Utifrån skolans övergripande mål om allas rätt till utbildning, och målet om en likvärdig skola, vill expertgruppen starkt framhålla vikten av att skapa goda ar-bets- och lärmiljöer för alla barn och ungdomar som den främsta förutsättningen för en framgångsrik utveckling av basfärdigheterna att läsa och skriva.
Det är också viktigt att varje individs speciella förutsättningar, behov och in-tressen tas som utgångspunkt för ett gemensamt kreativt lärande. Ett sådant för-hållningssätt förutsätter en lyhörd, aktiv och ansvarstagande lärarroll. Det förut-sätter också att lärare har goda kunskaper om barns och ungas utveckling, upp-växtvillkor och sociokulturella sammanhang. Slutligen förutsätter en sådan lärar-roll en empatisk förmåga att ta ”den andres” perspektiv.
När det gäller läsande och skrivande är det särskilt viktigt att förbereda och underlätta den tidiga läs- och skrivinlärningen. Det arbetet påbörjas redan i för-skolan och i förskoleklassen. Men ansvaret för att barn och ungdomar utvecklar sin läs- och skrivförmåga vilar inte bara på pedagoger i förskolan, förskoleklassen och de tidiga skolåren. Den förmågan utvecklas under hela skoltiden, och oft a även längre fram i livet. Alla lärare har därför ett ansvar för att kontinuerligt, genom hela skoltiden – i alla ämnen – stödja och utveckla elevernas förmåga och intresse av att läsa och skriva.
Förtroendefulla relationer
En viktig förutsättning för en lyckosam inlärningsprocess är att läraren bygger upp en förtroendefull relation till alla sina elever. Det är särskilt viktigt när det
102 Att läsa och skriva
gäller att utveckla elevernas förmåga att läsa och skriva, eft ersom denna förmåga ger status i skolan och i vårt samhälle. Förmågan att läsa och skriva är också in-direkt och oft a omedvetet kopplad till föreställningar om människors begåvning och sociala bakgrund.
Forskare som Basil Bernstein, Gordon Wells, Shirly Brice Heath och Jan Einarsson har visat att barns språk och språkanvändning på ett komplext sätt är socialt och kulturellt betingade.168 Andra forskare har visat att även skolan kan sägas vara bärare av en viss kultur – en kultur som gynnar välanpassade och duk-tiga ”medelklasselever” med utvecklad verbal förmåga och starkt självförtro-ende.169 Elever som inte har en sådan bakgrund kan ibland känna sig främmande i skolans värld. De kan känna att deras sätt att vara, deras värderingar och deras språk inte duger i skolan. Oft a kan det leda till ännu sämre självförtroende, vilket i sin tur ger sämre förutsättningar för inlärning, vilket kan leda till lägre ställda förväntningar osv. Risken är stor att det uppstår en negativ spiral som kan vara svår att bryta.
Det är en mycket viktig uppgift för läraren att se till att detta inte inträff ar. En första förutsättning för att lyckas med det är att möta alla elever på ett likvärdigt sätt, att skapa en atmosfär där alla känner sig välkomna och lika mycket värda, och att – i ett första skede – bejaka alla elevers språk, kultur och värderingar. Ett sätt att sedan gå vidare kan vara att göra de språkliga och kulturella skillnaderna till föremål för strukturerade samtal och refl ektion.
Att utveckla språk och tänkande
Som visats i denna kunskapsöversikt har språk och kommunikation en avgöran-de betyavgöran-delse för utvecklingen av barns tänkanavgöran-de. Redan från tidig ålavgöran-der är barn nyfi kna språkskapare och den språkutvecklande drivkraft en måste omvärlden se och uppmuntra.. Fantasi och kreativitet bör vara drivkraft erna i ett experimente-rande med språket, vars syft e är att stärka barns språkliga medvetenhet. Sånger, visor, rim, ramsor och ordlekar kan på ett intresseväckande sätt stimulera till upptäckter och ett mer systematiskt utforskande av språkets formsida, likaväl som dikter och berättelser. Kopplingar till barnens vardagsverklighet är viktiga.
Exempel från egna upplevelser, TVprogram, dataspel, populärmusik och fi lmer fungerar minst lika bra som exempel från den klassiska litteraturen.
Verklighetsanknytningen kan vara särskilt viktig för barn som kommer från mer begränsade språkliga miljöer. Dessa barn kan också vara i behov av mer struk-turerat arbete med språk, där man samtalar om, och refl ekterar över, något som är
168 Bernstein 1971; Wells, 1985; Heath, 1983. Einarsson, 2004.
169 Keddie, 1971.
Att läsa och skriva 103
bekant och engagerar dem. Barn som har svenska som sitt andraspråk måste ges särskild uppmärksamhet, så att även deras erfarenhetsbakgrund beaktas.
Och viktigast av allt – barnen ska inte bara konsumera utan också producera sina egna muntliga och skrift liga texter. Det är viktigt att inte bara kunna återge vad andra har tänkt och sagt, utan att också kunna omsätta det i egna samman-hang och skapa något nytt – att själv tänka och säga någonting.
Att lära med alla sinnen
Vi har genomgående i denna framställning använt oss av begreppet ”menings-skapande” för att uttrycka att kunskap är något som skapas i ett aktivt möte mellan ett budskap – en text i vid bemärkelse170 – och vår egen (för)förståelse av detta budskap. Meningsskapandet, eller kunskapandet om man så vill, förstärks och fördjupas om budskapet medieras på olika sätt, genom olika gestaltningar och uttrycksformer. Kunskaperna blir djupare och mer befästa om de kopplas till upplevelser av olika slag. Drama, dans, rytmik, musicerande och skapande i bild, form och text är därför viktiga inslag i all verksamhet i förskolan och i skolan.
Uttryckssätten kan med fördel integreras med varandra för att skapa en rik lär-miljö där vi lär oss med alla sinnen. Det gäller även när vi ska lära oss att läsa och skriva.
Att lära i ett meningsfullt och funktionellt sammanhang
Även om inlärning av språkljud, skrivtecken och avkodning kan ses som enskilda färdigheter som kan tränas separat, så visar relativt enstämmig forskning att in-lärningen blir mer verkningsfull om de färdigheter som ska läras in är integrera-de i meningsfulla helheter. Det är också viktigt att inlärningen sker i ett funktio-nellt sammanhang, så att man förstår att man lär sig att läsa för att uppleva något, för att förstå något eller för att få veta något och att man lär sig att skriva för att berätta något för någon. Så långt det går bör saker och ting göras ”på riktigt”. När man läser bör man ha ett syft e med läsningen, och när man skriver bör man ha en mottagare som ska läsa det man skriver. Att inlärningen sker i ett meningsfullt och funktionellt sammanhang utesluter inte att man som lärare ibland måste lyft a fram och bearbeta enskilda färdigheter i strukturerade undervisningssituationer.
Det gäller särskilt för elever med mer begränsade språkliga erfarenheter.
170 Se defi nitionen av ”det vidgade textbegreppet” i Kapitel 2.
104 Att läsa och skriva