde den och vem som var aktiv lyssnare.

Inför intervjutillfället fick respondenterna intervjuguiden (se bilaga 2) skickad till sig för att de skulle veta vad intervjun skulle komma att handla om. Vi valde detta tillvägagångssätt för att möjliggöra en trygghetskänsla för respondenterna. De fick då en möjlighet att förbereda sina svar. Vi har inte hittat varken belägg för eller argument mot detta tillvägagångssätt i den metodlitteratur vi använt oss av. Att respondenterna fått möjlighet att förbereda svaren kan emellertid ha gjort att de svarat utifrån vad de tror passar i undersökningen istället för att utgå från sina egna erfarenheter. Stukát (2011) menar att respondentens omedvetna önskan att ge det svar som de tror att intervjuaren vill ha istället för att säga sin egen sanning kan påverka resultatet.

En av respondenterna valde att besvara frågorna skriftligt via mejl då hon ansåg sig vara bättre på att uttrycka sig skriftligt än i tal. Den intervjun är därför inte att betrakta som en regelrätt semistrukturerad intervju. Den personliga intervjuns fördelar att kunna följa upp respondentens svar, tolka hens kroppsspråk och tonlägen försvinner (Bryman, 2018). Denna respondents svar bedömdes ändå som värdefulla för undersökningen och togs med i det insamlade materialet. Vi fick också tillåtelse av respondenten att mejla följdfrågor om vi ville utforska något svar ytterligare. Den möjligheten utnyttjades med frågor av klargörande karaktär.

Undersökningens syfte var att undersöka förskollärares och barnskötares arbete med digitalisering i förskolan. Vi anser att forskningsfrågorna, vårt metodval och den intervjuguide som arbetades fram hjälpt oss i vårt arbete att få en djupare förståelse för pedagogers arbete med digitaliseringen och att därmed uppnå undersökningens syfte.

6.2.2 Tillförlitlighet och etiska aspekter

Den här undersökningen innehåller åtta utvalda respondenters utsagor kring deras arbete med digitalisering i förskolan. Bedömningen är att det är ett litet antal respondenter i förhållande till det totala antalet pedagoger i Sverige, vilket gör det svårt att avgöra hur pass representativa de framförda utsagorna är. Undersökningens resultat bör därför inte betraktas som generaliserbara, vilket inte heller var målet. Genom att försöka återge en korrekt bild av vad respondenterna har berättat under intervjuerna genom att använda oss av direkta citat, uppvisas vad Bryman (2018) beskriver som trovärdighet. En önskan om att visa ett resultat fritt från värderingar fanns men enligt Larsson (2005) är det en omöjlighet då den personliga förförståelsen gör att egna tolkningar inte går att undvika. Resultatet kommer alltid att vara präglat av de som utförde undersökningen.

I den här undersökningen har Vetenskapsrådets (2017) goda forskningssed legat till grund i genomförandet. I varje steg har vi försökt att ta respondenternas bästa i beaktning. För att så långt som möjligt skydda respondenternas identitet från att

avslöjas har de fått fiktiva namn i undersökningen. Citat har också redigerats för att undvika igenkänning på grund eventuella utmärkande språkliga uttryck. Genom dessa åtgärder försökte vi uppfylla det konfidentialitetskrav som Bryman (2018) beskriver. Dock valde fyra respondenter att genomföra intervjuerna på sina arbetsplatser, vilket kan ha gjort kollegor uppmärksamma på att respondenterna deltog i undersökningen.

6.2.3 Urval

För att kunna uppnå undersökningens syfte ville vi intervjua både förskollärare och barnskötare. Respondenterna valdes utifrån ett målstyrt bekvämlighetsurval som Bryman (2018) beskriver med att respondenterna väljs utifrån deras kunskap om ämnet samt deras tillgänglighet för de som utför undersökningen. Att en bekant tillfrågas om deltagande i en undersökning ses av Thomsson (2002) som ett mindre bra forskningsetiskt tillvägagångssätt. Författaren menar att den tillfrågade kan känna sig tvingad att delta för att relationen till den som utför undersökningen inte ska skadas. Vi har i vår undersökning beaktat detta genom att försäkra den tillfrågade respondenten om att ett deltagande är helt frivilligt.