Metoddiskussion

När en studie väl är genomförd och dess resultat, och analysen därav, börjar ta form börjar man också förstå hur det egentligen var man borde gjort. Som redan nämnts kan

elevassistenters roll och elevassistans som särskilt stöd undersökas på flera olika sätt. I inledningsskedet av uppsatsarbetet inspirerades jag mycket av den etnografiska ansatsen där deltagande observationer av elevassistenters arbete kombinerades med intervjuer med elevassistenter respektive lärare och dokumentstudier av åtgärdsprogram. Deltagande observationer föll dock relativt tidigt bort då jag bedömde att det skulle vara svårt att få tillgång till fältet utifrån min förförståelse av detta, till exempel elevassistenters många gånger förtroliga arbete med elever. Valet föll därför på att kombinera intervjuer med en

dokumentstudie av åtgärdsprogram, vilket också framgår av missivbrevet (se bilaga 1). Även dokumentstudien föll i ett senare skede av studien bort då analysen av åtgärdsprogrammen dels bedömdes kräva en självständig studie, dels inte bedömdes ge det tillskott av förståelse av elevassistenters roll och elevassistans som särskilt stöd som förväntades. Kvar av de inledande tankarna kring studiens upplägg var således intervjuerna.

I och med att de deltagande observationerna tidigt försvann från studiens upplägg framstod hermeneutiken som en lämplig ansats då studiens resultat skulle vila tungt på vad

elevassistenterna respektive lärarna hade att berätta om elevassistenters arbete. Att fullt ut förstå vad en hermeneutisk ansats innebär för en studies upplägg och studieobjekt har dock varit en process som pågått under hela uppsatsarbetet. Detta får bland annat till följd att inte minst resultatpresentationen inte fullt ut följer vad som kan förväntas av en sådan i en hermeneutiskt inspirerad studie. Länge handlade uppsatsens första frågeställning om vad elevassistenter och lärare beskrev att elevassistenter arbetade med. Utgångspunkten för den typen av frågeställningar är dock inte hermeneutisk då den handlar om hur något är snarare än om hur detta uppfattas vara. I den slutgiltiga versionen av uppsatsen uteslöts därför denna frågeställning. Informanternas beskrivning av vad elevassistenter gör får dock fortfarande en central betydelse i resultatframställningen då det är dessa som ligger till grund för tolkningen av informanternas uppfattningar om roll- och ansvarsfördelningen respektive av elevassistans som särskilt stöd.

56

Ett dilemma i kvalitativa intervjustudier är alltid hur den så kallade intervjuareffekten

påverkar de svar informanten ger och vilken effekt detta i sin tur får på studiens resultat. Min bedömning är dock, utifrån den stämning som rådde under intervjuerna och utifrån de bilder informanterna förmedlat, att informanterna har delat med sig av sina genuina erfarenheter och uppfattningar och inte förtigit eventuell värdefull information. Inom hermeneutiken spelar den enskildes tidigare erfarenheter och förförståelse en central roll för de uppfattningar om saker och företeelser som förmedlas. De enskilda informanternas uppfattningar om roll- och

ansvarsfördelning mellan elevassistenter och lärare och om elevassistans som särskilt stöd, så som de kan tolkas i föreliggande studie, är således konstruktioner som bygger på respektive informants tidigare erfarenheter och förförståelse både av elevassistenters arbete och annat. Jag har dock valt att vara sparsam med information kring informanterna och jag har inte studerat de uppfattningar de ger uttryck för i ljuset av deras respektive bakgrund. Anledningen till detta är framför allt att jag har valt att betrakta det som förmedlas i respektive intervju som delar av en gemensam helhet. En enskild informants utsaga har således inte använts ensam utan de olika utsagorna har tolkats i ljuset av andras utsagor och i ljuset av den framväxande helheten. Detta förhållningssätt till intervjuutsagorna är också ett sätt att försöka minimera eventuella intervjuareffekter i enskilda utsagor.

En av de genomförda intervjuerna var, som redan nämnts, en parintervju. Anledningen till att denna intervju genomfördes med de båda informanterna samtidigt var att dessa endast hade möjlighet att träffa mig vid ett och samma tillfälle. I stunden gjorde jag bedömningen att värdet av de båda informanternas deltagande i studien övervägde nackdelarna med en

parintervju. En förutsättning för detta var att jag i så stor utsträckning som möjligt, i samtalet med respektive informant, kunde efterlikna det samtal som förs i en intervju där bara

intervjuaren och den intervjuade är närvarande. I metodkapitlet ovan har jag anfört att den genomförda parintervjun inte nämnvärt skiljde sig från övriga intervjuer vad gäller struktur och tillvägagångssätt. Hur de två informanterna eventuellt påverkade varandra eller varandras svar under intervjun var något jag var uppmärksam på såväl under själva intervjun som under arbetet med intervjuutskrifterna. Min bedömning är att eventuella effekter av att de båda informanterna intervjuades gemensamt inte har varit så stora att det nämnvärt har påverkat resultat.

Att hermeneutiken inte har någon enhetsmetod vad gäller analys av till exempel

57

när det gäller tolkningsarbetet och att bevisa trovärdigheten i det man lägger fram. Risken för att endast se det man vill se är överhängande (se Kvale & Brinkman, 2014; Ödman, 2007). Ledstjärnan har dock här varit det Ödman (2007) beskriver som att skänka mening åt det studerade. Syftet med hela uppsatsen är brett, att öka kunskapen om elevassistenters roll och elevassistans som särskilt stöd. Utgångspunkten har varit min egen förförståelse av

elevassistenters roll och elevassistans som särskilt stöd och en önskan om att bredda och fördjupa den egna förståelsen av såväl vad elevassistenter gör som av hur samarbetet mellan elevassistenter och lärare ser ut och hur roll- och ansvarsfördelningen mellan dessa båda yrkesgrupper ser ut och konstrueras.

Innan jag avslutar denna metoddiskussion ska något kort nämnas om hur den förförståelse jag gick in i uppsatsarbetet med dels konkret påverkade formuleringen av delar av syftet och en av frågeställningarna, dels hur denna förförståelse länge påverkade förståelsen av resultatet. Min uppfattning om elevassistans som särskilt stöd var nämligen att detta handlar om vad det är elevassistenter gör i arbetet med den elev som har elevassistent, eller elevassistans, och det var detta ”görande” jag letade efter i informanternas utsagor. När jag under analysarbetet började få syn på de roller elevassistenter kan förstås ha utifrån informanternas beskrivningar av vad elevassistenter gör och informanternas uppfattningar om detta började jag förstå att min uppfattning om vad elevassistans är kanske inte är perspektivfri. En av uppsatsens slutsatser, vilken jag diskuterar nedan, är således att begreppet elevassistans kan förstås på andra sätt än elevassistenternas ”görande” i arbetet med aktuell elev.