För att undersöka frivårdsinspektörernas upplevelse och erfarenhet av arbetet med klienter med ADHD inom frivården valdes en kvalitativ metod. Den här metoden är mest relevant när man vill söka individers tolkning av verkligheten, där fokus ligger på informantens ord och inte på statistik och siffror. När man arbetar utifrån en kvalitativ metod finns det en risk för att forskningsresultaten blir subjektiva och icke generaliserbara. Detta är något vi är medvetna om, vårt resultat speglar inte frivårdens arbetssätt i stort utan resultatet av vår studie är baserad på våra informanters upplevelser.
Urval
I vår ursprungliga kontakt med frivården kontaktades en chef som sedan tillfrågade enligt henne lämpliga informanter. Dessa ansåg hon hade goda kunskaper i ämnet och tid att träffa oss för intervju. Denna urvalsmetod kan diskuteras då vi inte personligen valde ut våra informanter utan förlitade oss på chefens urval. En sådan urvalsprocess kan bidra till att informanterna till exempel känner sig tvingade att ställa upp och att de inte känner sig bekväma att tala fritt. Samtidigt gjorde detta urval att vi fick träffa frivårdsinspektörer som både hade ett intresse samt utrymme i schemat att ta sig tid för en intervju vilket medförde goda förutsättningar för samtalet.
Våra informanter arbetar alla på samma frivårdskontor i Malmö stad, vilket kan innebära en viss risk att personalen pratat ihop sig eller färgat varandra under samtal på arbetsplatsen. Om vi hade gjort en mer omfattande studie hade det varit intressant att undersöka även andra frivårdsverksamheter i landet som hade kunnat ge en bredare bild av frivårdarnas arbete. Informanterna fick läsa frågorna innan intervjun, vilket kan ha gjort att de diskuterat frågorna med varandra i förväg. Dock upplevde vi inte att informanterna hade färdigformulerade sina svar utan vi upplevde att de reflekterade och resonerade sig fram till svar under samtalet. Våra informanter är i åldrarna 32–61 år och könsfördelningen är jämn. Vi uppfattar det som positivt att informanternas ålder är varierande då det kan bidra till en bredare omfattning av erfarenhet och kunskap. Samtidigt har vi inte tagit del av frivårdens personalstatistik vilket gör att vi inte med säkerhet kan veta om detta är ett representativt urval.
Intervjuer
I valet av intervjumetod föll valet på semi-strukturerade intervjuer eftersom denna metod gav oss bäst förutsättningar att ta del av informanternas upplevelser, men utifrån de teman knutna till vårt syfte och frågeställningar. Det upplevdes som positivt att informanterna hade möjlighet att utveckla sina svar, samtidigt som vi kunde följa upp intressanta sidospår med följdfrågor. Vi är medvetna om att vi hade en färdig intervjumall med strukturerade frågor vilka skapats utifrån våra
förkunskaper och intentioner. Detta innebär att informanten kan ha begränsats i möjligheten att lyfta fram sitt perspektiv under intervjun.
Men då vi var två stycken som genomförde intervjuerna ville vi säkra att vi fick fram ett jämförbart resultat. Därför var det viktigt att vi hade en gemensam intervjumall vilket medförde att en strukturerad metod var nödvändig. Bearbetning och analys
Som metod i vår studie valde vi att utgå ifrån Goffmans teori om stigma, det salutogena perspektivet med KASAM i fokus samt Carl Rogers teori om behandlarens roll. Rogers teori valdes för att belysa samspelet mellan
frivårdsinspektören och klienten i förändringsarbetet. Det kan tyckas märkligt att en tydligt behandlingsinriktad teori har valts i detta sammanhang, då
frivårdsinspektörens roll kanske inte ses som typiskt behandlande. Men teorin tar på ett klart och tydligt sätt upp de grundläggande aspekter som är nödvändiga för att skapa en professionell relation som gynnar klienten. Vi menar att detta även är grundläggande inom frivården, eftersom deras uppdrag är att stötta och motivera klienter att inte återgå till en kriminell livsstil. Teorin har fungerat som ett analytiskt hjälpmedel för att undersöka frivårdsinspektörernas förhållningssätt gentemot klienten, hur de ser på klientens behov för att kunna förändras samt deras syn på sin egen involvering och öppenhet. Vi upplevde att teorin kring stigma samt KASAM varit betydelsefull i analysarbetet då de i intervjuerna visat sig vara ett viktigt inslag och något som informanterna beskrivit som både risk- och skyddsfaktorer.
Under det ursprungliga arbetet med utformning av intervjumall lades ingen stor vikt vid missbruk som ett eget tema. Men under intervjuerna blev det tydligt att missbruk var en omfattande del av problematiken och en stor utmaning för både frivårdsinspektörer och klienter. Vi valde då att missbruk skulle vara ett eget tema för att få en djupare förståelse för hur detta påverkar frivårdsinspektörernas arbete, men även klienternas situation. Hade vi haft en större kunskap om frivården och klienternas situation hade missbruk kanske varit en mer självklar riktning i studien. Detta tar vi med oss inför eventuella framtida forskningsprojekt.
Under intervjuerna valde vi att inte föra några anteckningar då vi ville fokusera på informantens berättelse och kunna vara aktiva och närvarande. Anteckningar hade kunnat komplettera ljudupptagningarna och gett en mer detaljerad beskrivning av informantens berättelse. Dock upplevde vi att det fanns bättre förutsättningar för ett mer närvarande samspel, ett aktivt lyssnande och att ställa följdfrågor om vi inte förde anteckningar samtidigt.
För att öka tillförlitligheten i vår studie så har vi tillsammans diskuterat och reflekterat kring tolkningen av materialet. Genom att göra en ljudinspelning av intervjuerna kunde vi även lyssna på intervjuerna efteråt, transkribera materialet ordagrant och sedan analysera materialet tillsammans. Detta har vi gjort för att undvika personliga antaganden som hade kunnat påverka resultatet. Syftet har varit att beskriva informanternas upplevelse utan att deras utsagor i största möjliga mån skulle bli färgade av vår egen tolkning. En kritik av den kvalitativa metoden är just svårigheterna med att förmedla en bild av en verklighet utan att den speglar forskarens roll.
Litteratursökning
Vi har i huvudsak har använt oss av svenska sökord vilket kan innebära att vi har missat adekvat litteratur på engelska i ämnet. Då vi hittade omfattande och relevant information i den svenska litteraturen och forskningen valde vi att använda oss av det materialet. Både Kriminalvården och Socialstyrelsen bedriver forskning inom ämnet i Sverige och därför kändes deras material relevant för vår studie då vårt fokus ligger på en den svenska frivården.
Vi har till viss del använt oss av professionell sökhjälp som har väglett oss genom sökprocessen och kommit med relevanta sökvägar och litteraturtips. Detta har inneburit nya insikter för oss i vår materialinhämtning.
Vi har inte undersökt om den forskning vi refererar till är kvalitetsgranskad enligt något specifikt granskningsprogram vilket kan ha påverkat tillförlitligheten. Vi har haft som ambition att den forskning vi refererar till skall vara publicerad i vetenskapliga tidskrifter eller vara granskade av svenska myndigheter.
Etiska överväganden
Då det är chefen som har valt ut de sex informanterna kan det innebära att
informanterna inte känner sig helt anonymiserade även fast vi använder figurerade namn i studien. Det kan då innebära att informanterna undviker att tala helt fritt under intervjuerna och eventuellt håller inne på information. Det kan vara känsligt för informanten att svara på frågor som handlar om bland annat utmaningar och förslag på förändringar inom den egna verksamheten. Dock upplevde vi att informanterna var väldigt öppna med att reflektera och diskutera kring detta. Intervjuerna genomfördes inom frivårdens egna lokaler vilket kan ha haft en viss inverkan på informanterna. Det hade kanske varit mer avslappnat för dem att träffas i en mer neutral miljö. Man kan dock utifrån informanternas perspektiv se det som en fördel att de inte behövde lämna arbetsplatsen vilket hade inneburit en mer omfattande tidsåtgång för dem. Från vårt perspektiv var det intressant att få se delar av frivårdens lokaler, säkerhetsrutinerna i samband med ankomsten, samt mötesrummen där även samtalen med klienter äger rum.
7.2 Resultatdiskussion
Resultatet av vår studie visar att våra informanter har en god kunskap om ADHD och om de utmaningar som kan finnas kopplade till diagnosen. Genom att se till varje individs förutsättningar försöker frivårdsinspektörerna anpassa sina
arbetsmetoder och möta klientens behov. Våra informanter beskriver vikten av empatiskt och icke-dömande förhållningssätt i mötet med klienten. Detta
beskriver informanterna som viktiga beståndsdelar i arbetet med att få klienterna att reflektera över sin egen roll och egna ansvar i förändringsarbetet.
Inom frivården finns det olika program som frivårdsinspektörerna kan ta del av och där ADHD-diagnosen är en del av utbildningen. Dock finns det ingen specifik handlingsplan hos frivården över hur arbetet bör struktureras när man arbetar med klienter som har ADHD. Alla våra informanter pratar om vikten av att se till individen och inte diagnosen i sig. Detta är något vi upplever som ett positivt förhållningssätt och som kan bidra till en minskad stigmatisering för klienterna. Samtidigt är detta en överrepresenterad klientgrupp inom kriminalvården och därför blir vi lite förvånade över att det inte finns någon tydligare handlingsplan på organisationsnivå. För även om det är viktigt att se till individen, så bör man
också vara medveten om att personer med ADHD ofta har särskild problematik kopplad till diagnosen och därmed andra behov och förutsättningar.
Våra informanter upplever missbruk som en tydlig riskfaktor. De berättar att många av deras klienter har en tidigare eller pågående missbruksproblematik. Detta kan medföra att klienterna inte har möjlighet att aktualiseras för en ADHD- utredning hos psykiatrin, då det finns ett nykterhetskrav på sex månader innan påbörjad utredning. Detta anser våra informanter vara en näst intill omöjlig utmaning för deras klienter. För att kunna fånga upp och hjälpa dessa klienter, så ser våra informanter att det skulle behövas ett bättre samarbete med andra verksamheter. Att många av klienterna inte har möjlighet till en ordentlig utredning, diagnostisering och eventuell medicinering på grund av den missbruksproblematik som ofta finns med i bilden ses som en stor utmaning. Tidigare studier som vi har tagit del av visar på en minskad risk för återfall i brottslighet vid medicinering av ADHD. Dock är denna studie inte tillräckligt omfattande för att man skall kunna dra några slutsatser men kan ändå ses som ett viktigt bidrag till forskningen. Man kan fundera över hur frivårdens arbete hade kunnat förändras för att möjliggöra ett mer omfattande arbete för de klienter som verkar vara i behov av en sådan insats. Även informanterna kan se att de klienter som har en välfungerande medicinering hanterar både samtalen och sin vardag på ett bättre sätt.
Vi upplever att frivårdsinspektörerna beskriver en viss begränsning i vilken omfattning de kan erbjuda sina klienter stöd. Även många av frivårdens egna behandlingsprogram kräver att klienten är i ett nyktert tillstånd för att kunna tillgodose sig innehållet i programmet. Då det enligt informanterna finns ett så pass utbrett missbruk bland klienterna kan vi se en problematik i att man utesluter klienter från vissa behandlingsprogram av denna orsak. Det är förståeligt å ena sidan, samtidigt bidrar det kanske till ett utanförskap och en minskad känsla av sammanhang hos klienterna. Klienterna är dessutom ofta beroende av insatser från andra verksamheter. Vi har sett ett missnöje hos informanterna rörande brister i samarbetet med dessa verksamheter, till exempel psykiatrin, beroendecentrum, socialtjänsten och LARO (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiodberoende). Vi upplever att detta bristande samarbete kan leda till att klienter riskerar att falla mellan stolarna och att en tydligare samarbetsstruktur hade varit önskvärd. Flera av våra informanter säger att det hade varit önskvärt med ett ännu mer omfattande arbete med klienten när hen befinner sig på anstalt. Eftersom klienten då befinner sig i en miljö med fasta rutiner och i ett nyktert tillstånd, så finns det bättre förutsättningar för en grundlig utredning. En tydlig riskfaktor som våra
informanter tagit upp är att många klienter väljer att på egen hand experimentera med sin medicin eller självmedicinera med olagliga substanser. På anstalten finns det möjlighet för klienterna att påbörja en medicinering under kontrollerade former.
Att få till en välfungerande vardag med rutiner och struktur ses av våra informanter som en mycket betydelsefull skyddsfaktor i det förändringsarbete som klienten står inför. Våra informanter beskriver att en viktig del av deras arbete är att stötta klienterna för att uppnå en tydligare struktur i vardagen, men de beskriver samtidigt att det största ansvaret ligger hos klienten själv. Eftersom en struktur i vardagen är en så viktig faktor, men samtidigt en väldigt stor utmaning för personer med ADHD kan man reflektera över om frivårdens insatser skulle kunna utformas på ett annat sätt. Flera av våra informanter uppger att
klientkontakten är så pass liten att ett alltför stort ansvar ligger på klienten att upprätthålla en fungerande vardagsstruktur. Många klienter kommer från en anstaltsvistelse som präglas av struktur och rutiner, vilket gör att de kan känna sig något vilsna när de skall upprätthålla denna struktur själva. Vi ser här en
problematik som möjligen skulle kunna underlättas om klienterna erbjöds ett mer omfattande stöd då de kommer direkt från anstaltsmiljön. I nuläget är det endast högriskklienter som träffar frivårdsinspektörerna varje vecka, kanske finns det ett behov av en tätare kontakt för en del klienter. I synnerhet de som genom sin ADHD-diagnos har ett behov av en tydlig vardaglig struktur.
7.3 Slutsats
Syftet med studien var att undersöka hur anställda inom frivården arbetar för att förebygga återfall i kriminalitet hos klienter som har ADHD. Syftet var också att undersöka vilka omständigheter som kan försvåra frivårdsinspektörernas arbete med den här klientgruppen. Vidare ville vi undersöka på vilka sätt
frivårdsinspektörens roll kan påverka förändringsarbetet med klienten.
Vårt resultat visar på att våra informanter på frivården har en god kunskap om ADHD och de problem som kan vara kopplade till diagnosen.
Frivårdsinspektörerna har en viktig roll i klientens förändringsarbete genom att erbjuda stöd, struktur och gemensamt arbeta med de risk- och skyddsfaktorer som finns i klientens vardag. Vi kan dock se ett visst behov av en tydligare struktur i organisationen samt i samarbete med andra verksamheter, särskilt i de fall som det även finns en missbruksproblematik hos klienten. Därför är ett gott samarbete med exempelvis psykiatrin önskvärt för att skapa goda förutsättningar för klienterna samt underlätta frivårdsinspektörernas arbete.
Slutligen är vi medvetna om att vi med vår studie inte speglar frivårdens arbete i stort och inte heller ger en övergripande bild av frivårdsinspektörernas arbete med klienter med ADHD. Dock har studien gett en inblick i de utmaningar som
8. REFERENSER
Almer G M, Mandel Sneum M, (2012) ADHD hos barn och vuxna. Lund, Studentlitteratur AB.
Andershed H, Andershed A-K, (2005) Normbrytande beteende i barndomen. Stockholm, Gothia Förlag AB.
Andersson T, (2001) Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande
insatser. >https://www.bra.se< PDF (2018-05-22)
Antonovsky A, (2005) Hälsans mysterium. Stockholm, Natur och Kultur. Aspers P, (2011) Etnografiska metoder. Malmö, Liber AB
Brar A, (2011) Från busfrö till brottsling? ADHD-behandling bryter mönster. Stockholm, Gothia Förlag AB.
Brown T, (2016) Ett nytt sätt att se på ADHD hos barn och vuxna. Lund, Studentlitteratur AB.
Bryman A, (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö, Liber AB.
Hansson K, Cederblad M, (2012) Salutogen familjeterapi. I Fokus på familjen. Årgång 40, nr 3.
Fhanér S, (1985) Bilder av människan. Stockholm, Natur och kultur. Folkhälsomyndigheten (2016) Risk- och Skyddsfaktorer.
>https://www.folkhalsomyndigheten.se< (2018-05-19)
Danielsson O, (2011) Forskare försöker bryta onda cirklar. >https://ki.se< (2018- 05-22)
Kriminalvården (2018) Frivård >https://www.kriminalvarden.se< (2018-05-22) Larsson H, Lichtenstein P, (2013) Vuxna med ADHD begick färre brott när de
fick medicin. >http://socialmedicinsktidskrift.se<PDF (2018-05-22)
Lundholm L, (2013) ADHD i Kriminalvården - Sammanfattningsrapport >https://www.kriminalvarden.se<PDF (2018-05-22)
Moe S, (1995) Sociologisk teori. Lund, Studentlitteratur.
Payne M, (2008) Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm, Natur och kultur.
Rogers C R, (1951) Client-Centered Therapy. London, Constable. Socialstyrelsen (2010) Barn som utmanar - Barn med ADHD och andra
Socialstyrelsen (2014 a) Stöd till barn, ungdomar och vuxna med ADHD. >https://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-04-20)
Socialstyrelsen (2014 b) Utredning och diagnostik av adhd hos
vuxna.>http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-04-20)
Socialstyrelsen (2015) Läkemedelsbehandling av adhd hos barn och vuxna - Stöd
för beslut om behandling. >http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-04-19)
Socialstyrelsen (2018) Felanvändning av metylfenidat - En undersökning om
avledning och sidoförskrivning. >http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-05-