Metoder för läs och skrivinlärning

Såväl Alfas och Betas som Gammas och Deltas personal arbetar enligt en etablerad metodik. De olika metoderna har en viss struktur, ett ”schema” som pedagogen ska följa.

6.4.1 Bornholmsmodellen

Bornholmsmodellen har influerat samtliga förskoleklasser i varierad utsträckning. Denna modell kan därmed sägas vara den vanligaste metoden för arbetet med skriftspråksutveckling i förskoleklassen. Det vore kanske på sin plats att fundera över

om Bornholmsmodellens popularitet grundar sig på studier som visat att den är mer effektiv än andra metoder.

Bornholmsmodellen bygger på den syntetiska metoden för läs- och skrivinlärning. Det finns ingen studie som styrker att en syntetisk metod skulle vara mer gynnsam än en analytisk. Lärarens kunskap och en kombination av olika arbetssätt anses vara mest effektivt (Billing, 2012). Man kan alltså dra slutsatsen att Bornholmsmodellen varken skulle vara mer eller mindre effektiv än någon annan metod. Snarare skulle användandet av denna metod kunna bero på att det i Sverige finns en lång tradition av att arbeta med syntetisk metod vid läs- och skrivinlärning i skolan. Eftersom förskoleklassen numera ligger inom skolans organisation är det möjligt att verksamheten influerats av skolans tradition. Att det fattats ett beslut om att använda Bornholmsmodellen i förskoleklassen skulle kunna ses som ett försök att integrera grundskola och förskoleklass. Att Bornholmsmodellen har svenska rötter i Ingvar Lundberg skulle också kunna förklara dess popularitet inom svensk undervisning.

En annan aspekt som bör beaktas är att många förskollärare inte anser sig ha tillräckliga kunskaper för att kunna bedriva en god läs- och skrivundervisning (Fast, 2007; Persson, 2008). Detta skulle kunna resultera i att förskollärarna ser tillbaka på sin egen skolgång, där de med största sannolikhet lärde sig läsa och skriva genom den syntetiska metoden. Ingen av förskoleklasslärarna för någon djupare diskussion kring valet av arbetsmodell. Användandet av Bornholmsmodellen motiveras främst med att man genom denna metod leker in språket via rim och ramsor, vilket pedagogerna anser tilltala barnen.

6.4.2 Rim, ramsor och reproduktion

Barnen i förskoleklassen Gamma arbetar med rim och ramsor varje dag, vilket är en del i Trullemetodiken. Utöver detta ser pedagogerna till att skapa skrivandesituationer som sägs utgå från individens intressen och erfarenheter. I Gittans berättelse finns ingenting som pekar på att elevernas tidigare erfarenheter tas med in i arbetet med Trulle. De två arbetssätten beskrivs som skilda praktiker.

Gittans utsagor bygger på Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen. Barnen arbetar ofta parvis, där de byter kamrater vid varje tillfälle. Genom att ständigt arbeta med nya kamrater får barnen ta del av många olika kunnanden och åsikter.

Stort fokus ligger också på att läs- och skrivförmågan ska lekas in. Hon betonar vikten av att barnen ska ha roligt i förskoleklassen, och sedan skriva om det de tycker är roligt. Att kunskaperna inhämtas i en positiv miljö är viktigt för individens fortsatta lust att lära (Pramling Samuelsson och Sheridan,1999). Enligt Gittans beskrivning sker barnens skrivande till största del i en undervisningssituation, där läraren skriver en kort text som barnet sedan skriver av. Frågan är hur utvecklande detta är för barnet. Om textförfattandet sker i en LTG-inspirerad situation, där barnet dikterar en text som sedan diskuteras med läraren finns goda möjligheter för att aktiviteten ska uppfattas som meningsfull. Om barnet däremot upplever att läraren är oengagerad och en diskussion kring texten uteblir, kan denna arbetsmetod snarare ses som en reproduktion där eleven skriver av bokstäver utan att egentligen vara medveten om innebörden. Vem är mottagaren till en sådan text? Är det läraren som blir mottagare till sin egen text, reproducerat av barnet? Den typ av mottagare som Karlsson (citerad i Jacquet 2011:111) menar har stort värde för elevtextens kvalitet är sällan läraren i den egna verksamheten.

Emellertid motiverar Gittan arbetssättet med att detta är någonting som har fungerat under tidigare år. Eftersom skrivandet sker i en strukturerad undervisningsmiljö kan man fråga sig hur detta stämmer överens med Gittans månande om sexåringens lek. Då Gittan talar om rim och ramsor anknyter hon detta till att inhämta kunskap genom leken. Beskrivningen av skrivandesituationen handlar mer om att barnen ska skriva om när de hade roligt, istället för att skapa ett lustfyllt skrivande där leken står i centrum. Förmodligen jämställer pedagogerna detta med en lekbetonad skrivandesituation där de utgår från att barnen tycker att det är kul att skriva om när de senast hade roligt.

6.4.3 Att skriva sig till läsning

Förskolläraren Bianca har arbetat med ASL i två terminer. Trots att metoden är ny på hela skolan hänvisar Bianca till de positiva erfarenheter hon fått under det föregående läsåret. Hon menar att hon finner inspiration i att så många elever i den tidigare gruppen lärde sig att läsa och skriva under året i förskoleklassen.

Bianca tycker att man bör ta in elevernas vardag i verksamheten. Att ta tillvara på elevernas intresse för, och tidigare erfarenheter av datorer kan således resultera i att lärandet sker i ett sammanhang som uppfattas som meningsfullt av eleverna, vilket även Björk & Liberg (2009) betonar är viktigt.

Beatrice och Bianca att alla elever får samma motoriska förutsättningar att forma bokstäver. För elever med en mindre utvecklad finmotorik innebär arbetet med datorn att de kan skriva ord med läsliga bokstäver, vilket Bianca menar ökar deras självkänsla.

6.4.4 Det vidgade språkbegreppet

Hos samtliga pedagoger finns en kännedom om det vidgade språkbegreppet. Gemensamt för tre av verksamheterna är att denna kännedom verkar vara svår att omsätta i praktiken. Av de intervjuade förskoleklasslärarna verkar endast Danijela känna sig bekväm i användandet av ett multimodalt arbetssätt. Anmärkningsvärt är dock att alla de fem pedagogerna säger att det är viktigt att arbeta multimodalt. Gittan förklarar detta med att det vidgade språkbegreppet gör barnens språk till en helhet. Något som kommer upp i samtliga intervjuer är att alla barn lär på olika sätt, varför ett multimodalt arbetssätt kan stimulera och främja alla elevers kunskapsutveckling. Lundberg (2010) ställer sig kritisk till ett vidgat språkbegrepp, och menar att den skrivna texten kommer fortsätta vara det viktigaste mediet i kunskapsförmedlingen. Man hade kunnat anta att de pedagoger som till största del baserar sitt arbete på Bornholmsmodellen skulle ställa sig mer kritiska till det vidgade textbegreppet än de pedagoger som inte i huvudsak använder sig av Lundbergs Bornholmsmodellen. Tvärtom framhåller Augusta, Gittan och Danijela att de vill utveckla elevernas alla språk, och att de vill ge eleverna så många ingångar som möjligt för att främja allas lärande på bästa sätt. Man kan därför fundera över om Bornholmsmodellen saknar förankring i en mångfald av uttryckssätt.