Att lära sig läsa och skriva vidgar ett barns hela värld. Insikten om att talström-men kan delas i mindre enheter – talström-meningar, ord och språkljud – och överföras till skrift är i sig en aha-upplevelse. Språkljuden, fonemen, kan symboliseras av bokstäver. Dessa kan skrivas på papper, utläsas som bokstavsljud, och bilda ord som uttrycker vad man vill säga. Att förstå kopplingen mellan ljud och tecken (bokstäver) är en förutsättning för läsning; man kan tala om att ”att knäcka ko-den”. För många barn och även för pedagoger är det naturligare att skrivandet kommer före läsningen.
Det fi nns många sätt att lära sig läsa. En utgångspunkt är helheten, texten, som läraren och barnen tillsammans bryter ner i betydelsebärande enheter (meningar och ord) och till språkljud (analytisk metod). I den analytiska meto-den spelar förförståelse stor roll liksom helordsläsning. Ett annat sätt är att starta i de minsta beståndsdelarna, i språkljuden, och sedan successivt sätta ihop dem till enkla ord, meningar och texter (syntetisk metod). Idag har dessa sätt att se på läsinlärning närmat sig varandra: en säker soch snabb helordsläsning av kända ord utesluter inte att ljudning behövs i andra sammanhang. God och säker läs-ning innebär alltså både avkodläs-ning och förståelse.
Att stimulera intresset för att läsa och skriva
Förskolans och skolans viktigaste uppgift är att väcka och vidmakthålla barnens lust att lära. Det måste upplevas spännande och givande att lära sig att läsa och skriva. Därför är mötet med skrift språket centralt. I skolan bör dagliga lässtunder planeras in. Läsningen ska inte vara ett moment som tas till när annat arbete är färdigt. Även när eleverna har fått fl yt i läsningen måste de följas med fortsatt läs-undervisning, som leder till utveckling av metakognitiva färdigheter, som kun-skap om hur man angriper en text, att läsa mellan raderna, att kun-skapa inre bilder och djupare förståelse. Det räcker inte heller med den läsning som förekommer under skolans timmar. Eleverna måste lockas att läsa även på sin fritid för att bli skickliga läsare.
För yngre barn fi nns s.k. storböcker där alla tillsammans med läraren kan utforska texten. Storböckerna underlättar boksamtalen. Det är lätt att stanna upp i texten, samtala om händelser och resonera om bilder. Att läsa om sådant som är svårt att förstå, fundera och resonera kring innehållet och försöka förklara vad som händer stimulerar både fantasi och inlevelseförmåga.
Det fi nns ett spontant behov hos alla läsare att få berätta om sina läsupplevel-ser. När elever berättar om böcker för varandra lockar de kamraterna att läsa de
Att läsa och skriva 105
egna favoriterna. Men samtalen ger också nya aspekter på vad man själv läst.
Bokcirklar i klassen öppnar möjligheter att diskutera med klasskamrater som har läst samma bok. När elevernas skilda upplevelser får komma till uttryck kan för-ståelsen fördjupas ytterligare.
Samtal om böcker kan genom lärarens strategier få olika innehåll. Ett sätt är att ta sin utgångspunkt i genuina frågor. Lärare och kamrater är intresserade av hur läsaren har uppfattat texten. Vilka personer har fängslat? Vilka problem och händelser känner man själv igen utifrån sin erfarenhet? När många elever har läst samma bok kan de samtala om sina upplevelser och om angelägna ämnen som berör dem själva. Detta är något annat än att återberätta och fälla ett omdöme om boken. Också barns egna berättelser om verkligheten, tankar och fantasier måste få utrymme. Även här kan berättandet få uttryck genom bilder, ljud, mu-sik, rörelser och dramatiseringar.
En förutsättning för att skapa intresse för att läsa och skriva är naturligtvis att det fi nns tillgång till spännande, meningsfulla och bra texter och annat material som man kan behöva. Att textens innehåll upplevs som intressant och att den speglar ett innehåll som på något sätt är bekant för läsaren är oft a viktigare än att den är lättläst rent tekniskt sett. Också en mindre skicklig läsare kan – om än med möda – läsa en mycket komplicerad text om sitt favoritämne men kanske inte en enklare text om något som inte intresserar honom eller henne. För barn som läser sakta och har svårt att förstå textens innehåll räcker det dock vanligen inte att bara uppmana till mer läsning. Läraren, eventuellt tillsammans med speciallärare, behöver reda ut vari svårigheterna består och så snart som möjligt sätta in stödåtgärder. Det är ingen bra idé att ”vänta och se” och hoppas på att läsningen utvecklas av sig själv.
Att skapa rum för språket
Att defi niera sig som en läsande och skrivande människa är oft a en omvälvande upplevelse. Det ger nya dimensioner åt tillvaron. Bibliotek med många texter och medier, liksom klassrum där man samtalar, berättar, läser, skriver och lyssnar på varandra är kreativa miljöer – språkrum – i ordets djupaste mening. Och att utveckla språket är att skaff a sig redskap för att mer och mer förstå världen om-kring sig.
Läraren är en nyckelperson när det gäller att skapa denna kreativa och utveck-lande miljö i skolan och att väcka intresse för lärandet. Kunskaper om barns och ungdomars utveckling, om inlärning och språkutveckling samt hur läs- och skri-vinlärning går till är en viktig del av lärares yrkeskunnande. Genom att använda en mångfald av uttryck och gestaltningar kan läraren stimulera till ett lustfyllt
106 Att läsa och skriva
lärande. Särskilt viktigt är det att fånga upp och ta vara på elevernas egna erfa-renheter.
Flera studier har uppmärksammat elevernas okritiska förhållningssätt till in-formation och poängterat nödvändigheten av en förändrad lärmiljö som grund för elevaktiva arbetssätt och sant kunskapande.171 Skolornas arbete med aktivt källval, kritisk granskning och informationsanalys behöver stödjas och stärkas.
Här har skolbiblioteken en viktig uppgift att fylla. De bör ses som en resurs i sko-lans dagliga liv – ett kunskapscentrum för gemensam pedagogisk planering och utveckling.172
Datoranvändning
Rätt använda är datorer utmärka redskap, både i den grundläggande läs- och skrivinlärningen och i den fortsatta språkutvecklingen. Dator tekniken erbjuder också nya pedagogiska möjligheter för barn med läs- och skrivsvårigheter.
CD-ROM-böcker med multimediapresentation, interaktiva läs- och skrivpro-gram och särskilda datorbaserade träningsproskrivpro-gram kan ge värdefullt stöd i läs- och skrivträningen. Programmen kan emellertid vara av mycket skift ande kvalitet. Många utmärks av en överdriven tonvikt på ”skill and drill” och för litet av läsförståelsestrategier. Därför rekommenderas ett kritiskt granskande förhåll-ningssätt till den här typen av program.
Man kan också använda vanliga standardprogram – ordbehandlingsprogram, ritprogram, musikprogram och liknande – på ett kreativt och skapande sätt.
Att använda datorer upplevs oft a som mycket givande för barnen. Känslan av att se sin egen skrift , rätt stavad och snyggt utskriven på en laserskrivare, kan vara stimulerande, särskilt om den är skriven ”på riktigt”, för andra barn, för för-äldrar eller för klasstidningen.
Användningen av internet ger också stora möjligheter att använda läsning och skrivning i meningsfulla sammanhang som att skicka ebrev och ”chatta” med andra. Det språk som används på internet kan dock skilja sig ganska mycket från vedertaget skrift språk, något som inte behöver uppfattas som negativt. Oft a är internetspråket kreativt och nyskapande. Risken – eller möjligheten – är emeller-tid stor att delar av internetspråket på sikt kommer att överföras både till talspråk
171 Se rapporterna Läroplanerna i praktiken och Gymnasieelevernas problemlösande färdigheter samt referensmaterialet Det öppna lärorummet.
172 För att skapa starka och levande skolbibliotek i kommuner med små resurser kan man ibland behöva integrera folkbibliotek och skolbibliotek. Statens kulturråd och Skolverket har tillsammans tagit fram skriften Allas bibliotek där möjligheter och problem med integrerade bibliotek diskuteras utifrån ett antal konkreta exempel.
Att läsa och skriva 107
och etablerat skrift språk. För och nackdelar med detta bör diskuteras tillsam-mans med barnen och ungdomarna.
Det kan i detta sammanhang fi nnas anledning att höja ett varningens fi nger för oplanerat och urskiljningslöst användande av internet för elever som på egen hand ska söka kunskap. Den typen av ”elevaktiva arbetssätt” behöver inte påverka alla elever negativt – de som har ett utvecklat språk, är vana att arbeta självstän-digt, är nyfi kna och vana att planera och ta ansvar för sin egen utveckling klarar kanske att hantera de infrmationsmängder som nätet erbjuder. Andra riskerar att lämnas åt sitt öde i en sådan undervisningssituation och stannar vid att kopiera text som de varken förstår eller har förmåga att bearbeta för eget bruk.
Skrivandet blir mekaniskt utan att någon inlärning sker. Detta kan hända även när elever okritiskt använder tryckt material. Därför är det en viktig uppgift för skolan att på olika sätt och givetvis beroende på elevernas ålder stimulera ett källkritiskt tänkande.