Metoddiskussion

Informationen om studien och dess syfte skickades till en början ut till förskolechefen, vilket bidrog till att informanterna var insatta i vad studien skulle handla om. Informanterna fick även information om studien i början av intervjun samt de forskningsetiska principerna. Detta bidrog till att informanterna kunde göra ett aktivt val kring sitt deltagande. Informanterna fick även förfrågan om det var okej att samtalet spelades in och information om att det bara var jag som hade tillgång till de inspelade materialet. Det gör att det går att dra slutsatsen att Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer har tillämpas vid denna studie.

Min utgångspunkt för studien var att hitta pedagoger som har erfarenhet av barn som lever med skyddad identitet. Därför valdes förskolor där det eventuellt kunde finnas pedagoger med den typen av erfarenhet. Vid intervjuernas början hade informanterna ingen aning om vilka frågor som skulle ställas, detta för att informanterna inte skulle ha möjlighet att förbereda vilka svar som skulle ges. Därmed blev intervjusvaren blev mer uppriktiga och det bidrog till ett djupt samtal mellan mig och informanterna. Intervjufrågorna var strukturerande enligt Kvales (1997) förslag på hur en intervjuguide ska utformas därför utgår intervjufrågorna ifrån de forskningsfrågor som denna studie hade. Detta gjorde att intervjufrågorna var uppdelade i tre olika teman som handlade om skapande av identitetsskyddad läromiljöer, bemötande av barns livssituation, samt om erfarenheter kan vara till hjälp i arbetet med barn som lever med skyddad identitet. Detta fick informanterna information om vid studiens början för att informanterna skulle vara insatta i vilka teman som skulle prägla intervjun.

Intervjufrågorna struktureras som öppna frågor utifrån Kvales (1997) rekommendationer. Detta för att informanterna i möjligaste mån skulle få berätta fritt om sina tankar och upplevelser. Upplevelsen är att informanterna fick möjlighet att berätta det på ett djupare plan med tanke på hur mycket data som framkom från varje intervjusituation. Utifrån det kan det även dras slutsatsen att informanterna kände ett förtroende för mig som intervjuare, vilket Kvale (1997) påpekar som viktigt. Vidare går det att dra slutsatsen att det fanns mycket att diskutera kring barn med skyddad identitet, samt att intervjuer var en lämplig metod att använda sig av för att få fram material till denna typ av studie.

Vid transkriberingen av intervjuerna märktes det att jag var ovan att intervjua. Detta eftersom det fanns tendenser att intervjupersonen blev avbruten av mig som intervjuare, vilket gjorde att den första intervjun blev svår att transkribera. Men detta fanns i åtanke vid kommande intervjuer, då lät jag informanterna tala till punkt. Det var bra för mig som ovan intervjuare att få lyssna igenom en intervju innan jag fortsatte att intervjua, eftersom jag då kunde hitta saker som behövde ändras inför kommande intervjuer. Vidare märktes min ovana som intervjuare genom att jag inte alltid visste vilka följdfrågor som skulle ställas. Men det var viktigt för mig att informanterna höll sig till den fråga och tema, som presenterades för dem, därför försökte jag styra tillbaka informanterna till frågan ifall de hamnade på sidospår i sina svar. När intervjuerna gås igenom går det se att detta är

uppnått, eftersom intervjusvaren inte hamnade allt för långt ifrån huvudfrågan. Under intervjuerna fanns hela tiden Kvales (1997) påstående om vilka typer av intervjufrågor som bör komma i olika skeenden under intervjun. Vilket också hjälpte mig som intervjuare att försöka ställa rätt frågor till informanten. Det som kan uppfattas som synd är att intervjuerna hade olika förutsättningar. En av intervjuerna skedde i enskildhet i ett litet rum, medan de övriga intervjuerna skedde ute i barngruppen. Detta bidrog till att det fanns olika moment som kunde störa informanten.

Andra faktorer som kan ha påverkat informanten i intervjusituationerna, var att det fanns barn som skulle upp från vilan samt att intervjuerna skedde när det var dags för mellanmål. Hade inför denna studie gärna sett att samtliga intervjuer hade samma eller liknade förutsättningar för att minimera risken att olika faktorer skulle påverka informanterna. En av informanterna ville även ha med sig sin kollega vid intervjun, vilket får en att fundera på vilken påverkan det kan ha haft på resultatet. Övriga informanterna var själva vid intervjutillfället. Det var dock svårt att få tag på informanter till denna studie, vilket gjorde att de informanter som ville delta, samt de situationer som erbjöds, var fick accepteras. Samtidigt går det inte låta bli att fundera på vilket resultat som hade framgått ifall det hade varit fler informanter i denna studie, och om samtliga intervjuer hade haft samma förutsättningar.

Reliabilitet står för tillförlitlighet, och är något som tillämpas inom beteendevetenskapen för att mäta hur tillförlitliga resultaten är, då det till exempel har utförts tester eller experiment. Med den definitionen som utgångspunkt går det konstatera att studiens reliabilitet hade ökat ifall det hade varit någon fler som utförde studien tillsammans med mig.

Därigenom hade det framkommit fler perspektiv i tolkningen av intervjusvaren och det kanske hade lett till ett annorlunda resultat. Detta hade kunnat bidra till att studiens reliabilitet hade ökat.

Eftersom jag valde att använda mig av ljudinspelningar går det att anse att studiens reliabilitet är hög. Detta eftersom ljudupptagningarna gjorde att inget från intervjuerna uteslöts och det gick att lyssna på intervjuerna flera gånger i sin helhet. Detta hade varit omöjligt om intervjuerna enbart hade antecknas ned, eftersom det då är lätt att utesluta vissa saker som informanten säger, samt att den som för anteckningar riskerar att sätta sin egen prägel på texten. Ljudupptagningarna bidrog även till att det gick att sätta sig in i informantens tveksamheter vid vissa svar, eftersom det kom med när informanten tvekade eller funderade över vissa formuleringar i sina svar. Genom ljudupptagningar kunde jag som intervjuare även visa ett intresse för informanternas svar, samt engagera mig på ett annat sätt i det informanterna berätta. Detta gör att studien kan anses ha en hög reliabilitet. Vidare hade intervjuerna olika förutsättningar och tidsramar, som kan ha påverkat resultatet.

Validitet handlar om de metoder som har använts i studien har mätt det som avsågs mäta. Informanterna fick under intervjuerna möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter och mycket av detta kunde kopplas till den litteratur som är grunden för denna rapport. Men studiens validitet hade ökat ifall intervjuerna hade kopplats med observationer för att se hur väl informanternas agerande stämmer överens med intervjusvaren. Men med tanke på att det nog hade varit svårt att få till sådana typer av observationer, fick intervjuerna räcka som underlag. Validiteten för studien minskar i och med att informanterna jobbar på samma förskola, därigenom kunde det inte ske någon jämförelse hur pedagoger på andra förskolor upplever det. Vilket får en att fundera på vilka resultat som hade kunnat framgå om det hade skett intervjuer med fler pedagoger på olika förskolor. Vidare kan informanternas olika erfarenheter kan ha påverkat resultaten, och samtidigt gett resultaten viktigt innehåll.

6.2 Resultatdiskussion

6.2.1 Vilka dilemman framträder i det pedagogiska arbetet med identitetsskyddade barn?

Huvudfrågan för denna studie har varit vilka dilemman som framträder i det pedagogiska arbetet med identitetsskyddade barn. Av informanternas svar framgår det att det finns dilemman vid skapandet av en identitetsskyddad miljö i förskolan. Resultaten tyder på en rad olika hänsynstaganden pedagoger måste göra för att barnen ska hållas identitetsskyddade i förskolan. De moment som är mest kritiska enligt resultaten i studien är stängning av förskolan samt vikariesituationen. Ytterligare ett moment som resultaten påvisar är ett dilemma är då dokumentationsmaterial blir hemskickat med föräldrar, detta eftersom sociala medier gör att pedagoger inte kan säkerställa var dokumentationsmaterialet hamnar i slutänden. Med tanke på att intervjusvaren tyder på att dokumentationer kan leda till att ett barns identitets röjs. Det som framkom i resultaten går att koppla till Weinehalls et al. (2007) resonemang om att barn som lever med skyddad identitet inte ska figurera på foton eller hemsidor. Informanterna i denna studie tar detta ett steg längre eftersom de menar på att det mer eller mindre gäller alla barn som vistas inom förskolan.

För att miljön i förskolan ska vara identitetsskyddad krävs det att pedagogerna är medvetna om vad som gäller inte minst vid hämtning, dokumentationer och utlämnade av annan information. Det resultaten i studien tyder på är det Skolverket (2011b) påpekar i sitt stödmaterial ”Unga med skyddade personuppgifter”, det vill säga att det krävs en tydlighet om vad som gäller för att arbetet ska fungera. Av resultaten i studien går det också att utläsa det Weinehall et al. (2007) påstår gällande att det finns brister inom förskolan gällande pedagogers hanterande av skyddade personuppgifter, eftersom pedagogerna inte vet hur de ska agera när det kommer ett barn i barngruppen med skyddad identitet. Resultaten tyder på att det är svårt att se till att information om vad som står i krispämar och handlingsplaner når ut till alla samtidigt som informanterna uttrycker det som viktigt att alla inom arbetslaget och vikarier får information om vad som gäller.

Resultaten i studien visar på att handlingsplaner och krispärmar inte är till något stöd om inte samtliga i förskolan får ta del av eller känner till vad som står i dem. Det gäller med andra ord att krispärmar och handlingsplaner är något som gås igenom bland förskolans personal vilket gör att pedagogerna kan känna sig trygga i sitt agerande ifall en krissituation uppstår. Detta framgår tydligt i resultaten eftersom informanterna uttrycker en oro för hur de ska agera ifall det uppstår en krissituation. Som exempel nämner informanterna att det är viktigt att veta hur de ska göra ifall det kommer någon förälder och luktar alkohol, är våldsam, eller att det kommer någon som vill hämta ett barn men som kanske inte får. Sådana situationer kan pedagogen bli tvungen att hantera då det finns barn i barngruppen med skyddad identitet. Resultatet gällande krispärmen och handlingsplanen kan dock ha påverkats av att det i samband med intervjutillfällena skedde en uppdatering av krispärmen.

6.2.2 Hur bemöter pedagogerna barn med skyddad identitet?

Den andra frågeställningen i studien var, hur bemöter pedagogerna barn med skyddad identitet? Den slutsats som kan dras utifrån den frågeställningen är att informanterna tycker det är svårt att agera professionellt. Resultaten påvisar att pedagogen skapar ett känslomässigt band till barnen, vilket skapar en instinkt som gör att det inte fullt ut går att agera professionellt. Detta kan ses som en mänsklig faktor som kan vara svår att komma ifrån, med tanke på att resultaten tyder på att pedagogen måste hitta andra saker att tänka på för att kunna hantera känslorna. Det känslomässiga bandet bidrar också till att pedagogen flera år efteråt kan ha tankar och funderingar kring ett barn, eftersom pedagoger sällan får veta vad som händer barnet. Det gäller för pedagogen att hitta sätt att

hantera detta, dels för att kunna ge barnet det rätta stödet och dels för att pedagogen inte ska bli överväldigad av alla känslor och tankar som dyker upp. Samtidigt tyder resultaten i studien på att det är viktigt att agera professionellt och att pedagoger inte ska agera som terapeuter eller vårdare, vilket även Överlien (2012) poängterar.

När pedagoger med tiden lär känna barnen påvisar resultaten i studien att pedagogen får lättare att se och tyda de signaler barnen uttrycker på förskolan, vilket samtliga informanter menar på att barnen sänder ut. Dessa signaler skapar en magkänsla hos pedagogen om att någonting kanske inte är som det ska. Vilka signaler som går att se på förskolan är olika menar informanterna. Det kan vara alltifrån att ett barn blir utåtagerande till att ett barn är tyst. Eriksson (2003) poängterar att förskolan har en viktigt roll när ett barn har det jobbigt hemma och att förskolan kan vara ett stöd för barnet. Resultaten i denna studie tyder på att pedagoger i förskolan är väldigt måna om att barnen ska ha det bra under sin dag på förskolan, samt att det även ingår i förskolans uppdrag att se till att barnen har det bra under sin dag på förskolan. Men den tid som barnen inte är på förskolan kan pedagogerna inte styra, vilket leder till att pedagoger kan känna en uppgivenhet.

Vid en anmälan till socialtjänsten om barnets situation råder delade meningar bland informanterna huruvida det är relevant för förskolan att få ta del av dessa uppgifter. Vissa informanter menar som tidigare nämnts att det kan vara relevant för pedagogerna att få ta del av dessa uppgifter för att kunna bemöta och stötta barnet utifrån barnets rådande situation. Andra informanter menar istället att det inte alls är nödvändigt för pedagogerna i förskolan att ta del av dessa uppgifter. Med dessa resultat som utgångspunkt skulle det behövs någon annan form av samverkan mellan socialtjänsten och förskolan för att förskolan ska kunna stötta och hjälpa barnet på rätt sätt. Finns dock en förklaring till varför pedagoger i förskolan inte får ta del av vad som sker av en anmälan till socialtjänsten och det beror på den rådande sekretessen som socialtjänsten har (Socialstyrelsen, 2014).

6.2.3 Hur kan pedagogernas erfarenheter bidra till att utveckla arbetet för barn med skyddad identitet?

Den sista frågeställningen i studien handlar om hur pedagogers erfarenheter kan bidra till att utveckla arbetet för barn med skyddad identitet. Resultaten tyder på att erfarenheter kanske inte är till hjälp, eftersom informanterna påpekar att varje situation måste ses som unik. Utifrån resultaten går heller det inte att säga hur en situation ska bemötas utifrån erfarenheter, eftersom det inte går att förutspå vilka situationer pedagogen kan bli tvungen att möta. Resultaten tyder istället på att samtal inom arbetslaget och tydliga gemensamma riktlinjer kan vara till större hjälp vid hanterandet av skyddade personuppgifter med tanke på att tydliga riktlinjer kan styrka pedagogens agerande. Därmed kan pedagogen bemöta situationen med en annan slags säkerhet eftersom pedagogen då känner en trygghet i att ha agerat på ett rätt sätt. Det är när det finns tveksamheter vid en krissituation som pedagogen bemöter situationen med en osäkerhet, vilket informanterna menar kan vara förödande när det uppstår en krissituation. Erfarenhetsutbyte i samtalet mellan pedagogerna i arbetslaget kan påverka men tillskrivs inte som den avgörande faktorn vid hanterandet av skyddade personuppgifter, samt vid hanterandet av olika krissituationer enligt de resultat som framgår i denna studie. Informanterna uttrycker även en osäkerhet kring hanterandet av sekretessen och anmälningsplikten, samt poängterar att det råder brister inom sekretessen. Utifrån detta resultat kanske det vore en idé att arbetslag inom förskolan gemensamt diskuterar igenom detta vid arbetsplatsträffar eller liknande möten då alla pedagoger är samlade. Detta för att motverka att det glöms bort, vilket informanterna också uttrycker är lätt hänt.

6.2.4 Avslutande diskussion

Utifrån de dilemman som framkom av resultaten i denna studie går det konstatera att studien har besvarat syftet, eftersom studiens syfte var att belysa dilemman som pedagoger i förskolan kan möta när det finns barn i barngrupp med skyddad identitet. Dessutom har resultaten gett en bredd på olika slags dilemman som kan stötas på när det finns barn i barngrupp med skyddad identitet. Den socialkonstruktivistiska teorin har fungerat som ett bra stöd för att analysera informanternas svar och belysa dilemman i arbetet med barn som lever med skyddad identitet.

Wenneberg (2010) hävdar bland annat att inom den socialkonstruktivistiska teorin kan handlingar ses antingen som naturliga handlingar eller att handlingar beror på samhällets förväntningar. Detta bidrar till att det som framkom i resultaten har kunnat tydas som naturliga handlingar för att människan är konstruerad att agera på vissa sätt i vissa situationer. Men resultaten har också gått att analysera utifrån att handlingar sker utifrån att det är samhällets förväntningar på förskolan som gör att pedagogerna agerar på ett visst sätt. Den socialkonstruktivistiska teorin har även varit till hjälp för att besvara denna studies syfte och frågeställningar, eftersom resultaten tyder på att kommunikation är en central del i arbetet då det finns barn i barngrupp med skyddad identitet. Detta går ihop med de socialkonstruktivistiska synsättet, eftersom det socialkonstruktivistiska synsättet menar på att människan behöver kommunikation för att ta till sig kunskap.

Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv kan pedagogen ses som en aktör som bidrar till att konstruera den identitetsskyddade läromiljön. Vid formandet av denna miljö framhåller informanterna dokumentationer och vikariesituationen som särskilt viktiga att uppmärksamma. Pedagogernas samtal och diskussioner framträder även som centralt för att forma läromiljöer. Mot bakgrund av det kan pedagogens aktiviteter ses vara socialt konstruerande för läromiljöer där barn med skyddad identitet finns. Om detta ska kopplas till Wennebergs (2010) tankar om socialkonstruktivismen går bland annat koppla till påståendet om att samtal bidrar till att människa formar sin sociala miljö. Med tanke på att pedagoger i förskolan har stor betydelse menar jag att det är viktigt att skapa en förståelse för vad som är viktigt att tänka på vid utformandet av en läromiljö för barn med skyddad identitet.

Utifrån Socialstyrelsen (2012) beskrivning av olika typer av identitetsskydd bör det poängteras att det inte framgick under intervjuerna vilken typ av identitetsskydd informanterna har erfarenhet av. Det kan ha varit relevant för resultatet att ta reda på detta, eftersom resultatet då skulle kunna riktas mot specifika identitetsskydd. En risk med att ställa den frågan hade varit att informanterna inte hade kunnat ange det, eller att de skulle känna sig obekväma med den typen av frågor, därför ställdes aldrig den frågan. Mitt intryck från intervjuerna är att informanterna har erfarenhet av de lägre graderna av identitetsskydd, det vill säga sekretess-spärrmarkering och kvarskrivnig. Ett annat intryck som skapas utav resultaten är att resultaten bör ses som generellt gällande för samtliga grader av identitetsskydd.