Akademin för hälsa, vård och välfärd
FYSISK VÅRDMILJÖ – FRÄMJANDE
ELLER HÄMMANDE FÖR PERSONENS
ÅTERHÄMTNING?
En kvalitativ intervjustudie utifrån en psykiatrisk slutenvårdskontext.
KARIN DAVIDSSON
SUSANNE NYGREN
Huvudområde: Vårdvetenskap Nivå: Avancerad nivå
Högskolepoäng: 15
Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård
Kursnamn: Examensarbete inom psykiatrisk
Handledare: Oona Lassenius Examinator: Lena Wiklund Gustin Seminariedatum: 2021-04-15 Betygsdatum: 2021-04-28
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Fysisk vårdmiljö på psykiatriska slutenvårdsavdelningar erfars positivt och negativt. Dock undersöks sällan huruvida miljön erfars främja eller hämma återhämtning. Syfte: Beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio deltagare som nyligen varit inlagda på psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultat: Det erfars främjande för återhämtningen att få uppleva ljus när det känns mörkt, att uppleva avdelningens miljö inbjudande, att få hjälp att komma till ro samt att få känna liv med hjälp av växter i den fysiska vårdmiljön. Det erfars hämmande för återhämtningen att känna sig begränsad av att dela rum med andra, att inte få möjlighet till en god sömn, att känna frustration när inget stimulerar samt att uppleva miljön som fängelselik. Slutsatser: Det är inte stora
renoveringar eller interiör som är centralt i resultatet. Snarare handlar det om tanke bakom utformningen, som kan främja gemenskap, social interaktion och valmöjligheter.
Utformningen kan skapa trygghet och underlätta återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan behöver tänka steget längre och väga in den fysiska vårdmiljön som betydelsefull för återhämtningen och med de medel som finns skapa en återhämtningsfrämjande miljö för varje enskild person.
ABSTRACT
Background: Physical care environment in psychiatric inpatient wards is experienced positively and negatively. However, it is rarely investigated whether the environment is experienced to promote or inhibit recovery. Purpose: Describe how people who are cared for in psychiatric inpatient care experience the importance of the physical care environment for recovery. Method: Semi-structured interviews with ten participants who have recently been admitted to a psychiatric inpatient ward. Qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: It is experienced to promote recovery to experience light when it feels dark, to experience the ward's environment inviting, to get help to calm down and to feel life with the help of plants in the physical care environment. It is experienced as
inhibiting the recovery to feel limited by sharing a room with others, not to have the
opportunity for a good sleep, to feel frustration when nothing stimulates and to experience the environment as prison-like. Conclusion: It is not major renovations or interiors that are central to the result. Rather, it is about thought behind the design, which can promote community, social interaction and choices. The design can create security and facilitate the recovery process. The nurse needs to think one step further and consider the physical care environment as important for recovery and with the means available to create a recovery-promoting environment for each individual person.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
2 BAKGRUND ... 1
2.1 Psykiatrisk slutenvård ... 1
2.2 Fysisk vårdmiljö ... 2
2.3 Återhämtning vid psykisk ohälsa ... 2
2.4 Tidigare forskning ... 3
Positiva erfarenheter av den fysiska vårdmiljön ... 3
Negativa erfarenheter av den fysiska vårdmiljön ... 4
2.5 Teoretisk referensram ... 5
Tidvattenmodellens tre persondomäner ... 6
Den teoretiska referensramens lämplighet ... 6
2.6 Problemformulering ... 7 3 SYFTE ... 8 4 METOD ... 8 4.1 Design ... 8 4.2 Urval ... 8 4.3 Datainsamling... 9 4.4 Analys av data ... 10 4.5 Etiska överväganden ... 12 Egna reflektioner ... 12 Covid -19 ... 13 Informationskravet ... 13 Samtyckeskravet ... 13 Konfidentialitetskravet ... 14 Nyttjandekravet ... 14 5 RESULTAT ... 14
5.2 Att få uppleva ljus när det känns mörkt ... 15
5.3 Att få uppleva avdelningens miljö inbjudande ... 16
5.4 Att få hjälpa att komma till ro ... 17
Att få stöd till en god sömn ... 17
Att få uppleva lugn... 17
5.5 Att få känna liv med hjälp av växter ... 18
5.6 TEMA 2: Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars hämma återhämtning ... 18
5.7 Att inte få möjlighet till en god sömn ... 19
5.8 Att känna sig begränsad av att dela rum med andra ... 20
Att integriteten upplevs hotad ... 20
Att drabbas känslomässigt ... 21
5.9 Att känna frustration när inget stimulerar ... 21
5.10Att uppleva miljön som fängelselik ... 22
6 DISKUSSION ... 23
6.1 Resultatdiskussion ... 23
Tidvattenmodellens persondomäner ... 24
När miljön främjar eller hämmar möjligheten att framträda i andradomänen ... 24
När miljön främjar eller hämmar personen att dela med sig av självdomänen i världendomänen ... 25
Sammanfattning av resultatdiskussion ... 29
Kliniska implikationer ... 29
Betydelsen av resultatet i ett vidare sammanhang... 30
Förslag till fortsatt forskning ... 30
6.2 Metoddiskussion ... 31 Giltighet 31 Tillförlitlighet ... 32 Överförbarhet ... 34 Samarbetet i processen ... 35 6.3 Etikdiskussion ... 35 7 SLUTSATSER ... 37
REFERENSLISTA ... 38
BILAGA – A MISSIVBREV TILL VERKSAMHETSCHEF BILAGA B – SAMTYCKE VERKSAMHETSCHEF
BILAGA C – INFORMATIONSBREV TILL VÅRDSAMORDNARE BILAGA D – INFORMATIONSBREV TILL VÅRDSAMORDNARE ÖVP BILAGA E – MISSIVBREV TILL DELTAGARNA
BILAGA F – SAMTYCKE DELTAGARNA BILAGA G - INTRVJUGUIDE
1
INLEDNING
I årtusenden har idén om att skapa en god miljö för att underlätta människors
läkningsprocess funnits. Tillgång av natur, naturligt ljus och lugnande färger har visat sig kunna förbättra läkningsprocessen. Genom den forskning som gjorts vet vi idag att fysiska faktorer i miljön påverkar människors välbefinnande och hälsa. Författarna som är kliniskt verksamma sjuksköterskor inom den psykiatriska vården kan uppleva den fysiska vårdmiljön som sliten, omodern och icke återhämtningsfrämjande. Det är beklämmande, när människor som redan är drabbade av psykisk ohälsa blir inlagda på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning och får möta en ogynnsam fysisk vårdmiljö. Som specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård skall vi verka för en estetiskt tilltalande vårdmiljö, som är trygg och säker, funktionell och ändamålsenlig (Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor, 2014). Även om
utformningen av den fysiska vårdmiljön såklart inte helt kan utformas utefter varje enskild persons behov - så kan små förändringar eller anpassningar sannolikt ändå ha påverkan på återhämtning om det finns goda grundförutsättningar i den fysiska vårdmiljön. Genom att undersöka den fysiska vårdmiljöns inverkan på personers återhämtning, kan vi stärka deras röster genom att förmedla vad i den fysiska miljön som erfars främja eller hämma
återhämtning och hur det främjar eller hämmar återhämtningen.
2
BAKGRUND
Författarna kommer inledningsvis i bakgrunden beskriva centrala begrepp som psykiatrisk slutenvård, fysisk vårdmiljö samt återhämtning vid psykisk ohälsa. Därefter kommer tidigare forskning presenteras följt av teoretisk referensram och problemformulering.
2.1 Psykiatrisk slutenvård
När institutioner för så kallat kroniskt psykiskt sjuka började byggas var miljön inne på institutionerna ofta hemska och syftet var inte att försöka bota personerna, utan att förvara dem för att skydda samhället (Åsberg & Agerberg, 2016). Idag kan personer med psykisk ohälsa vistas på allmänpsykiatrisk slutenvårdsavdelning frivilligt eller enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT (Psykiatri södra Stockholm, 2021). Lagen om psykiatrisk tvångsvård ger lagligt stöd att under frihetsberövande ge tvångsvård. Syftet med
tvångsvården är att få personen i stånd att frivilligt vilja ta emot vård (Svenska Psykiatriska Föreningen, 2013).
2.2 Fysisk vårdmiljö
Fysisk vårdmiljö innefattar den byggnad och det rum där vården bedrivs, vilket kan vara både sjukhusmiljö, hälsocentraler och även hemmet. Den fysiska vårdmiljön kan ses objektivt men även subjektivt. Den objektiva synen beskrivs genom höjd, bredd, längd, ljudnivå,
ljusstyrka och temperatur. Den kan även beskrivas med material som exempelvis dörrar, fönster, avstånd och utemiljö. Hur rummet upplevs subjektivt är en viktig aspekt när
människor vårdas. En subjektiv upplevelse handlar främst om våra sinnen; syn, lukt, hörsel, känsel och rörelser (Edvardsson & Wijk, 2019) och skiljer sig mellan olika personer.
Upplevelser av den fysiska vårdmiljön kan påverkas av att sinnen är nedsatta eller av att personen har en neurologisk eller kognitiv skada. Detta kan påverka uppfattningen av
omgivningen. Värderingar, tidigare erfarenheter av vårdsituationer och uppfattningar skiljer sig mellan olika personer och på så sätt inverkar även dessa erfarenheter på upplevelsen av vårdmiljön. Olika aspekter i miljön omfattas i sjuksköterskans personcentrerade
omvårdnadsansvar, där patienten kan behöva hjälp eller stöttning genom att underlätta vardagen på avdelningen (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Det kan därför vara viktigt att använda sig av ett personcentrerat förhållningssätt i anpassningen av den fysiska vårdmiljön. Hur miljön är utformad kan påverka huruvida den upplevs säker, trygg och återhämtande (Edvardsson & Wijk, 2019).
2.3 Återhämtning vid psykisk ohälsa
Även om det inte finns någon entydig definition av begreppet återhämtning för personer med psykiska hälsoproblem, finns det vägledande principer som betonar hopp och tron på att det är möjligt för personer med psykisk ohälsa att kunna återfå ett meningsfullt liv, trots
ihållande symtom (Jormfeldt, 2019). Återhämtningen påverkas av allt som görs för att
bibehålla balans - psykologiskt och fysiologiskt. Balansen kan påverkas av olika faktorer i den fysiska vårdmiljön som exempelvis rumstyp, ljus eller ljud (Wiklund Gustin, 2020).
Återhämtning kan beskrivas som en process där fokus inte skall ligga på personens symtom, utan snarare människan bakom sjukdomen (Jacob, 2015). Begreppet Recovery sträcker sig längre än begreppet återhämtning och har sina rötter i motståndet och kampen för allas lika samhälleliga och mänskliga rättigheter. Dessa rötter är knutna till att motverka
diskriminering och exkludering och är ett motstånd till det psykiatriska synsättet som funnits under lång tid. Recoveryperspektivet främjar grundläggande och mänskliga rättigheter och utmanar maktstruktur och begränsade förståelseformer i arbetet med psykisk ohälsa. Recovery handlar inte om tillfrisknande och symtomfrihet utan om att personen ska få möjlighet att leva ett meningsfullt och värdigt liv och inte i utanförskap som psykiatripatient. Det handlar således om personens egen process och egna insats men även om stöttande miljöer som hjälper personen att ta sig vidare i livet. Recovery är en personlig individuell process men även en social process (Karlsson & Borg, 2019). Buchanan-Barker och Barker (2019) beskriver att återhämtning är en pågående process som främjar psykisk hälsa, där personen skall behålla eller återta kontroll och riktning i sitt liv, istället för att tänka tillfrisknande. Det är personen själv som skall upptäcka vad återhämtning är för den och
vårdaren skall hjälpa och stötta personen till att se sin egna resurser till återhämtning (Buchanan-Barker och Barker, 2019).
2.4 Tidigare forskning
Under denna rubrik presenteras tidigare forskning om patienters erfarenheter av den fysiska vårdmiljön och dess inverkan på återhämtningen, inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning har delats in under två rubriker: Positiva erfarenheter av den fysiska vårdmiljön och negativa erfarenheter av den fysiska vårdmiljön.
Positiva erfarenheter av den fysiska vårdmiljön
Patienter på psykiatriska avdelningar beskrev att den fysiska miljön kunde underlätta återhämtningen (Agrest m.fl., 2017; Douglas & Douglas, 2004; Hung m.fl., 2014; Persson m.fl., 2015). En studie på en psykiatrisk dagavdelning beskrev att patienterna var nöjda och bara hade positiva saker att säga om den fysiska miljön. Miljön gjorde att de kände sig bekväma och patienterna menade att färgerna och konsten på väggarna var avgörande för hur utrymmet uppfattades, vilket också gjorde det lättare att välkomna familjen till
avdelningen för besök (Agrest m.fl., 2017). Patienter uppskattade om den fysiska vårdmiljön upplevdes varm och välkomnande (Locatelli m.fl., 2015) samt upplevde att en hemtrevlig miljö främjade hälsan och välbefinnandet (Allikmets m.fl., 2020; Douglas & Douglas, 2004; Kontio m.fl., 2012). Många patienter beskrev fönster på avdelningen som viktiga, då dagsljus, natur och andra detaljer från omvärldens lyftes fram som betydelsefulla (McCuskey Shepley m.fl., 2016; Shattell m.fl., 2008). Andra viktiga aspekter i den fysiskavårdmiljön ansågs vara bra ventilation, säkerhet, renlighet (Caspari m.fl., 2006; Krotofil m.fl., 2018) och läge (Krotofil m.fl., 2018; Pollitt & O’Connor, 2007). Eget utrymme och att kunna vara privat ansågs vara viktigt (Muir-Cochrane m.fl., 2013; Csipken m.fl., 2016; Douglas & Douglas, 2004; Doyle m.fl., 2017; Hung m.fl., 2014; Isobel, 2018; Kontio m.fl., 2012; Persson m.fl., 2015; Pollitt & O’Connor, 2007) och främjade möjligheten att fokusera på sig själv. Privat utrymme underlättade även vid besök (Persson m.fl., 2015).
Trädgård i anslutning till avdelningen var uppskattat av patienter (Grech m.fl., 2020; Peters m.fl., 2019; Pollitt & O’Connor, 2007) och det upplevdes överraskande hur terapeutiskt en jordremsa med lite växter kunde vara. Trädgårdsskötsel stimulerade reflekterande processer och den naturliga miljön var en höjdpunkt för många och erbjöd en miljöförändring från den annars sterila miljön, vilket gav lugn och distraktion från bekymmer eller inre tankar. Miljön gav öppning för spontan social kontakt med andra patienter eller med vårdare och patienter uppgav att de blev på bättre humör (Peters m.fl., 2019). Trädgården upplevdes som en plats för avkoppling och lugn och enligt ett flertal rapporter betonades det fördelaktiga värdet av en trädgård på psykiatrisk avdelning (Grech m.fl., 2020).
Bekväma möbler, hemtrevlig inredning och varma kulörer betraktades som
stressreducerande. Uteplats, solljus, frisk luft, grönskande träd, växter och blommor
en önskan om ljusa, rymliga och bekvämt inredda dagrum då de upplevdes underlätta sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter. Önskemål om fler konstverk på avdelningen lyftes av flera patienter då det gav upplevelse av ökat välbefinnande. Konstverken uppgraderade miljön och gav möjlighet till närvaro och uttrycka känslor. Dock var inte konsten avgörande för en förbättrad upplevelse av avdelningen (Csipken m.fl., 2016). I en forskningsstudie installerades åtta konstverk av erfarna konstnärer på en enhet. Det resulterade i att
patienterna upplevde avdelningen mer bekväm och konsten upplevdes förvandla det kliniska utrymmet, som skapade nya möjligheter av upplevelser för patienterna. En patient tyckte det kändes som att sitta i parken (Butler m.fl., 2019).
Studier lyfte också fram att patienter hade en önskan om att få spela musik (Allikmets m.fl., 2020; Kontio m.fl., 2012) och sensoriska ljud (Allikmets m.fl., 2020). Patienter uppgav att den fysiska miljön kunde ge en känsla av trygghet och komfort (Douglas & Douglas, 2004). Dock beskrev Caspari m.fl. (2006) att få sjukhus fokuserade på estetik i sjukhusmiljön. På sjukhus påtalades att estetik var viktigt i sjukhusmiljön men idag får denna funktion mindre uppmärksamhet och det har blivit mer undantag än regel att ta hand om omgivningens estetik. På ett annat sjukhus anmärktes att estetik var ett försummat område (Caspari et al., 2006).
Negativa erfarenheter av den fysiska vårdmiljön
Den fysiska vårdmiljön på psykiatriska slutenvårdsavdelningar upplevdes ofta som slittåliga, opersonliga och multifunktionella, där avdelningarnas brist på variation av färger och mönster speglade avdelningarnas karaktärer (Fenton m.fl., 2014). Slutenvårdsavdelningar beskrevs som skrämmande och påminde om fängelser (Csipken m.fl., 2016; Fenton m.fl., 2014; Muir-Cochrane m.fl., 2013; Morgan m.fl., 2019; Shattell m.fl., 2008) där patienterna såg ett stort behov av att uppdatera den fysiska vårdmiljön (Duff m.fl, 2015; Morgan m.fl., 2019; Muir-Cochrane m.fl., 2013). Den fysiska vårdmiljön beskrevs av patienter som en plats där de fängslades och inhägnades som djur i bur (Shattell m.fl., 2008). Miljön bidrog också till känslor som tristess och att tiden stod stilla (Allikmets m.fl., 2020; Duff m.fl, 2015; Fraser, 2005; Shattell m.fl., 2008). Många patienter längtade efter utomhusvistelse och beskrev betydelsen av fönster på avdelningen, där dagsljus, naturen och andra detaljer från omvärldens lyftes fram som betydelsefulla (McCuskey Shepley m.fl., 2016; Shattell m.fl., 2008).
En välskött miljö var en viktig aspekt som förmedlade respekt för patienterna. En kritisk inställning fanns mot inredning som hade bestående skador, samtidigt som icke
institutionella och hållbara möbler var svåra att hitta till rimligt pris då den fysiska miljön ofta blev målet för patienters nöd (McCuskey Shepley m.fl., 2016). Den fysiska miljön kunde upplevas som förvirrande och obehaglig, då avdelningen gav ett sterilt och obekvämt intryck och behovet av att göra miljön mer bekväm lyftes (Duff m.fl, 2015). Ofta bidrog miljön till en deprimerande atmosfär och förslag gavs att miljön skulle vara mer hemtrevlig (Duff m.fl., 2015; Johnson m.fl., 2009; Longo & Scior, 2004).
Den fysiska vårdmiljön hade även negativa effekter på den psykiska hälsan på grund av aspekter som brist på integritet, begränsat utrymme att röra sig på och ofta en smutsig miljö
på avdelningen (Johnson m.fl., 2009). Den fysiska vårdmiljön beskrevs också som
intetsägande och institutionslik och den dåliga miljön inne på avdelningen kunde bidra till brist på hygien, som exempelvis att gemensamma badrum på en akutavdelning gjorde det svårt att upprätthålla hygienstandarden. Dessutom bidrog duschens nakna väggar till upplevelsen av att befinna sig i en fängelsemiljö (Csipken m.fl., 2016). Olika slag av buller och ljud som exempelvis dörrklockor, larmsystem och högljudda medpatienter beskrevs som negativa upplevelser. Att dela rum med andra patienter bidrog också till negativa upplevelser och kunde framkalla känslor av frustration. Patienterna ville inte störa andra och ville inte själva bli störda och många uppskattade enkelrum (Hung m.fl., 2014).
Möten med familjen och andra närstående beskrevs som viktiga under vårdtiden, dock upplevde patienterna brist på utrymmen som främjade besök. Bristen på familjevänliga rum var ett vanligt klagomål, särskilt för dem som behöver personlig tid med sina barn.
Deltagarna föreslog att sjukhuset skulle tillhandahålla privata besöksrum för att skydda barn från potentiellt oroande scener (Walsh & Boyle, 2009). Andra viktiga aspekter som togs upp i studier var den fysiska miljön som en riskfaktor för utförande av aggressivt händelseförlopp på en psykiatrisk avdelning (Larsen & Terkelsen, 2014; Salzman-Erikson & Yifter, 2020). Patienter beskrev hur kulturen och atmosfären på avdelningen kopplades till aggressiva incidenter och hur deras behov var svåra att tillgodose på grund av avdelningens fysiska miljö (Salzman-Erikson & Yifter, 2020). Ett sätt för patienterna att kontrollera sig själva var genom att miljön i sjukhusbyggnaden inte fick vara för avskalad och kal samt brist på fysiska saker och teknisk utrustning. Dessa miljöer ansågs kunna leda till tvångssituation eftersom
patienterna blev aggressiva eller mådde sämre utav att påminnas om deras sjukdom (Larsen & Terkelsen, 2014). Avdelningens fysiska vårdmiljö påverkade patienters uppfattning och upplevelse av vården. De kände att personal inte alltid relaterade eller såg sambandet mellan en god fysisk vårdmiljö och en god vård. Patienter menade att avdelningens fysiska miljö avslöjade om personalen brydde sig om dem och den miljö de behandlades i (Locatelli m.fl., 2015).
2.5 Teoretisk referensram
Den teoretisk referensram som har applicerats i studien utgår från The Tidal Model, som på svenska heter Tidvattenmodellen. I modellen ligger ett starkt fokus på personen som ses som expert på sitt eget liv. Person-begreppet är centralt då det innebär ett utjämnande av den asymmetri som kan komma med att betraktas som en patient som tar emot vård, istället för att ses som en kapabel person som besitter expertkunskapen kring sin
återhämtningspotential. Därav kommer patienten hädanefter i arbetet att benämnas som person, med undantag från citat i resultatet där deltagarnas språk respekteras.
Tidvattenmodellen är således en omvårdnadsteori med fokus på en omvårdnadsprocess där psykisk hälsa främjas genom att personen återtar kontrollen över sitt liv (Buchanan-Barker & Barker, 2019). Genom att berätta för andra om sina livsproblem kan personer återerövra sin berättelse och äga sina erfarenheter (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Tidvattenmodellen var den första teorin med fokus på återhämtning inom psykiatrisk omvårdnad. Återhämtning
handlar inte om tillfrisknande utan om att kunna leva ett så gott liv som möjligt utifrån de förutsättningar en person har. Teorin har en praktiskt inriktad filosofi som undersöker vad som behöver göras för att underlätta återhämtningsprocessen för varje unik person. Den fokuserar på att hjälpa personer som upplever metaforiska sammanbrott att utforska och upptäcka vad återhämtning innebär för dem och på så sätt påbörja resan mot återerövrande av sina liv (Buchanan-Barker & Barker, 2019).
Tidvattenmodellens tre persondomäner
Enligt Tidvattenmodellen formas en person av tre domäner: Självdomänen, världendomänen och andradomänen. I dessa domäner upplever och agerar personen sitt privata och offentliga liv. Metaforiskt sett kan persondomänerna ses som personens bostad, där bostadens olika rum utgör själva domänerna. Personen väljer själv vilken domän som framträder i
förgrunden eller tar plats i bakgrunden för stunden (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Självdomänen kan ses som personens privata värld där upplevelser, tankar,
trosuppfattningar, värden och idéer finns. Dessa känner bara personen själv till och det är i den världen som lidandet i form av psykisk sjukdom först upplevs. Personer håller ofta inom sig mycket av denna värld och väljer själva vad de vill visa andra. Därför ter sig ibland människor som mysterium för andra, trots att de kan ha en nära relation i övrigt. Självet är i fokus när en person ska få hjälp med att närma sig oro och annat som hotar känslomässig och fysisk säkerhet. Detta för att bygga relation så att personen vågar dela med sig av hot som upplevs i det privata rummet, för att sedan kunna gå vidare genom att hjälpa personen att själv komma fram till vad som kan minska dessa hot (Barker & Buchanan-Barker, 2005). I världendomänen delar personen vissa av sina upplevelser från själv-domänen med andra människor. I domänen kan personen tillsammans med andra närma sig och identifiera specifika livsproblem genom att dela med sig av sina privata känslor, tankar och
erfarenheter. Vad personen väljer att dela med sig av avgör den själv (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
I andradomänen lever personen tillsammans med andra människor ut delar av sin vardag. Det kan exempelvis vara med vänner, familj, arbetskamrater eller vårdpersonal. Personen engageras av andra människor genom sociala och interpersonella möten. I dessa möten påverkar eller påverkas personen vilket utvecklar medvetenheten om det sociala stödets betydelse, både genom att ge och få stöd av andra (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
Den teoretiska referensramens lämplighet
I början av denna uppsats var planen att använda sig av Roy´s omvårdnadsmodell för
adaption då applicering gjordes mot anpassning relaterat till den fysiska vårdmiljön (Arman, 2015). Efter analys och framskrivning av resultat visade det sig att återhämtningsperspektivet fick en större betydelse i resultatet än vad författarna först trott. Det resulterade i att Roys teori inte kunde ge det utrymme för återhämtning som studiens resultat skildrade då Roys teori handlar om anpassning och stressorer i miljön. I Barker och Buchanan-Barkers (2005)
teori ligger stor fokus på återhämtning, varför denna teori upplevdes mer lämplig som referensram.
Teorin riktar sig mot att se människors grundläggande trygghetsbehov, både existentiellt och fysiskt (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Att skapa trygghet ses som en förutsättning för att kunna utvecklas och växa. Personer måste få stöd för att känna sig känslomässigt trygga, både i relation till vårdpersonal och miljö. Vårdmiljön blir den plats som ger personer utrymme att hantera och ta itu med sina livsproblem (Buchanan-Barker & Barker, 2019). Den fysiska vårdmiljön kan på så sätt vara ett stöd eller hindra personens känslomässiga trygghet. Hur personen väljer att låta någon av persondomänerna framträda eller ta plats i bakgrunden kan vara avgörande beroende på hur den fysiska vårdmiljön erfaras. Därför anses det viktigt att undersöka hur den fysiska vårdmiljön erfars påverka återhämtningen hos personer som upplevt metaforiskt sammanbrott. Studien kan på så vis möjliggöra en djupare förståelse för hur den fysiska vårdmiljön kan erfaras och hur det kan påverka personers återhämtning.
2.6 Problemformulering
Redan på sin tid förespråkade Florence Nightingale vikten av att förbättra den fysiska vårdmiljön för att främja hälsa. I dag kan sjukhusmiljön kännetecknas som opersonlig och steril trots att vi vet att den fysiska miljön har stor betydelse för hälsa och välbefinnande. Att miljön på en psykiatrisk avdelning där människor redan mår psykiskt dåligt och i vissa fall vårdas mot sin vilja, ska vara uppdaterad efter senaste evidens kan tyckas vara en
självklarhet. En av studierna författarna analyserat från tidigare forskning är mer än 15 år gammal men påvisar likt nyare studier att miljön erfars sliten och steril och är i behov av att göras mer hemtrevlig. Ändå har utvecklandet av den fysiska vårdmiljön, på många
psykiatriska avdelningar stått still i många år. Många studier skildrar hur den sociokulturella miljön påverkar personers återhämtning, men den fysiska miljöns inverkan får ofta ett relativt litet utrymme i dessa studier. I de studier som analyserats i bakgrunden beskrivs ofta att den fysiska vårdmiljön har betydelse, men det saknas ytterligare fördjupning om hur den specifikt erfars påverka återhämtningen. En kunskapslucka kan härmed ses vad gäller hur den fysiska vårdmiljön påverkar personer med psykisk ohälsa relaterat till deras
återhämtning. Det är inte möjligt att ändra den fysiska miljön utefter varje enskild persons behov, speciellt inte på en psykiatrisk avdelning, men det kan tänkas att även små
förändringar skulle kunna ha potentiell effekt hos den enskilda personen om
grundförutsättningarna finns i miljön. Därför anses det viktigt att ta fram ytterligare kunskap och göra fler röster hörda vad gäller den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. Genom att utifrån deltagarnas perspektiv undersöka betydelsen av den fysiska vårdmiljön och ta reda på hur den erfars påverka återhämtningen, kan erfarenheter från deltagare belysas och ligga till grund för framtida studier och förbättringsarbeten, vilket är ett av specialistsjuksköterskans ansvarsområden. Specialistsjuksköterskor ska bevaka
kunskapsutveckling och implementera och sprida ny kunskap inom psykiatrisk omvårdnad (Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor, 2014).
3
SYFTE
Syftet med denna studie är att beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning.
Examensarbetet söker svar på följande frågeställningar:
• Vad i den fysiska vårdmiljön främjar respektive hämmar återhämtning? • Hur främjar respektive hämmar den fysiska vårdmiljön återhämtningen?
4
METOD
I detta avsnitt presenteras design, urval och datainsamling. Under datainsamling beskrivs metod för genomförande av datainsamling. Avslutningsvis presenteras genomförandet av analys av data samt etiska överväganden. Presentationen görs med stöd av metodlitteratur.
4.1 Design
Denna studie har en kvalitativ design med en induktiv ansats. Vid en induktiv ansats söker författaren under analysprocessen efter likheter och skillnader i transkriberat intervjudata baserat på deltagarnas erfarenheter. När data som är konkret baserat på intervjuerna bildat ett resultat, lyfts den teoretiska referensramen in i diskussionen för att lyfta fram ytterligare förståelse och slutsatser (Graneheim & Lundman, 2004). Kvalitativ design används då syftet med studien är att beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. För att undersöka människors erfarenheter kan således en kvalitativ studiedesign ge en djupare förståelse för olika fenomen (Polit & Beck, 2017). En induktiv ansats bedöms relevant då författarna utgår från innehållet som kommer fram i datamaterialet.
4.2 Urval
Danielson (2017a) poängterar vikten av ett tillstånd från berörd verksamhet att få genomföra en tänkt studie. Innan författarna kontaktade vårdsamordnare på avdelningen skickades därför en ansökan (bilaga A) till verksamhetschefen på en allmänpsykiatrisk klinik på en ort i Mellansverige, för att få ett godkännande för att genomföra studien. Efter godkänt samtycke (bilaga B) att utföra studien skickades ett informationsmail (bilaga C) till verksamhetschef för kliniken samt till respektive vårdsamordnare inom den allmänpsykiatriska kliniken, där även inklusions- och exklusionskriterier (tabell 1) för deltagande presenterades. Författarna
eftersträvade att inkludera 10-12 deltagare i studien. Då rekryteringen av deltagare försvårades på grund av utlåning av vårdsamordnare till andra avdelningar skickades ytterligare en ansökan (bilaga A) till öppenvårdspsykiatriska mottagningen, där verksamhetschef gav sitt godkännande till att ta kontakt med vårdsamordnare för att rekrytera deltagare. Inklusionskriterierna ändrades då genom ett tillägg i form av varit inneliggande senaste månaden på psykiatrisk slutenvårdsavdelning, vilket vårdsamordnare informerades om i ett informationsbrev (bilaga D). Alla deltagare som uppfyllde
inklusionskriterierna och inte föll bort på grund av exklusionskriterier tillfrågades av vårdsamordnare om intresse fanns att medverka i studien. På psykiatriska
öppenvårdsmottagningen tillfrågades de personer som varit inneliggande på den slutenvårdsavdelning som studien gjordes mot, den senaste månaden. Deltagarna fick muntlig och skriftlig information om studiens syfte och att medverkan var frivillig (bilaga E) av vårdsamordnare. Vårdsamordnare tillfrågade sedan deltagarna om de fick lämna ut telefonnummer för att författarna skulle ha möjlighet att ringa och planera in tid för intervju samt svara på eventuella frågor. Vid intervjutillfället gavs muntlig information ytterligare en gång och efter informationen fick deltagarna skriva på ett samtycke (bilaga F). För de som deltog via telefonintervju sändes samtyckesblankett via mail eller brev tillsammans med informationsbrev, för att deltagarna i lugn och ro skulle få läsa igenom allt. Vid
intervjutillfället läste sedan författaren upp samtycket tillsammans med deltagarens namn, varpå deltagaren fick bekräfta att hen ville deltaga. Samtycket transkriberades och
avidentifierades, tillsammans med resterande intervjudata. Av de deltagare som inkluderades i studien var sju från slutenvårdsavdelning och tre från psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Av de tio deltagarna var två kvinnor och åtta män i olika åldrar. Erfarenheter från tidigare psykiatrisk slutenvård varierade från förstagångsinläggning till flertal inläggningar under årens gång.
Tabell 1: Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
• Ska kunna uttrycka sig i svenskt tal för att undvika språkförbistringar.
• Inneliggande/varit inneliggande senaste månaden på psykiatrisk
slutenvårdsavdelning
• Erhållit ECT-behandling under vårdtiden.
• Inte kan samtycka till samtycke (som inte förstår vad de samtycker till). • Personer under 18 år
4.3 Datainsamling
Vid genomförandet av datainsamlingen användes en semistrukturerad intervjumetod i enlighet med Danielson (2017b). Denna metod ansågs passa studiens syfte då deltagarna med öppenhet skulle få utrymme att berätta om sina erfarenheter. Samtidigt hjälpte metoden
författarna att hålla viss struktur så att studiens syfte och frågeställningar blev besvarade. Som stöd utformades en intervjuguide (Danielson, 2017b) med öppna huvudfrågor (bilaga G). Intervjuguiden formulerades för att besvara syftet för att fylla den kunskapslucka som framkommit utifrån analys av tidigare forskning. I inledningsfråga presenterades tidigare forskning, genom exempel av både positiva och negativa erfarenheter av den fysiska vårdmiljön. Stöd- och följdfrågor användes för att fördjupa och utveckla beskrivningarna. Innan intervjuguiden färdigställdes gjordes provintervjuer. Enligt Danielson (2017b) görs provintervjuer för att bland annat få möjlighet att se om planerade intervjufrågor är adekvata för studiens syfte och skapa trygghet i användningen av intervjuguiden. I samband med provintervjuer testades även teknisk utrustning vilket enligt Danielson (2017b) är nödvändigt. Av tio intervjuer gjordes två av dem vid fysiska möten och resterande åtta intervjuer gjordes via telefon. De första två intervjuerna utfördes i ett avskilt rum utanför avdelningen på sjukhuset. Rummet iordningställdes så det följde de restriktioner som ges för Covid-19. Rummet upplevdes av författarna som hemtrevligt då det fanns mattor, gardiner och växter. Författarna ställde fram fruktfat, kaffe och mineralvatten till deltagarna vilket gav ytterligare hemtrevnad i rummet, vilket en av deltagarna även påtalade. Vid
telefonintervjuerna befann sig deltagarna på en ostörd plats som upplevdes trygg. Enligt Danielson (2017b) skapar en trygg och ostörd plats en förutsättning för en mer djup och innehållsrik intervju. Intervjuerna tog mellan 24 minuter och 90 minuter och spelades vid fysiskt möte in på mobiltelefon inställd på flygplansläge. För ytterligare försäkran stängdes alla molntjänster av på mobiltelefonerna. Vid telefonintervju användes inspelning på annan enhet som dator och mobiltelefon, som ej var kopplad till molntjänster för att spela in intervjun via högtalarfunktion.
4.4 Analys av data
En kvalitativ innehållsanalys används för att få en överblick av insamla data och ge en
djupare förståelse för dess innebörder. Insamlade data analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Detta för att systematiskt få fram
kvalitativa delar ur intervjudata som ger en så nära beskrivning av deltagarnas levda erfarenheter som möjligt (Graneheim & Lundman, 2004).
Författarna transkriberade sina egna intervjuer, vilket enligt Danielson (2017b) skapar en bättre förståelse av intervjun. Efter att data avidentifieras och transkriberats i sin helhet, har författarna läst igenom transkriberingarna flertal gånger för en djupare förståelse för dess innehåll. Författarna analyserade sedan varandras transkriberade data, för att minska risken för att förförståelse från intervjuerna påverkade analysen. Meningsenheter som svarade på syftet togs ut och kondenserades till kortare enheter där fokus låg på om erfarenheten var främjande eller hämmande. Tanken var att dela upp resultatet likt den tidigare forskning författarna presenterat som positiva och negativa erfarenheter av den fysiska vårdmiljön. När kondenserade meningsenheter var framställda gjordes resterande delar av analysprocessen i samarbete mellan författarna. Ett analysschema användes som hjälp för att strukturera arbetet med att ta fram koder. En kod är ett samlingsnamn av de meningsenheter som är
kondenserade. Koden beskriver den kondenserade meningen som en slags etikett och ligger till stöd för att förstå sammanhang i relation till texten. Koder som liknar varandra kan sedan sättas ihop för att bilda underlag till kategorier och subkategorier (Danielson, 207a).
Författarna underlättade processen genom att använda sig av post-it lappar, där koderna skrevs ner. Först delades koderna upp, beroende på om de erfors främjande eller hämmande. Anledningen till uppdelningen gjordes var för att skilja på främjande och hämmande
erfarenheter, vilket gjordes genom två teman. Sedan sammanfördes koderna utifrån likheter vilket utgjorde grund för skapandet av kategorier och subkategorier.
Enligt Graneheim och Lundman (2004) är skapande av teman ett sätt att länka samman underliggande betydelser. Under vardera tema presenteras kategorier och subkategorier. Genom syftet och våra frågeställningar undersökte författarna vad i den fysiska vårdmiljön som erfars främja och hämma återhämtning och hur. Därför kändes det naturligt att utforma två teman för att på så sätt få en tydligare och mer lättöverskådlig struktur av vad som
främjar respektive hämmar och hur. När kategorier och subkategorier var fastställda fördes de in i en analysmatris som exemplifieras nedan.
Tabell 2: Utdrag ur analysmatris tema 1: Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars främja
återhämtningen
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Subkategori Kategori
Känslan är ju bara.. alltså det är en väldigt varm känsla som översköljer en.. Du får det där direkta solljuset på dig.. på något sätt. Det är så.. Det är någonting som har funkat för mig i alla tider och att jag är väldigt utemänniska.. Åh väldigt ute mycket i mitt jobb också. Jag är inte van att vara inne under långa perioder. Så då om jag nu får lov att vara inne, stora bra partier och solen kan komma på.. men då så (paus) känns det inte som att jag är instängd, utan jag är ute ändå ungefär..
Det känns inte som jag är instängd när det finns stora bra partier på avdelningen, där solen kan lysa in Solljus ger utenärvaro Att få uppleva ljus när det känns mörkt
Eh.. Å en sak som jag tänkte på bland det första när jag kom som var väldigt positivt, det var att det var ordentliga dörrar som var ljudisolerade. För det är inte på andra ställen, som jag har tänkt på. Och det gör att man lätt kan sova.
Positivt för min sömn med ordentliga dörrar som var ljudisolerade. Ljudisolera de dörrar främjar sömn. Att få stöd till en god sömn Att få hjälp att komma till ro
Tabell 3: Utdrag ur analysmatris tema 2: Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars hämma
återhämtningen
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Subkategori Kategori
Mm.. rummet.. jaa.. vita väggar med typ lite så här spackelfläckar som inte är ifyllda.. så är det typ grått och gult golv. Och sen är det bara en säng med ett täcke och en kudde på.
(Paus)..det känns inte direkt hemtrevligt och man känner sig typ.. jag vet inte.. men det känns typ som isoleringscell.
Vita väggar med spackel och bara en säng och grått och gult golv vilket inte känns hemtrevligt utan mer som en isoleringscell. Rummet gav känslan av att befinna sig i en isoleringscell Att uppleva miljön som fängelselik
Just den här privata delen. Jag kan inte ligga å.. Om jag behöver ringa och prata med mina barn, eller om man skulle prata med någon annan anhörig, ja då kan man inte ligga och göra det i sitt eget lilla rum. Utan då ska man behöva gå till ett telefonbås, om man vill prata helt ostört..
Att dela rum gör att jag inte kan prata ostört med mina anhöriga. Att inte få prata ostört i rummet hämmar integritet. Att integriteten upplevs hotad Att känna sig begränsad av att dela rum med andra
4.5 Etiska överväganden
Under denna rubrik presenteras etiska överväganden i form av egna reflektioner, reflektioner relaterat till Covid-19 samt reflektioner med utgångspunkt i det grundläggande
individskyddskravet som Vetenskapsrådet (2017) rekommenderar.
Egna reflektioner
I våra etiska överväganden har författarna tänkt att det fanns en risk att de deltagare vi intervjuade, som nyligen behandlats på avdelningen, kan vara i obalans i måendet. Samordnare ombads därför kontakta författarna omgående om de såg en försämring hos deltagare som tidigare bedömts kunna delta i studien. Om deltagaren var försämrad fick medverkan avbrytas för stunden, men deltagaren var välkommen att åter ingå i studien vid förbättring. Då författarna inte visste vilka som skulle deltaga, sågs en risk att de hade en tidigare vårdrelation. För att undvika detta tog vi reda på vem deltagaren var innan telefonkontakt togs för planering av tid för intervjun. Då hade vi möjlighet att strukturera
upp vem som tog intervjun. En annan risk var att deltagare med vanföreställningar eller paranoida inslag, i efterhand kunde bygga upp misstankar om varför studien gjordes och vad informationen skulle användas till. Detta vet vi, av klinisk erfarenhet, kan leda till grubblerier med försämrad hälsa som följd. Därför fanns i informationsbrevet kontaktuppgifter, så deltagare kunde få kontakt med författarna om de hade frågor eller skulle vilja avsluta sin medverkan i studien.
Covid -19
Med tanke på rådande omständigheter i världen gällande Covid-19 blev alla deltagare redan från början erbjudna att deltaga via telefonintervju. Detta informerade vårdsamordnare deltagaren om när muntlig information gavs, samt fanns skrivet i deltagarens
informationsbrev.
Informationskravet
Enligt Vetenskapliga rådet (2017) skall deltagare i en studie få detaljerad och omfattande information om allt som kan tänkas påverka personens vilja att delta, villkoren för deltagandet samt rätten att avbryta medverkan när som helst. Deltagarna informerades genom muntlig information av vårdsamordnare, när hen accepterade deltagande i studien. Deltagaren erhöll då även ett informationsbrev om syfte, metod, genomförande och villkor formulerat på ett begripligt språk. Efter att deltagaren lämnat samtycke till att delta i studien, tillfrågades denne om vårdsamordnare fick lämna telefonnummer till författarna. Författare ringde sedan upp deltagaren för att planera dag och tid för intervju. Vid intervjutillfället informerade författarna deltagarna ytterligare en gång om studiens syfte och att deltagandet är helt frivilligt. Informationsbrevet innehöll även information om hur, när och var studien kommer publiceras och att deltagaren kan välja att avbryta sin medverkan när som helst under processen utan att behöva förklara varför. Ett informationsmail sändes även initialt till verksamhetschef för kliniken samt till respektive vårdsamordnare inom allmänpsykiatriska kliniken, där inklusionskriterier och exklusionskriterierna framlyfts. Då studien även kom att innefatta deltagare rekryterade via psykiatriska öppenvårdsmottagningen, sändes
informationsmail också till verksamhetschef och vårdsamordnare där.
Samtyckeskravet
När deltagare gör en aktiv insats i undersökningar skall alltid ett samtycke inhämtas
(Vetenskapsrådet, 2017). Deltagarna fick skriva på en samtyckesblankett om de accepterade deltagande i studien. Samtyckesblanketten gavs av vårdsamordnaren eller genom mail tillsammans med informationsbrevet. Samtyckesblanketten skrevs sedan på innan intervjun startade, där deltagaren även fick möjlighet att ställa eventuella frågor och funderingar. Ett exemplar av samtyckesblanketten gavs till deltagaren och ett till författaren. Deltagaren som deltog via telefonintervju fick lämna sitt godkännande av deltagandet muntligt. Det muntliga samtycket transkriberades sedan av författaren.
Konfidentialitetskravet
Deltagarna informerades om att endast behöriga personer för studien kommer hantera den information som insamlats. Behöriga personer i studien innefattar författarna samt
handledare och examinator, vilket framgick i informationen som deltagaren fått innan studien. Intervjuerna spelades in med hjälp av lösenordsskyddade mobiltelefoner, utan överföring till lagringsutrymme för att undvika att material hamnar i molntjänster eller av misstag får spridning. Transkriberat material som först avidentifieras, samtyckesblankett och annat material som på något sätt berör deltagarna sparades på ett usb-minne samt i
lösenordsskyddade datorer som förvarades i ett låst utrymme. Vetenskapsrådet (2017) betonar att känsliga uppgifter som kan identifiera enskilda personer skall avidentifieras och lagras på ett sätt som gör det omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna och/eller att identifiera personen. Allt material kommer sparas fram tills magisteruppsatsen är godkänd. Vid godkännande kommer allt material förstöras och inspelat material kommer raderas från datorerna och usb-minnen.
Nyttjandekravet
Enligt Vetenskapsrådet (2017) får inte uppgifter, som är personliga och insamlade för forskningsändamål, användas för icke vetenskapliga eller kommersiella syften. Deltagarna informerades i informationsbrevet om att insamlad data används för en magisteruppsats och att allt material kommer förstöras när studien är godkänd och magisterexamen erlagts. Deltagarna fick genom informationsbrevet även information om att magisteruppsatsen publiceras på Diva och att den går att hämtas därifrån.
5
RESULTAT
Resultatet presenteras utifrån två teman, där varje tema har fyra kategorier och två
subkategorier som framkommit under analysen. Ett tema presenterar resultatet Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars främja återhämtningen och det andra presenterar
resultatet Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars hämma återhämtningen. I resultatet kommer utvalda blockcitat ifrån alla deltagare återges. Dessa kommer presenteras oavsett ordmängd för att ytterligare ge tyngd i att göra personernas röster hörda. Varje citat har en siffra som är slumpmässigt tillförd varje deltagare.
5.1 TEMA 1: Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars främja
återhämtning
Under denna rubrik kommer resultat av vad som erfars främja återhämtningen i den fysiska vårdmiljön beskrivas. Dessa presenteras utifrån fyra kategorier och två subkategorier som presenteras i figuren nedan.
Figur 1: Kategorisering i tema 1: Främjande faktorer
5.2 Att få uppleva ljus när det känns mörkt
Kategorin Att få uppleva ljus när det känns mörkt handlar om erfarenheter av hur viktigt det är att få uppleva en ljus miljö när den psykiska ohälsan skapar lidande. Ljuset kan erfaras genom det syntetiska ljuset och en ljus innemiljö, men framförallt har det stora ljusinsläppet som främjas av lokalens stora fönsterpartier en stor inverkan på personer som är inlagda på en sluten psykiatrisk avdelning. När möjligheten att kunna gå ut är begränsad blir
ljusinsläppet ännu mera betydelsefullt då det skapar en känsla av utenärvaro, fast inne. Det minskar känslan av att vara instängd.
Man känner sig inte instängd utan .. även om jag kanske inte får gå ut så känner jag av utenärvaron så att säga när ljuset kommer in på mig (2)
Ja jag blir iallafall glader och känner mig må bättre när jag får kolla ut i naturen och se solen och såhära och ljus in, än om det bara är ett mörkt rum, en springa ljus ger väldigt mycket (5)
Kategori
Att få uppleva ljus när det
känns mörkt
Att uppleva avdelningens
miljö inbjudande
Att få hjälp att komma till
ro
Att få stöd till en god sömn
Att få uppleva lugn
Att få känna liv med hjälp
av växter
När det naturliga ljuset kommer in på avdelningen främjas återhämtningen genom att skapa känslor som fridfullhet och frihet. Ljuset ger en stunds sinnesro och en liten paus i den mörka tillvaron. De känslor som uppstår under dessa stunder ger en påminnelse om att livet inte bara innebär lidande och mörker. Den varma översköljande känsla som ljuset ger inbringar hopp och känslor av glädje hos personer som är inlagda.
5.3 Att få uppleva avdelningens miljö inbjudande
I kategorin Att uppleva avdelningens miljö inbjudande återspeglas hur viktigt det är att den fysiska miljön på avdelningen är uppbyggd på ett sätt som tillåter närvaro vare sig personer vill umgås eller sitta i fred. Det kan handla om att möbleringen på avdelningen känns inbjudande och ger olika valmöjligheter beroende på sinnestillstånd. Att ha möjligheter till dessa val är i sig något som främjar återhämtningen då det förhindrar obehagskänslor som kan uppstå genom att bli intvingad i situationer där personen egentligen inte känner sig bekväm. Det kan handla om att få sitta ostört eller att finna en ledig plats i soffan och vara med i gemenskapen.
Man träffar ju andra samtidigt, det blir ju socialt på något sätt också (8)
..det hade nog varit hämmande.. att tvingas sitta själv och äta.. det kändes som lite mer gemenskap när man kunde sitta alla patienter och äta.. (7)
Att avdelningen ger intryck av en så nära naturlig miljö som möjligt där känslan av att umgås upplevs naturlig erfars betryggande. Att kunna se andra personer göra vardagliga saker som att spela kort, se på tv eller samtala med varandra normaliserar den annars så omskakande tillvaron som kan upplevas på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning.
När man tänker på när man är ute och rör sig i korridoren här och.. öö... där det finns.. ja vad nu man skall kalla det, men gemensamma utrymmen eller sällskapsutrymmen som med Tv:n och finns ju lite grejer i ett rum längre här borta men.. med nån gång maskin eller med något pussel.. ja diverse.. ja och det sitter ju.. alltså ATT dom finns bidrar ju till någon form av normalitet, det är inte bara ett sjukhusrum då.. (9)
Något som erfars viktigt vid inneliggande vård är att komma igång socialt för att undvika fortsatt isolation vid utskrivning. Utformningen på avdelningen kan bidra till gemenskap som i sin tur leder till möjligheten att få berätta sin historia och dela med sig av erfarenheter, vilket erfars främja återhämtning. En inbjudande miljö med möjlighet till gemenskap upplevs även skapa tillfällen för skratt och stunder att glömma det jobbiga.
Ja.. Att eh, det var (paus) även bra å liksom umgås i den hörnan.. även om man får prata med läkare och kurator på annat håll så var det också liksom också skönt å.. å berätta sin historia för andra patienter på något sätt.. och så att de blev främjande för återhämtningen.. (6) Fysiska saker att som exempelvis sällskapsspel eller böcker att sysselsätta sig med erfars kunna användas som verktyg för att hantera känslor som frustration och ångest. De upplevs även vara ett sätt att få tiden att gå och en stunds andrum från tankar kring sina livsproblem.
5.4 Att få hjälpa att komma till ro
Under kategorin Att få hjälp att komma till ro skildras erfarenheter av hur avdelningens fysiska miljö ger möjligheter till ro både vad gäller en god sömn och att få uppleva lugn. Kategorin mynnar ut i de två subkategorierna Att få stöd till en god sömn och Att få uppleva lugn.
Att få stöd till en god sömn
En lugn miljö inne på rummet erfars skapa en trygghetskänsla som främjar sömnen, vilken i sin tur erfars främja återhämtningen då det ger ny energi som behövs för att orka med återhämtningsfrämjande arbete. Ljudisolerade dörrar upplevs vara en fördel för att komma till ro inför natten då de stänger ute ljud från korridoren, som annars kan upplevas
stressande och väcka obehag.
Ja det är just det jag sa med dörrarna, att det är väldigt isolerade dörrar. Det tycker jag är skitpositivt.. För att det har jag varit med om på andra ställen som de.. de eh.. känns som att folk är i samma rum liksom.. (3)
God komfort och flexibilitet genom att kunna höja och sänka sängen efter eget behag upplevs främja bekvämligheten, vilket i sin tur ger bättre förutsättningar till en god sömn. En annan aspekt är enkelheten till förbättrad komfort genom att få tillgång till två kuddar. Möjligheten att tona ner belysningen kan skapa en naturlig känsla av dygnsrytm och bidrar till en
behaglig miljö att sova i.
Att få uppleva lugn
En rofylld känsla på avdelningen erfars betydelsefull för återhämtningen då det skapar lugn och utrymme för reflektion. Konst och väggbonader på väggar ger utrymme att drömma sig bort eller lägga fokus på något annat för en stund, vilket kan upplevas trygghetsskapande och rogivande när människor befinner sig i en kris.
Och titta på ett konstverk sätter ju igång lite liksom.. eh.. tankar i huvudet och det.. jag tyckte iallafall liksom att man kunde.. även om det kanske var ett konstverk på en blomma så kunde man liksom fantisera bort och tänka sig att det där föreställer någonting helt annat. Och på ett sätt tycker jag det var främjande just för att det kändes ju som inte som att man var som inlagd på en vårdavdelning alla gånger... (6).
Att ha möjlighet att ta del av Lugna rummet 1upplevs stimulera kroppens alla sinnen genom
rummets atmosfär med trädmålningar på väggarna, bubblande vattenrör och lampor i olika färger. Rummet erfars skapa rofylldhet och upplevelsen av total avkoppling främjas
ytterligare av komfortabla sittplatser där kroppens tyngd kan fördelas jämnt i sittsäckar
1 Lugna rummet är ett sinnesstimulerande avslappningsrum inom psykiatrisk heldygnsvård som är
vilket ger välbehag och inre lugn. Att ha möjlighet att se ut över en rofylld omgivning skapar sinnesro, då stora fönsterpartier ger känsla av närhet till naturen. Den naturliga känslan erfars också vara viktig i utformning av avdelning, där en så nära hemlik miljö som möjligt främjar umgänge och skapar ett inre lugn. Känslan av ro främjas även av möjligheten till enkelrum, där tryggheten ligger i vetskapen om att kunna gå undan för att få en lugn stund och inte störas av andra. Att bära med sig känslan av den möjligheten ger i sig ett inre lugn.
5.5 Att få känna liv med hjälp av växter
Under kategorin Att känna liv med hjälp av växter lyfts erfarenheter av växters betydelse för återhämtningen vid psykisk ohälsa. Växter erfars ge känslor av en mer levande och trivsam miljö på avdelningen, vilket upplevs rogivande och lugnande. Deltagare upplever skillnaden stor vad gäller trivsel beroende på om det finns växter i de olika rummen. De gröna färgerna främjar välbefinnande och upplevs symbolisera liv. Växterna erfars ge en påminnelse om friskhet och styrka, vilket främjar återhämtningen. De bidrar till känslor av fridfullhet genom att sinnena stimuleras. Om säkerhetsaspekter förhindrar möjligheterna till att ha levande växter på avdelningen så upplevs det mer främjande för återhämtningen att ha tygväxter än inga växter alls, eftersom det bidrar till en hemtrevlig känsla. Deltagare upplever att det kunde erbjudas större möjligheter att få hjälpa till med växter på avdelningen än vad det gör.
Ja växter ger mig lugn och det kändes skönt nästan att dom hade skitit i att vattna växterna.. för då fick jag en liten uppgift.. (10)
..för växter har hjälpt mig å återhämta mig väldigt mycket (1)
Att ha möjlighet till kontakt med växter på avdelningen upplevs främja återhämtningen då fokus får läggas på något annat än måendet för en stund. Det kan handla om att få vattna och pyssla om växter vilket upplevs öka välbefinnande och inre lugn.
5.6 TEMA 2: Faktorer i den fysiska vårdmiljön som erfars hämma
återhämtning
Under denna rubrik kommer resultat av vad som erfars hämma återhämtningen i den fysiska vårdmiljön beskrivas. Dessa presenteras utifrån fyra kategorier och två subkategorier som presenteras i figuren nedan.
Figur 2: Kategorisering i tema 2: Hämmande faktorer
5.7 Att inte få möjlighet till en god sömn
Under kategorin Att inte få möjlighet till en god sömn framkommer erfarenheter om hur störd sömn och dålig sömnkvalité hämmar återhämtningen hos personer inlagda på
psykiatrisk slutenvårdsavdelning. En bidragande orsak till försämrad sömn erfars vara dålig komfort, vilket kan handla om hårda madrasser i sängarna eller att inte få mer än en kudde att sova på. Obekvämligheter erfars kunna leda till ryggsmärtor och försämrad sömnkvalité. Att det erfars vara så svårt att få något så enkelt som en extra kudde kan bidra till att onödig energi i form av irritation och frustration förbrukas. En god sömn upplevs vara en viktig del i återhämtningen för att samla kraft och energi för att orka ta tag i sina livsproblem. Det kan upplevas frustrerande att inte på egen hand kunna reglera persienner utan hjälp av personal. När kropp och själ känns uttömd på energi erfars orken att be om hjälp försvagad. Det kan leda till uppgivenhet och känslor av att vara tvungen att acceptera situationen, vilket stör möjligheten till en god sömn.
Jag vaknade till ett par gånger för att jag hade ont i ryggen och så bara lös den där lampan i ansiktet på mig. Eh och det lös utifrån, men jag orkade inte säga till dem om att fixa
persiennerna eller gå och släcka lampan liksom.. Jag kunde inte göra något åt det själv.. (3) Störande ljud som fotsteg och prat från korridoren erfars störa sömnen genom avbruten sömn och insomningssvårigheter. Känslor av uppgivenhet kan uppstå när
insomningsmediciner intagits och störande ljud sedan avbryter sömnen. Att vakna av ljud och röster i korridoren kan upplevas obehagligt och skrämmande innan medvetandet om vart
Kategori
Att inte få möjlighet till en
god sömn
Att känna sig begränsad av
att dela rum med andra
Att integriteten upplevs
hotad
Att drabbas känslomässigt
Att känna frustration när
ingenting stimulerar
Att uppleva miljön som
fängelselik
personen befinner sig kommer ikapp. För dem som har för vana att somna till tystnad kan ljud skapa frustration vilket kan leda till störd sömn.
Ibland kan det bli lite störande.. på ett vis.. ibland hör man liksom vad de pratar om i korridoren.. likaså när man skall sova.. jag är van att ha knäpptyst (4)
Ja larmet är ganska.. det är ganska högt då. Och på natten var det lite jobbigt å vakna upp till det. (1)
Att höra ljud från korridoren upplevs försvåra möjligheten till att komma till ro, då tankar och funderingar kan leda till oro och ängslan. Dessa känslor kan upplevas övermäktiga vilket skapar svårigheter till en god sömn.
5.8 Att känna sig begränsad av att dela rum med andra
Under kategorin Att känna sig begränsad av att dela rum med andra lyfts två subkategorier fram. I den första subkategorin Att integriteten upplevs hotad, återspeglas hur integriteten kan påverkas av att behöva delas rum med någon annan och i den andra subkategorin Att drabbas känslomässigt, återspeglas vilka känslor som delandet av rum kan skapa. Att känna sig begränsad kan leda till känslor av att vara instängd och att inte ha kontroll över
situationen. Det kan påverka återhämtningsprocessen genom att inre tankar och negativa känslor tar energi som hade behövts för att fokusera på återhämtningen.
Att integriteten upplevs hotad
Att dela rum upplevs påfrestande då det leder till känslor av att behöva anpassa sig för att inte störa andras integritet. Det kan handla om att själv göra anpassningar som hämmar det naturliga beteendet, som att ligga kvar i sängen trots att behov av toalettbesök finns eller att vänta med att lägga sig tills rumskamraten somnat för att inte störa.
..och jag har väl aldrig haft eget rum..förutom just nu för stunden..jag är en sån som gärna vill ha ..ja vara lite privat..så det kan vara lite tufft tycker jag.. (4)
Om jag behöver ringa och prata med mina barn, eller om man skulle prata med någon annan anhörig, ja då kan man inte ligga och göra det i sitt eget lilla rum.. (3)
En annan aspekt är att den egna integriteten hotas. Känslan av att inte kunna vara privat kan öka den inre stressen hos personer som är inlagda. Det kan handla om känslor av att känna sig trängd när möjligheten att prata ostört med anhöriga inte infinner sig naturligt eller att behöva samtala med sin rumskamrat när det egentliga behovet är att få lugn och ro. Den egna integriteten erfars även hämmas när enkla rutiner som vanligtvis tas för givet blir till en mer krävande process, som att behöva klä på sig mitt i natten för toalettbesök.
Att drabbas känslomässigt
Att dela rum med en okänd person erfars hämma återhämtningen då det tar energi och upplevs obekvämt utifrån fler aspekter. Redan innan det är aktuellt att en rumskamrat skall flytta in kan grubblerier leda till känslomässiga reaktioner som ängslighet och oro. Det kan handla om tankar om vem den andra personen är, hur bemötandet bör vara och huruvida personkemin kommer fungera. Att drabbas av dessa känslor kan upplevas tufft när den psykiska ohälsan redan är nedsatt. Att inte få möjlighet att vara ifred kan påverka hur personer hanterar sina känslor. Att känna sig tvungen att dölja eller lägga band på känslor erfars bidra till försämrat mående.
Jaa.. det finns ju både enkelrum och rum man delar och jag tycker själv att dom gånger jag delat så har jag mått sämre, för när man mår dåligt vill man helst inte visa dom känslorna för någon annan eller vara i vägen. (5)
Om personkemi eller vardagliga rutiner inte stämmer överens mellan de som delar rum kan känslor som ilska och frustration upplevas. Det erfars påfrestande att gå in i en konflikt med rumskamraten när livssituationen redan känns omskakad.
Om man har sömnsvårigheter och är känslig för ljud och ljus så om den man delar rum med vill ha ljus och ljud då blir det en konflikt där och då drar det väldigt mycket negativ energi, för så var det för mig förut, för jag kan inte sova när det är för ljust och hon ville ha ljust.. Och då vart det konflikt där istället..så då slutade det med att jag fick ta en madrass från sängen och gå och lägga mig på badrummet och sova.. (5)
Att behöva använda värdefull energi för att hantera konflikter kan bli begränsande, när kampen för att stärka det egna mentala måendet bör ligga i fokus. Det kan tänkas att energin inte räcker till båda delar, varför det kan erfaras orättvist att behöva hantera sådana
situationer när kropp och själ behöver få ro och fokus på sig själv bör vara prioriterat.
5.9 Att känna frustration när inget stimulerar
Kategorin att Att känna frustration när inget stimulerar skildrar känslor som uppstår när den fysiska vårdmiljön inte upplevs stimulerande nog för att främja återhämtningen. Den första tiden på avdelning ägnas ofta åt återhämtning i form av sömn och vila. När energin kommer tillbaka upplevs det viktigt att ha något att sysselsätta sig med för att stimulera hjärna och kropp, framförallt för dem som inte befinner sig på avdelningen av fri vilja och således inte själv kan ta sig ut för motion och utevistelse. Att sysselsätta sig erfars även vara ett sätt att få fly från tankar och känslor som ångest, eller att få tiden att gå i väntan på nästa rond eller läkemedelsutdelning.
Jag har ju aldrig varit på en sån här inrättning förut, men det var ju väldigt, jag var ju upprörd och mentalt slut, men måndag och halva tisdagen var jag bara nöjd att ligga på sängen också.. småslumra, men nu när man kommit ur det här då, då blir det som att jag klättrar på
väggarna.. att man måste bara försöka att få tiden att gå.. (9)
Att cirkulera på avdelningen utan upplevelse av möjligheter till stimulans erfars ge känslor som kan liknas med att vara instängd i ett väntrum i väntan på något. När miljön inte
upplevs stimulera blir det svårt att hålla sig vaken dagtid, vilket många gånger leder till att tiden fördrivs genom vila och sömn. Det i sin tur påverkar dygnsrytmen då dagsvilan gör det svårare att sova på kvällen. Känslor av frustration blir påtagliga för de som inte kan besöka Lugna rummet då det ligger utanför avdelningen. Upphov till frustrationer kommer av vetskapen att det sinnesstimulerande rummet ligger alldeles utanför utan möjlighet att nyttja det. Avsaknad av platser på avdelningen som främjar gemenskap och avsaknad av faciliteter erfars hämma återhämtningen då möjligheter till skratt och glädje uteblir. Känslor som att vara malplacerad kan uppstå när personer inte finner en plats att känna sig bekväm på. Att soffor och fåtöljer riktas mot tv:n upplevs minska möjligheterna till umgänge då många blir sittande på rad i tystnad och ser på vad som erbjuds.
Eh.. ja å.. Jag vet inte pingisbord kanske.. Om det hade varit, då hade man även kunnat va lite rörlig inomhus så att säga.. (6)
Och sen skulle jag ju hellre ha ett större utbud av bokhyllor med utlåningsbara böcker så folk kan få läsa (2)
Att miljön inte upplevs stimulera handlar inte bara om avsaknad av saker utan även om att de saker som finns på avdelningen upplevs föråldrade eller inte är intakta. Det kan
exempelvis handla om utbudet av böcker eller spel. Valmöjligheterna erfars vara begränsade vilket bidrar till rastlöshet och frustration. Att inte ha möjlighet att lyssna på musik eller radio på avdelningen erfars hämma återhämtningen då musik upplevs stimulera på flera sätt. Det kan vara svårt att komma till ro och somna utan ljud för vissa och för andra kan musik vara ett sätt att sortera tankar eller att slippa tänka alls för en stund. Frustration kan
upplevas när inte mötet med anhöriga kan ske avskilt och avsaknaden utav ett besöksrum på avdelningen är stor. Att få möjlighet till en lugn stund med anhöriga erfars viktigt och är en stor del av återhämtningen.
5.10 Att uppleva miljön som fängelselik
Kategorin Att uppleva miljön som fängelselik återspeglar erfarenheter av hur en kal och steril miljö på avdelningen hämmar återhämtningen. Att uppleva psykisk ohälsa och
samtidigt tvingas möta en fängelselik vårdmiljö erfars väcka många känslor. Det kan handla om depressiva känslor, uppgivenhet och tomhet. Väggarnas kala och neutrala färger ger ett föråldrat intryck vilket bidrar till känslor av att befinna sig på en institution. Den kliniska känslan och sparsamma möbleringen i rummen ger förnimmelse av isoleringsceller, vilket leder till ovilja att vistas där. Tomheten och avsaknaden av värme på avdelningen känns ostimulerande vilket bidrar till melankoliska känslor. Miljön erfars försvåra återhämtningen då den blir en ständig påminnelse av att vara sjuk vilket drar ner sinnesstämningen
ytterligare.
Rummet.. jaa.. vita väggar med typ lite så här spackelfläckar som inte är ifyllda.. så är det typ grått och gult golv.. och sen är det bara en säng med ett täcke och en kudde på... det känns inte direkt hemtrevligt och man känner sig typ.. jag vet inte.. men det känns typ som en
Möblerna upplevs slitna och uppstyltade och ger intrycket av att bara blivit utplacerade utan någon vidare eftertanke om hur det skulle kunna främja mående. Miljön erfars
ovälkomnande och steril vilket kan ge personer föreställningen av att vara i ett sämre
tillstånd än vad de egentligen är, vilket upplevs sänka förhoppningarna om att förbättras. Att inte ha möjlighet att ta en kopp kaffe eller te utanför avdelningens planerade kaffetider ger känslor av att vara kontrollerad, vilket förstärker intrycket av den fängelseliknande miljön ytterligare.
..det är lite som ett fängelse genom att man inte har frihet som man har hemma.. ööö men det är ju lite sterilt också.. (7)
Grejen är att det är.. det finns ingenting på väggarna. Det finns liksom ingenting upphängt. Det finns inga klockor det finns ingenting utan det är bara kala väggar.. (2)
Att komma till en psykiatrisk avdelning med hopp om att bli bättre och sedan mötas av en ostimulerande fängelselik miljö kan leda till stor frustration på grund av ouppfyllda förväntningar. Att behöva hantera dessa känslor kan vara mycket energikrävande vilket i förlängningen kan hämma återhämtningen.
6
DISKUSSION
Under denna rubrik diskuteras resultatet utifrån tidigare forskning, teoretisk referensram och studiens syfte. Fortsättningsvis diskuteras metodens styrkor och svagheter relaterat till datainsamling och analys. Avslutningsvis förs en diskussion angående de etiska aspekterna.
6.1 Resultatdiskussion
I vår resultatdiskussion har författarna tagit vägledning i hur resultatet kan förstås i relation till Tidvattenmodellens tre persondomäner och hur det relaterar till tidigare forskning. Inledningsvis var tanken att strukturera resultatet utifrån varje persondomän, men då det visade sig att sambanden är mer komplexa och sammanvävda än författarna först trodde, så valde författarna att utforma rubriker under vilka de olika persondomänerna kan integrera med varandra och med resultatet. Således utgår strukturen i diskussionen från rubrikerna När miljön främjar eller hämmar möjligheten att framträda i andradomänen och När miljön främjar eller hämmar personen att dela med sig av självdomänen i
världendomänen. Kliniska implikationer, betydelsen av resultatet i ett vidare sammanhang och förslag till vidare forskning innefattas i slutet av diskussionen.
