Syftet med undersökningen är att nå barns tankar om reklambilder, för att uppnå det an- vändes intervju som metod. Kvalitativ intervju är lämpligt för att upptäcka människors egen livsvärld (Patel och Davidson, s. 78). I de intervjuer vi genomfört anser vi att vi har fått tagit del av barnens livsvärld och deras tankar kring reklambilder, men eftersom vi in- tervjuade barnen i grupp kom inte alla barnen till tals lika mycket. Intervjuaren försökte dock att uppmuntra det barn som var mer passivt att delge oss dess tankar. Av erfarenhet känner vi till att barn gärna håller med sin kamrat vilket gör att deras svar inte är helt till- förlitliga. Vi uppmärksammade detta några gånger under intervjutillfällena. Gruppintervjuer var ändå att föredra i vårt fall, anser vi, då vi la märke till att barnen uppmuntrade varandra till vidare tankar om reklambilden. Det blev ett samtal om bilden snarare än en utfrågning.
Intervjuerna genomfördes i rum som inte var optimala för vårt syfte. De första två in- tervjutillfällena skulle inte ske samma dag, men på grund av missförstånd blev det så. Det visade sig att under den tid vi hade blivit tilldelade hade barnen inplanerad verksamhet och vi genomförde båda intervjuerna dagen efter. Det rum som vi tänkt använda var därmed inte ledigt under den tid som vi utförde intervjuerna och vi blev tvungna att använda ett annat rum. Rummet har fönster ut mot en korridor där barn från klass 1-3 passerade då och då vilket störde de barn som intervjuades. Det kan ha haft en påverkan på om eller hur barnen svarade. Vid andra intervjutillfället var vi medvetna om detta och bad därför barnen att sitta med ryggen mot fönstren. Vid det här tillfället blev vi inte lika störda, vilket kan bero på att det var senare under dagen och barnen som tidigare befunnit sig i korridoren var på lektioner.
Vid det tredje och fjärde intervjutillfället som genomfördes på en förskola var det rum som vi blev tilldelade inte heller särskilt passande. Det rum vi fick möjlighet att använda är rymligt utan distraherande möbler och leksaker, men det har fönster ut mot förskolans gård där de andra barnen befann sig när vi intervjuade. Vid det tredje intervjutillfället blev vi avbrutna av fyra eller fem barn, som stod utanför fönstren och slog på fönsterrutan, vin- kade och pratade med barnen inne i rummet. Det här bröt de intervjuade barnens fokus och intervjuaren fick lov att säga åt barnen utanför att gå. Hur och om barnen svarade på frågorna kan mycket väl ha påverkats av det här. Vid det fjärde intervjutillfället gick en pe- dagog genom rummet, vilket även det var ett störningsmoment.
39
Vi valde att en av oss höll i intervjun medan den andra antecknade för att vi anser att en inspelningsapparat skulle ha påverkat barnens svar negativt, dessutom tror vi att det är svårt att transkribera en gruppintervju då det är flera röster som talar. En filmkamera hade även den påverkat barnens svar och agerande negativt. Vi insåg dock att, att anteckna var svårare än vi hade trott då vi skulle hinna med att skriva ner tre barns svar samtidigt som vi skulle skriva ner våra observationer. För att kompensera för vår bristande anteckningsför- måga under intervjuns gång satte vi oss ner direkt efter intervjutillfället och renskrev an- teckningarna, samt lade till det som intervjuaren sett och hört.
Under intervjutillfällena satt den av oss som antecknade med på golvet och i metoden nämnde vi att detta kan påverka barnen eftersom observatören/antecknaren inte har träffat barnen tidigare. Vi kan dock inte med säkerhet veta om detta påverkade barnen då vi inte har något att jämföra med. Barnen var fokuserade på intervjuaren och reklambilderna, och vi upplevde inte att barnen påverkades av att observatören satt med på golvet. Före varje intervju presenterade intervjuaren observatören genom att berätta vad observatören heter och vad hon skulle göra.
Vid utformandet av intervjufrågorna försökte vi göra dem så öppna som möjligt, frågor som inte enbart får ”ja” eller ”nej” till svar. Vi insåg dock under intervjutillfällena att bar- nen tog ett par av våra frågor alltför bokstavligt. Exempelvis den om vad flickan känner – en flicka svarade vad flickan kände rent fysiskt, vi formulerade då om frågan. Frågorna om vilket/vilka barnet/barnen är tycktes svåra för vissa barn, de svarade inte alls, missförstod frågan och verkade tro att barnen på bilderna var några de faktiskt borde känna igen, precis som dockorna från Disneys filmer. Då intervjuerna var delvis ostrukturerade anpassade intervjuaren frågorna och lade till nya frågor utifrån hur samtalet gick. Eftersom syftet med intervjuerna var att nå barns tankar snarare än att få ställa frågorna lät emellanåt intervjua- ren barnen styra en del av samtalet.
5.1.1 Validitet och reliabilitet
I kvalitativ forskning handlar validitet om huruvida det finns tillräckligt med underlag för att göra en tillförlitlig tolkning av den studerades livsvärld och om de tolkningar som fors- karen gör verkligen tillför kunskap om den studerade (Patel och Davidson, s. 103f). I de intervjuer som genomförts anser vi att tillräckligt med information har uppkommit för att göra en tolkning av barnens syn på de två reklambilderna. Alla barn pratade inte lika mycket, men alla barn sa något. Eftersom vi var två som observerade samma händelse kunde vi förlita oss mer på den information som dels skrevs ned under intervjuns gång, dels den som antecknades i efterhand. Inom kvalitativ forskning handlar reliabilitet, eller tillförlitlighet, till stor del om att fånga det unika i en situation. Det gör att studien inte kan göras om på samma sätt med samma resultat, men en kvalitativ forskare bör sträva efter tillförlitlighet genom att ställa sig själv frågan om huruvida samma saker upptäckts om han/hon riktat sin uppmärksamhet på andra fenomen i studien (ibid. s. 119). Därmed kan vi ställa frågan om vad för slags upptäckter vi hade gjort om vi använt ordet ”reklam” i intervjuerna. Vi valde att inte nämna ordet ”reklam” i intervjuerna eftersom vi anser att det hade påverkat barnen på ett sätt som inte gynnat studiens syfte. Vi ville inte rikta barnens uppmärksamhet åt det hållet, då risken att barnen svarar det de tror att vi vill att de ska svara hade ökat. Vi ville att intervjuerna skulle vara så öppna som möjligt.
40