Examensarbete i kriminologi Malmö Universitet
”FEAR OF CRIME” – EN
TRYGGHETSUNDERSÖKNING I
CHARLOTTENBORG
DEN UPPLEVDA TRYGGHETEN OCH
POLISIÄRA INSATSER
KAROLINA GUSTAFSSON
OLIVIA MÅNSSON
”FEAR OF CRIME” – EN
TRYGGHETSUNDERSÖKNING I
CHARLOTTENBORG
DEN UPPLEVDA TRYGGHETEN OCH
POLISÄRA INSATSER
KAROLINA GUSTAFSSON
OLIVIA MÅNSSON
Gustafsson, K & Månsson, O. ”Fear of crime” – En trygghetsundersökning i Charlottenborg. Den upplevda tryggheten och polisiära insatser. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2019.
Denna studie syftar till att ge en ökad kunskap om den upplevda tryggheten bland boende i bostadsområdet Charlottenborg, Motala. Utöver detta undersöks även om medborgarna upplever att det förekommit några polisiära insatser i området, samt vilka insatser medborgarna själva anser skulle ge en ökad trygghet. Studien, görs i samarbete med polisen i Motala och bostadsområdet som undersöks, grundar sig i Motala kommuns medborgarlöfte. Studiens frågeställningar har besvarats genom en enkätundersökning som riktats till medborgarna i bostadsområdet
Charlottenborg. Resultatet visar på att majoriteten av medborgarna i området känner sig trygga. En stor skillnad kan dock urskiljas mellan könen där kvinnor tenderar att vara mycket mer otrygga än männen. Likaså tenderar kvinnor att på grund av sin otrygghet få ett mer undvikande beteende, exempelvis undviker att gå ensamma på kvällen eller avstå från aktiviteter. Inga samband går att finna vad gäller upplevd trygghet och ålder, vilket skiljer sig från många andra studier. Enligt medborgarna har den polisiära närvaron ökat i området under det senaste året, om man ser till svaren bland de som har en uppfattning i frågan. Den vanligaste polisiära insatsen som märkts av bland medborgarna från det gångna året är trafikkontroller. Vad gäller medborgarnas egna uppfattningar om vilka insatser som skulle leda till en ökad trygghet i området är det vanligaste svaret någon form av patrullering under kvällstid/natt. Även en mer frekvent polisiär närvaro vid den lokala fritidsgården är något som medborgarna uppger skulle ge en ökad trygghet i området. Sammanfattningsvis visar denna studie på att tryggheten upplevs som hög i området och att det vanligaste är att medborgarna inte har någon uppfattning kring hur den polisiära närvaron har förändrats under det senaste året. Vad gäller insatser är trafikkontroll den insats som tydligast märkts av. Medborgarna själva uppger dock att en ökad patrullering av polisen, främst på kvällstid/natt, är den insats som skulle ge en ökad trygghet. Studiens resultat kan förhoppningsvis leda till ökad kunskap om medborgarnas trygghet samt ligga till grund för uppföljningar av trygghetsnivåer i hela kommunen. Nyckelord: Community policing, Fear of crime, Medborgarlöfte, Polisiära insatser, Trygghet.
FEAR OF CRIME - A SURVEY
MADE IN CHARLOTTENBORG
THE LEVEL OF FEAR OF CRIME AND
ACTIONS MADE BY THE POLICE
KAROLINA GUSTAFSSON
OLIVIA MÅNSSON
Gustafsson, K & Månsson, O. Fear of crime – a survey made in Charlottenborg. The level of fear of crime and actions made by the police. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of criminology, 2019.
This study aims to give more knowledge about the perceived fear of crime among residents in the residential area of Charlottenborg, Motala. In addition to this, it also examines whether the citizens feel that there has been any actions made by the police in the neighborhood during the last year, and which actions from the police the citizens consider provide decreased fear of crime. The survey is done in collaboration with the police in Motala and the residential area which is being studied is based on the engagement made by the police department in Motala to the community. The questions in this study has been answered by a survey aimed at citizens in the residential area of Charlottenborg. The results show that the majority in the neighborhood has a low fear of crime. A difference was found between the genders, where women tended to have a higher level of fear of crime than the men. Women tended to have a more avoidant behaviour due to their fear of crime, such as avoiding going out late at night or abstaining from activities. No relation was found between fear of crime and age, which stands out from other studies made on the subject. According to the citizens the presence of the police in the neighborhood has increased during the last year. The most common action from the police seen by the citizens during the last year is traffic controls. Regarding the citizens´own perceptions about which actions from the police would give a lower fear of crime, most common answer is any form of patrolling during evening/nighttime. A more frequently presence from the police at the local community youth center was also an action many citizens felt would decrease their fear of crime. In summary this study show that the fear of crime in the neighborhood is low and the presence of the police has increased. When it comes to different actions made by the police the most noticed one is traffic controls but the residence feel that an increase in patrolling by the police would decrease fear of crime. The results from this study will hopefully lead to more knowledge about the citizens fear of crime. The study can also be a part of future follow ups
regarding levels of fear of crime amongst the whole city.
Keywords: Actions from the police, Citizen promise, Community policing, Fear of crime,
Förord
Följande kandidatuppsats är resultatet av ett samarbete mellan
kriminologistudenter på Malmö Universitet och polisen i Motala. Uppsatsens syfte har varit att öka kunskapen om tryggheten i bostadsområdet Charlottenborg, Motala samt vilka polisiära insatser som förekommit och som medborgana anser skulle ge en ökad trygghet. Kandidatuppsatsen genomfördes under vårterminen 2019 och omfattar 15 hp.
Tack!
Vi vill först och främst rikta ett stort tack till vår samarbetspartner polisen i Motala för att vi fick möjligheten och förtroendet att genomföra denna uppsats. Ett extra stort tack till kommunpolis Josefin Arvidsson och lokalpolisområdeschef Hanna Sjöberg, våra kontaktpersoner, för att de med ett stort engagemang hjälpt till med kontaktuppgifter och material till skapandet av denna uppsats. Vi vill även tacka respondenterna som deltagit i vår undersökning. Vidare vill vi även rikta ett stort tack till Motala kommuns brottsförebyggande samordnare och idrottskonsulenten på Östergötlands idrottsförbund.
Ett varmt tack till vår handledare Alexander Engström. Tack för ditt stora engagemang, givande diskussioner, stöd och råd för att driva arbetet framåt. Slutligen vill vi tacka våra medstudenter och lärare på institutionen för dessa tre intressanta och lärorika år på kriminologiprogrammet.
TACK!
Malmö juni 2019
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 7
1.1 Syfte och frågeställning ... 8
1.2 Begrepp ... 8
1.3 Avgränsning ... 9
2. BAKGRUND ... 9
2.1 Trygghet “Fear of crime” ... 9
2.2 Polismyndighetens omorganisation ... 10
2.3 Problemorienterat polisarbete ... 11
2.3.1 SARA-modellen ... 12
2.3.2 Problemorienterat polisarbete i praktiken kopplat till trygghet ... 12
2.4 Community Policing ... 13
2.4.1 Community Policing kopplat till trygghet ... 15
2.5 Medborgarlöftet i Motala ... 16
2.5.1 Medborgarlöftets inverkan på brott och otrygghet ... 18
2.6 Teoretisk tolkningsram ... 18
2.6.1 Rutinaktivitetsteorin ... 18
2.6.2 Kollektiv styrka ... 19
3. METOD OCH MATERIAL ... 19
3.1 Urval ... 20
3.2 Enkätens utformning ... 21
3.3 Tillvägagångssätt ... 22
3.4 Variabler, Kodning & Analys ... 23
3.4.1 Beroende variabler ... 23 3.4.2 Analysarbete ... 23 3.5 Etik ... 24 3.5.1 Informationskravet ... 24 3.5.2 Samtyckeskravet ... 25 3.5.3 Konfidentialitetskravet ... 25 3.5.4 Nyttjandekravet ... 25 4. RESULTAT ... 26 4.1 Trygghet ... 27 4.2 Insatser ... 29 5. DISKUSSION ... 33 5.1 Resultatdiskussion ... 33
5.2 Metoddiskussion ... 35
6. SLUTSATS ... 38
REFERENSER ... 39
1. INLEDNING
I nyhetsflödet den 1 maj 2019 kunde följande nyhetstext läsas “Otryggheten i Sveriges bostadsområden ökar”1. Liknande nyhetstexter blir allt vanligare i
dagens samhälle. Trygghet och otrygghet uppmärksammas alltmer, framförallt i media, men också av politiker och allmänheten (Heber 2008). Tryggheten är ofta kopplad till människors uppfattning om brottslighet eller oro för att utsättas för brott (Brottsförebyggande rådet, Brå 2016). Det är dock viktigt att även beakta att tryggheten kan bero på så mycket mer än bara oro för att utsättas för brott (Heber 2008). Trygghet är ett mångfacetterat begrepp, med många olika komponenter och dimensioner (Torstensson-Levander 2007). Begreppet definieras olika beroende på vad man ämnar undersöka och hur man ämnar undersöka det (a.a.). I denna undersökning kommer trygghet att undersökas på en individuell nivå och därmed utgå från respondenternas egna upplevelser kring rädsla och oro (för att utsättas för brott). Vilket inom internationell forskning benämns som fear of crime. Inom forskning och kriminalpolitik har studier om upplevd trygghet blivit ett växande och mer uppmärksammat område (a.a.). Detta ses tydligt inom kriminalpolitiken genom det mål riksdagen senast år 2018 tog upp: ”Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten” (Prop.
2018/19:1, s 14). De skriver utöver detta även följande: “Att öka tryggheten är ett mycket viktigt kriminalpolitiskt mål som rättsväsendets myndigheter, men även andra samhällsaktörer, bidrar till” (Prop. 2018/19:1, s 14). Detta beskriver vikten av ett bra samarbete mellan olika samhällsaktörer för att brottsligheten ska minska och tryggheten öka. Begreppet trygghet och även den upplevda tryggheten kan därför sägas ha fått en större uppmärksamhet i det svenska samhället, vilket också kan ses i trygghetsundersökningar. Under år 2016 ökade otryggheten i det svenska samhället efter att ha legat på lägre nivåer under flera år (Prop. 2018/19:1). I den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) från år 2018 visade resultat på att 28 procent av befolkningen känner sig otrygga och på grund av detta avstår från att gå ut ensamma sent på kvällen i sina bostadsområden (NTU 2019). Otrygghet kan leda till negativa konsekvenser såsom ett undvikande beteende, vilket i
lokalsamhället kan skapa en ännu högre otrygghet. På grund av avsaknad av kapabla väktare och informell social kontroll minskar den kollektiva styrkan, vilket kan leda till en ökad brottslighet och minskad trygghet (Sampson 2006). Den negativa förändringen av trygghet i det svenska samhället skapar frågor såsom, vad kan polisen och andra samhällsaktörer göra för att öka tryggheten samt på vilka sätt? Två relativt vanliga svar är en minskning av brottsligheten samt öka tryggheten genom att förändra kringliggande miljö i bostadsområden eller öka den synliga polisiära närvaron.
Sedan år 2015 används medborgarlöften som metod på nationell nivå och således även i Motala kommun (Polisen 2015). Polisen har huvudansvaret över metoden men ska tillsammans med stöd från kommunen se till att den genomförs. Motalas medborgarlöfte grundar sig i området Charlottenborg, vilket har identifierats som ett fokusområde, där den sociala utsattheten ses som högre än i resterande del av kommunen. Polisen har därav valt att rikta särskilda åtgärder mot området för att få ner brottsligheten men även öka tryggheten bland medborgarna. Brottsligheten har minskat enligt polisens egna utvärderingar medan tryggheten inte är undersökt
(Motala kommun 2018). Det föreligger således en stor kunskapslucka kring trygghetsnivån och därav brister arbetet kring åtgärder som bör implementeras då varken polis eller kommun vet utgångsläget. Denna uppsats författas därför i samarbete med polisen i Motala.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att öka kunskapen om medborgarnas upplevda trygghet i bostadsområdet Charlottenborg, Motala, samt vilka polisiära insatser som ger en ökad trygghet för medborgarna. Målet med denna undersökning är att bidra med viktig kunskap, till polisen och kommunen, om tryggheten i
Charlottenborg utifrån nuvarande polisiära insatser. Genom denna ökade kunskap kan förhoppningsvis det trygghetsskapande arbetet utvecklas och förtydligas.
Följande frågeställningar har skapats för att uppfylla syftet i denna uppsats: Hur ser den upplevda tryggheten ut bland medborgarna i Charlottenborg? Upplever medborgarna i området att insatser från polis har förekommit
under det senaste året i Charlottenborg, i så fall vilka?
Vilka polisiära insatser anser medborgarna i området skulle ge en ökad trygghet i Charlottenborg?
1.2 Begrepp
Medborgarlöfte - Definitionen av ett medborgarlöfte enligt Polisens (2015) metodstöd är följande: vad de boende och de som verkar i området anser viktigt för att de ska känna sig säkra och trygga. Det är också en beskrivning av vad polis, kommun och andra aktörer i lokalsamhället tillsammans med boende i området lovar att åstadkomma för att kunna hantera lokala problem.
Community policing - En arbetsmodell som verkar för goda relationer och kommunikation mellan samhället, dess medborgare och polisen (Dietz 1997). Metoden syftar till ett proaktivt problemlösande arbete där medborgarna i ett samhälle får möjlighet att delge vad de anser vara ett “problem” i samhället (a.a.). Detta kan sägas motsvara den svenska arbetsmetoden medborgarlöfte.
Polisiära insatser - Definieras i denna enkätundersökning som patrullering dagtid, kvällstid/natt, trafikkontroller samt närvaro vid fritidsgården i Charlottenborg. Denna definition grundar sig i hur polisen i Motala har definierat polisiära insatser i medborgarlöftet för år 2018/2019 (Motala kommun 2019a).
Trygghet - Trygghet är ett mångfacetterat begrepp och definitionen är bred och ofta olika beroende på vad man ämnar undersöka (Torstensson-Levander 2007). Ett vanligt begrepp för trygghet inom den internationella forskningen är fear of crime, vilket är grundbegreppet för denna uppsats och dess fokus på trygghet (a.a.). Vanligtvis kopplas alltså trygghetsbegreppet till brottslighet och hur detta ser ut i samhället. Ett alternativ till brottslighet är “oordning”, vilket ofta
kännetecknas som en otrygghetsskapande faktor (a.a.). Ett exempel är dåligt upplysta platser (mörkret) som ofta kopplas till rädsla. Detta handlar om sociala företeelser som upplevs skrämmande, vilket också undersöks i denna uppsats. Utöver detta undersöks även trygghet allmänt i form av rädsla, vilket ofta
framkallar ett undvikande beteende (a.a.). Människor gör ofta riskbedömningar på grund av en upplevd känsla av rädsla i en specifik situation (Heber 2008).
Enkätens frågor handlar om huruvida rädsla för att bli utsatt för brott leder till ett undvikande beteende. Uppsatsen har utgått från samma konstruktion som frågorna i NTUs undersökning om trygghet, då dessa redan är testade. Undersökningen utgår därför från deras dimension av trygghet. Först och främst den andra dimensionen i den första komponenten “allmän otrygghet”, vilket mäts genom frågor om rädsla för att vistas ensam sent i sitt eget bostadsområde (Torstensson-Levander 2007). Utöver detta mäts tryggheten även utifrån den tredje
komponenten som rör konsekvenser och livskvalité, det vill säga att man valt att ta en annan väg eller avstått från en aktivitet (a.a.). Detta ligger på en individuell nivå där frågorna utgår från respondenternas egna upplevelser kring rädsla, vilket skiljer sig från en generell rädsla om att andra ska utsättas (LaGrange & Ferraro 1987). Studiens benämning av trygghet löper således på en personlig uppfattning från kollektiv till affektiv upplevelse (a.a.).
1.3 Avgränsning
Brottsligheten kommer inte att undersökas i denna studie, då polisen i Motala själva redan har undersökt denna. Utöver detta riktar sig undersökningen endast till boende i bostadsområdet Charlottenborg. Då det inte finns någon förmätning att utgå ifrån kan denna uppsats inte undersöka om tryggheten har förändrats, utan kan endast undersöka hur tryggheten ser ut just nu. Den kan inte heller undersöka vilka polisiära insatser som har haft störst effekt på medborgarnas upplevda trygghet, vilket också kan ses som en avgränsning.
2. BAKGRUND
Nedan kommer trygghet och olika arbetsmetoder inom polisen tydligare beskrivas både kopplat till ett internationellt perspektiv men även ett lokalt perspektiv. Detta leder sedan in på det lokala arbetet i Charlottenborg.
2.1 Trygghet “Fear of crime”
Internationellt fokuserar forskning om trygghet kring begreppet fear of crime vilket samstämmer med betydelsen av trygghet i denna studie, då fokus på trygghet ligger kring rädsla för utsatthet för brott. Variationer vad gäller upplevd trygghet kan förklaras enligt Torstensson-Levander (2007) av olika faktorer såsom kön och ålder. Detta är något som även styrks av annan forskning.
Exempelvis skriver Hale (1996) i sin granskning av forskningsläget över trygghet att en problematik med låg trygghet leder till flertalet konsekvenser som i sin tur ofta går att koppla till faktorer som kön och ålder. Genom låga nivåer av trygghet tar samhället i stort skada, detta genom att sammanhållningen i områden försvagas sinsemellan de boende (a.a.). Försvagas sammanhållningen minskar också den kollektiva styrkan i området, vilket beskrivs som en gemenskap där medborgarna delar normer och värderingar (Sampson 2006). Sampson (2006) menar att med en hög kollektiv styrka ökar tryggheten och risken för att bli utsatt för brott minskar. Charlottenborg ses som ett område med många kulturer, nationaliteter och där den socioekonomiska statusen fluktuerar mellan de boende2.Forskning visar på att områden med hög heterogenitet kan leda till att den kollektiva styrkan tar skada (Lorenc m. fl. 2013). Genom en låg kollektiv styrka påverkas boendes tillit till
varandra och därigenom minskar tryggheten och rädslan för att bli utsatt för brott ökar i sin tur (Lorenc m. fl. 2013).
Konsekvenserna av en låg trygghet kan te sig olika beroende på vem individen är och vem som upplever problematiken. Forskning visar på att äldre och kvinnor tenderar att påverkas mer än yngre och män (Hale 1996). Äldre och kvinnor ändrar oftare sitt beteende på grund av en låg trygghet, genom att exempelvis stanna inomhus efter mörkrets intrång eller undvika vissa platser och aktiviteter (a.a.). Dock kan konsekvenser drabba alla i samhället oavsett kön, ålder eller socioekonomisk status. Garofalo (1981) skriver i sin uppmärksammade artikel Fear of crime, Causes and consequences att upp till 56 procent av befolkningen begränsar eller ändrar sitt beteende genom att avstå från aktiviteter på grund av rädsla för att bli utsatt för brott.
Annan forskning visar på att en låg trygghet på grund av brottsligheten i
samhället, i sin tur kan leda till en ökad brottslighet som därigenom leder till en cirkelproblematik (Skogan 1986). Genom låg trygghet väljer människor att undvika offentliga platser och istället hålla sig inomhus (a.a.). Detta menar Skogan (1986) leder till att antalet kapabla väktare minskar ute i offentligheten och därigenom ökar möjligheterna att begå brott utan att bli påkommen. Detta resonemang går i sin tur att koppla till rutinaktivitetsteorin som vidare förklaras nedan.
Hale (1996) skriver också om hur medborgarnas tillit och förtroende till
rättsväsendet och samhälleliga aktörer kan skadas genom låg trygghet. Upplever medborgarna att de inte får gehör för sin rädsla och oro från samhället och rättsväsendet skapas en distansering som kan leda till att medborgarna väljer att hantera problemen på egen hand (a.a.). På samma sätt skriver Crowl (2017) att när polisen är mer engagerad och synlig inom samhället har medborgarna en mer positiv syn till polisen, vilket kan leda till ett ökat förtroende och trygghet. Som nämndes ovan är polisens uppdrag utöver att minska brottsligheten även att arbeta för att tryggheten ska öka (Prop. 2018/19:1). Polisens arbetssätt har ändrats över tid vad gäller det trygghetsskapande arbetet, detta framför allt genom den stora omorganisationen som ägde rum under 2015.
2.2 Polismyndighetens omorganisation
Den 1 januari 2015 blev polismyndigheten och säkerhetspolisen en fristående myndighet (Prop. 2013/14:110). Omorganisationen syftar till att skapa bättre förutsättningar och tydligare styrning, för att få bättre resultat och högre kvalitét i polisens verksamhet (a.a.). Omorganisationen av polismyndigheten har lett till att myndigheten har skapat en verksamhetsidé som lyder enligt följande:
”Närmare medborgarna, mer tillgängliga och tillsammans leder vi det brottsbekämpande arbetet för trygghet, rättssäkerhet och demokrati” (Polisen 2015 s. 4).
Omorganisationen ämnar leda till att skapa en mer lokalt förankrad verksamhet (Skrivelse 2016/17:126). Detta innebär att polisarbetet ska utgå från den lokala problembilden, genom att nyttja kunskaper och erfarenheter från medarbetare, medborgare samt andra aktörer i lokalsamhället (Polisen 2015). I samband med
omorganisationen infördes styrmodellen medborgarlöfte som arbetsmetod (se bild 1) (Polisen 2015). Polisen (2015) skriver att arbetet med medborgarlöften ska bygga på kommunikation, samverkan och problemorienterat polisarbete. Medborgarlöften handlar kortfattat om att medborgarna ska få en möjlighet att delge och berätta om vad de anser vara ett “problem” eller “problemområden” i sin kommun (a.a.). Detta tillämpas genom så kallade medborgardialoger som kan genomföras i form av exempelvis trygghetsvandringar där medborgare, kommun, polis eller andra aktörer deltar (a.a.). Genom metoden medborgarlöften får polisen viktig information om vad medborgarna tycker och upplever (a.a.). Detta är framför allt av vikt när det kommer till polisens trygghetsskapande arbete. Omorganisationen ändrade polisens arbetssätt genom att de nu arbetar mer problemorienterat.
Bild 1. Tillvägagångssätt för metoden medborgarlöfte (Polisen 2015).
2.3 Problemorienterat polisarbete
Problematiken som påträffas under medborgardialogerna identifieras genom problem oriented policing (hädanefterbenämnt som POP) som är en del av
metoden medborgarlöfte (se bild 1). POP som arbetsmetod grundades under slutet av 70-talet av kriminologen Herman Goldstein och bygger på rutinaktivitetsteorin (Clarke & Eck 2005). Metoden var ett förslag på hur polisens arbetssätt skulle kunna effektiviseras (Cordner & Biebel 2005). POP skiljer sig åt från tidigare arbetsmetoder då fokus istället skiftas till bakgrunden av problematiken, alltså vad är det som gör att exempelvis ett område har högre nivåer av brottslighet och otrygghet (a.a.). Tidigare arbetsmetoder fokuserade på att sätta in åtgärder och insatser efter att en incident ägt rum, ett reaktivt arbetssätt. Goldstein ville med sitt förslag lägga fram en metod som proaktivt förebygger brottslighet genom att roten till problemen identifieras och arbetas med (a.a.). Genom denna metod att analysera problem från grunden ökar chansen att man kan arbeta
brottsförebyggande men även trygghetsskapande (a.a.). Med en minskad brottslighet menar Goldstein att tryggheten ökar i samhället (a.a.).
2.3.1 SARA-modellen
För att arbetet ska ske så effektivt som möjligt vidareutvecklade kriminologerna Eck och Spelman arbetet med POP. Genom att mer detaljerat gå igenom
Goldsteins fyra faser om hur arbetet ska användas skapades arbetsmodellen SARA (Scanning, Analysis, Response och Assessment) (Clarke & Eck 2005). I fasen scanning ska problembilden identifieras, vad är det huvudsakliga problemet i området, exempelvis viss typ av brottslighet eller hög nivå av otrygghet bland boende? Sedan ska problemen analyseras, vad är grunden till problemen (analysis)? När detta besvarats ska de bäst lämpade åtgärderna vidtas för att motverka problematiken (response). Slutligen följer den viktigaste fasen, uppföljning (assessment). Vad har de tidigare tre faserna haft för påverkan på problematiken? Kvarstår problematiken bör modellen påbörjas på nytt. Genom denna metod menar Clarke och Eck att alla poliser enskilt har ett ansvar och även innehar verktygen för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället (a.a.). Nedan kommer SARA-modellens koppling till Motalas medborgarlöfte tydligare beskrivas.
Tabell 1: Definition av SARA-modellen
S - scanning Identifiera, specificera och beskriva problem
A - analysis Kartlägga orsaker till problemen
R - response Finna lösningar och sedan sätta dem i verket
A - assessment Utvärdera åtgärderna. Har problemet reducerats?
2.3.2 Problemorienterat polisarbete i praktiken kopplat till trygghet
Trots det genomslag POP och SARA-modellen haft i det nutida polisarbetet finns det kritik att rikta till arbetssättet. I Braga och Weisburds (2006) sammanställning av olika polisiära arbetssätt i praktiken diskuteras både för- och nackdelar med POP. I teorin menar de att POP är en typmodell över hur polisiärt arbete bör fungera, men att det i praktiken är svårt att använda (a.a.). De tar framförallt upp problematiken med att forskning pekar på att arbetsmodellen inte utförs på det sätt som tänkts, det gäller framför allt arbetet med SARA-modellen (a.a.). Även Clarke och Eck (2005) belyser problematiken med hur SARA-modellen efterföljs i praktiken. Den största bristen som identifierats är hur utvärderingar genomförs av polisen efter att åtgärder har implementerats (a.a.). Ofta görs utvärderingar alldeles för ytligt och således inte ger korrekta resultat över åtgärderna som genomförts menar Clarke och Eck (2005). Dock bör denna kritik inte läggas på att det är metoden som brister utan bör snarare ses som en återspegling av att polisen brister i sitt analys- och utvärderingsarbete (a.a.). Forskning visar även på att arbetet med POP brister redan i första steget, att identifiera problembilden. Det är vanligt att polisen identifierar småskaliga problemområden istället för mer
djupgående bredare områden (exempelvis en viss adress istället för en hel
stadsdel) (Cordner & Biebel 2005). Likaså tenderar poliser att identifiera specifika brottstyper med hjälp av POP, såsom narkotikabrott, vilket gör att många
brottstyper faller mellan stolarna och inte motarbetas med samma tillgång till resurser (Corner & Biebel 2005).
När Goldstein skapade POP var en av de viktigaste delarna att polisen skulle låta det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet ta större plats i sitt arbete (Cordner & Biebel 2005). Goldstein menade att för att brottsligheten ska kunna minska kräver det att all typ av arbete kommer från samma typ av aktör (a.a.). Detta har dock kritiserats av andra skolor som istället menar att polisens fokus enbart bör ligga på att bistå samhället med service vid akuta situationer, medan det brottspreventiva och trygghetsskapande arbetet bör ligga på fristående aktörer (Eck 2006). Utöver detta finns det andra fördelar med POP som andra polisiära arbetssätt inte besitter. Braga och Weisburg (2006) lyfter just den analyserande delen som det unika, detta trots problematiken. De menar att om analysdelen sköts av individer som besitter kompetensen finns det stora fördelar att dra från
arbetssättet, framför allt då problemen arbetas med från grunden (a.a.). Forskning pekar också på att trots att arbetet inte utförs på det sätt som Goldstein ämnade eller följer gången av SARA-modellen, tenderar arbetssättet ändå ha
brottsförebyggande- och därigenom trygghetsskapande effekter (a.a.). Detta framför allt om metoden kombineras andra arbetsmodeller, exempelvis Community Policing.
2.4 Community Policing
Community Policing (i vissa fall även kallat Community Engagement) ses som ett komplement till POP där polisen istället för att arbeta generellt inom en stad arbetar mer fokuserat kring utsatta områden eller mot en specifik problembild (Clarke & Eck 2005). Precis som POP innebär Community Policing att problemet först analyseras för att sedan rikta insatser som tros påverka problemet till det bättre (a.a.). Community Policing översätts ungefär till det svenska begreppet Närpolisverksamhet och är idag den vanligaste förhållningssättet inom den svenska polisverksamheten genom medborgarlöften (a.a.). Community Policing lades fram som en ny ideologi att arbeta med för att förbättra relationen och sammanhållningen i samhället (Ray 2014). Detta gällde framför allt i USA där man menade att medborgarna hade utvecklat en distansering till rättsväsendet och myndigheter i allmänhet (a.a.). Förtroende blev således väldigt låg och genom att öka medborgarnas delaktighet var tanken att förtroendet till staten skulle
förbättras (a.a.). Polisens sågs då som ansiktet utåt för staten och genom att förbättra relationen mellan polis och medborgarna skulle tilltron till andra myndigheter förbättras per automatik (a.a.).
Till skillnad från många andra arbetsinriktningar inom polisen fokuserar Community Policing framför allt på just det proaktiva arbetet i lokalsamhället (Cordner & Biebel 2005). Detta arbete genomförs tillsammans med resterande del av samhället, såsom kommuner och medborgarna. Genom arbetet är tanken att polisen ska låta medborgarna delge sin bild över problemen i lokalsamhället och därigenom förbättra relationen dem emellan (Crowl 2017). När polisen arbetar tillsammans med framför allt medborgarna är tanken med modellen att problem såsom oordning och rädsla för brott ska minska (a.a.). Ett annat mål som är tänkt ska medföras genom införandet av Community Policing är att medborgarna ska bilda gemensamma värderingar (Ray 2014). Även när polisen inte är på plats är tanken att medborgarna själva ska upprätthålla en social ordning i samhället, detta då de gjort investeringar i form av tid och resurser för att förbättra lägesbilden i
området (Ray 2014). Detta skulle kunna tänkas likna hur kollektiv styrka
fungerar, vilket djupare kommer förklaras nedan. Arbetsmodellen ämnar även att öka medborgarnas förtroende och tillit till polisen (Crowl 2017). Utifrån dessa metoder och mål motsvarar Community Policing den svenska arbetsmetoden medborgarlöfte som idag används nationellt i hela landet och således även i Charlottenborg (Polisen 2015).
Trots att Community Policing idag är ett förhållningssätt som haft sådan stor spridning finns det studier som visar på att de resultat som ämnas uppnås inte sker. Mishra (2011) skriver om hur Community Policing kan leda till en uppdelning inom poliskåren, där den ansvarige för inriktningen sitter inne på medborgarnas information och deras uppfattningar över problembilden. Sedan sammanställer denne vad som bör göras av poliserna i yttre tjänst (a.a.). Detta medför problematik då poliserna som ska utföra det faktiska arbetet inte fått en full förståelse över vad medborgarna vill ha/önskar ska förbättras. Detta menar Mishra (2011) kan leda till att glappet mellan medborgarna och polis kvarstår och tilliten i sin tur inte ökar då “rätt” åtgärder inte vidtas.
Som nämndes ovan skiljer sig Community Policing från POP vad gäller
modellernas huvudfokus. Målet med POP är att arbeta mer proaktivt (Cordner & Biebel 2005) men dock visar studier på att modellen fortsatt framför allt används reaktivt (Tilley 2008). Problemen analyseras men arbetas mestadels fortsatt med efter att brottet redan begåtts (a.a.). Denna problematik medför en önskan om fler poliser i samhället då roten till problemen kvarstår. Detta kan tänkas gälla för Sverige då Polismyndigheten valt att anställa 10 000 fler till år 2024 (Polisen 2018). Dock kan detta i sin tur kompletteras av Community Policing som har fokus att arbeta brottsförebyggande tillsammans och med stöd från
lokalsamhällets medborgare (Tilley 2008). En annan stor skillnad mellan modellerna är hur behoven i samhället konstrueras. POP bygger på vad rättsväsendets anser behövs, då framför allt genom vad statistiken visar (a.a.). Exempelvis, har antalet anmälda brott ökat inom en viss brottstyp, riktas ökade insatser mot denna brottstyp. Community Policing utgår istället som redan nämnts från medborgarnas egen bild över problemen (a.a.). Båda dessa utgångspunkter har sina nackdelar. Genom att enbart utgå från statistik kan en missvisande bild ges över samhällsproblemen (a.a.). Detsamma gäller vid Community Policing fast en motsatt problematik. Medborgarnas uppfattning kring problem kan även den vara missvisande vilken kan leda till att åtgärder vidtas felaktigt (Polisen 2015). Genom att kombinera både POP och Community Policing kan tänkas att en mer korrekt bild av problemen ges och därav leda till att rätt åtgärder sätts in. En annan stor skillnad mellan de olika modellerna är deras sätt att jobba preventivt. Som nämndes ovan ligger fokus hos båda modellerna att arbeta proaktivt men hur modellerna ämnar uppnå detta skiljer dem åt. POP lägger fokus kring en mer situationell prevention genom att rent fysiskt göra det svårare att begå brott (Tilley 2008). Ofta handlar det om en ökad bevakning av någon form (a.a.). Community Policing lägger istället fokus kring mer social prevention (a.a.). Denna modell fokuserar till att öka den informella kontrollen och därigenom ändra
medborgarnas inställning till antisocialt beteende. Detta ämnas göra genom att öka sammanhållningen och moralen i ett område (a.a.).
Utifrån ovanstående sammanställning av de olika modellerna kan slutsatser dras att bäst effekt och resultat uppnås genom att kombinera de två modellerna då de tenderar att komplettera varandra och därigenom täcka hela lägesbilden.
2.4.1 Community Policing kopplat till trygghet
Community Policing har förekommit sedan 1960-talet och som nämndes ovan försöker man genom metoden belysa viktiga problem såsom brott,
bostadsområdesproblem och otrygghet (Crowl 2017). En minskning i rädsla för att utsättas för brott har varit associerat med Community Policing sedan metodens början (Dietz 1997; Maguire m. fl. 2019). Som ovan beskrivits ämnar
arbetsmetoden genom ett proaktivt arbete finna de främsta problemen, vilka kan vara allmän oro, såsom brott, social oordning och rädsla för att bli utsatt för brott (otrygghet) (Crowl 2017). Att minska otryggheten (fear of crime), har fått ett allt större fokus för polisen, speciellt om man arbetar utifrån Community Policing (a.a.). Crowl (2017) skriver att det under de senare åren blivit viktigare för polisen att arbeta för att öka tryggheten snarare än att minska brottsligheten. Detta kan tänkas vara förståeligt om man ser till de potentiella långsiktiga konsekvenserna som är associerade med höga nivåer av otrygghet, vilka har beskrivits ovan (Crowl 2017). Forskning har även föreslagit att Community Policing kan minska rädslan för att utsättas för brott genom främst en ökad polisiär närvaro i form av fotpatrullering (Maguire m. fl. 2019). Medan annan forskning argumenterar för att Community Policing kan minska rädslan för att bli utsatt för brott främst genom att öka den kollektiva styrkan och förtroendet i grannskapet (a.a.). Mycket av den tidigare forskningen på Community Policing och dess effekt på trygghet har undersökt detta främst genom synlig polisiär närvaro i form av endast fotpatrullering (a.a.).
Flera äldre studier har visat på att polisarbete tillsammans med andra
samhällsaktörer och medborgare, där man försökt finna eventuella problem i området, minskar rädslan för att bli utsatt för brott hos medborgarna (Dietz 1997). Dessa resultat har dock inte varit konsekventa (a.a.). Forskning gällande metodens effektivitet kopplat till en ökning i trygghet visar på blandade resultat (a.a.). Vilket även ny forskning av Maguire m. fl. (2019) funnit liknande resultat för. I Crowls (2017) metaanalys av olika undersökningar gällande just detta, visade resultaten på att insatserna som gjordes genom Community Policing kunde kopplas till en minskning av rädsla för att bli utsatt för brott (otrygghet) i strax över hälften av fallen (56,3 %). En av undersökningarna visade förutom en minskning i rädsla för att utsättas för brott också en ökning i förtroende och tillit till polisen (Crowl 2017). Ytterligare en studie gjord av Rukus m. fl. (2018), i mindre stadsdelar med hög brottslighet, visade resultat på att Community Policing endast fungerar i de områden som redan har hög kollektiv styrka dvs. områden som kanske inte är i störst behov av det. Detta resultat kan kopplas till att
samarbetet och tilliten till främst polisen från medborgarna i lokalsamhället är av stor vikt för att Community Policing ska ha en effekt (a.a.).
En annan studie av Crowl (2017) visade på att Community Policing var korrelerat med rädsla för att bli utsatt för brott men att denna korrelation påverkades av invånarnas uppfattningar av grannskapets oordning och livskvalitet. Detta nämns också i Dietz (1997) studie där han menar att det behövs mer forskning på att finna de mellanliggande faktorerna mellan Community Policing och rädsla för att bli utsatt för brott. Slutligen återfanns även en studie som visade att Community
Policing hade begränsade effekter på rädsla för att bli utsatt för brott (Dietz 1997). Dietz (1997) fann i sin analys av Community Policing och fear of crime även att det endast fanns marginella effekter och endast på specifika platser. En nyare studie inom fältet av Maguire m. fl. (2019) där ett kvasi-experiment genomfördes, jämfördes två olika områden. Det ena området fick ta del av Community Policing och dess insatser och det andra var ett kontrollområde (a.a.). I denna studie ökades den polisiära närvaron i experimentområdet och resultaten visade på att i ett tidigt stadie kunde man finna en minskning av otrygghet, samt att under en senare mätning fanns fortfarande denna minskning kvar (a.a.). Denna minskning var dock generellt mindre än vid tidigare mätning (a.a.). Generellt fann de mixade resultat och menade på att mätningar måste göras regelbundet för att kunna finna om det finns några effekter av en ökad polisiär närvaro på den upplevda
tryggheten i området (a.a.). Ett viktigt resultat att lyfta är dock att de inte fann att polisiär närvaro hade någon negativ effekt på otryggheten, utan endast att den hade en mindre positiv effekt (a.a.).
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att forskningen på området visar på blandade resultat med inte helt definitiva svar gällande Community Policing och dess påverkan på fear of crime. Detta innebär att mer kunskap om Community Policings effekt behövs för att kunna säga något om att den kan öka tryggheten i samhället (Dietz 1997). Slutligen kan även nämnas att Community Policing är svårt att utvärdera över olika länder på grund av att definitionen skiljer sig mellan olika länder (Maguire m. fl. 2019).
2.5 Medborgarlöftet i Motala
Polisens omorganisation och ökade fokus på problemorienterat och
medborgarnära arbete (Community Policing) har inneburit att medborgarlöftena kommit att bli en central del i det lokala polisarbetet. I Motala arbetar polisen, precis som resterande poliser ute i landet, utifrån arbetsmetoden medborgarlöften (Motala Kommun 2019a). Denna kandidatuppsats skrivs i samarbete med polisen och ämnar undersöka tryggheten i Charlottenborg och därför kommer Motala kommuns medborgarlöfte att beskrivas nedan.
I kommunen har under år 2018/2019 medborgarlöftet handlat om att minska brottsligheten och därigenom öka tryggheten i bostadsområdet Charlottenborg (Motala Kommun 2019a). Charlottenborg är ett mångkulturellt område med medborgare från flera olika länder, mestadels från Sverige, Mellanöstern och Nordafrika3. I området bor omkring 2300 invånare (SVT Nyheter 2018). Det bor
övervägande barnfamiljer i området. Charlottenborg byggdes som en del av miljonprogrammen och består idag av både flerfamiljshus, radhus och villor (Motala kommun 2019b). I området råder en hög heterogenitet gällande både nationalitet och sysselsättning4. Bostadsområdet har en skola, fritidsgård, ett centrum med matbutik och andra butiker såsom pizzeria och frisör.
Utifrån medborgardialogerna framkom framför allt problem med skadegörelse och hot samt ett behov av ökad polisiär närvaro för att öka tryggheten i området Charlottenborg. Utifrån detta skapades medborgarlöftena för Motala kommun:
3 Muntlig kommunikation med kommunpolis i Motala, 2019-04-16.
“Att kommunen, polisen, Bostadsstiftelsen Platen och andra inbjudna genomför trygghetsvandringar i området för att identifiera brister i miljön som kan skapa risker och otrygghet.
Kommunen skall arbeta för en öppen och lättillgänglig
fritidsverksamhet som ger unga stor möjlighet att själva påverka och möjliggöra meningsfull fritid i området.
Att polisen kommer att öka sin synliga närvaro på nämnda platser och på tider som är viktiga för att skapa en tryggare och säkrare miljö. Att kommunen ser över och, vid behov, åtgärdar det som framkommer
vid dessa trygghetsvandringar, det kan innebära bättre belysning eller utöka annan bevakning” (Motala kommun 2019a).
Medborgarlöftet i Motala kommun kan förklaras utifrån SARA-modellens olika komponenter. Medborgardialogen kan sägas vara deras scanning där de har undersökt och identifierat “problem” genom dialoger med medborgarna, där de fått delge sina tankar. Det kan tänkas att Motala kommun och polisens
kartläggning (analysis) av problemet bygger på hur brottsligheten ser ut i
kommunen. En vanlig kritik är att SARA-modellen inte efterföljs i den mån som är tänkt, vilket kan ha varit fallet i Motala kommun där steget analysis inte
efterföljts. Utifrån sina medborgarlöften har Motala kommun och polisen i Motala skapat åtgärder (response) för att lösa “problemen” de funnit, vilka kommer beskrivas tydligare nedan. Det sista steget är assessment vilket handlar om att utvärdera åtgärderna, samt undersöka om problemet har minskat. Detta har polisen gjort gällande brottsligheten, ännu saknas dock en undersökning av tryggheten.
Det är som ovan nämnt utifrån medborgarlöftena som framför allt polisen, men också kommunen i Motala arbetar. Polisen har utifrån vad som framkom i
medborgarlöftet, ökat sin synliga närvaro i området Charlottenborg genom främst trafikkontroller men även genom allmänna patrulleringar5. Genom synlig närvaro
ökar antalet kapabla väktare, vilket polisen hoppas kan leda till en minskad brottslighet. Detta menar polisen i sin tur förhoppningsvis ska leda till en ökad trygghet i området6. För att öka tryggheten har även trygghetsvandringar
tillsammans med kommunen och den lokala bostadsstiftelsen gjorts, där man sett över området och då framför allt belysning eller otrygga platser7. Kommunen och polisen har även varit med och startat upp projektet Trygghetsvandrande mammor där tanken är att det ska leda till både en ökad trygghet genom kapabla väktare, men även ge kvinnor möjligheten att röra sig utomhus och känna sig trygga8. Utöver ovan nämnda insatser har även fritidsaktiviteterna på framför allt kvällar ökat genom ett drivande arbete av framför allt Östergötlands idrottsförbund9.
Flera gånger i veckan arrangeras olika former av sport- och fritidsaktiviteter för barn och unga tillsammans med skola och fritidsgård. Målet är att alla dessa fritidsaktiviteter ska leda till att barn och ungdomar deltar i strukturerade aktiviteter övervakade av vuxna10.
5 Muntlig kommunikation med kommunpolis i Motala, 2019-04-16. 6 Muntlig kommunikation med kommunpolis i Motala, 2019-04-16.
7 Muntlig kommunikation med brottsförebyggande samordnare i Motala kommun, 2019-04-16. 8 Muntlig kommunikation med brottsförebyggande samordnare i Motala kommun, 2019-04-16. 9 Muntlig kommunikation med idrottskonsulent på Östergötlands idrottsförbund, 2019-04-16. 10 Muntlig kommunikation med idrottskonsulent på Östergötlands idrottsförbund, 2019-04-16.
2.5.1 Medborgarlöftets inverkan på brott och otrygghet
Polisen i Motala har själva undersökt brottsligheten och kommit fram till att denna har minskat med 30 procent i området Charlottenborg (Motala kommun 2018). Hur nivåerna av trygghet ser ut är dock inte undersökt, det saknas därför kunskap om medborgarnas trygghet och om de insatser som gjorts i området. Brå (2016) skriver att forskning ofta visar resultat på att brottslighet och trygghet/otrygghet korrelerar eftersom den upplevda tryggheten påverkas av risken för att bli utsatt för brott. Medan Dietz (1997) skriver att en minskning i rädsla för att bli utsatt för brott inte nödvändigtvis kan kopplas till en minskning av brottsligheten. Det är därför oklart om polisens insatser har påverkat den upplevda tryggheten i Charlottenborg.
Eftersom otrygghet leder till negativa konsekvenser för både samhället i stort och de enskilda medborgarna (Crowl 2017; Hale 1996) måste medborgarlöftets möjliga inverkan på otryggheten kartläggas. Utifrån detta kan det därför anses intressant och värdefullt att undersöka och förhoppningsvis ge en ökad kunskap om hur den upplevda tryggheten ser ut i området Charlottenborg. På grund av avsaknad av tidigare trygghetsundersökning att jämföra med ämnas därför också en trygghetsenkät skapas för att användas som grund för framtida undersökningar. På så sätt kan denna undersökning inte bara ge kunskap om den upplevda
tryggheten i Charlottenborg utan även vilka polisiära insatser som kan påverka tryggheten. Förhoppningsvis kan den även i framtiden ge värdefull kunskap om förändringar i trygghetsnivåer. Genom denna kunskap skapas större möjligheter att koppla polisens insatser till just förändringar i trygghet samt vilka insatser som ger en ökad trygghet, vilket är intressant ur framför allt ett trygghetsskapande men även ett brottsförebyggande perspektiv.
2.6 Teoretisk tolkningsram
Det finns ett flertal kriminologiska teorier som kan vara relevanta i relation till de insatser polisen har arbetat med i Charlottenborg. Insatserna sker på områdesnivå vilket belyser vikten av att förstå dessa insatser genom teorier på denna nivå i relation till trygghet.
2.6.1 Rutinaktivitetsteorin
Som ovan nämnt utgår arbetsmodellerna, POP och Community Policing från den kriminologiska teorin rutinaktivitetsteorin, vilket leder in på avsnittet om denna teori och dess koppling till Motalas medborgarlöften. Rutinaktivitetsteorin bygger på den så kallade “brottstriangeln”, vilket innebär att när en motiverad förövare, ett potentiellt offer och avsaknad av kapabla väktare sammanfaller i tid och rum ökar risken för brott enligt grundarna till teorin (Cohen & Felson 1979). Teorin förklarar brott som en händelse som är nära relaterad till omgivningen och miljön (a.a.). Teorin beskriver en motiverad förövare som en individ som inte bara är kapabel till att begå brott utan också är villig att göra det (a.a.). Ett potentiellt offer förklaras som en individ eller objekt som enligt förövaren är sårbar eller specifikt attraktivt (a.a.). En kapabel väktare förklaras som antingen en person eller ett objekt som effektivt avskräcker från att brott begås (a.a.). Grundarna till teorin kan därför antas mena att brott och otrygghet kan förebyggas genom endast närvaro av en kapabel väktare (a.a.). Nyare forskning på området har även funnit resultat för att de tre grundkomponenterna i rutinaktivitetsteorin har en signifikant påverkan på medborgares olika nivåer av trygghet (Lai m. fl. 2017). Vidare fann de även resultat gällande komponenten kapabel väktare, där deras resultat visade
på att social integration och tilltro till polisen minskade rädslan för att bli utsatt för brott och därmed ökade tryggheten (Lai m. fl. 2017).
Medborgarlöftet för år 2018/2019 i Motala kommun handlar bland annat om att polisen ska öka den synliga polisiära närvaron, detta för att framför allt öka tryggheten i boendeområdet Charlottenborg (Motala kommun 2019a). Utifrån rutinaktivitetsteorin skulle denna synliga närvaro då tänkas vara en kapabel väktare som “bryter” triangeln och på så sätt minskar risken för att brott begås, vilket så ofta också kopplas till upplevd trygghet för invånare i ett område (Brå 2016). Utöver detta ska även kommunen arbeta med att öka fritidsaktiviteter för ungdomar i området för att ge dem en “meningsfull fritid” (Motala kommun 2019a). Dessa aktiviteter kan också kopplas till teorins olika grundelement. Närvaron av vuxna i en kontrollerad aktivitet minskar risken för brott, vilket då kan förklaras som att de vuxna är kapabla väktare (Cohen & Felson 1979). Därav är även löftet om ökade fritidsaktiviteter en prevention som ämnar minska just dessa ostrukturerade aktiviteter och på så sätt också minska risken för att bli utsatt för brott. Utöver detta kan det även öka tryggheten för både vuxna och unga genom strukturerade aktiviteter i vardagen.
2.6.2 Kollektiv styrka
Kollektiv styrka kan definieras som en kombination av social sammanhållning och informell social kontroll bland medborgare i ett bostadsområde (Sampson m. fl. 1997). Enligt Sampson m. fl. (1997) tenderar låg kollektiv styrka att finnas i bostadsområden med låg socioekonomisk status och segregation. Sampson (2006) menar att de sociala banden är viktiga, men att medborgarnas vilja att ingripa främst beror på och påverkas av en gemensam tillit och delade värderingar bland medborgarna i området. Sampson (2006) menar att det är mindre troligt att en medborgare ingriper i en grannskapskontext där normerna och värderingarna är oklara och medborgarna misstror eller är rädda för varandra. Sampson (2006) har funnit resultat för att kollektiv styrka är associerat med lägre nivåer av brott och ökad trygghet. Annan forskning på området har visat resultat på att den kollektiva styrkan är lägre i utsatta och urbaniserade bostadsområden, samt att den är högre i områden med hög socioekonomisk status (Sutherland m. fl. 2013). Utöver detta har forskning även visat resultat på att den faktor som har störst effekt på kollektiv styrka är social integration (Gibson m. fl. 2002). Uchida m. fl. (2013) fann även de resultat för att en hög kollektiv styrka också påverkar förtroendet och tilliten till polisen. De fann även negativa resultat i form av att hög kollektiv styrka inte korrelerade med upplevd känsla av trygghet (a.a.). Ovan beskrivna
forskningsresultat pekar på att det är både polisens arbete (Community Policing) och den sociala kontrollen (kollektiva styrkan) som påverkar medborgarnas upplevda trygghet.
3. METOD OCH MATERIAL
För att uppfylla syftet att öka kunskapen om den upplevda tryggheten bland boende i området Charlottenborg, Motala och vilka insatser som förekommit samt lett till en ökad trygghet valdes en metod med en kvantitativ ansats där designen är en så kallad tvärsnitt. Detta innebär således att all data samlas in under en viss tidsperiod och görs enbart vid ett tillfälle (Robson 2011). Tvärsnitt som design innebär nackdelar i form av att det inte går att uttala sig något om trender och
framför allt kausalitet (Bryman 2018). Därav begränsas resultaten till enbart möjligheten att uttala sig om hur den upplevda tryggheten ser ut just nu och inte tala om någon förändring. I detta sammanhang utgör detta inte något problem då det inte finns några undersökningar om tryggheten i området sedan tidigare. Utöver detta valdes designen på grund av sina fördelar, såsom att designen kräver relativt lite tid och resurser vilket tenderar gälla kandidatuppsatser.
För att besvara frågeställningarna om den upplevda trygghet, polisiära insatser som förekommit det senaste året och vilka insatser som skulle ge en ökad trygghet i Charlottenborg gjordes en enkätundersökning. Alla enkäter samlades in vid två olika tillfällen under våren. Då insamlingen av data gjordes genom både
dörrknackning hemma hos folk och genom att stå på allmän plats valdes all insamling att göras under vardagar. Detta för att öka chansen att folk var hemma i sitt område och kunde besvara enkäten. Från början planerades enbart ett tillfälle och en metod för insamling av enkäterna. På grund av lågt antal svar vid
dörrknackning valdes metoden att kompletteras genom att stå på allmän plats och be boende besvara enkäten. Den allmänna platsen som valdes var Charlottenborgs centrum där det finns en Ica-butik, pizzeria, frisersalong och fritidsgård. Genom denna metod önskades antalet svar öka, samt öka möjligheten att nå ut till ett mer representativt urval, då svaren som inkom vid dörrknackning mestadels
besvarades av äldre och kvinnor. En lokal avslutningsfest arrangerades av Bostadsstiftelsen Platen och kulturskolan El Sistema på den allmänna
idrottsplatsen under en onsdagskväll då insamling skulle genomföras. Kontakt togs därför med arrangörerna för att få godkännande att delta under kvällen och samla in enkätsvar.
3.1 Urval
Urvalet består av boende i området Charlottenborg. Då uppdraget syftar till att undersöka bostadsområdet Charlottenborg i Motala skapades en tydlig karta över vilka bostäder som tillhörde detta området. Detta framför allt för att förtydliga, men också för att begränsa området då ett bostadsområde kan skifta beroende på vem man frågar. Inklusionskriteriet blev därför respondenter bosatta inom detta område. Utifrån det avgränsade området (se bild 2) slumpades det fram ett urval av bostäder vilka blev en del av urvalet, dock med en restriktion att både villor, radhus och hyreshus skulle vara en del av urvalet. I varje bostad slumpades sedan trappuppgångar fram och på så sätt blev varannan trappuppgång en del av det slutgiltiga urvalet. På grund av tidsbegränsningen i denna undersökning valdes endast vid villor och radhus var femte dörr att knackas på. På så sätt ökade
möjligheten att få ett mer representativt urval med hela området, snarare än endast en del av det.
Vad gäller insamlingen av enkätsvar på Charlottenborgs centrum frågades folk ifall de ville delta i undersökningen när det lämnade byggnaden. Då det finns två olika utgångar från byggnaden blev således urvalet endast dem som använde utgången där studenterna stod placerade. Detta på grund av att ena utgången används i mycket större utsträckning vilket ökade chansen att få enkäten besvarad. Uppfattades en person som yngre än 16 år gammal blev denne inte tillfrågad om att delta i undersökningen. Vid de fall en respondent besvarade enkäten trots för ung ålder användes dennes svar inte i analysarbetet.
Under den lokala festen stod studenterna placerade i ett tält där de personer som besökte tältet blev tillfrågade att delta i undersökningen. Precis som ovan tillfrågades inte de personer som uppfattades som yngre än 16 år gamla.
Sammanlagt samlades 49 svar in, där dörrknackningen stod för 47,9 procent av svaren, allmän plats för 14,6 procent och avslutningsfesten för 37,5 procent. Vad gäller dörrknackningen knackades sammanlagt 155 dörrar på där 44 öppnade. Alltså var det endast 28 procent som faktiskt öppnade. Av dessa 44 som öppnade var det 23 som tackade ja till att besvara enkäten, alltså 52,3 procent. Vad gäller tillfrågning på allmän plats, både vad gäller att stå på Charlottenborgs centrum samt delta under avslutningsfesten tillfrågades omkring 80 personer och 25 valde att delta, en svarsfrekvens på omkring 31 procent.
Bild 2: Avgränsning av bostadsområdet Charlottenborg i denna undersökning. 3.2 Enkätens utformning
För att kunna besvara frågeställningarna ansågs medborgarna i området
Charlottenborg inneha värdefull kunskap. Detta gjordes som ovan nämnt genom en enkätundersökning, vilket ansågs vara den mest lämpliga metoden. Till enkäten fanns ett introduktionsbrev där syftet med undersökningen tydligt beskrivs, vem enkäten riktar sig till samt hur all data behandlas i enlighet med rådande etiska krav (se bilaga 1 för introduktionsbrev). Både enkäten och introduktionsbrevet fanns översatt till engelska för öka möjligheten att få in svar. Enkäten bestod av 11 frågor som alla hade slutna svar vilket ökade interbedömarreliabiliteten genom den minskade risken för olika tolkningar av studenterna vid inkodningen
(Eljertsson 2014). Utöver detta skriver även Bryman (2018) att slutna
svarsalternativ förenklar bearbetningen av data samt att det av respondenten kan upplevas jobbigt att besvara enkäten om det förekommer för många öppna frågor. Heber (2008) skriver att långa enkäter med svåra frågor är avskräckande och kan
resultera i att vissa frågor lämnas obesvarade, därför ansågs det bäst att hålla enkäten kort, med endast 11 frågor (se bilaga 1 för enkät).
De frågor som handlade om trygghet i enkäten (fråga 5–7) grundar sig på NTUs årliga enkätundersökning om trygghet (NTU 2017; NTU 2019). I denna studie har alltså operationalisering av trygghet gjorts på samma sätt som i NTUs
undersökning. Anledningen till att samma typ av frågor användes är för att operationaliseringen av dessa redan är empiriskt testade. Genom att använda samma frågor ökar både validiteten och reliabiliteten av denna studie. Validiteten ökar genom att frågorna redan är testade och kan därför antas mäta det som ämnas mätas dvs. tryggheten (Robson 2011). Reliabiliteten ökar då användandet av tidigare använda frågor gör det möjligt att replikera studien. Genom detta ökar även möjligheten att kunna göra framtida jämförelser av tryggheten (a.a.). Utöver ovan nämnda frågor om trygghet ställdes även tre frågor (fråga 8–10) om polisiära insatser (se bilaga 1 för enkät). En av frågorna handlade om hur
medborgarna har upplevt den polisiära närvaron i Charlottenborg samt vilka insatser de märkt av. Dessa frågor ämnar användas för att kunna mäta och därmed också utvärdera huruvida de insatser som polisen gjort under året har
uppmärksammats av medborgarna. Utöver dessa frågor ställdes även en fråga angående vilka polisiära insatser som medborgarna anser ge en ökad trygghet. Frågornas svarsalternativ grundar sig i Motala kommuns medborgarlöften och vilka insatser som beskrivits där. Slutligen ställdes även en fråga angående generella insatser, vilka även grundar sig i Motalas medborgarlöfte och ämnar utvärdera huruvida dessa insatser har gjorts. Vissa av frågorna lämnade möjlighet för respondenten att välja flera alternativ som svar, detta för att exempelvis flera insatser kan ge en ökad trygghet.
3.3 Tillvägagångssätt
Vid den första insamlingen genomfördes dörrknackningar under en tisdag och onsdag. Under båda dagarna genomfördes insamlingen mellan klockan 16 till 19:30. Att denna tidpunkt valdes grundar sig i att det ökar chansen att de boende kommit hem från skola, arbete eller annan sysselsättning. Vid dörröppning ombads personen besvara enkäten genom att en surfplatta överlämnades där respondenten själv skickade in enkäten när den besvarats. Detta ökade anonymiteten då inga svar i efterhand kunde kopplas till en enskild individ.
Den andra metoden som användes var att enkäter samlades in genom att fråga boende på en allmän plats att besvara den. Även denna insamling genomfördes under två dagar, tisdag och onsdag. Tidpunkten vid denna insamling sträckte sig från klockan 14 till 17 för att öka möjligheterna att få in fler svar. Även under denna insamling besvarades enkäten genom en webbenkät på en surfplatta, men enkäter i pappersform hade även skrivits ut för att ge möjligheten att låta fler respondenter besvara samtidigt. Precis som med webbenkäterna besvarades pappersenkäten på plats. Utöver detta hade även lappar med länkar till
webbenkäten skrivits ut som kunde delas ut ifall en boende ville besvara enkäten i efterhand.
Som nämndes ovan valdes även insamling att ske genom att stå på allmän plats, men under en arrangerad fest på den allmänna idrottsplatsen. Tillvägagångssättet blev således samma som ovan där folk som besökte tältet där enkätinsamlingen
skedde blev tillfrågade att delta i undersökningen. Insamlingen skedde på
eftermiddagen mellan klockan 16 till 18. Precis som ovan besvarades enkäten på plats genom antingen en surfplatta eller med hjälp av en pappersenkät. Även här delades lappar med länken ut till de som ville besvara enkäten i efterhand. 3.4 Variabler, Kodning & Analys
För att analysera den data som samlats in under enkätundersökningen användes SPSS (IBM SPSS Statistics 24, IBM, New York, US). Under inkodningen valdes alla värden av variablerna att kodas in som att högt värde motsvarar positivt svar. Detta gjordes för att enkelt kunna urskilja positiva samband vid analysarbetet. Som nämndes ovan valdes kompletterande metoder att användas, i form av stå på allmän plats för att få in svar samt delta under den lokala avslutningsfesten. Därför valdes även en variabel om typ av datainsamlingsmetod att läggas till i SPSS. Detta gjordes för att i analysarbetet undersöka ifall de olika
insamlingsmetoderna tenderar att ge olika utfall av svar och därav blev grund till diskussionen om de olika metoderna. Enkäten bestod av 11 frågor men då flera frågor gav möjligheten att välja fler alternativ valdes varje alternativ att kodas som en egen variabel. Detta ledde till att i slutänden bestod kodningen av 27 variabler inklusive variabeln om insamlingsmetod.
3.4.1 Beroende variabler
Den upplevda tryggheten används mestadels som en beroende variabel i
analysarbetet. Då enkäten bestod av tre frågor kring trygghet (fråga 5–7, se bilaga 1 för enkät) gjordes vissa analyser kring varje enskild variabel, men även som ett sammanslaget index av alla tre variabler. Indexet gav ett Cronbach Alpha på 0,73 vilket ses som högt och indikerar på att det råder samstämmighet mellan de olika variablerna (Djurfeldt m. fl. 2018). Värden mellan 0,7 till 0,85 tenderar ses som bra, men för höga värden kan även tyda på att variablerna har för hög
samstämmighet och därav mäter samma sak och därför inte fyller någon funktion (a.a.). Respektive variabel är så kallade frågeskalor där varje fråga har fem alternativ och därav löper från 0–4. Vid sammanslagningen blev således intervallet från 0–16 som i sin tur kodades om till ordinalskalenivå. Där 0 motsvarar mycket otrygg och 4 mycket trygg.
Även de olika insatserna användes som beroende variabler. Då de generellt fanns väldigt många variabler kring insatser användes enbart vissa vid de bivariata analyserna. Fokus lades på de variabler som berörde de polisiära insatser som leder till en ökad trygghet (fråga 10, se bilaga 1 för enkät) där tre insatser stack ut som särskilt viktiga för medborgarna (patrullering under kvällstid/natt och polisiär närvaro vid fritidsgården).
3.4.2 Analysarbete
För att besvara frågeställningen om den upplevda tryggheten bland medborgarna gjordes analyser kring både de enskilda variablerna men även med indexet. För att besvara resterande två frågeställningar gjordes analyser kring frågorna om de olika insatserna. Variablerna om trygghet och olika insatser sattes både mot bakgrundsvariabler, såsom kön, ålder och boendetyp som därigenom blev oberoende. För att kunna göra analyser kring ålder kodades denna variabel om från intervallskalenivå till ordinal. 16–30 kodades som 0, 31–40 som 1, 41–50 som 2, 51–60 som 3, 61–70 som 4, 71–90 som 5 och i de fall där ålder inte fylldes i kodades de som “system missing”. Vad gäller trygghet gjordes både
korstabellsanalyser och korrelationsanalyser med kön och boendetyp. Syftet med dessa två analyser är att synliggöra eventuella samband och deras styrka. För att analysera samband mellan trygghet och ålder gjordes även här korstabellsanalyser och korrelationsanalyser. Även insatser sattes i relation till kön som analyserades genom korstabellsanalys. Slutligen gjordes även en analys mellan den polisiära närvaron och trygghetsindexet. Närvaron sågs som oberoende och analysen gjordes genom en korrelationstabell. För att undersöka om de observerade
sambanden var statistiskt signifikanta användes Pearsons r, vilket undersöker om sambandet beror på slumpen eller inte. Ett Pearsons-r värde under 0,05 innebär att det finns en statistisk signifikans, vilket kan tolkas som att resultatet med 95 % säkerhet inte beror på slumpen (Djurfeldt m. fl. 2018).
3.5 Etik
För den fortsatta individ- och samhällsutvecklingen är forskning och vetenskapliga studier viktiga att genomföra (Alver & Öyen 1998;
Akademikerförbundet SSR 2011). Den forskning som görs ska hålla en hög kvalité och riktas mot viktiga frågor. Viktigt att poängtera är att forskning inte fysiskt eller psykiskt får skada samhällets medlemmar (Alver & Öyen 1998; Vetenskapsrådet 2017). Dessa två krav kallas forskningskravet och
individsskyddskravet. Inledningsvis kan därför nämnas att denna uppsats och dess metod godkändes av etikrådet på Malmö Universitet 2019-04-26 och deras
rekommendationer togs i beaktning av författarna (se bilaga 2 för utlåtande). Genom detta godkännande säkerställdes att samhällsnyttan (forskningskravet) var större än den potentiella skadan (individskyddskravet). De fyra forskningsetiska kraven fungerade som riktlinjer samt vägledde skapandet av denna uppsats och dess metod, vilket beskrivs här nedan. Utöver detta togs även i beaktning de frågor som ställdes i framför allt enkäten. Enkäten riktade sig till boende i ett område som har identifierats som ett fokusområde enligt medborgardialogerna i Motala kommun samt polisen i Motala. Då denna studie undersökte tryggheten i Charlottenborg ställdes frågor gällande tryggheten i området. Trygghet har som ovan nämnts många gånger kopplats till brottslighet, vilket ofta anses som känsligt (Brå 2016). Utöver dessa frågor ställdes inga frågor av speciellt känslig karaktär. Då undersökningen var anonym antogs inte en publicering av denna uppsats kunna ge konsekvenser för den enskilde respondenten. Dock måste det ändå tas upp att då området har identifierats som ett fokusområde i
medborgarlöftet fanns det fortfarande risker. Om resultaten hade visat på en hög otrygghet hade detta kunnat påverka respondenten och de boende i området negativt genom exempelvis stigmatisering. Förhoppningen var dock att (eftersom undersökningen gjordes i samarbete med polisen) skulle resultaten leda till ett tydligt trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete för både polisen och kommunen i Motala och på så sätt även kunna ge en ökad trygghet för
medborgarna.
3.5.1 Informationskravet
Detta innebär att forskaren skall meddela respondenten om undersökningens syfte samt vad som gäller vid deras deltagande (Alver & Öyen 1998). Detta innebär konkret att respondenten ska meddelas att deras deltagande är frivilligt och att det kan avslutas när som helst (a.a.). I denna undersökning skapades ett
introduktionsbrev till enkäten (se bilaga 1 för introduktionsbrev). Där framgick det tydligt vad som var undersökningens syfte, att ett deltagande var frivilligt, anonymt samt att respondenten kunde avsluta detta när som helst. Utöver detta
framgick även tydligt var och hur den färdiga uppsatsen kommer att publiceras vilket också är önskvärt enligt Vetenskapsrådet (2017).
3.5.2 Samtyckeskravet
Detta kan sammanfattas till att deltagaren har rätt att själv bestämma över sitt deltagande, det är frivilligt och kan när som helst avbrytas (Vetenskapsrådet 2017). På grund av detta ska därför forskaren inhämta samtycke från respondenten (a.a.). Om deltagaren är 15 år eller yngre skall även vårdnadshavares samtycke inhämtas (a.a.). Då denna undersökning riktade sig till de som var minst 16 år kan det anses som att detta inte behövde beaktas. För tydligheten och för att inte brista gällande etiken utan istället beakta denna skrevs ändå följande i
introduktionsbrevet: är minst 16 år gammal och förstår vad ett deltagande innebär (annars rekommenderas deltagande endast i samråd med
vårdnadshavare). Då enkäten var anonym samlades inga skriftliga samtycken in, utan i introduktionsbrevet framgick tydligt att genom att delta lämnade
respondenten sitt samtycke. Utöver detta och för att förtydliga det för
respondenten så meddelades detta även muntligt innan enkäten besvarades, vilket enligt Vetenskapsrådet (2017) kan anses som ett godkänt samtycke. Det kan vara av värde att ta upp att när en respondent hade lämnat in sitt enkätsvar kunde detta inte raderas på grund av anonymiteten, vilket då påverkade samtyckeskravet som menar att en respondent när som helst ska kunna avbryta sitt deltagande (a.a.). Detta innebär att de kan anses att undersökningen brister lite gällande kravet på möjlighet att avbryta sitt deltagande, då det inte var möjligt när svaret väl var inlämnat. Dock är det viktigt att istället beakta den anonymitet som
undersökningen hade. Genom den metod som valdes gick det inte att härleda ett specifikt svar till en specifik individ, vilket bör kunna anses viktigare i detta fall, än möjligheten till att “radera” eller “återkalla” sina svar.
3.5.3 Konfidentialitetskravet
Detta innebär att uppgifterna som samlas in ska behandlas med största möjliga konfidentialitet och om personuppgifter samlas in ska dessa förvaras på ett säkert sätt (Alvar & Öyen 1998). I denna undersökning samlades inga känsliga
personuppgifter in genom enkäterna. Det kan även nämnas att den var helt anonym, vilket uppfyller konfidentialitetskravet då inga uppgifter kunde kopplas till en specifik individ. Utöver detta kan nämnas att endast de två studenterna hade tillgång till den data som samlades in och att denna förvarades på säkra ställen med lösenord, vilket gjorde att ingen obehörig hade tillgång till de uppgifter som samlades in i enlighet med detta krav.
3.5.4 Nyttjandekravet
Detta enligt Vetenskapsrådet (2017) innebär att den insamlade datan endast får användas i forskningssyfte. Detta uppfylldes i denna undersökning då den insamlade anonyma datan endast sammanställdes och publicerades i form av denna kandidatuppsats. Efter avslutat arbete raderades alla insamlade enkäter och kvar var därför endast de resultat som denna uppsats sammanställt.
4. RESULTAT
Nedan kommer resultaten från alla former av metoder och analyser presenteras. Variablerna delas upp i olika stycken där varje del presenteras utifrån univariata analyser för att sedan presenteras utifrån bivariata analyser.
Bland alla svaren är strax över hälften kvinnor (61 %) och resterande respondenter är män (39 %) (se figur 1). Medelåldern bland respondenterna ligger på 47 år medan medianvärdet istället ligger på 44 år. Det totala spannet vad gäller ålder går från 16 till 81 år. Inga enkätsvar inkom som behövdes plockas bort på grund av för låg ålder. En majoritet av respondenterna bor i hyreslägenhet (71,4 %), 18,4 % bor i villa och resterande delar är fördelade på andra typer av boende (se figur 2), vilket motsvarar Charlottenborgs fördelning av boendetyper11. Bland
respondenterna är den vanligaste sysselsättningen att arbeta (44,9 %) medan att vara pensionär är näst vanligast (32,7 %). Resterande respondenter uppgav att de antingen är studenter eller arbetssökande (se figur 3).
Figur 1: Cirkeldiagram över könsfördelning
11 Muntlig kommunikation med områdeschef på Bostadsstiftelsen Platen, 2019-05-14.
39%
61%
