Metoddiskussion

Som resultatet ovan belyst samlades totalt in 49 enkätsvar, vilket generellt ses som undermåligt vid en kvantitativ metod, för att kunna vara representativt för ett område med omkring 2300 invånare. Generaliserbarheten för denna undersökning kan därmed diskuteras (Robson 2011). Detta innebär att resultaten bör tolkas med försiktighet. Resultaten kan därför endast användas för att förklara och beskriva upplevelser från de som har besvarat enkäten. Metoden kan således kritiseras för vara bristfällig vad gäller att undersöka områden med hög heterogenitet och som kan upplevas som så kallade “problemområden”. Då det fanns stora språkbrister i denna undersökning lämnades medborgarna med annat språk än svenska och engelska inte möjligheten att delta, alltså medborgare med utländsk härkomst. Deras upplevelser gick således miste om vilket kan tänkas ha påverkat resultaten åt en mer positiv riktning, utifrån vad tidigare forskning visat (Hale 1996 och Gibson m. fl. 2002).

På grund av den låga svarsfrekvensen har även svaren angående

bakgrundsfaktorer blivit väldigt skevt fördelade. Genom detta begränsades antalet analyser som kunde göras av datasetet. Ålder var efter första metoden

(dörrknackning) övergripande hög med en snittålder på omkring 60 år. Denna jämnades ut efter att resterande metoder genomförts till en snittålder på 47 år. Detsamma gäller för kön där tydliga skillnader kunnat urskiljas mellan de olika metoderna. Dörrknackning ledde till en hög snittålder och där 65 procent var kvinnor. Insamlingen som skedde vid Charlottenborgs centrum gav en snittålder omkring 50 år, där 100 procent av alla respondenter var män. Insamlingen som skedde under avslutningsfesten gav i sin tur en snittålder på omkring 35 år, där 80 procent av respondenterna var kvinnor. Att sista metoden hade en lägre snittålder kan tänkas bero på att avslutningsfesten anordnades med kulturskolan vars

medlemmar är små barn. Hade fler svar inkommit under insamlingarna kan tänkas att resultaten sett annorlunda ut beroende på vilken metod som genererat mer svar. Bakgrundsfaktorer såsom sysselsättning och bostadstyp blev på grund av det låga svarsantalet väldigt skevt fördelade. Vad detta medför i praktiken på grund av det låga antalet svar är att vissa kategorier endast innehåller 2 svar. Genom detta låga antal kunde dessa bakgrundsvariabler inte användas till några bivariata analyser. Resultaten som framkom vid dessa analyser hade en för låg generaliserbarhet och

valdes därför inte att tas med vid framställandet av resultat. Hade fler svar inkommit hade således möjligheten att göra analyser och därigenom finna samband ökat markant. Ännu en stor brist som ett lågt svarsantal medför är svårigheten att finna statistiskt signifikanta värden i analyserna och vid de fall där signifikans går finna är det ändå inte representativa siffror på grund av det låga antalet. I resultatdelen ovan benämns bland annat att ett samband styrks genom statistisk signifikans med ett p-värde på 0,008. Detta innebär att resultatet kan bero på slumpen till 0,8 procent vilken ses som signifikant då gränsen dras vid 5 procent. Trots detta måste signifikansen i denna studie tolkas med försiktighet då antalet svar är så pass lågt.

Tidigare trygghetsundersökningar har använt enkäter som datainsamlingsmetod och det har ansetts vara en tillräcklig metod för att samla in relevant data för att undersöka tryggheten (NTU 2019). Olika insamlingsmetoder har i denna undersökning testats för att framför allt försöka höja den låga svarsfrekvensen. Dessa metoder har olika för- och nackdelar. En generell brist som troligtvis har påverkat det stora bortfallet är språkbristerna, vilket nämndes ovan. Ytterligare en nackdel med metoden är risken för att respondenterna svarar socialt önskvärt (Bryman 2018). Denna risk förekommer i denna studie, då framför allt trygghet/otrygghet och utsatthet för brott kan vara kopplat till obehagliga upplevelser eller känslor hos respondenten. Vidare stod även studenterna i närheten av respondenten när denne besvarade enkäten, vilket också kan ha påverkat respondenten till att svara socialt önskvärt. Utöver detta skriver Robson (2011) även att en svårighet med face-to-face enkäter är just att få tillräckligt med många deltagare, detta på grund av både att respondenten behöver prata med en främling, samt att det ställer krav på forskaren att lyckas berätta om hela studien på ett kort och koncist sätt.

Genom en tydlig operationalisering av begreppen och tydligt utformade frågor fångas respondenternas känslor och upplevelser, vilket enligt Robson (2011) ökar den interna validiteten. En fördel med frågorna i denna studies enkät är att dessa redan är testade frågor i framför allt tidigare trygghetsmätningar, vilket innebär att de mäter de som ämnas mätas (Robson 2011; NTU 2019). Bryman (2018) skriver att genom en tydlig beskrivning av metoden som använts ökar studiens

replikerbarhet, vilket gör det möjligt att i framtiden genomföra liknande undersökningar. Slutligen kan det även vara värt att ta upp att genom att respondenterna i denna undersökning har försetts med likadana enkäter, där frågorna har blivit testade tidigare, vilket pekar på en hög reliabilitet (Robson 2011).

De olika datainsamlingsmetoderna som används i denna studie har olika för- och nackdelar som kan ha påverkat det slutgiltiga utfallet dvs, resultatet. Några fördelar med att knacka dörr är att man med stor säkerhet vet att respondenten är bosatt i undersökningsområdet, vilket ökar tillförlitligheten (Robson 2011). Ytterligare en fördel är möjligheten att kunna besvara eventuella frågor om exempelvis varför arbetet genomförs. En nackdel med dörrknackning som

insamlingsmetod är risken för ett stort bortfall, då respondenten inte vill öppna på grund av att de inte vet vem som står utanför dörren, vilket även Robson (2011) lyfter vara en av dessa metoders största nackdel. Detta förebyggs genom att ett informationsbrev sattes upp i trapphusen en vecka innan. Dörrknackningen valdes att göras på sen eftermiddag/kväll dvs. 16-19.30, för att öka möjligheten till att

människor är hemma. Risken finns dock att man kommer vid tidpunkter som inte “passar” exempelvis middagstid och att boende därför tackar nej till att delta. På grund av lågt antal svar, vilket nämndes ovan, kompletterades dock denna data med att dela ut enkäter på allmän plats. Att samla in data på allmän plats har även det sina för- och nackdelar, vilka liknar det som dörrknackning har. Utöver redan nämnda nackdelar så har denna metod även svårigheter med att man inte med säkerhet kan veta att respondenten bor i undersökt område, här användes

introduktionsbrevet för att minska denna risk. Under insamlingen på allmän plats stod en annan “förening” under samma tidpunkt och gjorde en undersökning vilket kan ha påverkat svarsfrekvensen i denna undersökning. Respondenterna blev under kort tid tillfrågade från två olika undersökningar vilket kan ha lett till en undersökningströtthet och därmed lett till en ovilja att delta (Bryman 2018). Utöver ovanstående problematik var det generellt många som tackade nej till att besvara enkäten på grund av det antingen kände sig trygga eller otrygga. De som uppgav att de redan hade en hög känsla av trygghet menade att deras åsikter inte behövdes då området redan var så pass bra. De som istället uppgav att de hade en hög känsla av otrygghet menade att de inte var någon idé att delta. Många menade att de upplevde att deras åsikter var det ingen som brydde sig om eller ändå skulle försöka göra något åt. Båda ovanstående argument besvarades med att allas åsikter är viktiga för att polisen ska få en korrekt lägesbild och därigenom kunna vidta rätt åtgärder. Utöver detta lämnades ingen mer förklaring då respondenten av etiska skäl inte skulle uppleva att denne var tvungen att delta. Båda dessa bortfall kan ha påverkat resultaten.

Flera metoder för insamling av data har testats under detta arbete utifrån den tidsaspekt som funnits, framför allt för att öka antalet svar. Att ingen av metoderna gav ett större antal svar, lyfter svårigheterna med att undersöka den upplevda tryggheten samt områden likt det som undersöks. Framför allt

språksvårigheterna är av vikt att poängtera. Resultaten visar en överrepresentation av kvinnor, vilket kan bero på att kvinnor generellt känner sig mer otrygga än män (NTU 2017; NTU 2019). Resultat från tidigare trygghetsundersökningar visar på en liknande könsfördelning (NTU 2017). De olika metoderna har dock

kompletterat varandra, vilket har beskrivits ovan. De två metoder som användes vid den andra insamlingen av data kan därför ha lett till en mer jämn

könsfördelning än vad som fanns efter första datainsamlingen.

De begränsningar, med framför allt låg svarsfrekvens samt avsaknad av svar från de med språksvårigheter, som denna studie haft påverkar generaliserbarheten på så sätt att resultatet inte kan generaliseras till alla som bor i området

Charlottenborg. Metoden utgick från ett systematiskt slumpmässigt urval, vilket generellt ger goda möjligheter att generalisera resultaten enligt både Robson (2011) och Bryman (2018). Det kan dock vara värt att nämna att om

undersökningen hade fått in fler svar så hade den externa validiteten varit lägre, dvs. möjligheten till att generalisera resultaten hade varit högre. Resultatet från denna studie bör snarare ses som en indikation på hur det kan se ut i området. Det hade varit önskvärt med ett större antal svar eftersom ett större antal deltagare hade gett mer reliabla och valida resultat, vilket även hade gett en mer

representativ bild av tryggheten i området (Robson 2011). För framtida trygghetsundersökningar i området eller andra liknande områden, föreslås att

enkäten ska vara översatt till andra språk, inte endast svenska och engelska, samt en möjlighet att samla in data över en längre tid. Genom enkäter på fler språk och en längre datainsamlingstid kan en mer representativ bild av medborgarnas trygghetsupplevelser i bostadsområdet och liknande områden ges. Utifrån den tidsaspekt som funnits för denna kandidatuppsats har detta tyvärr inte varit möjligt.