I denna text följer en diskussion gällande studiens giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet vilken presenteras med utgångspunkt från Graneheim och Lundman (2004) och Graneheim m.fl. (2017). Avslutningsvis diskuteras samarbetet i processen.
Giltighet
I kvalitativ forskning ökar giltigheten om resultatet presenteras på ett sätt som gör det möjligt att hitta fler tolkningar, vilket har eftersträvas (Graneheim & Lundman, 2004). Giltighet styrks av att en kvalitativ metod användes då syftet var att undersöka erfarenheter om hur den fysiska vårdmiljön främjar eller hämmar återhämtningen på en psykiatrisk avdelning. Giltighet handlar om hur väl urval, data- och analysprocesser tar itu med studiens fokus (Graneheim m.fl., 2017). Giltighet i relation till urval tillgodosågs genom att personer som var, eller den senaste månaden varit inlagda på en psykiatrisk vårdavdelning tillfrågades om deltagande, då dessa hade erfarenhet som kunde svara på studiens syfte och
frågeställningar. Granheim m.fl. (2017) beskriver att det är av betydelse att de som rekryteras har erfarenhet av det som ska studeras. Författarna har ingen vetskap om vilka eller hur många som bortfallit på grund av dessa kriterier, då bedömningen gjorts av vårdsamordnare. Deltagarna som deltog i studien hade olika erfarenheter, bakgrund, ålder och kön. Vissa av dem var inlagda för första gången och andra hade många års erfarenhet av psykiatrisk och inneliggande vård. Författarna tog inga exakta uppgifter på deltagarnas ålder eller erfarenhet av inneliggande vård då det inte ansågs vara av relevans för studiens syfte. De uppgifter som presenteras i studien är information som deltagarna givit spontant. I efterhand har
författarna reflekterat över om en utförligare beskrivning av dessa uppgifter hade kunnat stärka giltigheten då Graneheim m.fl. (2017) menar att deltagare med olika erfarenheter kan ge en rikare variation på den som skall studeras. Att välja en lämplig metod för datainsamling är enligt Graneheim m.fl. (2017) av stor vikt för att stärka giltigheten av studien.
Datainsamlingsmetoden bestod av en semistrukturerad intervjumetod med en intervjuguide för att få stöd, vilket kändes som en trygghet då intervjustudien var författarnas första. En semistrukturerad intervjumetod ansågs adekvat då syftet var att återspegla deltagarnas erfarenheter (Dahlberg, 2014). Intervjuguiden formulerades för att svara på syftet för att kunna fylla den kunskapslucka som framkommit utifrån analys av tidigare forskning. Under intervjun fick deltagarna öppna frågor om hur de erfor att den fysiska vårdmiljön påverkar återhämtningen. Därefter gavs det utrymme deltagaren behövde för att förmedla sina erfarenheter. Stödfrågor och följdfrågor fanns med för att styra in deltagarna på områden
som inte berörts och för att fördjupa förståelsen för hur det påverkade återhämtningen. Frågorna gav rikliga och tillräckliga data i form av nyanserade beskrivningar av hur den fysiska vårdmiljön påverkar återhämtningen. I relation till det bedöms magisteruppsatsens giltighet som hög.
Analysen gjordes enligt Graneheim och Lundman (2004) och ansågs vara den mest lämpliga metoden för analysering då hela intervjun används för att ta ut så små, men ändå tillräckligt stora delar för att få med innebörden i meningsenheterna. Enligt Graneheim och Lundman (2004) finns en viss risk med kvalitativ innehållsanalys då data som tolkas subjektivt inte behöver ge hela sanningen, vilket kan påverka giltigheten av studien. I det fortsatta arbetet arbetade författarna tillsammans enligt Graneheim och Lundman (2004) för att ta fram korta koder utan att mista kärnan i de kondenserade meningsenheterna. Enligt Graneheim m.fl. (2017) är valet av meningsenhet en kritisk del av analysen då för korta eller för stora texter kan göra meningsenheter fragmenterade eller bli svåra att hantera för att de innehåller flera betydelser. Studiens giltighet styrks av att ytterst noggrannhet användes vid urval av text till meningsenheter, vilket tog tid då det gjorde att författarna till viss del fick med material som inte svarade på syftet. Dessa meningar reviderades i samråd med varandra, för att säkerställa att författarna inte missat något av vikt eller tagit med dubbla betydelser.
I studiens resultat handlar giltigheten också om hur väl kategorier täcker data, där författarna genom att ange representativa citat från intervjuerna stärker känslan av kategoriernas innebörd (Graneheim & Lundman, 2004). Författarna har medvetet valt att lyfta fram samtliga deltagares röster genom blockcitat, även de som är kortare än
rekommenderat. Detta för att värdera deltagarnas röster i linje med den teoretiska
referensram författarna valt (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Datainsamlingsmetoden gav riklig data som gav lämpliga meningsenheter som svarade på syftet vilket styrker studiens giltighet.
Graneheim m.fl. (2017) uppger att den röda tråden genom arbetet är en viktig del för
studiens giltighet. Studiens val av metod, datainsamling och analys har utarbetats med syftet som även har legat till grund för analys, resultat och diskussion, vilket ökar giltigheten av studien.
Tillförlitlighet
Olika faktorer i samband med processen kan påverka studiens tillförlitlighet.
Tillförlitligheten värderas genom vilken grad data förändrats över tid och hur förändringar gjorts utifrån händelser och författarnas beslut under analysprocessen (Graneheim & Lundman, 2004).
Innan intervjuerna startade diskuterade författarna sin förförståelse gällande den fysiska vårdmiljön, för att minska risken att påverka deltagaren under intervjutillfället. En av författarna arbetar på den avdelning där deltagare vårdats, vilket kunde innebära en förförståelse som kunde påverka intervjuerna och på så vis resultatet. Författarna
reflekterade ingående för att minska risken att förförståelsen påverkade intervjuerna. Innan intervjuerna började beskrevs begreppen fysisk vårdmiljö och återhämtning utifrån
begreppsförklaring i vår bakgrund för att deltagarna skulle få en bild av vad författarna menade med dessa begrepp under intervjun. I intervjuguiden inleder författarna med en inledningsfråga där exempel på erfarenheter och upplevelser från tidigare forskning beskrivs genom både positiva och negativa exempel. Detta gjordes för att ge deltagarna exempel på hur miljön kan beskrivas och för att presentera lite av tidigare forskning. I efterhand har författarna kunnat se en risk i att denna inledningsfråga kunde vara ledande och påverka deltagarnas svar. Vid analysprocessen kunde inte författarna se att denna inledningsfråga haft någon större påverkan på deltagarna, men kan å andra sidan inte utesluta det vilket skulle kunna försvaga studiens tillförlitlighet.
En induktiv ansats användes då den teoretiska referensramen tog plats först i
resultatdiskussionen, för att skapa djupare förståelse för resultatet. Deduktiv ansats uteslöts då författarna inte hade för avseende att utgå ifrån teorin i analysen (Danielsson, 2017a). Vid metodologiskt val diskuterade författarna vilken metod som skulle passa bäst in och för att ge studien de bästa förutsättningarna för en innehållsrik och djupgående data. En ostrukturerad kvalitativ metod valdes bort då det var författarnas första intervjustudie och risken att inte få svar på syftet upplevdes vara större än vid användandet av en semistrukturerad
intervjumetod (Danielson, 2017b).
Provintervjuer gjordes innan intervjuperioden började för att testa upplägget och val av frågor, vilket enligt Danielson (2017b) är viktigt för att testa frågor och upplägg. Det kändes viktigt för att känna sig bekväm i den kommande intervjusituationen. Genomförandet av provintervjuer gav författarna en trygghet då författarna fick testa konceptet och få möjlighet att omformulera vissa frågor. Som författarna hade förhoppningar om, hjälpte intervjuguiden att hålla struktur under intervjutillfällena, genom att intervjun inringade studiens ämne och syfte. Samtidigt försökte författarna att inte strukturera intervjun för mycket då det enligt Danielson (2017b) kan hindra interaktionen när deltagaren intervjuas. Det var något som författarna hade i åtanke vid intervjutillfällena. Vid fysiskt möte lades mer energi på att inge ett avslappnat och lyhört intryck för att få deltagaren bekväm i situationen. Det upplevdes svårare att både förmedla närvaro och samtidigt hålla en god struktur utifrån intervjuguiden. Det kan ha bidragit till att författarna inte uppmärksammade vissa saker som kunde
reflekteras kring i efterhand. Dock var upplevelsen att även de fysiska intervjuerna flöt på bra och att deltagarna fick chans att reflektera kring de områden som framkom. Fördelen med telefonintervjuer var att författarna upplevde det enklare att följa med i det intervjupersonen berättade, då interaktionen inte blev avbruten genom att författaren tittade i sina papper. Detta kan ha medfört att författarna blev mer avslappnade och uppmärksammade delar som kanske inte hade uppmärksammats vid en fysisk intervju, och att deltagaren fick chans att reflektera mer kring området i efterhand genom följdfrågor. Det i sin tur kan leda till mer fördjupad data. En annan aspekt som upplevdes positiv med telefonintervjuerna var att deltagarna blev mer anonyma vilket upplevdes främja mer ärligt och generöst berättande. Det styrks av Sturges och Hanrahan (2004) som understryker att en fördel med
telefonintervju istället för intervju vid fysiskt möte är att deltagaren upplever sig mer anonym och vågar dela med sig mer utförligt och ärligt. Då deltagandet i studien var frivillig och ämnet inte ses som särskilt känsligt, fick författarna uppfattningen av att samtliga deltagare svarade öppet och ärligt vid intervjuerna, vilket styrker tillförlitligheten i examensarbetet. Författarna utförde fem intervjuer vardera och transkriberade sina egna intervjuer då det
enligt Danielson (2017b) anses fördelaktigt att på så sätt återupprepa intervjun för en bättre förståelse. Intervjuerna har transkriberats ordagrant där pauser och icke verbal
kommunikation uppmärksammats i text. Icke verbal kommunikation kunde dock av naturliga skäl inte göras vid telefonintervjuer. Då intervjuerna skrivits ut ordagrant har nyanser kunnat synliggöras (Danielson, 2017b).
Under intervjuperiodens gång lånades vårdsamordnare på avdelningen tillfälligt ut till andra avdelningar, vilket gjorde att rekryteringen av deltagare tillfälligt avstannade. Av rädsla för att inte få tillräckligt med intervjuer togs kontakt med psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Vårdsamordnare kunde utifrån studiens inklusions- och exklusionskriterier hjälpa till med rekrytering av deltagare som varit inlagda på samma avdelning där studien utfördes. Därav fick inklusionskriterier omformuleras genom en ändring från Är inlagd till Är inlagd/har varit inneliggande under den senaste månaden. Detta gjordes efter att ha förankrat idén med handledare. Urval gjordes därför enligt inklusions- och exklusionskriterier av både vårdsamordnare på avdelningen och psykiatriska öppenvården. Författarna kan inte se att ändring av inklusionskriterierna påverkade datainsamlingen. Tillägg av exklusionskriterier formulerades så att personen som längst skulle ha varit utskriven en månad för att
fortfarande ha erfarenheter av den fysiska vårdmiljö färskt i minnet.
För att undvika att författarnas förförståelse från intervjuerna påverkade analysen, bearbetade författarna därför varandras insamlade data till och med skapandet av kondenserade meningsenheter. En risk som kan uppstå med att författarna analyserar varandras data är att den som analyserar inte har erfarenheten från intervju, där vissa svar kan uppfattas annorlunda beroende på tonläge eller om deltagaren exempelvis svarar med ironi. Då transkriberingar gjorts noggrant med dokumentation av ickeverbal kommunikation samt skratt upplevdes detta inte vara något problem. För att säkerställa att data uppfattats riktigt, gick författarna sedan tillsammans igenom analyserad data för att reda ut eventuella feltolkningar.
Författarna analyserade varandras intervjudata för att undvika att förförståelse påverkade analysen. Dessa meningar reviderades sedan i samråd med varandra, för att säkerställa att författarna inte missat något av vikt eller tagit med dubbla betydelser, vilket ökar
tillförlitligheten då eventuella feltolkningar kunde uppdagas.
Överförbarhet
För att underlätta en studies överförbarhet ligger det ett värde i en tydlig och ingående beskrivning av studiens process, vilket har eftersträvas. En riklig och utförlig presentation av resultatet tillsammans med lämpliga citat förbättrar överförbarheten av resultatet
(Graneheim & Lundman, 2004). Författarna har hållit samma noggranna nivå och tydlighet genom arbetet, varför processen anses kunna reproduceras av andra forskare. Dock lade författarna märke till att vissa deltagare hade ett mer positivt synsätt generellt, medan andra hade ett mer negativt synsätt. Detta skulle kunna påverka studiens resultat om de
erfarenheter som studiens deltagare delar med sig av, enbart skulle vara av positiv eller negativ natur. Då skulle en reproducerad studie kunna få en mer positiv eller negativ vinkling än denna studie, på grund av deltagarnas grundinställning. Sammanfattningsvis erfars
metodvalet för studien vara adekvat då det ledde fram till ett substansrikt resultat som bedöms vara överförbart på andra vårdkontexter än den som låg till grund för studien.
Samarbetet i processen
Författarna till studien har skrivit större delen av examensarbetet gemensamt. Intervjuer delades dock upp lika och gjordes självständigt inkluderat transkribering. Även analys gjordes enskilt fram till kodning genom att meningsenheter och kondensering togs fram ur varandras transkriberade material. Detta för att minska risken för att förförståelse från intervjuerna skulle påverka analysen. Kodning och framtagning av subkategorier och
kategorier gjordes tillsammans. Efter analysprocessen har studien skrivits gemensamt vilket upplevts göra framskrivandet optimalt då det diskuterats, vridits och vänts på alla delar i studien genom två personers ögon. Under hela examensarbetet har klimatet varit öppet och ärligt. Diskussioner, argumentationer och analyserandet har av båda parter upplevts vara konstruktivt och inga dispyter har uppkommit under studiens process. God förståelse för varandra samt öppenhet och flexibilitet har funnits under hela studiens gång vilket bidragit till en avslappnad arbetsmiljö. Utmaningar under studien har varit Covid - 19 då förkylningar gjort att barn, på grund av skärpta restriktioner på skolor och förskolor, befunnit sig i
hemmet vissa perioder. Förkylningar hos författarna själva resulterade i att författarna efter ett par intervjuer fick fortsätta resterande intervjuer via telefon. En annan utmaning har varit känslan av att vara jagad av tiden, då rädsla för att hamna efter funnits. Detta har dock också varit en anledning till att driva på processen och inte fastna i saker onödigt länge. Båda författarna upplever att de fått en fördjupad kunskap kring forskningsprocessen där gott samarbete har hjälpt till. Genom en trygghet i varandra har författarna vågat ta hjälp och diskuterat eventuella funderingar kring processen. Detta har återspeglats i att framskrivandet av examensarbetet har varit både roligt och en personlig utveckling.
6.3 Etikdiskussion
Som ett etiskt övervägande har författarna sett en risk i att någon av deltagarna skulle ha en tidigare vårdrelation till författarna och att det skulle upplevas hämmande för deltagaren och eventuellt påverka framtida vårdrelation. Detta löstes bra då samordnare och författarna hade en god kommunikation genom hela rekryteringsprocessen. Etiska frågor som kom upp inför intervjusituationerna där deltagarna träffades på plats, som inte författarna reflekterat över innan, var att bevara deltagarnas sekretess. Vem skulle följa med deltagaren ut till rummet där intervjun skulle vara, då det enligt rutin är en låst avdelning där inlagda personer måste meddela till personalen om de skall lämna avdelningen. Detta löste dock författarna genom att fråga deltagaren vid första kontakt och bestämma rutiner kring hur detta skulle fortlöpa. Ett annat etiskt problem som uppstod under intervjuperioden var när författarna skulle ta kontakt med deltagare för inplanering av tid för intervju. Problemet som uppstod var när deltagarna inte svarade i telefon, då telefonerna ofta var kvar på rummen. Författarna gjorde då fortsatta uppringningsförsök vilket tillslut kändes påträngande. Författarna befarade att denna situation kunde skapa stress och oro för deltagaren som kanske inte visste vem som ringde och inte heller kunde ringa upp då författarna ringde från
privat nummer. Därför togs beslut om att införskaffa ett kontantkort med synligt nummer. Om deltagaren inte svarade kunde författarna sända ett sms med information om vem som ringt och vad det gällde. Detta gav också deltagarna alternativet att svara och avtala tid för möte via sms, vilket de flera av dem gjorde.
I våra etiska överväganden gällande Covid - 19 reflekterade författarna angående rådande omständigheter i världen, varför deltagarna fick information om alternativet att göra intervjun via telefon. Det kändes bra att deltagarna fått den informationen då båda
författarna blev förkylda efter två fysiska intervjuer. Resterande intervjuer fick då göras via telefon av säkerhetsskäl, vilket uppskattades av deltagarna. En oro författarna hade var om kvalitén på intervjuerna skulle bli lika bra via telefon, då interaktionen kanske försvagades. Dock erfar författarna med facit i hand att telefonintervjuerna nog gav mer innehållsrik information än vid de fysiska mötena. Detta grundas på att det kändes mer avslappnade när vi inte behövde tänka på om vi tittade i våra papper, å andra sidan upplevdes det som att deltagarna mer fritt vågade dela med sig av sina erfarenheter då de genom telefon blev mer anonyma. Interaktionen mellan författarna och deltagarna förstärktes då tonläge i röst och skratt avslöjade sinnesstämningen hos deltagarna mer än författare trott. Vi märkte också att vi förtydligade vår bekräftelse av deltagarens känslor genom tonläget på röst. Vid de fysiska intervjuerna hade författarna gällande restriktioner relaterat till pandemin i åtanke.
Deltagaren fick gå in i rummet först och stolarna var utplacerade med väl tilltaget avstånd. Mellan intervjuerna desinficeras bord och stolar, vilket kändes seriöst och professionellt. Författarna har tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer i denna uppsats. Relaterat till informationskravet har alla deltagare tagit emot både skriftlig och muntlig information. De deltagare som rekryterades via telefon från öppenvården, fick muntlig information via telefon av vårdsamordnare och fick skriftlig information via mail eller brev. Alla deltagarna fick ytterligare en gång muntlig information av författaren innan intervjun startade. Det upplevdes dock svårare att via telefon få en uppfattning om huruvida deltagaren tagit till sig informationen som getts, då kroppsspråk och ansiktsuttryck inte kunde avläsas. Författarna fick då vara än mer noggranna med att uppmärksamma
eventuella tveksamheter i deltagarens röst. I enlighet med samtyckeskravet fick deltagarna skriva på samtyckesblankett vid intervjutillfället. Dock kunde inte samtyckesblankett skrivas på vid telefonintervjuer varför den bifogades tillsammans med den skriftliga informationen till deltagaren som fick läsa igenom den i lugn och ro. Vid intervjutillfället läste sedan författarna tydligt igenom samtyckesblanketten och uppgav deltagarens namn och frågade därefter deltagaren om hen ville delta. Detta avidentifierades och transkriberades sedan tillsammans med resterande delar av intervjun. Enligt konfidentialitetskravet informerades deltagarna om att endast ett fåtal behöriga personer skulle hantera information som
insamlats. Ingen av deltagarna verkade orolig över att information skulle läcka ut, vilket främst verkade handla om att ämnet inte upplevdes särskilt känsligt. Författarna förmedlade också trygghet till deltagarna genom att informera att all information som kan kopplas till deras identitet avidentifieras och att det i studiens resultat inte kommer kunnas koppla deltagarnas identitet. Fysiska intervjuer hölls i ett ostört rum utanför avdelningen. Vid telefonintervjuer tillfrågades deltagarna om de hade möjlighet till en ostörd och trygg miljö. Författarna erbjöd även sig att kontakta vårdsamordnare för att samordna en lugn och ostörd plats inför intervjun. Alla deltagare uppgav sig känna sig trygga i den miljö de befann sig
under intervjun och därför behövdes aldrig kontakt för samordning ske. Efter intervjun raderades det uppringda telefonnumret från mobiltelefonen för att minska risken att deltagarens telefonnummer kommer i orätta händer. Enligt nyttjandekravet fick deltagarna information om att insamlad information inte kommer användas i andra syften än till magisteruppsatsen, samt hur de kan ta del av studien. Större delen av deltagarna var intresserade av att få ta del av studien. Deltagarna uppmanades skicka mail till bifogade mailadresser vid intresse, för att säkerställa att uppsatsen skickas till rätt mailadress. Nytta författarna ser med studien är att personer med psykisk ohälsa får göra sina röster hörda, där deras erfarenheter kan tas tillvara och kan ge vägledning för fortsatt
utvecklingsarbete. Studien kan även visa vilken betydelse den fysiska vårdmiljön har på personers återhämtning och bidra med inspiration och vara vägledande för vårdpersonal som arbetar med personer som lider av psykisk ohälsa och vårdas på en psykiatrisk
slutenvårdsavdelning. Författarna önskar att vårdpersonal tar tillvara på personernas röster och erbjuder dem möjlighet till återhämtning som kan främjas av den fysiska vårdmiljön. Studien ger en grund till fortsatt forskning, där personer med levda erfarenheter får möjlighet att göra skillnad. Utifrån den nytta författarna ser med studien och på det sätt författarna hanterat de risker som studien inneburit, kan nyttan med studien anses överstiga