Förskolans bemötande av barn som levermed skyddad identitet EXAMENSARBETE

(1)

EXAMENSARBETE

Förskolans bemötande av barn som lever

med skyddad identitet

Sandra Tengman

2015

Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp

Luleå tekniska universitet

(2)

Luleå tekniska universitet

Institution för konst kommunikation och lärande Ht: 2014

Förskolans bemötande av barn som lever med skyddad

identitet

”The preschools treatment of children living with protected identity”

(3)

Abstrakt

Syftet med denna studie har varit att ta reda på vilka dilemman pedagoger i förskolan kan mötas av när det finns barn i barngrupp med skyddad identitet. De frågeställningar som har varit utgångspunkt för studien är vilka dilemman framträder i det pedagogiska arbetet med identitetsskyddade barn? Hur bemöter pedagogerna barn med skyddad identitet? Samt hur kan pedagogernas erfarenheter bidra till att utveckla arbetet för barn med skyddad identitet? Metoden för att ta reda på detta sker via kvalitativa intervjuer som sedan har analyseras. De resultat som framkom var att det råder en osäkerhet hos pedagoger hur de ska agera samtidigt som det är viktigt för pedagogen att veta hur pedagogen ska agera om det uppstår ett kritiskt läge. Det framkom även att förskolan är en miljö som är svår att hålla identitetsskyddad och att öppning och stängning av förskolan är kritiska moment utifrån en säkerhetssynpunkt.

(4)

Förord

Att skriva denna uppsats har verkligen varit en resa, som jag aldrig kommer att glömma. Det känns bra att få skriva de sista orden på denna rapport, och jag hoppas att läsaren kommer att finna detta lika intresseväckande som jag gjorde under den tid jag bearbetade materialet till det som numera är denna rapport. Jag skulle vilja utbringa ett särskilt tack till de informanter som har deltagit i intervjuerna, samt förskolechefen som har hjälpt mig att nå ut med informationen om min studie till pedagogerna. Jag skulle också vilja tacka min handledare Mats Danell, som har kommit med bra råd och synpunkter under arbetets gång.

(5)

Innehållsförteckning

2. Syfte och frågeställningar ...2

3. Bakgrund...3

3.1 Tydliggörande av begreppet skyddad identitet...3

3.2 Varför får en person skyddad identitet?...3

3.3 Hur många lever med skyddad identitet och hur ansöker en person om skyddad identitet? ....3

3.4 Att leva med skyddad identitet ...4

3.5 Att bevittna och bli utsatt för våld...5

3.6 Hur påverkar kris barns utveckling och lärande?...6

3.7 Hur ska förskolan bemöta barn i kris?...6

3.8 Pedagogen som nyckelperson...7

3.9 Förskolans ansvar när det finns barn i barngruppen med skyddad identitet...8

3.10 Förskolans skyldighet till samverkan och anmälningsplikt...9

3.11 Handlingsplan, hur ska den vara utformad och användas?...9

3.12 Hur ska en anmälan gå till?...10

3.13 Förankring i lagar och förordningar...11

3.14 Teoretisk utgångspunkt...11

4. Metod...12

4.1 Kvalitativa och kvantitativa studier ...12

4.2 Metodval...12

4.3 Fördelar och nackdelar med intervjuer...12

4.4 Intervjuers struktur och olika stadier...13

4.5 Hur blir intervjuer objektiva?...14

4.6 Genomförande...15 4.7 Urval...15 4.8 Analys...15 4.9 Etiska principer...16 4.10 Presentation av data...16 5. Resultat...17

5.1 Förskolan som identitetsskyddad miljö...17

5.1.1 Dilemman i arbetet med identitetsskyddade barn...17

5.1.2 Identitetsskydd och dokumentation...17

5.1.3 Att hålla koll på det identitetsskyddade barnet...17

5.1.4 Resultatanalys...18

5.2 Mötet mellan det identitetsskyddade barnet och pedagogen...18

5.2.1 Att uppmärksamma det identitetsskyddade barnet...18

5.2.2 Att vara lyhörd för barnets känslor...19

5.3 Anmälningsplikten och sekretessen...20

5.3.1 Dilemman vid en anmälan till socialtjänsten...20

5.3.2 Betydelsen av att kunna göra en orosanmälan...20

5.3.3 Att informera föräldrar om en orosanmälan...21

5.3.4 Betydelsen av att skapa en medvetenhet kring sekretessen...21

5.4 Att skapa en levande krispärm och handlingsplan...22

5.4.1 Vikten av att utveckla en handlingsberedskap om något händer...22

5.4.2 Vad kan en krispärm eller handlingsplan hjälpa pedagogen med?...22

5.4.3 Att informera vikarier...23

6. Diskussion...24

(6)

6.2.1 Vilka dilemman framträder i det pedagogiska arbetet med identitetsskyddade barn?...26

6.2.2 Hur bemöter pedagogerna barn med skyddad identitet?...26

6.2.3 Hur kan pedagogernas erfarenheter bidra till att utveckla arbetet för barn med skyddad identitet?...27

6.2.4 Avslutande diskussion...28

6.5 Implikationer...28

6.6 Förslag till fortsatt forskning...29 Referenser

(7)

1. Inledning

Mina erfarenheter från arbetet i förskola tyder på att pedagogen ska ha kompetens för att bemöta barn som varit med om traumatiska upplevelser. Det kan handla om misshandel, föräldrar som missbrukar alkohol och andra likande situationer som gör att barnet far illa eller försummas hemma. Det kan till och med ha gått så långt att barnet har varit tvungen att fly och därmed tvingas leva gömd med en skyddad identitet. Det går heller inte att undkomma att förskolan har ett stort ansvar när det i verksamheten finns barn med skyddade personuppgifter. Dels ska arbetslaget se till att barnet är skyddad i förskolan och dels ska förskolan även kunna erbjuda det stöd som barnet eventuellt behöver.

Enligt Skolverkets (2012) allmänna råd för det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan ska det ske kontinuerliga och systematiska dokumentationer av den pedagogiska verksamheten. Även om det enbart är den pedagogiska verksamheten som ska dokumenteras kan kravet skapa dilemman för pedagoger när det finns barn med skyddad identitet i barngruppen. En uppfattning som jag har bildat mig i kontakten med pedagoger i olika förskolor är att det krävs att pedagogerna tänker efter noga på vad som blir dokumenterat och synligt för allmänheten. Det blir allt vanligare att förskolor idag driver egna bloggar, därmed kan det vara lätt för en person att komma åt uppgifter som den egentligen inte ska ha tillgång till, om pedagogerna inte tänker sig för vad som läggs ut. Till exempel kan det läsas då och då i olika kvällstidningar och sociala medier att det har lagts ut efterlysningar på barn som inte är sanna utan syftet med att lägga ut efterlysningen har varit för att ta reda på var barnet befinner sig. Hjälpsamma människor har då sett till att barnets identitet har blivit röjd och den som lagt ut efterlysningen kan utan problem söka upp barnet. Det är i dagsläget också vanligt att barnens hyllor i förskolan har bild, namnlapp, och någon slags presentation av barnet vilket kan bli förödande om det i verksamheten finns barn med skyddad identitet.

(8)

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att belysa vilka dilemman pedagoger i förskolan kan mötas av när det finns barn med skyddad identitet i barngruppen.

Frågeställningar:

- Vilka dilemman framträder i det pedagogiska arbetet med identitetsskyddade barn? - Hur bemöter pedagogerna barn med skyddad identitet?

(9)

3. Bakgrund

Barn får skyddad identitet på grund av olika händelser, och dessa händelser har olika påverkan på barnet och människor runt om barnet. Detta kommer att belysas i detta kapitlet, eftersom det är viktigt att lyfta olika aspekter och perspektiv som påverkar. Det finns heller inte mycket material att tillgå kring barn och skyddad identitet, vilket gör att andra aspekter får vägas in. Till exempel hur barn hanterar kris eller hur den vuxne i en våldssituation agerar.

3.1 Tydliggörande av begreppet skyddad identitet

I Socialstyrelsens (2012) skrivelse ”Brottsoffer och deras närstående, socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp” framgår det att när en människa är i behov av skyddad identitet kan det krävas att flera yrkesgrupper samverkar, till exempel polis och socialtjänsten. Det framhävs även att de som hanterar skyddade identitetsuppgifter i sitt yrkesutövande ska hantera dessa uppgifter varsamt. I Socialstyrelsens skrivelse framkom det också att det finns olika grader av identitetsskydd som utfärdas efter vilket behov av skydd personen har:

Sekretess-spärrmarkering: detta är den första nivån och det enklaste identitetsskyddet som markerar

olika personuppgifter i folkbokföringssystemet. Dessa markeringar talar om vilka uppgifter som får och inte får lämnas ut.

Kvarskrivning: är den andra nivån av identitetsskydd. Denna nivå av skydd innebär att personen i

fråga fortfarande står skriven i kommunen personen bodde i tidigare, detta sker oftast även i kombination med en sekretess- eller spärrmarkering.

Fingerande personuppgifter: denna nivå är den högsta graden av identitetsskydd och är den tredje

nivån. Detta identitetsskydd betyder att personen byter ut sina tidigare personuppgifter och använder sig av andra personuppgifter, samt att personen måste säga upp kontakten med alla från sitt tidigare liv.

3.2 Varför får en person skyddad identitet?

En av de främsta anledningarna till att en människa får skyddad identitet är för att personen har blivit eller riskerar att bli utsatt för våld. Till våld räknas våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och hatbrott. En person kan även få skyddad identitet om personen har bevittnat en brottshändelse eller är på väg att lämna destruktiva gäng (Socialstyrelsen, 2012). Det kan vara så att föräldern har velat och kunna skydda barnet ifrån det som gör att de tvingas leva med skyddad identitet. Det i sin tur leder till att det finns barn som inte är medveten om varför just han eller hon har skyddad identitet, denna omedvetenhet kan bidra till att barnet skapar egna fantasier och föreställningar om varför han eller hon lever med skyddad identitet (Skolverket, 2011).

3.3 Hur många lever med skyddad identitet och hur ansöker en person om skyddad identitet?

(10)

leva med skyddad identitet. Detta sker då barnet riskerar att bli utsatt för hedersrelaterat våld eller då barnet riskerar att bli olovligt bortförd från landet. De som beslutar om skyddad identitet är Skatteverket, eftersom det är Skatteverket som har hand om folkbokföringen. En ansökan om skyddade personuppgifter ska innehålla varför personen vill ha skyddade personuppgifter och dessa argument ska även kunna styrkas med intyg från andra myndigheter. Därefter bedömer skatteverket den skriftliga ansökan och beslutar om personen ska eller inte ska få skyddad identitet (Barnombudsmannen, 2012).

Weinehall et al. (2007) menar däremot att det är en krävande process och att en ansökan ska förnyas varje år. Detta bidrar till att den som lever med skyddad identitet varje år lever i en ovisshet om personen fortsättningsvis ska få leva skyddad.

3.4 Att leva med skyddad identitet

Något som präglar vardagen för barn med skyddad identitet är krångliga regler och att leva i ständig oro samt att möta vuxnas okunskap (Barnombudsmannen, 2012). Ett liv med skyddad identitet betyder också att barnet varit tvunget att flytta långt ifrån den kommun som barnet tidigare bott i. Men flytten innebär inte att barnet känner sig trygg utan barnet kan känna oro flera år efter flytten. En av anledningarna är att barnet inte litar på de skydd som barnet har fått. När barnet har levt med skyddad identitet i några år kan barnet även dra slutsaten att det aldrig går att skydda sig helt från någon som vill skada en (Barnombudsmannen, 2012). Barn som lever med skyddad identitet vet i regel om att det finns kontakt- och besöksförbud. Barn upplever dock att ansökan av kontakt- och besöksförbud verkar svår samt att förbuden upplevs som verkningslösa då överträdelser mot förbudet endast leder till böter. Barn med skyddad identitet har även den uppfattningen att polisen inte gör tillräckligt.

I Barnombudsmannens (2012) skrivelse står det att en konsekvens av ett liv med skyddad identitet leder till är att barnet drabbas av ensamhet och isolering. Dels eftersom barnet tvingas avstå från saker på grund av skyddet och dels för att barnet har varit tvungen att flytta. Gruppen barn som blir extra utsatta gällande ensamhet och isolering är barn som har tvingas fly på grund av hedersrelaterande normer, eftersom barnet även har varit tvungen att fly från släktingar och familj. Barn hävdar även att vuxna de möter har lite kunskap om vad det innebär att leva med skyddad identitet och att vuxna därmed kan utsätta barnet för direkt livsfara (Barnombudsmannen, 2012). Barnombudsmannens (2012) skrivelse tar som exempel upp då ett barn i kontakt med en vuxen var tvungen att uppmärksamma den vuxne om att personuppgifterna inte fick lämnas ut då den vuxne i telefon hade antagit att det var rätt person som fick tag på dessa uppgifter. Barn upplever även att de inte får mycket information om vad ett liv med skyddad identitet innebär, vilket gör att barnen kan få det svårt att veta hur de ska agera då de hamnar i situationer där det krävs identifiering.

(11)

3.5 Att bevittna och bli utsatt för våld

När det gäller våld i nära relationer har det fått ett eget avsnitt, eftersom det uppges som den vanligaste anledningen till att en människa får skyddad identitet.

Hindberg, Eliasson, Weinehall, och Landberg (2009) menar att barn med skyddad identitet i regel har bevittnat eller själva blivit utsatta för våld. Det menas även att ett barn som bevittnar våld lider lika mycket som den som blir utsatt för våld. Att barn som bevittnar våld blir ett vittne som inte kan agera. Det i sin tur bidrar till att barnet inte kan lita på någon av sina föräldrar.

Dels kan barnet inte lita på den föräldern som hotar och slår och dels kan inte barnet lita på att den som har blivit våldsutsatt kan försvara barnet. En annan reaktion som Eriksson (2003) anger är att barn som blir utsatt för traumatiska upplevelser reagerar med tystnad.

Enligt Weinehall (1997) ger den som har blivit utsatt för våld i nära relationer oftast upp. Detta för att den våldsutsatta oftast får klargjort för sig att det inte finns någon väg bort från våldet. Men även för husfriden och barnens skull väljer den som blir våldsutsatt att stanna kvar i relationen.

Men oftast slutar det med att våldet går så långt att den våldsutsatta till slut måste fly för att skydda sig själv och barnen, vilket bidrar till att den som utsätts för våld tvingas leva med en ständig rädsla. När detta händer menar författaren att barnen får tydliga signaler om att den som utför våldet är stark, eftersom den våldsutsatta handlar och agerar utifrån det våldsutövaren gör. Den som blir utsatt för våldet kan ses som en svag person i barnens ögon, eftersom ageranden sker på en annan människas villkor. Det i sin tur kan resultera i att barnet idealiserar våldsutövaren, vilket bidrar till att barnet ser ner på personen som blir utsatt för våldet. Vidare menar Weinehall et al. (2007) att våldsutövaren kan använda sig av barnet för att komma åt den som blivit utsatt för våldet. Dels kan våldsutövaren använda sig av barnet i den konkreta situationen, till exempel genom att försätta barnen i hotfulla situationer eller att barnet hamnar mellan våldsutövaren och offret. Detta eftersom våldsutövaren vet att barnet är en sårbar punkt för den som blir utsatt för våldet. Ytterligare aspekter är att våldsutövaren kan hävda sin rätt att få träffa barnet om våldsutövaren är förälder till barnet. Våldsutövaren kan också använda sig av barnet för att röja var våldsoffret finns om barnet och våldsoffret lever gömda.

I Brottsförebyggande rådets, Brås rapport (2014:8) framkom det att det är vanligt att våld i nära relationer aldrig blir anmält. Detta eftersom våldet blir bagatelliserat och ses som en småsak, vilket leder till att parterna väljer att lösa det sinsemellan. Detta blir ett logiskt agerande om våldets ses som en småsak, eftersom det då ses som en drastisk åtgärd att tillkalla polis. I Brås rapport (2014:8) står det även att de som blivit utsatta för våld sällan anger skäl som att de har lågt förtroende för polis eller rättsväsendet. Rättsprocessen och allt vad det innebär är sällan orsaken till att den utsatte undviker att anmäla våldet.

Överlien (2012) menar att det finns vissa faktorer som barn har gemensamt då de har varit med om eller bevittnat våld som bidrar till att denna grupp barn förs samman.

• Våldet existerar i barnets liv under en längre tid och är oftast grovt, vilket gör att det är livsavgörande för både barn och den våldsutsatta.

• Våldet blir en del av vardagen och präglar dygnets alla timmar. • Barnet är ständigt på sin vakt.

• Våldet präglas av hot, kontroll och handlingar som kan betraktas som bisarra.

• Att gå emellan våldsutövaren och den våldsutsatta ses inte av barnen som något alternativ, eftersom det är förenat med fara för det egna livet.

(12)

3.6 Hur påverkar kris barns utveckling och lärande?

Enligt Bøge och Dige (2006) kan pedagoger genom att hjälpa barn i en krissituation även stödja barns utveckling. Områden som de specifikt syftar på är barnets livskompetens och språkliga utveckling. Livskompetensen menar författarna att barnen får i och med att pedagogen ger barnet redskap för att hantera svåra situationer. Författarna menar vidare att den språkliga utvecklingen sker genom att ge barn i krissituationer möjlighet att sätta ord på vad de tänker och känner.

Christensen (2007) framhåller att barn som har upplevt våld har svårigheter gällande utveckling och välbefinnande. Barn som dessutom har upplevt våld under en längre tid lever i så kallade resurssvaga familjer, som innebär att föräldrarna inte ha förmåga att stötta sina barn i de svårigheter som barnen stöter på utanför familjen. Barn som går igenom kris riskerar att utveckla posttraumatiska symtom, även om barnet inte utvecklar dessa symtom visar barnen tecken på att de har blivit traumatiserade. Det i sin tur påverkar barnets utveckling och kognitiva förmåga, som gör att barnet får svårt att lära. Funktioner som påverkas då den kognitiva förmågan inte fungerar som det ska är minnet samt att barnet får svårigheter att inhämta information. Men det är framförallt den språkliga utvecklingen som hämmas mest när barns kognitiva förmåga påverkas (Skolverket, 2006). Weinehall et al. (2007) menar att barn som lider av posttraumatiska symtom uppvisar följande tecken:

• Det barnet har upplevt är händelser som människor normalt inte ska behöva uppleva. • Barnet visar känslor som rädsla, uppgivenhet eller skräck.

• Barnet återupplever händelsen via mardrömmar och flashbacks.

• Barnet undviker att minnas det som har hänt, eller ställen som gör att minnena återuppstår. • Barnet visar tecken på att kroppen ständigt är beredd.

Det har däremot inte gått att bevisa att hjärnan påverkas biologiskt, organiskt eller neuropsykiatriskt. Det svårt att säga exakt hur trauman påverkar barns lärande och utveckling, eftersom det varierar utifrån barnens ålder och mognad samt vilket slags trauma barnet har blivit utsatt för. Pedagogens uppgift blir därmed att känna av barnet och när en uppgift blir för svår, eftersom barn som har blivit utsatta för trauman helst inte ska utsättas för svåra uppgifter då barnet kan ha fullt upp med att försöka bearbeta traumat (Skolverket, 2006).

Barns påverkan av trauman beroende på ålder kan generellt beskrivas att barn upp till 6 år oftast har lyckas bli skyddade av sina föräldrar. Därför har barnen oftast kunna undvika att bli svårt traumatiserade. Föräldrarna kan dessvärre inte skydda barnen från att bli svårt traumatiserade vid husrannsakan, trakasserier och våld. Äldre barn kan bli påverkade av trauman utanför familjen eftersom det i regel har ett större kontaktnät än yngre barn. Med andra ord är det en rad olika omständigheter som påverkar barns trauman och som får konsekvenser för barns lärande.

I Skolverkets rapport (2006) framkom det att trauman kan resultera i att barnet får en låg självkänsla och att barnet kan få koncentrationssvårigheter då de kan dyka upp minnesbilder från händelsen. Vidare kan trauman göra att barnen få minnesluckor och att de får ett nytt sätt att se och förhålla sig till omvärlden, vilket kan skapa en osäkerhet hos barnet.

3.7 Hur ska förskolan bemöta barn i kris?

När sorg eller kris drabbar förskolan eller skolan måste pedagogerna ha en beredskap för att

(13)

eftersom varje situation har upplevts på barnet egna individuella sätt. Därmed kan det heller inte utformas någon handbok med rätt svar. Det går även att konstatera att inget blir som det ha varit efter en krissituation och när pedagogen ska bemöta detta handlar det framförallt om att pedagogen ska se det barn som står framför en. Vid bemötande av barnet ska pedagogen även tänka på att barnet vill bli mött och inte bemött och därför ska pedagogen inte ta till de föreställningar som finns om att bemöta barn i kris, eftersom pedagogen då riskerar att hamna på sidospår och därmed inte se barnet som en människa.

Det råder även en osäkerhet hos pedagoger gällande vad barn tänker och känner vilket gör att pedagogen riskerar att agera med tystnad. Detta har förändrats under de senaste 50 åren men denna förändring har bidragit till nya funderingar gällande pedagogers ageranden, vilket gör att det fortfarande finns en osäkerhet i hur pedagoger ska agera. Men det finns ageranden som är värre än tystnad och det är den tanklösa trösten, då används ord som ”du hade ändå tur, det kunde ha varit värre”, ”det fanns ändå en mening med det hela”, och ”det blir nog bättre ska du se!” (Skolverket, 2006, s. 22-23). Att fungera som stöd för någon i kris handlar om att var en medmänniska och för det finns åtta punkter som kan fungera som utgångspunkt (Skolverket, 2006, s. 25-27).

1. Hör av dig!: det kan handla om att man skickar brev, sms, eller hälsar på för att visa att det finns en annan människa som bryr sig och tänker på den som blivit drabbad.

2. Se den som drabbats!: detta kan ske genom hälsning, handslag eller kram, för att visa att den som har blivit drabbad är uppmärksammad.

3. Låt den drabbade berätta!: den drabbade har ett behov att berätta sin historia, för olika människor och på olika sätt.

4. Var till tröst, men trösta inte!: det innebär att finnas till, ge närhet och lyssna noga på vad den drabbade berättar.

5. Tänk på vännens tystnadsplikt!: värna om vad den drabbade vill och inte vill föra vidare och ha i åtanke att en i chock och sorg kan berätta saker som inte är tänkt.

6. Hjälp till praktiskt!: den som har blivit drabbad behöver oftast någon form av hjälp men har svårt att be om det.

7. Bjud på glädje och vanligt liv!: erbjud den drabbade möjlighet att ta en paus i sorgen och

visa att det finns saker utöver den.

8. Håll ut!: ge den drabbade tid, för det tar tid att lära sig att leva med sorgen och upprätthåll kontakten med den drabbade.

3.8 Pedagogen som nyckelperson

Barnen i Överliens (2012) studie framhäver vikten av att kunna prata med någon vuxen som barnet har förtroende för då barnet har blivit vittne till eller själv blivit utsatt för våld. Denna vuxen kan vara en pedagog på förskolan eller skolan. Författaren benämner vuxna som barnet kan prata med för nyckelpersoner. En nyckelperson ska enligt författaren inte behandla barnet eller fungera som en psykolog utan snarare fungera som en person som kan stötta barnet på olika sätt. Ett sätt är att pedagogen tillsammans med barnet försöker komma fram till vad som kan bli svårt och problematiskt, samt att pedagogen tillsammans med barnet försöker utforma en gemensam förståelse för barnets situation.

(14)

lyssna på vad barnet hade att säga. Det är också viktigt att nyckelpersonen väntar in barnet och låter barnet berätta de barnet vill och känner för att berätta.

Barnen som deltog i Weinehall et al. (2007) studie uppgav också pedagoger som viktiga personer i barnens svåra vardag, i intervjuerna berättade barnen bland annat ”min magister från skolan brukar köra förbi när jag går hem. Jag tror han inte vill att jag ska vara så rädd. Han har sett att jag är rädd.” (s.115). Ett annat barn berättade ” alla lärare var jättesnälla... och sexårsläraren då, hon var så där jättesnäll och var liksom... en sån där... liksom... hon förstår.” (s.115)

3.9 Förskolans ansvar när det finns barn i barngruppen med skyddad identitet

Att leva med skyddad identitet innebär en rad olika svårigheter, dessa svårigheter ska de yrkesverksamma ta hänsyn till när de diskuterar och kommer fram till vilka åtgärder som ska vidtas (Socialstyrelsen, 2012). Det påpekas även att ett liv med skyddad identitet påverkar barn extra mycket både då det gäller handlingsfrihet och rädslan för den egna säkerheten. Hur ska då pedagoger i förskolan göra för att bemöta dessa barn och garantera deras säkerhet? Skolverket (2011b) har för det ändamålet tagit fram ett underlag, som heter ”Unga med skyddade personuppgifter”. Underlaget som Skolverket (2011b) har tagit fram ska fungera som stöd för pedagoger i förskola, skola och fritidshem då pedagoger i de olika verksamheterna möter barn eller elever som har skyddad identitet. Enligt Skolverket (2011b) har barn som lever med skyddad identitet oftast varit med om våld. Antigen så har barnet själv blivit utsatt för våld eller så har barnet bevittnat våld, vilket gör att barnet förlorar känslan av att känna sig trygg. Skolverket (2011b) anger däremot inte i sitt material några konkreta mallar för hur pedagoger inom förskola, skola och fritidshem ska jobba då pedagogerna i de olika verksamheterna möter barn med skyddad identitet. Det innebär att de pedagoger i verksamheten måste hitta ett sätt att agera utifrån varje enskild situation. Men det krävs att det finns en plan inom verksamheten för hur pedagoger och arbetslaget ska agera och vad som ska göras då det kommer barn till verksamheten som har skyddad identitet. Detta för att garantera barnets säkerhet och trygghet samt måste arbetslaget fundera på hur pedagogerna ska bemöta andra barns frågor och funderingar (Skolverket, 2011b). Eriksson (2003) menar i sin tur att förskola och skola är en viktigt plats för barn och föräldrar som har varit med om traumatiska upplevelser, eftersom förskola och skola bidrar till en stabilitet och trygghet i en orolig vardag.

Det är rektor eller förskolechef som har det övergripande ansvaret för hur det pedagogiska arbetet ska fungera. Det vill säga rektorer och förskolechefer har huvudansvaret för att skapa ramar för hur pedagogerna ska förhålla sig och hantera skyddade identitetsuppgifter, samt se till att alla som jobbar i verksamheten känner till detta. Men arbetslaget har också ett ansvar i arbetet och det kräver ett samarbete mellan pedagogerna i arbetslaget för att arbetet ska fungera. Pedagogerna i sin tur ska samverka med vårdnadshavaren till barnet, vilket gäller oavsett om barnet har skyddad identitet eller inte (Skolverket, 2011b). Men när det i verksamheten finns barn med skyddad identitet krävs det att arbetslaget samverkar med vårdnadshavare i högre utsträckning. Det är vårdnadshavaren som har kunskap om hur den eventuella hotbilden ser ut, samt har kännedom om vad barnet har varit utsatt för. Detta ska arbetslaget ta hänsyn till då de utformar hur de ska gå tillväga och vilka åtgärder som bör vidtas. Vidare kan det vara av betydelse att pedagogerna redan innan det finns ett specifikt fall har utformat en plan för hur arbetslaget ska gå tillväga och hantera skyddade identiteter. Detta ska pedagogerna titta igenom regelbundet och revideras ifall det behövs.

(15)

barnet att delta. Samtidigt gäller det att barnet inte känner sig utesluten på grund av detta (Skolverket, 2011b). Det är även viktigt att pedagogerna för en gemensam diskussion med föräldrar till de andra barnen på förskolan om vad som gäller vid tillfällen då förskolan arrangerar tillställningar där vårdnadshavare kan tänkas vilja ta foton.

Enligt Weinehall et al. (2007) finns det allvarliga brister gällande förskolans hanterande av skyddade identiteter. Detta beror framförallt på att pedagogerna i förskolan inte har kunskap om att hantera skyddad identitet. Därav blir det svårt för pedagoger att veta hur de ska hantera och förhålla sig till skyddet. Det framkom också i studien att det var flera pedagoger från olika förskolor som ringde i efterhand och bad om råd hur de skulle agera. Pedagogerna visade även en tacksamhet för den information de hade fått genom studien.

3.10 Förskolans skyldighet till samverkan och anmälningsplikt

Myndigheter har enligt lag en skyldighet att samverka, speciellt då ett barn far illa. Detta är redan reglerat i lag för förskola och skola, polis, socialtjänsten samt för hälso- och sjukvård. Det är dock socialtjänsten som har huvudansvaret och ska se till att barn och unga får det skydd och stöd som krävs. För att socialtjänsten ska kunna utföra detta krävs det att de som jobbar med barn informerar socialtjänsten om det misstänks att ett barn far illa hemma. Därför har dem som jobbar med barn och unga anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Skyldigheten innebär att om det finns en misstanke om att ett barn far illa måste det föras vidare till socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2007). För att detta ska fungera måste det finnas tydliga rutiner som fungerar vid samverkan med socialtjänsten. Samverkan ska heller inte enbart ske mellan myndigheter utan den ska även ske med samhällsorgan, organisationer och övriga som berörs. Vidare har de olika aktörerna som ingår vid en samverkan olika teoretisk bakgrund, och har därmed olika sätt att se på barn.

Idag försöker dock de olika yrkesgrupperna skapa en gemensam syn på barnet där ett barns problem ses utifrån många olika faktorer (Socialstyrelsen, 2007). Samverkan ska inte ses som ett mål i sig utan det ska snarare ses som något ska användas för att uppnå ett gemensamt mål. Gemensamma mål för samverkan bör vara att barn som riskerar att fara illa ska få stöd så fort som möjligt och det ska intas en helhetssyn på situationen, och de olika yrkesgrupperna ska ha barnet i fokus (Socialstyrelsen, 2007).

Tack vare att det finns en klausul i sekretessbestämmelserna kan ett samarbete mellan förskolan och övriga verksamheter ske. Men det är det viktigt att vårdnadshavare blir tillfrågade, för att de ska få möjlighet att ge sitt godkännande att uppgifter lämnas ut (Skolverket, 2011b). Vid samverkan är det viktigt att de inblandade verksamheterna funderar över hur de på bästa sätt kan stötta barn med skyddad identitet.

3.11 Handlingsplan, hur ska den vara utformad och användas?

(16)

olika övervägande från situation till situation. En handlingsplan ska istället ses som en hjälp för att pedagogerna ska kunna agera rationellt (Skolverket, 2011b).

Weinehall et al. (2007) förslag till handlingsplan är att arbetslaget diskuterar hur de ska agera när det finns barn med skyddad identitet i barngruppen. Med en utgångspunkt att barnet som lever med skyddad identitet inte ska finnas med på klasslistor, skolfotografier eller hemsida. Författarna menar även att arbetslaget måste diskutera hur skyddet ytterligare kan stärkas genom att gå igenom hur pedagogerna ska ha uppsikt över barnen när de är ute. Samt att pedagogerna gör upp en plan för var barnet kan fara och skydda sig ifall det skulle uppstå en hotfull situation och hur pedagogerna då ska agera och förhålla sig till den personen som hotar.

3.12 Hur ska en anmälan gå till?

En anmälan ska göras i den kommun som barnet bor i och kan ske både skriftligt och muntligt. Eftersom socialförvaltningen styrs av hård sekretess får den som anmäler inte veta vad som görs av anmälan. De som har skyldighet att göra en anmälan har även en skyldighet att ge ut allt den vet om barnets situation (Socialstyrelsen, 2014).

Enligt Irgens och Moqvist (2002) ska den yrkesverksamma ta reda på vilka rutiner som gäller på arbetsplatsen och har arbetslaget inte kommit fram till några rutiner rekommenderar författarna att det diskuteras i arbetslaget. Arbetslaget ska även diskutera vad som ska göras tillsammans med chefen vid konkreta fall. Detta ska sedan anmälas till socialtjänsten då det fattas ett beslut hur den formella anmälan ska utformas. Socialtjänsten ska dock kontaktas oavsett om barnet ger tydliga eller otydliga signaler om att barnet har eller blir utsatt för våld.

Vid kontakt med socialtjänsten menar Irgens och Moqvist (2002) att följande ska diskuteras: • Vad är det som gör att du är orolig?

• Vad har du hört?

• Vilka tecken har du sett, som tyder på att ett barn far illa?

• Vad har du fått för uppgifter, som gör att du misstänker att barnet behöver hjälp?

Vidare menar Steinsvåg (2007) att det krävs kunskap för att det ska göras en bedömning av barns säkerhet och att kunskapen kring detta måste föras vidare, eftersom den kunskapen bidrar till att de utsatta vågar prata. Kunskapen gör det även möjligt att kunna sätta in insatser som gynnar barnens utveckling och bidrar till att de inte utsätts för onödiga traumatiska upplevelser.

Steinsvåg (2007) samt Irgren och Moqvist (2002) nämner att det finns vissa kriterier som går att använda sig av för att göra en riskbedömning av ett barns situation. De definierar dessa kriterier lite olika men kriteriernas betydelse är densamma. En riskbedömning ska enligt dem utgå ifrån:

• barnets information

• vårdnadshavarens information • våldsutövarens information

• andra upplysningar som kan kopplas till situationen

(17)

3.13 Förankring i lagar och förordningar

De styrande och gällande dokument som går att förknippa med arbetet och bemötande av barn med skyddad identitet är FN's barnkonvention (2009), Skollagen (SFS 2010:800), och Läroplan för förskola, Lpfö 98 (Skolverket, 2011a). Sammanfattningsvis går säga att dessa lagar och förordningar bygger en pyramid. FN's barnkonvention (2009) utgör grunden för att utforma nästa byggsten i pyramiden, i detta fall skollagen. Skollagen i sin tur utgör grunden för taket till pyramiden som är Lpfö 98 (Skolverket, 2011a). Även om det går att göra många kopplingar från dessa lagar och förordningar, är det några som känns extra relevanta att lyfta fram gällande förskolans arbete med barn som har skyddade personuppgifter. I FN's barnkonvention (2009) står det att varje barn ska ha rätt att få känna sig trygg vilket kan brista om ett barn lever skyddad identitet. Vidare står det i skollagen (SFS 2010:800) 5 kap 3§ att utbildningen ska präglas av studiero och barnen ska få känna sig trygga samt i 8kap 9§ står det att barn som behöver stöd ska få det, samt att stödet ska utformas i samverkan med föräldrarna. Detta betonas även betonas i Lpfö 98 (Skolverket, 2011a) där också förskolans skyldighet till samverkan och framförallt samverkan mellan pedagogerna i arbetslaget och vårdnadshavare framskrivs.

3.14 Teoretisk utgångspunkt

Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivism. Hacking (2000) menar att tankar om sociala konstruktioner kan frambringa en frigörande känsla. Detta skapar tankar om sociala konstruktioner som påminner människor om händelser och skeenden som är förankrat i människans historia, samt att det finns sociala drivkrafter till varför en människa agerar på ett visst sätt. Att se världen som en social konstruktion innebär också att det intas ett kritiskt förhållningssätt gentemot rådande förhållanden. Det kritiska förhållningssättet bidrar till att människan ifrågasätter existensen av olika ting och om tinget i fråga behöver existera i den form den har just nu. Den socialkonstruktivistiska teorin menar även att det rådande förhållandet inte är förutbestämt och därmed inte är oundvikligt.

Wennberg (2010) menar även att inom socialkonstruktivism förklaras handlingar som socialt konstruerade. Som exempel tar författaren upp då en människa gråter, gråten kan ses som en naturlig handling. Det vill säga att vi människor är konstruerade för att gråta vid sorg. Men det kan också ses som en social konstruktion vilket då gör tårarna till en social handling, eftersom det är samhällets förväntningar att det ska komma tårar då en människa är ledsen som gör att människan gråter.

Den kunskapssyn som råder inom socialkonstruktivismen är att det är den sociala kontexten som skapar och konstruerar kunskap. Wennberg (2010) menar att det är via den sociala kontexten en människa får det språk människan behöver för att kunna förvärva kunskap eftersom att det är de språkliga termerna och begreppen som gör att vi kan förstå något. Tillägnande av språkliga termer och begrepp resulterar även i ett socialt samspel mellan två människor. Inom socialkonstruktivism hävdas det även att kunskap påverkas av tid, det vill säga den kunskap en människa tillägnar sig beror på vilken kunskap som anses viktig just då. Inom socialkonstruktivism menas även att kunskap är en teknisk apparatur, eftersom teknik bidrar till att människor får kunskap om saker som inte hade gått utan teknikens hjälp. Ett problem inom socialkonstruktivismen som Wennberg (2010) hävdar är det socialkonstruktivistiska perspektivet inte definierar vad som ska konstrueras. Men det finns tre punkter som det går att utgå ifrån vid förklaring av vad som ska konstrueras utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

(18)

• Konstruktion av en subjektiv verklighet.

I denna studie kommer den socialkonstruktivistiska teorin användas för att synliggöra dilemman som framträder i arbetet mad att forma en läromiljö som tar hänsyn till barn med skyddad identitet. Jag avser med stöd av teorin uppmärksamma hur pedagoger i förskolan formar själva mötet med barnen i dessa läromiljöer. Vidare avser jag med stöd i den socialkonstruktivistiska teorin uppmärksamma hur pedagogerna tar vara på sina erfarenheter i arbetet med barn som lever med skyddad identitet för att omforma och utveckla läromiljön.

4. Metod

I detta kapitel kommer det att belysas vilken typ av metod som kan vara lämplig för studiens syfte, och vad det finns för fördelar och nackdelar med metoden. Det kommer även att lyftas hur intervjuer bör struktureras bör ha, och vad som ska tänkas på vid utförandet.

4.1 Kvalitativa och kvantitativa studier

När det ska göras övervägande om det ska användas kvalitativa eller kvantitativa metoder menar Kvale (1997) att den som ska göra undersökningen ska utgå ifrån vilka forskningsfrågor som ställs. Författaren menar vidare att de som genomför undersökningar har olika kunskap och intressen och att metoderna därför ser olika ut, samt att kvantitativa beräkningar och analyser av kvalitativ data måste genomförs på olika sätt. Författaren hävdar att det kan vara svårt att göra kvalitativa analyser, eftersom världen idag är matematiskt uppbyggd och därigenom får människan inte den kompetens som krävs för att göra språkliga analyser. Det hävdas även att den kvalitativa metoden leder till utveckling medan den kvantitativa metoden istället kan fungera hämmande. Det menas också att den kvalitativa metoden kräver en ömsint dialog med den som deltar i undersökningen och därmed kan den kvalitativa studien leda till en frigörelse.

4.2 Metodval

Eftersom studiens syfte var att ta reda på pedagogers olika erfarenheter av barn som har skyddad identitet har jag valt kvalitativa intervjuer för att söka svar på mina forskningsfrågor. Enligt Kvale (1997) undersöker forskaren via kvalitativa intervjuer hur den som blir intervjuad förstår och upplever världen. Det gör att människans erfarenheter och upplevelser kommer före kvantitativa vetenskapliga förklaringar. Vidare har intervjuer sin utgångspunkt i vardagliga samtal men blir professionellt samtal i och med intervjun. Därmed blir kvalitativa intervjuer en speciellt metod som är kraftfull i och med att den som deltar i intervjun kan dela med sig av sin situation till andra utifrån egna upplevelser. Utifrån detta kan val av kvalitativa intervjuer belysa hur pedagoger konstruerar och utformar läromiljöer för barn som har skyddad identitet. För att inte något ska uteslutas från intervjusituationerna spelas intervjuerna in.

4.3 Fördelar och nackdelar med intervjuer

En fördel med intervjuer enligt Kvale (1997) är att med hjälp av intervjuer går det att ta reda på många människors olika åsikter, vilket gör att det går påvisa att människor är olika och gör att undersökningen får en aspekt av mänsklighet. Intervjuer bli därför något som är subjektivt, eftersom intervjusituationen och de resultat som framgår beror på intervjupersonen. Därmed blir det som framgår vid intervjuer objektivt. Författaren menar vidare att en intervju som är genomförd med hänsyn till intervjupersonen kan frambringa kunskap som kan användas för att göra människors situationer bättre. Den kunskap som framgår vid intervjuerna kan ge en fördjupad förståelse och på sikt bidra till att utveckla effektivare metoder för arbetet med barn med skyddad identitet.

(19)

snarare frambringar en förståelse som kan användas för fortsatt forskning. Enligt Kvale (1997) bidrar kulturen till hur vetenskap definieras. Enligt dagens rådande kultur definieras vetenskap som något som ska leda till kunskap. Denna kunskap ska vara något nytt och systematiskt det ska även vara framfört på ett metodiskt sätt. Ett annat problem med intervjuer som författaren tar upp är ledande frågor. Det vill säga att resultatet som fås fram genom intervjuer kan ha påverkats av vilka frågor som intervjuaren har ställts. Författaren poängterar däremot att intervjuaren inte ska undvika ledande frågor, utan intervjuaren ska med tydlighet försöka påvisa vilket betydelse de kan ha haft för resultatet. Detta gör att intervjuaren måste var medveten om vilka frågor som kan ha varit ledande. Det ger även den som läser resultaten en möjlighet att skapa sig en egen uppfattning om de ledande frågornas påverkan.

Kvale (1997) hävdar även att det råder en intern kritik mot intervjuer som metod det vill säga att professionella som använder sig av intervjuer i sitt yrkesutövande riktar kritik mot metoden. Kritiken mot metoden är att intervjuer riktar sig mot personen som blir intervjuad. Det tas därmed ingen hänsyn till att människors erfarenheter påverkas av en materiell värld samt framhävs inte den emotionella kunskapen intervjupersonen besitter. Under intervjuer sker det heller inget agerande ute i den verkliga världen och handlingar får stå i bakgrunden till förmån för tankar och upplevelser. Vid utskrift av intervju framgår heller inte intervjupersonens kroppsspråk och det intas inget förhållningssätt till språket vid intervjun, trots att det är språket som är avgörande. Författaren hävdar vidare att intervjuuttalanden inte knyts an till teorier som finns inom området samt att rapporten risker att bli en tråkig sammanställning och att det inte ha framkommit någon ny kunskap. De nackdelar som tas upp ska övervägas då resultatet i denna studie ska tas fram, eftersom det då går att se resultatet med kritiska ögon.

4.4 Intervjuers struktur och olika stadier

Kvale (1997) menar att intervjuer ska struktureras upp på följande sätt. Tematisering: syftet och ämnet för undersökningen formuleras.

Planering: görs utifrån sju stadier och vilken typ av kunskap som ska framgå.

Intervjun: ha ett reflekterande förhållningssätt till det som ska undersökas och relationen mellan intervjupersonen och intervjuaren.

Utskrift: förberedelse av intervju för analys som bland annat innebär överföring talspråk till skriftspråk.

Analys: en bedömning av vilken analysmetod som ska användas görs utifrån studiens syfte och tema samt karaktären på intervjumaterialet.

Verifiering: intervjuers generaliserbarhet, reliabilitet och validitet, undersöks. Reliabilitet syftar på intervjus innehåll och validitet syftar på om intervjun har undersökt det som avses.

Rapportering: resultat och tillvägagångssätt rapporteras.

Enligt Kvale (1997) handlar inte intervjuer om att samtalet ska utgå från färdiga formulär som styr samtalet, istället ska samtalet vara öppet där intervjupersonen får berätta fritt. Men det ska finnas tema för intervjun, och det ska finnas förslag på frågor som intervjun kan baseras på. Författaren menar vidare att intervjun ska skrivas ned, och att det skrivna materialet tillsammans med bandinspelning ska utgöra grunden för det som sedan ska tolkas. Något som utgår från detta är det författaren kallar för intervjuguide. När en intervjuguide utformas är forskningsfrågorna utgångspunkten. Sedan skapas några intervjufrågor utifrån varje forskningsfråga.

(20)

blir ett terapisamtal som intervjuaren inte kan hantera, samtidigt som intervjupersonen ska uppmuntra den som blir intervjuad att dela med sig av sina tankar och känslor.

Grunden för intervjun borde även utgå från de didaktiska frågorna vad, hur, och varför? Vad- frågan innebär införskaffande av förkunskap kring det område som ska undersökas. Hur- frågan, innebär att den som ska intervjua måste känna till olika intervjumetoder för att kunna avgöra vilken metod som är lämpligast att använda sig av. Varför- frågan innebär att den som genomför intervjun måste ha formulerat ett tydligt syfte med intervjun. Den som ska intervjua borde även ha klart för sig hur analysen av materialet går till, samt hur rapporteringen ska ske innan intervjuerna kan börja (Kvale 1997).

Kvale (1997) menar även att intervjuer genomgår olika stadier och att olika frågor bör ställas i de olika stadierna. Författaren betonar att det finns nio olika frågeställningar som används vid de olika stadierna i en intervju. Dessa punkter som författaren anger kommer att fungera som utgångspunkt vid konstruerandet av intervjufrågorna och under intervjutillfällena.

1. Inledande frågor: frågor som kan besvaras spontant och ge utförliga beskrivningar av hur intervjupersonen upplever ett visst fenomen. Lägger grunden för den fortsatta intervjun. 2. Uppföljningsfrågor: ställs om intervjuaren intar ett kritiskt och nyfiket förhållningssätt.

Intervjuaren måste kunna tolka vad intervjupersonen anser som viktigt, samtidigt som forskningsfrågorna är i åtanke.

3. Sonderande frågor: intervjuaren söker en djupare beskrivning av något som intervjupersonen berättar.

4. Specificerande frågor: hjälper intervjupersonen att ge tydligare definitioner på allmänna uttalanden.

5. Direkta frågor: ska helst ske i slutet av intervjun, när intervjupersonen redan har gett sina tankar och funderingar ämnet.

6. Indirekta frågor: den som intervjuar försöker få intervjupersonen att beskriva hur den tror att andra upplever eller tänker kring en specifik situation.

7. Strukturerande frågor: ställs för att markera att intervjupersonen diskuterar saker som inte är relevanta för intervjun, eller för att markera att det inte finns så mycket mer att säga om ämnet.

8. Tystnad: kan hjälpa intervjun att fortskrida, eftersom intervjupersonen får tid att reflektera och som gör att de svar som kommer fram är väl genomtänkta.

9. Tolkande frågor: den som intervjuar tolkar och formulerar om de svar intervjupersonen har gett.

4.5 Hur blir intervjuer objektiva?

Utifrån intervjuers subjektivitet måste den som analyserar intervjuerna göra en bedömning hur objektiv den kunskap som har erhållits är. Kvale (1997) hävdar att det finns tre perspektiv som går att använda sig av för att bedöma kunskapens objektivitet. Viktigt att poängtera är att intervjuer varken är subjektiva eller objektiva utan handlar om interaktionen mellan intervjupersonen och intervjuare.

• Objektivitet som frihet från bias: kunskapen som frambringas är kontrollerad och undersökt. Den bidrar till att kunskapen är systematiskt kontrollerad och verifierad, vilket gör att kunskapen som framkommer genom intervjun i stort sett är objektiv.

(21)

vad de olika observatörerna har fått fram.

• Adekvat för det undersökta objektet: teoretisk förståelse för det som ska undersökas beror på relationen mellan observationsmetoden och det som ska undersökas. Det förutsätts även att intervjun som metod sker via språk är mellanmänsklig och att det krävs tolkning av det som framgår. Med den förståelsen av intervju som metod kan den kunskap som framgår bli objektiv.

4.6 Genomförande

Studien inleddes med att förskolechefen kontaktades. Efter kontakten med förskolechefen fick förskolechefen ta del av den grund som fanns till rapporten. Därefter ombads förskolechefen att ta kontakt med pedagogerna för att informera om studien, och sedan kontakta mig då pedagogerna hade tagit ställning till om de ville eller inte ville delta i studien. Det visade sig att det var svårt att få ta på informanter, och när det bara fanns en som ville delta for jag personligen till förskolan för att fråga pedagogerna. Detta resulterade i att studien tillslut hade fyra informanter. Intervjuerna skedde med en informant i taget och varade i 40-50 minuter. Intervjuerna inleddes med att informanterna fick information om studien, och hur intervjun var upplagd, samt vilka ämnen som intervjun skulle behandla. Under intervjuerna var tanken att informanterna skulle få berätta fritt om sina upplevelser och tankar, för att i möjligaste mån inte påverka informanternas svar. Det var också en ambition att intervjusituationerna skulle ha samma förutsättningar, och innehålla liknande moment som kunde påverka svaren. Informanterna fick också information om att intervjuerna skulle spelas in, och fick ta ställning till om de ville eller inte ville att intervjun skulle bli inspelad.

4.7 Urval

Urvalet för studien baseras på att arbetet är tidsbegränsat och att det eventuellt ska kunna framgå om det finns en variation av arbetssätt och erfarenheter. Intervjuerna kommer att ske med ett antal pedagoger på en förskola där det finns erfarenhet angående arbetet med barn som har skyddad identitet. Detta för att skapa säkrare resultat i studien. Efter att ha pratat med förskolechefen och pedagoger slutade det med att det blev fyra informanter, eftersom en av informanterna ville ha med sig en kollega. Detta tilläts dels för att det var svårt att få tag på informanter och dels för att ambitionen var att informanterna skulle känna sig trygga under intervjuerna.

4.8 Analys

Efter intervjuerna lyssnades samtliga intervjuer igenom. Sedan lyssnades alla intervjuer igenom en gång till och transkriberades och därefter raderades intervjuerna. Redan vid transkriptionen kunde det urskiljas ett mönster i informanternas svar. Det som gick att utskilja vid transkriberingen antecknades för att det skulle hållas i minnet. Nästa steg blev sedan att gå igenom alla transkriptioner för att hitta skillnader och likheter i intervjupersonernas svar. Detta strukturerades i två kategorier på ett papper. När sedan skillnader och likheter i intervjusvaren kunde urskiljas gick det att dra slutsatser som är denna rapports resultat.

(22)

4.9 Etiska principer

I studien har jag tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer. 1. Informationskrav: informera om studiens syfte till dem som ska delta i studien. 2. Samtyckeskrav: det ska vara frivilligt att delta i studien.

3. Konfidentialitetskrav: de som deltar i studien ska vara anonyma och det ska inte utges i vilken stad studien är gjord i.

4. Nyttjandekrav: information som framkom ska endast användas för studiens syfte.

I studien har detta inneburit ett samtal med alla pedagoger som ska intervjuas och förskolechefen på förskolan. Syftet med samtalet var att informera pedagogerna om studien och dess syfte och ta reda på vilka som ville och inte ville delta i studien. Den informationen skapade i sin tur möjlighet för pedagogerna och förskolechefen att inte delta i studien om de inte ville. Det som sedan framkom under studiens gång används endast för analysera och få fram ett resultat utifrån studies syfte. Pedagogers namn, orten förskolan ligger på, eller förskolans namn skrivs heller inte ut i rapporten.

4.10 Presentation av data

(23)

5. Resultat

Nedan presenteras de resultat som framgick vid intervjuerna. Resultatet presenteras i form av fyra huvudrubriker: förskolan som identitetsskyddad miljö, pedagogens roll, anmälningsplikt och sekretess, samt krispärm och handlingsplan. Varje rubrik avslutas med en analytisk kommentar kring det som har framgått vid intervjuerna.

5.1 Förskolan som identitetsskyddad miljö

5.1.1 Dilemman i arbetet med identitetsskyddade barn

Av intervjusvaren framkom det att det är ett dilemma att veta vilka personer som vistas inom förskolans väggar. Därmed går det heller inte att veta vem som får ta del av viss information. Därför måste pedagogerna tänka på vilken information om barnen som blir synligt utåt. Det kan vara lätt hänt att föräldrar för vidare information om något barn, ifall pedagogerna inte har varit tydliga med föräldrar om vad som gäller. Det är även svårt att veta vilken typ av information vikarier har fått ta del av eller vet, vilket kan vara en risk eftersom de kanske inte vet vad som gäller. Men det är också svårt att se till att alla pedagoger på samma förskola tar del av samma information.

Informant: Svårigheten ligger i att informationen måste nås ut till alla, speciellt då man har vikarier. Att de får information, så att vikarierna vet vad som gäller. Att det finns någon form av handlingsplan.

5.1.2 Identitetsskydd och dokumentation

Intervjusvaren påvisar också att pedagogerna verkligen bör tänka sig för vid dokumentationer för vid dokumentationer kan det vara lätt hänt att ett barns identitet inte längre är anonym. Det pedagogen kan tänka på vid dokumentationer är på vilket sätt bilderna tas. Att det inte finns ansikten med på bilderna exempelvis. En annan åtgärd som kan vidtas är hur pedagogerna hanterar situationer när det kommer folk till förskolan som inte berörs av sekretessen. Vid sådana tillfällen kan det vara bra att ta bort barnets namn från hyllorna och dokumentationer från väggarna, eftersom vissa barn kan ha specifika namn som gör att barnet är lätt att identifiera. Det är också viktigt att pedagogerna tänker sig för hur de svarar i telefon, eftersom det är lätt hänt att pedagogen spontant vid telefonsamtal ger ut information. Gällande dokumentationer och bilder gör dagens användande av sociala medier att bilder och annan information kan spridas och hamna var som helst, vilket skapar ett dilemma när pedagoger ska dela med sig av dokumentationer till föräldrar.

Informant: Det gäller att vara noga med barnens bild och namn, för alla behöver inte veta det. Utan sådant material ska vara till för oss vuxna, vi pedagoger. Framförallt om då förskolan använder sig av hemsidor, och tänka vilka bilder ska finnas med. Där ska det egentligen enbart finnas verksamhetsbilder. Sedan är det ju viktigt att informera om det här med facebook, till exempel Det är ju mycket media nu. Därför ska pedagogerna vara tydlig med föräldrarna, så att de inte fotar hela luciatåget och lägger ut det på facebook.

5.1.3 Att hålla koll på det identitetsskyddade barnet

(24)

listor som är lätt att bocka för. Detta gör det lätt för pedagogen att se vilka barn som är kvar. Pedagogen måste sedan tänka på att ta in dessa listor på förskolan om stängningen sker ute för att andra inte ska få tag på dessa listor under kvällen. Utifrån säkerhetssynpunkt är det mest otryggt då en vikarie har stängning eller öppning eftersom vikarien kanske inte kan rutinerna. Vikarierna har också en mindre kunskap om vilka barnen är samt vem som brukar komma och hämta samt lämna barnet. Därför finns det en pärm på den avdelning som är stängningsavdelningen för att vikarierna ska känna till vad som gäller. Men det är något som måste förbättras, eftersom det är inte säkert att den informationen når ut till vikarierna.

Informant: På kvällarna när det är mycket barn med få personal, kan jag känna att det är lite svårt att hålla kolla på vad som egentligen händer och sker. Men det har ju gått bra hittills, än så har det ju inte hänt några större incidenter.

Informant: Det krävs mer tydlighet till vikarierna också, att vikarierna får veta vad som gäller. Att vikarierna inte glöms bort. Det är viktigt att vikarierna har en bra koll på läget, speciellt om vikarierna jobbar sent och är själva. Vikarierna måste veta hur de ska göra ifall de händer någonting. Vem ska de ringa? Och finns det någon i närheten som kan hjälpa. De bör egentligen vid minsta fundering om något barn, kunna ha en direktkoppling till någon av den ordinarie personalen.

5.1.4 Resultatanalys

Informanterna upplever att förskolan är en plats som är svår att hålla identitetsskyddad bland annat för att förskolan är en plats med mycket folk i rörelse. Detta eftersom det cirkulerar både föräldrar och vikarier, vilket gör förskolan till en plats där det inte fullt ut går att garantera att ett barns identiteter förbli skyddad. Dokumentationer verkar också vara en av de faktorer som bidrar till att ett barns identitet kan röjas om pedagogen inte tänker sig för. Informanterna anger olika slags åtgärder de har vidtagit för att skydda barnens identitet. Åtgärderna som anges skiljer sig därmed i vilken grad barnets identitet blir skyddat. Stängning och öppning framhävs också som kritiska moment när det handlar om att skydda barnets identitet. En av de åtgärder som har vidtagits är en pärm på stängningsavdelningen. Detta för att alla ska ha koll på vad som gäller men det råder en osäkerhet om vikarierna uppmärksammar denna information. Informanterna uttrycker även en osäkerhet kring vad som gäller då de själva har stängning och ett kritiskt läge skulle uppstå.

5.2 Mötet mellan det identitetsskyddade barnet och pedagogen 5.2.1 Att uppmärksamma det identitetsskyddade barnet

Informanterna uppgav att det är viktigt att pedagogerna skapar en trygghet för barnen. För att skapa en trygghet för barnet måste pedagogerna vara lyhörda, det vill säga vara nära barnet och visa att det finns någon där som lyssnar. Detta bidrar även till att pedagogen kan ge det rätta stödet för barnet, eftersom pedagogen kan utgå från det barnet visar och säger. Det bidrar också till att barnet får möjlighet att börja bygga upp ett förtroende till någon vuxen, eftersom barnet kanske aldrig har fått möjlighet att göra det tidigare. Men det är svårt att se varenda barn och kunna ge det rätta stödet då det är stora barngrupper. Stora barngrupper kan även göra barnet otryggt med tanke på att barnet kanske känner en trygghet i att veta var alla på förskoleavdelningen håller hus. Därav kan det vara bra att dela upp barngruppen i grupper på 4-5 barn i varje grupp, vilket gör att barnet bättre kan hålla koll på var alla är.

(25)

barnet har kanske inte kunnat bygga upp tilliten till nån. Därmed kan barnet ha svårt att lita på någon.

Alla människor är unika därför kan pedagogen heller inte förutsätta att alla barn som drabbats av en svår händelse behöver samma typ av stöd. Det som fungerade på ett barn kanske inte fungerar på ett annat barn. Vissa barn vill dra sig undan medan andra barn behöver mycket närhet. Därför går det inte att pedagogen förlitar sig på sina erfarenheter vid bemötande av barnet. Men när pedagogen känner barnet väl kan pedagogen läsa av barnet. Men detta är något som pedagoger i förskolan kanske inte reagerar på ifall barnets signaler inte är tydliga för pedagogerna. Samtidigt menas det att barnets livsituation på ett eller annat sätt visar sig på förskolan.

Informant: Det krävs en balansgång. För inga fall ser exakt likadana ut och ingen människa är den andra lik.

Informant: Nu känner jag dem så bra, så det går att läsa av dem på en sekund, och då vet man nu kan sparkar och slag komma. Barnet kanske kommer att gråta och skrika hela dagen. Med det sker av en anledning.

5.2.2 Att vara lyhörd för barnets känslor

Intervjusvaren påvisar att det kan vara av betydelse att pedagogen ställer frågor till barnet för att barnet ska få en möjlighet att få ur sig de känslor som barnet har. Pedagogen kan också ha hjälp av det barnet berättar för pedagogen, eftersom det kan komma fram ny information utifrån de frågor som pedagogen, vilket kan vara avgörande för hur pedagogen bemöter barnet. Samtidigt finns det professionella som ska hjälpa och stötta barnet och pedagoger besitter inte alltid den kompetensen som behövs. Det som pedagogen ansvarar för är att se till att barnet har det bra under sin dag på förskolan och det som händer övrig tid går inte att styra över. Det finns också en risk att pedagogen blir allt för involverad i det som händer och sker kring barnet.

Informant: Förskollärare är professionella, därför går det inte att sörja för alla världens barn. Men barnen ska ha det bra när de är här hos oss, det ingår i vårat uppdrag. Det går inte att styra hur barnen har det hemma, men då de är här då ska de ha det bra.

För att pedagogen inte ska bli allt för känslomässigt involverad skapar pedagogen en slags gräns mellan arbete och hem. Detta ter sig genom att pedagogen intalar sig själv att sluta tänka på arbetet och inta en annan roll mellan hemmets väggar. En annan metod för att hantera känslorna är att pedagogen ser till att inte bli för känslomässigt involverad i barnen och förlita sig på att barnet får den hjälp och stöd som behövs utanför förskolan. Men det kan vara svårt för pedagogen att hålla känslor och tankar borta när ett barn far illa eller har det svårt hemma. Det är lätt hänt att pedagogens tankar går till barnet, eftersom pedagogen inte vet hur barnet har det eller hur det har gått för barnet efter att barnet har lämnat förskolan.

Informant: Det är svårt när man tänker på det. Det har hänt incidenter då socialsekreterare har kommit och hämtat barn. Det är hemskt. Jag kan funderar på det i flera veckor efteråt. Då börjar tankarna var är barnet? Vad händer? För det får vi ju inte veta, och det är jättejobbigt.

(26)

förskolan. Detta hjälper pedagogen att konstatera hur barnet mår. Stora barngrupper gör det däremot svårt för pedagogerna att göra det och därför måste pedagogerna hitta lösningar för detta. Ytterligare en faktor som bidrar till hur väl pedagogen kan avläsa hur ett barn mår är hur väl pedagogen känner barnet. Huruvida pedagogen ska eller inte ska ställa frågor till barnet råder det delade meningar om bland informanterna. Vissa informanter hävdar att frågor kan hjälpa barnet att bearbeta det som har hänt genom att barnet får berätta om händelsen, andra av informanterna hävdar att pedagoger inte alls ska ställa frågor till barnet, eftersom det inte hör till pedagogens kunskapsområde. Detta kan ge en indikation på att informanterna har olika utbildningar. Det framkom också i studien att pedagoger skapar ett känslomässigt band till barnet som gör det svårt att agera professionellt. Känslomässiga band som skapas kan göra att en pedagog kan tänka på ett barn i flera år efter det att barnet har lämnat förskolan.

5.3 Anmälningsplikten och sekretessen

5.3.1 Dilemman vid en anmälan till socialtjänsten

Vid intervjuerna påpekas att socialtjänsten tar lång tid på sig innan de vidtar åtgärder när pedagoger har gjort anmälan till socialtjänsten om att ett barn kanske far illa hemma, vilket kan vara frustrerande för dem som har framfört anmälan. Det kan även vara svårt för pedagogen att veta vad som gäller vid en anmälan och detta skapar en osäkerhet i hur pedagogen ska gå tillväga. Tydliga rutiner och en medvetenhet om anmälningsplikten bidrar dock till att en anmälan sker snabbt ifall pedagoger anar att ett barn far illa. Det som sedan blir dilemmat för pedagogerna är att de inte får veta vad som händer kring barnet. Detta blir frustrerande och ett dilemma i och med att pedagogen kan se att någonting har förändrats i barnets beteende men pedagogen vet inte vad det beror på. Det blir då svårt för pedagogerna att veta hur arbetslaget ska jobba. Det blir även frustrerande för pedagogen i den bemärkelsen att det kommer papper från socialtjänsten som ska fyllas i utan att pedagogen vet varför. Samtidigt kanske det inte är förskolans sak att veta vad som sker vid en anmälan, utan pedagogen kanske helt enkelt får förlita sig på att socialtjänsten gör sitt jobb.

Informant: Det tar en lång tid innan någonting sker. Även om det är flera som gör en anmälan om barnet eller barnen. Vi får vid en orosanmälan aldrig veta vad som händer, eller när vi har fått papper från socialförvaltningen som ska fyllas i. Vi fyller i papperna, men får aldrig någon återkoppling om vad som händer. Vilket känns tråkigt.

Informant: Jag menar att det finns ju ingen anledning för oss att veta det, och varför vi ska behöva få veta det. Det förlitar man ju sig på att det ska fungera.

5.3.2 Betydelsen av att kunna göra en orosanmälan

Informanterna uppger under intervjuerna att dokumentationer kan vara till stöd för pedagogen vid en anmälan till socialtjänsten om att ett barn kanske far illa hemma. Detta för att det kan vara svårt att återge exakt vad som har sagts eller hänt på förskolan då socialtjänsten ringer. Informationen socialtjänsten får från förskolan gör att de snabbare kan göra återkopplingar och dra vissa slutsatser. Speciellt om pedagoger med hjälp av dokumentationer kan påvisa att barnet har sagt och gjort saker som kan kopplas till händelsen socialtjänsten har fått anmälan om. Det i sin tur bidrar till att socialtjänsten kan utreda ärendet snabbare, detta gäller speciellt om pedagogen kan påvisa att det har, skett dagarna kring när händelsen skulle ha ägt rum.

(27)

enkelt, gör lite anteckningar så att det finns på papper. För annars är det svårt att komma ihåg när det kommer ett samtal från socialförvaltningen, eller vem som helst. Det handlar om att kunna återberätta och att det finns dokumenterat.

5.3.3 Att informera föräldrar om en orosanmälan

Informanterna uppger att det också är problematiskt att veta hur en anmälan ska läggas fram till föräldrarna. Vissa föräldrar tar det bra och vissa tar det mindre bra. Därför gäller det att pedagogen kan bemöta föräldrarna på ett bra sätt, vilket inte är lätt. Pedagogen måste vara tydlig med varför en anmälan till socialtjänsten görs för att föräldrarna ska få en inblick i varför, eftersom det bidrar till att föräldrar accepterar en anmälan på ett annat sätt än om de inte får någon förklaring alls. Det underlättar att föräldrarna har fått veta bakgrunden till varför pedagogerna gör som de gör.

Informant: Jag var i en sådan situation för nå år sedan och det fungerade bra. Det fungerade på grund av att föräldern bemötes på ett respektfullt sätt samt att förälder fick en förklaring till varför det var tvunget att göras en anmälan.

5.3.4 Betydelsen av att skapa en medvetenhet kring sekretessen

Av de svar som gavs vid intervjuerna är sekretessen något som alla pedagoger måste tänka på därför är det viktigt att påminna varandra om att den gäller. Det också svårt att veta exakt vad som gäller kring sekretessen och därför kan det vara lika bra att inte säga någonting alls. Något som pedagoger kan tänka på är att inte prata om barnen då de är på stan eller sitter på bussen, eftersom det kan finnas en risk för att någon obehörig kan höra och denna person kan i sin tur kanske föra det vidare. Gällande sekretessen ska det även finnas i åtanke att det kanske inte är lämpligt att föräldrar som har barn på förskolan är och vikarierar på förskolan där barnet går. Detta för att föräldrar får tillgång till information som de lätt kan föra vidare till de andra barnens föräldrar. Det går även att konstatera att det råder brister när det kommer till sekretessen och att det finns pedagoger som inte är medvetna om hur brytande av sekretessen kan påverka andra.

Informant: Det krävs en tydlighet om hur andra kan skadas om pedagogen bryter sekretessen. Jag känner att jag ändå har klarat mig ganska bra. Men det kan skada andra så därför är det bättre att inte säga någonting.