Barnen var redan från början positiva till att delta i denna undersökning. Vi var tydliga för barnen redan från början om vad som skulle ske och hur det skulle avslutas.
”Det du hör glömmer du,
Det du ser minns du,
Det du gör förstår du”
Kinesiskt ordspråk
5.1.1 Pilotgruppen
I förskolan var det inga reaktioner från barnen om varför de inte kom i samma grupp som kompisen eller varför de hamnade i den grupp som de gjorde. De delades in i de olika grupperna slumpmässigt. Då blev det inte egna erfarenheter eller kännedom om barnen som avgjorde grupptillhörighet. Varje gång sagan lästes fördes en kort dokumentation om eventuella inlägg från barnen. I gruppen som endast lyssnade på sagan sa en flicka efter första gången att sagan var ”läskig”. Pedagogens kroppsspråk när sagan lästes kan ha haft en del inverkan på hennes reaktion. En pojke pratade lite om lejonet både efter första och andra gången. Tredje gången pratade barnen om att man ska vara snäll och man får inte slåss. Några barn använde frasen vi nyttjar vid eventuella konflikter på förskolan ”det är fel”. Ett barn pratade om att syskonet brukar bråka. Efter fjärde gången var det ett barn som upptäckte att lejon börjar på bokstav L. Då letade barnen efter den bokstaven i rummet där vi satt. Sista gången undrar ett barn över Afrika. Då blev det en diskussion där alla närvarande deltog. Anette Eriksson (2007) skriver att delaktighet hör samman med utförande av aktivitet.
Varje barn skall utveckla sin förmåga att uttrycka tankar och åsikter. (Lpfö 98 s.26)
Barnen i denna har mest uttryckt att man ska vara snäll och inte slåss och även kommenterat ”arga gubben”. Vi tror att barnen som endast lyssnat på sagan har varit fokuserad på läsarens kroppsspråk och tonläge.
Gruppen som lyssnade på sagan med stöd av bilder hade också kommentarer från barnen men inte lika mycket. I denna grupp var det en pojke som efter första gången fick ett bekymrat ansiktsuttryck varje gång den ”arga gubben” nämndes. De andra barnen fokuserade på att man ska vara snäll och inte slåss. En flicka berättade att ett barn hade knuffat henne. Andra gången började några pojkar diskutera krigarnas spjut. Det fanns ingen bild på vare sig krigarna eller spjuten. Några barn undrar mitt i sagan när bilden på lejonet kommer. En flicka intresserar sig för de små djuren och vill titta på dem en längre stund. Efter fjärde gången säger en flicka att det bara är fantasi, det finns ingen mus. En pojke härmar lejonets rytande. Femte gången önskar barnen att få titta extra på bilderna efter sagan. Sista gången tittade barnen extra på bilderna, kände på dem och hjälpte till att lägga ner dem i plastfickan. Barnen var mer fokuserade på bilderna eftersom de fanns framför dem att beskåda medan sagan lästes. De lyssnade uppmärksammat på sagan efter varje gång och kommenterade aldrig att samma saga lästes igen.
5.1.2 Experiment- och kontrollgruppen
Alla barnen tyckte det var spännande och de var positiva till att delta i undersökningen. I förskoleklassen är barnen naturligt uppdelade med lika många flickor och pojkar i två tamburs grupper. Det kändes naturligt att behålla dessa grupper i undersökningen. En tambursgrupp tillhörde experimentgruppen, den andra gruppen blev kontrollgruppen. Som bildstöd visades boardmakerbilder. Vid de tre olika tillfällena som sagan lästes dokumenterades barnens olika kommentarer och om de var fokuserade på aktiviteten. Vid första tillfället satt alla barnen stilla och lyssnade fokuserat. Vid andra tillfället hade en pojke i experimentgruppen svårt att sitta stilla, trots att han lyssnade och var tyst. Av de 21 barn som fått se bilder till sagan återberättade 18 av dem sagan i logisk följd.
I gruppen som fick lyssna började två barn småprata med varandra men efter en tillsägelse blev de tysta och fortsatte lyssna. Vid tredje tillfället undrade båda grupperna om de skulle hör sagan vid fler tillfällen. Gruppen som endast lyssnade på sagan, frågade om de fick lyssna till sagan med bilder efter undersökningen.
Båda grupperna nämnde att barnen var ”taskiga mot pojken”, att ”han var ledsen för att ingen ville leka med honom” och att ”läraren var dum”. Barnen i experimentgruppen var mest fokuserade på bilderna när sagan lästes, medan kontrollgruppen gruppen fokuserade på kroppsspråk, tonläge och ansiktsuttryck. Experimentgruppen kommenterade inte sagan i samma uträckning som kontrollgruppen.
5.1.3 Intervjun med tal- och språkpedagoger och specialpedagoger
Rektorn har en nyckelposition med möjlighet att ge arbetslagen mandat att förfoga över resurser. Om kompetensen nyttjas där den bäst behövs, gynnas kvaliteten. Arbetslagen måste då kunna analysera orsaken bakom barnets svårigheter (Persson, 2008 ). Pedagogerna har god insikt i olika sorters arbetsmaterial och söker kontinuerligt efter ytterligare material. En tal- och språkpedagog hade önskemål om att skapa ett mediatek med möjlighet att samla allt material. Pedagogerna på förskola och skola får tillfälle att låna material den tid de behöver. Barn utvecklas hela tiden och behovet av material växlar. Därför anser vi att ett mediatek i förskolan och skolans närhet, som har öppet varje dag från morgon till kväll, hade varit det ultimata. Det finns en risk att systemet fallerar om personalen inte tar ansvar för materialet och lämnar tillbaka det i samma skick. De ekonomiska förutsättningarna för inköp av material i de båda kommunerna ser olika ut men datorn är ett utmärkt verktyg som alltid är tillgängligt för uppdatering. Men kan datorn ersätta personliga möten? Vi anser att kommunikationen blir mer tydlig, okonstlad genom personliga möten och minimerar missförstånd.
Specialpedagogerna och tal- och språkpedagogerna anser att alla i barnets närhet ska erbjudas utbildning. Med barnets närhet menas personal, nära anhöriga, föräldrar, syskon samt barngruppen. De anser att det är viktigt att man även hemma jobbar mot samma mål vid rutinsituationer och har struktur i arbetet. Lpfö98 säger att alla som arbetar i förskolan skall samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Specialpedagogisk kompetens är nödvändig i de ordinarie arbetslagens arbete och behöver större spridning än vad som sker idag (Persson, 2008).
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (LPO 94 s.36) Med det menas varje individs behov, erfarenheter, förutsättningar och tänkande. Därför anser vi att det är viktigt att pedagogerna på förskola och skola är utbildade och att all personal runt barnet får utbildning samtidigt. Att bara skicka en kollega på utbildning som sedan ska delge arbetslaget fungerar inte tillfredsställande. Den utbildade kollegan är själv nybörjare och har inte befäst sin kunskap. Man tar till sig information på olika sätt eftersom vi är olika personligheter. Får alla utbildningen samtidigt kan vi träna och stötta varandra. Men tyvärr fungerar det inte riktigt så i de båda kommunerna.
Vi tycker att nätverk med andra kommuner runt omkring är ett mycket bra system. Genom nätverket som har bildats med pedagoger i andra kommuner finns det möjlighet att delge varandra kunskap och erfarenhet. Handledning av pedagogerna på förskola och skola är en stor del av special och tal- och språkpedagogernas arbete. Specialpedagogerna på särskolan arbetar med barnen och har mer kunskap över lag i AKK. Kunskapen om AKK gör kommunikation möjlig för personer som på grund av olika funktionshinder inte kan tala, saknar förståelse för ett talat språk eller har ett bristande språk. ”Att lärare i förskolan är kunniga, kan barns utveckling och har pedagogiska kunskaper är nödvändigt för att nå framgång i samverkan med andra professioner runt barns svårigheter”, (Ottosson, 2007). Skollagen säger att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. I Lpfö98 står att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar.